En djupdykning i metaforernas hav Hur vattenord används för att konstruera metaforer

Uppsala Universitet C-uppsats Institutionen för lingvistik och filologi VT 2008 En djupdykning i metaforernas hav Hur vattenord används för att konstruera metaforer Av: Ida Köhler Institutionen för lingvistik och filologi Uppsala universitet VT 2008 Handledare: Professor Åke Viberg

Abstract... 2 1. Inledning... 3 1.1 Inledning... 3 1.2 Syfte... 3 1.3 Material... 4 2. Metaforer teoriöversikt... 4 2.1 Anatol Stefanowitsch korpusbaserade förhållningssätt till metaforer och metonymier.. 5 2.2 Lakoff och Johnsons konceptuella metaforer... 7 2.3 Lakoff och Johnsons behållarteori... 8 2.4 Patrick Hanks graderade metaforer... 10 3. Material... 13 4. Resultat och analys... 14 4.1 Kategorisering... 14 4.2 Hav... 15 5. Besläktade ord i metaforer... 20 5.1 Droppa... 20 5.2 Strömma... 21 5.3 Forsa... 21 5.4 Stänk... 22 5.5 Stänka... 23 5.6 Våg... 23 5.7 Vågor... 24 6. Diskussion... 26 6. Litteraturförteckning... 29 Abstract In this paper my aim is to examine how the Swedish word hav sea is used in metaphors and how it differs from the metaphorical use of the English equivalent sea. Patrick Hanks article on metaphorical use of sea together with Lakoff's and Johnson's ideas on conceptual metaphors is the theoretical framework underlying this essay. I have collected and studied data containing large amounts of newspaper and novel (literary) texts with the word hav from two different corpora to analyze the structural and semantic meaning and compare it to the results in Hanks article. I have used Hanks scheme for categorizing metaphors after their rank of metaphoricity and in that way I have been able to see how certain metaphor categories are constructed in Swedish. These categories are Substance, Physical Objects, Abstract, Colour/Light and Events, and in Swedish there are also additional categories. In Swedish there are different ways to construct metaphors with hav and in these structures it s possible to distinguish different semantic meanings, whereas English only has one way of structuring it. This gives Swedish the advantage of being able to differentiate the meaning of the metaphor also in the structure of it. 2

1. Inledning 1.1 Inledning Jag har alltid tyckt att ordlekar och ordspråk har varit roligt och intressant och ville därför skriva om något som var i den stilen. Jag var inne på att skriva om idiom och hur de översattes eller motsvarades i andra språk, men efter lite funderingar och planering bestämde jag mig till slut för att undersöka metaforer med hjälp av korpusar. Att det blev just hav var för att jag då hade en perfekt utgångspunkt i Hanks artikel och för att jag visste att hav var frekvent använt i metaforer på svenska. Den här uppsatsen handlar om hur substantivet hav och några ord besläktade med hav används i metaforer. Med hjälp av Språkbankens korpusar kommer jag att undersöka i vilka metaforiska konstruktioner hav används och vilka semantiska skillnader och likheter som finns i de olika konstruktionerna. Jag kommer att försöka dra paralleller mellan hur metaforerna ser ut i tidningstext respektive romantext, och ifall de olika graderna av metaforer skiftar. Eftersom min uppsats till stor del baseras på en artikel av Patrick Hanks där han undersöker hur det engelska ordet sea används för att bilda metaforer kommer även skillnader mellan metaforer i svenska och engelska att behandlas. 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att utifrån teorier om metaforer och egna undersökningar beskriva hur metaforer med vattenord som grund konstrueras och vilken betydelse de har. Detta är intressant om man vill jämföra svenskan med engelskan eller med andra språk som är besläktade med svenskan. Det kan vara intressant att se om idiom och metaforiska konstruktioner spridit sig på samma sätt som andra språkliga funktioner gör mellan språken. Även ur ett rent litterärt perspektiv är detta relevant. Eftersom det finns vissa sätt att konstruera metaforer på lär vi oss känna igen dem och de blir något vi inte tänker på nödvändigtvis som just metaforer, utan snarare andra konventionella sätt att beskriva verkligheten på. Om man då bryter mot dessa konventioner och använder strukturer och kombinationer av ord som inte är lika etablerade tvingar man lyssnaren eller läsaren att aktivt tänka på dess betydelser och så skapar man nya metaforer, t.ex. i poesi och romantext. Syftet med den här sortens analys är också att synliggöra metaforer och hur vi använder dessa för att förstå koncept i vår vardag och agerar utifrån dem. När man pratar om metaforer är det många som tänker på uttryck såsom min lilla sockertopp eller din skata där vi tydligt kan 3

urskilja bildligheten i uttrycket och vad den bildligheten symboliserar. Eftersom vi ofta har en bild av att metaforer är någonting fristående från betydelsen av vad de konceptualiserar finns det kanske ett behov att visa hur näraliggande metaforerna blir med det som vi ser som de riktiga betydelserna. Om vi säger att det vi försöker förstå, eller verkligheten, är måldomänen och metaforen, konceptet genom vilket vi vill förstå denna verklighet, är källdomänen, kan vi visa på att mål- och källdomänerna inte är två helt skilda saker utan att vi faktiskt förstår måldomänen genom källdomänen och att vi lever efter källdomänens regler. Dessa idéer är tagna ur Lakoff och Johnsons Metaphors we live by (1980) och kommer förklaras och exemplifieras mer ingående i teoriavsnittet nedan. 1.3 Material Materialet till Uppsatsen är hämtat från Göteborgs Universitets korpussamling Språkbanken på nätet där jag sökt på hav i romantext och tidningstext. Som tillägg och utveckling har jag även gjort sökningar på besläktade ord, bl.a. droppa, forsa och stänk. Konkordansbeläggen från sökningarna har agerat material för mina undersökningar. Tillsammans i både tidningstexterna och romantexterna fanns 108 konkordansbelägg där hav används metaforiskt. Dessa, tillsammans med metaforteorier av Patrick Hanks och Lakoff och Johnson, ligger till grund för analysen. 2. Metaforer teoriöversikt Nedan presenteras några teorier som jag i uppsatsen kommer att förhålla mig till i undersökningar och analys och som har varit väldigt användbara i mitt arbete. Den första handlar om hur vi bör förhålla oss till metaforer då vi söker i korpusar, eftersom de kan vara kluriga att extrahera ur materialet. Avsnittet efter det behandlar Lakoff och Johnsons teorier om konceptuella metaforer, varpå jag tagit en del ur deras bok Metaphors we live by (1980) och ställt som en egen del för att den passar bra ihop med min analys. Till sist har jag sammanfattat Hanks undersökning om hur sea används i metaforer i engelskan, som jag sedan kommer att jämföra med min egen undersökning och använda som en mall till min uppsats. 4

2.1 Anatol Stefanowitsch korpusbaserade förhållningssätt till metaforer och metonymier Att extrahera relevanta data ur en korpus är vanligtvis inga problem om man söker efter lexem eller fasta uttryck, inte heller är det något jättestort problem att hitta grammatiska fenomen då det finns ordklasstaggade korpusar att använda sig av. Om vi däremot ska studera metaforer och hitta relevanta data i en korpus blir det genast svårare eftersom begreppslig projicering, eller conceptual mapping, som syftar till hur vi strukturerar och associerar koncept till varandra i hjärnan, inte är relaterad till specifika lingvistiska former. Stefanowitsch (2006) tar i sin artikel upp hur conceptual mapping skulle kunna utvinnas ur korpusar om vi skapar korpusar som är annoterade för detta specifika syfte, något som inte är vida utvecklat än. Han tar även upp olika sätt på vilka extrahering av metaforer skulle kunna genomföras: (i) (ii) (iii) Manuell sökning. Tidiga textbaserade studier av metaforer var beroende av att forskaren noggrant läste igenom korpusen för att utvinna de metaforer han eller hon kom över. Dock finns det många problem med den här metoden, bl.a. att den kraftigt begränsar storleken på korpusen, eller tiden som forskaren förfogar över. Sökning efter ord i källdomänen. Metaforiska begrepp innehåller alltid lexikala delar från dess källdomän, vilket är vad som gör dem metaforiska från början, och därför är det en rimlig strategi att välja en möjlig källdomän och söka efter denna i korpusen. Sökandet efter dessa delar kan sedan göras antingen grundligt eller begränsas till de kontexter man anser vara lovande och relevanta för studien. Sedan identifierar forskaren måldomänen där dessa delar förekommer och därmed de metaforiska grupperna i vilka de deltar. Problem med detta kan vara att man kanske riskerar att missa många metaforer om man bara söker på det man redan vet. Sökning efter ord i måldomänen. Ofta är forskning på conceptual mapping inriktad på specifika måldomäner och de konceptuella grupperna som strukturerar dessa domäner. Denna metod kräver till att börja med stora mängder monotematisk text som handlar om måldomänen. Detta kan vara fruktsamt gällande måldomäner såsom ekonomi, sport eller politik, men mindre applicerbart gällande ämnen i stil med känslor, mental aktivitet eller perception. Detta kommer inte heller systematiskt eller grundligt plocka fram metaforer tillhörande dessa måldomäner. En metod som föreslagits av ett antal forskare har varit att leta efter 5

(iv) (v) lexikala delar som direkt refererar till koncept hos måldomänen. Sedan identifierar forskaren de fall där dessa delar är en del av ett metaforiskt begrepp och därmed den metaforiska grupperingen som förekommer i måldomänen. Den här metoden identifierar dock endast en undergrupp av metaforiska begrepp, nämligen de som innehåller ord ur måldomänen. Sökning efter meningar som innehåller lexikala delar ur både käll- och måldomänen. Man kan kombinera de två ovan nämna metoderna för att söka efter meningar både i käll- och måldomänen. Metoden kräver dock en stor lista av ord från båda dessa domäner tillsammans med korpusar som är annoterade för satsoch meningssamband. Man måste då manuellt gå igenom materialet för att bli av med homografer eller bokstavliga användningar av ord från båda domänerna i samma mening. Dessutom kan den här metoden endast användas för att identifiera uttryck som ger uttryck åt konceptuella grupperingar vi känner till i förväg. Sökning av metaforer baserad på metaforiska markeringar. Metaforiska markeringar syftar till uttryck i stil med bildligt talat eller så att säga, generellt metaspråk gällande semantik såsom i dubbel bemärkelse, härmande termer såsom avbild eller liknelse, förstärkningsord; bokstavligt, verklig eller i själva verket och ortografiska medel som t.ex. citationstecken. Stefanowitsch pekar på hur metod (i) (iii) lämpar sig för utvinning ur korpusar som är annoterade för semantiska domäner, där forskaren i metod (i) kan välja ut en potentiell källdomän och söka efter alla lexikala delar som hör till den domänen. (ii) och (iii) lämpar sig också för detta då forskaren kan söka efter en potentiell måldomän eller enheter ur både käll- och måldomänen. Tyvärr finns dock inte den här typen av korpusar tillgänglig i så stor utsträckning. Han pratar också om korpusar annoterade för conceptual mapping, och ifall den typen av korpusar skulle finnas tillgängliga skulle det vara lätt att extrahera begreppsliga projiceringar, men då blir det istället själva annoteringen som blir problemet. Man kan säga att jag i den här uppsatsen har använt mig av metod (ii) där jag sökt efter ord i källdomänen. Anledningen till det är att jag velat undersöka vilka måldomäner som ligger bakom källdomänen vattenord, och jag har därför inte haft någon klar måldomän som jag utgått ifrån för att hitta potentiella källdomäner. Eftersom jag sökt i källdomänen och endast på ensamma ord har det inte varit några problem att utvinna de data jag behövt, det enda problematiska har varit att ibland bestämma om belägget varit metaforiskt eller inte. 6

2.2 Lakoff och Johnsons konceptuella metaforer Lakoff och Johnson beskriver i boken Metaphors we live by (1980) konceptuella metaforer och hur vi gör koncept av det icke-fysiska genom det fysiska vi förklarar det mindre tydligt framställda genom det mer tydligt framställda. Ett exempel på detta är ARGUMENTATION ÄR KRIG, där argumentation är konceptet och krig är den konceptuella metaforen man använder när man pratar om konceptet. Den här metaforen reflekteras i vårt vardagsspråk genom en mängd av uttryck: Dina påståenden är oförsvarbara. Han attackerade varje svag punkt i mitt argument. Hans kritik var mitt i prick. Jag kullkastade hans argument. Jag har aldrig vunnit en diskussion mot honom. Om du använder den strategin kommer han att förinta dig. Han slog ner alla mina argument. Det är också viktigt att se att vi inte bara pratar om argumentationer i termer av krig, utan att vi faktiskt kan vinna eller förlora en argumentation. Vi ser personen vi argumenterar med som en motståndare och vi attackerar dennes positioner och försvarar våra egna. Vi planerar och använder strategier, det vi kallar retorik. Många av sakerna vi gör i en argumentation är delvis strukturerade av konceptet krig. Det är inget fysiskt krig, men ett verbalt, och en argumentations struktur attack, försvar, motattack o.s.v. reflekterar detta. Detta är en metafor vi lever enligt i vår kultur. Man skulle kunna tänka sig en kultur där en argumentation inte ses som en strid där man kan vinna eller förlora, attackera eller försvara sig, utan istället kanske ses som en dans. En dans där deltagarna uppträder och målet är att uppträda på ett balanserat och estetiskt sätt. I en sådan kultur skulle människor uppleva argumentationen annorlunda, fullfölja den annorlunda och prata om den på ett annat sätt. Men vi skulle nog inte se dem som argumenterande alls, de skulle helt enkelt göra något annat i våra ögon och det skulle vara konstigt att ens kalla det de gör för argumentation överhuvudtaget. Detta är ett exempel på vad det betyder att ett metaforiskt koncept, här ARGUMENTATION ÄR KRIG, strukturerar vad vi gör och hur vi förstår vad det är vi gör när vi argumenterar. 7

The essence of metaphor is understanding and experiencing one kind of thing in terms of another Det metaforiska språket är inte poetiskt, fint eller retoriskt det är bokstavligt. Vi pratar om argumentationer på det sättet eftersom vi föreställer oss dem på det sättet och vi agerar på grund av hur vi föreställer oss saker. 2.3 Lakoff och Johnsons behållarteori Lakoff och Johnson beskriver bland annat behållar-metaforer, om hur vi ser saker i vår omgivning som behållare vi fyller med idéer och mening. De säger att vi är fysiska varelser, bundna och avgränsade från resten av världen av vår hud, och vi upplever resten av världen som utanför oss. Vi är alla behållare med en avgränsad yta och en in-ut-orientering. Vi projicerar vår egen in-ut-orientering på andra fysiska objekt som också är avgränsade av en yta och vi ser dem som behållare med en in- och en utsida. Rum och hus är uppenbara behållare. Att förflytta sig från rum till rum är att flytta sig från en behållare till en annan, att flytta ut ur ett rum och in i ett annat. Vi påtvingar även vår naturliga omgivning dessa egenskaper. En glänta i skogen ser vi som att det är något med en bestående yta där vi kan se oss själva som att vi är inuti gläntan eller utanför gläntan, i skogen eller utanför skogen. Väggarna kan vara där träden slutar och gläntan börjar, eller någon annan avgränsning i form av ett staket, en linje, några buskar eller en mur. Det är få mänskliga instinkter som är mer basala än att inringa områden. Bundna objekt, vare sig de är människor, stenar eller land har storlek, vilket tillåter dem att bli kvantifierade i termer av den mängd substans de innehåller. T.ex. är Norrland ett bundet område, en behållare, vilket gör att vi kan säga Det finns mycket skog i Norrland. Även substanser i sig kan vara behållare. T.ex. så kan vattnet i badkaret vara en behållarsubstans, medan själva badkaret är behållarobjekt. Synfält som behållare Vi konceptualiserar vårt synfält som en behållare, och menar då att det som finns inuti synfältet finns inuti behållaren (vilket även kan utläsas i själva termen synfält). Det är ganska naturligt att använda just den här metaforen eftersom den kommer från det faktum att när man tittar ut över ett område består väggarna av synfältets begränsningar, d.v.s. det vi kan se. Givet att ett specifikt fysiskt område är en BEHÅLLARE och att vårt synfält står i relation till 8

detta specifika område så kommer det metaforiska konceptet SYNFÄLT ÄR BEHÅLLARE naturligt. Några belägg för detta kan vara påståenden såsom: Jag har honom i sikte. Jag kan inte se honom träden är i vägen. Han är ute ur sikte nu. Det är i mitten av mitt synfält. Ontologiska metaforer Vi använder ontologiska metaforer för att beskriva händelser, handlingar, aktiviteter eller tillstånd. Händelser och handlingar konceptualiseras metaforiskt som objekt, aktiviteter som substanser och tillstånd som behållare. Ett lopp (eng. race) t.ex., är en händelse. Det existerar i tid och rum och har väldefinierade avgränsningar. Följaktligen ser vi det som ett BEHÅLLAROBJEKT, som inuti sig har deltagare (vilka är objekt), händelser såsom start och mål (vilka är metaforiska objekt) och aktiviteten springandet (som är en metaforisk substans). Därav kan man om ett lopp säga (fritt översatt från engelska): Är du med i loppet på fredag? (Lopp som BEHÅLLAROBJEKT) Slutet av loppet var verkligen spännande. (Slutet som HÄNDELSEOBJEKT inuti BEHÅLLAROBJEKTET) I couldn t do much sprinting until the end. (Sprinting som SUBSTANS) Aktiviteter som substanser som behållare Aktiviteter ses generellt metaforiskt som SUBSTANSER och därför som BEHÅLLARE: Vad gjorde du mer, vid sidan av att tvätta fönster? Hur mycket fönstertvättande gjorde du? Hur blev du indragen i att tvätta fönster som yrke? Tillstånd som behållare Många olika tillstånd kan också konceptualiseras som behållare, t.ex.: Han är på väg ut ur sin koma. Jag kommer långsamt i form. Han kom slutligen ur det katatoniska tillstånd han hade varit i sedan slutet av slutprovsveckan. 9

2.4 Patrick Hanks graderade metaforer Hanks föreslår i Hanks (2004) att det är mindre viktigt att göra en distinktion mellan konventionella metaforer och bokstavlig mening än distinktionen mellan konventionella metaforer och dynamiska metaforer. Dynamiska metaforer är myntade ad hoc för att uttrycka en ny insikt, medan konventionella metaforer bara är en annan normal användning av språket. Han pekar på att åtminstone vissa metaforer är förknippade med syntaktiska konstruktioner, i kontrast till den mer bokstavliga betydelsen av samma ord. I samma uppsats visar han att ett av de mest fundamentala sätten att skapa en metafor på engelska involverar användning av det engelska ordet of (motsvaras till stor del av av på svenska) i en konstruktion och kan ha partitivbetydelse eller vara kvantifierande. Bildligheten här är konventionell, d.v.s. den representerar en normal, men sekundär, användning av de inblandade orden. I bokstavliga kontexter betyder ordet storm något sorts atmosfäriskt fenomen, medan berg, sjö och oas tyder på geografiska lägen. Men alla dessa ord har vanliga sekundära användningsmönster som kan klassas som metaforiska, inte att blanda ihop med sekundär mening. De aktiverar vad Max Black (1962) beskriver som resonans mellan två ords bokstavliga meningspotentialer. A storm of protest, a torrent of abuse, a mountain of paperwork, a lake of blood, an oasis of sanity är konventionella metaforiska mönster som kan kännas igen i korpusar, och i kontrast till andra användningar av dessa ord då de inte är metaforiska. När en metafor är dynamisk kan vi säga att den konventionella of med partitivbetydelse, som signalerar en metafor, blir dynamiskt exploaterat. Ordet of har självklart andra användningsområden än att signalera en metafor, och det finns självklart även andra sätt att signalera en metafor än att använda of. Är metaforer sekundära betydelser av ord? Det är svårt att definiera vad en metafor är, men ofta ganska lätt att plocka ut en sådan ur en text. Davidson (1980) menar att: Metaphors mean what the words, in their most literal interpretation mean, and nothing more. [ ] The central mistake [ ] is the idea that a metaphor has, in addition to its literal sense or meaning, another sense or meaning. Den här uppsatsen (Hanks 2006), som utvecklar en idé som först nämndes av Fillmore (1975), förnekar att ord, i egentlig mening, har någon betydelse alls. Där tas ståndpunkten att ord endast har betydelse när de sätts i en kontext. Isolerade har de betydelsepotentialer, vilka 10

aktiveras när ordet används. Genom att undersöka stora korpusar och statistiska test kan man nu mäta normala kontexter. Det är därför möjligt att säga att konventionella metaforer är sekundära betydelser i den mån att de endast aktiverar vissa element av betydelsepotentialen av minst ett av de involverade orden. Men inte alla sekundära användningar av ord är metaforer, det är väldigt få som är det. Om man slår upp ett ord i en ordbok kan man få flera betydelser där ingen av dem är en metafor för någon av de andra, och där det skulle vara absurt att påstå att så vore fallet. Det finns mängder av litteratur som tar upp metaforik, men inte så många som definierar begreppet. Black (1962) och Lakoff och Johnson (1980) beskriver metaforer som en interaktion mellan två koncept vilka ger oss möjligheten att förstå det ena genom det andra. Lakoff och Johnsons tes om metaforer är att dess funktion är att låta oss tolka koncept, speciellt abstrakta sådana genom bekanta, vardagliga kognitiva erfarenheter. Hanks poängterar att dock vardagliga erfarenheter är de gällande för språkgemenskapen, inte för varje individ. Ex. så är det många som aldrig besökt en oas, men är bekant med den stereotypa bilden av vad en oas förväntas vara och kan bygga metaforer på den kunskapen. Vilka ord används för att göra metaforer och hur? Alla ord kan inte användas metaforiskt, och något som är väldigt ovanligt, om det ens förekommer, är abstrakta substantiv i metaforer, såsom idé eller kvantitet. Nedan följer några parametrar Hanks anser behövs för att skilja konventionella metaforer från andra sekundära betydelser: (i) (ii) (iii) Semantisk klass. Särskilt använda källor för metaforer är substantiv som står för fysiska platser (berg, öken, hav); diskuterbara platser (himmel, helvete); substantiv och verb som tyder på en viss händelse (storm, attack, drunkna, brinna). Framträdande kognitiva eller perceptuella drag. Många metaforer bygger på entitet med åtminstone ett slående märkbart kognitivt drag: berg är höga, öknar är torra, hav är ofantligt stora, himmelen är trevlig, helvetet är otäckt, stormar är våldsamma, etc. Resonans. Till skillnad från andra sekundära betydelser så är sekundära betydelser som klassas som metaforer genljudande med någon annan term i den omedelbara kontexten. Läsaren tolkar det första subjektet i ljuset av de märkbara 11

(iv) (v) (vi) dragen hos det sekundära subjektet. Ett exempel kan vara ett hav av vitt vin där hav och vitt vin båda är flytande substanser, och man säger då att båda objekten genom dessa egenskaper resonerar. Kollokationer. Ord som ofta uppträder tillsammans t.ex. sur och grädde. Register och domän. Termer som vanligen används i tekniska register används kanske inte så ofta som metaforer, men termer byter register med tiden. Hanks tar exemplen orgie och orgasm. Orgie involverar något i stil med ohämmat sex och omåttligt drickande och används ofta i metaforer i stil med en orgie i statistikanalys eller en orgie i tv-spelande. Orgasm däremot, används inte alls lika ofta i metaforer (noll träffar i British National Corpus). Inte det att man inte kan göra det, utan att man normalt inte gör det. Orgasm ses fortfarande som en teknisk term i fysikdomänen, även om den idag finns med i vardagligt tal. Frekvens. Metaforer kan inte vara för frekventa. Frekvens föder bokstavlighet. Tesen Hanks (2006) driver i sin artikel är att metaforer är graderbara, alltså att vissa metaforer är mer metaforiska (bildliga) än andra. I de mest metaforiska fallen delar det sekundära subjektet minst antal egenskaper med det primära subjektet, så läsaren eller lyssnaren måste jobba hårdare för att hitta en relevant koppling. Den andra extremen är att ju fler egenskaper de delar, desto svagare är metaforen. Om vi tar meningen En öken, det är vad det är en öken av tågrälsar så har det primära subjektet tågrälsar och det sekundära öken gemensamt att båda är fysiska platser. Man kan då säga att resonansen är mer etablerad mellan dem än i en mening som t.ex.: Jag vandrade i en öken av naken besatthet, där det primära subjektet är en abstrakt. Det verkar intuitivt som en självklarhet att den senare meningen är en metafor om någons sinnestillstånd, snarare än en metafor för det fysiska tillståndet hos en specifik öken. Däremot innehåller meningen tre betydelser associerade med något fysiskt och endast en med abstrakta kvaliteter, så varför drar vi inte slutsatsen att det är substantivet besatthet som används metaforiskt? Det mest rimliga svaret är att abstrakta substantiv såsom besatthet inte kan användas metaforiskt. Fallstudie 1: Sea BNC innehåller 301 metaforiska användningar av konstruktionen a sea of [NP]. Det är välkänt att i mönstret N1 of N2, där N1 är ett substantiv med partitivbetydelse eller kvantifierare, är inte N1 det semantiska huvudet. Detta stämmer för traditionella 12

konstruktioner såsom a piece of wood, a slice of bread, lots of nonsense och a great deal of hope. Det stämmer oftast även för metaforiska konstruktioner såsom hav av ansikten och ström av missbruk. När dessa kommer i en kontext, t.ex. Genast sköt ett hav av händer upp i luften kan man ta för givet att det inte är ett hav som skjuter upp, utan händer. Substantivet i N2 är inte bara frasens huvud utan också metaforens primära subjekt. Substantivet i N1-position, här sea, används metaforiskt och genljuder enligt Black med det primära subjektet. Många semantiska kategorier av N2 resonerar med sea, och dessa inkluderar substanser (lera, blod); fysiska objekt (människor, ansikten, händer); abstrakta substantiv och även händelser. Hanks har i sin uppsats arrangerat metaforerna i bildlighetsordning, där han visar graden av bildlighet hos dem. Den semantiska egenskapen hos sea som funnits i dessa metaforer är dess vidsträckthet. Alla dessa metaforer delar draget att uppfattas som en stor omfattning av något som inte är saltvatten och inte nödvändigtvis flytande. Om N2 betecknar något flytande, är metaforen mindre metaforisk än om det inte varit så, eftersom hav också är flytande. 3. Material Materialet som undersöks här är konkordansbelägg med hav och *hav som sökord, vilket betyder att beläggen består av både hav som fristående ord och hav i sammansättningar med hav finalt. Analysen nedan är förtydligad med exempel flytande i texten eller i egna block, d.v.s. det finns inte med någon lista över konkordansbeläggen i själva uppsatsen. Materialet kommer från Språkbankens hemsida och de korpusar sökningarna gjorts i är GP01, som är texter ur Göteborgsposten från 19xx med ungefär 15,3 miljoner ord och RomI som är romantexter från 1976/77 vilken innehåller ca 5,6 miljoner ord. Jag har valt att använda Hanks artikel som teoretisk bakgrund och mall för att analysera mina belägg men också för att kunna jämföra liknande fenomen i svenska och engelska. Jag har därför valt att kategorisera de metaforer jag funnit på samma sätt som Hanks gjorde i ovan refererade artikel. Dock har jag valt att ta bort en kategori då jag inte hittade några belägg alls som passade in där och som jag även tyckte kändes lite onödig. Denna var Hav av [[ljus/färg]]. Jag tror inte att det är så att det inte finns sådana i svenskan, utan snarare att det är en slump att det inte fanns några ljus- eller färgmetaforer tillsammans med hav i de korpusar jag letat. För visst skulle man kunna säga ett hav av guld eller ett hav av mörker 13

4. Resultat och analys 4.1 Kategorisering I den här uppsatsen är metaforerna indelade i olika kategorier för att man ska kunna tala om dem som en grupp, eller en sort, då man gör den jämförande analysen. De kategorier jag använt är följande: Hav av [[substans]] Eftersom det åtminstone i romantext är vanligt med hav-metaforer där man vill kvantifiera substanser, får de representera en egen kategori, trots att det inte finns några representanter i tidningstexten. Som substanser räknas vätskor, dividuativa substantiv och substantiv som inte, i kontexten, böjs i pluralis, jfr. grönt glas gröna glas. Där är grönt glas betraktat som substans, medan gröna glas är fysiska objekt. Hav av [plural [fysiska objekt]] I den här kategorin räknas konkreta substantiv i plural, t.ex. hav av människor och hav av frukter. Hav av [[abstrakt]] Abstrakta substantiv såsom känslor (längtan) och tillstånd (salighet). Hav av [[händelse]] Här finns bara två exempel sammanlagt i båda korpusarna, som inte riktigt passar in under någon av de andra rubrikerna, utan får stå som en egen. Till händelser räknas aktiviteter och evenemang. [[abstrakt] genitiv] hav Här kommer exempel där konstruktionen inte är hav av X utan istället ett abstrakt substantiv i genitiv följt av hav, t.ex. dödens hav. [[konkret] genitiv] hav 14

Denna kategori har samma struktur som den nyss nämnda, men med konkreta substantiv som huvud istället för abstrakta, t.ex. trädens hav. Jämförelser med som ett hav Det finns även en kategori där metaforerna snarare är liknelser, och som nästan alltid innehåller frasen som ett hav. Dessa syftar ofta till andra egenskaper hos havet än dess ofantlighet, t.ex. dess färg, mörker och/eller rörelser. 4.2 Hav Då jag gjort korpussökningar på hav har jag valt att endast fokusera på ordet i grundform. Jag har alltså inte sökt på några böjningar såsom havet, havs* eller haven. Anledningen till detta är att jag inte tycker det är intressant i jämförelsen med Hanks studier och resultat, och för att jag inte ansett det vara lika väsentligt att göra den avsmalningen som det varit att jämföra hav med besläktade vattenord. Då jag undersökt de besläktade orden har jag själv valt ut orden och dess former och inte utgått från någon statistik eller ordbok. Tabell: antalet metaforer i korpusarna Antal metaforer med hav: I romantexten fanns 62 metaforiska belägg med hav, medan det i tidningstexten finns 46. Statistik över antalet belägg, metaforiska och sammanlagd mängd samt antalet procent metaforiska belägg över för hav och de andra orden kommer att visas på samma sätt som i tabellen nedan. Antal belägg med Antal belägg med Procent (%) hav i korpusen hav som metafor i korpusen GP01 209 46 22,0 RomI 148 62 41,9 Substanser i tidningstext I tidningstexten finns inga belägg för hav av [[substans]], medan det i romantexten fanns elva, däribland hav av dimma, hav av grönt glas och hav av smuts. Kanske beror detta på att man är mer konkret i tidningstext då man pratar om substanser. Istället för att säga ett hav av dimma använder man beskrivningar såsom kraftig dimma, tät dimma eller lättande 15

dimma för att det är viktigt att beskriva de olika stadierna av dimma på ett rättvisande sätt för att ge en bra helhetsbild. I en romantext kan man slänga sig med metaforer i miljöbeskrivningar utan att den på något sätt kan bli missvisande, eftersom den ju faktiskt är fiktion (ofta). Då jag söker på ordet dimma i GP får jag fram 78 belägg där dimma i 20 fall används metaforiskt. I de flesta fallen används dimma bokstavligt för att antingen prata om dimma som fenomen, hur det uppstår, eller beskriva hur dimma har försvårat t.ex. sikten på vägarna, för flygbolagen eller räddningsarbete. Då det används metaforiskt är det för att beskriva något luddigt och lite odefinierbart: En dimma av osäkra uppgifter och propaganda. (GP01) [ ] tycks mynna ut i en subjektiv och normativ dimma. (GP01) Glömskans dimma. (GP01) Men som konkret och bokstavlig beskrivning kan det vara meningar i stil med Här på Landvetter har vi dimma med starkt nedsatt sikt. Hav som behållare I boken Metaphors we live by (1980) skriver Lakoff och Johnson bl.a. om hur substanser beskrivs i termer av behållare i och med att man refererar till t.ex. vatten som något man kliver ner i. Man kan applicera detta på metaforer som byggs med hav som kvantifierare. Hav är en substans och därför en behållare och därmed kan man konstruera metaforer där havet består av annat än saltvatten. Givet att havet är en behållare kan man stoppa in i stort sett vad som helst där andra substanser, fysiska objekt, abstrakter, färger och annat. Att säga något i stil med ett hav av människor skulle då lika gärna kunna vara en behållare av människor. Varför just hav ofta används för att beskriva en stor mängd kan väl förklaras med dess ofantlighet, dess stora utbredning och massa. [ ] speglande sig i ett hav av grönt glas. (RomI) Jag befann mig i ett böljande hav av tweed. (RomI) Olika konstruktioner Förutom att hav används metaforiskt i konstruktionen hav av X, så används ordet även i andra metaforiska konstruktioner. En vanlig sådan är substantiv + genitiv + hav : tidens djupa hav (GP01) 16

tårarnas hav (RomI) den absoluta nollpunktens hav (RomI) Denna konstruktion används främst tillsammans med abstrakta substantiv, såsom stillhetens hav, tidens hav och glömskans hav. Stilistik eller betydelseskillnad? Konkreta substantiv Vad är då skillnaden mellan de olika konstruktionerna? Är den endast stilistisk eller är det så att olika konstruktionssätt kan hjälpa till att nyansera betydelserna ytterligare? Jag har inga belägg där något substantiv finns med i båda sorternas konstruktioner, t.ex. ett hav av träd och trädens hav så jag kan inte jämföra kontexterna med varandra. Men något man kan se är att i konstruktionen substantiv + genitiv + hav finns det inte många konkreta substantiv, det är fyra belägg i romantexterna och inga i tidningstexterna: trädens hav (RomI) tårarnas hav (RomI) tårars hav (RomI) nattens hav (RomI) Däremot finns det gott om konkreta substantiv i konstruktioner med hav av, både i hav av [[substans]] och hav av [plural [fysiska objekt]] som i exemplen nedan: hav av grönt glas. (RomI) hav av halvdött lövverk. (RomI) hav av åskådare (GP01) Konkreta substantiv: människor Ofta har de konkreta substantiven att göra med människor, vilket även fått en lexikalisering i form av folkhav. Det är hav av människor, hav av åskådare, hav av ansikten, hav av supportrar, hav av döda. Detta är inte svårt att föreställa sig, då många tusentals människor samlade tillsammans faktiskt liknar ett hav man kan se ut över. Den liknelsen stämmer inte riktigt lika bra in på ett hav av rusbringande öl eller hav av välpolerade parkettgolv, där man snarare syftar på en större mängd än vad som är vanligt, men inte alltid utspritt som ett hav. 17

Hanks har graderat hav av [[abstrakt]] som mer metaforiskt än hav av [[substans]] och hav av [plural [fysiska objekt]] eftersom abstrakter semantiskt ligger längre ifrån hav än vad fysiska objekt och framförallt substanser gör. Dessa abstrakter genljuder då mindre med huvudordet än vad fysiska objekt och substanser gör, vilket gör dem mer metaforiska, eftersom antalet lika egenskaper bestämmer hur metaforiska de är. Fysiska objekt har gemensamt med hav att man kan ta på det och att båda är just fysiska objekt, medan abstrakter såsom känslor inte har några gemensamma nämnare med hav. Kan man då säga att själva konstruktionen substantiv + genitiv + hav är mer metaforisk än hav av, eftersom den oftare tar abstrakta substantiv att kvantifiera? Menar man samma sak om man säger glömskans hav och ett hav av glömska? Jag skulle vilja påstå att ett hav av glömska syftar på en stor mängd glömska, medan glömskans hav är något man dras in i, och liksom drunknar i. Då kanske det inte längre handlar om en kvantifiering, utan istället aktiveras någon annan av havets egenskaper. Kvantifiering eller något annat? De flesta beläggen med [[substantiv] genitiv] hav -struktur föregås av någon preposition, antingen i, över, på eller genom. Detta kan förklaras med det som nämndes tidigare, att SUBSTANSER ÄR BEHÅLLARE. Men det skulle också kunna vara så att när man använder metaforer med den här strukturen handlar det om något man befinner sig i och inte kan ta sig ur rent fysiskt, snarare än något man betraktar utifrån och kan se ut över. Är hav fortfarande en kvantifiering om man pratar om att barnet har just vaknat i tillblivelsens hav? Kanske talar man snarare om ett tillstånd då. Fler belägg av liknande slag finns: (1) Vi landar försiktigt i stillhetens hav. (RomI) (2) Men han sa att den var en mycket långsam rörelse i historiens hav. (RomI) (3) Högst upp, genom takhuvan, rosslade tornuret genom tidens hav. (RomI) (4) Och dessutom ett mästerverk räddat ur glömskans hav. (GP01) (5) [ ] är knappt förnimbara krusningar på evighetens hav. (GP01) I (1) skulle man förstås kunna mena att man landar på en väldigt stilla plats, alltså en plats med mycket stillhet, men det skulle också kunna vara så att hela meningen har en metaforisk betydelse. Att landa i stillhetens hav kan betyda att hitta en plats där man själv är i ett stilla tillstånd. I (2), (3), (4) och (5) pratar man om tid, eller ett tillstånd av tid, där metaforen snarare syftar till att visa någonting vi befinner oss i, snarare än att visa på dess ofantlighet. 18

Ett hav av glömska betyder att det är mycket glömska, något man kan skåda i ett utifrånperspektiv, medan glömskans hav är något som omsluter och påverkar en. Däremot föregås ett hav av [plural [fysiska objekt]] istället av prepositioner i stil med kring och verb såsom kopulaverbet var som indikerar att något är som ett hav av något eller att det är ett hav av något som finns omkring en, rent fysiskt:. Kring honom fanns nu ett hav av ansikten blint vända mot solen. (RomI) För parken var nu ett hav av ansikten så långt ögat nådde. (RomI) Trädgården som sträckte sig ner från ena sidan av huset ända ner till floden var ett hav av blommor. (RomI) Sammansättningar med hav Förutom konstruktionerna som nämnts tidigare finns även sammansättningar med hav, vilket nästan helt saknar motsvarighet i engelskan. I tidningstexten fann jag 16 sammansättningar med hav och i romantexten fanns nio. Bland dessa fanns folkhav, eldhav och publikhav som de mest frekventa. Eldhav finns även som uppslagsord i Nationalencyklopedin med beskrivningen: mycket stor brand: hela huset var ett enda flammande, dånande ~ Och i Svenska Akademiens Ordbok med beskrivningen: ELD-HAV. Bildl.: vidt utsträckt brand (vid vilken lågorna sedda från en över desamma befintlig punkt leda tanken på ett hav) Ingen av de andra finns representerade i NE eller SAOB även om både folkhav och publikhav är etablerade metaforiska begrepp i svenskans talspråk. Andra sammansättningar var bl.a.: bomullshav, ljushav, lyckohav, blomsterhav och djävulshav. Den här metaforstrukturen kan semantiskt jämställas med hav av X snarare än den med [[substantiv] genitiv] hav trots att man kan se fler strukturmässiga likheter med den senare. Substantivet och hav kommer i samma ordning men med skillnaden att det är en sammansättning istället för separata ord. I och med sammansättningen ändras semantiken och blir mer lik hav av - konstruktionen. Man kan jämföra det med andra vanliga sammansättningar: Vägg av tegel och 19

klänning av bomull har stor semantisk likhet med tegelvägg och bomullsklänning men inte med teglets vägg eller bomullens klänning. 5. Besläktade ord i metaforer 5.1 Droppa Antal belägg med Antal belägg med Procent (%) droppa i korpusen droppa som metafor i korpusen GP01 30 12 40,0 RomI 16 2 12,5 Åtta av de 14 metaforerna med droppa följs av verbpartikeln in. Där menar man att något, i vissa fall människor, i andra förslag eller räkningar, kommer in en och en och inte tillsammans. Manuset har ständigt uppdaterats för att man ska kunna droppa namn på de senaste plattorna [ ] (droppa som engelskans namedrop) (GP01) Eller förresten, helt kan vi inte droppa öldrickandet (droppa som i att släppa) (GP01) Ja, viskade Tjågas och lät orden droppa som snålrinn över sin hängande feta underläpp (droppa som något kontinuerligt i små mängder) (RomI) Genom att droppa påståenden om att upplagan inte kommer att räcka till alla som vill [ ] (droppa som något kontinuerligt i små mängder) (GP01) Droppa hade en ojämn fördelning över de två typerna av texter. Tidningskorpusen hade 12 metaforiska belägg, medan romankorpusen bara hade två. Kanske är det så att verbet har mer slang-karaktär än vad forsa och stänka har i och med det engelska ordet drop som också används i många metaforiska konstruktioner, t.ex. drop off, drop out, drop by, drop in, drop back, drop behind etc. Slangord, och nyord i allmänhet, återfinns ofta i tidningstext medan det i romantext inte alls är lika vanligt, särskilt inte som dessa romantexter är från 1976-77 då engelskan inte hade lika stort inflytande på svenskan som det haft under det senaste decenniet. 20

5.2 Strömma Slår man upp ordet strömma i Nationalencyklopedin får man beskrivningen rinna med tämligen stor kraft om större vattenmängd, men det nämns också att uttrycket utvidgats för att gälla andra vätskor såsom blod och tårar. Vidare kan man använda uttrycket tillsammans med ljus, ljud och färg; grupper av människor och sådant som har med människor att göra flyktingar, åskådare eller pengar och känslor såsom vrede eller lycka. De användningar jag inte räknat som metaforiska är gällande vattenströmmar, eftersom dessa är den konceptuella metaforen man använder för att beskriva konceptet. Antal belägg med Antal belägg med Procent (%) strömma i korpusen strömma som metafor i korpusen GP01 65 42 64,6 RomI 41 36 87,8 5.3 Forsa Forsa har väldigt få belägg i korpusarna, endast elva i romantexterna och där var ytterst få metaforiska. De metaforiska handlar antingen om ord eller tårar. [ ] och sedan började orden forsa ur henne i "en tyst ström av anklagelser och självförakt [ ] (RomI) [ ] mrs Hendersons svada forsade över mig, liksom jag hade låtit den forsa över mig varje gång jag hade träffat henne [ ] (RomI) Och i värsta fall börjar det forsa ur ögonen på mig och värka i skallen. (RomI) I tidningstexten fanns 12 belägg med forsa varav åtta var ortnamn och en var metaforisk. [ ] och kanske såg han sig själv forsa upp ensam för den sugande backen på väg mot ännu ett guld? (GP01) Varför har då ordet strömma blivit mer frekvent använt än forsa i metaforer? Betydelsen av forsa enligt Nationalencyklopedin lyder häftigt strömma fram eller tillföras i stor mängd; om vatten eller annan vätska vilket är väldigt likt beskrivningen av att strömma, särskilt som ordet strömma faktiskt används i definitionen av att forsa. Kanske är det så att strömma används flitigare för att ordet innehåller en riktning, som inte forsa gör. Att strömma gör ju 21

något som starkt går åt ett håll, medan forsa mer känns som ett stökigt brus, och kanske gör detta att strömma används mer. Man menar att någonting kommer fram, strömmar fram. 5.4 Stänk Antal belägg med stänk i Antal belägg med stänk Procent (%) Hög bildlighet Låg bildlighet korpusen som metafor i korpusen GP01 33 20 60,6 16 4 RomI 38 23 63,2 14 9 Stänk, som i ordböckerna förklaras som droppar av vätska, används flitigt i metaforer. I många av dem är bildligheten inte så hög då den egenskapen man syftar på är vad ett stänk orsakar, d.v.s. små synliga droppar, eller klickar, av något. En liten mängd av något som ger kontrast. Eftersom man då syftar på något som fördelaktigt är i vätskeform, blir likheterna stora med konceptet som utgör metaforen och därmed blir bildligheten svagare. Dessa metaforer föregås eller följs för det mesta av substantiv som är färger, i stil med: Det krulliga håret som fått grå stänk. (RomI) [ ] med ett stänk av grått i polisongerna. (RomI) Deras gröna, purpurfärgade och bruna mantlar med stänk av gult här och var [ ] (RomI) Solen gick ner i en kopparfärgad himmel med stänk av rött. (RomI) Sedan finns de mer bildliga metaforerna, där egenskapen som lyfts fram är den lilla mängden, kanske av något abstrakt, snarare än vätskeliknelsen. Men också här kontrasterar det mot det normala eller övriga: Det fanns ett stänk av stolthet i hans röst. (RomI) Det hade kommit ett stänk av vemod i våra kärlekslekar. (GP01) [ ] finns tillräckligt många stänk av tidiga King Crimson för att [ ] (GP01) [ ] gärna ett stänk av ironi [ ] (GP01) De icke-metaforiska innehöll bl.a. stänk från vattenflaskan och ett stänk gin, alltså ordet i sin primära betydelse. 22

5.5 Stänka Stänk i verbform gav inte samma frekventa resultat som ovan diskuterade substantiv, endast fyra förekomster i romantexterna och två i tidningstexterna. Ingen av dessa var heller metaforisk utan var i stil med [ ] och vattnet skulle stänka över. Om man då skulle försöka tänka sig det här verbet i en metaforisk konstruktion, vad skulle det då beteckna? Stänka betyder ju att fara iväg med fart i droppform (Nationalencyklopedin), och har vi några företeelser som inte har med vätska att göra där den här beskrivningen passar in? Då känns kanske droppa mer relevant, om man vill prata om små mängder. 5.6 Våg Antal belägg med Antal belägg med Procent (%) våg i korpusen våg som metafor i korpusen GP01 149 121 81,2 RomI 168 103 61,3 Våg enligt Nationalencyklopedin betyder långsträckt, rundad, åsliknande upphöjning som förflyttar sig över större vattenyta. Om man tänker sig en vågs egenskaper är det inte svårt att förstå hur den används för att beskriva andra koncept än just vattenrörelsen den åsyftar. En våg kommer snabbt, en större mängd än vanligt och försvinner sedan efter ett tag. Därav har vi fått lexikaliseringar såsom gröna vågen, röda vågen, tredje vågen etc. som beskriver hur ett fenomen plötsligt blivit väldigt populärt och fått stor slagkraft för att sedan försvinna efter några dagar, veckor eller år. I romankorpusen var de metaforiska beläggen procentuellt färre, vilket kan ha berott på att en hel del av texterna utspelar sig till havs, där våg förekommer frekvent i sin primära betydelse. Något man kan säga om den bildliga användningen av våg är att den strukturellt liknar den bildliga användningen av hav. Det finns konstruktioner med våg av [[abstrakt]], våg av [plural [fysiska objekt]], våg av [[händelse]] men också strukturer med [[substantiv] genitiv] + hav. [ ] tre procent i en våg av aggressiva räntesänkningar. (GP) [ ] de senaste decenniernas våg av australiska kvinnliga författare (GP) 23

Hon tror att nästa våg av avrättningar kommer snart. (GP) Dystopins våg sköljer med sig en Medea som [ ] Eftersom min huvudsakliga analys går ut på att undersöka substantivet hav och dess bildliga användningsområden tänker jag inte gå in lika djupt på våg, utan endast visa på några av dess egenskaper och använda den i jämförelsen med de andra vattenorden. Två vanliga konstruktioner med våg har varit vind för våg som t.ex. i meningen han lämnades vind för våg, och även våg efter våg som i våg efter våg med japanska plan svepte in över fartygen. Man kan säga att till skillnad från hav symboliserar våg någonting tillfälligt, och ibland något väntat som plötsligt tillförs. Hur ser det då ut om vi tar våg i plural, d.v.s. vågor? 5.7 Vågor Antal belägg med Antal belägg med Procent (%) vågor i korpusen vågor som metafor i korpusen GP01 101 51 50,5 RomI 113 54 47,8 En vanligt förekommande fras med vågor är att gå i vågor i olika tempusvarianter, där man menar att någonting växlar. Då syftas det många gånger på fysiska eller psykiska tillstånd hos en person, men även företeelser som intresse, framgång och åsikter kan gå i vågor. [ ] innan de gled iväg medan min hunger kom och gick i heta vågor. (RomI) Det går i vågor, ibland är det inte roligt att hålla på med musik. (GP01) Det kan vara slumpen - brott går ofta i vågor [ ] (GP01) Idrottsliga framgångar går i vågor. (GP01) Det man menar med att gå i vågor är att det kommer och går; man känner sig ilsken ett tag men sedan går det över för att kanske senare komma tillbaka igen. Då kan man jämföra det med att en våg av ilska sköljer över en, då menas det snarare att man blir väldigt arg, och man får inte heller den återkommande effekten. Det finns även en lite mindre bildlig, men väldigt vanlig, användning av vågor där ordet används för att beskriva en vågs form. Det handlar många gånger om hår och dess egenskaper, i stil med att håret låg i mörka vågor över 24

ansiktet, men också för att beskriva att t.ex. sanddynerna låg som i vågor, där man hänvisar till en havsvågs form. Jag har inte räknat med sådana fall där kontexten visar att det handlar om ljudvågor, eftersom det är en annan typ av våg, men däremot har jag tagit med sådana där det är kurvor i t.ex. ett diagram som hänvisas till med ordet vågor. Men varför används så många olika vattenord i metaforer, räcker det inte med hav och våg? Används samma ord tillsammans med våg och ström eller är det metaforens huvud som styr vilken kvantifierare som används? Om vi tar ett exempel ur hav av och sätter in det tillsammans med de andra metaforerna kan vi få en känsla för hur det ser ut. En vanligt förekommande metafor är hav av människor för att beskriva en stor folkmassa. Vi ser hur det ser ut när vi kombinerar människor med de andra vattenorden. Ett hav av människor Människor droppade in Människor strömmade in Människor forsade in *Ett stänk av människor En våg av människor Vågor av människor I de flesta fallen ovan fungerar det att byta ut det metaforiska ordet och bibehålla en korrekt grammatik och semantik. Det fungerar med människor, men fungerar det med t.ex. substanser eller inanimata objekt? Ett hav av längtan *Längtan droppade in *Längtan strömmade in *Längtan forsade in Ett stänk av längtan En våg av längtan Vågor av längtan Här kan vi genast se att en del meningar som fungerade med människor inte fungerar med en abstrakt, och hur meningen som inte fungerade med människor fungerar med längtan. Slutsatsen av detta är väl att vissa av orden kräver specifika egenskaper för att metaforen ska bli korrekt. Hav fungerar med alla kategorier som överhuvudtaget går att kvantifiera, och även 25