3 milj arder. till vilken nytta? En rapport från Trelleborgs kommun Arbetsmarknadsförvaltningen

Transkript

1 3 milj arder till vilken nytta? En rapport från Trelleborgs kommun Arbetsmarknadsförvaltningen

2 Inledning 93 procent av Sveriges kommuner finansierar med egna medel någon form av enhet/avdelning eller förvaltning med primärt uppdrag att hjälpa medborgare till egenförsörjning genom arbete eller studier. Finansieringen av detta uppdrag uppgår årligen till cirka 3 miljarder 1, en finansiering som tas direkt från den kommunala budgeten. Cirka personer är anställda inom kommunerna för att arbeta med målgruppen. På vilket uppdrag? Till vilken nytta? Det du håller i din hand är en kortare skrift som syftar till att sätta ansvarsfördelningen för de arbetsmarknadspolitiska insatserna mellan stat och kommun på sin spets. Skriften är tänkt som ett inspel i det samtal som, vi med mångårig erfarenhet, anser behöver komma igång och tas på allvar. Näringslivet och dess karaktär har utvecklats. Det finns idag väldigt få kommuner där näringslivet består av en stor industri och dess underleverantörer. Näringslivet idag är mångfacetterat, nära och i ständig utveckling. Näringslivets representanter är i betydligt lägre grad intresserade av att delta i branschråd och formaliserade samarbeten. De är intresserade av enkelhet och flexibilitet. Kommunernas framtida möjlighet att leverera enkelhet och attraktivitet kommer att vara avgörande för den egna tillväxten. I denna kontext får kommunernas arbetsmarknads- och näringslivspolitiska insatser en avgörande roll för utvecklingen. Det är inte längre möjligt för en kommun att sätta sin tillit till att en annan aktör ska göra arbetet. Kommunerna behöver agera sig själva in i framtiden. Kan det då vara rimligt att kommunerna, utan uppdrag, med egna skattemedel finansierar verksamhet till ett belopp motsvarande det Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka till staten årligen? Har kommunerna några andra alternativ om vi vill säkra att kostnaderna för det ekonomiska biståndet inte skjuter i höjden i takt med att arbetslösheten ökar och till del befäster sig i delar av landet? Vi anser att svaret på frågan är givet vad anser du? Cecilia Lejon Förvaltningschef Arbetsmarknadsförvaltningen Ina Liljeberg Ordförande Arbetsmarknadsnämnden Ola Johnsson Arbetsmarknadschef Arbetsmarknadsförvaltningen

3 Beskrivning av organisation och målgrupp ur ett lokalt perspektiv Trelleborgs kommun har sedan 2011 valt att satsa och organisera sig utifrån ett fokus på arbetsmarknad och etablering. Vi har en egen arbetsmarknadsförvaltning och egen politisk nämnd som har sitt stora fokus på arbetsmarknadsfrågor. Ur ett kommunalt perspektiv är Trelleborgs kommun relativt unik med denna organisation i Sverige, även om fler och fler kommuner går mot att renodla arbetsmarknadsfrågor. Som vi nämnde i inledningen har 93 procent av Sveriges kommuner någon form av enhet som har till i uppdrag att arbeta med arbetsmarknadsfrågor, vilket kan uppfattas väldigt kontraproduktivt för den oinvigde då det är staten och Arbetsförmedlingen som har ansvaret för arbetsmarknadsfrågor. Vi kommer inte i detta kapitel gå in närmare på anledningar och möjliga förklaringar till utan återkommer senare i vår skrift för mer ingående förklaringar till detta. Arbete och kompetens Myndighetsenheten Arbetsmarknadsnämnden Etableringsenheten Förvaltningschef Arbetsmarknads chef Kvalitetsutvecklare Nämndsadm./ Servicedisk Navigatorcentrum Som du kan se intill har Trelleborgs kommun och arbetsmarknadsförvaltningen löpt hela linan ut när det gäller arbetsmarknadsplanering kopplat till det ekonomiska biståndet (myndighetsenheten). Vi har valt att lägga handläggningen av det ekonomiska biståndet under vår förvaltning, vilket förenklar kopplingen mellan den sökandes planering till självförsörjning och det ekonomiska biståndet. Det ekonomiska biståndet är en rättighetslagstiftning och gör du vad du kan för att närma dig arbetsmarknaden har du också rätt till ersättning från samhället. Därför har Trelleborgs kommun valt att inte problematisera detta utan ser själva handläggningen som en rent administrativ arbetsuppgift. Fokuset i handläggningen måste istället ses ur ett arbetsmarknadsperspektiv och inte ur ett socialtjänstsperspektiv. Den huvudsakliga träffytan för sökande med ekonomiskt 4 5

4 Nuläget ur ett lokalt perspektiv bistånd ska ligga på de som har kompetensen inom området, det vill säga professioner med nära kopplingar till näringsliv och vidare studier alternativt kompletterande studier (arbete och kompetens samt navigatorcentrum). Vi ser kopplingen till snabba arbetsmarknadsinsatser som rätt väg att gå det ska gå högst två dagar från det att den enskilde trelleborgaren ringer in och söker ekonomiskt bistånd till det att trelleborgaren får träffa en person som är ett stöd ut i arbetslivet. Höga förväntningar leder till höga resultat, låga förväntningar leder till låga resultat och vår målgrupp är inget undantag i detta. När det sen gäller ekonomisk försörjning för den enskilde trelleborgaren är detta en parallell process då det huvudsakliga målet är att komma ut i en anställning och inte vara beroende av samhällets stöd. Fokus ska därför vara på arbetsmarknadsplanering. Detta är en väg som Trelleborgs kommun valt att gå och vi ser en mängd fördelar med detta sätt att organisera sig. Men det absolut viktigaste perspektivet i detta är att koppla an till vem vi är till för och vilka drivkrafter vi fokuserar på när vi designar våra produktionsapparater. I Trelleborg har vi inga socialsekreterare som handlägger det ekonomiska biståndet. I Trelleborg har vi anställda rekryterare vars primära uppdrag är att hitta jobb till personer med ekonomiskt bistånd. Är det märkligt? För oss är det naturligt! En övervägande majoritet av arbetssökande, inskrivna på Arbetsförmedlingen, har idag inte rätt till a-kassa. Konkret innebär det att de är hänvisade till försörjning från anhöriga alternativt till kommunernas ekonomiska bistånd. De har inget behov av socialsekreterare och fördjupade utredningar de har behov av arbete och egen försörjning. Statliga ambitioner till trots är det vår samlade lokala bedömning att personer som uppbär ekonomiskt bistånd som grupp inte är prioriterade för Arbetsförmedlingens insatser. IFAU:s 2 rapport Fattig, sjuk och arbetslös 3 styrker detta då de konstaterar att personer med a-kassa är attraktivare på Arbetsförmedlingen. Detta behöver inte betyda att de är attraktivare på arbetsmarknaden men möjligheten att få statligt stöd för att komma dit ökar avsevärt. I Trelleborg, och i flertalet andra kommuner, är personer med ekonomiskt bistånd därmed i stort beroende av kommunalt stöd för ett nätverk och en etablering på arbetsmarknaden. Det kommuner gör, gör vi på marginalen. Det tycker vi är olyckligt då det visat sig att våra insatser, vårt bemötande och 2 Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering

5 vårt nätverk gynnar den enskildes etablering. Trots en arbetslöshet över såväl rikssnittet som Skånesnittet har Trelleborg en kostnad för ekonomiskt bistånd som ligger under rikssnittet per invånare. Trots en hög ungdomsarbetslöshet har vi färre unga biståndsmottagare än övriga riket. Vi handlägger biståndet till en lägre kostnad och vi säkerställer att fler inte kommer tillbaka till oss när de fått arbete (89 procent jämfört med 77 procent för riket 4 ). Vi arbetar helt enkelt ut personer med ekonomiskt bistånd i arbete hela vägen och på riktigt, inga konstgjorda andningar. I Trelleborgs kommun finns också en arbetsförmedling som vi har ett gott samarbete med. Vi anordnar platser inom sysselsättningsfasen. Vi bereder 80 personer med olika form av lönestödsarbete. Vi samordnar oss och arbetar gemensamt i olika projektverksamheter. Vi upprättar gemensamma etableringsoch handlingsplaner för de trelleborgare som staten, genom Arbetsförmedlingen, valt att prioritera. Det är bra men långt ifrån tillräckligt. Det är vår uppfattning att Arbetsförmedlingens syn på kommunerna de senaste åren har utvecklats från att se oss som en samarbetspartner till att se oss som en stor arbetsgivare med potential att, med lönestöd, anställa de personer som de själva inte lyckas matcha till annan arbetsgivare. 4 Enkel och kortsiktig lösning I skrivande stund finns det mängder med lönesubventionerade anställningar som erbjuds genom Arbetsförmedlingen och eftersom dessa erbjudanden varierar över tid är det svårt att få till stånd en långsiktig lösning för de personer som har rätt till stödet. För vår del i Trelleborgs kommun kan vi konstatera att vi är riktigt dåliga på att se till att de med mycket långvarigt bistånd (tre år eller längre) kommer ut på den reguljära arbetsmarknaden. Vi ligger högre än snittet både i jämförelse med Skåne och med övriga riket. I den omvärldsbevakning vi gjort kan vi dock konstatera att kommuner med hög andel lönesubventionerade anställningar i relation till kommunens storlek har låg andel personer med mycket långvarigt bistånd. Vi tillåter oss konstatera, utan någon som helst djupare forskningsempiri, att det finns en hög grad av korrelation mellan hög andel lönesubventionerade anställningar och låg andel mycket långvarigt bistånd. Det vi vill säga med detta konstaterande är att kommunerna agerar väldigt rationellt och smart ur ett kortsiktigt kommunekonomiskt perspektiv, men ur ett mänskligt perspektiv är detta förfarande en konstgjord andning och frisering av statistik. Att upprätta den typen av anställningar som har fokus på att gå förbi LAS-regler och att inte kvalificera sig för a-kassa är ett tydligt tecken på att vi hellre ser till Arbetsförmedlingens behov än den enskildes bästa. Vi leker vidare med tanken att kommunerna fortsätter anställa personer genom lönesubventionerade anställningar för att sänka 8 9

6 Arbetsmarknadsinsatser Förbrukade medel för arbetsmarknadsinsatser kr Snitt per person som erhållit bistånd och månad 549 personer per månad /549/12 = kr andelen med mycket långvarigt bistånd och därmed på kort sikt sänka kostnaden för det ekonomiska biståndet. Vi i Trelleborgs kommun har tittat på vad en person med ekonomiskt bistånd kostade under I denna uträkning har vi tittat på hur många personer som i snitt per månad varit aktuella för ekonomiskt bistånd, på förbrukad budget för arbetsmarknadsinsatser och faktiskt utbetalt försörjningsstöd, och sedan räknat ut den faktiska handläggningskostnaden per biståndstagare. Intill kan ni se uträkningen. Kostnaden blir alltså kronor per biståndstagare och månad om vi räknar med extra allt. Om vi då kopplar till vårt tidigare resonemang kring lönesubventionerade anställningar kan vi konstatera att det är en ekonomiskt väldigt lönsam affär för kommunerna att anställa dessa personer, med förbehållet att de har rätt till en lönesubventionerad anställning. För att göra det hela ännu mer spännande har vi tillåtit oss själva att ta en faktisk trelleborgare som erhållit ekonomiskt bistånd under 40 månader och räknat ut vad det som arbetsgivare kostar att anställa denna trelleborgare. Ekonomiskt bistånd Faktiskt utbetalt försörjningsstöd kr Snitt per person som erhållit bistånd och månad 549 personer per månad /549/12 = kr Handläggningskostnader för ekonomiskt bistånd Förbrukade medel för handläggning av ekonomiskt bistånd kr Snitt per person som erhållit bistånd och månad 549 personer per månad / 549 / 12 = 846 kr Total kostnad = kr/person och månad 10 11

7 Håkan är 56 år och har erhållit ekonomiskt bistånd i 40 månader. Han har haft en rad arbetsmarknadsinriktade insatser från både kommunen och Arbetsförmedlingen. Han har trots insatser inte fått fäste på arbetsmarknaden. Håkan har rätt till en trygghetsanställning som ger arbetsgivaren cirka 70 procents subventionering på lönekostnaden. Till detta har Håkan rätt till anordnarbidrag som ger arbetsgivaren 130 kronor per dag. Detta ger cirka kronor per månad i subvention till arbetsgivaren. Håkans månadslön på kronor innebär en kostnad på cirka kronor för kommunen inklusive semesterersättning och sociala avgifter. Nettokostnaden för Håkan blir således cirka kronor. Om vi då sammanfattar vårt typfall med den faktiska kostnaden för det ekonomiska biståndet på kronor per månad och jämför vad Håkans lönekostnad är för arbetsgivaren, så kan vi med enkel matematik konstatera att det är en lönsam affär. I detta fall innebär det en besparing för kommunen med närmare kronor per månad genom att anställa Håkan i kommunen istället för att han uppbär ekonomiskt bistånd. Kostnaden för Håkan förskjuts i huvudsak från kommunen till staten. Håkan har dock fått en anställning men beslutet på lönebidraget gäller bara i ett år och vad händer därefter? Lägg därtill att kommunen åläggs att administrera pappersexercisen för lönestödet, så blir det ett sammelsurium av inblandade parter och dolda kostnader. Med typfallet Håkan i bakfickan kan vi konstatera att det i många fall är en bättre ekonomisk affär att anställa personer med ekonomiskt bistånd i kommunen. För att dra det ännu längre och provocera lite till skulle kommunen, ur ett ekonomsikt perspektiv, vinna på att anställa alla personer som uppbär försörjningsstöd och istället för att handlägga biståndet sätta upp en uttagsautomat för att underlätta administrationen. Visst är det en provocerande tanke mot vår profession och kanske framförallt mot den enskilde medborgaren. En kommun tjänar helt enkelt pengar på att anställa alla biståndsmottagare. Inte för att de alla gånger behövs och utför ett gott arbete, arbetstillfällena finns nämligen inte, utan för att det är billigare. Vi får helt enkelt anställa dem och låta dem gå hemma alternativt skapa platser för dem där de kan vara, inte ur ett behovsperspektiv men ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi menar att utvecklingen där Arbetsförmedlingen ser på kommunerna som en stor arbetsgivare snarare än en samarbetspartner driver utvecklingen i denna riktning och menar därför att den något tillspetsade formuleringen är ett viktigt inspel i den kommande diskussionen när det gäller ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv

8 Hållbara lösningar Se verkligheten! Som med det mesta annat menar vi att vi först och främst behöver våga vara öppna för verkligheten. Verkligheten för oss är att vi har en hög arbetslöshet och att vi som kommun idag enbart ges möjlighet att arbeta på marginalen. Vi har ingen möjlighet att påverka arbetslösheten i sin helhet. Vi kan med nuvarande struktur enbart arbeta för att de personer som har rätt till ekonomiskt bistånd länkas samman med det lokala och regionala näringslivet. Ett faktum som innebär att vare sig de enskilda trelleborgarna eller de lokala näringsidkarna har en realistisk möjlighet att bli nöjda med kommunernas arbete. Mät effekten av insatserna En av utmaningarna för kommunerna i denna fråga är att vi vet alldeles för lite om effekterna av de insatserna vi genomför. Vi följer utvecklingen av det ekonomiska biståndet och vi kan mäta hur många biståndsmottagare som blir självförsörjande genom arbete eller studier men vi har inget samlat system som mäter och synliggör det arbete vi utför. Vi har, tvärtemot, en uppsjö av olika system och skilda kodningsvarianter som försvårar nationella mätningar och jämförelser av vårt arbete. Reformera ersättningsformerna Det ekonomiska biståndet beviljas enligt socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen har sina rötter i gammal fattigdomslagstiftning. Bilaga 11 i långtidsutredningen 5 som kom 2011 diskuterade en reformering av det ekonomiska biståndet. Det är dags nu. Vi vet att det perspektiv vi har när vi möter människor i våra olika system kommer att påverka den bedömning vi gör av deras förmåga vilket i sin tur kommer att påverka den enskildes möjlighet till en långsiktig etablering i arbetslivet. Biståndets utformning saknar relevans i ett modernt samhälle och stimulerar inte till utveckling för den enskilde. Bryt strukturer lappa inte täcket (gör vi som vi alltid har gjort får vi samma resultat som vi alltid har fått) Det kan låta som en kliché men det är verkligen dags att sluta lappa. Arbetsförmedlingen är bra på att administrera arbetslöshet och ersättningsformer, låt dem fortsätta göra detta. Kommunerna har naturliga kontakter med såväl medborgarna som med företrädare för det lokala och regionala arbetslivet, låt oss utveckla detta. Kanalisera resurserna för matchning och kompetensförsörjning till kommunerna och låt oss utveckla detta tillsammans med företrädare för näringslivet. Vi har det yttersta ansvaret för våra medborgare och en avgörande betydelse för den lokala näringslivsutvecklingen. Vi behöver ha mandat att låta dessa delar samspela för den framtida tillväxten

9 En gemensam ingång Vi kan välja att göra saker svåra. Vi kan välja att göra saker enkla. Vi förespråkar det sistnämnda. Ur ett enkelhetsperspektiv är det en självklarhet att de samlade resurserna för arbetsmarknadsoch kompetenspåfyllnadsinsatser har en gemensam ingång. Så är det inte idag. Idag sitter vi låsta bakom sekretessen med skilda handlingsplaner och ibland kontraproduktiva uppdrag. Det gynnar inte den enskilde, det gynnar inte näringslivet och det gynnar inte tillväxten. Låt Arbetsförmedlingen fortsätta göra det de är bra på, att administrera arbetslöshet och ersättningsformer, men låt dem göra det under samma gemensamma ingång som de kommunala insatserna. Se till att den gemensamma ingången har en samlad lokal ledning och lokalt anpassade gemensamma mål. Använd och utveckla den flexibilitet, den kunskap och det nätverk som kommunerna har med det lokala näringslivet. Tillåt oss att agera oss själva in i framtiden! Värt att tänka på Vi är helt medvetna om komplexiteten i dessa frågor. Vi vet att det krävs mod för att förändra befintliga strukturer. Vi är helt på det klara med att reformer tar tid. Vi menar att det dags! Vår ambition med denna skrift är, som tidigare nämnts, att bidra med ett lokalt inspel i debatten. En debatt som tyvärr allt för ofta fokuserar på hinder och fastnar i nuvarande strukturer och prestige istället för att ta ut svängarna och se till det möjliga istället för det nödvändiga. Det finns sannolikt mängder av argument mot vårt inspel och lika många för. Det är bra, vi vill bidra till ett lokalt förankrat samtal som på nationell nivå långsiktigt bidrar till ett samhällssystem som är modernt, icke stigmatiserande och gynnar tillväxten

10 Alla kan inte göra allt men låt oss alla göra det vi kan göra! Vi hoppas att denna korta och stundtals provocerande skrift har gett dig några tankar kring din egen organisation och din egen möjlighet att bidra till att göra skillnad. För det fortsatta samtalet vill vi bidra med några konkreta frågeställningar: Är subventionerade anställningar det bästa sättet att sänka försörjningsstödet? Om ja är svaret på ovanstående fråga, ska kommuner då fortsätta ses som en viktig samverkanspart till Arbetsförmedlingen eller ska kommuner ses som en arbetsgivare som anställer personer med rätt till lönesubventionerade anställningar? Hur ska arbetsmarknads- och näringslivspolitiken verka för lokal förankring och tillväxt? Är det rimligt att kommuner lägger 3 miljarder skattekronor på ett område som egentligen är ett statligt uppdrag? Frågorna kan te sig enkla att svara på, men det finns fog att stanna upp och tänka till. Därför vill vi skicka med er en sista fråga: Vem är vi till för? 18 19

11