Arbetet i ambulans Sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter prehospitalt

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Arbetet i ambulans Sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter prehospitalt Författare: David Stenlund Vårdvetenskap 30p D-uppsats 15p Vt-2009 Handledare: Ulrika Pöder Examinator: Helena Lindstedt

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING ABSTRACT 1. INLEDNING 1 1.1 Den moderna prehospitala vården 1 1.2 Ambulanssjuksköterskans yrkesroll 2 1.3 Ambulanssjuksköterskans förhållningssätt 3 1.4 Den prehospitala arbetsmiljön 4 1.5 Svårigheter prehospitalt 5 1.6 Problemområde 6 1.7 Syfte 7 1.7.1 Frågeställningar 7 2. METOD 7 2.1 Design 7 2.2 Urval 7 2.3 Datainsamlingsmetod 8 2.3.1 Intervjufrågor 8 2.4 Tillvägagångssätt 8 2.5 Analys 9 3. RESULTAT 10 3.1 Omvårdnaden prehospitalt 10 3.1.1 Kategori : Hur sjuksköterskans upplever sin yrkesroll 11 3.1.1.1 Göra egna bedömningar är viktigt 11 3.1.1.2 Ett speciellt förhållningssätt mot patienten 11 3.1.1.3 Den kliniska blicken är nödvändig 12 3.1.1.4 Att ha det medicinska ansvaret 13 3.1.1.5 Variationen i yrket är stimulerande 13 3.1.2 Kategori: Situationer då sjuksköterskan upplever svårigheter i sitt yrkesutövande 13 3.1.2.1 Otillräcklighet i akuta situationer 14 3.1.2.2 Rädsla att göra fel vid läkemedelsbehandling 14 3.1.2.3 I vissa situationer kan bedömningar och beslut vara svårt 14

3.1.2.4 Den prehospitala arbetsmiljön kan vara hot och riskfull 15 3.1.2.5 Omhändertagande av sjuka barn berör på ett personligt plan 16 3.1.2.6 Missbruk av resurser skapar frustration 16 3.1.2.7 Svåra patientkontakter i det vardagliga arbetet 17 3.1.3 Kategori: Sjuksköterskan behöver stöd prehospitalt 17 3.1.3.1 Hjälp av behandlingsriktlinjer är nödvändigt 17 3.1.3.2 Ett bra samarbete med kollegan och/eller 18 läkare behövs 3.1.3.3 Mental förberedelse skapar ordning i 18 kaotiska situationer 3.2 Yrket kräver specifika kunskaper och kompetens 18 3.2.1 Kategori: Sjuksköterskans personliga egenskaper 18 3.2.1.1 behålla ett lugn och vara stresstålig 19 3.2.1.2 Vara flexibel inför nya förutsättningar 19 3.2.1.3 Känna empati för den utsatte patienten 20 3.2.1.4 Ha ett människointresse och social kompetens 20 3.2.2 Kategori: Sjuksköterskan bör ha en bred och god medicinsk kompetens 20 3.2.2.1 Breda medicinska och tekniska kunskaper 20 3.2.2.2 Sjukhuserfarenhet ökar den medicinska kompetensen prehospitalt 21 3.2.2.3 Ambulansyrkeserfarenhet och fortbildning är kompetenshöjande 21 3.3 Ambulanssjuksköterskors förkunskaper vid nyanställning 22 3.3.1 Kategori: Sjuksköterskans förkunskaper 22 3.3.1.1 Tillräckliga medicinska kunskaper 22 3.3.1.2 Introduktionsutbildningen är bra men kan förbättras 23 3.3.1.3 Ambulanssjukvårdarerfarenhet ger inte tillräckliga kunskaper 23 3.3.1.4 Otillräcklig ambulansspecifik kunskap 23

4. DISKUSSION 24 4.1 Resultatdiskussion 24 4.2 Metoddiskussion 27 4.2.1 Studiens betydelse 29 4.3 Slutsats 29 REFERENSER Bilaga 1. Tillfrågan om deltagande i studie Bilaga 2. Intervjuguide Bilaga 3 Tillstånd till studien

SAMMANFATTNING Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kring sin profession, deras syn på vad som är karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt, vilken kompetens och färdighet yrket kräver och att beskriva om sjuksköterskorna anser sig ha haft relevanta förkunskaper för yrket innan sin anställning. Metod: Åtta män och sju kvinnor, med olika lång erfarenhet av ambulanssjukvård, deltog i studien. Kvalitativa intervjuer genomfördes och data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier identifierades: Sjuksköterskans yrkesroll (5 underkategorier), Svårigheter prehospitalt (7), Stöd prehospitalt (3), Sjuksköterskans egenskaper (4), Sjuksköterskans kompetens (3) och Sjuksköterskans förkunskaper (4). Sammanfattning: Ambulanssjuksköterskan arbetar självständigt och använder ett öppet förhållningssätt och sin erfarenhet för att som medicinskt ansvarig, fatta korrekta bedömningar och ta beslut. Sjuksköterskan behöver stöd från riktlinjer, kollegor och läkare i sin yrkesutövning. Sjuksköterskan bör vara stresstålig, flexibel och ha en empatisk och social förmåga. God medicinsk kunskap och erfarenhet från sjukhusvård är viktigt. Slutsats: Det saknas utbildning kring ambulansspecifika moment. Det är viktigt att den nyanställda sjuksköterskan arbetar tillsammans med erfarna ambulanssjukvårdare eller sjuksköterskor med erfarenhet av de ambulansspecifika uppgifterna. Nyckelord: Prehospital, ambulanssjuksköterska, yrkesroll, kompetens, kvalitativ innehållsanalys

ABSTRACT Aim: The aim was to describe registered nurses experiences regarding their professional role, their view of what characterises prehospital care, what competence and quality the function demands, and if nurses thought that their knowledge prior to their employment were relevant. Method: Eight men and seven women, with different lenght of experience in the ambulance service, participated. Data from qualitative interviews were analysed with content analysis. Result: Six categories were identified: Nurse s function (5 subcategories), Difficulties in the prehospital field (7), Support in the prehospital field (3), Nurse s quality (4), Nurse s competence (3) Nurse s prior knowledge (4). Summary: The nurse in the prehospital field performs independently and uses an open mind and her /his experiences to make correct assessments and decisions. The nurse seeks support from guidelines, colleagues and physicians in their professional role, in order to handle difficulties within the field. The nurse should be able to stand stress, be flexible and have an empathic- and a social ability. Good medical knowledge and experience from hospital care is important. Conclusion: Education about ambulance practicalities is lacking. Newly employed nurses should work with experienced paramedics or nurses with experience of ambulance practicalities. Key word: prehospital, ambulancenurse, professional role, competence, qualitative content analysis

1. INLEDNING Dagens ambulanssjukvård har utvecklats från den militära sjukvården då sårade transporterades från slagfältet till sjukhus. I början av 1900-talet togs de första motordrivna ambulanserna i bruk. Fram till 50-talet var den prehospitala sjukvården en renodlad transportverksamhet. Prehospital vård kan definieras som omhändertagandet av patienter med akuta sjukdomstillstånd, av hälso- och sjukvårdspersonal utanför sjukhus (Mulder, 2002). I denna studie används begreppen prehospitalt och sjukvård i ambulans synonymt. 1990 hade utvecklingen lett till att ambulanssjukvården omfattades av samma krav som övrig hälso- och sjukvård vad gäller kvalitet, säkerhet och kompetens. För drygt tio år sedan fastställdes att besättningen i en ambulans ska bestå av ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska (Suserud, 2005). Den kompetenshöjning som skett och sker inom ambulanssjukvården har lett till en kvalitetsförbättring inom verksamheten. Införandet av sjuksköterskor inom ambulanssjukvården har medfört att kunskaperna om bland annat sjukdomslära och farmakologi ökat. Kvalitetsförbättringen har även medfört ökade kunskaper inom psykologi och etik (Melby & Ryan, 2005). Den senaste större förändringen inom ambulanssjukvården var när de generella delegeringarna att få administrera läkemedel för ambulanssjukvårdarna togs bort. Detta innebär att det krävs minst sjuksköterskelegitimation för att få ge läkemedel. Ambulanssjukvården är under ständig utveckling och i dags dato ska varje akutambulans på sikt bemannas med en specialistutbildad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2004). Det framtida kravet på specialistutbildad sjuksköterska inom ambulanssjukvården innebär ytterligare förbättringar i omhändertagandet av den kritiskt sjuke patienten och en tydligare yrkesroll för sjuksköterskan i ambulans (Suserud, 2005). På några Universitet har Högskoleverket emellertid riktat kritik mot specialistutbildningen inom ambulanssjukvård. Utbildningarna tydliggör bland annat inte vad omvårdnad inom ambulanssjukvården innebär, det vill säga vad yrkesrollen omfattar (Högskoleverket, 2008). 1.1 Den moderna prehospitala vården Kompetenshöjningen och utvecklingen inom ambulanssjukvården har bland annat lett till avsevärda förbättringar i omhändertagandet av vissa patientgrupper. Ambulanssjukvården kan korta ned fördröjningstiden från symtomdebut till behandling, genom att inleda botande behandling (Mosley et al, 2007; Vermeulen et al, 2008). Aktuell forskning inom det prehospitala området omfattar bland annat införandet av prehospital nedkylning. Behandlingen innebär att ambulanspersonalen startar nedkylning, vid till exempel hjärtstopp, med kall intravenös

vätska, för att förbättra patientens prognos (Kampmeyer & Callaway, 2009). I framtiden kan den prehospitala vården ytterligare utökas till att omfatta uppföljande möten med vissa patientgrupper. Bremer, Dahlberg och Sandman (2009) intervjuade patienter som drabbats av hjärtstopp där ambulanspersonalen lyckats med återupplivningen. Författarna fann att patienterna hade ett stort behov att få händelsen bearbetad för att uppnå en känsla av psykiskt välmående. Författarna menar att här kan ambulanspersonalen hjälpa dessa patienter med stödjande samtal under deras bearbetningsfas, för att kunna återgå till sitt normala liv. 1.2 Ambulanssjuksköterskans yrkesroll Omvårdnad kan definieras som en handling som syftar till att hjälpa en individ att förbättra, återställa och bevara sin hälsa samt även förebygga ohälsa (Norberg, 1997). Inom akutsjukvården är många gånger den viktigaste och primära omvårdnadshandlingen att rädda liv. Men med det sagt ska akutpersonal i möjligaste mån även ta hänsyn till och se patienten som en helhet och inte enbart se till det fysiska akuta besväret (Wiman & Wikblad, 2003). Gentil, Ramos och Whitaker (2008) påvisade i en studie sjuksköterskors uppfattningar om vilken kompetens yrket kräver. Författarna hävdar att kompetensområden som är särskilt viktiga för yrket är att kunna fatta beslut, ha en mental förberedelse och mental snabbhet samt att kunna arbeta under stressiga förhållanden. Ambulanssjuksköterskan (i denna studie vidare benämnd sjuksköterska) ska kunna vårda patienter i alla åldrar med medicinska, kirurgiska, ortopediska och psykiatriska sjukdomar, dessutom ibland i akuta skeenden och ogynnsamma miljöer prehospitalt. Sjuksköterskans specialområde och övergripande funktioner beskrivs av Socialstyrelsen (SOSFS 1997:18). Förutom kompetensbeskrivningen för allmän sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) ska dessutom den specialiserade sjuksköterskan inom ambulanssjukvård kunna ansvara för tre huvudområden. 1. Omvårdnad, undersökningar och behandlingar: Sjuksköterskan ska bedriva vård i samråd med patient och närstående, stötta patienter och anhöriga i kris, samt omhänderta patienter på ett flexibelt och kreativt sett, i skiftande miljöer och ibland med begränsade resurser. Sjuksköterskan ska kunna bedöma patientens fysiska och psykiska status och omedelbara behov. Han/hon ska även kunna identifiera och bedöma effekter av läkemedel dess biverkningar, identifiera och bedöma komplikationer hos den gravida kvinnan och/eller fostret. Vidare ska sjuksköterskan inom området förekommande medicinsk teknisk apparatur och med hjälp av denna bedöma behovet och utföra undersökningar och behandlingar för att upprätthålla vitala funktioner (andning, puls, blodtryck). 2. Information, undervisning,

handledning, forsknings- och utvecklingsarbete: Sjuksköterskan ska ha en informativ roll om nya rön inom området till medarbetare och studenter, ha en handledande funktion samt bedriva, utveckla och leda utvecklingsarbete. 3. Planering, ledning och katastrofberedskap: Sjuksköterskan ska planera och leda sitt arbete i samråd med medarbetare och personal från andra områden inom vården och andra myndigheter som socialtjänst och polis. Sjuksköterskan ska dessutom fungera som medicinsk ledning på ett skadeområde och kunna utföra prioritering av skadade (SOSFS 1997:18). Socialstyrelsens beskrivning om sjuksköterskans arbetsuppgifter prehospitalt (SOSFS 1997:18) är omfattande och mer forskning kring den relativt nya yrkesrollen behövs. Vilken kompetens och erfarenheter sjuksköterskorna anser yrket kräver är också outforskat. 1.3 Ambulanssjuksköterskans förhållningssätt Enligt flera studier verkar yrkesrollen till stor del handla om olika bedömningar och beslut (Wireklint-Sundström, 2005; Gunnarsson & Warren-Stomberg, 2008). Forskning kring yrkesrollen som helhet är viktig men saknas däremot. Wireklint-Sundström (2005) beskriver i sin avhandling fenomenet bedömning inom ambulanssjukvård som en erfarenhetsbaserad kunskap. Författaren fann att personalen förberedde sig för sina uppdrag på två olika sätt. Först skapades en mental förberedelse som går ut på att en handlingsplan skapas. Det vill säga att vårdarna förbereder sig, på väg ut till patienten, utifrån information personalen fått från SOS Alarm. Personalen har även en öppen hållning inför uppdraget i vetskap, av egen erfarenhet, att det kan innehålla vad som helst och kanske inte stämmer med den givna informationen från SOS (Wireklint-Sundström, 2005). Suserud och Haljamäe (1997) intervjuade ambulanssjuksköterskor och fann att öppenhet och lyhördhet samt erfarenhet var viktiga komponenter i yrket. Sjuksköterskan var öppen och lyhörd för att kunna samla information kring patienten. Denna information ledde i sin tur till en bedömning av vad som ska göras för patienten. Erfarenhet i studien beskrevs som att ge patienten optimal vård istället för maximal. Bedömningen leder till någon form av beslut. Ofta försvåras beslutsfattandet av en rad olika faktorer. Gunnarsson och Warren-Stomberg (2008) beskrev i sin studie att graden och omfattningen av svårigheter i själva utryckningsuppdraget är avgörande hur bedömningen görs. Författarna fann att yttre faktorer som osäkerhet i den prehospitala miljön (hot, olycksrisk), förväntningar och press från anhöriga försvårade beslutsfattandet i den akuta situa-

tionen. Andra faktorer eller egenskaper hos sjuksköterskan som var avgörande för beslutsfattandet var erfarenhet. Resultatet visade att erfarna sjuksköterskor fattar kvalitativt bättre beslut än den oerfarne sjuksköterskan. En annan studie visar att praktisk träning och fortbildning ytterligare förbättrar beslutsfattandet prehospitalt (Cooper et al. 2004). Inom ambulanssjukvården är korta, snabba möten mellan vårdgivare och svårt sjuk eller skadad patient vanligt. Elmqvist, Fridlund och Ekebergh (2008) studerade detta möte och fann att med livräddande behandling, det vill säga upprätthållandet av fysiska parametrar som andning, puls och blodtryck, finns ur patientens perspektiv en existentiell del som är viktig att ambulanspersonalen tänker på. Patientens möte med ambulanspersonalen tar plats i en ofta kaotisk miljö, patienten är svårt sjuk eller skadad och erfar känslor av hjälplöshet och avsaknad av autonomi. Den existentiella bekräftelsen från vårdgivaren sker genom närhet och fysisk kontakt. 1.4 Den prehospitala arbetsmiljön Den prehospitala miljön är till skillnad mot en vårdavdelning omfattande och varierande. Fler studier kring vad det innebär att arbeta prehospitalt behövs för att tydliggöra yrkesrollen. Suserud, Blomkvist och Johansson (2002) beskriver att omkring 80 % av ambulanspersonalen upplevt våld eller hot om våld i sitt arbete. Begreppet PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) innebär att ha upplevt något psykiskt traumatiskt som individen inte har kapacitet eller försvarsmekanismer att hantera. Syndromet uttrycker sig vanligen som återupplevande och undvikande samt psykisk spändhet (Cullberg, 2006). Hochwälder, Ivarsson och Widell (2002) hävdar att 91 % av den ambulanspersonalen upplevt något som de uppfattar som psykiskt traumatiskt i sitt arbete. Majoriteten av informanterna i deras studie uppgav larmuppdrag med barn som mest psykiskt påfrestande. Sterud, Ekeberg och Hem (2006) utförde en systematisk litteraturgenomgång och fann att prehospital personal i hög utsträckning drabbas av psykiska och fysiska besvär, till exempel utbrändhet, PTS (symtom på posttraumatisk stress) samt rygg och nacksmärtor. En studie som undersökte sjuksköterskors negativa upplevelser av uppdrag med olycksfall så fann Jonsson och Segesten (2003) att informanterna beskrev sex faktorer av negativa upplevelser. På olycksplatsen: Mötet med det oförväntade och meningslösa. Informanterna gavs ingen eller mycket lite tid att förbereda sig mentalt, och ofta var patienterna redan avlidna eller avled alldeles efter personalens ankomst till olycksplatsen. En del patienter var skadade

för livet. Fokusering. Sjuksköterskan var så koncentrerad på uppgiften att hjälpa patienten så han/hon distanserade sig från omgivningen. Medkänsla. Sjuksköterskan kände starka känslor av engagemang och empati med patienten och dess anhöriga samtidigt som känslor av maktlöshet fanns i de situationer då det stod klart att inget fanns att göra för att ändra utgången av olyckan. Identifikation. Informanterna beskrev att det var lätt att identifiera sig med patienterna vilket försvårade det professionella omhändertagandet. Efter olyckan: Svårigheter att gå vidare. Informanterna beskrev att det ofta var omöjligt att lämna händelsen bakom sig samt att påträngande minnen av olyckan spontant gjorde sig påminda. Förståelse. För att kunna lämna händelsen bakom sig kände informanterna behov av att samtala om det inträffade. Man behövde få bekräftelse från kollegor att man agerat rätt i omhändertagandet av patienten. Behov fanns också för uppföljning hur det gått för patienten (Jonsson & Segesten, 2003). Förekomst av arbetsrelaterad oro hos sjuksköterskor studerades av Svensson och Fridlund (2008). Situationer som skapade oro var till exempel då sjuksköterskorna upplevde att de inte klarade att hantera den akuta situationen eller då sympati känslor med patienten uppstod. Upplevelser av oförbereddhet, då uppdraget var mycket allvarligare än vad man befarat, samt vid känslor av oerfarenhet samt uppdrag med barn inblandade skapade oro. Arbetsmiljöfrågor som egen säkerhet samt när medicinskteknisk utrustning havererade gav oro samt även vid avsaknad av förtroende för kollegan och från arbetsledningen. Strategier för att minska denna oro gjordes genom att självreflektera samt samtala med kollegor. Informanterna ansåg att med ökad erfarenhet i yrket och med ökad teoretiska kunskaper kunde dessa känslor minska. 1.5 Svårigheter prehospitalt Som inom den slutna sjukvården kan även ambulanspersonalen ställas inför svåra situationer. Sandman och Nordmark (2006) identifierade i sin studie flera etiska områden eller situationer som sjuksköterskan kan ställas inför. De slutsatser författarna drog var att skillnader i etiska dilemman gällande hospital och prehospital vård till stor del liknade varandra. Skillnader som man fann var att sjuksköterskan ställs inför etiska dilemman som inom den hospitala vården läkare ställs inför, att till exempel avbryta eller att avstå behandling. Wiese et al (2009) visade i sin studie att upptill 3 % av ambulansuppdragen innebär transport av patienter i livets slutskede. Informanterna i studien upplevde i dessa fall osäkerhet i det medicinska omhändertagandet, det vill säga vilken behandling patienten skulle få. Informanterna upplevde även osäkerhet i det psykosociala omhändertagandet av patienten och anhöriga.

Ett annat förhållandevis outforskat område inom den prehospitala sjukvården är utnyttjandet av ambulanssjukvård när det inte finns något vårdbehov (Kawakami, Oshige, Kubota & Tochikubo, 2007; Karlsten & Elowson, 2004). Palazzo, Warner, Hanon och Sadana (1998) fann i sin studie att omkring 50 % av uppdragen bedömdes som inte motiverade av ambulanspersonal. I Hjältes, Suseruds, Herlitz och Karlbergs studie bedömdes att omkring 42 % av ambulansuppdragen som rena transportuppdrag. Majoriteten av dessa 42 % hade dessutom inget behov av en liggande transport utan hade kunnat ta sig till/från sjukhus själva, enligt författarna (Hjälte, Suserud, Herlitz & Karlberg (2007). Långt ifrån alla larmuppdrag leder till att patienten följer med ambulansen till sjukvårdsinrättning. Av olika anledningar kan patienter ibland lämnas kvar i hemmet. Shaw et al. (2006) fann att patienten ibland kan botas i hemmet, efter bedömning av sjuksköterskan eller att patienten inte vill följa med. Vidare fann författarna att de främsta anledningarna till att patienterna inte transporterades till sjukvårdsinrättning var: inga eller lindrigt skadade patienter (till exempel vid fall), färdigbehandling i hemmet, övervakning i hemmet av anhöriga, eller egen transport till sjukhus. Endast ett fåtal patienter i studien ville själva inte transporteras till sjukhus. I den prehospitala miljön kan sjuksköterskan ställas inför svåra situationer av både etisk och annan karaktär (Shaw et al, 2006; Herlitz& Karlberg, 2007; Palazzo, Warner, Hanon och Sadana, 1998). Relativt få studier har undersökt detta problem och framförallt saknas kunskaper kring vilka strategier eller stöd sjuksköterskan behöver i sin yrkesroll. 1.6 Problemområde Den prehospitala forskningen som idag finns är till stor del fokuserad på omhändertagandet av specifika patientgrupper och väldigt lite på sjuksköterskans yrkesroll/omvårdnadsarbete som helhet. Det saknas kunskap generellt vad yrket innebär, både ur en omvårdnadssynpunkt och vad det innebär att arbeta prehospitalt. Mer kunskap om vilken kompetens yrket kräver behövs. Det saknas även kunskap om sjuksköterskor inom ambulansen har tillräckliga kunskaper för yrket vid nyanställning. En följd av detta är som tidigare nämnts Högskoleverkets kritik mot vissa universitets specialistutbildningar där man bland annat haft svårt att tydliggöra ämnet omvårdnad (yrkesroll) i utbildningarna (Högskoleverket, 2008). Kunskap om vad yrkesrollen omfattar kan tas tillvara och integreras i specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska. På så sätt kan specialistutbildningen förbättras och yrkesrollen utvecklas.

1.7 Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser om sin profession och vad de anser är karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt, samt beskriva deras upplevelser om vad yrket kräver för kompetens och färdigheter. Syftet var också att beskriva om sjuksköterskorna anser sig ha haft relevanta förkunskaper för yrket innan sin anställning. 1.7.1 Frågeställningar 1. Vad karaktäriseras omvårdnaden av prehospitalt? 2. Vilka personliga egenskaper, vilken kompetens och erfarenhet anser sjuksköterskan att det krävs för att arbeta inom yrket? 3. Upplever sjuksköterskan ha tillräckliga förkunskaper för att utöva yrket på ett professionellt sätt när de inledde sin yrkesbana? 2. METOD 2.1 Design Studien är deskriptiv med kvalitativ design (Malterud & Aschehoug, 1997). 2.2 Urval I länet finns fyra huvudstationer och två satellitstationer med omkring 110 stycken sjuksköterskor anställda med eller utan vidareutbildning. Satellitstationerna bemannas med personal från huvudstationerna. Femton ambulanssjuksköterskor, åtta män och sju kvinnor, på fyra av ambulansstationerna deltog i studien. Informanterna valdes ut strategiskt. Detta gjordes av den anledningen att ett någorlunda jämnt fördelat urval önskades gällandes kön, antal år i yrket, specialistutbildade inom ambulanssjukvård/ej specialistutbildade. Kontaktuppgifter hämtades från ambulanssjukvårdens interna kontaktbok. Alla tillfrågade tackade ja till att delta i studien. Åldersvariationen var 26-52 år (Md=37 år). Antal år i yrket som sjuksköterska i ambulans varierade mellan 0.3-19 år (Md= 3 år). Alla informanter utom en hade erfarenhet som sjuksköterska på sjukhus. En person arbetade halvtid på sjukhus, två stycken arbetade extra på sjukhus. Fem informanter hade erfarenhet av ambulansyrket som ambulanssjukvårdare 2-20 år (Md=8 år) innan sin anställning som sjuksköterska. Två

informanter var specialistutbildade inom ambulanssjukvård, en informant i intensivvård och en inom anestesisjukvård. Två informanter hade två specialistutbildningar, i ambulanssjukvård och anestesisjukvård samt anestesisjukvård och intensivsjukvård. Vid datainsamlingen studerade fyra deltagare till specialister inom ambulanssjukvård. 2.3 Datainsamlingsmetod Data insamlades med semistrukturerade intervjufrågor. För att vid behov klargöra, förtydliga informanternas svar användes följdfrågor (bilaga 2). Intervjuerna spelades in på band. Den kvalitativa intervjun är en lämplig metod att använda när man vill undersöka eller utveckla kunskap om ett fenomens egenskap och karaktär (Malterud & Aschehoug, 1997). För att erhålla ett användbart och rikt material med kvalitativ intervjumetod är det viktigt att informanten känner sig trygg och väl omhändertagen under intervjun. Intervjuarens förhållningssätt bör vara att lyssna med öppet sinne för att kunna uppfatta nya och oväntade fenomen (Malterud & Aschehoug, 1997). 2.3.1 Intervjufrågor (bilaga 2) 1. Beskriv vad det innebär för dig att arbeta som sjuksköterska i ambulans? 2. Vilka egenskaper och vilken kompetens krävs enligt dig för att arbeta som sjuksköterska i ambulans? 3. Beskriv hur du upplever att dina förkunskaper för yrket räckte till när du började din anställning? 2.4 Tillvägagångssätt Innan studien inleddes gavs muntligt tillstånd till studien av verksamhetschefen, för ambulanssjukvården i det aktuella länet. Studien tog sin början med att två provintervjuer på författarens arbetsplats utfördes. Då provintervjuerna avlöpte väl enligt författaren, samt att provinformanterna uppfattade frågorna väl, behölls ursprungsfrågorna enligt projektplanen. Provinformanternas upplevelser inkluderas i studien. Till de första informanterna (fyra personer) skickades missivbrev (bilaga 1) ut via e-mail och därefter tog författaren kontakt per telefon efter några dagar. Det visade sig att inga av informanterna hade läst det utskickade missivbrevet. Av den anledningen ändrades därefter rekryteringsförfarandet. Tre av informanterna fick sitt missivbrev utdelat i sitt postfack. Därefter togs kontakt antingen personligen eller via telefon. Resterande åtta informanter rekryterades därefter via personlig

kontakt och gavs muntlig information om studiens syfte. De som önskade fick därefter tillgång till den skriftliga informationen om studien (tre personer). Tretton av intervjuerna skedde på centralortens ambulansstation. Inför intervjuerna bokades enskilda grupprum så att intervjuerna kunde genomföras ostört. En informant valde att ha intervjun i sitt hem, och en annan på ett bibliotek. Tre av informanterna var i tjänst vid intervjutillfällena. Intervjuerna kunde trots det genomföras ostört. Intervjuerna utfördes mellan 090127-090324 och varade omkring 20 minuter. All data behandlades konfidentiellt och efter att intervjuerna transkriberats raderades de. 2.5 Analys Insamlat data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Den kvalitativa innehållsanalysen kännetecknas av att man på ett systematisk sätt strukturerar data för att på så sätt urskilja kategorier och eventuellt teman. Den kvalitativa innehållsanalysen är en överskådlig metod och kan på så sätt bidra till studiens tillförlitlighet (Long & Johnson, 2000). Tolkningsprocessen genomgick flera steg (Graneheim & Lundman, 2004). Först lyssnades intervjuerna igenom och transkriberades ordagrant. När utskrifterna var klara lyssnades inspelningsbandet igenom ytterligare en gång samtidigt som författaren följde med i det transkriberade materialet. I steg två lästes intervjuerna igenom för att skapa en övergripande förståelse för innehållet. I nästa steg noterades meningsbärande enheter som överensstämde, enligt författaren, med studiens syfte och frågeställningar. Därefter kondenserades enheterna och gavs lämpliga koder. Enheterna abstraherades ur analysenheten och grupperades med koder från andra intervjuer som liknade varandra, i en av författaren skapad datamall. Efter detta bildades underkategorier. Slutligen, underkategorier med sammanhängande övergripande mening bildade tillsammans huvudkategorier. Analysen var en dynamisk process i den mening att författaren gick tillbaka till tidigare utförda analyser, och till viss del gjorde om analysprocessen när en ny subkategori eller kategori skapades. Se tabell 1 för exempel på analysprocessen. Författarens handledare hade inblick i kodningsprocessen och bidrog med råd under arbetets gång. En medbedömare, Johan Lingsarve, med erfarenhet av kvalitativ innehållsanalys och ambulanssjukvård granskade delar av analysprocessen.

En förutsättning vid kvalitativ forskningsmetod är att forskaren har en viss förförståelse för ämnet som skall studeras. Med förförståelse avses forskarens kunskaper om fenomenet, erhållna antingen genom egna erfarenheter eller förberedande teoretiska studier. I kvalitativa metoder påverkar forskarens förförståelse studiens analys och resultat. Författaren till föreliggande studie har fem års erfarenhet från ambulanssjukvården. Forskaren bör vara medveten om denna förförståelse under forskningsprocessen (Malterud, 1997). Tabell 1. Exempel på analysprocessen med meningsbärande enhet, kondensering, kod och underkategori Meningsbärande Kondenserad enhet Kod Underkategori Kategori enhet Det är ju också det här Man kan veta vad som att man inte vet vad ska hända och vad man som händer.. man vet kan förvänta sig. Det aldrig vad man kan kan vara svårt. förvänta sig riktigt.. utan.. för det kan vara en svårighet ibland. Man ska ta hand om Man ska ta hand om den sjuke.. eller ta hand patienten. Det är den om patienten.. det är som står i centrum. den som står i centrum. Känner svårigheter Beslutsfattning/ inför det oförväntade Bedömning. vilket försvårar bedömningarna. Svårigheter prehospitalt. Patienten i centrum. Förhållningssätt. Sjuksköterskans yrkesroll. 3. RESULTAT I dataanalysen skapades sex kategorier. För tydlighetens skull redovisas kategorierna under respektive frågeställning med översiktlig tabell, förklarande text samt med citat. 3.1 Omvårdnaden prehospitalt Analysen av datamaterialet gällande frågeställning nr 1 resulterade i tre kategorier (tabell 2) och femton underkategorier.

Tabell 2. Informanternas upplevelser av omvårdnaden prehospitalt Kategori Hur sjuksköterskan upplever sin yrkesroll Underkategori Göra egna bedömningar är viktigt. Ett speciellt förhållningssätt mot patient. Den kliniska blicken är nödvändig Att ha det medicinska ansvaret. Variationen i yrket är stimulerande Situationer då sjuksköterskan upplever svårigheter i sitt yrkesutövande Otillräcklighet i prehospitala situationer. Rädsla att göra fel vid läkemedelsbehandling. I vissa situationer kan beslut och bedömningar vara svårt. Den prehospitala arbetsmiljön kan vara hotfull. Omhändertagande av sjuka barn berör på ett personligt plan. Missbruk av resurser skapar frustration. Svåra patientkontakter. Sjuksköterskan behöver stöd prehospitalt Hjälp av behandlingsriktlinjer är nödvändigt. Ett bra samarbete med kollegan och/eller läkare behövs Mental förberedelse bringar ordning i kaos 3.1.1 Kategori: Hur sjuksköterskans upplever sin yrkesroll Den här kategorin handlar om informanternas upplevelser av vad yrkesrollen omfattar, på vilket sätt sjuksköterskan möter patienten prehospitalt och utför sitt arbete. Denna kategori innehåller fem underkategorier. 3.1.1.1 Göra egna bedömningar är viktigt Informanterna upplever att yrkesrollen till stor del handlar om att självständigt fatta beslut och göra egna bedömningar i mötet med patienten prehospitalt. I yrket möter man en stor variation av patienter och sjukdomstillstånd. Beslut och bedömningar anser informanterna är en stor del av yrkesrollen. Det är viktigt att man försöker finna dom orsaker till att patienterna mår dåligt.. göra många bedömningar. Informant 14 Mycket ligger ju i ens egen bedömning man får göra egna bedömningar helt enkelt. Informant 4 3.1.1.2 Ett speciellt förhållningssätt mot patienten Resultatet visar att sjuksköterskan i den prehospitala miljön går in i mötet med patienten med ett öppet sinne. Detta förhållningssätt är viktigt då uppgifterna från utalarmeringen ibland inte stämmer med verkligheten och att miljön runt patienten ibland kan vara kaotisk. Sjuksköterskan bildar sig alltså en egen uppfattning om patientens tillstånd med larminformationen som ett stöd i omhändertagandet. Att ha en patient åt gången upplevs positivt

då sjuksköterskan helt kan fokusera på patienten. Detta att jämföra med då en sjuksköterska på en vårdavdelning ofta ansvarar för flera patienter samtidigt. Fördelen med ambulansen är att jag har en patient i taget.. det gör att jag kan ge mer till varje patient än jag kan göra på en akutmottagning där jag har fler patienter samtidigt. Informant nr3 Man måste ju tänka stort och gå till mindre, man tänker brett först o sen försöker man luska ut å ta reda på vad det är för fel. Informant nr 2 Informanterna upplever att det är viktigt att ge patienten bra omvårdnad. Det innebär att ge grundläggande omvårdnad och att vara professionell samt att få patienten att känna sig väl omhändertagen både fysiskt och psykosocialt. Bemötande och skapande av lugn under den relativt korta vårdtiden är en betydande del av förhållningssättet prehospitalt. Man måste måna om patienten.. att prata med dom.. pyssla om dom, lägga över den här extra filten, liten kudde bakom huvet.. det behövs inte så mycket för att dom ska må bra. Informant nr 8. Ibland är dom mycket sjuka men oron är ofta mycket stor.. Å där gäller det att du får ner dom på jorden. Informant nr 7 Om man i slutändan kan hjälpa människan ifråga på ett vettigt sätt. Det kan va alltifrån att man ger mediciner till att man stöttar, pratar. Informant 6 3.1.1.3 Den kliniska blicken är nödvändig Denna underkategori handlar om sjuksköterskans förmåga att identifiera varje patients enskilda vårdbehov. Det innebär inte nödvändigtvis att ställa en exakt diagnos utan mer att identifiera och behandla ibland livshotande symtom. I mötet med patienterna använde sjuksköterskan sin kliniska blick för att snabbt identifiera och åtgärda problem kring patienten, både vid livshotande tillstånd men även vid uppdrag av mindre allvarlig karaktär. Alla är unika å har olika behov.. men... att försöka tillgodose dom behoven så mycket som möjligt. Att identifiera vårdbehovet i varje enskild situation. Informant 4 Man tar snabba beslut.. utan att liksom.. man måste välja ut dom här man lärt sig under alla år.. russinen ur kakan.. Informant 1.

3.1.1.4 Att ha det medicinska ansvaret Sjuksköterskan har den högsta medicinska kompetensen i ambulansen och är därför medicinskt ansvarig. Att ha ansvaret för bedömningarna upplever informanterna stimulerande och som en del av yrkesrollen. Det kan ju innebära tillexempel om det behövs behandling.. medicinsk behandling så har jag ansvar för det eftersom vi normalt sett i besättningen har en ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska å det fallet är det väl jag då. Informant 6 Ja, man har ju ansvar.. medicinskt ansvar för ambulansuppdraget.. så vilka beslut som än fattas som rör patientens medicinska tillstånd så har man ju ansvar för det oavsett vem som faktiskt vårdar. Informant nr 2. 3.1.1.5 Variationen i yrket är stimulerande Majoriteten av informanterna upplever en stor variation i sin yrkesutövning, då patienterna är av varierande ålder och med olika sjukdomstillstånd. Arbetsbelastning är också väldigt varierande, från inga uppdrag alls vissa dagar till att ha inte ha tid att komplettera utrustning mellan uppdragen. Den här variationen av arbetsbelastning upplever informanterna som karaktäriserande för omvårdnaden prehospitalt. Det kan vara lite pirr när man åker ut. Man vet inte alltid vad man möter för nåt. Det är mycket stimulerande. Informant 6 Från att sitta o köra transporter mellan sjukhus eller att inte alls ha en ända körning till att man kan få stå ute på trafikolyckor i flera timmar eller att få övertid, man hinner inte ens till station för att fylla på saker, det är skoj. Informant 11 3.1.2 Kategori: Situationer då sjuksköterskan upplever svårigheter i sitt yrkesutövande Resultatet i den här studien visar att informanterna upplever en betydande frekvens av svårigheter i sin yrkesutövning. Den här kategorin visar sig innehålla flest variationer av hur svårigheter upplevs av informanterna i studien.

3.1.2.1 Otillräcklighet i akuta situationer Informanterna upplever svårigheter i akuta situationer. Man beskriver en känsla av att inte räcka till samt en känsla av utsatthet och ensamhet jämfört med hur akutsjukvård bedrivs på sjukvårdsinrättning. Sådana situationer kan vara när patienten är mycket sjuk och sjuksköterskan behöver utföra fler saker samtidigt eller när ambulansbesättningen är långt från sjukhus och inga ytterligare ambulanser finns att tillgå. När det handlar mellan liv å död.. visst då lastar man å kör.. men.. man önskar ibland att man vore bläckfisk eller att det var en bil till på plats..så.. då kan man känna sig lite maktlös.. att man..då är man faktiskt ganska ensam där bak i bilen. Informant nr 1 Man vet att man inte har en annan ambulans i närheten på flera mil å sen man kanske står där med ett hjärtstopp.. å bara en bil. Då känns det lite jobbigt, då känner man sig ensam Informant nr 11. Ja, att kanske vara lite ensam.. att bara vara två på plats, man är två som ska lösa uppgiften. informant 15 3.1.2.2 Rädsla att göra fel vid läkemedelsbehandling Svårigheter vid läkemedelsbehandling i den prehospitala miljön finns också. Svårigheterna handlar främst om en rädsla för att göra fel, det vill säga att felbehandla i akuta situationer eller/och att oförväntade effekter av given behandlingen ska ske. Det upplevs tryggare av informanterna att administrera läkemedel på sjukhuset där högre medicinsk kompetens snabbt finns att tillgå. Och sen kan jag känna ibland.. ja rädslan att göra fel.. även fast man inte gör det.. man följer ju våra pm å man kan ju inte göra så mycket annat än.. man får ju gå efter ABCD om man har en dålig patient. Å gör man det så gör man ju egentligen inte fel.. men ändå så finns det ju där.. liksom.. läkemedelshantering till exempel. Informant 8 Det kommer alltid nya läkemedel.. som man kanske inte har använt förut då kan man ju känna sig lite osäker.. det hade ju varit lite skönt att få prova det på en avdelning där du har en doktor i ryggen. Informant 1. 3.1.2.3 I vissa situationer kan bedömningar och beslut vara svårt Svårigheter vid beslutsfattning/bedömning prehospitalt anges av informanterna. Det rör sig om situationer där sjuksköterskan ska bedöma och fatta beslut kring patientens behandling, till exempel hur pass allvarligt sjuk patienten är, vilken vårdinstans som är den rätta för patienten och hans tillstånd samt vilken behandling som behövs. Det upplevs svårt att bedöma och besluta kring patienter i svåra, kaotiska situationer. Det kan upplevas som svårt att som att göra en egen bedömning efter att patienten redan blivit bedömd av högre medicinsk kompetens.

Avgöra rätt vårdinstans kan vara svårt.. dom fallen som är gränsfall.. alltså alla klara fall.. liksom tydliga.. typ det här är bröstsmärta.. Kol.. liksom.. det är ju ganska lätt att identifiera. Men det är ju.. folk som är multisjuka å kanske har nåt... ja MS eller någon sån diagnos som försvårar bedömningen.. då är det knepigt tycker jag. Informant 4 Att man tror att en patient har en viss åkomma som gör att man, man kan gärna bli ledd av.. av remisser till exempel. Att en läkare har bedömt att det är si och så. Då snöar man lätt in på det, fast egentligen kanske det är ytterligare en sak.. att man kanske har lätt att fokusera bara på en sak. Informant 12. 3.1.2.4 Den prehospitala arbetsmiljön kan vara hot- och riskfull Upplevelser av svårigheter i den prehospitala miljön är vanligt förekommande. Det kan röra sig om den fysiska arbetsmiljön men vanligast är den psykosociala miljön. Svårigheter i den fysiska arbetsmiljön handlar om tunga oergonomiska lyft, arbete i ogynnsamma geografiska miljöer vid till exempel trafikolyckor eller uppdrag i hotfullfulla miljöer Andra arbetsmiljöproblem är konflikter vid samarbete med andra yrkesgrupper till exempel Polis och Räddningstjänst. Det är ju aldrig roligt att stå i ett vattenfyllt dike på en trafikolycka Informant 5. Det kan vara mycket runt omkring.. det är ju inte bara en patient det är som sagt.. det kan va folkmassor, det kan va chockade anhöriga om dom är svårt skadade sen kan det va stressade anhöriga fast patienten inte är speciellt sjuk..också. Informant 1 Ja, ligger dom väldigt tokigt å man måste bära och bubba jättelångt. Det orkar man ju inte. Informant 3. Svårigheter i den psykosociala arbetsmiljön handlar om sjuksköterskans arbete i till exempel miljöer där han/hennes personliga säkerhet äventyras som vid hot- och våldsamma situationer. Andra svårigheter är frustration över patienters och anhörigas hemsituationer som sjuksköterskan upplever i sitt yrkesutövande. Det är ju liksom.. du kan ju komma till en familj där det är mycket våld och sånt här.. det kan vara såna saker, och å dom kan ha mycket i botten psykiska och andra problem. Informant 3 Man kan bli satt i situationer som man inte trivs med. Hotfulla situationer trivs man inte med. Stökiga krogar. Informant 5 Man ser misär.. dåliga familjeförhållanden. När det kanske är gränsfall om man borde anmäla till Sos till exempel.. eller hur man ska göra.. hur man.. när man blir frustrerad, när man ser att man kan inte hjälpa till. Informant 11.

3.1.2.5 Omhändertagande av sjuka barn berör på ett personligt plan Informanterna anger omhändertagande av sjuka barn som speciellt svårt. Svårigheterna består av två aspekter. Dels så är uppdrag med barn förhållandevis ovanliga, vilket leder till en oerfarenhet som skapar oro och osäkerhet hos sjuksköterskan och dels så berör uppdrag med akut sjuka barn också på det personliga planet. Man upplever känslor av vanmakt inför det akuta sjuka eller skadade barnet vilket beror en känsla av att det är onaturligt att barn blir svårt sjuka eller dör. En annan påfrestning är att man känner ett större ansvar för barnets anhöriga än vid omhändertagande av vuxna patienter. Svårt sjuka barn... är... lite mer påfrestande än svårt sjuka vuxna för att barn ska ju inte va sjuka, barn ska leva tills de blir gamla. Man har ansvar för barn inför föräldrarna., så svårt sjuka barn kan jag nog tycka är lite svårare. Informant 2 Barn är ju ett klassiskt problem. Det är sällan vi hanterar barn. Informant 6 Det jag kan tycka är svårt är barn.. det tycker jag är jättesvårt, därför det är så känsloladdat. Dels har man barn själv.. sen föräldrarna att at hand om.. och allt runtomkring. Det kan jag tycka vara rätt tufft faktiskt. Informant 12 3.1.2.6 Missbruk av resurser skapar frustration Informanterna upplever svårigheter i situationer där man anser att uppdraget inte är befogat i den bemärkelsen att patienten inte är akut sjuk, enligt sjuksköterskornas bedömning, och inte i behov av ambulanssjukvård. Detta missbruk beror på att, anser informanterna, att SOS felprioriterat uppdraget som mer akut än vad det i verkligheten är. Spontant, så trodde jag det skulle vara mera action.. mera sjuka patienter. Å när man kommer från intensivvårdsmiljö.. så har man sett mycket sjuka patienter.. dom är inte så sjuka våra patienter.. det är mycket transporter Informant 15 Folk som ringt ambulans, så kommer dom ut o möter oss med rocken på och säger kör in mig till sjukhus. Då blir jag inte bara upprörd utan mer därtill och tycker det är ett svineri. Informant 7

3.1.2.7 Svåra patientkontakter i det vardagliga arbetet Denna underkategori handlar om mer allmänna svårigheter i yrkesutövningen. Situationerna handlar inte om omhändertagande av specifika patientgrupper i sig utan mer om upplevda vardagliga problem som är svåra att hantera. Det kan vara etiska problem där sjuksköterskan upplever etiska konflikter med till exempel andra vårdgivare. Andra svårigheter är till exempel, när patienter inte vill ta emot vård mot sjuksköterskans inrådan eller att under den relativa korta vårdtiden kunna se till helheten hos patienten. Det kan även vara situationer då sjuksköterskan upplever det svårt i prioriteringssituationer, både vid mindre och större uppdrag, exempelvis vid trafikolyckor. Patientfall där inte saker är självklara hur man ska bete sig. tex om det är en jättegammal dam som behöver hjälp å hon kanske håller på och dör.. å sen kommer man till akuten med patienten åsso blir dom irriterade för att man kommer, dom tycker kanske att man skulle låtit henne varit på boendet för att dö. Informant 11. Det svåra är kanske på den här korta stunden man träffar patienten att se helheten till exempel. Informant 12 Och sen så är det naturligtvis..svårt.. visst stora olyckor till exempel, bestämma vad som är viktigt just nu Informant 6 3.1.3 Kategori: Sjuksköterskan behöver stöd prehospitalt Informanterna i studien är beroende av olika stöd vilka i sitt yrkesutövande för att lösa problem och svårigheter i sitt yrkesutövande. Vid analysen framkom fyra underkategorier till kategorin Stöd prehospitalt. 3.1.3.1 Hjälp av behandlingsriktlinjer är nödvändigt Informanterna anger ambulanssjukvårdens behandlingsriktlinjer för olika diagnoser och symtom som ett bra stöd i sitt yrkesutövande. Det upplevs som en trygghet att kunna använda riktlinjerna vid svåra situationer eller när sjuksköterskorna inte är helt på det klara vad man ska göra. Vi har ju våra vårdprogram... dom följer man ju Informant 3 Sen har vi behandlingsriktlinjerna. Det är det första stödet man tar när man åker på uppdrag. Informant 9.

3.1.3.2 Ett bra samarbete med kollegan och/eller läkare behövs Majoriteten av informanterna anger att det viktigaste stödet i svåra situationer är att diskutera med kollegan man arbetar med. Informanterna upplever att ambulanssjukvårdarna har en hög reell kompetens och erfarenhet av det prehospitala arbetssättet. Informanterna upplever att trots att sjuksköterskan har det medicinska ansvaret så handlar det prehospitala arbetet mycket om ett teamarbete mellan sjuksköterskanv och ambulanssjukvårdaren. Ett annat viktigt stöd är möjligheten till läkarkontakt. Man har ju kollegan med sig.. som antingen är ambulanssjukvårdare eller sjuksköterska. Många av ambulanssjukvårdarna i den här organisationen har ju jobbat väldigt länge så dom är väldigt duktiga dom är mycket bra.. Informant 9 Är det något annat medicinskt svårt kan jag också konsultera läkare, min kollega eller annan besättning på plats. Informant 7. 3.1.3.3 Mental förberedelse skapar ordning i kaotiska situationer Ett par informanter anger att ett annat viktigt stöd i yrkesutövandet är att förbereda sig mentalt för uppdraget. Förberedelsen går ut på att man går igenom sina teoretiska kunskaper för sig själv och med kollegan. Men förberedelsen går även ut på att planera och dela upp arbetsuppgifterna innan man kommer fram till patienten. Då försöker jag tänka tillbaks på kurser som jag gått o lärt mig, typ PHTLS, hur man undersöker patienter, ja helt enkelt använder det jag lärt mig. Informant 10 Arbetsschemat vi har ABC.. är ju grunden i allt så det är ett stöd. Informant 9 3.2 Yrket kräver specifika egenskaper och kompetens Analysen av datamaterialet gällande ovanstående frågeställning resulterade i två kategorier och sju underkategorier (tabell 3) Tabell 3. Översikt av informanternas åsikter kring kompetens och färdigheter Kategori Underkategori Sjuksköterskans personliga egenskaper Behålla ett lugn och vara stresstålig. Vara flexibel inför nya förutsättningar. Känna empati för den utsatta patienten. Ha ett människointresse och social kompetens. Sjuksköterskan bör ha en bred och god kompetens Breda medicinska och tekniska kunskaper. Sjukhuserfarenhet ökar den medicinska kompetensen prehospitalt. Ambulansyrkeserfarenhet och fortbildning är kompetenshöjande.

3.2.1 Kategori: Sjuksköterskans personliga egenskaper Denna kategori beskriver sjuksköterskors uppfattningar om vilka personliga egenskaper sjuksköterskan bör ha för att vara lämplig att arbeta prehospitalt. Till kategorin skapades fyra underrubriker. 3.2.1.1 Behålla ett lugn och vara stresstålig I mötet med patienterna anser informanterna att det är viktigt att kunna behålla ett lugn och visa ett lugn utåt, även om man upplever sig stressad. Detta för att lugna ner en redan stressad patient/anhörig. Att fungera, och i viss mån trivas, i stressiga miljöer/situationer är en egenskap man anser viktig. Man ska nog tycka om utmaningar och vara en person som.. som vill.. ja, trivs i kaos.. ja.. en organisatör.. Informant 2. Det som är viktigt att man behåller ett lugn.. att man har en hög stresströskel. Informant 7 3.2.1.2 Vara flexibel inför nya förutsättningar Flertalet informanter anger att flexibilitet är en personlig egenskap som är viktig för att kunna utföra yrket på ett professionellt sätt. Flexibiliteten är en fördel då situationer plötsligt kan förändras, patienter kan bli sämre men även som tidigare nämnts så kan förhandsinformationen om uppdraget inte stämma med verkligheten. Flexibiliteten handlar även om att kunna ändra sina beslut om situationen kräver det samt att ha en öppen hållning för det oväntade. Flexibilitet är också användbart i mötet med patienten då sjuksköterskan anpassar sig till patientens situation. Vara flexibel o ändra mitt beslut efter vad situationen kräver av mig just då. Jag ska inte stirra mig blind på en sak. Informant 10 Flexibel naturligtvis, i och med att du inte vet vilka situationer du hamnar i så du måste ju va flexibel Informant 9

3.2.1.3 Känna empati för den utsatta patienten Ytterligare egenskaper som är nödvändiga enligt informanterna är förmågan att kunna känna empati. Att ha förståelse och kunna sätta sig in i patientens situation, oavsett vilken typ av människa patienten är, är en förutsättning för att kunna ge en god vård prehospitalt. Mycket viktigt att du har empati och en känsla för den enskilda människan. Informant 7 Du måste visa empati.. du måste ju ha förståelse för och du måste tänka dig in i patienten. Informant 3 3.2.1.4 Ha ett människointresse och social kompetens I sitt yrkesutövande möter sjuksköterskan en stor variation av människor, i olika sociala miljöer och kulturer. Informanterna i den här studien anser därför social kompetens som en viktig egenskap. Speciellt då dessa möten sker i mer eller mindre akuta situationer med ibland stressade anhöriga. Vissa larmuppdrag med till exempel droger inblandade eller misshandel kräver denna egenskap då sjuksköterskan behöver kunna lugna till exempel en upprörd patient. Sjuksköterskan bör även ha ett människointresse och trivas med variationen av människor i varierande sociala miljöer. Tycka om att jobba med andra människor antar.. jag. Annars har man valt fel bransch, det är alltså.. man måste tycka om barn, gamla å allt runt omkring med anhöriga.. och olika folkslag. Informant 1 Man måste kunna ta människor på rätt sätt... tycker jag. Man träffar ju på väldigt många typer av människor... i många olika situationer liksom.. i deras liv.. så det.. man måste på något sätt.. hantera.. ta människor. Informant 4 3.2.2 Kategori: Sjuksköterskan bör ha en bred och god medicinsk kompetens Förutom de personliga egenskaperna som informanterna anser viktiga för yrket bör sjuksköterskan även ha tillräcklig kompetens. Till denna kategori skapades tre stycken underkategorier som beskriver olika typer av kompetens yrket kräver. 3.2.2.1 Breda medicinska och tekniska kunskaper. Informanterna upplever att en viktig kompetens för att arbeta inom ambulanssjukvården är att ha goda medicinska kunskaper/utbildning. Kunskaperna ska vara breda för att på ett tillräckligt sätt möta kraven som ställs prehospitalt. Sjuksköterskan kan behöva specialistutbilda sig för att ytterligare öka kompetensen. Sjuksköterskan behöver vidare ha tillräckliga medicinsktekniska kunskaper, då man i yrket använder en hel del sådan utrustning.