DEN RUNDA TUNNELN EN UNDERSKATTAD FIENDE

Transkript

1 DEN RUNDA TUNNELN EN UNDERSKATTAD FIENDE Av Marie Hansson När man är nybörjare i agility, eller ser sporten utifrån, är det lätt att tro att just den runda tunneln är det allra lättaste hindret! Och det är det kanske också för hunden! Men för föraren kan det bli enorma problem, framför allt om tunneln är lång och ligger rakt placerad. Vi hinner nämligen inte med! På en raksträcka är det väldigt få som kan springa ikapp med sina hundar och nå den andra änden samtidigt eller före hunden. Jag var på en tävling i helgen där två av banornas svåraste passager handlade om just en lång, rund tunnel. Den ena gången låg den rak, den andra gången var den böjd, i båda fallen var det just utgången som kunde skapa problem. Antingen för att föraren inte hann dit och hunden inte visste var den skulle, eller för att hund och förare krockade vid utgången. Det blev många diskningar när hundar tog fel hinder eller vände och sprang tillbaka in i tunneln, det blev också 5 fel för krockar och dessutom många som tappade tid för att hunden helt enkelt svängde åt fel håll. Den raka, långa tunneln (Bild 1) Normalt sett är den raka, långa, runda tunneln den absolut värsta fienden för föraren på banan. Det är omöjligt att komma till änden fortare än hunden, annat än i undantagsfall. Bästa chansen har man om man kan gena och själv ta en kortare väg än vad hunden får. Men det innebär att hunden måste vara självständig nog att själv söka upp tunnelns ingång när föraren tar en annan väg. För om föraren måste vara vid ingången får denne onekligen samma långa väg som hunden! Har man tur med banläggningen behöver man inte vara med vid utgången. Tunneln kan vara placerad så att hunden sannolikt tittar ut åt förarens håll och om man hunnit till en bra position en bit åt sidan gör det inte så mycket att man inte är ända framme, hunden har chans att upptäcka föraren ändå. Men är man tätt intill tunneln syns man sämre, hunden måste vrida mycket på huvudet för att upptäcka människan. Det värsta med tunneln är förstås att föraren är helt dold för hunden när den springer igenom den. På alla andra ställen på banan kan den ha kontakt med oss samtidigt som den rusar på i hög fart, men här vet den inte säkert var vi tar vägen, medan den passerar genom tunneln. Andra tunnlar I den korta tunneln kommer hunden ut väldigt kvickt och som förare hamnar man inte så lätt i blinda vinkeln där man inte syns. Vilket gör den mycket bekvämare för oss människor. 1

2 I platta tunneln bromsas hunden lite av släpet och det kan göra att föraren har enklare att komma ikapp. Fast även där kan sidbyten få besvärliga effekter, där hunden vänder upp åt fel håll efter att den kommit ut ur släpet, om den inte uppfattat att föraren bytt sida. Vad hunden hinner se från långa tunneln Något jag lärde mig i helgen var att även om man valt en strategisk handling, som gjort att man passerar förbi långa tunnelns utgång i god tid, vilket i sin tur lett till att hunden inuti tunneln har hunnit notera åt vilket håll man är på väg, så är det ändå stor risk för missförstånd. Hunden har nämligen väldigt hög fart när den kommer fram ur en lång, rak tunnel. Och då har den kort tid på sig att bestämma sig för vart den ska ta vägen. Finns många valmöjligheter kan det bli problem! Det är inte säkert att hunden genast hittar föraren bland alla hinder när den kommit ut ur tunneln. Det beror förstås på hur långt bort föraren är, hur mycket föraren tar kontakt och hur mycket hinder hunden hinner upptäcka på vägen medan den scannar av området åt det håll föraren försvann. Kanske finns det ett lämpligt hinder i precis rätt linje för hunden och om föraren sedan är ännu längre bort åt t ex höger, kanske hunden inte hinner notera att det finns ännu fler hinder ännu mer åt höger. Givetvis spelar det roll hur noggrann hunden är på att ta kontakt innan den tar hinder, olika hundar chansar helt enkelt olika mycket. Och vissa hundar tar helt enkelt närmaste hinder rakt fram, utan att ens titta åt sidan Men man måste nog ta med i beräkningen att när hunden kommer ut ur en tunnel så har den mycket att ta in om det finns många hinderalternativ. Ju snabbare den kan upptäcka oss och ju tydligare vår visning till rätt hinder är, desto större sannolikhet att den väljer rätt! Att placera sig långt åt sidan innebär alltså en risk, hunden hinner se mycket annat innan den vridit huvudet hela vägen åt sidan. Ju närmare framför hunden man är, desto bättre syns man! Böjd tunnel följd av sidbytessväng Och så ett annat dilemma med lång rund tunnel inblandad. (Bild 2) Den böjda tunneln låg som hinder nr 4 efter en hoppkombination där de flesta hade vänsterhandling vid hopp nr 3. Om man skickade in hunden i tunneln och valde vänsterhandling, fick man den kortaste vägen till utgången av den svängda tunneln. Man hade möjlighet att hinna dit innan hunden. Så långt var allt väl. Men tunneln var svängd medurs och det som följde var en sväng moturs, vilket innebär att sidbyte följde. Hunden skulle behöva svänga kraftigt bort från färdriktningen för att hitta nästa tunnel. Med en förare på plats blev det möjligt att visa den vägen tydligt. Enklast blev det om föraren med vänsterhandling just passerat första tunnelns utgång när hunden kom ut, då blev det ingen krock och hunden 2

3 kunde lätt se inifrån tunneln vilket håll föraren sprang mot. Några förare hann dock inte med det, utan krockade med hundarna som kom ut samtidigt som föraren passerade utgången. Det blir förstås 5 fel, förutom att det är en skaderisk för båda parter. Positionen att föraren var med vid tunnelutgången underlättade väldigt för hunden när den skulle hitta vägen till ett hinder som syntes dåligt om hunden inte vred huvudet kraftigt åt vänster. Men eftersom nästa tunnel som sagt ledde åt motsatt håll, innebar det antingen en väldigt lång väg för föraren om den skulle runda den tunneln också, (vilket i sin tur betyder att det egentligen bara är bekvämt om föraren är snabbare än hunden) eller så innebar det någon form av sidbyte. Det ideala kanske var om man hann ett blindbyte innan hunden kommit ikapp efter första tunneln. Annars fick det bli ett bakombyte när hunden gick in i andra tunneln. Svårare, men lättare De flesta valde dock ett helt annat alternativ som man skulle kunna säga var lättare om det fungerade, men svårare att få att gå i lås. Skillnaden var redan vid ingången till första tunneln. Det handlade om en variant som förkortade förarens sträcka betydligt i det större perspektivet av vad som följde efter tunnelutgången. Man gjorde ett framförbyte före tunneln och fick hunden i högerhandlingsposition, skickade in i tunneln och sprang runt så långt man hann, ropade på hunden när den närmade sig utgången och hoppades att den skulle svänga åt rätt håll, vänster, åt föraren! För att hunden ska svänga rätt, krävs antingen träning på exakt sådant här, eller mycket rutin från hundens sida, eller helt enkelt lite tur! Framför allt är det nödvändigt med tidig information! Jag trodde jag ropade i god tid på den mest rutinerade av mina hundar, när hon fortfarande var kvar i tunneln, men enligt lagkamraterna ropade jag för sent, och då är det ju inte till mycket hjälp. Just med denna hund blev det dessutom en diskning, hon vände åt fel håll och chansade sedan på att titta in i tunneln igen, när hon inte förstod vart hon skulle. Och det är just detta som är mardrömmen med de långa tunnlarna för föraren! Information i förväg Att ropa från tunnelns ena sida när hunden är inuti tunneln brukar vara ett klassiskt knep för att få hunden att vända åt rätt håll. Fast det förutsätter förstås att föraren är tillräckligt med i sin position för att hunden ska uppfatta ljudet från rätt håll och givetvis att man inte ropar för sent! Jag har nu insett att ett noggrant kroppsspråk inför tunnelingången är viktigare än vad jag visste tidigare! Jag hade valt framförbyte inför tunneln med alla mina tre hundar, för att kunna springa på tunnelns utsida. Med den minst rutinerade hunden kan jag tänka mig att jag var lite skevt placerad när hon gick in i tunneln, jag hade helt enkelt inte hunnit med att efter avslutat framförbyte få perfekt riktning och sätta fart parallellt med tunneln när hon gick in. Det gjorde att hon inte fick så mycket ledtråd till 3

4 vart jag var på väg. Och det i sin tur gjorde att hon chansade på att titta ut åt höger, ner mot hindren där jag var nyss. Eftersom jag som sagt var alldeles för sent ute redan när hon gick in i tunneln, så hade jag knappt hunnit runt det yttre hörnet på tunneln när hon var på väg ut och var inte till mycket vägledning med placeringen så hon kunde inte höra på rösten åt vilket håll hon skulle. Hon var i alla fall snäll nog att vända och springa åt rätt håll när jag hunnit lite längre så att hon fick mer information. Hon fick inga fel, tappade bara lite tid. Med den tredje av mina hundar, var jag riktigt trött i huvudet efter 14 lopp den dagen, och jag hamnade riktigt tokigt efter framförbytet bredvid hopp 3. När jag snurrat färdigt upptäckte jag att jag stod riktad mot fel tunnelhål! Hon pilade lydigt iväg dit, men blev hejdad av mitt skrik och vände tillbaka till mig och närmsta ingången. Därför fick jag ju gott om tid att räta upp mig mot rätt tunnelhål och sätta fart parallellt med tunnelns vänstra sida och när hon kom ut ur tunneln svängde hon klockrent åt rätt håll, tack vare den information hon fått innan hon gick in och tappade mig ur sikte. För att vara efterklok skulle jag ha satsat på blindbyte vid hoppet innan tunneln. Då hade jag haft försprång mot tunneln och en rak riktning, det hade gett mer information för hunden och jag hade dessutom hunnit längre på väg för att stödja och hjälpa vid utgången. Insikter och fakta Vi kan konstatera att en svängd lång tunnel kräver minutiös förberedelse från förarens sida inför att hunden går in i tunneln om man vill ha en fördel av att vara på samma sida när den går in som när den går ut. För om hunden inte helt säkert kan läsa vart vi är på väg, är det ju ingen ledtråd om på vilken sida vi kommer att dyka upp på när den kommer ut. Vi vet också att om man ska göra ett sidbyte som hunden inte ser för att den är dold inne i tunneln så riskerar man en missuppfattning när hunden kommer ut. Den letar då efter föraren på den sida den senast såg föraren. Inlärning Givetvis är det allra säkraste för de svåra situationerna att lära in ett kommando som talar om för hunden åt vilket håll den ska svänga när den kommer ut ur tunneln. Att säga t ex tunnel-vänster när hunden går in i en tunnel, som den ovan nämnda situationen, är förstås en väsentlig och oumbärlig hjälp, om hunden vet att det betyder ta tunneln och sväng därefter vänster. (Bild 3) Det krävs dock många repetitioner för att hunden ska förstå och lära sig det här. Enklast är att placera ut en belöning åt det håll man vill träna, efter tunneln. På bilden är en röd skål utplacerad med godisbit i. Man kan gärna placera sig tydligt på motsatta sidan av ingången, med riktning mot nya hållet, så att hunden ser förarens riktning redan innan den går in i tunneln. Sen fokuserar den förstås bara på belöningen när den kommer ut. Säg orden tunnel-vänster eller vad du vill säga, INNAN hunden går in i 4

5 tunneln. Det och ditt tydliga kroppsspråk åt samma håll som belöningen är placerad, blir den hjälp som blir kvar när hunden är färdigtränad och belöningen är borta. LISTA PÅ VAD DU KAN TRÄNA PÅ FÖR ATT UNDERLÄTTA: Träna på runda tunnlar i olika färger (mörkare tunnlar upplevs ofta svårare av många hundar), olika material och längder. Böj dem på olika sätt för att ge hunden mycket erfarenhet. Två böjar, som ett S, är mycket svårare då hunden inte ser ljuset i öppningen efter första svängen, som den är van vid. Många, många repetitioner av att springa och ropa på hunden på en viss sida av tunnlar placerade i olika former, så att hunden lär sig att kolla vilken sida föraren väljer och vid utgången veta var den kan hitta föraren. Vara extremt noggrann med ditt kroppsspråk för att innan hunden går in i en tunnel signalera vart DU är på väg! Lära in ett kommando som talar om för hunden att den förväntas svänga åt ett visst håll när den kommer ut. T ex tunnel-vänster enligt träningsbeskrivningen ovan. Träna på blindbyte vid hopphinder innan tunnel, för att minska risken för att vid framförbyte hamna i en position som visar skevt. Med blindbytet är det lättare att styra rakt och exakt och du sparar dessutom tid så att du fortare hinner iväg, vilket både ger information vid ingången och samtidigt ger dig större chans att hinna till utgången. När tunneln är lång och rak och banläggningen tvingar dig att komma på efterkälken behövs extra verktyg. Tipset är att lära in höger och vänster för att kunna styra hunden bakifrån när den framför sig har flera val av hinder. Men orden måste komma i tid för att hjälpa hunden! Författaren har nyligen utkommit med boken Agility - Strategisk handling för bättre position. 5