Bilaga till Omsorgsgruppens handlingsplan för Högsby kommuns skolor och förskolor vid olycka/dödsfall/kris Bilagan är tänkt som stöd och information för personal vid Högsby Kommuns skolor och förskolor vid olycka/dödsfall/kris
Alla reagerar olika Vi hamnar i kris när vi utsätts för extrema yttre påfrestningar, som försätter oss i en situation vi varken kan hantera eller fly ifrån. Barns reaktioner är beroende av personlighetstyp, ålder, mognad, den aktuella situationen och stödpersonerna runt omkring. Tex. genom: - nedstämdhet, längtan, starka minnen, saknad. - trötthet, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar. - rädsla att förlora ännu fler man tycker om. - sömnstörningar - klängiga, separationsångest. - aggressioner - fysiska uttryck ex. diarré, magsmärtor, huvudvärk. - självförebråelser, skuldkänslor. - vill ta hand om sina föräldrar och ej belasta dom. - barn i förskolan och småskolan har ej ord och begrepp för döden. - de yngsta barnen växlar snabbt sinnesstämning, svänger mellan nedstämdhet och skratt, lek och gråt.
Vid sjukdom -Informera klassen/barngruppen efter samråd med eleven/barnet och vårdnadshavare. - Man kan läsa relevant litteratur som tar upp förlust. - Skicka hälsning till kamraten. - Läraren/ansvarig pedagog kan göra ett besök med teckningar, hälsningar. - Läraren/ansvarig pedagog bör prata med eleven/barnet för att fråga hur han/hon vill ha det och respektera detta.
Vid dödsfall Ritualer är viktiga i svåra situationer. Ritualer är symbolhandlingar som hjälper oss att uttrycka känslor som vi kan ha svårt att visa. Ritualer främjar reaktioner och sätter igång sorgearbetet, de stärker känslan att man är många tillsammans och att man har omgivningens stöd. När döden drabbar elever/barn i verksamheten skall detta markeras på något sätt. Var uppmärksam på att sorgearbetet tar olika lång tid och kan visa sig i olika beteenden hos eleven/barnet. Planeringsmöte med rektor/förskolechef - Hur planerar vi nästa dag? - Hur skall skolan/förskolan markera det inträffade? - Vad gör vi med elever i andra klasser/barn i andra grupper som känner den avlidna? - Vad bör göras i den avlidnes klass/barngrupp? - Vilken konkret information finns det som vi kan ge eleverna/barnen? - Vad bör vi iaktta i kontakten med de anhöriga? - Vad gör vi beträffande informationen till hemmen? - Konkret information om vad som hänt. - Skolans rektor/förskolechef håller minnestal.
Vid samtal i grupp - Läraren/ansvarig pedagog skall ha skaffat grundlig information innan samtalet. - Låt det ta den tid som behövs - Förbered klassen/gruppen på att vara tillsammans (okej med toalettbesök ) - Alla reaktioner är tillåtna - Var och en talar för sig själv - Man får lov att tala eller vara tyst -Vad har skett ( alla får olika tankar över vad som hänt ) - Vad tänker du om det som skett? - Vad var det värsta med det som hände? - Hjälp eleverna/barnen sätta ord på sina intryck, framförallt om de själva var med - Var det någon annan som upplevde på samma sätt? - Uppmuntra samtal om drömmar och rädslor - Vad skulle du sagt om han/hon kunde höra dig nu - Det första jag tänkte, när jag fick höra vad som hänt var... - Det jag känner mest är... - Jag blir ledsen, när jag tänker på...
Visa på vad eleven/barnet kan göra mer: - Tala med sina föräldrar/vänner - Besöka graven/olycksplatsen - Skaffa mer information - Skriva dikt/dagbok - Göra något för/tillsammans med efterlevande - Sammanfatta vad som varit under samtalet - Planlägg framåt - fler samtal? - Välkomna individuell kontakt. Markering på lång sikt - Bänken/hyllan/lådan bör stå kvar läsåret ut. - Uppmärksammas vid skolavslutningen eller liknande t ex. mentor/ansvarig pedagog säger något, - Minnesdikt. - Eventuellt föräldramöte med eller utan barn? - Informera vad ni gör i skolan/förskolan, vilka reaktioner som visat sig, vilka planer ni har för framtiden.
Sorgearbetet - Sorg tar mycket längre tid än man tror. - Sorgen börjar ofta med en chock, då man inte kan känna någonting. - Sorgen har sin egen individuella rytm och förstärks vid märkesdagar och högtidsdagar. - Det är vanligt med rastlöshet, handlingsförlamning, trötthet och dåligt minne under denna period. - Det är vanligt med skuldkänslor för sådant som blev sagt och gjort, och för sådant som inte blev sagt och gjort. - Det är vanligt att känna vrede - över sig själv, sjukhuset, läkarna och den man förlorat. - Det är vanligt att växla mellan gråt och skratt, sorg och glädje. - Det är vanligt att ibland vara rädd för att man skall bli tokig. - Det är vanligt att känna lättnad tillsammans med sorgen om förhållandet till den som dött varit svårt eller det varit en lång eller svår sjukdom. - Det är vanligt att prata om och om igen om det som hände i samband med dödsfallet. - Det är vanligt att ej känna igen sig själv och sina reaktioner. - Det är oftast bäst om alla olika känslor får släppas fram och inte hindras. Men obearbetad och bortträngd sorg kan stänga ute känslor och djupa kontakter mellan människor. - Den som sörjer har själv den bästa möjligheten att veta hur sorgen känns, hur han eller hon har det, och vilken hjälp som bäst behövs. - Den som sörjer har rätt att avgöra om han eller hon orkar och vill släppa sorgen inpå sig.