NY ELFÖRBINDELSE MELLAN SVERIGE OCH LITAUEN - NORDBALT

NY ELFÖRBINDELSE MELLAN SVERIGE OCH LITAUEN - NORDBALT MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING DECEMBER 2010 Nordbalt är en planerad likströmsförbindelse mellan Sverige och Klaipeda i Litauen. När förbindelsen till Sverige står klar blir de baltiska länderna integrerade med den nordiska och europeiska elmarknaden. Mer information: www.svk.se

PROJEKTORGANISATION Projektledare Marcus Jacobson Delprojektledare: Mark och tillstånd Marie Lindh Delprojektledare: Landanslutning, svensk sida Ida Dufva Naturmiljöinventering hav Elisabeth Söderling, Calluna AB Johan Storck, Calluna AB Kenneth Johansson, Calluna AB Kulturmiljöinventering Nathalie Becker, RAÄ UV Syd Kennet Stark, RAÄ UV Syd Delprojektledare: Markåtkomst och skadereglering Hans Nilsson Delprojektledare: Omriktarstation Per Schultheiss Delprojektledare: Växelströmsställverk Rolf Jansson Delprojektledare: Sjökabel, svensk sida Maria Vabulis Miljökonsekvensbeskrivning Uppdragsledare Erik Wall, Sweco AB MKB-Handläggare Terese Billberg, Sweco AB Cecilia Sjöberg, Sweco AB Charlotte Gyllenhammar, Sweco AB GIS-handläggare Tomas Jussing, Sweco AB Gabriel Hirsch, Sweco AB Fotomontage Peter Westman, Sweco AB Interngranskning Leif Göthlin, Sweco AB Henrik Tideström, Sweco AB Naturmiljöinventering land Anna Sandström, Calluna AB Håkan Andersson, Calluna AB Robert Björklind, Calluna AB Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat anges, tagits fram av Sweco och Svenska Kraftnät. Följande material har använts med tillstånd från Lant mäteriverket: Copyright Lantmäteriverket 2003 Ur GSD ärenden nr M2003/4362, M2003/4367 och M2003/4377 Org.nr. 202 100-4284 Svenska Kraftnät Box 1200 172 24 Sundbyberg Sturegatan 1 Tel: 08 475 80 00 Fax: 08 475 89 50 www.svk.se

SVENSKA KRAFTNÄT Svenska Kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, som omfattar ledningar för 400 kv och 220 kv med stationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el och naturgas. Svenska Kraftnät utvecklar stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och ekonomisk elförsörjning. Därmed har vi också en viktig roll i klimatpolitiken. Svenska Kraftnät har cirka 375 anställda, de flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. År 2009 var omsättningen ca 6 900 miljoner kronor. Svenska Kraftnät har tre dotterbolag och fem intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats www.svk.se. FÖRORD NordBalt är en planerad 300 kv likströmsförbindelse mellan Nybro i Sverige och Klaipeda i Litauen. I juli 2009 tecknades ett intentionsavtal (memorandum of understanding) mellan Svenska Kraftnät och motsvarande organisationer i Lettland och Litauen. Förbindelsen är viktig för att stärka försörjningssäkerheten i Baltikum och för att integrera en framväxande gemensam baltisk elmarknad med den nordiska och europeiska. EU-kommissionen har engagerat sig i frågan om förbindelser mellan elmarknader och har tilldelat resurser till viktiga infrastrukturprojekt. Till NordBalt har Kommissionen anvisat 131 miljoner euro som avser sjökabeln med omriktarstationer på svensk och litauisk sida. Svenska Kraftnät och dess litauiska motsvarighet Lietuvos Energija har bedrivit ett utredningsarbete för att finna en lämplig sträckning fram till den litauiska kusten. Förbindelsen utgår från det svenska stamnätet via ett nytt ställverk och en ny omriktarstation som föreslås ligga utanför Nybro. Därifrån förläggs en markkabel till ett kustområde söder om Sandvik. Från Sandvik övergår markkabeln till en ca 400 km lång sjökabel som löper ut i Östersjön och når landtagningspunkten Klaipeda i, Litauen. På den svenska sidan sträcker sig markkabeln genom Nybro och Kalmar kommuner. Sjökabeln berör även Torsås och Mörbylånga kommuner. Samtliga berörda kommuner ligger i Kalmar län. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är framtagen som underlag för tillståndsansökan enligt ellagen (SFS 1997:857) för NordBalt förbindelsen inom Sverige. Kustavsnitt söder om Sandvik vid landtagningspunkten på svenska sidan

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 7 INLEDNING 7 TILLSTÅND ENLIGT ELLAGEN 7 ÖVRIGA TILLSTÅND 7 SAMRÅD 7 UTBYGGNADSFÖRSLAG 7 MILJÖKONSEKVENSER 8 STATION 8 MARKKABEL 8 SJÖKABEL 8 1 INLEDNING 9 1.1 MOTIV TILL NYBYGGNATION 9 1.2 AVGRÄNSNING 9 1.3 METOD 10 1.4 PLANFÖRHÅLLANDEN 10 2 PLANERING OCH PRÖVNING 12 2.1 PLANERINGSPROCESSEN 12 2.2 TILLSTÅND 12 2.2.1 Koncession 12 2.2.2 Ledningsrätt 13 2.2.3 Övriga tillstånd 13 2.3 SAMRÅD OCH INFORMATION 13 2.4 TIDPLAN 15 3 ALTERNATIV 16 3.1 NOLLALTERNATIV 16 3.2 UTREDDA ALTERNATIV 16 3.2.1 Förstudie 16 3.2.2 Alternativa stråk i första samrådsskedet 18 3.2.3 Förordat stråk och teknik i andra samrådsskedet 19 3.2.4 Föreslagen sträckning i tredje samrådsskedet 20 3.3 VALT ALTERNATIV 21 3.3.1 Sträckning på land 21 3.3.2 Sträckning till havs 22 4 TEKNIK 23 4.1 ÖVERSIKTLIG SYSTEMBESKRIVNIN 23 4.2 FÖRBINDELSENS TEKNISKA UTFÖRANDE 24 4.2.1 Växelströmsställverk och hvdcomriktarstation 24 4.2.2 Växelströmsställverk 25 4.2.3 Hvdc-omriktarstation 25 4.2.4 Hvdc-markkabel 26 4.2.5 Hvdc-sjökabel 26 4.3 MARKKABELFÖRLÄGGNING 27 4.3.1 Allmän Metodbeskrivning 27 4.3.2 Kabeldiket 27 4.3.3 Arbetsområdet 28 4.3.4 Förberedelser 29 4.3.5 Schaktning 29 4.3.6 Kabelförläggning, återfyllning och återställning 30 4.3.7 Bergschakt 32 4.3.8 Hantering av Schaktmassor 32 4.3.9 Schakt i sankmark 33 4.3.10 Speciella hinders- Passager 33 4.3.11 Schaktfria kabelförläggningsmetoder 35 4.3.12 Skarvning av hvdc-markkablarna och optokabeln 37 4.3.13 Jordning av hvdc-markkablarna 38 4.4 MARKBEHOV FÖR HVDC-KABLARNA 38 4.5 SJÖKABELFÖRLÄGGNING 38 4.5.1 Sjökabel på land 38 4.5.2 Till havs 38 4.5.3 Kabelläggning och skydd av kabel två moment 39 4.5.4 Nedspolning 40 4.5.5 Plogning 40 4.5.6 Korsning av annan kabel och reparationer 41 4.6 SÄKERHET 41 4.6.1 Elsäkerhet 41 4.6.2 Säkerhetsskydd 41

5 5 ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT SAMT LJUDEFFEKTER 42 5.1 ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT 42 5.1.1 Elektriska fält 42 5.1.2 Magnetiska fält 42 5.1.3 Hälsoaspekter och rekommendationer 44 5.2 LJUDEFFEKTER 46 8.3.1 Landskapsbild 80 8.3.2 Naturmiljö 82 8.3.3 Kulturmiljö 85 8.3.4 Rekreation och friluftsliv 87 8.3.5 Naturresurser 88 8.3.6 Bebyggelse och boendemiljö 89 8.3.7 Infrastruktur 90 8.3.8 Planförhållanden och strandskydd 90 6 BEDÖMNINGSGRUNDER OCH ÖVERGRIPANDE MILJÖKONSEKVENSER 47 6.1 MILJÖMÅL 47 6.1.1 Nationella, regionala och lokala miljömål 47 6.1.2 Svenska kraftnäts miljöpolicy och miljömål 49 6.2 MILJÖKVALITETSNORMER 50 6.3 BEDÖMNINGSGRUNDER 51 6.3.1 Natura 2000 och riksintressen 51 6.3.2 Markkabel och station 51 6.3.3 Sjökabel 56 7 MILJÖKONSEKVENSER STATION 61 7.1 NATURA 2000 OCH RIKSINTRESSEN 61 7.2 LANDSKAPSBILD 61 7.3 NATURMILJÖ 62 7.4 KULTURMILJÖ 63 7.5 REKREATION OCH FRILUFTSLIV 63 7.6 NATURRESURSER 63 7.7 BEBYGGELSE OCH BOENDEMILJÖ 64 7.8 INFRASTRUKTUR 65 7.9 PLANFÖRHÅLLANDEN 66 9 MILJÖKONSEKVENSER SJÖKABEL 92 9.1 NATURA 2000 OCH RIKSINTRESSEN 92 9.2 NATURMILJÖ 93 9.3 KULTURMILJÖ 97 9.4 REKREATION OCH 97 FRILUFTSLIV 97 9.5 NATURRESURSER 98 9.6 INFRASTRUKTUR 98 9.7 STRANDSKYDD 99 10 DRIFT OCH FRAMTIDA UNDERHÅLL 101 10.1 LÖPANDE DRIFT OCH UNDERHÅLL 101 10.2 SKOGLIGT UNDERHÅLL 101 10.3 KULTURMINNESSKYDD 102 10.4 NATURVÅRDSHÄNSYN 102 11 SAMLAD BEDÖMNING 103 12 ORD OCH BEGREPPSFÖRKLARING 104 13 REFERENSER 107 8 MILJÖKONSEKVENSER MARKKABEL 67 8.1 NATURA 2000 OCH RIKSINTRESSEN 67 8.2 NYBRO KOMMUN 69 8.2.1 Landskapsbild 69 8.2.2 Naturmiljö 69 8.2.3 Kulturmiljö 73 8.2.4 Rekreation och friluftsliv 75 8.2.5 Naturresurser 76 8.2.6 Bebyggelse och boendemiljö 77 8.2.7 Infrastruktur 78 8.2.8 Planförhållanden och strandskydd 79 8.3 KALMAR KOMMUN 80

6 Kartor intresseområden Naturinventering land Naturinventering hav Kulturmiljöinventering Samrådsredogörelse PM marinarkeologisk under- BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3 BILAGA 4 BILAGA 5 BILAGA 6 sökning

SAMMANFATTNING 7 INLEDNING NordBalt är en likströmsförbindelse mellan Sverige och Litauen. Syftet är att stärka försörjningssäkerheten i Baltikum och att integrera en framväxande gemensam baltisk elmarknad med den nordiska och europeiska. Genom att koppla samman olika elmarknader kan man utnyttja de samlade produktionsresurserna bättre, vilket är till gagn för både miljö och ekonomi. Förbindelsens teknik möjliggör en framtida inkoppling av havsbaserad vindkraft. Projektet delfinansieras av EU med 131 miljoner euro, eftersom ökad överföringskapacitet mellan länder är ett sätt att fördela produktionskapacitet och öka andelen förnybar energi inom EU. TILLSTÅND ENLIGT ELLAGEN För att bygga starkströmsledningar krävs tillstånd enligt ellagen, en s.k. nätkoncession för linje. Koncession söks hos Energimarknadsinspektionen och beslut fattas av regeringen. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingår som en del i Svenska Kraftnäts koncessionsansökan. Den beskriver förutspådda konsekvenser för hälsa och miljö för den delen av förbindelsen som ligger på svenskt territorium och svenskt territorialvatten. ÖVRIGA TILLSTÅND Ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144) krävs för att få vidta de åtgärder som behövs för att förlägga och nyttja förbindelsen inom berörda fastigheter. Tillstånd enligt lag om kontinentalsockeln (1966:314) krävs för utläggning av sjökabeln utanför svensk territorialgräns. Tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken krävs där vattendrag eller grundvatten berörs. Förutsedda konsekvenser för vattenmiljön kommer att beskrivas mer i detalj i en MKB. Därutöver krävs ett flertal andra tillstånd, dispenser eller godkännanden. SAMRÅD Samråd har hållits i flera steg med fastighetsägare, länsstyrelser, kommuner, andra myndigheter, intresseorganisationer och olika sektorintressen. Länsstyrelsen i Kalmar län och Blekinge län har fattat beslut om att projektet medför betydande miljöpåverkan. En samrådsredogörelse redovisas i bilaga 5. UTBYGGNADSFÖRSLAG Utbyggnadsförslaget är en 300 kv likströmsförbindelse med två parallella mark- och sjökablar (±300 kv). Det innebär att ingen ström kommer att ledas genom mark eller vatten. Förbindelsen är planerad att anslutas till det svenska stamnätet i ett 400 kv ställverk utanför Nybro. Så kallade omriktarstationer, där växelström omvandlas till likström eller omvänt, kommer att finnas på såväl svensk som litauisk sida.

8 Den svenska omriktarstationen byggs i anslutning till 400 kv ställverket utanför Nybro. Därifrån förläggs sedan en markkabel till ett område söder om Sandvik, en sträcka på ca 40 km. Där övergår markkabeln till en sjökabel som löper söderut genom Kalmarsund och vidare ut i Östersjön. Sjökabeln når sin landtagningspunkt utanför Klaipeda i Litauen efter ca 400 km. MILJÖKONSEKVENSER Miljökonsekvenserna beskrivs i avsnitt 7-9. De objekt och de områden som berörs och har identifierats som värdefulla och skyddsvärda visas i kartform i bilaga 1. STATION Ett nytt ställverk och omriktarstation kommer att byggas i ett område där det redan finns ställverk och elledningar. Inga särskilt skyddsvärda områden berörs. Under byggtiden kan störningar främst uppkomma i form av byggbuller. Under drifttiden kommer stationen att generera buller och magnetiska fält. Konsekvenserna bedöms sammantaget bli obetydliga eller små på de utredda intresseområdena (Natura 2000 och riksintressen, landskapsbild, naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv, naturresurser, bebyggelse och boendemiljö, infrastruktur, samt planförhållanden och strandskydd). SJÖKABEL Havsbotten har undersökts för att säkerställa att vrakplatser, minor och andra hinder undviks. Sjökabeln kommer till största delen att ligga ca 1 m under havsbotten. Konsekvenserna bedöms i huvudsak vara begränsade till byggskedet då störning kan uppkomma genom en ökad grumlighet i vattnet och genom tillfälliga hinder för fartygstrafik och fiske. Under drifttiden begränsas störningar till ett ankringsförbud över kabeln och till restriktioner mot visst fiske på de delar där kabeln inte kan förläggas under havsbotten. Konsekvenserna bedöms sammantaget bli små eller obetydliga på samtliga de utredda intresseområdena (Natura 2000 och riksintressen, naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv, naturresurser, infrastruktur samt strandskydd). För enskilda områden med högt naturvärde kan konsekvenserna tillfälligt bli måttliga p.g.a. avlägsnandet av bottenvegetation och grumling. MARKKABEL Markkabeln förläggs i både skogsmark och öppen jordbruksmark. Kabelsträckningen har anpassats för att minimera påverkan på omgivningen. Där förbindelsen anläggs i skogsmark följs i huvudsak skogsgatan för en befintlig regionnätsledning. Genom öppen mark följs mindre vägar och fastighetsgränser till stor del. Konsekvenserna av markkabeln begränsas i huvudsak till byggtiden, då anläggningsarbetet kan ge upphov till störningar i form av byggbuller och begränsad framkomlighet. Konsekvenserna bedöms sammantaget bli små på samtliga utredda intresseområden (samma som utreds för stationen). För enskilda naturområden eller naturobjekt bedöms måttliga konsekvenser eventuellt kunna uppkomma, främst till följd av skador på värdefulla träds rotsystem vid schaktningsarbetena.

1 INLEDNING 9 1.1 MOTIV TILL NYBYGGNATION Projektet NordBalt ska binda samman de tre baltiska staternas elnät med det nordiska. I dag är den enda förbindelsen en kabel mellan Estland och Finland. Kärnkraftverket i Ignalina, Litauen, togs ur drift vid årsskiftet 2009/2010. Detta gör att behovet av en el-förbindelse med det nordiska nätet är större än tidigare. De baltiska regeringarna är överens om att utveckla en gemensam elmarknad, vilket är ett krav från Sverige för att Svenska Kraftnät ska delta i projektet. Genom att koppla samman den nordiska elmarknaden med en framväxande baltisk kan de samlade produktionsresurserna utnyttjas bättre till gagn för såväl miljö som samhällsekonomi. Den svenska regeringen har framhållit att Sverige prioriterar ett fördjupat energipolitiskt samarbete i Östersjöregionen och vill medverka till att integrera den baltiska elmarknaden med den nordiska och med EU. När förbindelsen till Sverige står klar och den baltiska elmarknaden är etablerad kommer de baltiska länderna att vara integrerade med den nordiska och även europeiska elmarknaden. Det minskar sårbarheten i elförsörjningssystemen och skapar en elmarknad som är bättre försörjningsmässigt och mer hållbar ur miljösynpunkt. Förbindelsens teknik möjliggör även inkoppling av el från framtida vindkraftsparker till havs. Delfinansiering av projektet har sökts och erhållits från EU. Förbättrad överföringskapacitet mellan länder har identifierats som en av lösningarna för att fördela produktionskapacitet och öka andelen förnybar energi inom EU. 1.2 AVGRÄNSNING En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska ingå i en ansökan om tillstånd enligt ellagen (SFS 1997:857), en s.k. nätkoncession för linje. Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta miljökonsekvenser som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra (6 kap. 3 miljöbalken). Den ska möjliggöra en samlad bedömning av projektets inverkan på människors hälsa och säkerhet, på miljön och på hushållning med naturresurser. Denna MKB beskriver de konsekvenser som kan förutses uppkomma vid byggande och drift av ett nytt växelströmsställverk, en ny omriktarstation utanför Nybro, en markkabelförbindelse mellan Nybro och en planerad landtagningspunkt söder om Sandvik, samt en sjökabelförbindelse på svenskt territorialvatten. Konsekvenserna beskrivs för det alternativ som Svenska Kraftnät efter genomförda samråd och utredningar har valt att söka koncession för. Alternativet beskrivs översiktligt i avsnitt 3.3. MKB:n beskriver konsekvenserna inom ett område på var sida om centrum av den planerade mark- och sjökabeln samt för de direkt anslutande markområdena till växelströmsställverket, omriktarstationen och landtagningspunkten för sjökabeln. Därutöver

10 beskrivs områden på längre avstånd om de bedöms kunna påverkas, exempelvis områden som ligger nedströms bäckkorsningar. Beskrivningen av konsekvenserna av station och markkabel behandlar Natura 2000 och riksintressen, landskapsbild, naturmiljön, kulturmiljön, rekreation och friluftsliv, naturresurser, bebyggelse och boendemiljö, infrastruktur samt planförhållanden. Beskrivningen av konsekvenserna av sjökabeln behandlar Natura 2000 och riksintressen, vattenmiljö, naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv, naturresurser, infrastruktur och strandskydd. För berörda områden beskrivs nuläge, en bedömning av konsekvenser för både byggskede samt drift- och underhållsskede samt eventuella åtgärdsförslag för att minska negativa konsekvenser. Tidsperioden för de konsekvenser som beskrivs i MKB:n är 40 år. 1.3 METOD För att hitta en sträckning och möjlig anslutning av elförbindelsen till det svenska elnätet har olika alternativ studerats ur aspekterna teknik, säkerhet och omgivningspåverkan. Både tekniska och geografiska alternativ till den mark- och sjökabelsträckning som Svenska Kraftnät nu söker koncession för har utretts genom diverse fältbesök, undersökningar, inventeringar samt kart- och rapportstudier. Samråd har också hållits med myndigheter och särskilt berörda i flera omgångar (se avsnitt 2.3) för att hitta lämpliga alternativ. För att bedöma de olika alternativens omgivningspåverkan har information inhämtats digitalt från länsstyrelsernas databas över riksintressen och övriga intresseområden (LSTGIS), Skogsstyrelsens databas (Skogens källa), Jordbrukverkets databas (TUVA) och Riksantikvarieämbetets databas (FMIS). Kontakter har också tagits med berörda kommuner och länsstyrelser för att få information om tidigare genomförda utredningar och studier i aktuella områden, kommunala översiktsplaner och detaljplaner samt förorenade områden. Fältinventeringar har genomförts i omgångar. Under sommaren 2009 genomfördes en marin bottenundersökning för sjökabeln. Geofysiska och geotekniska undersökningar gjordes då för att inventera sedimentförhållanden och bottentopografi samt för att identifiera vrak, kablar, rörledningar, minor etc. Sjökabelsträckningen som beskrivs i denna MKB har anpassats efter resultatet av denna bottenundersökning så att exempelvis vrak och minor undviks. Under hösten 2010 genomfördes en dykinventering av den del av sjökabelsträckan inom svenskt territorialvatten där djupet understiger 20 meter. Dykinventeringen gjordes för att identifiera och naturvärdesbedöma bottnar med höga naturvärden som kan komma att påverkas av kabelsträckningen. Under hösten 2009 genomfördes en fältinventering på land inför det första samrådet. Då studerades områden mellan Nybro och Sandvik samt mellan Nybro och Kristianopel som bedömdes vara särskilt känsliga. En kulturhistorisk förstudie gjordes våren 2010 för att ge en bild av områden med samlade kulturmiljöer. Under hösten 2010, då kontakter med markägare hade tagits och ett föreslag till sträckning fanns, genomfördes nya fältstudier längs hela markkabelsträckan och vid stationsområdet i Nybro. Dessa fältstudier bestod av > teknisk hindersinventering där framkomligheten undersöks ur en teknisk aspekt > naturinventering av berörda bäck- och landmiljöer enligt AEI (Allmänekologisk inventering) där värdet av berörda biotoper bedöms > en första kulturmiljöundersökning för att inventera fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Den sträcka som Svenska Kraftnät nu söker koncession för och de konsekvensbedömningar som finns i denna MKB bygger på samrådssynpunkterna, resultat från fältinventeringar, genomgång av tidigare utredningar, diskussion med berörda kommuner och länsstyrelser samt digital information från aktuella länsstyrelser och myndigheter avseende skyddade och känsliga områden. 1.4 PLANFÖRHÅLLANDEN Markkabeln går från ett växelströmsställverk och en omriktarstation i Nybro (Nybro kommun) till en punkt vid kusten söder om Sandvik (Kalmar kommun). Sjökabeln som förläggs genom Kalmarsund passerar även vattenområden som tillhör Torsås och Mörbylånga kommuner fram till Sveriges territorialgräns. Det finns inget i gällande översiktplaner för Ny-

bro eller Kalmar kommun som bedöms stå i direkt strid med markkabelsträckningen. Det finns heller inte några detaljplanelagda områden eller andra särskilda områdesbestämmelser som berörs. Parallellt med Svenska Kraftnäts ansökan om koncession planerar Nybro kommun att upprätta en detaljplan som rymmer det nya växelströmsställverket och omriktarstationen. I Kalmar kommun berör markkabeln områden som omfattas av planprogrammet Hagby kustland från 2009 och Kustutredningen från 1995. Kustutredningen ligger huvudsakligen till grund för planprogrammet. I det utpekas områden som avses att bebyggas, förtätas osv. Syftet anges vara att tillgodose bostadsområden i attraktiva lägen längs kusten. Konsekvenser för Kalmar kommun med hänsyn till planprogrammet beskrivs vidare under avsnitt 8. I övrigt gäller generella strandskyddsbestämmelser som måste beaktas. För sjökabeln finns inget i gällande översiktsplaner för berörda kommuner som bedöms stå i strid med vald sträckning. Det finns inte heller några detaljplaner eller områdesbestämmelser som berörs av sjökabeln. 11

12 2 PLANERING OCH PRÖVNING 2.1 PLANERINGSPROCESSEN Under 2008 genomfördes en förstudie som utredde tekniska och samhällsekonomiska förutsättningar för en ny elförbindelse mellan Sverige och Litauen. I juli 2009 tecknades ett intentionsavtal (memorandum of understanding) mellan Svenska Kraftnät och de lettiska och litauiska motsvarigheterna. Intentionsavtalet avsåg byggandet av en elförbindelse mellan Sverige och Litauen samt förstärkningar av stamnätet i västra Lettland. Kort efter intentionsavtalet lämnades en ansökan in till EU-kommissionen om delfinansiering av projektet. EU-kommissionen beslutade i augusti 2010 att delfinansiera NordBalt-projektet med 175 miljoner euro. Beloppet avser både själva sjökabeln med omriktarstationer (131 miljoner euro) och förstärkningar i det interna baltiska (lettiska) nätet (44 miljoner euro). Det första samrådsunderlaget där alternativa tekniker, stråk och landtagningspunkter beskrevs skickades ut till berörda län, kommuner, myndigheter och intresseorganisationer i december 2009. Därefter genomfördes ytterligare två samrådsomgångar (se avsnitt 2.3). Med utgångspunkt från gjorda utredningar och inkomna yttranden i samrådsprocessen har ett utbyggnadsförslag arbetats fram. Det redovisas i denna MKB. 2.2 TILLSTÅND 2.2.1 KONCESSION För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar i Sverige krävs tillstånd, nätkoncession för linje enligt ellagen (1997:857). Koncessionen söks hos Energimarknadsinspektionen och tillstånd ges av regeringen, då NordBalt är en utlandsförbindelse. För att söka koncession upprättar nätägaren och verksamhetsutövaren, i det här fallet Svenska Kraftnät, en skriftlig tillståndsansökan. MKB:n, en teknisk beskrivning av förbindelsen och kartor biläggs ansökan. Energimarknadsinspektionen inhämtar därefter yttranden från samrådskretsen och skriver ett eget yttrande innan ärendet lämnas vidare till regeringen. Regeringen remitterar ärendet ytterligare en gång innan den slutligen avgör om koncession ska beviljas. Följande lagar och föreskrifter berörs av en ansökan om koncession: > Ellagen (SFS 1997:857) bestämmelser om nätkoncession. > Elförordningen (SFS 1994:1250) hur koncessionsansökan ska se ut och hur ansökan prövas. > Starkströmsförordningen (SFS 2009:22) regler för utförande och skötsel av anläggningar samt vilken myndighet som utövar

13 tillsyn över dessa anläggningar. > Elsäkerhetsverkets föreskrifter om hur elektriska starkströmsanläggningar ska vara utförda samt allmänna råd om tillämpningen av dessa föreskrifter (ELSÄK-FS 2008:1). > Miljöbalken (SFS 1998:808). > Plan- och bygglagen (SFS 2010:900), ny lag träder i kraft i maj 2011. 2.2.2 LEDNINGSRÄTT För att börja bygga ledningen krävs förutom regeringens tillstånd (koncessionen) även att tillträde medges till berörda fastigheter. Förutom nätkoncession för linje krävs också ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (SFS 1973:1144) för att inom berörda fastigheter erhålla rätten att vidta de åtgärder som behövs för att förlägga och nyttja förbindelsen. Rätten att beträda fastigheterna erhålls normalt genom frivilliga markupplåtelseavtal med berörda fastighetsägare. Fastighetsägarna ersätts med ett engångsbelopp för intrånget på den mark som tas i anspråk för ledningen. Efter att avtal tecknats ansöker nätägaren om ledningsrätt hos Lantmäterimyndigheten, vilket innebär att marken fastighetsrättsligt upplåts för ledningen. Ledningsrätten gäller på obegränsad tid. 2.2.3 ÖVRIGA TILLSTÅND Förutom nätkoncession för linje enligt ellagen krävs tillstånd eller anmälan för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Detta gäller sjökabeln samt om vattendrag m.m. på land berörs. Svenska Kraftnät avser att lämna in en tillståndsansökan för vattenverksamhet till Miljödomstolen under våren 2011. Tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln (SFS 1966:314) krävs då geofysiska mätningar, borrningar eller annan utforskning av kontinentalsockeln ska utföras på havsbotten. Regeringen ger tillstånd till detta för ett bestämt område under viss tid. Svenska Kraftnät behöver som statligt affärsverk dock endast tillstånd för utläggning av kabeln. Med kontinentalsockeln menas havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med konventionen om kontinentalsockeln (undertecknad i Genève den 29 april 1958). Växelströmsställverket utanför Nybro omfattas inte av koncessionen för starkströmsledningen. En anmälan enligt 12 kap. 6 miljöbalken (1998:808) kommer att lämnas in till länsstyrelsen. Växelströmsställverket har ändå tagits med i samrådsprocessen och beskrivs därför i denna MKB. Enligt 2 kap. 3 ellagen (1997:857) gäller att ett ställverk eller omriktarstation som ska anslutas till en eller flera nya ledningar för vilken/vilka det krävs linjekoncession inte får börja byggas förrän koncession meddelats för minst en av de nya ledningarna. I 2 kap. 5 finns dock en möjlighet att söka dispens hos Energimarknadsinspektionen från förbudet om det finns särskilda skäl. Bygglov krävs enligt 9 kap. 2 plan- och bygglagen (SFS 2010:900) för att uppföra manöverbyggnad och byggnad för omriktarstationen (ny lag träder i kraft i maj 2011). Ställverket är inte bygglovspliktigt men kan omfattas av marklov enligt plan- och bygglagen. Ett antal andra tillstånd, dispenser eller godkännanden kan vara aktuellt i denna typ av projekt, exempelvis: > Tillstånd enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m.m. > Dispens från 7 kap. 11 miljöbalken. > Samråd för anslutningsvägar eller dyl. enligt 12 kap. 6 miljöbalken. 2.3 SAMRÅD OCH INFORMATION Enligt 6 kap. 4 miljöbalken ska alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt miljöbalken samråda med länsstyrelsen. Samråd ska även ske med tillsynsmyndigheten, kommuner, fastighetsägare och övriga som kan anses vara berörda. Verksamhetsutövaren bör ta fram ett samrådsunderlag med uppgifter om den planerade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning, dess förutsedda miljöpåverkan, redovisa alternativ till planerad verksamhet samt ta fram förslag på innehåll och utformning av det MKB-dokument som ska upprättas. Samrådsförfarandet är en process som kan utgöras av t.ex. möten, brevutskick och annonser. Syftet är att ge information om projektet och ett tillfälle när synpunkter och information från berörda sakägare kan framföras. Samrådet följer 6 kap. 4-6 i miljöbalken.

14 Efter samrådet tar länsstyrelsen beslut om verksamheten eller åtgärden bedöms medföra en betydande miljöpåverkan eller ej. Länsstyrelsens beslut kan inte överklagas. Om beslutet blir att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska sökanden även samråda med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Samråd för den planerade förbindelsen har genomförts i olika steg och avser såväl tillstånd för nätkoncession enligt ellagen som tillstånd för vattenverksamhet enligt miljöbalken och tillstånd enligt kontinentalsockellagen. Naturvårdsverket har, efter att ha tillfrågat berörda grannländer, bedömt att samråd enligt konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen) inte behöver hållas. Ett första samrådsunderlag för NordBalt togs fram i december 2009. Därefter har samråd genomförts med berörda länsstyrelser, kommuner, övriga statliga myndigheter, intresseföreningar, företag och fastighetsägare. Möten har genomförts med berörda länsstyrelser och kommuner den 4 och 5 februari 2010. Övriga myndigheter samt intresseföreningar och företag har getts möjlighet att skriftligen lämna synpunkter. Samråd med fastighetsägare och allmänhet har skett genom annonsering i lokaltidningar samt genom möten den 18, 23 och 24 februari. Privatpersoner har haft åtkomst till samrådsunderlaget via Svenska Kraftnäts hemsida och på biblioteken. Även fastighetsägare har fått möjlighet att lämna synpunkter, såväl skriftligen som muntligen vid möten men även därefter fram till den 19 mars. Inkomna yttranden har sammanställts i en samrådsredogörelse (daterad 2010-04-14) som skickats till berörda länsstyrelser (Kalmar och Blekinge) samt offentliggjorts på Svenska Kraftnäts hemsida (www.svk.se). Båda länsstyrelserna tog beslut om att NordBalt kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Samrådsredogörelsen och besluten från länsstyrelserna redovisas i bilaga 5. Ett andra samrådsunderlag togs fram i april 2010. Det samrådsunderlaget anpassades och omarbetades efter vidare utredningar och inkomna synpunkter i det första samrådet. Bland annat förordades ett huvudalternativ mellan Nybro och Sandvik (Nybro-Tvärskog norra, Tvärskog-Vassmolösa södra, Vassmolösa-Sandvik södra). Skriftligt samråd hölls med länsstyrelsen i Kalmar, berörda kommuner, övriga myndigheter, intresseföreningar och företag. En sammanfattning av samrådsunderlaget skickades till berörda fastighetsägare. Samrådsmöten hölls i Nybro den 31 maj och i Ljungbyholm den 1 juni. Synpunkter, frågor och kommentarer från samrådet redovisas i bilaga 5. Samrådsunderlaget var, liksom vid det första samrådstillfället, tillgängligt via Svenska Kraftnäts hemsida. Kontakter med fastighetsägare, företag och myndigheter genomfördes därefter för att hitta en lämplig sträckning för markkabeln. En tredje samrådsomgång genomfördes i september 2010. Skriftligt samråd delgavs länsstyrelsen i Kalmar, berörda kommuner, övriga myndigheter, intresseföreningar och företag. Samrådsmöten hölls i Nybro den 15 september och i Ljungbyholm den 16 september. Kartor med föreslagen sträckning skickades till berörda fastighetsägare. Samrådsparter fick återigen möjlighet att lämna synpunkter fram till den 15 oktober. MKB-arbetet har därefter slutförts. Konsekvenserna av den valda sträckningen har beskrivits för markkabeln, stationsläget samt för sjökabeln (avsnitt 7-9).

15 2.4 TIDPLAN 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Förstudie Samråd Detaljprojektering Processer hos Energimarknadsinspektionen, regeringen och miljödomstolen gällande tillstånd Förläggning av markkabel, sjökabel* NordBalt tas i drift *byggnation som påverkar vatten måste avvakta miljödom

16 3 ALTERNATIV 3.1 NOLLALTERNATIV Ett nollalternativ är enligt miljöbalken ett sätt att beskriva konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd. Det betyder inte nödvändigtvis att allting förblir som i nuläget, utan handlar om vilken utveckling som är trolig om det planerade projektet inte blir av. I detta projekt innebär nollalternativet ett scenario där NordBalt-förbindelsen inte förverkligas. Det skulle motverka en fortsatt integration av elmarknaderna runt Östersjön och stå i strid med såväl statsmakternas som Europeiska Unionens intentioner. Ett annat resultat av nollalternativet är att försörjningssäkerheten i Baltikum inte kan förbättras. I ett nollalternativ försvinner också möjligheten att ansluta ny havsbaserad vindkraft. Dessutom leder det till att ett optimalt utnyttjande av svenskproducerad el med låg klimatpåverkan försvåras på europeisk nivå. Ytterst kan det leda till att det blir svårare för EU att leva upp till de klimatmål som Sverige gemensamt med de andra medlemmarna inom EU har kommit överens om att genomföra fram till år 2020. Nollalternativet innebär också att intrång i samband med utbyggnaden undviks. 3.2 UTREDDA ALTERNATIV 3.2.1 FÖRSTUDIE Under 2008 genomförde Sweco på uppdrag av Svenska Kraftnät och Lietuvos Energija en förstudie (feasibility study) främst med avseende på teknik och ekonomi av en elförbindelse mellan Sverige och Litauen. I studien föreslogs också fyra utredningsområden för el-förbindelsen på land i Sverige. De fyra utredningsområdena sträckte sig mellan tre olika landtagningspunkter för sjökabeln och två olika anslutningspunkter till det svenska stamnätet (Figur 3-1).

17 Figur 3-1. Utredningsområden från förstudien 2008. De fyra studerade alternativa utredningsområdena för elförbindelsen på land sträckte sig från de föreslagna landtagningspunkterna Karlshamn, Kristianopel och Sandvik mot anslutningspunkterna Hemsjö och Nybro. En anslutning av Nord- Balt till stationen i Hemsjö valdes bort, eftersom stationen redan idag är hårt belastad. Elförbindelsen mellan Sverige och Polen (SwePol Link) är ansluten till stationen, liksom kraftverket i Karlshamn. Av driftsäkerhetsskäl bör inte två olika utlandsförbindelser ansluta till det svenska stamnätet i samma station, varför alternativet valdes bort. Efter förstudien undersöktes också möjligheten att ansluta NordBalt till en ny station i Västervik. En sådan planeras för att anknyta nya elförbindelser till Gotland och till Oskarshamns kärnkraftverk. En station i Västervik bedömdes få en hög ansluten ellast även utan NordBalt och skulle dessutom bli knutpunkt för flera känsliga förbindelser. För driftsäkerheten i det svenska stamnätet bedömdes det därför vara ofördelaktigt med en anslutning av NordBalt i Västervik. Även det alternativet avfördes således av driftsäkerhetsskäl. Utredningsområdena Nybro Sandvik och Nybro Kristianopel utreddes vidare efter förstudieskedet. Både markkabel och luftledning utreddes för överföringen på land. Stråk för en sjökabel mellan de fortsatt utredda landtagningspunkterna på svensk sida (Sandvik, Bergkvara och Kristianopel) och Klaipeda i Litauen togs fram efter den tekniska förstudien. Inom svenskt territorialvatten var stråken 3 km breda. Där Sveriges territorialgräns passerades, ca 30 km söder om Ölands södra udde, gick de olika stråken ihop och breddades till i huvudsak 5 km. Cirka 125 km sydost om Gotlands södra udde lämnade stråket svensk ekonomisk zon (Figur 3-2).

18 Figur 3-2. Stråk för kabel mellan Sverige och Litauen 3.2.2 ALTERNATIVA STRÅK I FÖRSTA SAMRÅDSSKEDET I det första samrådsunderlaget (december 2009) utreddes olika möjligheter till anläggning av luftledning alternativt markkabel i olika stråk från Nybro till möjliga landtagningspunkter. Landtagningspunkterna som utreddes låg vid Kristianopel och Bergkvara respektive norr och söder om Sandvik. Landtagningspunkterna hade identifierats dels utifrån tekniska aspekter och dels utifrån omgivningspåverkan. Det framkom i utredningsarbetet och samrådet att en sträckning inom de utredda landstråken från Nybro till Kristianopel eller Bergkvara skulle innebära flera problematiska passager och större omgivningspåverkan jämfört med sträckningar inom de utredda stråken mellan Nybro och Sandvik. Inom sjökabelstråken till de alternativa landtagningsplatserna vid Sandvik respektive Kristianopel genomfördes en bottenundersökning under hösten 2009. Undersökningen visade att botten längs det stråk som anslöt till de sydligare landtagningspunkterna vid Kristianopel till betydligt större del bestod av hårt packad finkornig morän och grovt material, än stråket som ansluter till de nordligare landtagningspunkterna vid Sandvik. Sjökabelstråken till Kristianopel och Bergkvara var därför sämre lämpade för nedläggning av en kabel och innebar att förläggningen skulle bli tekniskt mer komplicerad, jämfört med stråken till landtagningspunkterna vid Sandvik. Efter en sammantagen bedömning av för- och nackdelar med de olika stråkalternativen, valdes alternativen med landtagning i närheten av Bergkvara och Kristianopel bort. En alternativ landtagningspunkt norr om Sandvik valdes också bort inför ett andra samråd, eftersom omgivningspåverkan bedömdes bli mindre vid en landtagning söder om Sandvik. Alternativet med en landtagning söder om Sandvik med tillhörande stråk på land och i hav utreddes vidare i det andra samrådet (Figur 3-3).

19 Figur 3-3. Inför det andra samrådet var vita stråk avförda. Gröna stråk utreddes vidare i det andra samrådet. 3.2.3 FÖRORDAT STRÅK OCH TEKNIK I ANDRA SAMRÅDSSKEDET I det första samrådet presenterades alternativet med en markkabel mellan Nybro och Sandvik som Svenska Kraftnäts huvudalternativ. Ett markkabelalternativ bedömdes tekniskt och ekonomiskt genomförbart, eftersom överföringen sker med likströmsteknik och sträckan på land blir relativt kort (ca 40 km). En teknisk lösning med markkabel bedömdes medföra mindre omgivningspåverkan än en luftledning, främst på landskapsbild, bebyggelse och boendemiljö. Alternativ med luftledning avfördes därför inför det andra samrådet. I samrådsunderlag 2 (april 2010) fanns två huvudstråk identifierade för en kabel mellan Nybro och Sandvik: norr respektive söder om Nybro tätort. Dessa två huvudstråk var uppdelade i sammanlagt sex olika delstråk. (Figur 3-4). Efter utredning och bedömning av påverkan på olika intresseområden samt inkomna yttranden från det tidigare samrådet var Svenska Kraftnäts huvudalterna-

20 tiv att en markkabel i huvudsak skulle förläggas i delstråken Nybro-Tvärskog norra, Tvärskog Vassmolösa södra samt Vassmolösa Sandvik södra. En kabeldragning i de delstråk som utgjorde huvudalternativet bedömdes medföra mindre omgivningspåverkan än dragning i övriga delstråk. Bedömningen gjordes främst på grund av att anläggning i större utsträckning kunde ske i anslutning till befintlig infrastruktur, vilket medför att mindre ny mark behöver brytas samt innebär mindre intrång i vattenskyddsområden. De relativt få skyddade områden som finns inom det förordade stråket bedömdes till stor del kunna undvikas vid denna kabeldragning. För sjökabeln mellan Sandvik och Klaipeda i Litauen förordades i det andra samrådet en sträckning inom stråket som togs fram efter den bottenundersökning som gjordes hösten 2009. Undersökningen gav underlag för en lämplig sträckning med avseende på bottentopografi, sedimentförhållanden och annan sjöförlagd infrastruktur som kablar och ledningar. Den undviker identifierade vrakplatser och minor. 3.2.4 FÖRESLAGEN STRÄCKNING I TREDJE SAMRÅDSSKEDET För att hitta en tekniskt lämplig sträckning med liten omgivningspåverkan inom det förordade markkabelstråket genomfördes kartstudier och fältbesök. Samtal fördes också med berörda markägare för att hitta sträckningar med liten påverkan på markanvändning. För att tillåta en ännu större anpassning efter fastighetsgränser och befintlig infrastruktur föreslog berörda markägare en sträckning som till viss del ligger utanför det tidigare förordade stråket. För att få ytterligare synpunkter på den av fastighetsägarna föreslagna sträckningen genomfördes ett tredje samråd under hösten 2010. Figur 3-4. Förordat stråk och övriga utredda delstråk i det andra samrådsunderlaget.

21 3.3 VALT ALTERNATIV 3.3.1 STRÄCKNING PÅ LAND Det alternativ som Svenska Kraftnät söker ledningskoncession för utgår nu ifrån den sträckningen som presenterades i det tredje samrådet. Vissa mindre korrigeringar har gjorts för att bl.a. minska påverkan på inventerade intresseområden. Löpande samråd har hållits med berörda fastighetsägare inför de genomförda korrigeringarna. Alternativet utgörs av en markkabel som går mellan stationen i Nybro till landtagningspunkten söder om Sandvik (figur 3-5). Sträckan ligger inom Kalmar län i Nybro och Kalmar kommuner. Ett nytt växelströmverk och en ny omriktarstation planeras i anslutning till befintligt ställverk nordväst om Nybro. Delsträckan Nybro-Tvärskog Från omriktarstationen i Nybro går markkabeln norr om Nybro österut, ca 7 km, längs två parallella befintliga regionnätsledningar på 130 kv. Därefter viker kabeln av i sydostlig riktning längs utkanten av Persmåla och följer en av regionnätsledningarna hela vägen mot Tvärskog, ca 17 km. Sträckan korsar väg 25, ca 5 km öster om Nybro. Den går till största delen i skogsmark och kabeln förläggs huvudsakligen i befintlig skogsgata. Delsträckan Tvärskog-Vassmolösa Markkabeln passerar strax öster om Tvärskog i nord-sydlig riktning och fortsätter söderut drygt 1 km längs befintlig regionnätsledning. Därefter förläggs den i anslutning till en mindre väg söderut drygt 1 km. Den viker därefter av i sydostlig riktning ca 3 km genom skogsmark, vartefter den förläggs i anslutning till en befintlig väg ca 500 m söderut. Markkabeln korsar därefter E22 i ost-västlig riktning. Markkabeln följer huvudsakligen befintlig regionnätsledning eller befintliga vägar längs hela sträckan. Delsträckan Vassmolösa-Sandvik Efter korsningen med E22 går markkabeln i ostlig riktning ca 2,5 km, främst genom öppen mark och till en mindre del även genom skog. Därefter förläggs markkabeln i anslutning till befintliga mindre vägar söderut ca 4,5 km för att kring Hagby passera väg 570 i ost-västlig riktning i öppen mark. Därefter förläggs markkabeln främst längs befintliga mindre vägar, men även i öppen mark och närmare kusten genom mindre skogspartier vidare österut mot landtagningspunkten söder om Sandvik. Figur 3-5. Den valda markkabelsträckningen som beskrivs i denna MKB.

22 3.3.2 STRÄCKNING TILL HAVS Från landtagningspunkten söder om Sandvik ligger sjökabeln inom det utredda sjökabelstråket mot Klaipeda i Litauen (figur 3-6). Från Sandvik går kabeln från kusten söder om Sandvik söderut ca 70 km genom Kalmarsund på havsbotten i Kalmar, Torsås och Mörbylånga kommuner i Kalmar län. Ca 30 km söder om Ölands södra udde passeras Sveriges territorialgräns. Sträckningen viker där av först åt sydost i 35 km och sedan huvudsakligen i östlig riktning i ca 290 km mot Klaipeda i Litauen. Ca 125 km sydost om Gotlands södra udde lämnar stråket svensk ekonomisk zon. Inom den ekonomiska zonen har en kuststat exklusiv rätt till exploatering av samtliga naturresurser. Den del av sträckan som inte ligger inom Sveriges territorialgräns konsekvensbedöms inte i denna MKB utan hanteras i ansökan om tillstånd enligt kontinentalsockellagen. Figur 3 6. Sjökabelsträckning

4 TEKNIK 23 4.1 ÖVERSIKTLIG SYSTEMBESKRIVNING Den planerade förbindelsen mellan Sverige och Litauen kommer att utgöras av en ca 450 km lång 300 kv likströmsförbindelse, även benämnd HVDC (High Voltage Direct Current). Förbindelsen förläggs i mark och under havsbotten (där så är möjligt) i Östersjön. Förbindelsen kommer att utgöras av två parallella mark- och sjökablar (±300 kv) vilket innebär att ingen ström kommer att ledas genom mark- eller vatten. Så kallade omriktarstationer, där växelström (AC) omvandlas till likström (DC) och vice versa, kommer att finnas såväl på svensk som på litauisk sida, se principfigur 4-1 nedan. Förbindelsen kommer att kunna överföra en effekt på ca 700 MW. Förbindelsen är planerad att anslutas till det svenska stamnätet via ett 400 kv växelströmsställverk utanför Nybro. En ny HVDC-omriktarstation kommer att byggas i direkt anslutning till 400 kv ställverket. HVDC-markkablarna kommer att förläggas från omriktarstationen i Nybro till strandkanten söder om Sandvik (en sträcka på ca 40 km). Förbindelsen övergår vid stranden till en ca 400 km lång sjökabelförbindelse som når en landtagningspunkt nära Klaipeda i Litauen. Där förläggs markkablar (ca 13 km) till en ny omriktarstation. Figur 4-1. HVDC-överföringssystem med två kablar

24 4.2 FÖRBINDELSENS TEKNISKA UTFÖRANDE 4.2.1 VÄXELSTRÖMSSTÄLLVERK OCH HVDC- OMRIKTARSTATION Såväl det nya växelströmsställverket som omriktarstationen anläggs intill ett befintligt 400 kv ställverk mellan Kyrkslätt och Rismåla utanför Nybro. Svenska Kraftnät äger den aktuella fastigheten Nybro Rismåla 2:3, se figur 4-2. Förberedande markarbeten kommer att behöva genomföras. Syftet är bl.a. att skapa bärighet för områden där exempelvis byggnader ska placeras. I dagsläget utreds två metoder. Ett alternativ är en permanent grundvattensänkning inom området, ett annat är att fylla upp med massor för att höja marknivån. En blandning av de två metoderna eller en annan teknisk lösning skulle också kunna vara ett alternativ. En eventuell grundvattensänkning kommer att behandlas i ansökan om miljödom. Tillförsel av massor genererar transporter till området. Den bästa metoden för iordningsställande av ytorna utreds. Ställverket och omriktarstationen kommer att omges av säkerhetsstängsel och ytorna innanför de instängslade områdena beläggs med en grövre typ av makadam. En tillfartsväg in till områdena samt servicevägar inom anläggningningarna behövs. Så långt som möjligt nyttjas befintliga vägar inom områdena och i mån av behov kommer dessa att förstärkas och asfaltbeläggas. Områdena kommer eventuellt att behöva dräneras till en damm. Befintliga trädridåer kommer i möjligaste mån att bevaras för att skydda mot insyn och få anläggningarna att bättre smälta in i omgivningen. Växelströmsställverket behöver en inhägnad yta om ca 25 000 m 2 och omriktarstationen om ca 27 000 m 2. Figur 4-2. Fastighet för planerad utbyggnad

25 4.2.2 VÄXELSTRÖMSSTÄLLVERK Den planerade förbindelsen ansluter till stamnätet i ett nytt växelströmsställverk intill befintligt 400 kv ställverk ca 1 km nordväst om Nybro. Det befintliga 400 kv ställverket kommer att avvecklas. Denna åtgärd utgör en del av Svenska Kraftnäts arbete med att höja driftsäkerheten i stamnätet. Det planerade ställverket kommer att ansluta två befintliga 400 kv växelströmsledningar, en befintlig reaktor, en befintlig transformator i E.ON Elnäts 130 kv växelströmsställverk samt omriktarstationen för NordBalt-förbindelsen. En manöverbyggnad med kontrollutrustning till stationen behöver uppföras inom området. Ansökan om bygglov kommer att skickas till Nybro kommun. Manöverbyggnaden behöver förses med vatten och avlopp. Diskussioner kommer att föras med kommunen om den bästa lösningen för detta. Växelströmsställverket kommer i huvudsak att omfatta samlingsskenor, frånskiljande brytare och övrig sedvanlig fackutrustning såsom ström- och spänningstransformatorer avsedda för mätning. Ström- och spänningstransformatorer, liksom lokaltransformator och reaktor, kommer att innehålla olja som isolationsmedium. I de frånskiljande brytarna kommer svavelhexafluorid (SF6) att vara isolationsmedium. Isoleroljan i ström-och spänningstransformatorerna (mättransformatorerna) fylls på i fabrik varefter transformatorerna hermetiskt försluts. Detta innebär att det inte kommer att ske någon påfyllning av isolerolja i mättransformatorerna inom ställverket. Reaktorn kommer att placeras ovanpå en tät invallning, en s.k. oljegrop. Denna ska vid ett haveri av reaktorn kunna fånga upp dess hela oljevolym. Total mängd olja i ställverket bedöms komma att uppgå till ca 44 ton eller ca 55 m 3. I ställverket kommer det också att finnas ca 600 kg SF6-gas. En viss miljöbelastning uppstår i samband med ett ofrånkomligt läckage av växthusgasen SF6. Läckaget är normalt < 0,5 % per år, dvs. max 0,3 kg SF6 per brytare och år. Användningen av denna typ av brytare bedöms inte ha någon betydande negativ påverkan på miljön. Nämnas kan att läckaget från Svenska Kraftnäts totala bestånd av SF6-brytare uppgick till ca 0,2 % under år 2009. Uppgivna mängder på olja och SF6-gas är uppskattade då den exakta mängden inte kan uppges innan slutlig konstruktion är gjord. Diesel för reservkraft kommer att förvaras i en invallad tank. Invallningen rymmer hela tankens volym. 4.2.3 HVDC-OMRIKTARSTATION I omriktarstationen omvandlas växelström till likström eller omvänt, beroende på effektriktningen (till eller från Sverige). Genom styrning av likspänningen i omriktarstationen kan elenergin styras i valfri riktning. Den teknik som valts för omriktarstationerna (utanför Nybro och Klaipeda) är relativt ny och kallas VSC (Voltage Source Converter). Tekniken baserar sig på spänningsstyrda transistorer för lik- och växelriktningen. Omriktarstationen kommer huvudsakligen att bestå av en större byggnad, uppskattningsvis 15-20 m hög, som innehåller omformarutrustning och komponenter som strömriktartransistorer etc. Intill den större byggnaden kommer också en byggnad för kontroll och styrutrustning att byggas, se principexempel figur 4-3. I anslutning till byggnaderna placeras 400 kv krafttransformatorer, reaktorer och elektrisk filterutrustning. Ansökan om bygglov för byggnaderna kommer att inges till Nybro kommun då planritningar erhållits från en kontrakterad leverantör eller entreprenör. Inom omriktarstationen är det 400 kv krafttransformatorerna som innehåller den dominerande mängden olja, uppskattningsvis omkring 300 ton. Transformatorerna kommer att placeras ovanpå en tät invallning, en s.k. oljegrop, som vid ett haveri fångar upp dess hela oljevolym. Vatten med glykol kommer att användas som kylmedium för omriktarstationens strömriktartransistorer och volymen bedöms uppgå till omkring 4 ton.

26 Figur 4-3. Principexempel på HVDC-omriktarstation Ledare Aluminium med axiell vattentätning Isolation HVDC-anpassad Polyeten (PE) Längsvattentätning Svällband eller motsvarande Skärm Koppartrådar (eller motsv.) Längs/tvärvattentätning Svällband och Al-folie (eller motsv.) Yttermantel Polyeten (PE) Ytterdiameter / Vikt Ca 100-110 mm / Ca 10-12 kg/m Figur 4-4. Principkonstruktion på HVDC-markkabel 4.2.4 HVDC-MARKKABEL En plastisolerad markkabeltyp med en principiell konstruktion enligt figur 4-4 kommer att användas. Samtliga ingående materialkomponenter i markkabeln kommer att kunna material- och/eller energiåtervinnas i framtiden. 4.2.5 HVDC-SJÖKABEL En plastisolerad sjökabeltyp med en principiell konstruktion enligt figur 4-5 kommer att användas. Ingående materialkomponenter i sjökabeln kommer att kunna material- och/eller energiåtervinnas i framtiden.