VÄGLEDNING VID DÖDSFALL

Transkript

1 VÄGLEDNING VID DÖDSFALL

2

3 Rektorsämbetet Universitetskaplan Christina Stendahl Vägledning vid en anställds dödsfall När en medarbetare och arbetskamrat dör efter en kortare eller längre tids sjukdom, efter en olycka på arbetet eller någon annan plats, eller efter självmord, påverkas alla på arbetsplatsen. Det inträffade präglar tankar och känslor särskilt hos de närmaste arbetskamraterna. Då måste arbetsuppgifterna anpassas så att samtal och bearbetning kan ges utrymme och tid. Vägledningen är tänkt att vara en hjälp för ledningen på institutioner och andra arbetsenheter, när de skall möta behov och besluta om åtgärder som bidrar till bearbetningen av det inträffade. Det är inte en regelsamling utan snarare en checklista på vad som kan vara bra att tänka på - en hjälp att trots en kanske chockartad upplevelse inte hamna i handfallenhet eller en känsla av hjälplöshet. Att lämna meddelande om dödsfall Att meddela dödsfall är oftast en mycket svår uppgift som kräver ett personligt engagemang. Om dödsfallet inträffat på arbetsplatsen eller i anslutning till arbetet blir kontakten med och omsorgen om de anhöriga särskilt angelägen. Vid olycka avtalar man med polis om hur anhöriga skall underrättas. Polisens rutin vid sådana händelser är att polis, ofta tillsammans med en präst, söker upp närmast anhörig för att lämna dödsbudet. Om den sjuke/avlidne förts till sjukhus skall de anhöriga underrättas, men meddelande om dödsfall ansvarar sjukhuset för. Det är ett prefekt/chefsansvar att samordna fortsatta åtgärder på arbetsplatsen. Först bör man försäkra sig om att anhöriga fått besked och på vilket sätt, därefter informeras arbetskamraterna. Tänk också på att meddela arbetskamrater som är bortresta eller sjukfrånvarande. Informera fakultetsdekan, kansli och personalorganisation som också kan hjälpa till bl. a. med att informera anställda/berörda utanför arbetsplatsen. Kontakta resurspersoner inom universitetet - företagshälsovård, präst - för eventuellt professionellt stöd. När du informerar dina medarbetare, tänk på att: - Förbereda dig mentalt och praktiskt inför samtalet. Avsätt gott om tid. - Lämna beskedet i en så trygg och välbekant miljö som möjligt. - Lyssna mer än du pratar själv, efter det att du har gett din information. - Medverka till att besked om att dödsfallet inträffat lämnas så snart som möjligt. - Fundera över vilka stödresurser som kan behövas. - Informera bara om det du säkert vet.

4 Minnesstund En minnesstund känns ofta rätt när en arbetskamrat har dött. Det är bra om den äger rum så snart som möjligt och planeras i samråd med dina medarbetare. I omsorgen om den avlidnes anhöriga ingår att de bör få reda på att en minnesstund planeras på arbetsplatsen. Tala gärna med en präst som är knuten till universitetet om planering och genomförande. Minnesstunden kan ha olika karaktär beroende på hur nära arbetskamraten var, hur plötsligt döden kom, vilken ålder arbetskamraten hade, osv. Minnesstunden bör innehålla några ord om den döde. Någon läser en dikt, en tyst minut kan hållas. Eventuellt kan ett musikstycke vara lämpligt. Under minnesstunden kan levande ljus brinna och en enkel blombukett stå på bordet. Efter minnesstunden kan prästen finnas tillgänglig för samtal, samma dag och/eller under de närmaste dagarna. Att prästen kommer utifrån och har tystnadsplikt är ofta ett stöd. Flaggning Om man vill flagga ordnas det genom husprefekten och fakultetskansliet. Flaggning på halv stång brukar ske : - Den dag dödsfallet inträffat eller dagen efter dödsfallet - Den dag jordfästningen sker. Det är viktigt att vara säker på att de anhöriga underrättats om dödsfallet, innan man flaggar på halvstång. Dödsannons Institutionen/avdelningen sätter ibland in en dödsannons. Prefekten/chefen avgör i samråd med sin personal om det är lämpligt eller önskvärt från fall till fall. Begravning På begravningen bör arbetsplatsen representeras av prefekt/chef som också framför minnesord. De arbetskamrater och kolleger som önskar närvara vid begravningen ges möjlighet till det. Tag kontakt med de anhöriga. Tag reda på deras önskemål.

5 Återgång till vardagen Det är väl dokumenterat att stressreaktioner kan komma hos dem som har varit med om en traumatisk händelse. Det kan också vara så att det som har hänt, väcker till liv tidigare svåra upplevelser. Som prefekt/chef bör du vara uppmärksam på om någon behöver professionellt stöd t ex genom att följa upp sjukfrånvaron. Det kan ta tid innan man är i balans igen - var inte förvånad om det tar en dryg månad eller kanske två. Exempel på stressreaktioner: - Påträngande minnen av händelsen - Depression och skuldkänslor - Känslomässig instabilitet - Om det har varit en olyckshändelse - Rädsla för olycksplatsen - Ångest, oro, rastlöshet. Fortsatt kontakt med de anhöriga Hjälp de anhöriga att få kontakt med personalhandläggare och med berörd personalorganisation, så att de kan få svar på alla de praktiska frågor som kommer beträffande försäkringar, utrustning som disponerats i hemmet, etc. Det är viktigt att anhöriga får ta hand om personliga tillhörigheter som finns på arbetsplatsen. Det är också viktigt att man inte städar undan den avlidnes arbetsplats så fort att arbetskamraterna inte känslomässigt hinner med.