Abstrakt. Nyckelord. Elitspelare, Golf, Motionsspelare, Motivation och Participation Motivation Questionnaire. Abstract

Andersson, K., Mattias, & Pettersson, L. Martin. A. (1997). Motivation hos elit- och motionsgolfspelare - En jämförande studie kring deltagande motivation hos golfspelare. (Cuppsats i Idrottspsykologi). Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap: Högskolan i Halmstad. Abstrakt Avsikten med studien var att undersöka motivation till deltagande i idrott och studien gjordes på elitspelare och motionsspelare. Den utfördes dels med ett standardiserat frågeformulär, Participation Motivation Questionnaire (PMQ), dels med ett egenhändigt komponerat frågeformulär för att få ytterligare tyngd i studien. Utifrån litteratur kring motivation och deltagande, visar det sig att motivet för idrottares deltagande är att ha roligt, förbättra och lära sig nya färdigheter, vara och skaffa sig nya vänner samt utveckla kondition. Elitgruppens resultat visade sig vara mer entydiga där medlemmarna har motiv som delvis överensstämmer med varandra. Deltagarna i undersökningen var 54 st. män i åldern 18-32 år. Stor del av elitspelarna visar sig spela golf av ekonomisk vinning vilket inte motionsspelarna gör. Sociala behov är en av motiven för deltagande i golf. Nyckelord. Elitspelare, Golf, Motionsspelare, Motivation och Participation Motivation Questionnaire. Abstract The purpose with this study was to examine motivation to participate in sport and the study was made on elite and average golf player. The report was made with a standard questionnaire, Participation Motivation Questionnaire (PMQ), and with a self-made questionnaire to get more facts to the answers. From literature regarding motivation and participation, it shows that the motive for athletes participation is: having fun, improve and learn new abilities, be with and get new friends and develop physical condition. The result of the elite group appeared to be more alike and they should have similar motives. The participants in the study was 54 St. men between 18-32 years. A great deal of the elite group plays golf due to economic gain, which the average golfer doesn t. Social needs is a motive for participation in golf. Keywords. Averageplayer, Eliteplayer, Golf, Motivation and Participant Motivation Questionnaire. 1

Motivation är ett av idrottens mest centrala begrepp. Det ger tänkbara förklaringar till varför utövaren beter sig på ett visst sätt. Motivation kan beskrivas som riktningen och intensiteten av en ansträngning (Sage, 1977 ur Weinberg & Gould, 1995, s. 60). Utan motivation finns det ingen orsak till att agera. Därför är motivation mycket centralt inom de flesta områden och motivation är, generellt ett område där forskning är mycket intressant. Motivation inom golf är intressant att studera då resultat inom golf beror mycket på inre processer och händelser. Motivationen kan anses vara nyckeln till en rad andra faktorer som påverkar prestationen som t.ex. anspänning, vinnarinstinkten. Förstår man en spelares motivation förstår man då även en rad andra faktorer som påverkar idrottaren före under och efter prestation. Detta är av stor vikt för en tränare. Om tränaren är väl införstådd med motivationsbegreppet ger detta honom möjligheter att hjälpa spelaren i ännu större utsträckning. Eftersom en elitgolfspelare tjänar pengar på sin idrott, är pengarna eller yttre belöningarna en motivationskälla eller är det något som har mindre betydelse? Undersökningen ämnar undersöka elitspelarens motivation och jämföra den mot motionärens för att möjligen finna likheter och skillnader. Undersökningen ämnar vidare undersöka vad som kännetecknar motionärens motivation. Är det inre mål och behov som tillfredsställs eller sociala skäl till motionärsspelandet? Skiljer sig motivationen hos en elitidrottare sig från motivationen hos en motionsidrottare? Om ja, vad kännetecknar i så fall en elitidrottares motivation? Tidigare forskning Utifrån litteratur kring motivation och deltagande, visar det sig att det största motivet för unga idrottares idrottsdeltagande är att ha roligt, att förbättra sina färdigheter, lära sig nya färdigheter, att vara med vänner och skaffa nya vänner samt utveckla kondition (Gill, Gross, & Huddleston, 1983; Klint & Weiss, 1987). Forskning visar också att unga människor har flera och olika anledningar för att delta i idrott (Fonseca, 1994). Att förstå specifika motiv för idrottares deltagande i idrott kan hjälpa respektive tränare att öka effektiviteten av träningsprocessen. Om den aktives motiv är sammankopplade till träningsprocessen, kommer de att bli mer anpassade till sin idrottsträning och deras tillfredsställelse och utförande ökar. Det är vidare uppenbart att tränare måste besitta en hög kunskap om idrottares motiv, likväl måste tränarna ha kunskap om varför de aktiva deltar i idrotten. Devoe & Caroll (1994) anser denna aspekt har sparsamt dokumenterats inom idrottsforskningen. Tränare med mer erfarenhet och akademisk examen i idrottsvetenskap och tränare med barn hade en mer beräknande uppfattning om deltagande motiv för sina idrottare, tränare som var lärare i deras professionella yrkesliv visade en bättre kunskap om motiven för deras idrottare. I allmänhet så fann forskarna att idrottare rapporterade färdighetsutveckling, anslutning till idrott, tävling och fysisk form som de mer viktiga motiven för deras idrottsträning, vilket är överensstämmande med resultat från tidigare forskning (Cruz & Cunha 1990; Fonseca & Fontainhas 1983; Fonseca & Ribeiro 1994). Vanfraechem- Randy (1992) påpekade vikten av tränares kunskap om deras idrottare i tränaridrottare relationen samt lag effektiviteten. Med tanke på att en av hemligheterna för att uppnå framgång i träningsprocessen är givet till idrottaren Man ger dem vad de behöver genom att de tycker om det. 2

För att förstå involverande i fysisk aktivitet är det nödvändigt att förstå de faktorer som motiverar människor att vara delaktig i idrott, utöva idrott och andra typer av fysisk aktivitet. Tidigare forskning har visat att anledningar som människor ger för deras deltagande kan variera med ålder, kön och idrottens karaktär (Brodkin & Weiss, 1986; Longhurst & Spink, 1987; Morris & Han Jin- Song, 1991). En givande metod för att studera deltagande motivation har varit att ge fysiskt aktiva deltagare ett frågeformulär som listar en rad av motiv för involverande eller deltagande. (PMQ- Participation Motivation Questionnaire, se bilaga 1.2), utvecklat av Gill, Gross och Huddleston (1983) och en variation av modifierade former av denna modell har använts inom forskning. Många forskare har använt en anpassad och bekräftad version av deltagande motivations frågeformulär (Serpa, 1992). Gould, Feltz och Weiss (1985) undersökte motiven hos 365 ungdomssimmare, ålder 8-19, med en lite modifierad version av PMQ. Den största delen av motiven och faktorstrukturen som de härledde liknade de resultat som Gill, Gross och Huddleston (1983) framförde. Urvalet var väl balanserat i termer av kön (Kvinnor= 190, Män= 175). Gould, Feltz och Weiss (1985) rapporterade att kvinnor klassade fysisk hälsa, vänskap, något att göra och ha roligt högre än vad männen gjorde. Brodkin och Weiss (1986) betraktade återigen simning till vilka de administrerade en modifierad PMQ till 100 försökspersoner. Båda könen var representerade (Kvinnor= 62, Män= 38). Tonvikten på den här studien var åldersskillnader. Det var den första studien som använde sig av stor åldersskillnad, med försökspersoner från 6 till 74 år. Ingen analys av kön rapporterades, men åldersrelaterade skillnader i tävling, social status, hälsa, fysisk form och motiv för att ha roligt framträdde. Brodkin och Weiss (1986) fann att deras äldsta grupp var mer intresserad i hälsa och fysisk form och mindre på tävling, men dessa deltagare kom i från en rekreations simningsgrupp, medan deltagare i alla andra grupper var tävlingssimmare. I en australisk studie utifrån bordtennis använde Morris, Power och Pappalardo (1993) åldern som diskriminerande faktor. I urvalet med 333 spelare i ålder 10 till över 60, var den mest anmärkningsbara åldersskillnaden den progressiva ökningen i rankning av hälsa och fysisk form i förhållande till ålder, speciellt vid 40 och äldre. Detta stödjer Brodkin och Weiss (1986) slutsatser. Morris, Power och Pappalardo (1993) fann också könsskillnader i deras urval som var övervägande manliga (Kvinnor= 91, Män= 242). Detta visar sig överensstämmande med traditionella könsroller såsom att kvinnor rankade samarbete och anslutnings punkter högre än män, som placerade mer tonvikt på att vinna och tävla. I en tidigare nämnd australiensisk studie av Longhurst och Spink (1987) betraktades olika idrotter. De undersökte deltagande motiv på 404 barn (Kvinnor= 217, Män= 187) ålder mellan 8 till 18 i Melbournes idrottsklubbar för simning, friidrott, cricket, australian rules football och netball. De härledde endast fyra faktorer till deltagande motiv, vilka var Utförande/ Lag, Situation, Status och Fysisk form. Få skillnader visade sig mellan idrotterna, men Longhurst och Spink fann emellertid att simning skilde sig från andra idrotter. Simmare värderade ha roligt och vara med vänner lägre jämfört med de andra idrottarna. Simmare graderade också spänning som mindre viktigt än vad de inom netball och lite av friidrottsutövarna gjorde. Longhurst och Spink fann även könsskillnader i det att 3

tjejer placerar mer tonvikt på inlärning av färdigheter än vad killar gör, medan killar gradera fysisk form högre än tjejer. Några problem inom forskningen är att flera av studierna använde relativt små urvalsgrupper Brodkin & Weiss (1986, 100 st.) och Klint & Weiss (1986, 67 st.). Detta är speciellt relevant därför att de flesta av studierna utförde faktoranalys på en 30 punkters frågeformulär. Vidare kan inte idrottsstudier generaliseras på andra aktiviteter, speciellt de som har mycket med skillnad i struktur och subkultur. Trots dessa metodologiska problem, använde huvuddelen av forskningen olika versioner av PMQ. Det visar att det var relativt få antal av universella motiv för deltagande i fysisk aktivitet, medan det också finns specifika motiv för olika typer av aktiviteter. Vidare verkar det sannolikt att det är variation inom olika aktiviteter i det viktigaste motivet för att deltaga. Det föreslogs att det är viktigt att bredda omfånget av fysisk aktivitet. Faktor strukturen hos data i tidigare forskning har gjort att det utkristalliserat sex stora faktorer som nu är väl etablerade. Dessa är; godkända färdigheter, tävling, hälsa, fysisk form, anslutning och att ha roligt. Vid studerandet av motivation hos olika idrottare krävs bakgrundskunskap. Teorierna som valts karakteriserar begreppet motivation inom idrott och belyser eventuella riktningar inom motivationsbegreppet. Med hjälp av dessa teorier ges grund för att lättare förstå begrepp och resonemang som förs kring fenomenet motivation. 4

Signifikanta motivationsteorier Stor del av motivationshistorien har ägnats åt att hitta den rätta motivationsteorin. Trots alla dessa försök är teorierna kring motivation fortfarande många och den rätta motivationsteorin flyktig. Studiet av motivation handlar om att studera intensiteten och riktningen av agerandet. För att en teori ska vara en motivationsteori krävs att den förklarar båda aspekterna på agerande. Need Achievement Theory. Den mest inflytelserika forskningstraditionen inom idrottsmotivation är Need Achievement Theory. Denna inriktningen anser att motivationstillstånd är huvudkällan till handling. Dessa motivationstillstånd- motivation att uppnå framgång och motivation att undgå förlust bildade de centrala delarna av teorin. McClelland (1961) menade att motiven interagerade med ledtrådar i omgivningen för att skapa känslosamma tillstånd (t.ex. stolthet och skam) vilket skapar beteendet för att agera närmande eller undvikande. Forskning har sedan visat att individer som drivs av motiven att nå framgång väljer utmanande uppgifter och visar höjd prestation, men forskningen har inte alltid visat att personer som vill undvika misslyckanden visar lägre prestation. En person som försöker undvika misslyckande kallas för lågpresterande medan en person som försöker nå framgång kallas för högpresterande och är den personlighetstyp som anses ge de bästa förutsättningarna för att nå bra resultat inom idrott. Expectation of Reinforcement. En annan stor inriktning inom motivation och Achievementbehavior grundas på social inlärningsteori. Crandall och hennes kollegor (Crandall, 1963, 1969) var intresserade av akademisk och intellektuell achievement, speciellt i situationer där personliga förmågor var intressanta. Den största motivationsvariabeln var individens förväntan av belöning. Beteendet uppstår för att erhålla en väntad respons. Achievement behavior är beteendet direkt riktat mot att få uppskattning av sig själv och andra. Även om Crandall (1963, 1969) var intresserad av idrott och belöningar av idrott har lite arbete fullföljts inom ämnet, och mycket av värdet inom idrottspsykologin kretsar kring sociala belöningar och inom coaching- området där positiva responser och beröm är det som idrottaren väntar sig av en väl utförd prestation. Detta är en stor del inom idrott då stor del av idrottsmännen utövar sin idrott för att få belöningar av någon form. Belöningarna kan variera från ett uppskattande ord av kompisen till att bli prispengar och andra ekonomiska faktorer för elitidrottaren. Attribution theory. Attributionsteorin handlar om hur varje individ tillskriver orsakers händelser omgivningsfaktorer. Den inkluderar en psykologi som antar en enkelhet i omgivningen, och forskaren måste anta att en vanlig man tillskriver händelserna som händer honom attribut omkring honom. Attributionsteorin understryker vilka metoder människor använder och det schema eller teorier som människorna antar för att få ordning på vardagen. Den mest studerade aspekten inom idrottspsykologi handlar om vinna/ förlora. Studier har skett om hur individer förklarar framgång eller misslyckande. Utövaren har i studien ombetts att tänka sig in i 5

att vinna eller förlora i ett evenemang. Vidare antogs det att kunskap om resultat påverkar framtida förväntan på vinster och förluster. Under 1970-80 talet ökade attributionsforskningen. Forskningen har enligt Roberts (1992) inriktats på fyra element: De orsaker som anges till attributioner i studien. Relevansen av vissa attributionselement. Ofta tas dessa element för givet av forskarna och de missar ofta sambandet mellan elementet och idrottsutövaren. Betydelsen av resultat för individen. Inom idrott antar man ofta att vinna och förlora är synonymt med framgång eller misslyckande. Mätningar av attributioner. Attributionsteorin har fått kritik för att vara social uppfattningspsykologi istället för en motivationspsykologi. När man studerar interventionen att förhöja motivation, då är attributionsteorin svag, däremot kan den vara användbar för att tala om varför saker och ting går fel, men den kan inte rätta till problemen. Inga attributionshjälpmedel är dock anpassade till idrotten utan mera till skolan och klassrummet. Attributionsinriktningen har öppnat signifikanta undersökningsvägar och måste utgöra en viktig del av vilken omfattande motivationsteori som helst från det kognitiva perspektivet, men den utgör inte en omfattande teori i sig själv. Attributionsteorin kan enligt (Weinberg & Gould, 1995) delas upp i tre attributionskategorier: Locus of Control- I vilken utsträckning anser man att man har kontroll över situationen. Sträcker sig från inre fokus till yttre fokus. Locus of Causality- Tar hänsyn till hur vi ser på framgång och misslyckande. Antingen är det kontrollerbart eller inte kontrollerbart. Stabilitet- Om orsakerna till resultatet är stabilt eller ostabilt. Inre och yttre motivation. Attributionsteorin har knutits till inre och yttre motivation. Atkinson (1964) menade att yttre belöningar som t.ex. pengar ökar en idrottares motivation att prestera. Lepper och Greene (1975, 1976) menade dock att utövarens inre motivation till en aktivitet kan minska av yttre belöningar. Detta baserat på attributionsteorin, och utövarens uppfattning om belöningen. Enligt Lepper och Greene (1976) och deras uppfattning om överbelöningshypotes, om utövaren erhåller en yttre belöning för något som är tilltalande för den inre motivationen påverkas den inre motivationen negativt då utövaren deltager i aktiviteten p.g.a. yttre skäl hellre än inre. Clews och Gross (1995) menar att idrottaren styrs av både inre och yttre motivation. Inre motivation är den motivation som kommer från personens inre, personens vilja att nå framgång för att bevisa att han är någonting. Yttre motivation härrör från yttre belöningar, t.ex. pengar och andra priser. De som är inre motiverade strävar efter att vara kompetenta och självbestämmande i sina försök att behärska uppgiften. De idrottar för positiva effekter, både fysiska och psykiska, som motion medför samt de positiva upplevelser individen får genom att lära sig nya saker och förbättra sig. De här personerna gillar att tävla, tycker om känslan av upphetsning under handling. De fokuserar på att ha roligt, och vill lära sig saker för att bli bra på att utöva dem. Inre och yttre motivation påverkar varandra. Yttre motiv kan finnas vid sidan av inre motiv men det kan också vara dominerande för deltagande i idrott. Yttre motivation kan förstöra den inre motivationen men den kan också öka den. Begränsad yttre motivation tenderar att höja den inre motivationen men alltför mycket av yttre motivation förstör den inre motivationen. Vilken av de två 6

inriktningarna (inre och yttre) som för tillfället dominerar individen har en påtaglig effekt för individens prestation, känsla av kontroll och tendens till att konfrontera eller undvika tävlingssituationer Deci och hans kollegor (Deci, 1971, 1978, 1980; Deci, Cascio & Krusell, 1975) förklarar med sin kognitiva utvecklingsteori att yttre motivation kan påverka inre motivationen i ett av två sätt. Den inre motivationen minskar om personen växlar från inre till yttre i locus of control (se Attributionsteorin). En ökning i inre motivationen sker om utövaren ser belöningen som en information om hur prestationen varit. Nutida socialkognitiva teorier om motivation antar att målsättningen påverkar den inre motivationen. Vidare ökar inblandning i aktiviteter den inre motivationen. I ego- centrerade uppgifter tenderar dock inre motivationen att minska. Enligt Nicholls (1989), är strävan efter att uppnå något ett medel att visa en hög förmåga och därför krävs en större inre motivation. Ett annat resonemang är Dweck (1986) som menade att individer som betonar prestationsmål bryr sig mest om hur de når målen och att visa sin styrka. Detta leder till att målen är det enda som spelar någon roll och mindre glädje fås av att arbeta hårt i en uppgift. Detta leder till mindre inre motivation. Csikszentmihalyi (1975) undersökte vad som var glädjekällorna hos idrottare. Resultatet visade att inre glädjekällor kom långt ner på listan och att de yttre källorna till glädje var betydligt viktigare för deltagarna. För att bättre förklara glädjekällor, konstruerade Csikszentmihalyi (1975) en lista över åtta relativt oberoende anledningar för att känna glädje i idrott. Detta baserade Csikszentmihalyi på intervjuer med högskole fotbolls- och ishockeyspelare. Csikszentmihalyi presenterade sin lista för 40 manliga gymnasie basketspelare och bad dem att rangordna dessa anledningar för att glädja sig inom basket. Från mest viktigt till minst viktigt, var ordningen: Tävling/ mäta sig själv mot andra Utveckla sin egen personliga färdighet Vänskap/ samarbete Aktiviteten i sig själv Glädje av erfarenhet/ användandet av färdigheter Mäta sig själv mot egna mål Prestige/ belöning/ popularitet Emotionell frigörande 7

Dessa punkter sammanställs i Roberts (1992) figur nedan, som visar glädje att idrotta i förhållande till inre och yttre motivation samt behov av att prestera och inte prestera (se figur 1). ACHIEVEMENT Skicklighet/ Kontrollera sig själv I Skicklighet/ Kontrollera andra II INRE MOTIVATION GLÄDJE ATT YTTRE MOTIVATION IDROTTA III Rörelse/ Tävling IV Icke utförande/ Omgivnings relaterad NON ACHIEVEMENT Figur 1. En konstruktion för att undersöka källor av uppnåelse och vad som kännetecknar inre och yttre motivation. (I Roberts, 1992 efter: An - Depth Study of Former Elite Figure Skaters: 2. Sources of Enjoyment av T. K. Scanlan, G. L. Stein, and K. Ravizza, 1989, Journal of Sport and Exercise Psychology, 11 (1), s. 70-71.) Self- Efficacy. Teorin om self- efficacy är för tillfället den mest undersökta teorin inom idrottsforskning kring ämnet motivation. Self- efficacy handlar om självuppfattning och åsikter om sig själv och den egna kapaciteten. Från början användes teorin för att förklara behandlingsmetoder som användes i behandling av oro (anxiety). Senare har den använts för att förklara achievement behavior. Bandura (1977a) använde termen self- efficacy för att beskriva den övertygelse man behöver för att utföra det nödvändiga beteende för att nå ett visst resultat. Forskning inom området inriktar enligt Roberts (1992) sig på två variabler. Hur man skapar self- efficacy. Relationen mellan self- efficacy och prestation. De flesta av studierna, speciellt inom motionsnivå, visar på en bättre prestation om man har en högre self- efficacy. Perceived Competence. Enligt Harter (1978, 1981b) är perceived competence en multidimensionell motivation som påverkar människan i kognitiva, sociala och fysiska områden. Framgång eller misslyckanden inom dessa områden utvärderas av andra, för personen viktiga personer. Perceived competence och inre välmående fått från framgångar ökar strävan efter uppnåelse, medan upplevd saknad av kompetens leder till oro och ökan i uppnåelsesträvan. Detta leder till en positiv spiral som föder framgångar som i sin tur höjer perceived competence vilket föder nya framgångar som höjer perceived competence osv. 8

Roberts, Kleiber & Duda (1981) fann att idrottsmän hade högre uppfattad fysisk kompetens jämfört med icke idrottande personer. Elitidrottare som erhållit mer positiva utvärderingar av andra har således en högre perceived competence och därför också en högre motivation. Mycket av forskningen inom området handlar om barn och deras motivation. Achievement Goal Approaches. Dweck (1986) och Maehr & Nicholls (1980) menar att för att förstå motivation och achievement behavior i alla dess former måste man räkna med meningen av beteendet, så att handlingsmålen kan bli identifierade. Genom att de identifieras, inte bara ett utan flera handlingsmål kan personens engagemang förstås. En persons investering i en viss handling beror på målets storlek för agerandet. Framgång och misslyckande är inom denna teorin ett psykologiskt stadie som är baserat på tolkningen om man nått målet som var uppsatt för handlingen. Vad som är framgång för någon blir misslyckande för en annan. Syfte Undersökningen inriktas mot att studera motivationen hos elit- och motionsgolfare. Vad som kännetecknar motivationen hos respektive grupp. Grupperna jämförs för att urskilja likheter och olikheter. Vad ger en golfspelare på så vitt skilda nivåer deras motivation? Är det samma faktorer eller är det skilda faktorer? Även om golf kan spelas på olika nivåer, vad motiverar deltagarna att deltaga i golf? Skiljer sig motivation hos elitgolfare och motionsgolfare, och i så fall hur? Enligt teori har elitidrottare större inslag av yttre motivation jämfört med motionsidrottare. Stämmer detta eller inte? 9

Metod Population Elitgolfspelare. Elitgolfspelare definieras som den spelare som har för avsikt att livnära sig på golf. Svarsfrekvensen var 27 st. av de 33 frågeformulären som administrerades ut till elitgruppen, vilket motsvarar 82 %. Undersökningspersonerna inom elitgruppen har endast bestått av män i åldern 21-32 (M= 26.7). Elitgruppens handicap är från -1 till +2. Elitgruppen bestod av personer som inte nödvändigtvis var svensktalande. Därför gjordes frågeformuläret på engelska. Undersökningen på elitgruppen är genomförd under europatour kvalet på San Roque och Guadalmina i Spanien. Tillfället som undersökningen är genomförd på, är vald i samråd med den spelare som hjälpt till med utdelning och insamling av frågeformulär. Motionsgolfspelare. Motionärsgruppen är motionsgolfspelare med handicap från 3 upp till 54. Åldern varierar från 18-31 (M= 24.1). Även inom motionärsgruppen består urvalet av män. Svarsfrekvensen inom motionärsgruppen var 27 st. frågeformulär av 27st. utdelade frågeformulär, motionsgolfspelarna (n= 27) användes som jämförandegrupp mot elitspelarna (n= 27). Motionsgruppens sammansättning påverkades av att engelska kunskaper var nödvändiga för ifyllandet av frågeformuläret som var administrerat på engelska till elitgruppen. Procedur Undersökningen har gjorts med frågeformulär och psykometriskt test. Det psykometriska testet införskaffades genom universitetsadjunkt på institutionen för Samhälls och Beteendevetenskap på Högskolan i Halmstad. Mätningarna sker genom att undersökningsdeltagarna svarar på ett frågeformulär och därefter lämnar detta till undersökningsledaren eller spelare som informerats av undersökningsledarna. Formulären innehåller dels frågor med standardiserade svar Participation Motivation Questionnaire (PMQ, se bilaga 1.3) och dels ett egenhändigt komponerat frågeformulär (se bilaga 1.2) med några öppna samt standardiserade svar. De öppna svaren användes för att få ytterligare djup till svaren som PMQ ger. Undersökningsgrupperna valdes eftersom intresse för elitgolf fanns, samt intresse för motivation på elitnivå och motionsnivå. Frågeformulären administrerades till elitidrottarna under pågående tävlingssäsong. Tillgång till alla deltagare förvärvades genom kontakt med en av spelarna. Deltagarna introducerades med ett försättsblad som beskrev studiens natur, den var förklarad och de informerades att involverandet skulle vara frivilligt, anonymt och konfidentiellt (se bilaga 1.1). De informerades hur instrumenten skulle fyllas i, därefter skulle deltagarna svara på PMQ påståendena. En 30 punkters version av PMQ framställdes med standardinstruktioner. Efter PMQ fick de svara på ett frågeformulär med instruktioner för ifyllandet, detta frågeformulär har vi själva komponerat. Frågeformuläret ifylldes i egen takt, då vi ansåg att ju mer tid de hade på sig att fylla i desto mer noggrant skulle deltagarna 10

svara på frågorna. Efter de var färdiga samlades frågorna in av den spelare vi hade varit i kontakt med. Han returnerade frågeformulären. Mätinstrument Frågeformulär. Det egna frågeformuläret inleddes med bakgrundsfrågor som innefattade kön, ålder, civilstånd, antal av idrottslig verksamhet samt antal år av golfspelande. Därefter fortsatte formuläret med sociala motivationsfaktorer och deltagarna ombeddes att ta ställning till dessa. De sociala motivationsfrågorna tar upp frågeställningar som berör vilket engagemang spelarna upplever ifrån sin omgivning, vad som i termer av familj, vänner, media, tränare, golfklubb, andra spelare och annat motiverar samt engagerar deras golfspelande. Denna fråga följdes av en liknande fråga som tog upp från vem i spelarens omgivning de önskade få engagemang och där alternativen var de samma som frågan på vem de fick engagemang som avslutning på engagemang så frågade vi om detta engagemang påverkar deras motivation att nå bättre resultat. Formuläret innefattad även frågor som rörde sig om framgång, viljan att nå nya framgångar samt om man har någonsin blivit mätt på framgångar. Vidare konfronterades spelarna med frågor om hur viktigt det är att spela samt vinna. Som avslutning på formuläret ställdes frågor som sökte svar på spelarnas mål för sitt golfspelande. Dessa frågor handlade om vilka mål de har med golfen och varför de spelar på denna nivå. Participation Motivation Questionnaire. Gill, Gross och Huddleston (1983) formade 37 punkter genom att granska litteratur för ungdomsidrott som handlade om deltagande motiv samt att de intervjuade 750 vuxna om deltagande i ungdomsidrott. Dessa 37 punkter testades senare i en pilotstudie på en grupp av 51 manliga och kvinnliga ungdomsfotbolls spelare. Under försöksförfarandet blev punkterna modifierade och några borttagna för att producera 30 punkter. Varje punkt ger en anledning för att deltaga i idrott. Varje påstående ska graderas på en femgradig likertskala (1= inte alls viktigt till 5= extremt viktigt ). Gill, Gross och Huddleston (1983) använde frågeformuläret för att undersöka deltagande motiv på 1138 manliga och kvinnliga idrottare, ålder mellan 8 och 18 år, som var deltagande i sommaridrottsskolor i USA. Den viktigaste anledningen för idrottsdeltagande var att förbättra färdigheter, ha roligt, lära sig nya färdigheter, möta utmaning och vara i god fysisk form. Formuläret fanns inte på svenska varför en engelsk variant användes. Nu passade detta bra då några av undersökningspersonerna inte var svenska. Analysmetoder Resultaten kodades och beräknades med hjälp av statistikprogrammet Statistic Program for Social Science (SPSS). Korrelationer, frekvens och t- test (tvåsidigt) är de statistiska metoder som använts. Enligt normer i statistiklitteratur anses korrelationer över 0.50 vara tillräckligt starka för att redovisas i en undersökning (Norusis, 1995). 11

Resultat Elitresultat Frågeformulär. Elitgruppens resultat visar i stort att elitspelare utgår från likvärdiga motivationsfaktorer. Likheten mellan motivationen för elitspelare visas då de flesta svarat högt på frågorna och avvikelserna från gruppen är små. Familjens engagemang i golfen (se bilaga 1.2, fråga 6a) och önskan av familjens engagemang (se bilaga 1.2, fråga 7a) har ett korrelationsvärde på 0.68.Tränares engagemang (se bilaga 1.2, fråga 6d) och önskan av tränarens engagemang (se bilaga 1.2, fråga 7d) korrelerar med 0.668. Resultaten visar små skillnader mellan verkligt engagemang och önskat engagemang. Spelarna får oftast det engagemang som de önskar av personen/ personerna i fråga. På frågan Hur viktigt det är för dem att spela golf (se bilaga 1.2, fråga 12) svarade alla tillfrågade sex eller högre (skala 1-9) och 15 svarade åtta eller högre. Medelvärdet blev 7.56. På frågan Hur viktigt det är att vinna (se bilaga 1.2, fråga 13) svarade alla mellan 7 och 9 vilket betyder att det är av stor vikt. Medelvärdet blev 7.85. Tabell 1.1 och 1.2 visar på sociala och individuella faktorer som påverkar individens motivation att deltaga i golf. Ha Roligt och Ekonomisk vinning är de främsta målen med att deltaga i golf. Få deltager i golf för att Hålla sig i form och Tillfredsställa omgivningens krav. Tabell 1.1 Tabellen visar spelarnas mål med golf (se bilaga 1.2, fråga 14). Mål med golf Antal svar ja Antal svar nej Prestera så bra som möjligt 14 13 Att bli bäst 18 9 Att bli känd 9 18 Vinna tävlingar 8 19 Ha roligt 17 10 Hålla sig i form 1 26 Ekonomisk vinning 19 8 Tillfredsställa omgivningens krav 1 26 12

Ha Roligt och Ekonomisk vinning är i nedanstående tabell de största orsakerna till att spela golf på denna nivån. Sociala behov och att Hålla sig i form är de orsaker som påverkar minst. Tabell 1.2 Tabellen visar spelarnas skäl till att spela golf på aktuell nivå (se bilaga 1.2, fråga 11). Orsak att spela golf på denna nivån. Antal svar ja Antal svar nej Ha roligt 19 8 Framgång 15 12 Utvecklas och bli bättre 17 10 Ekonomisk vinning 20 7 Sociala behov 1 26 Hålla sig i form 0 27 Tävla mot andra 14 13 Annat 1 26 Participation Motivation Questionnaire. Resultaten för PMQ (se bilaga 1.3) visar för elitgruppen flera starka korrelationer. Man kan urskilja att stor vikt fästs vid att vinna, ha roligt och att utvecklas. Jag gillar laganda (se bilaga 1.3, fråga 18) fick låga svar (skala 1-5) och var därför relativt oviktigt för spelarna (M= 1.96). Mina föräldrar eller nära vänner vill att jag spelar (se bilaga 1.3, fråga 9) hade ett lågt medelvärde (1.93) liksom Jag vill frigöra spänning (se bilaga 1.3, fråga 13) som hade medelvärdet 1.85. Minst viktigt av alla påståenden för spelarna var dock Jag vill bli av med energi (se bilaga 1.3, fråga 4) som hade ett medelvärde på 1.78. De variabler som spelarna tyckte var mest viktiga var, Jag vill komma vidare till en högre nivå (se bilaga 1.3, fråga 23) som hade 4.00 i medelvärde, vilket också Jag gillar att vinna (se bilaga 1.3, fråga 3) hade. Viktigast för spelarna var dock Jag gillar att ha roligt (se bilaga 1.3, fråga 29) som hade ett medelvärde på 4.48. På frågan om andras engagemang påverkar motivationen (se bilaga 1.2, fråga 8) svarade 63 % att den inte gör det. Motiveringen rörde sig kring att eftersom de är yrkesmän ska de inte påverkas av omgivningen. 59,3 % menade att de någon gång varit mätta på framgångar (se bilaga 1.2, fråga 9) och 40,7 % menade att de inte varit det. Motivationen för att inte varit mätt på framgångar menade i de flesta fallen att de inte nått långt nog för att vara mätta. På frågan vad som får dig att sträva mot nya framgångar (se bilaga 1.2, fråga 10) varierade svaren från Money talks till Att bli bäst. Nedan beskrivs ett selektivt urval av korrelationer från PMQ (se bilaga 1.3). Korrelationer från 0,5 och uppåt har valts ut på grund av korrelationens styrka. Det är även nämt i statistiklitteratur att val av lägsta korrelationsgräns bör vara 0.50 (Norusis, 1995). Korrelationerna behandlar olika orsaker till deltagande inom idrott. De kan delas upp i olika kategorier som sociala orsaker och övriga mer yttre motivationsorsaker. Motivet Jag vill förbättra mina färdigheter korrelerade med Jag gillar att tävla (r= 0,61) och Jag tycker om att känna mig viktig (r= 0,63). Vidare korrelationer i PMQ var motivet Jag tycker om att känna mig viktig som korrelerade med motivet Jag vill vara i fysisk form (r= 0,59) och Jag 13

gillar att tävla (r= 0,66). Andra samband från undersökningen var motivet Jag gillar att göra något jag är bra på som korrelerade med motivet Jag gillar belöningar (r= 0,64), Jag gillar att tävla (r= 0,54) och Jag gillar att träffa nya vänner (r= 0,72). Det sista påståendet Jag gillar laganda korrelerades med motiven Jag vill vara med mina vänner (r= 0,53), Jag gillar att vara med i ett lag (r= 0,71) och Jag gillar lagarbete (r= 0,59) i PMQ. I ovanstående korrelationer kan urskiljas att elitgruppen är relativt enhetliga då korrelationerna anses som starka. De påståenden som korrelerade är i vissa fall lika. Resultaten kan delas upp i korrelationer som behandlar det sociala inom idrotten, respektive det mer resultatinriktade. Motionsresultat Frågeformulär. Inom motionärsgruppen var skillnaderna inte lika utmärkande mellan spelarna som mellan elitspelarna. Större del av resultaten var fördelade till mitten av skalorna. Familjens engagemang i golfen (se bilaga 1.2, fråga 6a) korrelerade med familjens önskade engagemang i golfen (se bilaga 1.2, fråga 7a) med 0.72. Engagemang från andra spelare korrelerade (se bilaga 1.2, fråga 6f) med det önskade engagemanget från andra spelare (se bilaga 1.2, fråga 6f) till ett värde av 0.62. Omgivningens engagemang för golfen påverkade motivationen (se bilaga 1.2, fråga 8) hos 63 % av deltagarna. 70,4 % av de svarande hade någon gång känt sig nöjd med framgångar (se bilaga 1.2, fråga 8), medan 29,6 % inte hade varit det. På frågan hur viktigt det är att spela golf (se bilaga 1.2, fråga 12) ombads spelarna att gradera på en skala från 1-9 där 1 är helt oviktigt och 9 är mycket viktigt. Svaren skiljer sig från 3 till 9 med en jämn spridning med likartade storlek på grupperna. Medelvärdet för svaren blev 6.07. På frågan hur viktigt det är att vinna (se bilaga 1.2, fråga 13), skedde en liknande spridning av svaren med en liten dragning uppåt i skalan. Svaren spreds mellan 2 och 9 och medelvärdet blev 5.37. Tabell 3.1 och 3.2 visar på sociala och individuella faktorer som påverkar individens motivation att deltaga i golf. Att Prestera så bra som möjligt samt att ha roligt var de flestas mål med golf. Det minst förekommande målet var att bli känd samt ekonomisk vinning som inte någon svarat. Tabell 3.1 Tabellen visar spelarnas mål med golf (se bilaga 1.2, fråga 14). Mål med golf Antal svar ja Antal svar nej Prestera så bra som möjligt 26 1 Att bli bäst 1 26 Att bli känd 0 27 Vinna tävlingar 2 25 Ha roligt 23 4 Hålla sig i form 3 24 Ekonomisk vinning 0 27 Tillfredsställa omgivningens krav 5 22 På frågan varför man spelar golf på denna nivån svarade motionsgruppen att Ha roligt är den vanligaste orsaken. Därefter kom Sociala behov samt att Utvecklas och bli bättre. 14

Tabell 3.2 Tabellen visar spelarnas skäl till att spela golf på aktuell nivå (se bilaga 1.2, fråga 11). Orsak att spela golf på denna nivån. Antal svar ja Antal svar nej Ha roligt 25 2 Framgång 2 25 Utvecklas och bli bättre 20 7 Ekonomisk vinning 0 27 Sociala behov 20 7 Hålla sig i form 5 22 Tävla mot andra 12 15 Annat 2 25 Participation Motivation Questionnaire. Resultatet på PMQ kunde utläsa att några variabler var viktigare och några var mindre viktiga för spelarna (skala 1-5). Viktigast var Jag gillar att ha roligt (se bilaga 1.3, fråga 29) som fick ett medelvärde på 4.70. Därefter Jag vill vara med mina vänner (se bilaga 1.3, fråga 11) som fick medelvärde 4.00. Den variabel som var minst viktig var Mina föräldrar eller nära vänner vill att jag ska spela (se bilaga 1.3, fråga 9) som hade ett medelvärde på 1.93. Påståenden som korrelerade var ofta av liknande natur och kunde kopplas samman som inre eller yttre orsaker till deltagande. Nedan redovisas ett selektivt urval av motiv i PMQ för deltagande i idrott. Korrelationer från 0.50 och uppåt har valts ut och redovisas med hänsyn till statistiklitteraturens anvisningar om 0.50 som lämplig lägsta nivå på korrelationsvärde (Norusis, 1995). Motivet Jag tycker om att känna mig viktig korrelerade med motivet Jag gillar att göra något jag är bra på (r= 0,53). Jag tycker om att känna mig viktig korrelerade med motiven Jag gillar tränarna och instruktörerna (r= 0,50) och Jag gillar att nå status och igenkännedom (r= 0,55) i PMQ. Andra samband visades i motivet Jag vill komma vidare till en högre nivå som korrelerade med motivet Jag gillar att vinna (r= 0,55), Jag gillar utmaningen (r= 0,59) och Jag gillar att tävla (r= 0,61). De yttre motiven korrelerar med varandra, liksom de inre motiven. Motionärsgruppens resultat visar att sociala motiv är viktiga att tillfredsställa. Inom motionärsgruppen finns det samband mellan olika sociala behov och de anses vara av stor vikt. Jag gillar belöningar i PMQ korrelerade med motiven Jag gillar tränarna och instruktörerna (r= 0,57), Jag gillar att nå status och igenkännedom (r= 0,57) och Jag gillar att vinna (r= 0,51). Påståenden från PMQ visade på samband mellan olika motiv för deltagande där motivet Jag gillar att nå status och igenkännedom i PMQ korrelerade med motivet Jag gillar att vinna (r= 0,53). Avslutningsvis visar resultatet att påståendet Jag gillar när det händer saker korrelerade med motiven Jag vill bli populär (r= 0,64), Jag gillar utmaningen (r= 0,70), Jag gillar att vinna (r= 0,55) och Jag gillar spänningen (r= 0,61) i PMQ. Jämföranderesultat mellan elit- och motionsgruppen När de båda grupperna jämfördes visade det sig att resultatet gav samband mellan gruppernas medelvärden i de olika frågorna. Frågorna jämfördes mellan de olika grupperna och nedan redovisas selektiva delar av resultatet. 15

Medelvärdet mellan de olika grupperna skilde sig åt på frågan om engagemang från omgivningen. Elitgruppen hade högre engagemang från alla i omgivningen. Den största skillnaden var mellan engagemang av tränare där elitgruppen hade ett betydligt högre medelvärde. Tabell 5:1 visar jämförande resultat (se bilaga 1.2, fråga 12). Stora skillnader mellan grupperna finns. Elitgruppens mål är mer yttre inriktade medan motionärerna är mer inre inriktade. Tabell 5.1 Tabellen visar Elit- och motions spelarnas mål med golf (se bilaga 1.2, fråga 14). Mål med golf Elit Elit Motion Motion Antal svar ja Antal svar nej Antal svar ja Antal svar nej Prestera så bra som möjligt 14 13 26 1 Att bli bäst 18 9 1 26 Att bli känd 9 18 0 27 Vinna tävlingar 8 19 2 25 Ha roligt 17 10 23 4 Hålla sig i form 1 26 3 24 Ekonomisk vinning 19 8 0 27 Tillfredsställa omgivningens krav 1 26 5 22 De olika gruppernas skäl till att spela golf skiljer sig åt. Liksom föregående tabell är elitgruppen mer yttre inriktat och motionärsgruppen inre. Tabell 5.2 Tabellen visar Elit- och motions spelarnas skäl till att spela golf på aktuell nivå (se bilaga 1.2, fråga 11). Orsak att spela golf på denna nivån. Elit Elit Motion Motion Antal svar ja Antal svar nej Antal svar ja Antal svar nej Ha roligt 19 8 25 2 Framgång 15 12 2 25 Utvecklas och bli bättre 17 10 20 7 Ekonomisk vinning 20 7 0 27 Sociala behov 1 26 20 7 Hålla sig i form 0 27 5 22 Tävla mot andra 14 13 12 15 Annat 1 26 2 25 Tabell 5.3 Tabellen visar på skillnaden mellan elit och motionär på frågan om engagemang från omgivningen (fråga 6, bilaga 1.2). Mätning/ Frågeformulär Elit Elit Motion Motion M s Sig. nivå M s ENGAGEMANG FRÅN FAMILJ 7.11 (1.50) ** 5.26 (2.05) ENGAGEMANG FRÅN MEDIA 4.63 (1.71) *** 2.11 (1.65) ENGAGEMANG FRÅN TRÄNARE 7.07 (1.66) *** 3.30 (2.49) ENGAGEMANG FRÅN KLUBB 6.04 (1.51) *** 3.52 (2.14) *** p< 0.001, ** p< 0.01, * p< 0.05 16

T- test gjordes på frågeformulärets fråga 6. Resultatet visar på skillnader mellan medelvärden inom elitgruppen jämfört med motionsgruppen. Resultaten är signifikanta, dock på olika signifikansnivå. Standardavvikelsen skiljer sig åt mellan grupperna. Endast i engagemang från media är standardavvikelsen likvärdig. Det beror generellt på låga resultat inom motionsgruppen. Även inom önskat engagemang från omgivningen (se bilaga 1.2, fråga 7) har elitgruppen generellt ett högre medelvärde. Önskan om engagemang från tränaren (se bilaga 1.2, fråga 7d) är speciellt starkt från elitspelarna där medelvärdet ligger på 7.74 (skala 1-9). Motionärerna visar även här att svaren skiljer sig mycket inom gruppen. Standardavvikelsen för motionärerna är högre jämfört med elitgruppen. Tabell 5.4 Tabellen visar medelvärden för elitgrupp och motionsgrupp på frågan om önskat engagemang från omgivningen (se bilaga 1.2, fråga 7). Mätning/ Frågeformulär Elit Elit Motion Motion M s Sig. nivå M s VILJA HA ENGAGEMANG FRÅN FAMILJ 7.26 (1.53) * 6.11 (2.21) VILJA HA ENGAGEMANG FRÅN MEDIA 5.70 (1.56) *** 3.04 (2.28) VILJA HA ENGAGEMANG FRÅN TRÄNARE 7.74 (1.02) ** 5.63 (3.00) *** p< 0.001, ** p< 0.01, * p< 0.05 Resultatet visar några signifikanta samband mellan önskat engagemang inom motion och önskat engagemang inom elit. Resultatet från det önskade engagemanget från familjen (se bilaga 1.2, fråga 7a) är signifikant på 0.05- nivån men inte signifikant på 0.01- nivån. Resultaten nedan visar på höga medelvärden för både elitgruppen och motionsgruppen. Elitgruppen visar högre resultat på alla frågor. Motionsgruppen har stora skillnader mellan svaren vilket visas på en hög standardavvikelse. Grupperna skiljer sig åt och att skillnaderna är signifikanta. Hur viktigt det är att spela golf och hur viktigt det är att vinna är två frågor där elitspelarna hade betydligt högre resultat. Liksom föregående frågor var standardavvikelsen betydligt högre i motionsgruppen. Tabell 5.5 Tabellen visar medelvärden och standardavvikelser för elit och motionsgrupp för fråga 12 och 13 i frågeformulär (se bilaga 1.2). Mätning/ Frågeformulär Elit Elit Motion Motion M s Sig. nivå M s HUR VIKTIGT ÄR DET ATT SPELA GOLF 7.56 (1.01) *** 6.07 (1.84) HUR VIKTIGT ÄR DET ATT VINNA 7.85 (0.82) *** 5.37 (2.15) *** p< 0.001, ** p< 0.01, * p< 0.05 Nedan visas ett selektivt urval av PMQ för elit och motion. Variablerna som valts är några av de variabler med störst skillnad mellan elit och motionsgruppen. Variablerna nedan är av intresse för studien mellan inre och yttre motivation. Sammantaget visar elitgruppen högre värden på de olika påståendena. Yttre motivationsvariabler kan då sägas vara viktigare för elitgruppen, som orsak till deltagande inom idrott. 17

Tabell 5.6 Tabellen visar resultat från PMQ efter att grupperna jämförts (se bilaga 1.3). Mätning/ PMQ Elit Elit Motion Motion M s Sig. nivå M s JAG GILLAR ATT VINNA 4.00 (1.18) *** 2.78 (1.05) JAG GILLAR ATT GÖRA NÅGONTING SOM JAG ÄR 3.67 (0.92) ** 2.85 (1.03) BRA PÅ JAG GILLAR BELÖNINGARNA 3.96 (0.90) *** 2.44 (0.97) JAG GILLAR ATT TÄVLA 3.89 (0.70) ** 3.30 (0.87) JAG VILL KOMMA VIDARE TILL EN HÖGRE NIVÅ 4.00 (0.68) ** 3.44 (1.05) JAG GILLAR ATT NÅ STATUS OCH IGENKÄNNEDOM 3.33 (0.96) ** 2.33 (1.04) *** p< 0.001, ** p< 0.01, * p< 0.05 18

Diskussion Elitgruppens resultat är mer entydiga vilket kan härröra från att elitgruppen är en mer homogen grupp där medlemmarna har, eller borde ha motiv som överensstämmer med varandra. Motionsgruppen är sammansatt av personer som har skilda motiv för sitt golfdeltagande. Detta leder till ett brett spektra på svaren som erhållits. Standardavvikelsen för motionsgruppen var hela tiden högre än elitgruppens. Kan man utifrån detta anse att elitspelare har liknande motivationsfaktorer? Nej, vi tror att orsaken att elitgruppen är mer lika, är att miljön de befinner sig i skapar en viss motivation. Denna motivation är annorlunda jämfört med den motivation spelaren hade för att nå dit. Miljön präglar personen i detta fallet till en mer yttre form av motivation. Det visade sig att omgivningens engagemang inom golf och omgivningens önskade engagemang stämde väl överens. Spelarna i både elit och motion fick i stort samma engagemang som de önskade. Om detta beror på att de inte vill bli besvikna och därför nöjer sig med detta engagemanget, eller om det verkligen stämmer förtäljer inte svaren. Det finns dock en möjlighet att man anpassar det önskade engagemanget efter det verkliga engagemanget i ett försök att verka tillfredsställd med sin sociala omgivning. Det är viktigare för elitspelaren att spela golf jämfört med motionsspelaren. Detta är naturligt då golf ses som yrke och därför är nödvändigt. Intressant är att även motionären ansåg att det är viktigt att spela golf. Detta tyder på att mer sociala motiv spelar en stor roll då motionären inte har stora ekonomiska fördelar med att spela golf. Elitgruppen betonade vikten av att vinna mycket starkare jämfört med motionsgruppen. Att vinna anses inom elitgruppen vara en nödvändig del inom idrotten. Detta beror på de ekonomiska krav som ställs på elitspelarna. McClelland (1961) menade att personen uppnår stolthet eller skam i dessa situationer, där de lyckas eller misslyckas. De som ofta vinner uppnår ofta stolthet och lär sig på ett naturligt sätt att vinna. Att elitspelarna känner det naturligare att vinna beror på att de tvingas vinna för att tjäna pengar och överleva. Vad styr golfspelarens motivation för deltagande? Resultaten visar på att yttre motivation påverkar elitspelaren i stor utsträckning och många elitspelare spelar golf för den ekonomiska vinningens skull. En elitspelare spelar ofta för att detta ska ge honom en inkomst, en ekonomisk belöning. Därför är det också viktigare för elitspelarna att vinna. Om inte elitgolfspelaren vinner blir det svårare för honom att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att klara sig. Men även motionären är påverkad av yttre motivationsfaktorer. Han söker dock efter mer sociala yttre motivationsfaktorer som t.ex. beröm. Ofta tror man dock att motionären endast drivs av inre motivation men vi anser att även motionären drivs av stor del yttre motivation, dock med andra belöningar än elitspelaren som erhåller pengar eller liknande. Enligt Dweck (1986) och Maehr & Nicholls (1980) måste man, för att förstå motivation räkna med avsikten med beteendet, så att handlingsmålen kan bli identifierade. Det innebär att inom elitgruppen där handlingsmålen är att överleva och skaffa sig en inkomst är dessa målen det som motiverar spelarna till ansträngningar. Detta skapar enligt teorin elitgruppens motivation och det överensstämmer med resultaten som undersökningen gett samt tidigare forskning. Motionsgruppens avsikt med deltagande i golf är annorlunda och mer inriktade åt sociala behov. Motionärer spelar golf för att uppnå socialt umgänge och andra sociala aspekter. Därför är motionsgruppen mer positivt 19

inställda till laganda och lagarbete. Elitresultaten visar att laganda och lagarbete är något som inte spelar stor roll för motivationen. Det kan förklaras med att när prestationen sker presterar golfspelaren oftast helt ensam och kan därför inte uppskatta de positiva känslor som laganda och lagarbete ger. Eftersom laganda och lagarbete inte påverkar spelarens resultat är det naturligt att detta inte är något som spelaren anser som speciellt viktigt. Gängbildningar och liknande kan anses vara lag i de här sammanhangen samtidigt som det finns lagtävlingar. Men det ser vi som underordnat då golf främst anses som en individuell idrott. Motionärernas PMQ visade att även där var belöningarna ett viktigt inslag i idrotten. Skillnaden är då att belöningarna inom motionsidrotten är vitt skilda från belöningarna i elitidrotten. Motionärens belöningar handlar om att få beröm från kompisarna eller att vinna en match mot vännerna. Det är nog viktigt att förstå att bara för att man inte idrottar på elitnivå behöver man belöningar lika mycket som elitidrottsmannen. Det knyts sedan ihop av Clews och Gross (1995) som menar att en idrottsutövare både har inre och yttre motivation Mer än 50% av grupperna hade någon gång känt sig mätt på framgångar. Det betyder att man kan nå sina mål och tappa motivationen även om man bara spelar p.g.a. sociala faktorer. Att så stor del som 60 % av elitspelarna någon gång känt sig mätt på framgångar betonar vikten av bra motivation. Tappar man lusten på framgångar är det nästan omöjligt att prestera och som elitspelare försvinner då inkomsterna. Detta kan knytas ihop med Lepper och Greene (1976) och deras uppfattning om överbelöningshypotes. När belöningarna blir för stora påverkas den inre motivationen negativt och aktiviteten uppfattas som tråkig, idrottaren deltager mer av yttre skäl än inre. Är elitidrotten idag på väg mot en situation av överbelöning? Det är en svår fråga att svara på och vi tar inte ställning. Det är hursomhelst en relevant fråga när så många elitidrottsmän lider av motivationsproblem. Det fanns även motionärer som varit mätta på framgångar och det leder till frågor om vad som är framgångar för dem? Det kan vara när spelet fungerat tillfredsställt i ett längre tag. Motivationen är något individuellt som påverkas av individuella faktorer. Någon kanske blir mätt på framgångar tidigt medan någon kanske aldrig blir det. Bland elitspelarna bör det bästa vara att aldrig bli mätt på framgångar då detta ökar motivationen att nå nya höjder. En golfspelare som presterar dåligt p.g.a. minskad framgångslust tvingas då prestera bättre för att klara sig. När inkomsterna uteblir får man press på sig att prestera och då är det lätt att komma in i en negativ spiral med krav och dåliga prestationer. Därför är det av stor vikt att bibehålla aptiten på framgångar. En motionsspelare kan sluta med golf om han är mätt på framgångar men det valet har oftast inte elitspelaren. Stor skillnad mellan grupperna är det i frågorna som rör inre och yttre motivation. Elitgruppen presterar mer för yttre belöningar medan motionsgruppen har inre motiv som motivationskälla. Detta stämmer överens med teorin som framställdes av Crandall (1963, 1969). Den handlade om förväntan av belöningar som orsak till agerandet i olika situationer. Det skulle innebära att idrottaren söker sig till situationer där en bra prestation innebär en belöning i form av uppskattning eller pris. Detta stämmer väl överens med resultatet i undersökningen där belöningar är något som är viktigt även för motionsgruppen. Dessa belöningar kan då antas vara icke- ekonomiska som t.ex. beröm, medan belöningarna för elitgruppen är ekonomiska. Elitgruppen svarar dock att ekonomiska motiv är ett av de grundläggande motiven för deltagande i idrott. Motionären menar att belöningar är viktigt 20