Jag ser liksom inte en tjej eller kille på det sättet, utan jag ser en människa

Fakulteten för lärande och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Jag ser liksom inte en tjej eller kille på det sättet, utan jag ser en människa - en studie av vägledares medvetenhet och tillämpning av ett genusperspektiv I don t see a girl or a boy in that way, I see a person - a study of career counselors awareness and application of a gender perspective Kerstin Lindahl Sofi Rasmusson Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp Datum för slutseminarium: 2012-12-17 Handledare: Frida Wikstrand Examinator: Roland Ahlstrand

Sammanfattning Studiens teoretiska utgångspunkt är att kön är något som är socialt konstruerat och skapas genom normer, föreställningar och förväntningar och därför måste ses i sitt historiska och kulturella sammanhang. Redan som små lär vi oss vad som är manligt respektive kvinnligt och vad som är passande för respektive kön att göra. Dessa normer begränsar våra val i livet, och då inte minst våra studie- och yrkesval. Vår utgångspunkt är att genusmedvetenhet i vägledningsarbetet innebär att vägledaren är medveten om de normer och föreställningar som finns i samhället, och på så vis synliggöra dessa föreställningar genom att utmana och vidga den sökandes perspektiv. Syftet med studien är att undersöka hur vägledare ser på den könssegregerade arbetsmarknaden, hur vägledare resonerar kring genusmedveten vägledning, vilka föreställningar som forskningen presenterat om manligt och kvinnligt, och slutligen om och i så fall hur vägledare arbetar genusmedvetet genom att t.ex. vidga den sökandes perspektiv. För att få svar på våra frågor har vi använt oss av kvalitativa intervjuer med vägledare, som sedan följts upp av observationer av vägledningssamtal. Studiens huvudsakliga resultat är att vägledarna själva inte tycker sig tillämpa ett genusperspektiv, utan arbetar utifrån ett individcentrerat arbetssätt. De beskriver det som att de enbart ser en människa, en individ. Analysen visar att det uppstår problem när man endast ser till individen, utan att ha en medvetenhet om alla de påverkansfaktorer som kan hämma och begränsa oss, där genus utgör en av de mest centrala och grundläggande. Nyckelord: Könssegregering, genus, genusmedveten vägledning, sociala konstruktioner, vidga perspektiv. 2

Förord Vi vill först och främst tacka vår handledare. Tack Frida för all genuin hjälp, stöd, tips och råd som vi fått under din handledningstid med detta examensarbete! Vi vill också tacka våra informanter som ställt upp under denna studie, utan er hade inte denna studie varit möjlig. Vi vill också tacka varandra för alla givande diskussioner och engagemang i ämnet samt att vi peppat varandra när det känts extra tungt, då vi har sett på arbetet med humor. Vi kommer väl fortfarande hålla på med detta arbete när vi hamnat på ålderdomshem! Ja, vi går med våra rullatorer och säger: ja, den där könssegregerade arbetsmarknaden. Examensarbetet har i sin helhet fördelats lika, då vi bearbetat, analyserat och författat allt material tillsammans. Intervjufrågorna har vi tillsammans utformat och ställt varannan fråga var till intervjupersonen. Observationsschemat har vi också utformat tillsammans. Undantaget är sammanfattningen som Kerstin har skrivit och inledningen som Sofi har skrivit. 3

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 6 1.1 SYFTE... 7 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR:... 7 1.3 BEGREPPSDEFINITIONER... 8 2. TIDIGARE FORSKNING... 9 2.1 DEN KÖNSSEGREGERADE ARBETSMARKNADEN... 9 2.2 GENUSMEDVETEN VÄGLEDNING... 10 2.3 KÖN OCH POSITIONERINGAR... 11 2.4 SAMMANFATTNING... 13 3. TEORI... 14 3.1 GENUS SOM STRUKTUR... 14 3.2 GENUS EN SOCIALISERINGSPROCESS... 15 3.3 GENUS NÅGOT VI SJÄLVA KONSTRUERAR... 16 3.4 VÄGLEDNINGSTEORI... 17 3.4 SAMMANFATTNING... 19 4. METOD... 20 4.1 METODVAL OCH METODDISKUSSION... 20 4.2 URVAL... 21 4.3 GENOMFÖRANDE... 22 4.4 ANALYSMETOD... 22 4.5 ETISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTT... 23 5. RESULTAT... 24 5.2 VÄGLEDARNAS SYN PÅ DEN KÖNSSEGREGERADE ARBETSMARKNADEN... 24 5.2 HUR VÄGLEDARE RESONERAR KRING GENUSMEDVETEN VÄGLEDNING... 26 5.2.1 Genusmedveten vägledning... 26 5.2.2 Vägledarens påverkan... 29 5.2.3 Yttre påverkansfaktorer... 31 5.3 FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN... 32 5.4 HUR UTMANAS OCH VIDGAS DEN SÖKANDES PERSPEKTIV?... 34 5.5 SAMMANFATTNING... 35 6. ANALYS... 37 6.1 DEN KÖNSSEGREGERADE ARBETSMARKNADEN... 37 6.2 GENUSMEDVETEN VÄGLEDNING... 38 4

6.2.1. En analys av ett individcentrerat arbetssätt... 38 6.3 FÖRESTÄLLNINGAR OM KÖN... 40 6.4 BRISTANDE FÄRDIGHETER... 41 7. DISKUSSION... 42 7.1 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING... 43 8. LITTERATURLISTA... 45 9. BILAGOR... 47 5

1. Inledning I Sverige är andelen kvinnor som yrkesarbetar hög till skillnad från många andra länder, där väldigt många kvinnor befinner sig utanför arbetsmarknaden (SOU 2004:43). Även om mycket har hänt går utvecklingen mot en mer jämställd könsfördelning långsamt framåt. Inom vissa områden har det skett förbättringar såsom mäns uttag av föräldraledighet och en ökning av antalet kvinnliga professorer (SCB 2010). Arbetsmarknaden är dock fortfarande väldigt könssegregerad, då majoriteten kvinnor och män väljer att söka sig till olika yrken och arbetar inom skilda arbetsområden. Endast 13 procent av kvinnorna och 12 procent av männen arbetar i yrken med en jämn könsfördelning (SCB, 2012). Även utbildningen på alla nivåer är könsuppdelad. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är dessutom fortfarande oförändrade (SCB2012, SCB 2010). Den könssegregerade arbetsmarknaden får negativa konsekvenser på alla nivåer. På individnivå ger det konsekvenser i form av kostnader knutna till skillnader i löner och skillnader i deltidsarbete mellan kvinnor och män, där kvinnor har en lägre lön och en högre andel deltidsarbetande. Detta leder i sin tur till lägre pensioner. På organisationsnivå leder segregeringen till bristande matchning mellan utbud och efterfrågan vid rekrytering, då arbetsgivare endast väljer ur halva befolkningen (Löfström, 2005, Stockholmsläns landsting, 2010). Kostnader knutna till bristande heterogenitet internt i organisationer är också ett problem som kan leda till ett ökat antal olycksfall, sjukskrivningar och ett sämre ekonomiskt resultat (Stockholmsläns landsting, 2010). På samhällsnivå motverkar segregeringen utveckling och tillväxt, eftersom den begränsar arbetsmarknadens inneboende dynamik (Stockholmsläns landsting 2010). Med bakgrund till den senaste forskningen (Löfström, 2005, SOU:2004:43, Stockholms Läns landsting, 2010) är vägledares arbete en viktig del i arbetet mot en mer könsintegrerad arbetsmarknad, då vägledningen måste se till att kön inte står i vägen för en persons val av utbildning eller yrke. Individens val av yrke beror inte bara på vad som är möjligt i formellt avseende utan också på de föreställningar, socialt och historiskt, som format individers identiteter (Löfström, 2005). Vägledare måste därför 6

ha kunskap om hur arbetsmarknaden är fördelad mellan män och kvinnor och varför kvinnor och män väljer olika yrken (SOU:2004:43). Enligt nya läroplanen LGR11 (kap 1, s.8) är genusperspektivet ett viktigt inslag i skolans värdegrund och uppdrag: Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet (LGR11, kap 1, s.8). Med bakgrund av ovanstående har vi därför funnit det intressant att studera vägledningssamtal för att undersöka om vägledare kan verka reproducerande för denna könssegregerade arbetsmarknad. Vi är även intresserade av att undersöka hur vägledarna själva ser på sin roll att arbeta med jämställdhet och ur ett genusperspektiv. 1.1 Syfte Syftet med vårt arbete är således att studera och analysera vägledares genusmedvetenhet samt om och hur de arbetar ur ett genusperspektiv. Vårt syfte är vidare att undersöka hur vägledare arbetar för att utmana och vidga sökandes perspektiv utifrån ett genusmedvetet förhållningssätt. Utifrån detta vill vi analysera om vägledare reproducerar eller utmanar föreställningar om kön. 1.2 Frågeställningar: Hur ser vägledare på den könssegregerade arbetsmarknaden? Hur resonerar vägledare kring genusmedveten vägledning? Vilka föreställningar har vägledare om kön? På vilket sätt arbetar vägledarna för att utmana och vidga perspektiv i samtalet? 7

1.3 Begreppsdefinitioner Innan vi presenterar vår uppsats, vill vi klargöra för läsaren viktiga begrepp som vi genomgående använder oss av i uppsatsen. 1.3.1 Kön: När vi talar om kön menar vi det biologiska könet som är medfött hos alla individer (Gothlin, 1999, s.7). 1.3.2 Genus: Begreppet genus använder vi för att förklara det sociala könet som något som ständigt konstrueras, genom handlingar, förväntningar och föreställningar. Genus konstrueras också alltid i den kontext som utspelas, vilket innebär att individers handlingar, föreställningar och förväntningar kan skilja sig åt mellan kulturer, sammanhang och situationer. Enligt Hirdman sätter genus namn på den alltmer komplicerade kunskap vi har om manligt och kvinnligt, vår allt större förståelse av hur manligt och kvinnligt görs (Carlsson Wetterberg, Jansdotter, 2004, s.116). 1.3.3 Könssegregering: Arbetsmarknaden består av en majoritet yrkesarbetande kvinnor och män som idag arbetar i åtskilda arbetsområden och branscher. Med segregerat yrke menas att över 60 % av de yrkesverksamma domineras av antingen det ena eller andra könet (SCB, 2011). Könssegregering kan delas in i tre olika definitioner. Med den horisontella segregeringen menas att män och kvinnor arbetar i olika sektioner på arbetsmarknaden. Den vertikala segregeringen handlar om maktpositioner och chefsjobb, där män dominerar de höga posterna. Intern segregering är den segregering som sker inom ett yrke, då t.ex. utbildade läkare är jämt fördelat inom könen, men där män och kvinnor specialiserar sig inom olika områden som. t.ex. barnläkare och intensivvårdare (Soidre, Tiuu, 2009). 1.3.4 Hen: Begreppet hen är ett könsneutralt personligt pronomen som används istället för hon och han. Hen används när en persons könstillhörighet är irrelevant i sammanhanget eller där en person inte vill definiera sig enligt konventionella könsnormer (Nationalencyklopedin, 2012-12-05). 8

2. Tidigare forskning Vi kommer nedan att presentera och diskutera en del av den tidigare forskning som har relevans för vår studie. Vi kommer inledningsvis ta upp vad forskningen som diskuterar problematiken med den könsegregerade arbetsmarknaden har kommit fram till. Det gör vi för att skapa förståelse för könssegregeringens orsaker och vilka konsekvenser den för med sig. Sedan redovisas forskning inom genusmedveten vägledning som tar upp vägledarnas roll och betydelse i jämställdhetsarbetet. Avslutningsvis presenterar vi tidigare forskning som undersöker hur män och kvinnor positionerar sig i förhållande till sitt kön, och hur de värderar manligt och kvinnligt. 2.1 Den könssegregerade arbetsmarknaden Det finns prognoser som visar att det kommer att bli en arbetskraftbrist i vissa yrken där antingen män eller kvinnor dominerar kraftigt (SOU:2004:43). SOU- rapporten visar att lönegapet mellan kvinnor och män är stort och att det inte har minskat det senaste decenniet. Den könssegregerade arbetsmarknaden är en bidragande orsak till detta, där traditionellt kvinnliga yrkena har lägre lön än de traditionellt manliga. Könssegregering medför ofta negativa konsekvenser för individer som gör könsöverskridande val eftersom deras möjligheter begränsas av ojämlikheter i arbetslivet. Detta gäller såväl möjligheter att välja yrke som av reguljär deltid och lägre lön inom vissa sektorer och branscher som traditionellt domineras av kvinnor (Stockholmsläns landsting, 2010). I SOU rapporten presenteras studier som visar att sjukskrivningar är lägre inom könsintegrerade yrken än vad de är inom könssegregerade yrken (SOU:2004:43). Gonäs, Lindgren och Bildt, (2001) presenterar forskning som lyfter upp sambandet mellan kvinnors ohälsa och en könssegregerad arbetsmarknad. Låg grad av känsla av inflytande, uteblivet eller lågt socialt stöd på arbetsplatsen samt hög risk för sexuella trakasserier är alla konsekvenser av segregeringen som drabbat kvinnor (Gonäs, Lindgren, Bildt, 2001). Om alternativen breddades för båda könen skulle sjukskrivningarna minska. Till exempel krävs det mycket fysik styrka inom 9

omsorgsarbeten, där kvinnor dominerar. Könssegregering på arbetsmarknaden hänger ihop med den typiska arbetsfördelningen som sker i hemmet, och tvärtom. För att öka valmöjligheten för individer, främst kvinnor som haft det huvudsakliga ansvaret för hem och barn att kunna ha både familj och en karriär, så krävs det att könssegregationen luckras upp (SOU:2004). Enligt Bimrose (2007) har lagstiftning mot segregering reducerat den horisontella könssegregeringen, medan den vertikala snarare har ökat i vissa länder. Bimrose menar att den könssegregerade arbetsmarknaden är svår att bryta, trots att kvinnor har kommit in på kvalificerade poster. Den horisontella segregeringen tenderar att fortsätta upprätthålla det faktum att män och kvinnor anställs i olika områden på arbetsmarknaden. Den vertikala segregeringen gör dessutom att kvinnor hamnar i lägre poster i organisationer. En annan aspekt av segregeringen är värdediskriminering. Det betyder att kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete vilket gör att hela kvinnodominerade sektorer och yrken får lägre löner än mansdominerade, vilket kan återkopplas till isärhållandets princip i Hirdmans (2001) genussystem. Forskning visar att kvinnor tar ut mer föräldraledighet än män, och oftare arbetar deltid då de känner ett större ansvar över hem och barn (OECD genom Bimrose, 2005 ). I Sveriges jämställdhetslag står det att: arbetsgivaren skall underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap (SFS 1991: 433). Deltidstjänster erbjuds dock oftare till kvinnor då det inte finns andra alternativ inom de kvinnodominerade yrken och är därför ofta ofrivilliga (SOU: 2004:43). 2.2 Genusmedveten vägledning Som tidigare nämnts ska vägledningen enligt läroplanen se till att kön inte står i vägen för en persons val av utbildning eller yrke om könssegregeringen ska minska. Vägledare måste ha kunskap om hur arbetsmarknaden är fördelad mellan män och kvinnor och varför kvinnor och män väljer olika yrken. Vägledarnas egna värderingar och attityder kring detta är lika viktigt. I vägledningsprocessen så kan kroppsspråk, ordval och allmänt bemötande omedvetet stänga ute kvinnor eller män från vissa yrken (SOU:2004:43). Ett forskningsprojekt i Gävleborgs län som resulterat i boken Jämställt vägval (Cox, 2005) visar att en genusmedvetenhet behövs inom vägledning. För att en 10

mer jämställd vägledning ska kunna uppnås måste processen börja med att vi själva blir varse om att vi själva är en del av ett genusraster, ett slags filter där vi tolkar det vi ser och hör genom våra föreställningar om kvinnligt och manligt (Cox, 2005, s.99). En av vägledarna i detta forskningsprojekt (Cox, 2005), ger sin definition på vad genusmedveten vägledning innebär: Att inte vara nollställd, utan att se att kunden är en pojke eller flicka, att veta hur strukturerna i samhället set ut, vilka värderingar som styr, att vara uppmärksam på sådana signaler i samtalet (Cox, 2005, s.52). 2.3 Kön och positioneringar Anna Sandell (2007) visar i sin avhandling att även den yngre generationen fortsatt upprätthåller kvinnors och mäns olika sfärer och värden. Hennes avhandling presenterar ett resultat där både unga kvinnor och män, som är i centrum för studien, föredrog att positionera sig bort från det som de själva ansåg vara typiskt kvinnligt. Både kvinnliga domäner och kvinnligt beteende rankades lågt, vilket Sandell refererar till en maskulinisering samt stark koppling till en genusordning (Hirdman, 2001). Tjejernas bild av en typisk tjej hade oftast negativa associationer så som tjafsiga och ytliga, och sades inte gälla dem själva. Den bild som killarna presenterade däremot innebar ofta en hegemonisk 1 bild att förhålla sig till, som var mer varierad och tog utgångspunkt i dem själva. Bilderna av den typiske killen och den typiska tjejen hade inget gemensamt. Sandells resultat tyder också på att tjejernas benägenhet att gå in i manligt dominerade områden var lättare än för killarna att gå in i ett kvinnligt dominerat område. Det begränsade antalet program som angavs kan tolkas som att killar har en snäv ram att hålla sig inom för att kunna betraktas som man. De måste göra maskulinitetsval som stämmer överens med föreställningen om manliga intressen. Sandells studie visar också att den lokala kontexten väger tyngre än social klass när det kommer till unga kvinnor och mäns positioneringar och studie- och yrkesval. Detta innebar att det fanns skillnader i ungdomarnas yrkesval och värderingar mellan de olika samhällsområden som studerades. 1 Hegemonisk maskulinitet: Begreppet kan definieras som en viss form av maskulinitet som är överordnad andra maskuliniteter. Denna hegemoni är också flytande och skapas i förhållande till tid och rum (Connell, 1995, s.100-101). 11

Flera av tjejerna i studien uttryckte att de inte var nöjda med hur de positionerades, vare sig som sexuella objekt, där de hela tiden bedömdes efter sitt utseende, eller som aktörer på en framtida arbetsmarknad, och de önskade en förändring. Killarna uttryckte generellt inte några särskilda åsikter i ämnet. De som gjorde det, gjorde det antingen i form av att könen hade olika sfärer eller att tjejer var välkomna in på manliga arenor (Sandell, 2007). Ann-Sofie Nyströms (2012) avhandling tar upp frågan om unga män och underprestation i skolan. Syftet var med utgångspunkt ifrån gymnasieelevers förståelsevärld studera vilken betydelse som utbildning tilldelas i unga mäns identitetsförhandlingar bland jämnåriga. Nyström har undersökt hur motivation, engagemang, potential och prestation knutits till olika elevkategorier liksom vilket värde dessa tilldelats och på vilka grunder. Hennes resultat visar att de unga männen i studien associerade maskulinitetskonstruktioner både till ett lågt engagemang i skolan, i det egna sociala sammanhanget och överlag. I de fall där icke-engagemang genuskodades knöts det bland annat till att inte vilja visa sig okunnig, osäker eller alltför disciplinerad. Inte minst var de två senare tydligt feminiserade. De unga männen ville inte framstå som en tråkig person genom att vara hemma och plugga utan betonade vikten av att vara ute med kompisar. Det var viktigt för dem att framstå som begåvad, avslappnad och självsäker, vilket Nyström ser som en maskulinitetskonstruktion. De unga männen associerade även skolarbete, osäkerhet och oro inför att misslyckas i skolarbetet till femininitet och unga kvinnor. Genus och klass var därför betydelsefulla för hur relationen mellan begåvning och prestationer förstods (Nyström 2012). Connell diskuterar i sin bok Maskuliniteter(2008), hur kärnan i den hegemoniska maskuliniteten i olika samhällen och över tid sett ut. Han konstaterar att det finns maskulinitetsformer som inte lever upp till normerna för den hegemoniska maskuliniteten men ändå drar fördelar av till exempel kvinnors underordnade ställning. Connells forskning visat att det inte finns en tydlig definition av femininitet, då den är beroende av den lokala hegemoniska maskuliniteten. Femininitet beskrivs som behagande för män, vilket gör att den är beroende av vad den hegemoniska maskuliniteten eftersträvar (Connell, 2008). Detta beskrivs även i Anna Sandells avhandling, där tjejernas vardag är sexualiserad och gränserna sätts av och i relation till killarna (Sandell 2007). Frida Wikstrand (2011) beskriver i sin avhandling hur en persons egenskaper värderas olika beroende på om det är en kvinna eller man som tillskrivs egenskaperna. 12

Exempelvis tar Wikstrand upp en studie genom Kelan från 2007, där känslor i arbetet för män tenderade att betraktas som specialkunskaper och tillskrevs därmed ett högre värde, medan det hos kvinnorna ansågs vara normalt. När arbetsplatsen efterfrågade mjukare eller kvinnligare egenskaper hos IT-arbetare, höjdes inte statusen på de kvinnliga arbetarna. På de män som ansågs inneha dessa egenskaper höjdes dock statusen. En annan studie från 2010 som Wikstrand tar upp är Bloksgaard som visar att män i kvinnodominerande yrken tenderar att förstärka sin maskulinitet för att inte tas som en av kvinnorna eller riskera att få sin sexualitet ifrågasatt. Medan kvinnorna i mansdominerade yrken tenderade att tona ner sin femininitet, dock inte helt då det inte accepterades av kollegor och omgivningen. 2.4 Sammanfattning Forskningen om den könssegregerade arbetsmarknaden visar att segregeringen är ett problem både på en strukturell och på en individuell nivå. Individer positionerar sig själva utifrån det kön de har, och både kvinnor och män tillskriver kvinnor ett lägre värde. Egenskaper som ses som feminina, tillskrevs därför en lägre status. Det leder till att de yrken kvinnor arbetar i får en lägre status. Detta resultat är relevant i vår studie, då det styrker att detta är ett stort problem på individnivå, där män hamnar i överordnade maskulinitetsstrukturer och det arbete som kvinnor gör tillskrivs ett lägre värde. Den tidigare forskningen som här tagits fram visar också på behovet av kompetens hos vägledare att arbeta ur ett genusperspektiv. Enligt tidigare forskning som presenterades i SOU: 2004:43, måste vägledningen se till att kön inte står i vägen för en individs val av utbildning eller yrke. Vägledare bör också ha kunskap om den könssegregerade arbetsmarknaden för att förstå vikten av genusmedveten vägledning. I vår analys kommer dessa presenterade forskningsresultat användas för att problematisera vägledarnas resonemang kring könssegregering och ett genusmedvetet förhållningssätt. 13

3. Teori Nedan kommer en presentation av de teorier som vi funnit relevanta för att förstå och analysera våra resultat. Vi kommer inledningsvis förklara vad genus som struktur innebär och hur det utspelas i samhället. Vidare presenterar vi forskning som diskuterar genus som en socialiseringsprocess. Avslutningsvis förs en presentation av genus ur ett konstruktivistiskt perspektiv, där individ och samhällsstrukturer samspelar. 3.1 Genus som struktur Yvonne Hirdman (2001) har i sin forskning beskrivit hur vi skapar olika, osynliga regler, normer, förväntningar och föreställningar om manligt och kvinnligt i vårt samhälle. Hirdman kallar detta för genuskontrakt, där hon vill skapa förståelse för varför det än idag är så svårt att förändra ojämnställda attityder, föreställningar och värderingar om män och kvinnor. Hirdmans genuskontrakt baseras på tre grundläggande principer. Den första är att män och kvinnor hålls isär genom att de ses som dikotomier, t.ex. högljudda pojkar och tysta flickor. Den andra är att det manliga värderas högre än det kvinnliga, d.v.s. det som räknas som manligt har högre status eller värde än det som räknas som kvinnligt. Den tredje principen är att alla, både kvinnor och män är med och reproducerar denna genusordning, oftast på ett helt omedvetet plan (Hirdman, 2001). Hirdman vill dock framhålla att det är skillnad på gruppnivå och individnivå, då genuskontraktet skapas på gruppnivå och är en del av samhällsstrukturen, medan på individnivå kan relationerna vara det omvända. En kvinna kan därför vara överlägsen en man och en man kan också helt sakna status. Detta är också ett resonemang som Connell (1995) stödjer i sin forskning om maskuliniteters mångfald. Sandra Harding (1986), har i sin forskning liksom Hirdman, kommit fram till en teori som beskriver hur könsordningen verkar mellan män och kvinnor. Harding beskriver likt Hirdman den uppdelning som ständigt reproduceras mellan män och kvinnor, som påverkar vårt sätt att tänka och tolka vår omgivning. Hon beskriver också, precis som Hirdman, en tydlig obalans mellan män och kvinnor, då det manliga är 14

överordnat det kvinnliga. Hon förklarar det som en samverkande process som sker på tre olika nivåer där den första är den symboliska som representerar normer och föreställningar såsom att dikotomisera män och kvinnor i olika motsatspoler: hårt - mjukt, förnuft intuition, natur kultur o.s.v. Dessa föreställningar som finns på symbolisk nivå, återspeglas enligt Harding i samhället. Den andra nivån är den strukturella och beskriver hur arbete organiseras och delas upp mellan män och kvinnor, med utgångspunkt i att det manliga alltid värderas högre. På så sätt blir det svårt för män att kliva in i traditionellt kvinnliga domäner, då det uppfattas som degraderande för dem, vilket även beskrivs i Nyströms forskning (2012). Även Sandell (2011) har skrivit om ungdomars positioneringar, då unga idag uppfattar och aktivt tar ställning till olika samhällsområden som könade, isärhållna och hierarkiserade. Den sista, individuella nivån, relaterar även till den symboliska nivån, men här står individens könsidentitet i centrum. Genusordningen verkar på denna nivå genom omgivningens normer kring manligt och kvinnligt och vad som är gångbart för en individ på en plats och vid en viss given tidpunkt (Harding, 1986). 3.2 Genus en socialiseringsprocess När vi gör viktiga val i livet, såsom val av utbildning och studier, så utesluter vi redan tidigt vissa av alternativen, på grund av vad vi anser är lämpligt utifrån vår identitet (Patton & McMahon, 2006). Hirdman (2003) beskriver att män och kvinnor rättar sig efter den norm som gäller i samhället. Linda S. Gottfredson (Patton & McMahon, 2006) beskriver i sin teori att vi främst gör våra val utifrån vårt kön, sedan klass och i tredje hand intresse. Vi socialiseras in i olika könsroller då vi tar efter vad våra föräldrar gör och vilken social klass vi tillhör. Socialiseringsprocessen påverkas också av media och av hur samhället ser ut. Gemensamt med många andra forskare menar Gottfredsson att karriärvalen är en process som börjar redan under barndomen. Desto mer yrkesvalet stämmer överens med det egna jaget, desto mer tillfreds är individen med sig själv. Gottfredson menar att vi gör våra val utifrån uppfattningen om vilka vi är. Under vår mentala utveckling i livet säger Gottfredsson att vi väljer bort yrken som upplevs som opassande för vårt kön. Därefter kompromissar vi bland de alternativ som finns, tills vi känner oss good enough och socialt accepterade. Hodkinson & Sparkes (1997) beskriver i sin teori att vi som individer handlar utifrån vår handlingshorisont, där vi 15

omedvetet väljer bort yrken som vi anser opassande för oss. Individer är inte alltid medvetna om sina egna begränsningar och kompromisser förrän de förstärkts av en utomstående person eller någon annan påverkan. Detta kan man se då individer har en föreställning, eller ett intresse för ett yrke, men inte i ord kan beskriva varför de tycker som de gör (Patton & McMahon, 2006). 3.3 Genus något vi själva konstruerar Synen på kön kan beskrivas på olika sätt. Kön menas ofta det biologiska könet och genus menas med att kön är något som är socialt och kulturellt konstruerat. Feminister talar om essentialism och konstruktivism. Dessa två riktningar kan ses som två motsatspoler. De skiljer sig åt på det sättet att det essentialistiska synsättet innebär att det finns någon slags absolut utgångspunkt och grund för det kvinnliga, att vi har någon typ av kärna, som inte påverkas av det samhälle vi lever i. Inom konstruktivismen menas att könet är konstruerat och måste placeras i sin kontext. Dessa poler är visserligen också skapade, och inte på något sätt givna (Hammarén & Johansson, 2009). I uppsatsen utgår vi från det konstruktivistiska synsättet, då vi frågar oss hur kön konstrueras. Filosofen Judith Butler menar att normer och föreställningar om könet är djupt rotade i vårt samhälle, och hur det kommer sig att vissa provoceras när någon bryter mot någon av dessa normer (Butler, 1999). Feministiskt medvetna forskare menar att genus är en kulturellt konstruerad maktordning som är relaterad till föreställningar om manligt respektive kvinnligt(hammarén & Johansson, 2009). Under 70- talet talades det ofta om genus och kön som två skilda begrepp. Butler ifrågasätter detta, och menar att även kön är diskursivt och därför alltid har varit genus. Enligt Butler är det biologiska könet inte opåverkbart eller på något sätt det sanna könet, vilket gör genus till det inlärda könet. Butler menar att vi måste benämna saker och ting runtomkring oss för att göra det begripligt. Enligt Butler (1999) finns det inte någon förbindelse mellan våra kroppar och vår identitet eller genus, utan att det är våra handlingar i sig som konstruerar vårt kön. Vi gör oss själva till kvinnor och män genom att vi själva gör saker som anses vara kvinnligt eller manligt, som vi i sin tur själva har konstruerat. Det som framställs som manligt och kvinnligt är därmed inte nödvändigtvis bestämda av kroppar eller biologi, 16

utan snarare är det någonting s om uttrycks i våra handlingar. En man kan uppfattas feminin, och en kvinna kan uppfattas som maskulin. Det som anses vara kvinnligt nu, kan anses vara manligt om män börjar göra detta och sedan fortsätter att göra det. Samtidigt är det viktigt att tänka på att vad som uppfattas som kvinnligt respektive manligt alltid måste sättas i sitt sammanhang (Hammarén & Johannson 2009). Det som ses som maskulint och feminint är flytande. Det som sågs som manligt förr, gör inte det längre. Kön är alltså något som konstrueras i sitt historiska sammanhang, där kulturer och samhällen är dynamiska, vilket gör att individen också är det (Hammarén & Johannson 2009, Bimrose, 2007, Hirdman, 2001). De normer och föreställningar som finns om vad som anses vara kvinnligt och manligt, är också rotade i vår sexualitet, där heterosexualitet är normen. En kvinna som beter sig kvinnligt, ska då dra till sig en man och tvärtom. Om feminister hävdar att mannen är överordnad kvinnan i samhällets strukturer, så menar queerteoretiker att heterosexualitet ses som norm. Om en person överskrider det som anses normalt för sitt kön kan detta ses som normöverskridande som Butler kallar könsförvirring, eller gender trouble. En man kan här få sin sexualitet ifrågasatt och t.o.m. riskera att bli trakasserad (Butler, 1999). Butler har fått kritik för sin poststrukturalistiska synsätt på genus. Hon anklagas för att se kroppen som ett blankt blad, som ett slags tabula rasa. Feministen Seyla Benhabib (Hammarén & Johansson, 2009) kritiserar Butler för detta då hon menar att det inte går att iscensätta kön utan att iscensätta aktören bakom, de vill säga ett inneboende subjekt. Hon menar att någonstans inom oss så finns det en aktör, som väljer eller avvisar den yttre påverkan. 3.4 Vägledningsteori Nedan presenteras en färdighet inom vägledningen som enligt Cox (2005) anses vara en viktig del där genusperspektivet kan införlivas i vägledningen. Att vidga den sökandes perspektiv innebär att få den sökande att se sina begränsningar och möjligheter, genom olika övningar och öppna frågor. Vägledarens uppgift är att få den sökande att reflektera över faktorer som kön, klass, etnicitet och utifrån dessa se vilka begränsningar den sökande har. På så sätt kan den sökande komma fram till nya möjligheter och vägar som den kanske inte sett tidigare (Hägg & 17

Kuoppa, 2007). För att som vägledare kunna göra detta krävs god självkännedom och kunskap om samhället ur ett kön, klass och etnicitetsperspektiv: Att vara medveten om och kunna hantera över och underordningsrelationer mellan kvinnor och män, mellan personer med olika etnisk och social bakgrund, olika utbildningsnivå, olika språkvanor är kanske en av de allra viktigaste förutsättningarna för att en professionell person som möter många olika människor ska utvecklas till en samtalare (Hägg & Kuoppa 2007.s.61). Vägledningsteoretikern Gerard Egan (2010) förklarar färdigheten vidga perspektiv med att vägledaren ska få den sökande att se nya möjligheter och ur ett nytt perspektiv, då de delar som den sökande inte kan se synliggörs. Egan kallar de delarna för blind spots. En professionell vägledare utgår ifrån att den sökande ser den värld den lever i, och agerar därefter (Egan, 2010). Gunnel Lindh (1997) beskriver kunskapen att vidga den sökandes perspektiv som en av de olika faser som ska gås igenom i samtalet med sökande, då det är en grundläggande del av vägledarens arbete. Enligt Lindh kan vägledarens mål och den sökandes mål med samtalet beskrivas som olika projekt som behöver mötas för att fungera väl ihop. Lindh nämner här att ett av vägledarens projekt är just vidga perspektiv- projektet. Vidga perspektiv innebär här att den sökande får hjälp med att utveckla nya perspektiv på sig själv och sina möjligheter (Lindh, 1997, s.27). Här kan ett genusperspektiv införlivas som ett naturligt medel för detta, då genus kan inverka begränsande på oss själva och våra möjligheter. Att som vägledare tillämpa ett konstruktivistiskt förhållningssätt kan hjälpa oss att lyssna på andra och respektera deras versioner, även om det inte alls överensstämmer med våra egna. Det innebär alltså en övertygelse om att det är möjligt att dekonstruera, att se på en situation på flera olika sätt och att nya infallsvinklar på ett problem också innebär att det finns flera sätt att lösa det på (Hägg & Kuoppa, 2007, s.21). 18

3.4 Sammanfattning Hirdman och Harding har många likheter i sin syn på hur ojämlikheten mellan könen görs. Vi har under våra observationer, som presenteras i metodavsnittet, använt oss av boken Jämställt vägval (Cox, 2005) som med hjälp av genusforskare och erfarna vägledare med genusperspektiv beskriver hur genusmedveten vägledning kan bedrivas och vilka fallgropar vägledare kan hamna i när kunskap om genusperspektivet saknas. För att skapa oss en förståelse för resultatet har vi använt oss av Hirdmans genuskontrakt som ett verktyg för analys. Den tredje principen av genuskontraktet har i synnerhet hjälpt oss att teoretiskt bekräfta att konstruktioner av kön ofta ligger på en omedveten nivå. Vi kommer i vår analys även att använda oss av Gottfredssons teori där hon beskriver hur individer formar sin könsidentitet efter normer, föreställningar, förväntningar och uppfostrande. Då Gottfredsson beskriver normer som något vi själva skapar, är det intressant att studera om vägledarna är medvetna om dessa och har detta med sig i vägledningsarbetet. Vår studie utgår ifrån att kön är något som konstrueras av samhället och individen, där vi tar hjälp av teoretiker som Butler. Vi är därför intresserade av att analysera vägledarnas förhållningssätt kring genus som konstruktion. Att vidga perspektiv är enligt vägledningsteoretikerna ett av de viktigaste momenten i vägledning. Genom att vidga sitt perspektiv har den sökande en chans att se sina begränsningar, där genus är en viktig faktor samt att hitta nya alternativ. Det är därför väsentligt för oss att undersöka om vägledarna tillämpar detta i vägledningen. 19

4. Metod Under denna rubrik beskriver vi vilka metoder vi valt för att genomföra studien. Först presenterar vi metodval, som följs av en metoddiskussion där vi diskuterar varför vi valt de metoder vi gjort. Sedan presenteras urvalet följt av genomförandet, där vi beskriver hur vi gått till väga för att få fram till vårt empiriska material. Efter det beskrivs hur det empiriska materialet analyserats. Sist presenteras de etiska förhållningssätten som vi hållit oss till under studiens gång. 4.1 Metodval och metoddiskussion Vi har valt en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem vägledare i syfte att ta reda på om och hur de arbetar ur ett genusperspektiv. Vi har även valt att observera ett vägledningssamtal hos var och en av dessa vägledare. Intervjuerna är kvalitativa där fokus legat på själva upplevelsedimensionen som intervjupersonen har. Intervjupersonen har kunnat svara fritt och tolkat frågan utifrån sin egen livsvärld (Dalen, 2007). I våra intervjuer har vi valt att utgå ifrån den könssegregerade arbetsmarknaden. Syftet med detta har varit att dels bygga upp ett förtroende mellan den intervjuade och oss som forskare och dels för att realisera den existerande problematiken kring könssegregering som även berör vårt yrke. Det har varit intressant att få ta del av vägledarnas uppfattning om vad genusmedveten vägledning innebär. Intervjuerna har varit semistrukturerade med färdigformulerade frågor, där vi ibland ställt följdfrågor eller fått förklara frågans syfte närmre för att skapa en bättre förståelse för båda parter. Semistrukturerade intervjuer innebär att när materialet bearbetas, fokuseras det på den information som är relevant för undersökningen (Larsen, 2007). Frågorna har utgjort ett underlag för att få svar på studiens frågeställningar. Detta tillvägagångssätt är till fördel då studien har ett specifikt tema, där det är viktigt att alla frågor ställs på samma sätt till alla intervjupersoner (Larsen, 2007). Syftet med observationerna har varit att vi undersöka huruvida vägledarna utmanar eller reproducerar föreställningar om kön, till exempel genom att vidga den sökandes 20

perspektiv som är en av vägledares färdigheter. Det har varit intressant att göra en jämförelse med vad vägledarna svarat under intervjuerna och hur de sedan arbetat med sökande under vägledningssamtalet. Syftet med våra observationer har varit att studera vägledningsarbetet och inte för att kritisera vägledarna. Under samtalen har vi således bara varit med och observerat det som skett, och vi har inte själva på något vis deltagit i samtalen, vilket gjort det till en icke-deltagande observation (Larsen, 2007). Vi har under våra observationer studerat vad vägledare och den sökande pratat om under samtalet, vilka spår de kommit in på, om vägledaren vidgat den sökandes perspektiv samt kroppsspråk och stämning. Tanken har varit att vår närvaro skulle påverka så lite som möjligt, för att beteendet hos de vi undersökt skulle vara så avslappnat som möjligt. Vi är dock medvetna om att observationerna medfört en undersökningseffekt, då de observerade, i synnerhet vägledarna blivit påverkade av att vara under ständig observation (Larsen, 2009). Förförståelse för det valda ämnesområdet kan för oss som forskare vara viktigt att ha, dels för att genus är en känslig fråga som är het i den politiska debatten och dels har våra intervjupersoner haft olika mycket kunskap om ämnet. Som forskare i denna studie har vi även haft åsikter och uppfattningar om genus som begrepp och funktion som kan verka styrande på våra intervjupersoner. Under arbetets gång har vi därför försökt lägga dessa åt sidan för att höra intervjupersonernas åsikter och upplevelser (Dalen, 2008). 4.2 Urval Vi har valt att enbart lägga fokus på personer som är verksamma som studie- och yrkesvägledare. Våra informanter kommer från flera olika verksamheter där vägledare arbetar; inom gymnasieskola, inom vuxenutbildningar, inom högstadieskola och inom offentliga vägledningscentra. Övriga specificeringar av sökande har därför inte spelat någon roll, där fokus har varit på denna yrkesgrupps uppfattningar och agerande. För övrigt har det också varit viktigt att de medverkande godkänt studien och dess villkor d.v.s. de fyra etiska ställningstagandena. 21

4.3 Genomförande Vi har sökt efter intervjupersoner genom att ringa runt till olika vägledningsverksamheter och presentera vår studie. Vi har även skickat e- post till olika verksamhetsansvariga som vidarebefordrat vår förfrågan till alla studie- och yrkesvägledarna inom verksamheten. Intervjufrågorna formulerades utifrån syfte och våra frågeställningar. Som hjälp till observationerna har vi utformat en observationsguide som hjälpt oss att titta efter de områden där genusperspektivet kan införlivas eller riskeras att utebli. Under observationerna har vi även fört anteckningar om det som vi inte kunnat höra på inspelningarna, såsom kroppsspråk och stämning i rummet. Till stöd för denna guide har vi använt oss av forskningsprojektet Jämställt vägval (Cox, 2005) i Gävleborgs län som beskriver hur genusmedveten vägledning kan bedrivas, samt vilka fallgropar som vägledare kan hamna i när en genusmedvetenhet saknas under samtalet. Våra observationer kan klassas som passivt deltagande observationer, då vi haft till syfte att inte påverka samtalet utan endast studera (Larsen 2009). Både intervjuer och observationer har spelats in och transkriberats, eftersom det annars är lätt att missa viktig information. 4.4 Analysmetod Vi har använt oss av bland annat innehållsanalys, då vårt syfte varit att identifiera mönster, samband och gemensamma drag eller skillnader (Larsen 2009). Vi har vidare diskuterat vårt resultat i vår diskussionsdel med den existerande forskningen och de teorier vi funnit i ämnet. Vi har sedan bearbetat in intervju och observationsmaterialet i resultatkapitlet genom att försöka hitta kärnan i vad som sagts och gjorts för att sammanfatta övergripande mönster. Vi har också varit intresserade av att analysera de delar där vägledarnas synpunkter drastiskt gått isär. 22

4.5 Etiska förhållningssätt Vi har i vår studie utgått från de fyra forskningsetiska råden som vetenskapsrådet för samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning gett ut (Vetenskapsrådet, 2012). Innan intervjuerna har vi berättat för intervjupersonerna om studiens syfte och hur intervjun kommer att gå till. Innan observationerna har vi presenterat oss för klienten och berättat om vårt syfte med att närvara under samtalet. Detta för att intervjupersonen och klienten ska känna sig trygga samt att skapa en god stämning. Både våra intervjupersoner och deras klienter har före samtalen och intervjuerna informerats om vår studie och deras anonymitet. De har samtyckt om inspelningen, studiens omfattning och villkoren, såsom att det som de säger endast får användas i forskningssyfte samt att allt inspelat material kommer att raderas efter att examensarbetet blivit godkänt och klart. Vi har således följt informations-, konfidentialitets-, samtyckes- och nyttjandekravet enligt Vetenskapsrådets rekommendationer. 23

5. Resultat Resultatet kommer nedan att presenteras i fyra olika teman. De fyra temana är kopplade till vårt syfte och frågeställningar. I det första temat redovisas vägledarnas syn på den könssegregerade arbetsmarknaden. Sedan hur vägledarna resonerar kring genusmedveten vägledning och efter det vilka föreställningar vägledarna har om manligt och kvinnligt. Sist kommer en redovisning av hur vägledarna utmanar/vidgar den sökandes perspektiv. 5.2 Vägledarnas syn på den könssegregerade arbetsmarknaden Vi kommer här att presentera vägledarnas syn på det faktum att arbetsmarknaden idag är väldigt könsegregerad i kvinnligt och manligt dominerade yrken. En vägledare som arbetar med vuxna vägledningssökande, tycker att det är väldigt tråkigt att arbetsmarknaden är så segregerad mellan kvinnor och män. Hen säger att det känns som att det är hugget i sten, något som aldrig tar slut. Hen berättar att det kommer in många kvinnor som tycker att de har alldeles för många manliga utbildningar, och att de säger att de är kvinnor, att de vill arbeta med något kvinnligt. Hen säger att det är svårt för kvinnor att komma in på manligt dominerade yrken och vice versa för männen. Alltså det är väldigt mycket så tycker jag bland de som är lite äldre, som är i min generation kanske förlegat....men det är ju en konsekvens av uppfostrande, det tar ju aldrig slut känns det som! En annan vägledare tillägger att hen själv inte är jätteengagerad i ämnet. men nu är jag jag inte den typen som riktigt går och fördjupar mig sådär jättemycket i det, det är liksom inget som jag gör eller tänker på sådär varje dag... jag tillhör inte dem som står i framkanten och ser alla orättvisor och alla orättvisor i lönesättningar, även om jag vet att de finns... tyvärr. Flera av vägledarna säger att de inte tänker så mycket på att arbetsmarknaden är könsuppdelad. En vägledare säger t.ex. att det är individen själv som väljer vart de vill 24

jobba. Hen nämner att lönen förmodligen spelar roll i individers val av yrke, då många kvinnodominerade branscher har lägre lön, så för att en man ska vara intresserad av att jobba där, så ska han vara genuint intresserad av själva yrket. Vägledaren fortsätter att prata om rektorsyrket, där det nu är fler kvinnor än män som arbetar. Vår kommentar på att lönerna och statusen på yrket också har sjunkit nu, besvarar hen med att det troligtvis beror på att de nu är så styrda av sin kommuns resurser. En annan vägledare säger att det kan vara så att det är svårare för en äldre person att komma in på arbetsmarknaden, eftersom ungdomarna kanske är mer attraktiva: visst kan det vara så att man kommer upp i åren, och då pratar jag om 40års åldern, då kan det ju också vara så att det inte bara handlar om ett genusperspektiv utan det kan också handla om att ungdomarna kommer och tar alla jobben för att de är mer heta på arbetsmarknaden. En vägledare jämför med hur det ser ut i skolans värld där kvinnodominansen är stor, både bland lärare, kuratorer, skolsköterskor och studie- och yrkesvägledare. Vägledaren säger att det är väldigt konstigt att det finns en sådan fördelning på arbetsmarknaden och försöker ändra på detta faktum genom att inspirera eleverna. Detta gör hen genom att peppa dem och berätta om fördelar för både killar och tjejer att välja könsöverskridande yrken. alltså någonstans får ju vi börja vi som kan, förmedla och att det är coolt med en tjej som kör lastbil t.ex. Alltså jag kör lite så för egen del för att de ska vända på könsfördelningen. Här är väldigt mycket invandrarbarn och här är det ännu mer så: pojke gör killarna gör det och tjejerna gör det, så här är det väldigt svårt om man nu utifrån vägledningssynpunkt ska ändra dem. En annan vägledare säger att det främst är de sökande själva som väljer könsriktade yrken och att vägledaren inte kan få en tjej att t.ex. välja bygg, då de själva säger att det är för tungt och inte skulle klara av det. Hen säger att det ändå är en del killar som söker vårdyrken idag och fritidsledarutbildningar. Vägledaren nämner vidare att förskolelärare är kvinnodominerat liksom hens eget yrke studie- och yrkesvägledare. Hen avslutar med att hen inte lägger några värderingar i det. 25

5.2 Hur vägledare resonerar kring genusmedveten vägledning Under denna rubrik presenterar vi hur vägledarna resonerar kring genusmedveten vägledning, vad det innebär och hur stor påverkan de själva anser sig ha i den sökandes val. Vägledarna berättar också om andra faktorer som de tror påverkar. 5.2.1 Genusmedveten vägledning Vägledarna berättar att de inte anser sig arbeta aktivt genusmedvetet, men de säger samtidigt att de inte ser några svårigheter med att arbeta med det. Det råder klart olika uppfattningar om vad det innebär och många vägledare förstår inte vad vi menar med genusmedveten vägledning och ber oss förklara. Det blir en hel del diskussioner där vägledarna bl.a. säger att de inte gör skillnad på killar och tjejer och många av dem refererar till privata relationer och erfarenheter. Vi förklarar att det snarare handlar om en medvetenhet kring föreställningar om kön som kan begränsa oss i våra val. Vägledarna betonar att de har ett individcentrerat arbetssätt, där de ser till individen och personens fria val. Till exempel berättar en vägledare att hen inte tänker så mycket på genus när hen tar emot en sökande. Hen tänker att det kan bero lite på att där hen arbetar så kommer det mest vuxna, och de är redan väldigt inställda på vad de vill bli. Ibland blir det mer vägledningssamtal, men då utgår hon från individen. jag tänker inte så mycket ur ett jämställdhetsperspektiv, utan jag tänker mer utifrån individen. Det är ju det vi lär oss hela tiden på utbildningen, utmana individen, jag känner inte att det är nått hinder... men det är säkert så att jag har fördomar som jag inte vet om ju! En vägledare säger att det inte är hens uppdrag att arbeta ur ett jämställt perspektiv. Hen säger att hen är mycket mer för den oberoende vägledningen. Hen säger också att det skulle vara diskriminering om man inte varnade en kvinna eller man som vill arbeta på en otraditionell arbetsplats, eftersom personen då kommer att få stå ut med en hel del. En annan vägledare berättar att verksamheten där hen jobbar arbetar med jämställdhetsfrågor som hur personalen tänker och vad de har för fördomar som de kanske inte tidigare tänkt på. Vägledaren säger att detta hjälper hen att bli lite mer insatt när man jobbar med värderingsfrågor eller jämställdhetsfrågor. På frågan om vägledaren själv ser sig arbeta med genusmedveten vägledning säger hen Så ni menar att man ska förändra andra människors tankar? Hen säger att istället 26

utgår hen förutsättningslöst, utan att försöker påverka på något sätt eller få in sitt eget tänk i hur de sökande tänker. Så om det kommer någon som har väldigt stereotypa tankar så är det upp till den personen. För de kommer ju inte hit för att diskutera det med mig. utan jag jobbar förutsättningslöst På frågan om vägledaren då utmanar sökande som har föreställningar, i syfte att synliggöra dem svarar hen: Jag lägger ju inga värderingar i vad folk säger här, och vi jobbar ju inte på ett sätt för att få dem medvetna och... ja vi är ju vägledare, så man pratar inte så. Vägledaren fortsätter med att berätta att hen inte ser några svårigheter med att arbeta genusmedvetet, men säger att hon ändå inte förstår riktigt. Vägledaren berättar om sina erfarenheter från skoltiden. Alltså, när jag gick i skolan, då hade man ett genustänk. Alla tjejer skulle gå teknik, och alla killar skulle gå, men det kändes som att man tvingade in. Jag var aldrig intresserad av teknik, och är det fortfarande inte. Jag gick ju konst och fritid för att jag ville. Men då var ju lärarna väldigt medvetna om just genus. Att man skulle tvinga tjejer in på områden. Det framgår här tydligt att vägledaren har dåliga erfarenheter då hen själv gick i skolan på 70-talet. De negativa personliga erfarenheter som hände för ca 40 år sedan speglar således vägledarens sätt att se på genusmedvetenhet i sitt yrke idag. En annan vägledare säger att hen inte arbetar aktivt med genusmedvetenhet, men att hen tror att hen kanske gör det ändå fast omedvetet, för att hen anser sig vara så som person. Hen refererar till det privata, att hen har en familj med fyra barn, två pojkar och två flickor. Hen säger att dessa tankar då alltid har varit levande och berättar att hen aldrig upplevt att hen skulle ha missat någonting, eller att hen har behövt sätta sig ner och fundera på hur hen gör. Men vägledaren tillägger också att hen kanske skulle ha behövt det. Vägledaren säger sedan att hen nog skulle kunna göra det mycket mer, till exempel genom olika aktiviteter. I samtal säger hen att hen tror att hen är hyfsat genusmedveten, att hen nog är så som person, som inte är fast i stereotypiska mönster. Jag tror att det är väldigt ett med mig själv, jag ser en människa. Jag ser liksom inte en tjej eller kille på det sättet, utan jag ser en människa. 27