BÄTTRE BALANS I BOENDESAMMANSÄTTNINGEN - FÖR VEM? En studie om boendes upplevelser av social mixing i tre bostadsområden i Köpenhamn

UPPSATSER FRÅN KULTURGEOGRAFISKA INSTITUTIONEN juni 2012 BÄTTRE BALANS I BOENDESAMMANSÄTTNINGEN - FÖR VEM? En studie om boendes upplevelser av social mixing i tre bostadsområden i Köpenhamn Sandra Oliveira e Costa Examensarbete i kulturgeografi 30 hp Masteruppsats Handledare Juan Velásquez Kulturgeografiska institutionen Stockholms universitet www.humangeo.su.se

Oliveira e Costa, Sandra (2012). BÄTTRE BALANS I BOENDESAMMANSÄTTNINGEN FÖR VEM? En studie om boendes upplevelser av social mixing i tre bostadsområden i Köpenhamn [ BETTER BALANCED COMPOSITION OF TENANTS FOR WHOM? A study about dwellers experiences of social mixing in three housing areas in Copenhagen] Human Geography, master thesis for master exam in Human Geography, 30 ECTS credits. Supervisor: Juan Velásquez Language: Swedish Abstrakt: Social mixing går ut på att mixa befolkning av olika klasser i ett bostadsområde med syfte att förändra områdets sociala sammansättning. Syftet med uppsatsen är att undersöka social mixing som urban utvecklingsstrategi i Köpenhamn utifrån boendes egna upplevelser av sina bostadsområden. I Danmark definieras 29 bostadsområden som ghetton utifrån kriterier rörande de boendes anknytning till arbetsmarknaden, icke- västliga härkomst samt kriminalitet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med 16 invånare i tre av Köpenhamns marginaliserade bostadsområden och genererat empiri kring deras erfarenheter av social mixing. Empirin samt bostadspolitiken som avser att skapa en bättre balans i boendesammansättningen diskuteras mot bakgrund av tidigare forskning som anammar ett revanchistiskt alternativt emancipatoriskt förhållningssätt till social mixing och gentrifiering. Studien identifierar komplexa aspekter av social mixing; majoritetsbefolkningens än mer privilegierade ställning och resurssvagas försämrade situation på bostadsmarknaden; majoritetsbefolkningens försprång i den lokala maktens rum; minoriteters upplevelser av vissa segregerade rum som fristäder; kampen om rummet när fristäderna utmanas; samt flera aspekter som försvårar möten mellan boende och gentrifierare. Alternativa förhållningssätt identifieras från de boendes berättelser. De empiriska fynden nyanserar dessutom tidigare forskning om betydelsen av det egna valet i relation till bosättning i marginaliserade bostadsområden. Nyckelord: Social mixing, ghetto, Köpenhamn, boendesammansättning, kulturrasism, gentrifiering. 2

FÖRORD Hösten 2011 uppmärksammade en vän mig på en kontroversiell politik för stigmatiserade bostadsområden som fördes i Danmark. Bostadsområdena kallades för ghetton av regeringen och delar av dem skulle rivas. I mina öron lät det kontroversiellt eftersom språkbruket ghetto inte används i Sverige för att beskriva bostadsområden, må de vara socioekonomiskt utsatta, bebodda av en stor andel invandrade, eller stigmatiserade. Mig veterligen är rivning av utskällda bostadsområden inte heller en metod som används i Sverige för att komma till rätta med social problematik. Jag reagerade på vad jag hörde och lät det vila i bakhuvudet. Så gick ett litet tag. En morgon slog jag upp tidningen och fick syn på en valaffisch från Danmark. September 2011 skulle det hållas val till Folketinget. Valaffischen för Socialdemokraterne företällde en snett leende man som poserade intill texten Fattigdom er udansk (Socialdemokraterne i Købenahvn 2011). Det började snurra i mitt huvud och jag återkopplade till historien om rivningen av så kallade ghetton. Om fattigdom skulle vara odanskt så kändes det som en stark symbolik att riva ned hus i stigmatiserade områden som befolkas av många människor med svag socioekonomi och utländsk bakgrund. Jag tolkade det som att Socialdemokraterne använde ett språkbruk som influerades av det starkt främlingsfientliga Dansk Folkepartis retorik, som haft en avgörande roll i dansk politik de senaste tio åren och jag började fundera över hur en kulturrasistisk politisk diskurs kan inverka på bostadspolitiken. Hösten 2011 var det exakt ett år sedan som Sverigedemokraterna trädde in i svenska riksdagen. Vilken inverkan har den kulturrasistiska diskursen haft på dansk bostadspolitik och vilka uttryck kan en liknande diskurs komma att ta i Sverige? Dessa frågor ledde mig in på studiet kring dansk politik riktad mot stigmatiserade bostadsområden. Jag anser att det är viktigt att undersöka förhållandena i Danmark för att se hur den mest marginaliserade befolkningen i en kulturrasistisk diskurs påverkas av den politik som förs. Kanske kan Sverige dra lärdomar av studier om grannlandet när Sverige nu befinner sig i ett läge där ett starkt invandrarfientligt parti tagit plats i maktens korridorer. Den danska regeringen, som sedan byttes hösten 2011, har en unik maktposition att definiera problem och lösningar. Jag bestämde mig därför för att göra en studie om de boendes egna upplevelser av bostadsområden som av regeringen definieras som ghetton. * Ett stort och varmt tack till alla i Aldersrogade, Blågården och Mjølnerparken som har deltagit i intervjuer. För intressanta samtal, för att ni delgivit mig era tankar och för att ni velat hjälpa mig med material till min uppsats. Tack alla som hjälpte till under vistelsen i Köpenhamn. Tack till Geografiska Förbundet som gjort det möjligt att genomföra fältstudierna för denna uppsats genom att tilldela mig Geografiska Förbundets stipendium för 2011. Tilldelningen var ett synnerligen viktigt steg på vägen. 3

Tack till kurskollegorna Gabriela Voglio Barruylle som uppmärksammade mig på den danska bostadspolitiken och Nathan Öhrn som ledde mig in på Loretta Lees kritik av social mixing. Slutligen vill jag tacka Juan Velásquez för handledning, men framförallt för att du stöttat mina idéer och trott på min förmåga. 4

1. INLEDNING... 7 1.1 SYFTE... 8 1.2 AVGRÄNSNINGAR... 9 2. METOD OCH ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 10 2.1 SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER... 11 2.2 URVAL... 12 2.2.1 LITTERATUR OCH ANDRAHANDSKÄLLOR... 12 2.2.2 GEOGRAFISK AVGRÄNSNING... 12 2.2.3 INTERVJUPERSONER... 14 2.3 ATT HITTA INTERVJUPERSONER... 14 2.3.1 VIA INSTITUTIONER... 14 2.3.2 NYCKELKONTAKTER OCH SNÖBOLLSMETODEN... 14 2.3.3 COLD CALLING... 15 2.3.4 KOMPLETTERANDE INTERVJUER... 15 2.4 METOD FÖR ANALYS... 16 2.4.1 KATEGORISERING AV MATERIALET... 17 2.4.2 IDENTIFIERA HANDLING I BERÄTTELSERNA... 17 2.4.3 SPRÅK... 18 2.4.4 ATT PRESENTERA DET EMPIRISKA MATERIALET... 18 2.5 KARTOR OCH FIGURER... 20 2.6 RELIABILITET... 20 3. TIDIGARE FORSKNING OM SOCIAL MIXING... 22 3.1 GENTRIFIERING... 22 3.1.1 EXEMPEL FRÅN KÖPENHAMN... 23 3.1.2 EMANCIPATORISKT ELLER REVANCHISTISKT?... 24 3.2 SOCIAL MIXING... 25 3.2.1 ARGUMENT FÖR SOCIAL MIXING... 26 3.2.2 KRITIK MOT SOCIAL MIXING... 27 3.2.3 GENTRIFIERING OCH SOCIAL MIXING PROCESS OCH POLICY SOM GÅR HAND I HAND?... 28 3.4 SAMMANFATTNING... 28 4. BAKGRUND POLITIK FÖR SOCIAL MIXING I DANMARK... 30 4.1 DANMARKS ALLMÄNNYTTIGA BOSTADSSEKTOR... 31 4.2 STYRDOKUMENT FÖR SOCIAL MIXING... 32 4.2.1 REGERINGEN GHETTONA TILLBAKA TILL SAMHÄLLET... 32 4.2.2 SOCIALMINISTERIET STÄRK BOENDESAMMANSÄTTNINGEN... 35 4.2.3 TEKNIK- OCH MILJÖFÖRVALTNINGEN - POLITIK FÖR UTSATTA BOSTADSOMRÅDEN... 36 4.3 UTVÄRDERING AV REGLERNA FÖR UTHYRNING... 37 4.4 SAMMANFATTNING... 38 5. STUDIE - SOCIAL MIXING I TRE BOSTADSKVARTER I KÖPENHAMN... 40 5.1 DE TRE KVARTEREN UR DE BOENDES PERSPEKTIV... 40 5.1.1 BLÅGÅRDEN... 41 5.1.2 ALDERSROGADE... 45 5.1.3 MJØLNERPARKEN... 47 5.2 VEM HAR MAKT ATT DEFINIERA RUMMETS IDENTITET?... 49 5.2.1 REAKTIONER PÅ MEDIEBILDEN... 49 5.2.2 REAKTIONER PÅ GHETTOBESKRIVNINGEN... 51 5

5.3 ERFARENHETER AV SOCIAL MIXING I PRAKTIKEN... 53 5.3.1 VILKA OMRÅDEN BEHÖVER BALANSERAS? ENSIDIG FOKUSERING PÅ FATTIGA OMRÅDEN... 53 5.3.2 VEM TAR MAKTEN NÄR MEDELKLASSEN FLYTTAR IN?... 55 5.3.3 SKAPAR SOCIAL MIXING TILLFÄLLE FÖR MÖTEN?... 58 5.4 TILLGÅNG TILL RUMMET... 60 5.4.1 STRATEGIER MOT DISKRIMINERING... 60 5.4.2 REAKTION MOT SOCIAL MIXING I SAFE SPACES... 63 6. DISKUSSION... 64 6.1 REVANCHISTISK ELLER EMANCIPATORISK TVÅ DISKURSER MED SAMMA RESULTAT?... 64 6.1.1 PROBLEM MED PROBLEMFORMULERINGEN... 65 6.1.2 MEDELKLASSEN BREDER UT SIG OCH DANSKA NORMER TAR PLATS I BOSTADSPOLITIKEN... 67 6.2 SOCIAL MIXING OCH KOMPLEXITET - UR DE BOENDES PERSPEKTIV... 68 6.2.1 MÖTEN OCH ALTERNATIV... 69 6.2.2 MAKT OCH ALTERNATIV... 70 6.2.3 GHETTOFIXERING OCH ALTERNATIV... 70 6.2.4 GHETTOSYNEN OCH ALTERNATIV... 71 7. SLUTSATSER... 73 REFERENSER, BILAGOR, APPENDIX... 76 INTERVJUER... 76 REFERENSER... 77 BILAGA 1. GRUNDMALL INTERVJU MED INVÅNARE... 82 BILAGA 2. INTERVJUMALL TJÄNSTEMÄN... 83 APPENDIX 1. ÖVERSIKT ANVÄNDA INTERVJUER... 84 6

1. INLEDNING I Köpenhamn ökar befolkningen med 1000 invånare per månad. 2025 kan staden räkna med 100 000 fler invånare än idag (Teknik og Miljoforvaltningen 2011:4) och idag finns behov av 25 000 nya bostäder (Københavns Kommune 2010:8). Samtidigt som staden är i behov av bostäder för en växande befolkning ingriper regering och kommuner för att styra över vem som ska få tillåtelse att bo var, med siktet inställt på en omorganisering av den sociala sammansättningen i stadens marginaliserade områden. Anders Lund Hansen, Hans Thor Andersen och Erik Clark (2001) menar att både kommunala och kommersiella krafter försöker öka Köpenhamns status på den globala marknaden, med syfte att förbättra sina chanser i en global marknadskonkurrens om utländska investeringar (Lund Hansen, Thor Andersen & Clark 2001). Författarna framhåller att bostadspolitik har blivit ett sätt för landets kommuner att påverka den socio- ekonomiska sammansättningen på lokala platser. Med hjälp av bostadspolitiska medel kan ekonomiskt starka platser skapas och en stadsdel på så sätt öka sin attraktivitet. I en sådan politik finns inte plats för landets marginaliserade befolkning (Lund Hansen, Thor Andersen & Clark 2001:12-3). Utöver den rumsliga exkluderingen av personer med svag ekonomi rapporterar Karen Wren (2001) och Lasse Koefoed och Kirsten Simonsen (2007) att en kulturrasistisk diskurs fått starkt fäste i den politiska diskursen i Danmark, vilket går direkt ut över samhällets invandrade befolkning och tar sig uttryck i bostadspolitiken (Wren 1997). I oktober 2010 publicerade Danmarks dåvarande regering ett dokument med titeln Ghettoen tilbage til samfundet - Et opgør med parallelsamfund i Danmark (Ghettona tillbaka till samfundet En uppgörelse med parallellsamfund i Danmark). Ghetton är bostadsområden där framförallt en ekonomiskt svag befolkning bor. Regeringen vill minska antalet ghetton och dokumentet presenterar fem insatsområden som ska leda fram till resultatet. Definitionen av ghetto gäller områden med mer än 1000 invånare som uppfyller minst två av följande kriterier: 1. andelen invandrare och efterkommande från icke- västligt land överstiger 50 % 2. andelen 18 64- åringar utan anknytning till arbetsmarknaden eller utbildning överstiger 40 % 3. andel dömda för brott överstiger 270 per 10 000 invånare 1 (Regeringen oktober 2010:37). 2 29 bostadsområden i landet uppfyller kriterierna för att bli betraktade som ghetton. Regeringen ska i tätt samarbete med kommunerna se till att öka 1 Avser att antalet dömda för överträdelse av strafflag, vapenlag eller lag om euforiserande droger 2 Alla översättningar från danska dokument görs av uppsatsens författare. 7

attraktiviteten i dessa bostadsområden; skapa en bättre balans i boendesammansättningen ; stärka insatser för barn och unga; få bort den passiva försörjningen på offentliga bidrag samt bekämpa socialt bedrägeri och kriminalitet (Regeringen oktober 2010:6). Den här uppsatsen fokuserar på det andra insatsområdet att skapa bättre balans i boendesammansättningen. Insatsområdet syftar till att öka andelen boende som anses vara resursstarka och minska andelen som anses resurssvaga (Regeringen oktober 2010:16-18). Begreppet social mixing brukar användas för att beteckna en sådan politiskt forcerad förändring av den sociala kompositionen av boende i ett område. Den danska regeringens mål att skapa en bättre balans i boendesammansättningen förstås således i uppsatsen som en strategi för social mixing. Bland förespråkare för social mixing finns en tro på att inflyttning av medelklass i fattiga områden genererar positiva effekter för enskilda individer och lokala samhällen (Schoon 2001; Byrne 2003). Många ifrågasätter dock vem som egentligen gynnas av social mixing, eftersom mycket forskning tyder på att strategin på ett liknande sätt som gentrifiering ökar den ekonomiskt starka medelklassens tillgång till stadsrummet, snarare än att förbättra de marginaliserades positioner (Lund Hansen, Thor Andersen & Clark 2001; MacLeod 2002; Smith 2002; Harvey 2006; Slater 2006; Lees 2008). Det är angeläget att undersöka platsspecifika manifestationer av bostadspolitiken för att övervaka utvecklingen och synliggöra hur den marginaliserade befolkningen påverkas. Den här studien ger sig in i den diskussionen om social mixing som urban strategi genom att undersöka boendes egna upplevelser av bostadsområden som definieras som ghetton. Med hjälp av 16 intervjuer med boende i tre av Köpenhamns så kallade ghetton förs så en diskussion kring komplexiteten kring social mixing. 1.1 SYFTE Uppsatsens mål är att bidra med empiriskt underlag utifrån ett boendeperspektiv och ett reflekterande inlägg till den vetenskapliga diskussionen om social mixing som urban utvecklingsstrategi. Målet är också att bidra till en ökad förståelse för komplexiteten med social mixing. Uppsatsens syfte är att undersöka social mixing utifrån boendes egna upplevelser. Studien utförs i tre bostadsområden som definieras som ghetton och som därmed är föremål för nationella och kommunala insatser för social mixing. I studien diskuteras hur de boendes upplevelser av bostadsområdena sammanfaller med tidigare forskning om social mixing. 8

1.2 AVGRÄNSNINGAR I Köpenhamn pågår flera omfattande stadsutvecklingsprojekt med flertalet olika insatser på individnivå såväl som med områdessperspektiv. Den här studien kretsar kring målet att skapa en bättre balans i boendesammansättningen och till den diskurs som förs i förhållande till det. Studien ämnar inte undersöka stadsutvecklingsprojekt i sin helhet eftersom detta skulle vara ett alldeles för omfattande arbete inom ramen för en masteruppsats. Tre bostadsområden i en stadsdel i Köpenhamn utgör studiens fältområde. Att tre områden valts ut beror främst på att det ökat chanserna att samla in ett stort empiriskt underlag. Uppsatsen är inte en jämförande studie mellan dessa utan avser att belysa olika personers upplevelser av social mixing i sina bostadsområden. 9

2. METOD OCH ETISKA ÖVERVÄGANDEN Uppsatsen är en kvalitativ studie som till stor del baseras på egenhändigt insamlad empiri. Empirin insamlades under tre veckor i februari 2012 som jag tillbringade i Köpenhamn för att bekanta mig med områden som av Danmarks regering pekats ut som ghetton och för att göra intervjuer med boende. Förutom egen empiri används i uppsatsen dokument från Danmarks regering och Köpenhamns kommun samt vetenskaplig litteratur om social mixing och etnisk boendesegregation. I detta kapitel beskrivs hur det empiriska materialet samlats in och hur det hanteras i studien. Vetenskapsrådet presenterar vägledande etiska råd för det svenska forskarsamhället. Som forskare ställs man inför etiska frågeställningar där man tvingas göra avvägningar mellan att producera forskning och att orsaka skada genom forskningsprocessen (Hermerén 2011). Ett tydligt exempel kan vara djurförsök som genomförs för att utveckla medicin för människor. Denna studie är kvalitativ och brottas inte med så uppenbara etiska frågor som man ställs inför om man arbetar med till exempel djurförsök. I denna studies fall kan skadan syfta på den inverkan den har på människor när jag som student ger mig in i deras liv med frågor som genererar reflektioner kring personens bostadsområde, samt eventuella effekter som uppsatsen kan få för intervjupersonerna efter uppsatsens offentliggörande då uppsatsen kommer att leva sitt eget liv. Vetenskapsrådet menar att forskaren får orsaka obetydlig skada, eftersom mycket forskning annars inte skulle kunna bedrivas. Skadan måste avvägas mot vikten av att producera ny kunskap (Hermerén 2011:18). Som forskare bör man dock givetvis agera för att förebygga skada. Etiska reflektioner bör därför vara en ständig del av forskningsprocessen eftersom forskningens olika moment ställer forskaren inför olika etiska utmaningar. Under studiens gång har etiska reflektioner kretsat kring flera aspekter. De viktigaste handlar om hur intervjupersonernas konfidentialitet kan vidhållas och hur vilka termer och begrepp jag använder när jag pratar med deltagarna samt vilka ämnen jag tar upp i intervjuerna kan mottas och inverka på intervjudeltagarnas självbild. Studien har utförts i stigmatiserade bostadsområden och jag har inte velat reproducera ett stigma hos personerna som jag intervjuat. En avvägning som har gjorts är att endast fråga om hur personen förhåller sig till ordet ghetto om intervjupersonen själv använt det, alternativt om jag bedömt att det uppstått tillräcklig tillit för att jag ska kunna ta upp frågan även om deltagaren inte själv först använt ordet ghetto. En annan viktig avvägning handlar om hur intervjupersonerna ska presenteras i analysen, vilket jag återkommer till i 2.4.4 Att presentera det empiriska materialet. I avsnitten som följer beskrivs insamling och hantering av det empiriska materialet under uppsatsprocessen. 2.1 tar upp intervjumetod, 2.2 tar upp urval av bostadsområden och intervjupersoner, 2.3 vilka metoder som använts för att 10

komma i kontakt med dessa, 2.4 berättar hur analysprocessen gått till och hur det empiriska materialet presenteras. 2.5 presenterar information om figurer och fotografier och 2.6 diskuterar empirins reliabilitet. 2.1 SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER Semistrukturerade intervjuer är en av de vanligaste kvalitativa forskningsmetoderna (Longhurst 2003:118). Metoden kan användas för att undersöka mänskliga relationer och deltagarnas relation till en plats (McDowell 2009) och har fördelen att vara flexibel eftersom det är möjligt att ställa följdfrågor. Den som intervjuar kan uppmuntra den intervjuade att utveckla sitt resonemang och på så sätt kan upplevelser och berättelser som forskaren inte förutsett med frågorna ändå komma fram. Longhurst (2003) påpekar att syftet med metoden inte är att ta fram representativ information. Syftet är istället att få fördjupad kunskap om individers erfarenheter och egna uppfattningar om sina liv (Longhurst 2003:118). Semistrukturerade intervjuer används i den här studien eftersom syftet är att undersöka invånarnas egna upplevelser av platsen och sociala processer i förhållande till denna. Studien avser inte att göra en representativ undersökning utan strävar efter att förstå enskilda personers berättelser och sätta dessa i ett större samhälleligt sammanhang. Eftersom metoden dessutom är öppen och flexibel samt möjlig att genomföra med begränsade resurser passar den väl för det som studien avser undersöka. Vid fyra av intervjuerna användes fotografier av bostadsområdet eller stadsdelen som komplement. Fotografierna togs antingen specifikt inför intervjun eller tillhörde intervjupersonens privata samling. 3 De flesta intervjuer har avtalats muntligen. Innan intervjuerna påbörjats har deltagarna informerats om intervjuns syfte, vad materialet ska användas till, samt om konfidentialitet och deltagarna har tillfrågats efter samtycke för inspelning (Hermerén 2012:kapitel 4). 3 Till en början var avsikten även att komplettera intervjuerna med fotografier (se Freidenberg 1998 och Parker 2009) för att öka min förståelse för platsen ur intervjudeltagarnas perspektiv. Metoden övergavs efter fältstudiernas första vecka eftersom den tog mycket tid i anspråk och innebar extra ansträngning från deltagarna, då de skulle tilldelas en engångskamera, fotografera och jag skulle framkalla bilderna innan intervjun kunde genomföras. Även fast metoden övergavs påverkade den fältarbetet eftersom den tog en del tid i anspråk inledningsvis. 11

2.2 URVAL 2.2.1 Litteratur och andrahandskällor Jag har använt sökord i vetenskapliga artikeldatabaser för att hitta artiklar som hanterar mitt ämne. I sökningarna har jag framförallt använt olika kombinationer av social mixing, Denmark, gentrification, housing policy, ghetto, urban, racism, När man sätter sig in i ett ämne och läser många artiklar som hanterar det så utreder man efter ett tag vilka författare som är mest refererade och som mest har influerat forskningen. Loretta Lees, David Harvey, Gordon MacLeod, Rowland Atkinson, Tom Slater och Niel Smith tillhör dessa i en internationell kontext och jag har använt mig av dessa författare. Jag har också ansträngt mig för att hitta litteratur om den specifika danska kontexten och har då kommit i kontakt med Anders Lund Hansen, Hans Skifter Andersen, Hans Thor Andersen och Erik Clark gällande social mix och segregation, och Kirsten Simonsen, Lasse Koefoed och Karen Wren för diskussioner om kulturrasism. Vidare har jag använt litteratur från den svenska kontexten som har haft stort inflytande. För de andrahandskällor som hanteras i uppsatsen, dvs. som tas upp i 4. Bakgrund politik för social mixing i Danmark har jag valt de bostadspolitiska dokument som jag identifierat som mest betydelsefulla och vägledande för den politik som förs. 2.2.2 Geografisk avgränsning Figur 2.1. Nørrebro. På kartan över Köpenhamn är stadsdelen Nørrebro markerad. Med förbehåll för att applikationerna på kartdatan inte är fullständigt korrekt utsatt. 12

De tre bostadsområden som fungerar som studiens fältområde ligger alla i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn (se figur 2.1). De valdes i första hand ut på grundval av regeringens så kallade ghettolista vilken omfattar tio bostadsområden i Köpenhamn (Ministeriet for By, Bolig og Landdistrikter 2011a). Till en början valdes Aldersrogade (se figur 2.2 på nästa sida) som är placerad som nummer två på listan över ghetton 4 i Köpenhamn i förhållande till andel invandrare och efterkommande (76.7 %). Nära kvarteret ligger Nørrebro bibliotek vilket var avgörande för att det valdes ut eftersom bedömningen gjordes att biblioteket var en plats som skulle ge möjlighet att knyta kontakter för intervjuer. Mjølnerparken och Blågården tillkom som studieområden för att öka studiens empiriska underlag då det till en början tycktes svårt att få ett tillfredsställande antal intervjuer i Aldersrogade. I de senare områdena kunde jag använda nyckelkontakter för att få hjälp att hitta deltagare till intervjuerna, en faktor som kan spela en viktig roll för urvalet av ett fältområde (Kings 2011:189). På grund av att bebyggelsen i Mjølnerparken och Aldersrogade är uppförda under samma tidsperiod och är tydligt avgränsade från omkringliggande bebyggelse omnämns dessa i uppsatsen som kvarter alternativt bostadsområde eller område. Bebyggelsen i Mjølnerparken däremot är utspridd i ett område med olika typer av bebyggelser och omnämns därför som område eller bostadsområde. Figur 2.2 Aldersrogade, Mjølnerparken och Blågården. I figuren visas respektive bostadsområdes lokalisering på Nørrebro. 4 Jag använder termen ghetto inom citat eftersom jag anser att det är en problematisk term. Denna kommer att diskuteras vidare utifrån de boendes perspektiv i 5.2.2 Reaktioner på ghettobeskrivningen. 13

2.2.3 Intervjupersoner Urvalet av informanter skedde på grundval av huruvida de bor i något av de tre områdena, alternativt i mycket nära anslutning till dessa och med en stark relation till området genom att till exempel ha bott där tidigare. Inga intervjuer utfördes med personer under 18 år. En någorlunda jämn könsfördelning eftersträvades vilket ger en möjlighet att se eventuella skillnader eller tendenser i förhållande till kön. Utöver detta tillämpades inte vidare urvalskriterier för exempelvis ålder eller sysselsättning eftersom olika grupper kan tänkas bidra med olika upplevelser och erfarenheter av bostadskvarteren som alla är lika viktiga att lyfta fram. 2.3 ATT HITTA INTERVJUPERSONER För att undvika att alla intervjudeltagare ingår i samma sociala nätverk har olika metoder och kanaler använts för att hitta intervjupersoner. Deltagarna (i intervjuerna) har kontaktats via kulturinstitutioner, kommunal verksamhet samt med hjälp av snöbollsmetoden och i viss mån med en variant av cold calling. De olika tillvägagångssätten beskrivs och diskuteras nedan. 2.3.1 Via institutioner Via Norrebro bibliotek fick jag kännedom om föreningar, institutioner och medborgarcenter i anslutning till området. Tio kulturinstitutioner, föreningar, områdesbaserade aktivitetshus och center kontaktades via mail med förfrågan 5 om att hjälpa till att hitta deltagare till intervjuerna. Tillvägagångssättet visade sig ineffektivt och resulterade endast i två intervjuer 6. När fältområdet utökades kompletterades den tidigare metoden att gå via institutioner och föreningar för att komma i kontakt med personer att intervjua, med informella kontakter och snöbollsmetoden som gav bättre resultat. Dessa metoder beskrivs i kommande avsnitt. 2.3.2 Nyckelkontakter och snöbollsmetoden En nyckelaktör är en person som har direkt anknytning till forskarens fältområde. Med sina kunskaper om fältet och med kontakter i området kan personen fungera 5 I förfrågan bifogades en beskrivning av studien och ett intyg från handledaren. 6 Det finns flera möjliga orsaker till det låga utslaget. Dels var flera personer som jag kontaktade på institutioner lediga på grund av skollov. Det kan också ha berott på lågt engagemang från personerna på de institutioner som kontaktades eller ointresse från potentiella respondenter. En annan viktigt faktor som dessvärre är oundviklig vid förfaringssättet är avsaknaden av direkt personlig kontakt mellan den som utför studien och potentiella respondenter, vilket kan tänkas höja tröskeln för att ställa upp på en intervju med en okänd person. 14

som en dörröppning mellan forskaren och fältet (Bailey 1996:54-6). Relationen till nyckelaktören blir i synnerhet viktig för forskaren om denna inte har tidigare direktkontakt med fältet, vilket stämde med min situation. Tre kontakter etablerades i Köpenhamn via personliga bekanta, före avresan från Stockholm. Dessa benämns som nyckelkontakter eftersom de har en något annorlunda roll än Bailey s nyckelaktör. Nyckelkontakterna bor inte i fältområdena och har inte varit närvarande under fältstudierna, men har ändock varit viktiga för min etablering i Köpenhamn samt hjälpt till med användbara kontakter. Snöbollsmetoden innebär en form av på- plats- rekrytering, då en första kontakt med en intervjudeltagare eller annan person är till hjälp för att etablera ytterligare kontakter (Longhurst 2003:124 med referens till Krueger 1988 och Valentine 1997). Via nyckelkontakterna och snöbollsmetoden skapades möjlighet att genomföra omkring hälften av det totala antalet intervjuer. Eftersom snöbollsmetoden bygger på sociala kontakter finns risken att man rör sig inom ett och samma sociala nätverk. En stor andel av intervjuerna har genererats genom metoden, dock inte via samma kontakt. På så sätt har en spridning av urvalet ändå skett. Reliabilitetsaspekter i förhållande till denna aspekt diskuteras vidare i slutet av kapitlet. 2.3.3 Cold calling En annan metod som Longhurst (2003) tar upp är cold calling. Den refererar till när forskaren via telefon kontaktar okända personer inom urvalsgruppen för att fråga om de vill delta i en intervju (Longhurst 2003:124). Begreppet lånas för att beteckna de gånger då jag direkt närmade mig personer som jag inte kände för att fråga om intervju eller vidare kontakter. Cold calling användes under en promenad i Blågården som gav en intervju och kontakter för ytterligare två intervjuer, samt under en eftermiddag som tillbringades på en förskola och som resulterade i två intervjuer. 2.3.4 Kompletterande intervjuer Med projektledaren för Haraldsrogadekvarterets områdesförnyelse i vilket Aldersrogade ingår genomfördes en kompletterande intervju utifrån intervjupersonens specifika kunskaper om området och det pågående insatsprojektet. Samtal och intervjuer som inte refereras i uppsatsen har varit givande för att ge en djupare insikt i pågående processer i områden som definieras som ghetton. En tjänsteman intervjuades på det allmännyttiga bostadsbolaget FSB i Blågården. Denna intervju används inte i uppsatsen, till stor del på grund av att språket komplicerade denna intervju. Vidare fördes ett samtal med en av medarbetarna på en av Aldersrogades lokala bostadsbolags lokala kontor; Lejerbo ejendomskontor, som inte refereras till i intervjun eftersom det snarast var ett spontant samtal och ingen inspelning gjordes. FSBs huvudkontor som ansvarar för urvalet av 15

bostadssökande kontaktades för kompletterande intervju men har inte svarat på försök att få kontakt. Via en av nyckelkontakterna etablerades kontakt med en person som arbetar i Charlotteager, ett bostadsområde utanför Köpenhamn som också definieras som ghetto. Jag blev inbjuden att besöka området och där utfördes tre intervjuer med boende. Charlotteager ligger dock utanför Köpenhamn och utanför studiens geografiska avgränsning och dessa används inte i uppsatsen. Detaljer om de intervjuer som gjordes, men som inte refereras i uppsatsen, presenteras i Appendix 1 och diskuteras inte vidare i metodkapitlet. 2.4 METOD FÖR ANALYS 15 intervjuer har genomförts med sammanlagt 17 personer; nio kvinnor och åtta män. Elva av intervjuerna är mellan 20 och 40 minuter långa, fyra är längre och två är kortare. I Aldersrogade gjordes sju intervjuer varav en med projektledaren. I Blågården gjordes sju intervjuer och i Mjølnerparken gjordes tre intervjuer varav den ena med en förskolelärare som inte bor men arbetar i kvarteret. För mer detaljer kring intervjuerna se Appendix 1. Totalt (inklusive intervjuer som ej refereras) spelades 570 minuter in. Tio minuter inspelad intervju tar ca en timme att transkribera, vilket totalt gör 57 timmars transkribering och ännu mer med kontrollyssning. Eftersom transkribering är en mycket omfattande praktik och tiden som disponeras för uppsatsen är begränsad, transkriberades nio intervjuer och för resterande intervjuer gjordes refererat. Referatmetoden innebär en mindre extensiv översättning av intervjuerna från ljudfil till text, och översättningarna riskerar därmed att missa vissa kvaliteter. Eftersom majoriteten av intervjuerna transkriberades först fick hade jag redan en översiktlig bild över vad som togs upp och kunde på så sätt lättare göra avvägningar när referaten skrevs. Av det intervjupersonen säger nedtecknades det som bedömdes som relevant för uppsatsens syfte, suckar mm. nedtecknades inte. I referaten har texten minuthänvisning ca var 30 sekund. Eftersom minuthänvisningen är kontinuerlig och frekvent är det enkelt att gå tillbaka till ljudfilerna och lyssna på valda delar innan citering gjorts i uppsatsen (Jackson & Russell 2009). Empirin kopplas i kapitel 5. Studie social mixing i tre bostadskvarter i Köpenhamn till den tidigare forskningen om social mixing. Nedan beskrivs vilka metoder som inspirerat analysen (vad säger intervjupersonerna) och kategoriseringen (vad talar de om?) 16

2.4.1 Kategorisering av materialet För en systematisk analys av intervjuerna används fenomenografisk analysmetod som inspiration. Marton (1981) förklarar att metoden används i forskning som beskriver andra personers upplevelser av världen. Han menar att det inte alltid är självklart vad som ses som verklighet och vad som är en uppfattning om verkligheten (Marton 1981:179). Metoden avser undersöka varför någon tänker något om något, snarare än varför något är på ett visst sätt. Metoden används speciellt inom kunskaps- och utbildningsforskning (Marton 1981:177). Eftersom uppsatsen ämnar ta reda på invånarnas upplevelser av en plats kommer studien framförallt i kontakt med uppfattningar och tankar. Därför passar det uppsatsens upplägg väl att utgå från en metod som utvecklats för att undersöka uppfattningar om verkligheten. Fenomenografisk analysmetod enligt Dahlgren och Johansson (2009) utförs i sju steg. Av dessa kommer framförallt de första fem att användas i analysen av uppsatsens empiri. Dessa innebär att man vid genomläsning av intervjuerna först bekantar sig med materialet. Nästa moment är att kondensera textmassan, vilket betyder att man urskiljer de mest signifikanta uttalandena och benämner vad som samtalas kring. Då vet man vad som tas upp i intervjuerna och man kan sedan jämföra variationer och likheter i deltagarnas uppfattningar. Vidare grupperas passagerna i texterna (Dahlgren. & Johansson 2009:127-130). Teman som intervjupersonerna har återkommit till utgör struktur för presentation av empirin. Dessa teman är; mediebilden, ghettoskildringen, samhällets fokusering på ghetton, maktaspekter, möten och diskriminering. 2.4.2 Identifiera handling i berättelserna Momentet teoretisk kodning lånas från grundad teori. Det fungerar som en hjälp för att teoretisera över deltagarnas berättelser. Glaser har identifierat en lista på 28 kodfamiljer från vilka man kan välja eller kombinera olika familjer för att anpassa till det aktuella empiriska materialet (Thornberg & Forslund Frykedal 2009:48). I Thornberg & Forslund Frykedal (2009) presenteras ett urval av dessa, av vilka tre används i uppsaten. Kodfamiljerna omfattar verb och substantiv som är användbara för att identifiera deltagarnas förhållningssätt till och upplevelser av de verkligheter de berättar om. Kodfamiljen strategier fokuserar på aktörernas handlingar och betonar begrepp som taktik, hantering, manipulation (Thornberg & Forslund Frykedal. 2009:49). Kodfamiljen identitet betonar begrepp som relaterar till identitetsskapande, som till exempel självbild, identifikation och självvärdering. Huvudväg och inordning identifierar hur individer rättar sig efter eller påverkas till att inordna sig i ett större socialt sammanhang. Användbara begrepp är till exempel motkultur, social kontroll och social organisering (Thornberg & Forslund Frykedal. 2009:50). 17

2.4.3 Språk Språket är givetvis en central aspekt när man arbetar med intervjuer. Att fånga det talade ordet på papper och återspegla det på exakt samma sätt som när det uttalades är omöjligt (Jackson & Russell 2009). Vid transkribering går till exempel suckar och pauser förlorade, för att inte tala om rösten. Peter Jackson och Polly Russell (2009) poängterar att det därför är viktigt att gå tillbaka till inspelningen av intervjun under analysmomentet för att återfå sammanhanget och känslan som fanns vid intervjutillfället. För att ge läsaren en känsla för sammanhanget har jag i de flesta fall valt att återge lite längre berättelser (Jackson & Russell 2009) och inte endast lösryckta meningar. Jag har valt att inte återge synnerligen starka uttryck av respekt till intervjupersonerna eftersom det skrivna ordet ytterligare förstärker detta och jag inte är säker på att personen i efterhand skulle stå för det. Intervjuerna har i huvudsak gjorts på engelska. Några intervjuer har gjorts på danska och svenska, eller med inslag av språken. En intervju gjordes på spanska. Alla delar av intervjuerna som presenteras i uppsatsen har översatts av författaren. Att genomföra intervjuerna på engelska med personer som inte har det som första språk kan inverka negativt på kvaliteten eftersom personen kan vara begränsad i sitt språkliga uttryck. De personer som föredrog att göra intervjun på engelska uppmuntrades att använda danska då de önskade. Eftersom jag inte har specifika kunskaper i danska har intervjuer som gjorts helt 7 eller delvis på danska fått hanteras med särskild varsamhet i förhållande till citering. Vilket språk varje intervju gjorts på presenteras i referenslistan över intervjuerna. 2.4.4 Att presentera det empiriska materialet Via språket som kommunikationsform förmedlas klass, genus och etnicitet i förhållande till majoritetssamhällets kultur (Velásquez 2001:32). Hur en person uttrycker sig påverkar därför hur omgivningen uppfattar denna. Färdigheter i språket är en källa till status och en person som har ett bra språk uppfattas oftare som kompetent (Velásquez 2001:31). Jag har i de flesta fall valt skala bort från citaten uttryck som ehm och du vet och andra typer av muntliga uttryck som alla människor använder vid tal, men oftast inte i skrift. Den typen av uttryck i skriven text kan göra att språket uppfattas som svagt, inte minst i en akademisk text som utgör en stark kontrast till det skrivna ordet. Dels gör detta citaten mer läsvänliga, samtidigt förebygger jag att läsaren skapar sig fördomar om att intervjupersonerna skulle ha ett svagt språk, när det i själva verket handlar om talade ord som översätts till text. För att underlätta för läsaren och för att ge uppsatsen en så enhetlig form som möjligt, har den allra mesta citering som gjorts från litteratur och dokument översatts till svenska. Detta gäller även för intervjuerna som också genomförts på olika språk. Översättningar mellan danska och svenska är ofta självklara, och min 7 Frågorna har alltid ställts på svenska, med inslag av danska. Formuleringen syftar på då deltagaren i intervjun har pratat danska. 18

egen förståelse för danska har kompletterats med Skandinaviskt onlinelexikon (2004). Förutom de svårigheter som det innebär att översätta det talade ordet till skriven text och nyanser som därmed går förlorade (Jackson & Russell 2009) finns risken att nyanser i specifika ordval kan gå förlorade vid översättning mellan olika språk. För att minimera risken för detta har jag gått tillbaka till inspelningarna och inte endast förlitat mig på transkriptioner, och i synnerhet inte på referat av intervjuerna utan att först lyssna igenom igen. I de fall jag ändå varit osäker på den exakta betydelsen av ord, men ansett betydelsen av sammanhanget viktigt, har intervjupersonens berättelse återgivits utan att citeras. De allra flesta av personerna som deltar i intervjuerna beskriver sina kvarter utifrån människorna som bor där och deras olika nationaliteter. Kategorisering av exempelvis dansk, utlänning och invandrare är generaliserande. Velásquez Muñoz (2001) förklarar att kategorisering kan användas av intervjudeltagare för att beskriva platsen man bor på. I sin forskning har hon delgivits beskrivningar av Alby med hjälp av kategoriseringar som vi svenskar, ni invandrare, vårt sätt och andras sätt (Velásquez Muñoz 2001:69) och observerat hur dessa kategoriseringar har kombinerats mellan och inom olika grupper. Kategoriseringarna och deras olika kombinationer fick mening och relevans beroende på den specifika situationen eller det omgivande sammanhanget. (Velásquez Muñoz 2001:69) Hon förklarar att en konstruktivistisk ansats till etnicitetsbegreppet utgår från att etniciteter skapas kontinuerligt och i förhållande till något de kan kontrasteras i förhållande till, mot en annan etnicitet (Velásquez Muñoz 2001:63). Min egen ståndpunkt är den konstruktivistiska och i uppsatsen försöker jag använda etniciteter och nationaliteter på deltagarnas villkor. Som Velásquez Muñoz (2001) påpekat får kategoriseringarna mening beroende på sammanhang och situation. I de intervjuer som jag har gjort upplever jag, förenklat, att intervjupersonerna med dansk syftat på personer vars föräldrar betraktas som danskar. Jag vill undvika att reproducera en essentiell syn på nationaliteter (till skillnad från den konstruktivistiska) och har därför brottats med problemet om huruvida det är nödvändigt att intervjupersonernas, eller deras föräldrars nationella bakgrund ska delges i uppsatsen. Eftersom regeringens politik formuleras utifrån koncentrationer av personer med olika nationell härkomst och stigmat kring ghetton är tätt knutet till detsamma är intervjupersonernas position som tillhörande en majoritets- eller minoritetsbefolkning ändå relevant eftersom det hjälper till att förstå utifrån vilken position i relation till kontexten som personerna talar. I de flesta fallen framgår det genom intervjupersonens berättelse om denna talar utifrån en position som tillhörande den etniska majoritetsbefolkningen, dansk, eller om personen talar utifrån en minoritetsposition. När jag har avgjort att det är relevant för sammanhanget har jag annars lagt till motsvarande information. Genom att sätta dansk inom markeras att detta inte är en statisk eller essentiell kategori. Genom att säga att en person har migrerat från till exempel Libanon istället för att säga att personen är libanes utesluts inte att personen samtidigt kan uppfatta sig som dansk. 19

För att hålla på konfidentialiteten samtidigt som intervjupersonerna placeras i kontexten presenteras personerna utan namn, med ungefärlig beskrivning av ålder, till exempel kvinna i 30- årsåldern. Av samma anledning nämns i vissa fall inte nationell bakgrund med specifikt land, utan istället en större region. 2.5 KARTOR OCH FIGURER Mjukvaran Google Maps har använts för att ta fram kartdata över Nørrebro och Köpenhamn och satellitbilder över Mjølnerparken och Aldersrogade (Kartdata 2012 Google). Datan har tagits fram med hjälp av sökningen Nørrebro, Köpenhamn, Danmark i mjukvarans sökfält. På kartdatan har jag applicerat linjer och text för att markera ut fältområdet och de specifika bostadsområden som intervjuerna utförs i. Programmet som använts för applikationer är Paint Windows 7 Professional, Microsoft Windows Version 6.1 (Build 7601: Service Pack 1). Applikationerna har placerats ut med hjälp av jämförelser med Kraks Minikort København 9. Udgave 2011. Alla övriga fotografier är tagna av författaren själv under februari 2012 utom flygfotot över Blågården som tagits för FSBs räkning år 2009 och publiceras med tillstånd av FSB. De bilder jag har valt att visa i uppsatsen är avsedda att ge läsaren en känsla av bostadsområdena. Jag har försökt visa bilder som anknyter till det som intervjupersonerna berättar, eller till det som kommer fram i övrigt i uppsatsen. Eftersom uppsatsen i större utsträckning berör sociala relationer än fysisk struktur har det inte varit helt lätt att visa, i synnerhet eftersom jag undvikit bilder med personer. Personer som finns med på bilderna i uppsatsen har inte varit med på intervjuer. Bilderna visar hur jag har sett bostadsområdena när jag besökt dem. Kanske hade andra bilder tagits och valts ut av intervjudeltagarna, vilket också var min avsikt under fältarbetets tidiga skede. En avsikt som dock fick överges av skäl som beskrivits i 2.1 (se speciellt fotnot 3). 2.6 RELIABILITET Det finns en ojämn könsfördelning mellan intervjupersonerna i de olika imrådena. I Blågården har övervägande män intervjuats och i Mjølnerparken och Aldersrogade övervägande kvinnor. Flera gånger talar kvinnorna utifrån sin familjesituation och tar upp sina barn i intervjuerna. Jag upplever inte att detta sker lika mycket i intervjuerna med männen. Eftersom könsfördelningen totalt är förhållandevis jämn, men ojämn mellan områdena, kan skillnader i empiriska resultat mellan de olika områdena bero på genusstrukturer. 20

Förutom skillnader i genusfördelningen mellan de Mjølnerparken/Aldersrogade och Blågården råder samma uppdelning när det kommer till den geografiska lokaliseringen av platserna. Lokaliseringen av områdena beskrivs närmare i kapitel 5. Här kan kort sägas att Blågården är lokaliserat ett stenkast från innerstaden och har därmed mer karaktär av innerstad och bebyggelsen som definieras som ghetto är blandad med annan, äldre typ av bostadshus, medan Aldersrogade och Mjølnerparken fysiskt sett är mer homogena kvarter där alla byggnader är uppförda inom samma tidsperiod och dessutom tydligt avgränsade och sammanhållna av gatunätet. Lokaliseringen och områdenas olika karaktärer har betydelse för invånarna och av den anledningen skiljer sig de empiriska resultaten delvis mellan områdena. Uppsatsens syfte är dock inte att göra en representativ och generell studie utan att lyfta fram olika invånarnas upplevelser varför detta inte ses som problematiskt, men väl värt att beakta. Jag kom i kontakt med flera intervjupersoner i Blågården genom snowballing, dels genom en nyckelkontakt, dels genom en kontakt som uppstod vid cold calling. Då snöbollsmetoden brukades tillfrågades kontakter om dessa kände någon som bodde i något av studieområdena och som skulle kunna vara intresserad av att delta i en intervju. I och med att kontakterna rekommenderade nya kontakter påverkades urvalet av de som fungerade som länkar i snöbollsmetoden. Jag uppfattade att kontakterna gärna ville hjälpa mig genom att föra mig samman med personer som de ansåg ha ett eget intresse av det tema studien tar upp, egna kunskaper kring ämnet eller som engagemang för bostadsområdet. Även två av totalt tre intervjuer i Mjølnerparken tillkom via snöbollsmetoden. Det finns ett mönster av engagemang för området eller intresse för urbana utvecklingsfrågor som går igen hos flera av de respondenter som jag fått kontakt med på detta sätt. Detta stämmer dock inte för alla intervjuer som tillkom via snöbollsmetoden i Blågården, men det har kommit att påverka underlaget på så sätt att flera av intervjuerna i Blågården och Mjølnerparken generellt har tagit lite annorlunda vinklar än intervjuerna i Aldersrogade (där förvisso en person delger att hon är aktiv på föreningsbasis). Eftersom jag inte gör en jämförande studie är det i sig inte ett problem att det empiriska underlaget skiljer sig åt, men det är en förklaring till varför. Utslaget hade eventuellt kunnat undvikas om jag inte hade använt snöbollsmetoden, men å andra sidan, om jag endast hade gått genom institutioner och föreningar hade det kunnat ge en empiri som endast genererats från förenings- och/eller områdesaktiva. I slutändan resulterade de blandade metoderna som använts i ett någorlunda brett underlag. Ur ett metodologiskt perspektiv visar det hur olika empiriska underlag forskaren kan få genom att använda olika urvalsmetoder. 21

3. TIDIGARE FORSKNING OM SOCIAL MIXING I inledningen lyftes flera processer fram som utspelar sig i Danmarks urbana rum. Danmarks regering och Köpenhamns kommun arbetar efter målet att balansera boendesammansättningen i bostadsområden som anses problematiska på grund av dessas sociala och etniska komposition av invånare. Med att balansera boendesammansättningen menas detsamma som att mixa in sociala grupper som regeringen anser kan bidra till att omforma områdena på det sätt som eftersträvas. Ett annat ord för detta är social mixing. Metoden är omdiskuterad inom forskningen och det finns ett gap mellan politisk policy som uttrycker höga visioner och kritisk forskning som hävdar att den marginaliserade befolkningen stjälps. Vissa menar dessutom att social mixing har samma effekter som gentrifiering; en aggressiv bortträngning eller rensning av stadens marginaliserade invånare (Lees 2008). Det här kapitlet tar upp tidigare forskning om social mixing som bör förstås i relation till gentrifiering. I 3.1 introduceras därför begreppet gentrifiering som relateras till internationella ekonomiska processer för att sedan komma in på ett lokalt exempel från Köpenhamn i 3.1.1. I avsnitt 3.1.2 introduceras det revanchistiska och det emancipatoriska förhållningssätten till gentrifiering. 3.2 inleder med att placera social mixing i förhållande till socioekonomisk segregation, för att sedan i 3.2.1 introducera argument för social mixing och i 3.2.2 kritik mot social mixing. Avslutningsvis, i 3.2.3, förs en kort diskussion om förhållandet mellan gentrifiering och social mixing. 3.1 GENTRIFIERING En stor del av litteraturen om gentrifiering tar avstamp i USA- amerikanska 8 förhållanden. Under 1940- och 50- talet migrerade stora delar av den ekonomiskt välbärgade klassen ut från stadskärnorna till nybyggda förorter. Samtidigt migrerade många svarta invånare från landsbygden i landets södra delar in till städerna. Stadskärnorna blev befolkade av en fattig och/eller svart befolkning och förföll till följd av minskade investeringar (Fraser 2004:441). Under 1950- och 60- talen genomfördes en statsledd satsning, så kallad urban renewal, med syfte att bryta koncentrationen av fattigdom. Enligt Douglas Massey och Nancy Denton (1993) genomfördes 8 Att sätta USA som epitet till amerikanska kan tyckas överflödigt. Det är dock ett medvetet val som reaktion mot att amerikansk brukar vara synonymt med något som hör till USA trots att Amerika ingår i alla de tre regionerna Sydamerika, Centralamerika och Nordamerika. Att amerikansk ska vara synonymt med USA är tecken på en USA- centrering. USAsk låter inte särskilt bra på svenska och därför anser jag att USA- amerikansk blir det bästa alternativet. 22

[ ] widespread slum clearance in growing black neighbourhoods that threatened white business districts and elite institutions. (Massey & Denton 1993:56). Författarna berättar att speciella kvarter uppfördes på andra platser för att hysa de som fördrevs för att lämna plats åt den välbärgade vita befolkningen. James Fraser (2004) uttrycker det som att displacement, therefore, was built in to the process by design (Fraser 2004:441). Denna korta inledning till betydelsen av begreppet gentrifiering ger uttryck för dess essens. Tom Slater (2006:744) sammanfattar gentrifieringsprocessen med Hackworth s (2002:815) koncisa formulering: space is being transformed for more affluent users. Begreppet problematiserar stadsutveckling och stadsförnyelseprojekt som socialt exkluderande urbana processer. I denna sociala exkludering ligger en inneboende kamp om det urbana rummet som handlar om vilka som ska få tillgång till dess mest attraktiva delar. Kampen må ta sig ytterst lokala uttryck, men den pågår simultant över jorden och kan således ses ur ett internationellt sammanhang. Med hjälp av David Harvey (2006) kopplas gentrifiering till globala ekonomiska intressen. Han introducerar termen accumulation by dispossession (Harvey 2006; Lund Hansen 2006:19) som kan översättas till kapitalisering genom att ta egendom från någon (min översättning). Neil Smith (2002) ser gentrifiering som en global urban strategi (Smith 2002) och tillsammans kan författarnas resonemang adderas till en förståelse av en global kapitalism där den urbana skalan spelar en avgörande roll i ackumuleringen av kapital. Det urbana är scen för en kamp om rummet (Lund Hansen 2006) som är en grundläggande resurs i ackumulationssystemet. Utifrån denna urbana form av imperialism kan kopplingen mellan det globala, lokala och kampen om rummet förstås; förfallna områden som befolkats av arbetarklassen ses numera som objekt för investering (Lund Hansen 2006:23). 3.1.1 Exempel från Köpenhamn Lund Hansen (2006) argumenterar för att det pågår en kamp över geografin, ett space war i Köpenhamn. Han identifierar en utveckling av stadens urbana förändringar som går hand i hand med en kapitalistisk utveckling av den globala ekonomin, i vilken även Köpenhamn har en plats. Under de senast 20 åren har den urbana politiken skiftat fokus från fördelning till tillväxt samtidigt som den har blivit mer utåtriktad och privata företag fått ett större utrymme i beslutsförfaranden (Lund Hansen 2006:103). Gutzon Larsen och Lund Hansen (2008) berättar om Köpenhamns kommuns sociala lyft av Vesterbro. Stadsdelen hade på 1980- talet en stor andel befolkning som var arbetslös samtidigt som det i området förekom försäljning av narkotika och prostitution. I policydokument var kommunen öppen med att de skulle ha en social dimension för att försäkra att situationen för områdets sämst bemedlade befolkning inte skulle förvärras och att lyftet skulle komma alla till del, ingen skulle behöva flytta. I slutändan, argumenterar författarna dock, resulterade lyftet ändock i gentrifiering. En stor del av befolkningen hade flyttat på grund av ökade boendekostnader. Hyrorna på 23