Rapport från försöksverksamheten DTLS, del av Regeringsprogrammet Uppdrag om trygghetslarm Nya tekniker i nya infrastrukturer

Rapport från försöksverksamheten DTLS, del av Regeringsprogrammet Uppdrag om trygghetslarm Nya tekniker i nya infrastrukturer Författare: Johnny Leidegren Projektledare DTLS BoråsStad Version nr Datum Författare Kommentar 0.5 2012-12-21 Johnny Leidegren Driftstatistik saknas 0.6 2013-03-11 Johnny Leidegren Analys av drifttillgänglighet inlagd 1.0 2013-03-12 Johnny Leidegren Final version Johnny Leidegren Leidegren Consulting Mobil 0707 196220 e-post johnny@leidegren.se

Sammanfattning I maj 2010 fick Hjälpmedelsinstitutet (HI) i uppdrag från regeringen att genomföra ett program med utvecklings- och informationsinsatser för att förbättra säkerheten inom kommunernas trygghetslarmstjänster mot bakgrund av skiftet till digital teknik inom telekommunikationsnäten. Programmet pågår fram till mars 2013 och omfattar områden såsom storskalig försöksverksamhet, teknikstudier, framtagning av gemensam standard och bildandet av branschorganisation. Den storskaliga försöksverksamheten startade i september 2010 inom Sjuhäradsförbundet med Borås Stad som huvudman. Inom försöksverksamheten har trygghetslarm upphandlats, modern telekommunikation använts och projektet har bidragit till utveckling och driftsättning av helt digital larmmottagning med frekvent driftsövervakning. Resultat och erfarenheter från den storskaliga försöksverksamheten i Sjuhärad har sammanställts i denna rapport. Rapporten ger en översikt av trygghetslarmens funktion som ett verktyg för personalen i omsorgsorganisationen att skapa ökad trygghet för brukaren. Trygghetslarmens funktion och driftsäkerhet beskrivs såväl i tekniska avsnitt som i avsnitt om arbetsorganisation och rutiner. Rapporten innehåller starka rekommendationer om att Sveriges kommuner måste ändra sin policy för hanteringen av trygghetslarmens telekommunikation från det att man konsekvent låter användaren betala och teckna abonnemanget för trygghetslarmet. För att lyckas i mötet med brukaren, att höja kvaliteten och säkerheten och för att kunna genomföra teknikskiftet måste kommunen ta sitt ansvar för kommunikationen och varje övrig länk i kedjan från brukare till omsorgens åtgärder. I kommunernas omsorgsarbete är trygghetslarmen ett verktyg för att skapa trygghet för brukaren genom att larmen erbjuder en förenklad kontaktväg till omsorgspersonal. Känslan av trygghet är en tungt vägande faktor för brukarens möjlighet att bo kvar i sitt ordinarie boende, och därmed är väl fungerande teknik och trygghetslarm ett minimikrav i kommunens omsorgsarbete. Så gott som alla trygghetslarm som idag är installerade hos brukare är konstruerade för 70- talets telefonsystem och som vid upprepade tillfällen visat sig att inte fungera tillfredställande i dagens moderna telekommunikationssystem. I det traditionella telefonsystemet var tonvalssignalering en tillgänglig teknik för att skicka trygghetslarmets signaler över ett telefonsystem byggt för mänskligt tal. Genom att de flesta trygghetslarm idag forfarande bygger på teknik avsett för den gamla analoga tekniken med mekaniska eller elektromekaniska växlar, uppstår det problem i dagens moderna datoriserade telekommunikationssystem. Att idag fortfarande lita till tonvalssignalering skapar problem för trygghetslarmen i dagens datoriserade och paketförmedlande telekommunikationssystem. Infrastrukturen i Sverige för telekommunikationsnäten är baserad på paketförmedlande digital teknik så som till största del internetprotokollet (IP) och har byggts för att även hantera den mänskliga rösten i telefonsamtal. Tonvalssignalering har inte prioriterats i de moderna telekommunikationsnäten eftersom dessa erbjuder andra och mycket effektivare sätt att förmedla signaler, exempelvis data i form av digitala datapaket över Internet. Telekominfrastrukturen i Sverige är nu moderniserad men flera aktörer marknadsför fortfarande trygghetslarmsprodukter baserade på tonvalssignalering istället för att anamma den datapaketförmedlande teknik som används i dagens telekommunikationsnät. Post och Telestyrelsen anger med tydlighet i sin rapport, Kartläggning och analys av den svenska marknaden för trygghetslarm (PTS-ER-2012-12) att det för en fungerande kommunikation krävs trygghetslarm konstruerade och byggda för det digitala paketförmedlande internetprotokollet i dagens telekommunikationsnät. Utan fungerande kommunikation brister en vital länk mellan brukaren och kommunens omsorg och därmed även den känsla av trygghet som skulle skapas. Infrastrukturen är på plats, och några leverantörer av digitala trygghetslarm samt leverantörer av larmmottagningssystem anpassade för internetprotokollet finns tillgängliga på marknaden. Kommunerna kan alltså redan idag påbörja utbytet av trygghetslarm, telekommunikation och 2

larmmottagningscentraler till system som är anpassade till dagens digitala telekommunikationsnät. Med den nya digitala tekniken följer möjligheten att frekvent, på minutnivå, övervaka att trygghetslarmet och kommunikationen till larmmottagaren fungerar, något som inte är möjligt med den gamla tonvalstekniken. Som en konsekvens av moderniseringen av telekommunikationsnätet kommer telestationer med äldre teknik och lägre trafikintensitet att läggas ner av kostnadsskäl. Kunderna kommer att istället erbjudas en lösning baserad på mobiltelefonin om inte fast internetförbindelse skulle finnas hos kunden. För kommunen innebär detta att man i många fall måste installera ett trygghetslarm byggt för att fungera i mobilnätet och kunna förses med en extern riktad antenn om det krävs för kontakt med mobilnätet. I dessa fall sker installationen parallellt med kundens så kallade fastmobiltelefon, dvs den lösning Telia erbjuder sina kunder när stationer läggs ner. Även om trygghetslarmet till sitt yttre och i sitt användande inte skiljer sig nämnvärt från äldre modeller är tekniken under skalet annorlunda. Framför allt behöver omsorgspersonal som arbetar med larm utbildas, tränas och ges tid att sätta sig in i de förändringar som arbetet med en ny teknik innebär. Utbyte av trygghetslarm sker genom ett besök hos brukaren och ger upphov till restid och förberedelser som inte sällan tar mer tid än själva utbytet hos brukaren, och det finns ca 200 000 trygghetslarm i Sverige. Nya digitala trygghetslarm behöver kopplas till larmmottagare som kan hantera internetbaserad larm- och samtalstrafik. Praktiskt sett kommer ett utbyte att sträcka sig över flera år. Eftersom driftsäkerheten hos äldre trygghetslarm är ifrågasatt, och därmed tryggheten, bör utbytet starta snarast möjligt. Teknikskiftet av trygghetslarmen ställer höga krav på kommunerna i form av nya rutiner, nya sätt att upphandla och betala samt att förstå och använda ny teknik. Detta i sin tur kräver gott ledarskap, samordning, politisk förankring, finansiering och koordinering av omsorg, IT och upphandling i kommunen. Ny teknik kan skapa nya verktyg och möjligheter. Exempelvis har flera kommuner idag testat nyckelfria lås med hjälp av intelligenta mobiltelefonsystem. Fler användningsområden kan effektiviseras med hjälp av modern teknik om inriktningen och samarbetet inom kommunerna fungerar väl. Viktiga punkter som bör ses som en helhet för trygghetskedjan. Tonvalssignalering är problemet med traditionella trygghetslarm. Ersätt traditionella larm med moderna digitala larm baserade på internettekniken (IP). Använd larmmottagning baserad på IP och utan tonval i någon del av trygghetskedjan. Övervaka driften frekvent på minutnivå. Använd en dator att automatiskt kontrollera driften och meddela personal när driftövervakningen visar att åtgärd kan behöva göras. Utvärdera driftstatistik regelbundet som en del i kvalitetsabetet och förbättring av rutiner kring trygghetslarmen. Samarbeta och utbyt efarenheter mellan grupper, enheter och kommuner. 3

Innehållsförteckning 1 Bakgrund...6 1.1 Trygghetslarm, en kort beskrivning...6 1.2 Trygghetskedjan...7 1.2.1 Trygghetskedjan och traditionell telefoni...8 1.2.2 Trygghetskedjan och modern telekommunikation...8 1.3 Definition av begrepp, termer och förkortningar...9 2 Storskaliga försöket i Sjuhärad...9 2.1 Anskaffning för projektet...9 2.2 Utbyte av trygghetslarmen...10 2.2.1 Utbildning av personal...10 2.2.2 Mobil eller fast uppkoppling...10 2.2.3 Test av rutiner...11 2.2.4 Installation hos brukare...12 2.2.5 Verktyg för programmering och övervakning...12 2.2.6 Frekvent teknisk övervakning...12 2.2.7 Kommunikation över GSM/GPRS...13 2.2.8 Paketförmedlad mottagning av trygghetslarm över GSM/GPRS...14 2.2.9 Uppdatering och administration av trygghetslarmen...14 2.2.10 Mötet med brukaren...14 2.3 Omsorgsorganisationen...15 2.3.1 Lagstiftning, omsorg och kvalitetskrav...15 2.3.2 Rutiner vid larm...17 2.3.3 Rutiner och dokumentation vid installation av digitalt trygghetslarm..18 2.3.4 Hantering och rutiner vid larm om tekniska funktionsfel...19 2.4 Kostnader, avtal och upphandling...19 3 Slutsatser...21 3.1 Trygghetslarm i modern infrastruktur...21 3.2 Teknisk övervakning och kommunikation...21 3.2.1 Trygghetslarmet...22 3.2.2 Övervakningen...22 3.2.3 Kommunikationsprotokoll...23 3.3 Kontroll över trygghetskedjan...23 3.4 Rutiner och utbildning...23 3.5 Kvittenser...24 4 Rekommendationer...25 4.1 Digitala trygghetslarm i en digital infrastruktur...25 4.2 Etablera en säkrad trygghet...25 4

4.3 Ny utrustning med ny teknik...25 4.4 Tekniken måste övervakas...25 4.5 Digitala trygghetslarm och larmmottagning i upphandling...25 4.5.1 Trygghetslarmen...26 4.5.2 Larmcentralen...26 4.5.3 Kommunikationen...27 4.6 Uppföljning och kvalitetsarbete...28 5 Definitioner och uttryck i rapporten...28 6 Driftsstatistik...31 6.1 Faktabakgrund...31 6.2 Analysbakgrund...31 6.3 Analysresultat...31 7 Referenser...32 7.1 PTS...32 7.2 Mobiltelefonisystem, deras historik och utveckling...32 5

Ett tack till personal i larmpatrullerna i Borås och Sjuhärad som oförtröttligt kämpat med den nya tekniken för att ge sina brukare fungerande trygghetslarm. Ett särskilt tack till Maria Snygg som med sin långa erfarenhet av omsorgsarbete hållit ihop arbetet med utbytet, stöttat, peppat och utbildat personalen. 1 Bakgrund Regeringen gav i beslutet S2010/4317/ST i maj 2010 Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att till och med mars 2013 genomföra ett program med utvecklings- och informationsinsatser som syftar till att stödja kommunerna att stärka säkerheten i trygghetslarmtjänsterna i samband med det pågående införandet av digital teknik inom teleområdet. I regeringsuppdraget har projektet Digitala TrygghetsLarm I Sjuhärad (DTLS) ingått i syfte att genomföra storskaliga fältförsök med målsättningen om över 1 000 installationer. Borås Stad, som har ansvaret för försöksverksamheten i Sjuhärad, genomförde förstudien benämnd - Förstudie inför fältförsöket DTLS under Regeringsprogrammet Uppdrag om trygghetslarm Nya tekniker i nya infrastrukturer -gjordes en genomgång av marknaden för trygghetslarm. Uppdraget från regeringen innebar att i ett storskaligt försök testa och utvärdera värdet av nya tekniker i den nya digitala infrastruktur som växt fram inom telekommunikationsmarknaden. Projektet I Sjuhärad pågick från och med september 2010 till och med december 2012. I linje med projektets mål att undersöka och informera kommunerna om digitala trygghetslarms potential att ge bättre funktionalitet och säkerhet uppställdes följande kriterier: Trygghetslarmen skulle till sitt yttre och ur ett brukarperspektiv inte skilja sig från traditionella trygghetslarm. Trygghetslarmen skulle vara baserade på ny teknik och fullt ut kunna fungera i den nya infrastrukturen. Trygghetslarmen skulle erbjuda ny funktionalitet. Driftövervakning och möjligheten att göra detta praktiskt taget kontinuerligt utan orimliga konsekvenser är ett exempel på detta. Ett larm från ett trygghetslarm ska kunna tas emot i en larmcentral på ett betryggande sätt. Begreppet trygghetskedjan myntades i syfte att illustrera att ett flertal länkar, däribland teknik, personal och telekommunikation, måste bilda en hel fungerande kedja för att trygghetslarmet med säkerhet ska kunna bidra till trygghet för brukaren. 1.1 Trygghetslarm, en kort beskrivning Trygghetslarm är en apparat som skall underlätta för brukaren att komma i kontakt med omsorgen eller larmpersonal vid behov. Trygghetslarmet kommunicerar med en larmcentral via ett telekommunikationsnät. Utöver att skicka ett larm skall trygghetslarmet kunna öppna en talkanal så att brukare och larmmottagare kan prata med varandra även om brukaren inte är i larmets omedelbara närhet. 6

Utöver knappar på själva larmet finns en larmknapp som kan bäras runt handleden eller i ett band om halsen. Knappen har radiokontakt med trygghetslarmet och används för at brukaren skall kunna larma även om larmet inte kan nås. Vid tryck på knappen kontaktar trygghetslarmet en larmcentral eller personalgrupp i kommunen. Vid mottagning av larmet kopplas ett samtal upp mellan larmmottagare och brukare för att avgöra vad för hjälp som behövs. Personalen kan prata med användaren via en högtalare och mikrofon som sitter i trygghetslarmet. Samtalet är viktigt för att rätt åtgärd skall kunna vidtas. Både samtal och larmning är beroende av att kommunikation mellan trygghetslarm och larmcentral fungerar när den behövs. Därför behövs både avtal om och kontroll av att kommunikation och utrustning fungerar som avsetts. 1.2 Trygghetskedjan Trygghetskedjan börjar och slutar hos brukaren som en ring av länkar i en kedja. Brukaren ska vid behov kunna larma och komma i kontakt med personal. Brukaren trycker vid larm på trygghetslarmets larmknapp, vanligtvis buren i ett armband runt handleden eller i halsband hängande runt halsen. Trygghetskedjan är fullbordad då personal har vidtagit de åtgärder som situationen krävde och dokumenterat händelsen. Trygghetskedjan består av en serie händelser och teknisk utrustning som förmedlar information vid larm och om utrustningens status. Den tekniska utrustningen, trygghetstelefonen och dess bärbara larmknapp, är ett hjälpmedel för att brukaren i hemmet ska kunna larma vid behov och föra samtal med larmmottagaren. För korrekt åtgärd fordras att omsorgspersonal får information om larmorsak och vidtar rätt åtgärd. Således är det viktigt att teknik och personal fungerar tillsammans där var och en gör sin del. Det är varje kommuns ansvar att ha rutiner för hur trygghetslarmen och larmhändelser ska hanteras då dessa erbjuds av omsorgen. Trygghetskedjan, definierades i projektet i Sjuhärad för att illustrera vad som behövs och vilka som är involverade för att ett larm ska komma fram, åtgärdas, kvitteras och dokumenteras. 7

1.2.1 Trygghetskedjan och traditionell telefoni Traditionellt har trygghetslarmen anslutits till allmänna telenätet på det telefonabonnemang som brukaren förväntats ha tecknat. I dagens samhälle kan detta inte längre tas för givet då både utbudet av operatörer och tekniken i telenäten har förändrats. Genom införandet av digital teknik i telenätet har det skett en övergång från kretskopplad teknik till paketförmedlad IP-baserad teknik. För att kunna erbjuda trygghetslarm med god kvalitet fordras att kommuner tar ett helhetsgrepp om trygghetslarmen som tjänst med de delar som krävs för en säker och trygg funktion. Användaren är traditionellt avtalspart för telekommunikationen. Kommunalt ansvarsområde Användaren Larmlev. Kommunikationslev. Larmmottagningen Larmhanteringen Personal -organisation -rutiner Användaren avtalspart Kommunen avtalspart Bilden ovan är en illustration till hur kedjan av händelser vanligen ser ut. Kommunen har avtal med eller driver i egen regi flera länkar i trygghetskedjan men har traditionellt ingen kontroll över vad som händer med telekommunikationen. Därmed uppstår ett omlott beroende i trygghetskedjan och traditionellt anses telekommunikationsanslutningen vara ett egenansvar. Genom teknikutvecklingen och avskaffandet av telemonopolet har komplexiteten för användaren ökat genom fler telekommunikationsaktörer med olika erbjudanden inom telefonin. 1.2.2 Trygghetskedjan och modern telekommunikation Projekt DTLS startade med ansatsen att trygghetslarm skulle anslutas via fast Internetuppkoppling eller via mobilnätsansluten sådan. Efter ett antal besök hos brukare insågs att fast Internetuppkoppling bara fanns hos ett fåtal brukare av trygghetslarm. De flesta av larmen kom därmed att kopplas via mobilnätsanslutningen GSM/GPRS till Internet. Vid diskussioner med mobilteleoperatörer beskrevs abonnemangsformer inom det affärsområde som benämns telematik eller M2M (maskin till maskin). Denna abonnemangsform, med tillägg för röstsamtal, blev basen för mobilnätsanslutna trygghetslarm. Avtal tecknades av kommunen med olika teleoperatörer och därmed kunde trygghetskedjans länkar till största delen styras och kontrolleras av kommunen via avtal med operatörerna. Ett grundläggande steg för att skapa en säker kommunikation för trygghetslarmen är att kommunen avtalar med teleoperatörer och därmed kan bestämma kraven för hur kommunikationen mellan trygghetslarmet och larmmottagaren ska hanteras. Detta till skillnad mot den traditionella metoden där användarens abonnemang användes utan möjlighet till kontroll om detta ändrades eller upphörde. Problemen med trygghetslarm enligt traditionell metod har upplevts av personal och artiklar publicerats i media när abonnemang ändrats och trygghetslarmet slutat fungera. Att i dagens avreglerade telemarknad lägga ansvaret för telekommunikationen på användaren när 8

tjänsten erbjuds av kommunen bör ifrågasättas. För en kommun finns tillgång till abonnemang och avtal som inte är tillgängliga för en privatperson. Egenansvaret i trygghetskedjan i projektet i Sjuhärad definieras som att det är upp till användarens egenansvar att ansvara för att man har larmknappen på sig eller inte. Kommunen tar sitt ansvar genom avtal med parterna i trygghetskedjan. Kommunalt ansvarsområde Användaren Larmlev. Kommunikationslev. Larmmottagningen Larmhanteringen Personal -organisation -rutiner Frekvent teknisk övervakning och kvittenser Användaren avtalspart Kommunen avtalspart Genom att kommunen är avtalspart för stegen i trygghetskedjan och utnyttjar tekniken i den digitala infrastrukturen för övervakning av att trygghetslarmen fungerar kan kommunen med stor säkerhet veta att trygghetskedjan är hel och fungerar som avsett. 1.3 Definition av begrepp, termer och förkortningar Definition av begrepp, termer och förkortningar har varit en viktig del i projektet. Bra definitioner har delvis saknats eller inte varit tillgängliga för verksamheter inom kommunernas omsorg. Tydliga gemensamma definitioner är framförallt viktiga inför att ny teknik införs och detta ska kunna speglas i kommunernas upphandlingar. I en upphandling är det väsentligt att förstå hur den traditionella analoga tekniken och dagens digitala paketförmedlande internetteknik skiljer sig åt för att kunna jämföra och utvärdera. Teknisk kompetens bör ingå i den grupp som utvärderar anbud och specifikt bör tonvalssignalering, även kallat DTMF, undvikas då detta är en i grunden analog teknik som inte bör användas i dagens digitala infrastruktur i telekommunikationsnäten. För en övergång till en helt digital trygghetskedja kan alltså inte tonvalssignalering ingå i någon del. Väsentliga begrepp, termer och förkortningars betydelse som använts i projektet är definierade i avsnitt 5. 2 Storskaliga försöket i Sjuhärad 2.1 Anskaffning för projektet Efter genomgången förstudie startades en upphandling av trygghetslarm för den storskaliga försöksverksamheten i projektet i Sjuhärad. Uppdraget var att testa den nya tekniken i nya infrastrukturer vilket i praktiken innebar att använda digitalt baserade trygghetslarm samt att larmning och övervakning använder den nya IP-baserade infrastrukturen som växt fram i Sverige, Europa och världen. Infrastruktur baserat på Internet (IP) ger möjlighet att kostnadseffektivt sända data och övervaka 9

utplacerade enheter med en frekvens på minutnivå - snarare än dygnsvis (var 24:e timme) som varit legio för analoga trygghetslarm över fast traditionell telefoni eller via uppringd GSM-anslutning. Upphandlingen avslutades och avtal tecknades med leverantör i februari 2011. 2.2 Utbyte av trygghetslarmen 2.2.1 Utbildning av personal Utbildning av berörd personal genomfördes för de nya produkterna och verktygen. För användare är funktioner och utseende i stort sett samma som tidigare modeller. För omsorgspersonalen finns nya funktioner som anslutning till nätverk, mobilt eller fast, och programmering av trygghetslarmet, dvs. inställning av trygghetslarmet för en specifik användare, via dator. Programmeringen av trygghetslarmen sker via kommunens nätverk och ett webbaserat verktyg. Det webbaserade verktyget, I-Care Online, ger en bra översikt av trygghetstelefonernas status och hjälper personalen vid inställningar av trygghetstelefonerna. De flesta inställningar som behövs är inlagda i förberedda formulär som personalen väljer och kompletterar med uppgifter som är unika för varje användare. När personalen fyllt i uppgifter i formuläret, som visas i klartext på bildskärmen för kontroll, krypteras och skickas detta till trygghetstelefonen över Internet. Trygghetslarmet är nu klart att placeras ut hos sin användare. De nya trygghetslarmen väcker till en början en viss tveksamhet hos delar av personalen då de uppfattas som tekniska nyheter och förväntas svåra att hantera. Ett antal tekniska enheter för datakommunikation, såsom router, switch och nätverkskablar, anskaffas och används under utbildning för att träna personal i den nya digitala tekniken. Genom att få öva på utrustningen under handledning förändras attityden till den nya tekniken och personalen känner sig tryggare med det nya arbetssättet. 2.2.2 Mobil eller fast uppkoppling Första leveransen trygghetstelefoner bestod av trygghetstelefoner för enbart fast internetuppkoppling och sådana som även hade internetuppkoppling via GSM/GPRS. Vid utplaceringen visar det sig att de flesta brukare inte har någon fast internetuppkoppling utan antalet installationer via GSM/GPRS kommer att dominera. Hos de användare som hade en fast internetuppkoppling och abonnemang användes dessa för trygghetstelefonen om ledig port fanns och uppkopplingen var påslagen dygnet runt. Om så inte var fallet installerades trygghetstelefonen med uppkoppling via GSM/GPRS. För de som inte hade fast internetanslutning användes trygghetslarm med GSM/GPRS anslutning. Avtal träffades med tre olika mobiltelefonioperatörer, Telenor, Tele2 och Telia, som erbjuder så kallade telematikabonnemang, maskin till maskin kommunikation (M2M), med tillägg för röstsamtal. Normalt används telematikabonnemangen för tillämpningar som inte kräver röstsamtal. Exempel på detta är kontokortsförsedda parkeringsautomater, övervakning av pumpar, avläsning av elmätare och liknande. De tre olika operatörernas erbjudande skiljde sig så till vida hur skräddasytt de kunde erbjuda en tjänst för trygghetslarmen med de lite annorlunda behov trygghetslarmen har i jämförelse med de etablerade telematiktjänsterna. Avtalen tecknas av kommunen och ger kommunen kontrollen över kommunikationen och användarna slipper ansvara för eller ta ställning till olika abonnemangsformer som krävs för trygghetslarmen. Avtal träffas med mobiloperatör inom telematik, även kallat maskin till maskin kommunikation (M2M) med tillägg för röstsamtal. Avtalet ägs av kommunen och ger kommunen kontrollen över hur kommunikationen kan ske. Mobiloperatören svarar för uppkoppling till Internet i en kopplingspunkt vanligtvis kallat APN (Access Point Name). 10

2.2.3 Test av rutiner En workshop genomförs med de först utbildade på de nya larmen för att bestämma en lämplig arbetsprocess vid installation av nya trygghetslarm. Processen testas av en grupp och hos ett mindre antal brukare. Ett exempel på process för programmering visas nedan. Programmering för fast Internet 1. Ta fram det larm som ska installeras 2. Sätt i elkabel i larmenhet och i eluttag 3. Sätt i nätverkssladd i larmenhet och i modem/switch till data eller bredband 4. Starta larmet (på baksidan av larmet där strömkabel och elkabel är anslutna ska det lysa en gul och grön diodlampa) 5. Kontrollera serienumret på larmenheten 6. Gå in på webverktyget för programmering 7. Skriv in ditt användarnamn 8. Skriv in ditt lösenord 9. Välj Logga in 10. Välj Nytt Larm 11. Välj vakanta produkter 12. Välj det serienummer som finns på den larmenhet du ska installera 13. Skriv in namn på brukaren och ev. Larmkod (det nummer ni skickar till larmcentralen) 14. Välj Aktivera och vänta tills det lyser endast grön lampa på larmenheten (kan ta en liten stund) 15. Gå in på listan Utplacerade larm 16. Leta upp det serienummer du installerat och vänta tills det blir en grön plupp framför serienumret och står Normal drift 17. Programmera in larmtillbehör 18. Provlarma till larmcentralen, glöm inte kontrollera att namnet stämmer med larmcentralens uppgifter Programmering för mobilt Internet 1. Sätt på antenn på larmet 2. Koppla in nätverkssladden 3. Koppla in elsladd 4. Sätt i SIM kort i larmapparaten, (den minsta luckan under larmenheten, sitter med skruv) 5. Starta larmet 6. Gå in på webverktyget för programmering 7. Logga in med ditt namn och lösenord 8. Kontrollera serienumret på larmenheten 9. Kontrollera att endast grön lampa på larmet lyser 10. Välj nytt larm 11. Välj vakanta produkter 12. Välj rätt serienummer 13. Skriv namnet på brukaren och ev. larmkod 14. Välj mall GSM operatör1 15. Skriv in den larmkod brukaren har (den ni skickar till larmcentralen) 16. Välj aktivera och vänta tills endast grön lampa på larmenheten lyser. 17. Titta på listan Utplacerade larm och leta upp det serienummer ni installerat och vänta tills det blir en grön plupp framför serienumret och det står Normal Drift 18. Programmera in larmtillbehör 19. Ta bort nätverkskabeln 20. Det kommer nu att lysa en grön och en röd lampa på larmenheten (utropstecken) 21. Provlarma till larmcentralen, glöm inte att kontrollera att namnet stämmer med larmcentralens uppgifter Efter första testets goda utfall utvidgas antalet brukare till att omfatta stadsdelen Centrum. Inställningarna för och uppföljning av trygghetslarmets installation hos brukaren görs med hjälp av det webbaserade verktyget I-Care Online. Att använda ett webbaserat verktyg ger möjlighet att programmera inställningar för trygghetslarmen med stöd av fördefinierade 11

formulär och uppgifter i klartext som ger bättre kontroll. Ett webbaserat verktyg kommunicerar över Internet och ska därför vara konstruerat för och användas ihop med kryptering av alla identifierbara uppgifter mellan trygghetslarmet och verktyget. 2.2.4 Installation hos brukare Organisation och personal är i huvudsak den samma som hanterade traditionella trygghetslarm, dvs. larmpatrullerna i stadsdelarna. Efter en inkörningsperiod anses handhavandet av de digitala trygghetslarmen enklare än trygghetslarm för traditionell telefoni. Personalen uppskattar att inställningarna kan förberedas på kontoret och behöver inte heller leta efter det första telejacket i användarens lägenhet. Inställningarna för och uppföljning av trygghetslarmets installation hos brukaren görs med hjälp av det webbaserade verktyget I-Care Online och testas mot larmcentral att alla uppgifter stämmer. Installationen hos brukaren sker med inkoppling till elnätet och information till användaren. Användaren visas hur larmknappen används samtidigt testas att larmknappen fungerar i hela bostaden. Installationen avslutas med provlarmning till larmcentral och uppgifter kontrolleras muntligt. Inkoppling sker mestadels via GSM/GPRS och vid test hos brukare avgörs om extern antenn behövs för att få tillräckligt bra mottagning. För att detta ska vara möjligt måste trygghetslarmet för GSM/GPRS vara utrustat med extern antennanslutning och GSMmodulen via trygghetslarmet meddela ett värde för aktuell fältstyrka. Något letande efter första jacket behövs inte då traditionell telefoni inte nyttjas. För inkoppling via fast anslutning så används brukarens existerande abonnemang och utrustning genom att trygghetslarmet ansluts med en närverkskabel till brukarens utrustning. Brukaren måste vara väl medveten om att hans internetanslutning måste vara igång för att larmet skall fungera. Vid tveksamhet bör GSM/GPRS övervägas. Batteriuppbackning finns i trygghetslarmet för eventuellt strömavbrott. Vid strömavbrott meddelar trygghetslarmet detta via den frekventa övervakningen. 2.2.5 Verktyg för programmering och övervakning Programmering av inställningar och övervakning styrs av rättigheter som personalen tilldelats i övervakningssystemet I-Care Online. För att programmering och övervakning av trygghetslarmsenheterna ska kunna fungera effektivt fordras att programmet som utför detta kan hantera grupper av trygghetslarm som överensstämmer med kommunens arbetsgrupper. En arbetsgrupp bör av praktiska skäl inte se fler trygghetslarm än vad de har ansvar för. Oavsett vad ett verktyg avses användas till är det viktigt att det testas och provas grundligt med avseende på ergonomi, rutiner och dess förmåga att stötta omsorgens verksamhet. Verktyget ska specifikt kunna stötta personal i deras sysslor och underlätta arbete för bättre kvalitet och rutiner inom omsorgen. 2.2.6 Frekvent teknisk övervakning Övervakning görs genom att trygghetslarmet skickar sin status i ett datapaket över Internet, vanligtvis kallat heart beat (HB). För mobilnätsuppkopplade trygghetslarm skedde till att börja med övervakningen varje minut men ändrades senare till varannan av praktiska skäl. Kopplingen mot Internet sker för mobilt Internet via mobiloperatörens så kallade APN. Koppling mot Internet för en fast uppkoppling sker via den lokala Internetoperatörens kopplingspunkt mot Internet, en så kallad gateway. Övervakning med användning av frekvent skickade datapaket ger en praktiskt taget kontinuerlig övervakning av både trygghetslarmen och att kommunikationsvägen fungerar. För traditionella analoga trygghetslarm finns ingen annan möjlighet att kontrollera funktionen än att låta trygghetslarmet ringa upp larmcentralen och skicka en analog tonvalsbaserad kod för provlarmen. Eftersom det fordrar uppringning har detta skett på sin höjd en gång per dygn 12