Pedagogikens systemteori Konsekvenspedagogik Pedagogikens väsentligaste uppgift är att skapa ramar och villkor för den individuella utvecklingen genom att lägga vikt på social handlingskompetens och självbildning utifrån uppfattningen och förståelsen för att varje individ både tillhör och är med ansvarig för det samhälle vi lever i. Den pedagogiska hållningen är att individen utvecklar sig socialt genom samspelet med andra människor och genom processer och aktiviteter där sociala normer är gemensamt för alla och binder människa till människan. Filosofi Människosyn Pedagogikens filosofiska utgångspunkt är att människan, i motsats till fysiska objekt, är en tänkande, viljande och handlande individ som är född som ett socialt väsen och som efter sin födsel växer in i den sociala verkligheten och den mänskliga historien utan att vara förutbestämd av orubbliga lagar. Detta gör friheten, självbestämmandet och sökandet efter andras bekräftelse till de mest betydande mänskliga egenskaperna. Den enskilda människan är inte född med en statisk och avgränsad personlighet som kan rättfärdiga ett bestämt utvecklingsmönster. Teori Handlingsteorin Det är genom sina handlingar i konkreta situationer som den enskilda individen träder fram för andra människor och visar vem hon är. Den enskilda människan är inte naturgivet eller utifrån ödet fastlåst i en given tillvaro utan kan genom sina handlingar göra något annat än det som omgivningen förväntar. Konsekvensteorin Varje handling är förbunden med konsekvenser och det är dem som avgör hur det går för den enskilde individen. Det är en pedagogisk angelägenhet att fasthålla det logiska förhållandet mellan handling och konsekvens och därmed också klargöra förbindelsen mellan de uppnåeliga målen och det egna valet av rationella handlingar. Ansvarsteorin Det är friheten att välja handlingsalternativ som skapar grunden för den enskildes eget ansvar. Den enskilde individen har själv inflytande på sin tillvaro och är alltid tvingad att välja och påta sig ansvaret för sina val i form av dess konsekvenser. Individen är sin egen laggivare men har ett konkret ansvar gentemot den mänskliga gemenskapen.
Pedagogikens systemteori Bildningsteorin Den moderna människan låter sig inte stöpas i en bestämd form utan utvecklar sitt personliga sätt att vara i frihet och autonomi inom den sociala gemenskapens ramar. Det handlar om självbildning, en individuell utveckling som utgör grunden för den enskildes existens i den sociala världen. Lärandeteorin Grundsynen är att färdigheter företrädesvis skall tillägnas genom praxisbaserad insats och i mindre grad via formaliserad teori. Detta som en följd av att lärdom och ökad kunskap primärt uppnås genom reflekterad handling. Denna princip gäller såväl på det sociala planet som inom det undervisningsmässiga området. Moralteorin Moralteorin bygger på en konsekvensetisk uppfattning som understryker att det moraliska värdet av en bestämd handling primärt värderas utifrån handlingens konsekvenser och på principen om att det som är möjligt för den enskilde skall vara möjligt för alla. Det handlar här om en gemenskapsmoral till skillnad mot en individuell moral. Vetenskapsteorin Den pedagogiska hållningen bygger på en indeterministisk filosofisk uppfattning med referens till Existentialismen och Fenomenologin och den är baserad på en deskriptiv vetenskapsteori som fokuserar på logiska grundlag för pedagogiska hållningar. Arbetsmetoden här baseras på tes antites syntes modellen i vilken filosofiska analyser och empiriska undersökningar bygger upp grunden för synliggörande av antitesen. Jens Bay
Pedagogikens 10 hållningar Utbildning framför behandling Konsekvenspedagogiken fokuserar på socialt lärande, inte på behandling. Vår uppfattning är att avvikande handlingsmönster hos personer beror på bristfälligt socialt lärande, vi vill ge dem förutsättningar för att de skall kunna tillgodogöra sig lärande. Det handlar om att klargöra gränsen mellan att vara sjuk och att vara frisk. Att behandla en frisk person är faktiskt ett övergrepp. Om man omvänt inte behandlar en sjuk person som behöver vård, är det också ett övergrepp. Bildning framför fostran En människa är sitt sätt att vara och man bedöms utifrån sitt sociala framträdande. Man bör kunna samarbeta med andra människor och förhålla sig till både omgivningen och omvärlden, oavsett yrkeskunskap. Det är viktigt att framhålla att det inte handlar om anpassning eller socialisering i allmän mening. Fostran tillhör föräldraskapet och kan ses som en skyldighet för vuxna gentemot barn och unga. Socialt lärande sker genom handlingsorienterande uppgifter där vi lägger stor vikt vid den sociala handlingskompetensen. (självbestämmande, självhjälpande, ansvar, trovärdighet, respekt, samarbetsvilja och mottaglighet). Hållningar framför regler Vi förbereder ungdomen för ett livslångt lärande, så att de med en självständig och kritiskt frågande attityd kan göra egna genomtänkta val gällande handling, moral och livsföring. Vår uppgift är att understryka den enskildes ansvar för de egna valen, och vilka konsekvenser de får för dem själva och för andra. Vår uppgift är inte att tala om för ungdomen hur de ska handla. Framtid framför dåtid Dåtiden är med och formar vår framtid, Det är inte frågan om vad du gjort utan vad du gör med det du gjort. Jag bestämmer själv vilken betydelse dåtiden skall ha för mig. Min nutid avgör inte heller min framtid, då det är jag som kommer att avgöra om jag vill bryta med min tidigare tillvaro, börja på en ny, eller om jag vill fortsätta att leva som jag hittills har gjort. Du kan alltid göra/välja något annat i morgon än i går. Handling framför beteende Handling är den enda form av aktivitet som utspelas mellan människor, och den är kopplad till medvetna val. Det är genom handlingar som den enskilda individen skiljer sig från andra och den kommer ur ett eget val. Något som personen vill för sin egen skull och som hon till fullo förstår och kan se konsekvenserna av. Beteende är mer av en biologisk instinkt, man gör utan att reflektera om varför man gör det man gör.
Pedagogikens 10 hållningar Frihet framför determinism Vår individuella förmåga att reflektera över tidigare handlingar och framtida skapar frihet, som innebär att vi ständigt behöver fatta beslut; vi måste välja mellan olika handlingsalternativ i en given situation. Våra liv är inte förutbestämda, genom de val vi gör skapar vi våra egna liv. Grund framför orsaker Grund/skäl hänger ihop med eget val och ansvar för handlingar. Orsak är när jag låter något ske och inte ser min egen del i handlingen, utan anser att andra har ansvar. Det är handlingens konsekvens som skall vara grunden för bedömningen, och inte motivet bakom. Konsekvenser framför straff Konsekvenser är följder av en handling som kan värderas på flera olika sätt, och därmed bedömas om den är rimlig och logisk sett mot handlingen. Konsekvenser ska vara valda och kända på förhand, och är ett led i lärandet. Konsekvens är ett neutralt begrepp och kan vara både positivt och negativt, medan straff alltid innebär något negativt. Straff är också konsekvenser av tidigare handlingar, skillnaden är att straffet inte är känt på förhand. Ansvar framför gränslöshet Det är vår uppgift att visa på olika handlingsalternativ för ungdomen, och vilka konsekvenser de olika alternativen får. Det är inte vår uppgift att påverka den enskilde att ta ansvar för sina val, men däremot att få den enskilde att reflektera genom att synliggöra olika alternativ. Målsättningen är att utöka den frihet ungdomen har. Gemenskap framför individualism Utveckling sker primärt i samspel med andra människor. Det är andras reaktion på handlingen och dess konsekvens, som gör att individen måste reflektera över det egna handlingsmönstret. Andras reaktioner bidrar till att ungdomen på egen hand kan ta ställning till huruvida handlingen gett önskat resultat, och huruvida den enskilde vill handla likartat nästa gång. En förutsättning för social utveckling blir därför att individen är en del av ett socialt sammanhang.
Social handlingskompetens Självbestämmande Innebär att varje individ har ansvaret för sina handlingar och sitt sätt att vara i olika situationer. Varje individ har också ett personligt ansvar för att själv bidra till en personlig utveckling som leder till att bli självgående och självbestämmande i sitt val av handlingar. Självhjälpande Innebär en förmåga att i situationer handla efter bästa förmåga för sig själv och andra. Innebär också förmåga att ta ansvar och ta initiativ som leder vidare på bästa sätt, för sig själv och andra. Att kunna göra medvetna val grundade på kompetens och förståelse. Innebär också att ta personligt ansvar för valet av arbetsträning och social träning. Syftet är att bli självgående och därmed också komma närmare en utbildning eller ett arbete. Ansvar Innebär att individen framträder inför andra med en hög grad av trovärdighet. Det innebär också att hålla ord och hålla avtal. Att ta ansvar innebär att det skall finnas ett tydligt sammanhang mellan det vi säger och det vi gör. Att ta konsekvenserna av sina handlingar är att ta ansvar. Trovärdighet Om man säger en sak men i handling gör något annat är man inte trovärdig. Den som håller ord och avtal är trovärdig. Om man handlar tvärtom skapar man också en osäkerhet hos andra om vad man egentligen vill. Respekt Innebär att respektera vad andra säger, även om man inte delar den andres uppfattning och alltid kombinera det sagda med det som träder fram i handlingen. Respekt är också likvärdighet i samtalet och i situationen. Respekt är något man får och något man visar. Respekt hänger också samman med det lika människovärdet, att ingen människa är mer människa än någon annan människa. Samarbetsvilja Samarbetsvilja och tolerans är två grundläggande förutsättningar för att kunna ingå i ett socialt samspel med andra människor, det gäller både i skolan och i arbetslivet. Det är frågan om att se sig själv i ett socialt sammanhang med andra och inte bara utifrån en egocentrerad tänk på dig själv hållning Mottaglighet Innebär att vara öppen och mottaglig och att aktivt lyssna på andra. Att kunna ta emot synpunkter och kritik i en lärandesituation och på en arbetsplats. Mottaglighet är knutet till en förståelse om att man inte kan allt men att man vill lära sig mer. Mottagligheten är ömsesidig och gäller både den som lär och den som lär ut.