Träning av den exekutiva processen uppdatering

Umeå universitet Kognitionsvetenskapliga programmet Examensarbete 20p, vt-05 Träning av den exekutiva processen uppdatering - Kan unga och äldre genom träning mentalt lära sig hålla fler bollar i luften? Anna-Karin Johansson och Erika Dahlin Handledare: Anna Stigsdotter Neely, Institutionen för psykologi, Umeå universitet

Tack! Vi vill rikta ett varmt tack till vår handledare Anna Stigsdotter Neely som har inspirerat, uppmuntrat och stöttat oss i detta arbete. Vi vill också tacka alla deltagare som visat entusiasm och ett stort intresse för denna studie.

Exekutiva svårigheter erfar vi varje dag, och de blir särskilt tydliga då vi blir äldre. Syftet med denna studie var att undersöka om exekutiva processer är träningsbara, om träningen kan ge transfereffekter till närliggande uppgifter och om det finns åldersrelaterade skillnader i grad av förbättring. Syftet var även att undersöka eventuell påverkan på det vardagliga livet. För att undersöka detta deltog två träningsgrupper; unga 20-31 år och äldre 66 71 år, vilka under en femveckorsperiod tränade en exekutiv process, uppdatering, via ett dataprogram. Därutöver deltog en kontrollgrupp; 22 26 år som ej erhöll träning. Före och efter avslutad träning administrerades en rad kognitiva tester för att kartlägga kriterierelaterade- och transfereffekter. Resultaten visade att exekutiv processbaserad träning gav förbättrad prestation i uppdatering både hos unga och äldre (p<.01). Även transfereffekter, främst på uppgifter som mäter episodiskt minne erhölls hos båda träningsgrupperna (p<.05). Äldre upplevde även i högre grad en positiv påverkan i vardagen som en funktion av träning. Således indikerade resultaten att exekutiv träning har gynnsamma effekter för både unga och äldre personer, där de äldre till skillnad från de unga även marginellt uppvisade generaliserbarhet av positiva träningseffekter till episodiskt minne och till vardagliga sammanhang. Följaktligen tycks denna typ av träning vara speciellt förtjänstfull för de äldre deltagarna jämfört med de unga. Processbaserad träning kan i framtiden vara en möjlig väg att göra vardagen mer hanterbar för patientgrupper med kognitiva nedsättningar.

Innehållsförteckning Baddeleys modell för arbetsminnet...1 Exekutiva processer...2 Uppdatering...4 Träning av kognitiva funktioner hos unga och äldre...5 Neurala korrelat i träning med unga och äldre...6 Syfte...9 Metod...11 Deltagare...11 Design och procedur...12 Pretest...12 Episodiskt minne...12 Arbetsminne...13 Verbalt flöde...14 Verbal förmåga...14 Logisk abstrakt förmåga...14 Mentalt tempo...15 Formulär om deltagarens hälsa...15 Exekutiv träning...16 Posttest...18 Resultat...19 Resultat från kriterieuppgifter; Träningtest och Håll kollen...19 Påverkan på närliggande uppgifter; transferuppgifter...21 Arbetsminne...21 Episodiskt minne...22 Problemlösning...23 Utvärdering av träningen samt påverkan på dagliga livet...23 Sammanfattning av resultaten...24 Diskussion...27 Kriterieuppgift...27 Transfer...28 I vardagen...29 Referenser...33 Bilagor

Exekutiva funktioner är ett samlingsnamn för de processer som gör det möjligt för oss att planera, koordinera, styra och övervaka våra tankar (Eysenck & Keane, 2000). Problematik av exekutiv natur stöter vi alla på i princip varje dag. Det kan t.ex. vara om man tänkt köpa mjölk på väg hem från jobbet men sedan ändå kommer hem utan att ha åkt till affären, eller om man packar träningsväskan och glömmer att lägga i handduken. I vardagligt tal klassificeras dessa företeelser till uppmärksamhetsproblem. Så länge vi är unga och friska är normalt inte problemen mer störande än att vi blir irriterade, men när vi blir äldre kan förekomsten av exekutiv problematik leda till mer kännbara problem i vardagen. I detta sammanhang är kunskapen om hur de exekutiva processerna kan modifieras ytterst värdefull, men denna fråga har fått anmärkningsvärt lite uppmärksamhet i forskningslitteraturen. Vi vet att hjärnan är plastisk och därmed finns en förbättringspotential långt upp i åren. Man har i beteendestudier sett att unga förbättras av riktad minnesträning. Äldre förbättras också men inte i samma utsträckning som unga (Baltes & Kliegl, 1992; Salthouse, Atkinson, & Berish, 2003; Stigsdotter Neely, Derwinger, Small & Bäckman, in press). Man tror att detta kan bero på att vissa grundläggande kognitiva funktioner är nedsatta hos äldre. En intressant fråga är om äldre är mer betjänta av träning som inriktas på basala kognitiva funktioner. Med tanke på detta syftar uppsatsen till att beskriva en studie med tre fokus: Kan man träna exekutiva processer? Om så, finns det åldersrelaterade skillnader i grad av förbättring? Och till sist, blir man bättre i andra kognitiva funktioner som inte tränas t.ex. blir bättre på att minnas av exekutiv träning? Nedan presenteras den teoretiska och empiriska bakgrunden till studien. Baddeleys modell för arbetsminnet Begreppet arbetsminne introducerades redan 1960 av Miller, Galanter och Pribram i den klassiska boken Plans and the structure of behaviour. Författarna liknade arbetsminnets funktion vid processorns i en dator. Begreppet associeras ofta med, och ibland överlappar det, andra kognitiva begrepp som t.ex. uppmärksamhet, exekutiva processer och korttidsminne. När det gäller korttidsminne avser man oftast den temporära lagringen av information och i mindre utsträckning simultanprocessandet av information. Nyberg (2002, s 72) förklarar det överlappade sambandet tydligt då han uttrycker det hela som att arbetsminnet är kognitionens nav. Den arbetsminnesmodell som kommit att influera merparten av det vetenskapliga arbetet inom kognitionspsykologin utarbetades av Baddeley och Hitch (1974). Enligt denna modell är arbetsminnets funktion att temporärt hålla och bearbeta information i vårt medvetande som t.ex. då vi gör matematiska beräkningar i huvudet. Modellen som de utarbetade har kommit 1

att kallas Baddeleys kognitiva rammodell och bestod ursprungligen av två moduler eller slavsystem fonologiska loopen som innehåller talbaserade representationer och visuospatiala skissblocket som är specialiserat för visuell och rumslig information. I dessa två moduler finns arbetsminnets innehåll temporärt lagrat från yttre sensoriska system eller inre information framplockad från långtidsminnet. Modulernas kapacitet är begränsad och innehållet förfaller om det inte repeteras. Lagring av information i arbetsminnet är skör vilket innebär att en störning lätt kan orsaka glömska, detta kallas för interferens. (Eysenck & Keane, 2000) I modellen av Baddeley och Hitch finns också ett uppmärksamhetskontrollerande system den centrala exekutiven. Det är en modalitetsfri modul som fördelar resurser, övervakar och ansvarar över kopplingar mellan fonologiska loopen och visuo-spatiala skissblocket (Figur 1). Den centrala exekutiven är inte enhetlig utan många processer opererar inom detta system. Dessa exekutiva processer, som vi strax har anledning att återkomma till, har visat sig ytterst kritiska för ett framgångsrikt utförande av många komplexa kognitiva uppgifter, t.ex. läsförståelse (Baddeley, 2003). Figur 1: Modell över arbetsminnet av Baddeley och Hitch (1974). Centrala exekutiven är alltså basen då man utför uppgifter där man behöver använda sina exekutiva förmågor, t.ex. då man ska utföra två saker samtidigt. Det ställs högre krav på centrala exekutiven när man ska hålla kvar och dessutom manipulera information i arbetsminnet jämfört med när man endast ska hålla kvar informationen (Nyberg, 2002). Många studier har visat att Baddeleys modell är en rimlig beskrivning av arbetsminnet. I en studie av Kiss, Pazderka-Robinson, och Floden (2001) erhölls resultat som talar för att det finns separata lagrings- och processfunktioner som modellen beskriver. Genom att använda ERP (Event-Related brain Potential) visade de att centrala exekutiven kan aktiveras både genom auditivt och visuellt stimuli. De såg också att denna aktivering såg olika ut i uppgifter då endast fonologiska loopen eller visuo-spatiala skissblocket användes. Exekutiva processer Exekutiva processer är ett mångfacetterat begrepp som löst kan definieras som de kontrollprocesser som bl.a. planerar, koordinerar och övervakar andra kognitiva operationer. 2

Gemensamt för dessa funktioner är att de medieras av centrala exekutiven i Baddeleys modell. Många studier har visat att olika hjärnområden i frontalloberna, i synnerhet prefrontal kortex, aktiveras då exekutiva uppgifter utförs (Nyberg, 2002). Genom att undersöka personer med frontallobsskador har man också sett att just frontalloberna är ett viktigt område för exekutivt komplicerade funktioner såsom uppmärksamhet och arbetsminne (Mateer, 1999). Skiftning Inhibition Uppdatering Framförallt tre exekutiva processer har belysts i litteraturen; skiftning, uppdatering och inhibition (Miyake, Friedman, Emerson, Witzki, & Howerter, 2000). Skiftning innebär att man skiftar uppmärksamheten mellan olika uppgifter eller mentala tillstånd. Man kan också kalla det för uppmärksamhets- eller uppgiftsskiftning. Uppdatering används för att alltid hålla relevant information aktivt i Figur 2: De basala kognitiva arbetsminnet, dvs. att arbetsminnets representationer processerna skiftning, uppdatering och inhibition är separerbara men kontinuerligt kontrolleras och uppdateras. Inhibition korrelerar med varandra (Miyake et är en process där en mer dominant, och relativt automatisk, al., 2000) respons måste undantryckas eller stoppas. Den inhibition som artikelförfattarna beskriver i studien är inte den inhibition som man traditionellt tänker på då man talar om ett konnektionistiskt nätverk utan snarare en process som är planerad och aktiv. Skiftning, inhibition och uppdatering är grundläggande processer som är kritiska vid utförandet av mer komplexa exekutiva processer som t.ex. planering av en handling. Ett av huvudmålen i studien av Miyake et al. (2000) var att undersöka i vilken omfattning dessa tre exekutiva processer kan betraktas som enhetliga i den bemärkelsen att de reflekterar samma underliggande förmåga. Resultaten visade att skiftning, uppdatering och inhibition var moderat korrelerade. Miyake et al. (2000) förklarade dessa tre processers måttliga korrelation i termer av att de alla mer eller mindre involverar en process av inhibitorisk karaktär för att fungera optimalt. Resultaten visade även att de tre processerna var klart separerbara (Figur 2). Således drogs slutsatsen att resultaten indikerade både enhetlighet och diversifiering av exekutiva processer. Den teoretiska modell över exekutiva processer som legat tillgrund för detta arbete är modellen av Miyake et al. (2000). Vi har valt att undersöka effekter av träning i en av ovanstående exekutiva processer, nämligen uppdatering. Uppdatering av arbetsminnet är viktigt för ett välfungerande episodiskt minne dvs. svårigheter att komma ihåg händelser. 3

Eftersom äldre ofta kan ha minnesproblematik av episodisk karaktär är processen uppdatering ett intressant fokus för denna studie. Uppdatering Uppdatering är en nödvändig process för att bibehålla endast relevant information i arbetsminnet. Processen har en betydande roll i utförandet av många mentala uppgifter och används kontinuerligt i det vardagliga livet. Ett exempel då arbetsminnet fortlöpande uppdateras är vid läsförståelse, då gammal text kort måste finnas aktiv för att sedan ge vika för ny. Uppdatering har också betydande roll för problemlösning. Då vi löser ett problem delar vi ofta upp problemet i delproblem, och alla dessa måste medvetet hållas aktiva i arbetsminnet. De delproblem som man redan löst måste bortselekteras och istället lagras dess lösning - en uppdatering sker. Andra exempel på uppdatering i vardagen är då intentioner eller planer fortlöpande förändras. Alltså, vi uppdaterar arbetsminnet när vi resonerar, memorerar eller lär in ny information. (De Beni & Palladinos, 2004) Som framkommer av ovanstående exempel omfattas uppdatering av tre elementära aktiveringsprocesser. Den första processen är initial aktivering, vilket innebär att man tar in ny information i arbetsminnet. Den andra processen är bevarande av information utan att distraheras av irrelevant information. Den tredje aktiveringsprocessen är undantryckandet av irrelevant information, vilket innebär att man bortser från för uppgiften onödig information som finns i arbetsminnet. (Hartman, Dumas, & Nielsen, 2001) Många studier har visat på åldersrelaterade skillnader i exekutiva processer, där unga presterar bättre än äldre (Salthouse, Atkinson, & Berish, 2003). Ett exempel på en studie som specifikt belyste uppdatering var De Beni och Palladinos (2004) vilken, i linje med övrig litteratur, visade på ålderskillnader. Forskarna lät både unga och äldre utföra en typisk uppgift där uppdatering ingick och jämförde sedan resultaten. Deltagarens uppgift var att hela tiden i en lista avgöra vilka tre saker som hade minst storlek. Resultaten från studien indikerade att när det ställdes högre krav på uppdatering var det svårare för äldre att förhindra irrelevant, tidigare relevant information, från att interferera minnet. Med tanke på markanta åldersrelaterade skillnader i exekutiva funktioner och dessa funktioners vikt för vardaglig kognitiv verksamhet är det av intresse att studera grad av exekutiv plasticitet över livsspannet, dvs. individers förmåga att förbättras tillföljd av träning, en individs förbättringspotential. Detta är en fråga som anmärkningsvärt nog inte belysts nämnvärt i tidigare studier. 4

Träning av kognitiva funktioner hos unga och äldre Merparten av de kognitiva träningsstudier som studerat unga och äldre personers förmåga att förbättras som funktion av långvarig träning har nästan uteslutande studerat åldersskillnader i episodisk minnesplasticitet (Verhaeghen, 2000). I ett klassiskt arbete av Baltes och Kliegl (1992) som syftade till att följa upp en tidigare studie där deltagarna under tjugo sessioner fick bygga upp sin kapacitet att hålla ord i minnet med hjälp av en minnesstrategi locimetoden, fann man att unga väsentligt förbättrades efter minnesträning jämfört med äldre. Locimetoden innebär att man vid inkodningen av konkreta ord mentalt lägger dem på olika platser t.ex. i sitt hem. När man sedan ska plocka fram och återge orden gör man en mental vandring genom hemmet och letar fram representationerna för orden från sina respektive platser. Resultaten i den tidigare studien visade att det var stora åldersskillnader nära den övre gränsen i kapacitet för hur många ord deltagarna kunde återge korrekt. I studien av Baltes och Kliegl (1992) ville man undersöka om ytterligare träning, fler träningstillfällen och förbättrade träningsförhållanden, kunde hjälpa de äldre att komma ikapp de unga i kapacitet. Efter de ändrade förutsättningarna presterade dock de äldre i slutet av träningen fortfarande sämre än de unga gjorde i början av träningsperioden. Författarna drog slutsatsen att anledningen till dessa åldersskillnader kunde vara en nedsättning av bl.a. mental föreställning i medvetandet. Det finns alltså enligt dessa forskare gränser för kognitiv plasticitet, i synnerhet för äldre. Stigsdotter Neely, Derwinger, Small och Bäckman (in press) har i en alldeles färsk studie undersökt åldrandets effekt på plasticitet gällande episodiskt minne. Även här fick deltagarna lära in en minnesstrategi. Resultaten stöder tidigare forskning och tillför dessutom ytterligare aspekter som visar på att en reducering av plasticitet med ålder inte bara blir uppenbar i jämförelser mellan unga och äldre. De visar dessutom att det finns markanta skillnader mellan äldre och mycket äldre i fråga om plasticitet. I studien såg man också efter träningsperioderna endast transfereffekter hos de unga, vilka således uppvisade högre kognitiv reservkapacitet. Med transfereffekter menas att deltagarna efter träning också hade förbättrat resultat på uppgifter som var nära relaterade till kriterieuppgiften. Även andra typer av studier där exekutiva processer tränats har visat på en förbättringspotential för både unga och äldre. I en studie av Brigman och Cherry (2002) tränades uppgifter utifrån en aritmetisk modell där deltagarna skulle utgå från en bokstav i 5

alfabetet, hoppa ett av försöksledaren förutbestämt antal steg, och sedan ange vilken bokstav som fanns på denna position. Resultaten visade att både unga och äldre förkortade sin reaktionstid för respons som ett resultat av träning. Författarna nämner dock att det kan ta längre tid för äldre att träna upp sina förmågor. Sammantaget visar dessa studier att både unga och äldre personer förbättras som funktion av träning, men att äldre inte förbättras i lika hög grad som unga. Neurala korrelat i träning med unga och äldre Intresset för att undersöka neurala skillnader mellan unga och äldre i kognitivt processande har ökat markant under det senaste decenniet. Trots detta har få studier studerat neurala korrelat till kognitiv plasticitet. Figur 3: Frontalloberna aktiveras hos yngre men inte hos äldre efter träning av visuospatial minnesstrategi. (Nyberg et al., 2003) I två nyligt publicerade studier av Nyberg et al. (2003) och Jones et al. (in press) var syftet just att studera de neurala korrelaten till grad av förbättring tillföljd av träning hos unga och äldre. Detta gjordes genom att jämföra hur unga och äldre kunde tillgodogöra sig instruktion och träning i en visuospatial minnesstrategi (Loci-metoden, se ovan). Beteendedata visade att de unga kunde tillgodogöra sig strategin bättre än de äldre vilket är ett resultat i linje med tidigare forskning (Baltes & Kliegl, 1992). I studien såg man inte bara att unga kunde tillgodogöra sig strategin bättre än äldre utan också åldersskillnader i hjärnaktivitet vid inkodningen av orden. Den frontala hjärnaktiviteten vid minnesinkodningen ökade för de unga efter träning i jämförelse med innan, men hos de äldre grupperna kunde ingen ökad frontal aktivitet efter träning anträffas (Figur 3). Detta tolkar Nyberg et al. (2003) som att åldersrelaterade skillnader i minnesplasticitet bland annat beror på processnedsättningar i frontala regioner av hjärnan. Äldre personers minnesproblematik kan således ha en stark frontal förankring. Dessa regioner är säte för många arbetsminnesrelaterade och exekutiva processer. Att på ett optimalt sätt 6

kunna använda den minnesstrategi som användes i Nyberg et al. (2003) krävs ett effektivt utnyttjande av arbetsminnets resurser för att binda samman information från olika källor. Tänkbart är att de äldre inte förmådde göra detta på samma sätt som de unga. Dessa data presenterar en ny infallsvinkel på hur man kan träna episodiskt minne hos äldre personer, nämligen genom att adressera den frontala problematiken. Som redan nämnts är exekutiva processer en kritisk frontal funktion som dessutom är ytterst betydelsefull för episodiskt minne. Vår studie är inriktad på den exekutiva processen uppdatering då den anses viktig för det ovan belysta integreringsarbetet av information i arbetsminnet Det är intressant att notera att man traditionellt ansett att arbetsminnets funktion och kapacitet är relativt konstant, och inte särskilt modifierbar, men i senare studier har det visats att man tycks kunna träna upp arbetsminnets kapacitet (Olesen, Westerberg & Klingberg, 2004). I en studie genomförd av Olesen et al. (2004) där unga vuxna deltagare fick träna arbetsminnesuppgifter såg man effekter i förbättrat arbetsminne. Träningsuppgifterna hade störst fokus på lagring i korttidsminnet och deltagarna tränade inte någon specifik process. Förbättringarna av arbetsminnet visades även som en ökning av aktiviteten i frontala hjärnregioner vid magnetkameraundersökning. Ökningen av hjärnaktivitet efter träning är bevis för att hjärnan är plastisk. Något som är intressant i studien av Olesen et al. (2004) är att man i studien inte bara fick förbättrat resultat på kriterieuppgiften, det vill säga uppgiften som deltagarna tränat. Man fann också transfereffekter av träningen. Resultaten i ovan nämnda studier tyder på att man tycks kunna träna upp arbetsminnet hos unga vuxna. En fråga som då uppstår är om äldres förmågor också kan tränas upp. 7

Syfte Av de minnesträningsstudier som presenterats i inledningen av denna uppsats har man i de flesta fall studerat effekterna efter träning av en minnesstrategi för att stärka processer viktiga för inkodning och framplockning av information. Träning av en minnesstrategi är en medveten handling i högre grad än träning av processen i sig. Mycket få studier har undersökt om träning av en specifik process kan ge generaliserbara effekter. På basis av detta och (1) exekutiva processers vikt för kognitivt fungerande i allmänhet och för episodisk minnesprestation i synnerhet, (2) åldersrelaterade nedsättningar i exekutiva processer och (3) avsaknaden av tidigare studier av exekutiv plasticitet är syftet med detta arbete att studera effekter av exekutiv träning, med fokus på uppdatering, för unga och äldre personer. Det första som denna studie avser att undersöka är om fem veckors träning i uppdatering leder till kriterierelaterade förbättringar i uppdatering. Träningsuppgifterna som används är olika utformningar av uppgifter beskrivna i studier av Morris och Jones (1990), Pollack, Johnson och Knaft (1959) och Miyake et al. (2000) och beskrivs mer utförligt i metoden. För det andra så vill vi även studera åldersrelaterade skillnader i grad av förbättring efter uppdateringsträning. Ett tredje fokus är att undersöka träningens generaliserbarhet (transfer) till andra kognitiva domäner så som arbetsminne, episodiskt minne och problemlösning. Detta är något som man tidigare inte lagt särskilt stor vikt vid inom den traditionella minnesträningsforskningen. I detta avseende jämför vi unga och äldre som tränat med en kontrollgrupp som inte har erhållit någon träning. Ytterligare en intressant fråga i sammanhanget är att undersöka om det dessutom finns ålderskillnader i transfereffekter. Alla inkluderade transferuppgifter antas aktivera frontala regioner i hjärnan och är relaterade till arbetsminne och problemlösning. I en studie av Olesen et al. (2004) där unga deltog erhölls signifikanta transfereffekter till Ravens matriser (Raven, Raven & Court, 1998) som en funktion av träning. Denna uppgift är för oss intressant att titta närmare på då vår studie även innefattar äldre deltagare. En annan av uppgifterna vi kommer att undersöka eventuella transfereffekter till är Ordpar (Lokalt utvecklat). I en tidigare studie av Jones et al. (in press) där en minnesstrategi tränades, fann man att bland ordpar med starka associationer presterar alla grupper ungefär lika bra. Däremot skiljde grupperna sig åt i svaga associationer. De äldre som inte förbättrades av träning 9

presterade sämre på svaga associationer än övriga grupper som förbättrats av träning. Intressant i detta sammanhang är att dessa äldre personer inte förbättrades i lika hög grad av träning, och ej heller rekryterade frontala regioner i samma utsträckning som de yngre. Således är det av intresse att studera om träning av en exekutiv process, kan förbättra antalet återgivna svaga ordpar hos äldre personer. Vidare inkluderas två ytterligare transferuppgifter: Konkreta ord med inlärning över trials (lokalt utvecklat) och Räknespann (Salthouse & Babcock, 1991). Tillsist utvärderas även förbättringar till vardagligt kognitivt fungerande. I ett mer tillämpat perspektiv är det viktigt att få kunskap om processbaserad minnesträning. Detta skulle kunna leda till att man i framtiden på ett mer effektivt sätt skulle kunna utforma adekvata minnesträningsprogram för människor med nedsatta kognitiva förmågor och därmed kunna tillföra människor ökad livskvalitet. Med utgångspunkt från ovanstående resonemang kommer följande tre övergripande frågeställningar att behandlas i detta arbete: Kan träning av uppdatering leda till specifika förbättringar i förmågan att uppdatera information i arbetsminnet? Om så är fallet, finns det skillnader i prestation mellan unga och äldre? Kan transfereffekter hittas och kan vi då finna eventuella skillnader mellan unga och äldre? Slutligen, kan resultaten från träningen även påverka det vardagliga livet? 10

Metod Deltagare Tre grupper deltog i denna studie: två träningsgrupper, en med unga och en med äldre deltagare samt en kontrollgrupp med unga individer. I Tabell 1 presenteras bakgrundsdata för dessa tre grupper. De äldre deltagarna rekryterades bland individer som ringt och anmält intresse efter att ha läst en annons i VK (Västerbottens kuriren) där studien i korthet beskrevs. Eftersom det i studien skulle ingå friska äldre genomfördes en kort intervju på telefon om de intresserades hälsa för att de med allvarliga hälsoproblem skulle kunna exkluderas. Efter denna korta intervju återstod ett urval av 30 individer ur vilket 16 deltagare slumpades fram och erbjöds att delta i studien. Av dessa 16 individer beslöt tre vid pretest att inte fullfölja studien, och därmed fullföljde 13 äldre individer studien. De äldre deltagarna var mellan 66 och 71 år. De unga rekryterades via e-post bland tre studentgrupper som läste beteendevetenskapliga ämnen vid Umeå universitetet. Besök gjordes också i klasserna varvid studiens upplägg i korthet beskrevs. Av 39 intresseanmälningar slumpades 17 friska deltagare fram till träningsgruppen samt en kontrollgrupp om sju unga vuxna individer. Alla 24 tackade ja, men en individ ur träningsgruppen beslöt efter pretest att inte fullfölja studien. Alla de övriga slutförde studien. Deltagarna i den unga träningsgruppen var mellan 20 och 31 år. Kontrollgruppens deltagare var mellan 22 och 26 år. Tabell 1. Deltagardata N K/M Ålder MMT BDI Verbal förmåga Antal utb.år Unga 16 9/7 24,13 (3,36) 28,94 (0,93) 3,31 (3,18) 22,88 (2,66) 13,44 (1,36) Äldre 13 7/6 68,38 (1,66) 28,69 (1,03) 3,46 (3,23) 22,38 (5,01) 14,50 (4,07) Kontroll 7 2/5 23,43 (1,27) 29,29 (0,76) 5,00 (2,94) 20,86 (3,81) 13,43 (0,73) Notera: Siffrorna inom parentes är standardavvikelse Som framgår av Tabell 1 var grupperna relativt homogena beträffande generell kognitiv prestation mätt med Mini Mental Test (MMT; Folstein, Folstein & McHugh, 1975), depression mätt med Becks Depression Inventory (BDI; Beck & Steer, 1996) och verbal förmåga mätt med SRB 1 (Dureman & Sälde, 1959) Dessa slutsatser bekräftades av en separat envägsvariansanalys (Fs <1). 11

Alla deltagare uppgav själva att de var högerhänta och att de inte var färgblinda. Ett försökspersonsarvode utgick till varje försöksdeltagare som fullföljde studien. Etisk prövning för föreliggande projekt har sökts, och fått godkännande vid Umeå universitets forskningsetikskommitté, nämnden för medicinsk forskning. Samtliga deltagare har i enlighet med gällande etikregler informerats om studiens syfte, att de har rätt att själva bestämma över sin medverkan, samt avbryta sitt deltagande närhelst de önskar. Design och procedur Deltagarna i alla grupper genomgick ett individuellt pretest och posttest. Vid pre- och posttest administrerades en rad kognitiva tester som nedan beskrivs i detalj. De test som analyserades närmare i denna studie för att undersöka transfereffekter var Räknespann (Salthouse & Babcock, 1991), Konkreta ord med inlärning över trials (Lokalt utvecklat), Ordpar (Lokalt utvecklat) och Ravens matriser (Raven, Raven & Court, 1998). Träningsgrupperna erbjöds efter pretest träning med ett datorbaserat träningsprogram tre dagar i veckan under en period om fem veckor. Varje träningstillfälle varade ungefär 35-40 minuter. Efter denna träningsperiod testades deltagarna igen i ett posttest. Vid posttest användes kognitiva test motsvarande de i pretest. Kontrollgruppen utförde inte någon träning under femveckorsperioden mellan pre- och posttest. Pretest Vid pretest undersöktes ett antal basala kognitiva förmågor som episodiskt minne, arbetsminne, verbalt flöde, verbal förmåga, logisk abstrakt förmåga och mentalt tempo. Episodiskt minne Ordpar. Ett lokalt utvecklat test där 18 ordpar (t. ex. dans-skruv ) presenterades på en bildskärm ett i taget under fem sekunder för deltagaren. Deltagarens uppgift var att lägga ordparen på minnet för att efter presentationen skriftligt återge det andra ordet ( skruv ) i ordparet med hjälp av det första ( dans ) som ledtråd. I listorna med ordpar fanns både starkt ( mor-far ) och svagt ( himmel-film ) associerade ord. Två listor om 18 ordpar konstruerades, och hälften av deltagarna i varje grupp fick se lista 1 vid pretest och lista 2 vid posttest. Andra hälften fick se lista 2 vid pretest och lista 1 vid posttest. Deltagaren fick ett poäng för varje korrekt återgivet ordpar. Den totala poängsumman delades även upp i summan korrekta svaga ordpar och summan korrekt återgivna starka ordpar. 12

Konkreta ord med inlärning över trials. Även detta test var lokalt utvecklat. I testet presenterades på en bildskärm 18 substantiv ett i taget med fem sekunders mellanrum för deltagaren. Testet administrerades enligt Buschkes selektiva påminnelseprocedur (Buschke, 1973), vilket innebar att deltagaren då alla substantiv presenterats, muntligt skulle återge de ord hon/han kom ihåg. Då deltagaren upplevde att hon/han inte kom ihåg fler ord presenterade testledaren muntligt (fem sekunder mellan orden) de ord som deltagaren glömt. Deltagaren återgav sedan hela listan med ord, dvs. både de ord som deltagaren kom ihåg vid förra omgången och de glömda ord som presenterats för deltagaren. Detta utfördes i tre omgångar. Två listor konstruerades, och hälften av deltagarna i varje grupp fick se lista 1 vid pretest och lista 2 vid posttest. Andra hälften bjöds omvänd presentationsordning. Arbetsminne Räknespann (Computation span). Testet administrerades i likhet med Salthouse och Babcock (1991). I detta test ingick två moment. Deltagaren skulle i det första momentet räkna ut svaret på en räkneuppgift och markera det rätta svaret, bland tre svarsalternativ, på ett papper. Samtidigt skulle deltagaren lägga sista siffran i räkneuppgiften på minnet. Den siffran skulle i det andra momentet skrivas ner på baksidan av papperet. Svårighetsgraden ökade genom att presentera fler räkneuppgifter per omgång. På varje spannivå ingick tre omgångar. Så länge deltagaren hade mindre än två fel på en nivå ökades spannet för det som skulle hållas i minnet. Deltagaren fick en poäng för varje omgång i den aktuella svårighetsnivån, som inte innehöll något fel. Deltagaren fick även en poäng för varje klarad svårighetsnivå dvs. inom det spann där deltagaren hade mindre än två fel. Alltså erhölls två oberoendemått; totalt antal lösta omgångar och spannivå. Det fanns två versioner av testet. Den första versionen användes vid pretest och den andra vid posttest. Spårsökningstest A och B (Trail Making Test, TMT A och B). Testet administrerades i likhet med Lezak (1983). I A-delen av detta test var deltagarens uppgift att dra streck mellan cirklar innehållande tal från 1 till 25 i nummerordning. I B-delen av detta test ökades svårighetsgraden då deltagarens uppgift var att dra en linje mellan cirklar där varannan innehöll ett tal i en stigande serie (från 1-13) och varannan en bokstav i en serie (alfabetet från A-L). Uppgiften skulle utföras så snabbt som möjligt, och deltagarens tid noterades separat för A och B delen i testet. 13

Sifferrepetition framlänges och baklänges (Digit span forward and backward). Detta test hämtades ur Wechler Adult Intelligence Scale (WAIS-R; Wechsler, 1981). Testet bestod av två delar. I den första delen lästes ett antal siffror upp för deltagaren i långsamt tempo. Deltagarens uppgift var sedan att återge siffrorna i samma ordning som de lästes upp. Listorna med siffror som lästes upp ökades i längd så länge deltagaren hade mindre än två fel på en nivå. För varje rätt återgiven lista fick deltagaren ett poäng. Den andra delen av testet administrerades på samma vis som den första förutom att deltagarens uppgift då var att upprepa listorna med siffror i omvänd ordning. Det fanns två versioner av testet. Den ena användes vid pretest och den andra vid posttest. Verbalt flöde FAS bokstäver och kategorier. En svensk version av Controlled Oral Word Association Test (COWAT; Benton & Hamsher, 1989) användes. Deltagarens uppgift var i detta test att snabbt, skriftligt återge så många ord som möjligt som började på en viss bokstav (F, A eller S) och i del två så många ord som möjligt inom en viss kategori (Varor i en livsmedelsaffär, Djur på S eller Yrken på B) inom 90 sekunder. Deltagaren fick inte skriva namn på personer eller platser och inte heller böjningar av samma ord. Antalet korrekta ord räknades mellan tidsintervallerna 10-20 sekunder, 20-30 sekunder, 30-45 sekunder och 45-90 sekunder. Även det totala antalet korrekta återgivna ord summerades. Verbal förmåga SRB 1. Administrerades enligt Dureman och Sälde (1959). Deltagarens uppgift i detta test var att hitta synonymen till ett ord bland fem givna alternativ. Testet bestod av trettio ord. För varje rätt inom sju minuter fick deltagaren ett poäng. Logisk abstrakt förmåga Ravens matriser (Ravens Advanced Progressive Matrices; Raven et al., 1998). Detta test bestod av ett flertal problem av logisk natur. Deltagarens uppgift var att hitta den rätta pusselbiten av åtta möjliga i en 3 x 3 matris av figurer där det gällde att se sambandet i varje kolumn och rad. Deltagaren uppmanades således att observera hur mönstret förändrades över rader och kolumner och se vilken pusselbit som fattades i mönstret. Först fick deltagaren utföra en träningssession om fem minuter för att förstå hur problemen var uppbyggda. Efter denna träningssession var deltagarens uppgift att göra det riktiga testet. Deltagaren fick en poäng för varje rätt markerad pusselbit inom 20 minuter. Testet bestod av 36 uppgifter där hälften av uppgifterna administrerades vid pretest för hälften av deltagarna per grupp och de resterande uppgifterna vid posttest. Den andra hälften av gruppen fick testen administrerade i omvänd ordning. 14

Mentalt tempo Kopiera symboler (Digit symbol). Testet hämtades ur WAIS-R (Wechsler, 1981). Deltagarens uppgift i detta test var att kopiera ett antal symboler, en unik för varje siffra mellan ett och nio, så snabbt som möjligt. Deltagaren uppmanades att kopiera symbolerna i den ordning som siffrorna kom. Siffrorna presenterades i en randomiserad ordning. Deltagaren fick en poäng per rätt kopierad symbol inom 90 sekunder. Jämför figurer (Pattern comparison). Testet administrerades i likhet med Salthouse och Babcock (1991). Deltagarens uppgift i detta test var att så snabbt som möjligt avgöra om två figurer var lika eller olika. Testet bestod av två omgångar med 30 par figurer i varje omgång. För varje omgång hade deltagaren 30 sekunder på sig att skriftligt markera L (lika) eller O (olika) för varje par av figurer. Deltagaren fick ett poäng per rätt svar inom angiven tid. Sifferkopiering (Number copying). (Salthouse & Babcock, 1991.) I detta test var deltagarens uppgift att kopiera siffror så fort som möjligt. Testet bestod av två omgångar med siffror att kopiera. För varje omgång hade deltagaren 30 sekunder på sig att kopiera så många som möjligt av dessa. För varje siffra som deltagaren skulle kopiera fanns en tom ruta nedan där deltagaren skulle skriva in siffran som stod ovan. Deltagaren fick ett poäng per rätt kopierad siffra inom ovan angiven tid. Formulär om deltagarens hälsa Beck Depression Inventory, BDI (Beck & Steer, 1996). Becks depressionsinventorium består av ett formulär med 21 frågor där deltagaren med hjälp av en självskattningsskala får beskriva sitt affektiva hälsotillstånd. Undersökningen mäter kognitiv men även affektiv, somatisk och beteendemässig intensitet av depressivt tankeinnehåll. Demografiskt formulär. I detta frågeformulär ställdes frågor om deltagarnas demografiska förhållanden (t.ex. familjebild, utbildning och yrkesbakgrund). I formuläret ingick även frågor om deltagarens fysiska hälsa, eventuella sjukdomar och medicinering. Mini MentalTest, MMT (Folstein et al., 1975). Detta är ett test som mäter kognitiva funktioner och som ofta används i inledningsskedet av demensutredningar. Testet är utformat som en kort intervju där maxpoängen är 30. 15

Frågor om minne och uppmärksamhet i vardagen. Detta formulär var utformat speciellt för denna studie. I formuläret ställdes det frågor om hur deltagarna upplevde sitt minne och sin uppmärksamhet i vardagliga situationer. Deltagarna testades individuellt i pretest ca. två timmar. Testen (beskrivna ovan) som ingick administrerades i samma ordning för alla deltagare. Ordningen var: (1) Mini Mental Test; (2) Sifferkopiering; (3) Sifferspann; (4) Konkreta ord med inlärning över trials; (5) Kopiera symboler; (6) Räknespann; (7) FAS-bokstäver; (8) SRB 1; (9) Jämför figurer; (10) PAUS ca. 5-10 minuter; (11) Ordpar; (12) TMT A och B; (13) Ravens matriser; (14) FAS kategorier; (15) Formulär om deltagarens hälsa (BDI, Demografiskt formulär, Frågor om minne och uppmärksamhet i vardagen). Exekutiv träning Träningsperioden som följde efter pretest utgjordes av en processbaserad exekutiv träning inriktad på uppdatering. Träningen bestod av individuell datorbaserad träning i grupp om fyra personer. Deltagarna satt vid träningen med ett självvalt avstånd från datorn. Programmet bestod av sex olika uppgifter vilka nedan presenteras närmare. Träningstest. I uppgiften presenterades bokstäver (A, B, C, D) i en lista. Bokstäverna presenterades på bildskärmen en och en i två sekunder med en sekunds intervall (Bilaga 1). Deltagarens uppgift var att efter hela listan presenterats återge de fyra sista bokstäverna som visats. Svaret angavs genom en knappsats där pekfinger motsvarade A, långfinger B, ringfinger C och lillfinger D. Deltagaren var alltså tvungen att hela tiden uppdatera vilka 4 sista bokstäver som presenterades. Totalt presenterades 10 listor där listlängden varierades mellan 5 och 11 bokstäver. Två beroendemått beräknades: totalt antal korrekt återgivna bokstäver (max = 40) och antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver (max = 10). Bokstaven. Denna uppgift var uppbyggd på samma vis som träningstestet. Deltagarens uppgift var att återge de fyra sist presenterade bokstäverna. Totalt presenterades fem listor där listlängden varierade beroende på deltagarens prestation. Siffran. Även denna uppgift var uppbyggd enligt samma princip som Träningstest, men siffror istället för bokstäver presenterades i en lista. Totalt presenterades fem listor där listlängden varierade beroende på deltagarens prestation. Svar angavs genom att använda tangenter där pekfingret motsvarade 1, långfingret 2, ringfingret 3 och lillfingret 4. 16

Färgen. Denna uppgift var också uppbyggd av samma princip som träningstest men det var färger som presenterades. Totalt presenterades fem listor där även här listlängden varierade beroende på deltagarens prestation. Svar angavs genom att använda tangenter där pekfingret motsvarade svart, långfingret blått, ringfingret rött och lillfingret gult. Bollen. Uppgiften bestod av en 4x4 matris av bollar. Bollarna tändes en i taget, och deltagarens uppgift var att komma ihåg de fyra sist tända bollarnas position (Bilaga 2). Sekvenslängden slumpades mellan 5 och 9. Svar angavs genom att ange positionen av de fyra sist presenterade bollarna genom att klicka på de bollarna i 4x4 matrisen. Då deltagaren angav sitt svar (klickade på bollen) tändes bollen. Håll kollen. 15 ord tillhörande olika kategorier visades ett och ett på skärmen under två sekunder. Deltagarens uppgift var att mentalt associera orden i kategorier som presenterades i form av lådor längre ner på skärmen (Bilaga 3). Bland orden som presenterades kunde det också förekomma ord som inte tillhörde någon kategorilåda. Dessa ord kunde således inte mentalt placeras i någon låda och skulle bortses ifrån. Då inga fler ord presenterades på skärmen var deltagarens uppgift att komma ihåg det sista ordet som placerats i respektive kategorilåda och skriva ner det vid lådan med hjälp av datorns tangentbord. Antalet lådor varierades från 3-5. Beroendemåttet var antalet korrekt kategoriserade ord vid nivå hög (max =15 korrekt placerade ord). Träningsuppgifterna följdes vid alla träningstillfällen en förutbestämd ordning: Träningstest, Håll kollen (högsta svårighetsnivå), Bollen, Siffran, Färgen, Håll kollen, Bokstaven och Bollen. Träningstest, som alltid utfördes i början av varje träningspass, var ett test som användes som kriteriemått och mätte deltagarnas progression under träningen. Håll kollen var en uppgift som avvek från de övriga med avseende på att uppdateringsprocessen inte tränades på samma sätt, och blev därmed mindre tränad. Resultaten från Håll kollen (högsta svårighetsnivå) som utfördes vid varje träningspass var ytterligare ett kriteriemått för att mäta deltagarnas progression. Datorprogrammet var uppbyggt så att träningen kunde utföras på tre olika nivåer (låg, medel, hög) på alla uppgifter utom Träningstest. Att svårighetsnivån ökade innebar att antalet stimuli och variationsvidden i varje lista ökades och därmed blev deltagaren tvungen att uppdatera fler items per uppgift. Träningsledaren beslutade när deltagaren skulle byta nivå på träningen 17

och därmed blev nivån optimalt anpassad för varje deltagare. Resultaten från träningen loggades för att följa varje deltagares utveckling och för att kunna avgöra då deltagaren skulle byta nivå (ca. 80% rätt på träningstest). Vid de första tre träningstillfällena tränade alla deltagare på låg nivå, och vid de tre sista tillfällena fick deltagarna själva välja nivå utifrån deras upplevda dagsform. Posttest Vid posttest testades alla deltagare individuellt vid ett tillfälle (drygt en timme). De test som utfördes hade samma inbördes ordning som i pretest och administrerades även i likhet med pretest. Testen administrerades i följande ordning och var densamma för alla deltagare: (1) Sifferspann; (2) Konkreta ord med inlärning över trials; (3) Kopiera symboler; (4) Räknespann; (5) FAS-bokstäver; (6) Ordpar; (7) Ravens matriser; (8) FAS-kategori. Utöver dessa test tillkom två uppgifter; (9) Rutan. Testet administrerades enligt Salthouse (1993). Denna uppgift mätte den motoriska hastigheten hos deltagarna. Deltagarna hade i uppgiften 30 sekunder på sig att, från vänster till höger, göra så många kvadrater som möjligt kompletta. Detta gjordes genom att fylla i sista sidan på kvadraten, horisontellt eller vertikalt då de tre övriga redan var givna. Detta gjordes två gånger. Deltagaren fick en poäng för varje färdigställd ruta inom angiven tid. (10) Formulär. Detta formulär bestod av frågor där deltagarna fick reflektera över situationer i vardagen som hade påverkats av träningsperioden. Deltagarna fick också fylla i ett kort utvärderingsformulär där de skattade upplevelsen av uppgifterna i en femgradig Lickertskala (1 Mycket dåligt/tråkigt, 5 Mycket bra/roligt ). De fick även beskriva sina upplevelser av träningen samt utvärdera varje enskild träningsuppgift i datorprogrammet. Kontrollgruppen fick istället för att fylla i detta formulär svara på frågan om de tyckte att deras minne i vardagen hade förändrats sen sist. Om så var fallet fick de specificera hur. 18

Resultat Resultatet från undersökningen kommer här att redovisas under tre huvudrubriker resultatet från träningsuppgiften, resultat från transferuppgifter och till sist frågan om huruvida deltagarna upplevt att träningen har påverkat det dagliga livet ur olika aspekter. Resultat från kriterieuppgifter; Träningtest och Håll kollen Den första frågeställningen i studien var om exekutiva processer speciellt med avseende på uppdatering skulle kunna tränas upp. Detta undersöktes med hjälp av två kriterieuppgifter Träningstest och Håll kollen (nivå hög) (beskrivna i metodavsnittet ovan). Medelvärdet av de två första träningstillfällena utgjorde data för pretest och medelvärdet från de två sista träningstillfällena för posttest. Nedan analyseras resultat från kriterieuppgifterna. I Figur 4 presenteras resultaten för beroendemåtten. Träningseffekt: Totalpoäng Träningseffekt: antal 4 korrekta Träningseffekt Håll kollen Totalpoäng 40 35 30 25 20 15 10 5 0 1 2 Unga Äldre Antal 4 korrekta per trial 10 8 6 4 2 0 1 2 Pretest Posttest Pretest Posttest Pretest Posttest Unga Äldre Medelpoäng per träningstillfälle 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 a b c Figur 4 (a) Gruppskillnader för totalpoäng vid Träningstest. (b) Gruppskillnader för sekvenser med antal fyra korrekta återgivna bokstäver vid Träningstest. (c) Gruppskillnader för antalet korrekt placerade ord i Håll kollen. Unga Äldre Huvudresultaten från kriterieuppgiften Träningstest analyserades med två separata 2 (Grupp: unga, äldre) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) mixade ANOVOR. Den första ANOVAN utfördes på Träningstestets totalpoäng och visade en signifikant huvudeffekt av grupp F(1,27) = 15,97, MSE = 27,94, p<.01 och för testtillfälle F(1,27) = 183,74, MSE = 9,18, p<.01, där de unga presterade generellt bättre än de äldre och båda grupperna förbättrade sitt resultat från pre- till posttest. De unga från M = 26,31 (Std 5,27) i början av träningsperioden till M = 36,69 (Std 3,30) i slutet, de äldre från M = 20,27 (Std 3,72) till M = 31,58 (Std 4,62). Den andra ANOVAN på kriterieuppgiften Träningstest utfördes på antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver och i likhet med ovan visades en signifikant huvudeffekt av grupp F(1,27) = 14,64, MSE = 4,67, p<.01 och för testtillfälle F(1,27) = 165,12, MSE = 1,43, 19

p<.01. Resultatet för de unga förändrades från M = 3,94 (Std 2,07) i början av träningsperioden till M = 8,31 (Std 1,72) i slutet av perioden. Även de äldre förbättrade sina resultat från M = 2,08 (Std 1,20) till M = 5,81 (Std 1,73). Båda analyserna visade således att grupperna förbättrades som en funktion av träning. Noteras kan att de äldre förbättrades likvärdigt med de unga vid det ena beroendemåttet totaltpoäng men inte i lika hög grad vid det andra beroendemåttet antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver, då de unga för totalpoäng visade en kraftigare ökning (Figur 4 a-b) detta mönster är dock inte signifikant. En intressant fråga är om alla individer uppvisade förbättring eller om ett fåtal förbättrades. I Figur 5 presenteras deltagarnas individuella resultat på antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver. I Figuren visar pretest medelvärdet för varje individs resultat för de två första träningssessionerna. Träningseffekten är deltagarens resultatskillnad mellan pretest och posttest. Av figuren framgår tydligt att samtliga deltagare har förbättrats av träning om än i olika hög grad. Träningseffekt för träningsgrupperna 10 9 Antal trials med 4 korrekta 8 7 6 5 4 3 2 1 träningseffekt pretest 0 1 2 3 4 5 6 7 8 91011121314151617181920212223242526272829 deltagare (1-16 unga, 17-29 äldre) Figur 5: Individuell träningseffekt Resultaten från den andra kriterieuppgiften Håll kollen (nivå hög) analyserades med en 2 (Grupp: unga, äldre) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) mixad ANOVA. Den visade på en signifikant huvudeffekt av grupp F(1,27) = 17,06, MSE = 2,98, p<.01. De unga hade generellt lättare än de äldre att minnas orden och kategorisera dem. Signifikant huvudeffekt visades också av testtillfälle F(1,27) = 6,67, MSE = 1,99, p<.05. Sammantaget visade grupperna en förbättring från pretest till posttest. Vid närmare analys såg man att det bara var den unga gruppen som förbättrades från M = 9,84 (Std 1,62) i början av träningsperioden till M = 11,84 (Std 1,60) i slutet av perioden. De äldre från M = 9,00 (Std 1,61) till M = 8,92 (Std 20

1,46) (Figur 4c). Mer intressant var att interaktionseffekten visade en signifikant skillnad mellan grupperna beroende på testtillfälle F(1,27) = 7,78, MSE = 1,99, p<.01. Påverkan på närliggande uppgifter; transferuppgifter Denna studies andra frågeställning var om träningen skulle ge transfereffekter. För att ge svar på detta undersöktes om deltagarna efter träningsperiodens slut uppvisade högre prestation på uppgifter som inte tränats men ändå aktiverar samma exekutiva processer. Transfer till tre kognitiva domäner undersöktes: arbetsminne, episodiskt minne och förmågan till problemlösning. I Tabell 2 presenteras deltagarnas resultat i medelvärden för de olika transferuppgifterna som analyserades. I dessa analyser inkluderades även en ung kontrollgrupp. De test som analyserades för att hitta eventuella transfereffekter var Räknespann (Salthouse & Babcock, 1991), Konkreta ord med inlärning över trials (Lokalt utvecklat), Ordpar (Lokalt utvecklat) och Ravens matriser (Raven, Raven & Court, 1998). Tabell 2. Gruppernas medelvärden och standardavvikelser för transfertesterna Unga Äldre Kontroll Pretest Posttest Pretest Posttest Pretest Posttest Test Medel Std Medel Std Medel Std Medel Std Medel Std Medel Std Räknespann Poäng 9,75 3,28 10,25 3,62 7,62 1,98 7,69 2,29 9,57 2,82 12,71 3,55 Räknespann Nivå 3,06 1,18 3,31 1,35 2,38 0,77 2,62 0,65 2,86 1,07 4,14 1,46 Konkreta ord Rc trial 1 10,75 2,30 12,94 2,79 9,23 2,59 9,23 2,83 11,43 1,81 10,57 2,44 Konkreta ord Rc trial 2 13,56 2,00 15,94 1,61 11,54 2,47 13,00 2,77 14,71 1,50 16,00 1,63 Konkreta ord Rc trial 3 15,06 1,84 16,38 1,86 12,62 2,29 13,54 2,82 15,57 0,98 14,14 2,41 Konkreta ord Rc Summa 39,38 5,35 45,25 5,31 33,38 6,50 35,77 7,68 41,71 2,43 40,71 5,44 Ordpar starka 8,69 0,48 8,38 1,31 7,54 2,03 7,23 1,48 8,29 0,49 8,71 0,76 Ordpar svaga 7,00 1,86 6,75 2,41 3,46 2,47 4,62 2,22 6,71 2,14 7,00 2,45 Raven poäng 11,50 2,31 12,69 2,52 5,31 2,25 6,38 2,84 12,00 3,37 12,00 2,16 Arbetsminne Som mått på arbetsminne analyserades Räknespann, som är en komplex uppgift vilken kräver simultankapacitet. En 3 (Grupp: unga, äldre, kontroll) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) mixad ANOVA på totala antalet poäng i uppgiften utfördes. Den visade en signifikant huvudeffekt av grupp F(2,33) = 4,92, MSE = 13,55, p<.05. De unga, både den unga 21

träningsgruppen men även kontrollgruppen, presterade bättre än de äldre. Huvudeffekten för testillfälle var även den signifikant F(1,33) = 5,62, MSE = 4,36, p<.05, vilket innebar att alla förbättrades något mellan pre- och posttest. Den spannivå deltagarna uppnådde i testet Räknespann visade signifikanta huvudeffekter för grupp F(2,33) = 3,35, MSE = 1,66, p<.05 där de unga klarade uppgifter på en högre svårighetsnivå än de äldre. Huvudeffekten för tillfälle var signifikant F(1,33) = 7,19, MSE = 0,77, p<.05, vilket tydde på att alla grupper förbättrades som en funktion av upprepad mätning. Episodiskt minne Huvudresultaten av de totala antal återgivna ord vid Konkreta ord med inlärning över trials som administrerades enligt Buschkes selektiva påminnelseprocedur analyserades med en 3 (Grupp: unga, äldre, kontroll) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) x 3 (Trial: trial 1, trial 2, trial 3) mixad ANOVA, med upprepade mätningar på de två sista faktorerna. ANOVAN visade en signifikant huvudeffekt för grupp F(2,33) = 7,95, MSE = 19,33, p<.01. De unga och kontrollgruppen presterade alltså generellt bättre i antal återgivna ord än de äldre (Tabell 2). ANOVAN visade också en signifikant huvudeffekt för testtillfälle F(1,33) = 8,38, MSE = 3,71, p<.01 vilket innebar att deltagarna förbättrade sin prestation från pretest till posttest. Huvudeffekt över trial var också signifikant F(2,66) = 122,11, MSE = 2,34, p<.01. Grupperna presterade generellt bättre för varje trial. Studerar man Tabell 2 på totala antalet återgivna ord (Rc Summa) för de olika grupperna ser man att både den unga och den äldre gruppen ökade antalet återgivna ord vid posttest, vilket inte kontrollgruppen gjorde. Det bekräftades av en signifikant interaktionseffekt över tillfälle och grupp F(2,33) = 5,53, MSE = 3,71, p<.01. Även interaktionseffekten för testtillfälle och trial var signifikant F(2,66) = 5,98, MSE = 1,64, p<.01, där deltagarna vid posttest förbättrades mer över trials än vid pretest. I uppgiften Ordpar utfördes två 3 (Grupp: unga, äldre, kontroll) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) mixade ANOVOR, med upprepad mätning på den sista faktorn, för starka respektive svaga ordpar. ANOVAN för starka ordpar visade signifikant huvudeffekt för grupp F(2,33) = 6,15, MSE = 1,75, p<.01. Detta visade att de äldre inte presterade lika bra som de övriga grupperna. ANOVAN för svaga ordpar visade också en signifikant huvudeffekt för grupp F(2,33) = 8,76, MSE = 7,60, p<.01 där de unga återgav fler svaga ordpar än de äldre. Interaktionen var dock inte signifikant trots att man i Tabell 2 kan notera att de äldres 22

prestation ökade mer på de svaga ordparen mellan pre- och posttest, jämfört med de två övriga grupperna. Problemlösning Huvudresultaten från Ravens matriser analyserades med en 3 (Grupp: unga, äldre, kontroll) x 2 (Testtillfälle: pretest, posttest) mixad ANOVA. Resultaten visade en signifikant huvudeffekt för grupp F(2,33) = 36,74, MSE = 8,75, p<.01. De äldre presterade sämre än både den unga kontrollgruppen och den unga träningsgruppen. Värt att nämna är också att de båda träningsgrupperna förbättrade resultaten vid posttest medan kontrollgruppen hade samma resultat vid pre- och posttest (Tabell 2). Analysen visade inte några signifikanta resultat på detta men vi vill ändå belysa det eftersom det visar på en marginell effekt av träning. Utvärdering av träningen samt påverkan på dagliga livet Utifrån formuläret där träningsdeltagarnas syn på träningen efterfrågades, framkom att de äldre generellt var mer positiva till dataprogrammets träningsuppgifter än de unga. Då deltagarna fick skatta de olika träningsuppgifterna framkom att Bollen var en uppskattad träningsuppgift bland både unga och äldre. De äldre tyckte att Håll kollen var minst bra/rolig och de upplevde också uppgiften som den mest svåra. De unga har däremot uppgivit att de tyckte att Håll kollen var utmanande och därför ganska bra/rolig. De unga tyckte att Färgen var den minst bra/roliga uppgiften, (Tabell 3). Tabell 3. Medelvärden för de olika träningsuppgifternas popularitet Uppgift Unga Äldre Bollen 3,8 4,5 Håll kollen 3,9 3,6 Bokstaven 3,5 3,7 Siffran 3,4 3,9 Färgen 2,8 3,8 Både de unga och äldre upplevde att de hade förbättrats i de uppgifter de tränat. De unga upplevde i högre grad än de äldre att de hade förbättrat sin prestation i träningsuppgifterna. Av de unga upplevde 14 av 16 en klar förbättring. 1 av 16 upplevde en kraftfull förbättring och 1 en blygsam förbättring. Bland de äldre upplevde 5 av 13 en klar förbättring och 4 av 13 en blygsam förbättring. 2 av 13 upplevde en kraftfull förbättring och 2 av 13 upplevde ingen skillnad. 23

Den tredje och sista frågeställningen i denna studie var om deltagarna upplevde att träningen hade påverkat deras vardag. Detta undersöktes genom att deltagarna efter träningsperioden fick fylla i ett formulär. De äldre upplevde att de hade förbättrat sitt minne och uppmärksamhet i vardagen i högre grad än vad de unga upplevde (Figur 6). Ingen i kontrollgruppen upplevde någon förändring av sitt minne och sin uppmärksamhet i vardagen under femveckorsperioden mellan pre- och posttest. Antal deltagare 10 9 8 7 6 5 4 3 Upplevd påverkan av minne i vardagen Unga Äldre Notera: Skattningsskalan (x-axeln) 1. Nej, jag upplever att jag har försämrats något. 2. Nej, jag märker ingen förbättring, ej heller försämring (ingen skillnad). 3. Ja, jag upplever en blygsam förbättring. 4. Ja, jag upplever en klar förbättring 5. Ja, jag upplever en kraftfull förbättring. 2 1 0 1 2 3 4 5 Deltagarnas värdering Figur 6: Gruppskillnader mellan upplevd påverkan av minnet i vardagen. De frågor i vardagen där både de unga och äldre själva tyckte att de hade förbättrats mest på under träningsperioden var Händer det att du bestämmer dig för att göra något om några minuter, men sedan glömmer att göra det?, Glömmer du att köpa saker som du har planerat att köpa, t.ex. ett födelsedagskort, även om du går förbi affären? och frågan Händer det att du läser en text och finner att du inte tänkt på vad du läst och måste läsa om texten?. Både den unga och äldre gruppen var positiv till träningsstudien och uppgav efter träningsperioden att det var tråkigt att den var slut. Alla deltagare har uppgivit att de skulle rekommendera andra att vara med i en liknande studie. Sammanfattning av resultaten De unga presterade under hela perioden bättre än de äldre i samtliga uppgifter. Detta gällde också transfertesten som användes i studien. Både unga och äldre förbättrades från pre- till posttest i träningsprogrammets Träningstest. Det andra kriteriemåttet Håll kollen visade att endast de unga ökade sin prestation som en funktion av träning. I denna studie har vi sett 24

transfereffekter till episodiskt minne och tendenser till förbättrad problemlösningsförmåga. Mest tydligt var sambandet till det episodiska minnet och då i synnerhet för de äldre. Träningen har också enligt deltagarna gett förbättrad uppmärksamhet och minne på vissa områden i det vardagliga livet. 25

Diskussion Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka om exekutiva processer, i synnerhet arbetsminnets uppdateringsprocess, gick att träna. Denna generella frågeställning ledde till mer specifika frågor; kunde träning ge ökad prestation även i uppgifter som inte tränades, skulle träning ge effekter även på det vardagliga livet, och i avseende på dessa frågor kunde man finna skillnader mellan unga och äldre. Kriterieuppgift Vad gäller grad av förbättring som funktion av träning i kriterieuppgiften Träningstest visade båda träningsgrupperna en förbättring i prestation. Anmärkningsvärt var att samtliga deltagare förbättrade sina individuella prestationer från de första träningssessionerna till de sista, något som sällan är fallet i kognitiva träningssammanhang (Derwinger, Stigsdotter Neely & Bäckman, 2005). Detta visar att det går att förbättra uppdateringsförmågan på tränade uppgifter hos friska personer, både unga som äldre. Vid närmare granskning av resultatet från Träningstest framkom en skillnad mellan unga och äldre för beroendemåtten antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver och totalpoäng. För totalpoäng låg inlärningskurvan nästan parallellt mellan unga och äldre, medan det i antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver fanns en kraftigare ökning hos de unga jämfört med de äldre (Figur 5 a-b). Detta kan bero på att måttet antalet korrekt återgivna sekvenser om fyra bokstäver var mer kognitivt krävande och uppdateringen blev mer betungande. Poängteras bör att inga interaktionseffekter var signifikanta. Att båda grupper ändå ökade sin prestation mellan pre- och posttest tyder på att träningen gett förhöjd förmåga till uppdatering fast inte i lika hög grad för äldre som för unga. En intressant iakttagelse var att de äldre förbättrade sin prestation i Träningstest mer mot slutet av träningsperioden samtidigt som de ungas kurva tycktes plana ut. Kanske hade de äldres kapacitet och träningsresultat förbättrats mer om träningsperioden hade utsträckts till en längre tid? Många äldre uppgav att de kommit igång först mot slutet av femveckorsperioden. Av de unga deltagarna i vår studie uppgav många att de mot slutet av perioden varit mer trötta på enligt de själva enahanda träningen. De upplevde därav ingen förbättring, vilket också inlärningskurvan indikerade. De äldre hade kanske, med mer träning, haft möjlighet att ytterligare förbättra sina resultat i linje med de unga. Tidigare studier (Baltes & Kliegl, 1992) har dock visat att ökad träningsperiod inte förbättrat prestationen mer för äldre individer medan unga betjänats av utökad träning. 27

Man tränade i det fallet dock en minnesstrategi. Om detta mönster gäller för basal exekutiv processträning är något som återstår att undersöka i framtida studier. Resultaten från den andra kriterieuppgiften Håll kollen, visade att de unga förbättrade prestationen mellan pre- och posttest, medan de äldre inte alls förbättrade sin prestation som funktion av träning. Det ska poängteras att Håll kollen skiljde sig från de övriga träningsuppgifterna, både vad gällde dess utformning och i mängden träning som erbjöds i uppgiften relativt Träningstest. Håll kollen krävde att man skulle uppdatera innehållet i fem kategorilådor som simultant presenterades på datorskärmen. Det är tänkbart att detta krav var mer kognitivt belastande än att uppdatera de fyra sista bokstäverna, som var kravet i Träningstest och således missgynnades äldre mer än unga. Att de äldre inte ökade sin prestation överensstämde med De Beni och Palladino (2004) där man konstaterade att äldre har speciellt svårt med uppdatering av arbetsminnet då det gäller att exkludera irrelevant information. Noteras bör att de unga bedömde denna uppgift som den roligaste medan de äldre bedömde den som den minst roliga av alla träningsuppgifter. Detta kan stödja att uppgiften var för kognitivt utmanande för de äldre. Detta tillsammans med att uppgiften tränades i mindre utsträckning än de övriga är troligen orsaken till de äldres marginella förbättring. Det kan också tilläggas att den begränsade datorvana, som många äldre hade, kan ha påverkat resultatet på uppgiften Håll kollen. Många uttryckte att de glömde några ord på grund av att de var tvungna att koncentrera sig så mycket på att hitta bokstäverna på tangentbordet. Eftersom arbetsminnets lagring är skör kan resultatet ha påverkats av detta. Sammanfattningsvis har både unga och äldre förbättrat sina resultat på Träningstest, och unga har även förbättrat sina resultat på Håll kollen under träningsperioden. Detta leder oss in på den andra frågeställningen i denna studie nämligen om dessa positiva träningseffekter kan ge förbättrad prestation även på uppgifter som inte tränats. Transfer Fyra uppgifter användes för att studera transfer, två episodiska minnesuppgifter (Konkreta ord med inlärning över trials och Ordpar), en arbetsminnesuppgift (Räknespann) samt en problemlösningsuppgift (Ravens matiser). Resultaten visade att både unga och äldre som erhållit träning förbättrade sitt episodiska minne mer jämfört med den unga kontrollgruppen. Detta var speciellt tydligt för den äldre gruppen som även förbättrades mer i svagt associerade ord, vilket vare sig den unga träningsgruppen eller kontrollgruppen gjorde. Poängteras bör att prestationsökningen för de äldre endast var signifikant vid p<.10. Det tycks alltså som att 28

träning av den exekutiva processen uppdatering får positiva konsekvenser på episodisk minnesprestation. Vidare kan nämnas att resultaten från uppgiften Ordpar går i linje med studien av Jones et al. (in press) vilken kom fram till att äldre har större svårigheter än unga att para ihop ordpar med svaga associationer. När det gällde arbetsminne (Räknespann) fann vi i vår studie signifikanta förbättringar mellan pre- och posttest hos alla grupper, även hos kontrollgruppen. Vi kan därmed inte utifrån resultatet på denna uppgift dra några slutsatser om att processbaserad träning kan förbättra arbetsminnets kapacitet. I resultaten från problemlösningsuppgiften (Ravens matriser) fanns en tendens, dock ej signifikant, till att träningsgrupperna förbättrades mer mellan pre- och posttest medan kontrollgruppen inte uppvisade någon prestationsskillnad. Denna tendens överrensstämmer med det resultat som rapporterades av Olesen et al. (2004), där endast unga tränade, där transfer från arbetsminnesträning till problemlösning erhölls. I studien av Stigsdotter Neely et al. (in press) där åldrandets effekt på plasticitet gällande episodiskt minne undersöktes, uppvisades endast transfereffekter hos unga. Till skillnad från den studien, uppvisade i vår studie även äldre transfer vad gällde episodiskt minne. Detta är ett mycket intressant resultat eftersom det antyder att äldre kan vara med betjänta av processbaserad träning. En spekulation är att en förbättrad uppdatering leder till ett mer optimalt utnyttjande av arbetsminnet och möjliggör att man mer effektivt t.ex. kan lägga ord på minnet. Eftersom äldre ofta har problem med sitt episodiska minne och träningen i denna studie tycks kunna påverka detta i positiv bemärkelse är en intressant fråga om träning av basala kognitiva funktioner även kan påverka deltagarnas vardag. I vardagen En viktig uppgift för forskningen är att applicera studiens resultat på vardagen. Vi lät efter träningsperioden alla deltagare svara på frågor om, och i så fall hur de upplevde att deras vardag vad gäller kognitivt fungerande hade förändrats efter träningsperiodens slut. De äldre bedömde i högre utsträckning att träningen påverkat vardagen positivt än de unga gjorde. För att ytterligare undersöka de upplevda träningseffekterna på vardagen bad vi deltagarna specificera hur de upplevde förändringarna. Områden de uppgav, var relaterade till episodiskt minne och uppmärksamhet vid läsning. Som vi tidigare nämnt är uppdatering viktigt vid läsförståelse. Ingen av deltagarna i kontrollgruppen hade upplevt någon förändring av sitt minne i vardagen vilket inte var speciellt förvånande. Vidare framkom efter träningsperiodens slut också kommentarer från de äldre deltagarna om att de nu är ute och träffar mer vänner, är mer aktiva och i vissa fall har de manliga deltagarnas fruar uppgivit att deras män blivit 29

mer alerta. Alla dessa kommentarer är mycket positiva men det bör dock tilläggas att alternativa tolkningar till dessa resultat är möjliga. Resultaten kan till viss del förklaras av så kallade förväntanseffekter eller placeboeffekter. Avsaknaden av en placeboträningsgrupp utan kognitivt fokus gör det omöjligt att utesluta att förväntanseffekter, istället för en reell behandlingseffekt, ligger till grund för dessa data. Att de äldre deltagarna uppgav att de förbättrats i sin vardag i större utsträckning än de unga kan t.ex. bero på att äldre ibland har en negativ syn på sin egen förmåga eftersom de känt att den försämrats med ökad ålder. Genom att delta i denna studie blev de uppmärksammade och varse om sina kognitiva förmågor. Faktum kvarstår att träningsgrupperna, i motsats till kontrollgruppen, har visat signifikant förbättrade resultat i uppgifter som mäter episodiskt minne och därmed bör påverkan av eventuella placeboeffekter på vardagen kunna tonas ner. Sammanfattningsvis åskådliggör resultaten från denna studie en möjlighet att genom exekutiv träning mentalt lära sig hålla fler bollar i luften för både unga och äldre. Detta gäller speciellt för episodiskt minne, vilket är mycket viktigt speciellt för äldre då de ofta har episodisk minnesproblematik. En möjlig förbättring av denna studie är att mer säkert kunna kontrollera hur deltagarnas vardag har förändrats som en funktion av träning. Detta skulle kunna göras genom att ha en kontrollgrupp som består av både unga och äldre vilka får utföra placeboträning. I denna studie har vi testat friska, välmotiverade unga och äldre personer. En aspekt som vi diskuterat är vilka resultat man skulle erhålla om man erbjöd liknande träning till patientgrupper. En grupp som skulle vara av intresse att undersöka är dementa, vilka lider av nedsättningar av den typ som exekutiv träning tycks kunna lindra. Ytterligare en fråga att undersöka närmare är om man i sitt vardagliga liv är mer betjänt av att ha tränat en process hellre än en strategi. Vi menar att processträning kan ge mer generaliserbara effekter än träning av en minnesstrategi. En annan aspekt som vi också diskuterat under arbetets gång är hur deltagarnas exekutiva processer påverkas på längre sikt av denna typ av träning. Det skulle vara av intresse att göra en uppföljning efter något/några år för att se om träningseffekterna kvarstått. Då kunde det vara intressant att både undersöka om prestationsförbättringen finns kvar på kriterieuppgiften men också om transfereffekterna bestått. 30

Kunskapen om hur de exekutiva processerna kan modifieras är ytterst värdefull men har fått påfallande lite uppmärksamhet i forskningslitteraturen. Detta är ett försök att belysa området närmare och uppmuntra till ytterligare forskning. 31

Referenser Baddeley, A.D. (2003). Is Working Memory Still Working? European Psychologist, 7, 85-97. Baddeley, A. D., & Hitch, G. (1974). Working memory. In G.A. Bower (Ed.), The psychology of learning and motivation (Vol. 8, s. 47-89). New York: Academic Press. Baltes, P. B., & Kliegl, R. (1992). Further Testing of Limits of Cognitive Plasticity: Negative Age Differences in a Mnemonic Skill Are Robust. Developmental Psychology, 28, 121-125. Beck, A. T., & Steer, R. A. (1996). Beck Depression Inventory Manual Svensk version. Stockholm: Psykologiförlaget AB. Benton, A. L., & Hamsher, K. des. (1989). Multilingual Aphasia Examination. Iowa City: AJA Associates. Brigman, S., & Cherry, K. E. (2002). Age and skilled performance: Contributions of working memory and processing speed. Brain and cognition, 50, 242-256. Buschke, H. (1973). Selective Reminding for Analysis of Memory and Learning. Journal of Verbal Learning and Verbal Behavior, 12, 543-550. De Beni, R., & Palladino, P. (2004). Decline in workingmemory updating through ageing: Intrusion error analyses. Memory, 12, 75-89. Derwinger A, Stigsdotter Neely A, Bäckman L. (2005). Design your own memory strategies! Self-generated strategy training versus mnemonic training in old age: An eight-month followup. Neuropsychol Rehabilitation, 15, 37-54. Dureman, I., Sälde, H. (1959). Psychometric and experimental psychological methods for clinical application (in Swedish). Uppsala, Sverige: Almqvist & Wiksell Eysenck, M. W., & Keane, M. T. (Eds.). (2000). Cognitive Psycology: A Student s Handbook (4 th ed). New York: Psychology Press. Folstein, M. F., Folstein, S. E., & McHugh, P R. (1975). Mini-mental state. A practical method for grading the cognitive state of patients for the clinician. Journal of Psychiatric Research, 12, 189-198. Hartman, M., Dumas, J., & Nielsen, C. (2001). Age Differences in Updating Working Memory: Evidence from the Delayed-Matching-To-Sample Test. Aging Neuropsychology and Cognition, 8, 14-35. Jones, S., Nyberg, L., Sandblom, J., Stigsdotter Neely, A., Ingvar, M., Petersson, K. M., & Bäckman, L. (in press). Cognitive and Neural Plasticity in Aging: Limitations in Processing and Production. Submitted to Neurosci Biobehav R Kiss, I., Pazderka-Robinson, H., & Floden, D. (2001). Event-Relatet Brain Potentials and Central Exekutive Function:Further Evidence for Baddeley s Model. Journal of Psychophysiology, 15, 1-13. 33

Lezak, M.D. (1983): Neuropsychoiogical Assessment (2 nd ed). New York: Oxford University Press. Mateer, C. A. (1999). The rehabilitation of executive disorders. I D. T. Stuss, G. Winocur, & I. H. Robertson (Eds.), Cognitive Neurorehabilitation. (s. 314-332). Cambridge, England: Cambridge University Press. Miller, G. A., Galanter, E., & Pribram, K. H. (1960). Plans and the structure of behaviour. New York: Holt, Rinehart and Winston. Miyake, A., Friedman, N. P., Emerson, M. J., Witzki, A. H., & Howerter, A. (2000). The Unity and Diversity of Executive Functions and Their Contributions to Complex Frontal Lobe Tasks: A Latent Variable Analysis. Cognitive psychology, 41, 49-100. Morris, N., & Jones, D. M. (1990). Memory updating in working memory: The role of central executive. British Journal of Psychology, 81, 111-121. Nyberg, L. (Eds.). (2002). Kognitiv neurovetenskap- studiet av sambandet mellan hjärnaktivitet och mentala processer. Lund, Sverige: Studentlitteratur. Nyberg, L., Sandblom, J., Jones, S., Stigsdotter Neely, A., Petersson, K. M., Ingvar, M., & Bäckman, L. (2003). Neural correlates of training-related memory improvement in adulthood and aging. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS), 100, 13728-13733. Olesen, P. J., Westerberg, H., & Klingberg, T. (2004). Increased prefrontal and parietal activity after training of working memory. Stockholm Nature neuroscience, 7, 75-79. Pollack, I., Johnson, L., & Knaft, P. (1959). Running memory span. Journal of Experimental Psychology, 57, 137-146. Raven, J., Raven, J. C., & Court, J. H. (1998). Manual for Raven's Progressive Matrices and Vocabulary Scales. Section 1: General Overview. Oxford, England: Oxford Psychologists Press; San Antonio, TX: The Psychological Corporation. Salthouse, T. A. (1993). Speed and knowledge as determinants of adult age differences in verbal tasks. Journal of Gerontology: Psychological Sciences, 48, 29-36. Salthouse, T.A., Atkinson, T. M., & Berish, D. E. (2003). Executive Functioning as a Potential Mediator of Age-Related Cognitive Decline in Normal Adults. Journal of Experimental Psychology, 132, 566-594. Salthouse, T. A., & Babcock, R. L. (1991). Decomposing adult age differences in working memory. Developmental Psychology, 27, 763-776. Stigsdotter Neely, A., Derwinger, A., Small, B., & Bäckman, L. (in press). Age-Related Reductions in Different Aspects of Episodic Memory Plasticity. Submitted to Psychology and Aging. Verhaeghen, P. (2000). The interplay of growth and decline: Theoretical and empirical aspects of plasticity of intellectual and memory performance in normal old age. I R. D. Hill, 34

L. Bäckman, and A. Stigsdotter Neely (Eds.), Cognitive rehabilitation in old age. (s. 3-22). New York: Oxford University Press. Wechsler, D. (1981). WAIS-R manual. New York: The Psychological Corporation. 35

Bilaga 1: Träningstest

Bilaga 2: Bollen

Bilaga 3: Håll kollen