IVäxande behov gör att volymen på vuxenutbildning förutspås

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 151 Distansundervisningens ekonomi av Staffan Hübinette IVäxande behov gör att volymen på vuxenutbildning förutspås öka samtidigt som resurserna är begränsade. Förhoppningarna hos statsmakterna att kunna utveckla billig distansutbildning med IT är därför stora. Man hoppas att nya grupper kan börja studera till relativt låga kostnader. Volymen kan då öka utan att det kostar mera. Förhoppningarna kan också infrias, menar Distansutbildningskommittén (DUKOM) i sitt betänkande, även om förväntningarna om besparingsmöjligheter ofta är överdrivna. 1 Skall folkhögskolan medverka till att dessa förhoppningar infrias måste emellertid villkoren för dess statsbidrag förändras. För närvarande görs ingen skillnad mellan närutbildning och distansutbildning. Statsbidraget per deltagarvecka är detsamma och folkhögskolan väljer själv hur bidraget skall användas. De eventuella besparingsvinster som distansutbildning kan ge stannar därför inom skolan. Hur denna resurs skall användas är en intern fråga för den enskilda skolan. En volymökning till samma kostnad förutsätter därför att bidraget differentieras och minskas för distansundervisning. Huruvida detta kommer att aktualiseras återstår att se. Detta skulle innebära att folkhögskolan utåt gentemot stat och landsting kan komma att få strida för sina bidrag och motivera varför nivån 1. Flexibel utbildning på distans, DUKOM, SOU 1998:84. folkbildning.net 151

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 152 bör bibehållas trots minskade kostnader. För att förekomma detta kan en diskussion inom folkhögskolan bli viktigt om hur den besparing distansutbildningen kan medföra skall användas. Men först måste frågan ställas om distansutbildning verkligen blir billigare. Och hur beräknar man kostnader för distansutbildning? DUKOMutredningen behandlar frågan utan att dock ge några särskilt uttömmande svar. 2 Till detta skall här göras ett försök att belysa frågan utifrån folkhögskolans perspektiv. I all planering av kurser och utbildning är ekonomi en viktig och nödvändig utgångspunkt, om än inte alltid så lustfylld. Det handlar om hur skolan får resurser, hur mycket man får och hur de fördelas och förbrukas i olika delar av verksamheten. Skolans bokslut ska ju helst inte sluta på minus. För närutbildning finns inarbetade beräkningsmodeller. Men i distansutbildning tillkommer nya omständigheter och faktorer som komplicerar planeringen. Frågan hur man planerar för att på bästa sätt skapa och utnyttja resurserna och ha kontroll över arbetstiden ska därför också diskuteras. För detta blir en hel del sifferexercis nödvändig, något som den enskilde läraren vanligen inte ägnar så mycket intresse och energi. Men i distansutbildning är det viktigt att just den enskilde läraren har kontroll över och kan detta. Det är nödvändigt för att sakligt kunna motivera sin planering för kollegor och en skolledning som kanske inte alltid har tillräcklig erfarenhet av distansutbildning och därmed inte heller någon detaljkunskap och förståelse för dess specifika villkor och förutsättningar. 1. BILLIG DISTANSUNDERVISNING I FOLKHÖGSKOLAN Huruvida distansutbildning är billigare än närutbildning går inte att ge något entydigt svar på, konstaterar DUKOM-utredningen. Det beror inte bara på hur man organiserar utbildningen, vad den innehåller och vilka som studerar. Varken distansutbildning eller närutbildning är några entydiga företeelser. Utvecklingen går mot ökad flexibilitet och integration. Inslagen av distansstudier ökar i IT-stödd närundervisning sam- 2. För diskussion om distansutbildning och ekonomi se Nils-Olof Christofferssons bidrag till DUKOM Kostnadseffektiv distansutbildning, SOU 1998:83. 152 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 153 tidigt som distansstudier kan ha inslag av närstudier med samlingar. Tillläggas bör väl att det också beror på vilken pedagogisk kvalitet man vill ha. Men om alla olika utgiftsslag läggs samman bör det ändå vara möjligt att bedriva distansutbildning avsevärt mycket billigare än närutbildning, menar man i DUKOM-utredningen. Det gäller både kostnaderna för produktionen och konsumtionen av utbildning av vilket det förra diskuteras här. Vad är det då som kostar och vad kan man spara på? Utveckling och materialproduktion För kurser med mer avancerat webbaserat studiematerial blir utvecklingsoch produktionskostnaderna höga. För kurser som baseras på befintlig litteratur, material på nätet, m.m. och som huvudsakligen arbetar med enklare lärarproducerade studiehandledningar och arbetsplaner blir kostnaderna lägre. För folkhögskolan är det senare mer aktuellt. Några egentliga resurser för dyrbarare materialproduktion finns knappast inom folkhögskolan. Standardiserade webbaserade kursmaterial är inte heller pedagogiskt intressant för folkhögskolan. Långa och korta serier Med höga kostnader för utveckling och materialproduktion blir långa serier nödvändigt. Kostnaderna måste fördelas på många deltagare och lång tid för att bli rimliga. Ju fler deltagare och parallella kurser och ju fler gånger kursen kan upprepas desto bättre ekonomi. För folkhögskolan är detta knappast ett alternativ. Folkhögskolans möjlighet ligger i stället i specialiserade kurser i det lilla formatet anpassade till specifika behov och målgrupper. De kostnader för utveckling detta innebär kan då uppvägas av lägre kostnader för materialproduktion. Pedagogik och kvalitet Kostnaden för undervisningen styrs av pedagogik, arbetssätt och målgrupp. Det är en fråga om vilka deltagare kursen har och vilken kvalitetsnivå och ambition man vill hävda och eftersträva. För kurser med många självgående, disciplinerade och högt motivera- folkbildning.net 153

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 154 de deltagare och ett arbetssätt byggt på självstudier blir kostnaden för undervisning/handledning lägre. Problemet med sådana kurser är dock att många trots hög motivation avbryter studierna. Det beror inte bara på att deltagaren kanske varit för optimistisk eller kommit på andra tankar. Pedagogiken är för torftig och utan socialt samanhang varför studierna helt enkelt blir tråkiga. För kurser som bygger på grupp-, dialog- och processorienterat arbetssätt och sker i ett socialt sammanhang, krävs högre lärartäthet och mindre grupper varför kostnaden blir högre. Detta är naturligtvis att föredra och leder till färre avhopp. För studieovana deltagare är detta en nödvändighet. Om folkhögskolan vill hävda sin särart och pedagogik också i distansutbildning och kunna vända sig till lågutbildade och studieovana deltagare i mindre grupper krävs en hög lärartäthet. Själva undervisningen blir därför knappast billigare än vid närutbildning. Mycket talar för att distansutbildning vid en jämförelse med motsvarande närutbildning i stället kräver mer tid för planering och kommunikation. Därmed blir kostnaden hög. Folkhögskolan kommer knappast att kunna konkurrera med billigare självstudiekurser. Lokaler, administration och service Mycket av framtidens distansutbildning förväntas ske i hemmet och på fritiden, i viss mån kanske också på arbetet och på arbetstid. Detta innebär att kostnaderna för lokaler, administration och service till deltagarna minskar. Det är också här som folkhögskolans möjlighet till kostnadseffektivitet ligger. Visserligen behöver även deltagare i distanskurser en fungerande utbildningsinstitution liksom de kräver viss administration. Kostnader för marknadsföring, antagningsarbete, registrering, rapportering, m.m. är desamma oavsett distans- eller närutbildning. Likaså behövs lokaler och utrustning för lärare liksom lokaler för deltagarna vid eventuella samlingar. Men när de studerar hemma behöver de inga undervisningslokaler varför lokalkostnaden blir mycket låg. Och när deltagarna inte befinner sig i skolans lokaler sliter de varken på husmödrar, städpersonal, vaktmästare, datorer, kopiatorer, bordtennisbord, musikinstrument, biblio- 154 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 155 tek, tidskrifter, möbler eller lokaler. Inte heller förbrukar de vatten, olja, el, toapapper, handdukar eller såpa och tvål. I DUKOM-utredningen gör man visserligen bedömningen att kostnaderna för administration ökar vid distansutbildning. Men då har man inte utgått från folkhögskolans värld. Där bör även kostnaden för administration och service rimligen bli lägre genom färre elevfakturor, internatärenden, frågor i receptionen, frågor om studerandeekonomi och ingen administration av boende och hyror, etc. Att hitta modeller för beräkning av detta bör vara möjligt. Kostnaden för undervisningen är således en fråga om val av kvalitet. Kostnaderna kan sänkas. Men ska folkhögskolans pedagogik och arbetssätt tillämpas i distansutbildningen är detta knappast möjligt. Besparingar kan i stället göras på lokaler, administration och service. Men hur skall kostnader för undervisning, administration och service i distansutbildning beräknas? Ett försök skall göras att svara på frågan. Först ska dock något sägas om statsbidraget och beräkning av tillgängliga resurser. 2. BERÄKNING AV RESURSER Sätten att beräkna resurser skiljer sig åt mellan olika skolor. Man använder olika budget- och redovisningsmodeller och har olika principer för fördelning av resurser. Tillgänglig resurs I bidragstilldelningen görs idag ingen skillnad mellan distansutbildning och närutbildning. Statsbidraget är detsamma, för närvarande 1 055 kr/dv (deltagarvecka). Av denna summa skall minst 5 procent avsättas för utveckling. I övrigt avgör skolan själv hur bidraget skall användas. En vanlig modell är att 75 procent används till undervisning, dvs. lärarkostnader och 25 procent till administration och service. Men variationen är stor både mellan olika skolor och mellan olika kurser på den enskilda skolan. Till detta kommer landstingsbidraget som enligt Landstingsförbundets rekommendation skall vara 225 kr/dv och i praktiken också lig- folkbildning.net 155

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 156 ger däromkring. Även detta bidrag avgör skolan själv hur det skall användas. Sedan 5 procent avsatts för utveckling återstår därför statsbidraget på 1 000 kr/dv och landstingsbidraget på 225 kr/dv, sammanlagt 1 225 kr/dv. Denna resurs ska fördelas på i princip tre områden: undervisning, administration och lokalkostnader. Hur fördelningen mellan dessa ser ut varierar och avgörs av den enskilda skolan. Fördelningen av resurserna för undervisning mellan olika kurser inom samma skola kan också variera. Lärartätheten kan vara olika. Hur mycket resurser genererar en kurs? För att tydliggöra intäkter och kostnader för en kurs räknas här i kronor. Exemplet bygger på att 75 procent av statsbidraget avsätts för undervisning. När 5 procent för utvecklingskostnader avsatts återstår av statsbidraget 1 002 kr/dv. Avrundat innebär det 750 kr/dv för undervisning. En kurs på t.ex. 30 veckor med 20 deltagare genererar då 600 dv och 450 000 kronor för undervisning. För administration, service och lokalkostnader återstår 250 kr/dv av statsbidraget och 225 kr/dv i landstingsbidrag, sammanlagt 475 kr/dv. Lärarkostnad Hur mycket kostar en lärartimme? Det beror på hur hög lönen är och hur man räknar arbetstid. Villkoren varierar mellan olika skolor. Låt oss här för enkelhetens skull anta att en genomsnittlig bruttokostnad för en lärartimme är 500 kr. Det innebär att kursen genererar 900 uvt (undervisningstimmar) eller 1.5 uvt/dv. Detta är vad vi har att utgå ifrån vid planeringen av en kurs oavsett när- eller distansutbildning. Inom ramen för detta kan sedan olika prioriteringar göras där lärartätheten kan variera och någon kurs lämna ett överskott medan en annan går med underskott. 3. BERÄKNING AV FÖRBRUKNING AV RESURSER ADMINISTRATION OCH SERVICE Att beräkna förbrukning av resurser i distansutbildning är mer komplicerat och skiljer sig i viss mån från närutbildning. Det gäller både för undervisning och för administration och service. Att försöka analysera 156 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 157 och beskriva detta är viktigt inte minst för att kunna se faktiska kostnader och eventuella besparingsmöjligheter och för att ha kontroll över arbetstiden. Flexibiliteten i distansutbildningen kan bli en fälla för läraren. Någon modell för beräkning av kostnader för administration och service för distansutbildning finns inte. Rimligen bör de enligt resonemanget ovan om förbrukning av husmödrar och såpa vara betydligt lägre än för närutbildning. Inte heller finns någon modell för beräkning av lokalkostnader. Låt oss i brist på modell för diskussionen anta att det är en fjärdedel av det en deltagare i närutbildning förbrukar. Om 475 kr/dv normalt beräknas för administration, service och lokaler innebär det att en deltagare i distanskurser endast förbrukar 119 kr/dv. Det betyder en besparing eller ett överskott på 356 kr/dv. Tillämpar vi denna beräkningsmodell på en distanskurs med 20 deltagare under 30 veckor (600 dv) motsvarar detta 213 000 kr eller 426 uvt, beräknat på en bruttokostnad per lärartimme på 500 kr. Det är en betydande resurs i förhållande till kursens totala resurs på 450 000 kr eller 900 uvt, alltså 47 procent. Detta innebär att mer kostnadseffektiv distansundervisning, givet gällande bidrag, genererar ett betydande överskott. Hur används detta överskott? Oftast varken tänker eller räknar man på detta sätt varför överskottet heller inte syns utan omärkligt försvinner in i andra delar av verksamheten. Den kanske subventionerar hög lärartäthet i närutbildning, underhåller en överdimensionerad administration eller värmer tomma lokaler på våra folkhögskolor. Med andra ord tas resurser från distanskursdeltagare och ges till deltagare i traditionella kurser, anställd personal eller energiföretag. Risken är att detta sker av slentrian och utan närmare analys. Samtidigt finns det inget som säger att skolornas interna fördelning av bidragen måste vara lika för alla deltagare. Resursen skulle i stället kunna användas för att t.ex. höja lärartätheten i distansutbildning för grupper med behov av detta och som annars inte skulle klara av distansutbildning enligt självstudiemodellen. Att differentiera tilldelningen kan alltså vara en väg, vilket inte heller är ovanligt i närutbildning där lärartätheten kan vara variera mellan olika folkbildning.net 157

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 158 kurser. I sämsta fall kan man tänka sig att detta blir ett argument för stat och landsting att sänka bidraget. Varför ska bidrag utgå för kostnader som inte finns i distansutbildning? Mot detta behövs och finns naturligtvis argument. Men så länge detta inte sker och frågan är en intern angelägenhet för den enskilda skolan finns möjlighet att välja olika lösningar. Så länge distansutbildningen är marginell för den enskilda skolan är frågan kanske av mindre betydelse. Men med ökad volym ökar också betydelsen. För en skola med en volym på t.ex. 8 000 deltagarveckor som förändrar verksamheten och avsätter 25 procent av volymen till distansutbildning innebär det enligt beräkningsmodellen ovan en minskad kostnad eller ett överskott på drygt 700 000 kr. Det motsvarar nästan två lärartjänster. 4. BERÄKNING AV FÖRBRUKNING AV RESURSER UNDERVISNING Beräkningen av kostnader för undervisning i distansutbildning skiljer sig inte från närutbildning. Utgångspunkten i båda fallen är den resurs kursen genererar och den lärartid som den ger utrymme till. Men i distansutbildning finns några specifika faktorer som är viktiga att tänka på vid planeringen av hur kursens resurser ska disponeras. Modeller och principer för beräkning av lärartid varierar också. Arbetstid Att beräkna arbetstid vid distansutbildning är svårt. Beroende på ambition och erfarenhet lägger vi som lärare ner olika mycket tid i förberedelser. Såtillvida är det ingen skillnad mellan distansutbildning och närutbildning. Men medan tiden för genomförandet i klassrummet är lika för alla i närutbildning, finns möjligheten till flexibilitet i distansutbildning. Och om det går fort att prata i klassrummet tar det längre tid att kommunicera skriftligt. Överhuvudtaget innebär distansutbildning att mycket tid behövs för skrivande. Erfarenheten visar också att distansutbildning kräver mer och noggrannare planering än närutbildning, vilket talar för att den också är mer tidskrävande. 158 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 159 Att beräkna arbetstid Svårigheten med distansutbildning är att organisera arbetet och ha kontroll över tiden. Det är lätt att tro att arbetstiden mest handlar om att läsa och besvara deltagarnas meddelanden och delta i gruppens kommunikation. Därför kan t.ex. 10 uvt/vecka se mycket ut. Men själva undervisningstiden eller kommunikationen framför datorn (jämförbar med lektionerna i klassrummet) är bara en del av arbetet. Vid beräkningen och planeringen av arbetstiden bör man utgå från följande arbetsmoment (jämförelse med närundervisning inom parentes): Planera kursens uppläggning och innehåll (lika) Producera material (mer) Förbereda teman, litteratur och uppgifter (lika) Arbetsplaner och instruktioner för teman och moment (mer noggrant och detaljerat) Sociala och kurativa samtal med deltagarna (mer tidskrävande med huvudsakligen skriftlig kommunikation) Förbereda samlingar (mer) Läsa och besvara deltagarnas meddelanden och uppgifter skriftligt (betydligt mer) Sammanfatta och leda samtalet och processen framåt skriftligt (betydligt mer) Men det ska också sägas att den tidskrävande skriftliga kommunikationen till viss del kan uppvägas av den möjlighet mediet ger att vara kortfattad och koncis, något man snart lär sig och som kan vara en både nyttig och omvälvande erfarenhet för lärare. Att planera och kontrollera arbetstid I distansutbildning är risken stor att man lägger ner mer arbete än vad man både planerar, tror och får betalt för. Den möjlighet till flexibilitet som är distansutbildningens stora fördel kan därför samtidigt bli en fälla för läraren. Det kan också finnas en risk att man lägger ner för lite tid. Två modeller kan användas för planeringen av arbetstiden: schema- folkbildning.net 159

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 160 läggning och flexibilitet inom ramen för en schablon. Båda har för- och nackdelar men båda kräver stor disciplin. Schemaläggning bygger på att vissa tider per dag och vecka avsätts för alla de olika uppgifter som ingår i arbetet. Schemaläggningens fördel är att det lättare går att få kontroll över tiden. En heltidskurs som ger mycket lärartimmar underlättar detta och gör det möjligt att vara inne i det digitala rummet varje dag. En deltidskurs med få lärartimmar där man kanske är inne endast ett par tillfällen per vecka försvårar sådan planering. Men detta kan gå ut över kreativiteten, särskilt om inte resurserna och tiden räcker för att besöka det digitala rummet varje dag. Arbetet avbryts också ofta av andra saker som pågår i rummet och skolan, telefoner som ringer, kollegor som vill diskutera något, elever som frågar om hjälp, etc. Intensiteten i arbetet varierar också beroende på vad som händer i kursen. Är kommunikationen mellan deltagarna livlig och arbetet går bra är inte behovet av lärarstöd lika stort som när problem uppstår. Går kommunikationen av någon anledning trögt måste läraren gå in och vara mycket aktiv under en period. Det kräver också stor disciplin att inte besöka kursens digitala rum eller svara på personliga mail från deltagare, när man inte är schemalagd men arbetar med datorn med andra saker och besöker andra konferenser. Frestelsen och risken är stor att man som lärare vill gå in och titta i konferensen och sina mail lite då och då, särskilt om man vill hålla tempot uppe i kommunikationen. Och varför inte passa på när man ändå är inne? Detta talar för modellen med flexibilitet inom ramen för en schablon. Den ger just den flexibilitet som är viktig i distansundervisning och en frihet för läraren att disponera tiden. Den gör det möjligt att utnyttja tillfället att gå in och titta i kursens konferens samtidigt med att annat arbete pågår vid datorn. Därigenom kan tempot i kommunikationen med deltagarna vara högt. Många, korta och täta meddelanden och kontakter är viktigt för deltagarna om man i kursen bygger på dialog, gruppprocess och processarbete. Den gör det möjligt att anpassa insatserna efter hur processen och kommunikationen går. 160 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 161 Svårigheten är naturligtvis att ha kontroll över arbetstiden. Risken är stor att man lägger ner mer tid än vad man får betalt för. Ett sätt att ändå få en viss kontroll över tiden och se om den avsatta tiden är rimlig är att bokföra timmar under någon eller några kortare perioder. Annars får man lita till den förmåga att bedöma tid och arbetsinsats erfarenheten ger. Deltid Distanskurser är ofta deltidskurser. Det innebär att resurserna begränsas. Samtidigt kräver deltidskurser ofta relativt sett en större lärarinsats. Kommunikationen och aktiviteten i kursen måste hålla en viss nivå och intensitet även om studietakten är låg. Risken finns då att läraren lägger ner mer tid än det finns resurser till. Lärarlag Av flera skäl bör ensamarbete undvikas i distansutbildning. Man bör vara två lärare och i en mer omfattande kurs kanske fler. Detta ökar kvaliteten och minskar sårbarheten. Frågor kring pedagogik, metodik och kursens process behöver fortlöpande diskuteras i ett kreativt sammanhang. Tankar och idéer behöver prövas i en dialog och process. Innehåller kursen samlingar är två lärare viktigt för dynamiken. Med en lärare blir kursen också sårbar, särskilt om den innehåller samlingar. Ska en kurs ge så många timmar att en meningsfull lärarinsats blir möjlig förutsätter det en viss volym på kursen. Men två lärare vid samlingar, om än inte hela tiden, betyder också att förbrukningen av resurser ökar. Kurser med och utan samlingar För kurser med renodlad distansundervisning är beräkning av förbrukningen av resurser enkel. Man delar det antal undervisningstimmar kursen genererar med antalet veckor kursen pågår och får en timresurs per vecka. I exemplet ovan med en kurs på 30 veckor och med 20 deltagare som disponerar 900 uvt innebär det 30 uvt/vecka. Går kursen på halvfart eller kvartsfart men fortfarande under 30 veckor innebär det 15 folkbildning.net 161

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 162 respektive 7.5 uvt/vecka. Det finns exempel på kurser med ännu lägre studietakt. Åttondelsfart betyder i detta exempel 3.7 uvt/vecka. För kurser med samlingar blir beräkningen mer komplicerad. En första fråga är här pedagogisk: hur många samlingar ska kursen ha och varför? Därefter gäller det att beräkna hur många undervisningstimmar som går åt under samlingarna. Dessa är i regel lärarintensiva och förbrukar många timmar. Är man två lärare i kursen bör båda vara med vid samlingarna, om än inte hela tiden. Återstående timmar för distansundervisning fördelas sedan per vecka. Sättet att beräkna tiden vid samlingar skiljer sig också mellan olika skolor. Ett sätt är att räkna all tid som undervisningstimmar, ett annat att räkna den i klocktimmar. Det senare innebär i princip att bara hälften av resursen förbrukas. Anta att vi har en kurs enligt exemplet ovan med 20 deltagare på helfart under 30 veckor som ger en lärarresurs på totalt 900 uvt. I denna kurs lägger vi in sex samlingar om 2 dagar, dvs. 12 dagar totalt. Tiden under samlingarna beräknas här i undervisningstimmar. Anta att varje dag förbrukar 8 uvt. Anta vidare att man hälften av denna tid av pedagogiska skäl är två lärare så betyder det ytterligare 4 uvt/dag. Det innebär 12 uvt/dag, sammanlagt 144 uvt. Det betyder att av 900 uvt återstår 766 uvt att fördela per vecka för distansundervisning vilken minskar antalet timmar från 30 till 25.5 uvt/vecka. Problemet blir tydligt med deltidskurser. Dessa genererar färre timmar samtidigt som behovet av samlingar kan vara lika stort och därmed förbrukar lika många timmar som vid helfartsstudier. För att illustrera detta utgår exemplen nedan från samma antal samlingar och förbrukning av lärartimmar vid dessa oavsett studietakt. Det innebär att resursen för distansundervisning minskar radikalt. Om antalet samlingar är detsamma ger en halvfartskurs 13 uvt/vecka och en kvartsfartskurs 6.5 uvt/vecka. I en åttondelsfartskurs förbrukas alla timmar på samlingar. Tabellen på nästa sida visar utfallet av olika alternativ i en kurs med 20 deltagare under 30 veckor. I kolumnen Kurs med samlingar har den lärartid som förbrukas under samlingarna dragits från den totala timresursen som kursen genererar. 162 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 163 Renodlad Kurs med samlingar distanskurs (total uvt minus 144 uvt för samlingar) Delt.veckor Uvt.totalt Uvt/vecka Uvt.totalt Uvt/vecka Helfart 600 900 30 766 25.5 Halvfart 300 450 15 306 13 Kvartsfart 150 225 7.5 81 6.5 Åttondelsfart 75 112 3.7 Med två lärare som ska dela på denna resurs betyder det att kvartsfartskurser med denna uppläggning knappast är realistiska, än mindre åttondelskurser. Skulle däremot det överskott distanskurser genererar enligt tidigare resonemang användas för ökad lärartäthet blir bilden en annan. Det skulle öka antalet uvt i t.ex. kvartfartsalternativet med 47 procent, från 7.5 till 11 och därmed kanske göra den möjligt att genomföra. Det finns alltså skäl att diskutera huruvida det överskott distanskurser faktiskt genererar också ska tillfalla dessa i form av en ökad lärarresurs. Planera för maximalt resursutnyttjande Några faktorer är viktiga vid planering av en kurs: Antal deltagare Ju fler deltagare desto mera resurser genererar kursen. Samtidigt förbrukar den också mer. Men med mera resurser finns det en större flexibilitet. Hur många deltagare bör en distanskurs ha? För många deltagare blir pedagogiskt omöjligt och för få både pedagogiskt och ekonomiskt omöjligt. Vad som är pedagogiskt lämpligt beror också på kursens karaktär, målgrupp och uppläggning. folkbildning.net 163

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 164 Arbetssätt Kursens karaktär och arbetssätt påverkar förbrukningen av lärartid. Ju mera självstudier och enkla svarsuppgifter desto mindre resurser går åt. Ju mer inslag av samtal, diskussion, grupparbeten, processer, deltagarstyrning, etc. desto mer resurser krävs. Studietakt Ju högre studietakt desto större är möjligheterna att använda resurserna flexibelt. Med deltid minskar manöverutrymmet. Kurslängd Ju längre kurs desto större är möjligheterna att använda resurserna flexibelt. Antal samlingar Ju fler och längre samlingar desto mindre blir resurserna för distansperioderna. Lärartäthet Valet av lärartäthet och sättet att beräkna lärartid påverkar kursens ekonomi och därmed också dess kvalitet. Ju högre lärartäthet desto bättre kvalitet. En avvägning mellan dessa pedagogiska och ekonomiska faktorer är nödvändig att göra för att hitta en uppläggning och disposition som är mest fördelaktigt i det enskilda fallet. Några exempel får illustrera resonemanget. Minska antalet samlingar För folkhögskollärare är av tradition det fysiska mötet viktigt för pedagogiken. När man börjar med distansutbildning vill man därför gärna ofta ha många samlingar. I detta kan finnas en hel del slentriantänkande. Med gott om tid i klassrummet framför deltagarna är inte kravet på effektiv undervisning så påtagligt. Det man inte hinner idag kan man 164 folkbildning.net

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 165 göra i morgon. I distansutbildning med samlingar är situationen en annan. Samlingar begränsar flexibiliteten och möjligheten för deltagande. Det låser tid och det kostar pengar för deltagarna. Resor, kost och logi medför ofta höga kostnader. Det gäller därför att noga och kritiskt pröva behovet av samlingar och att göra dessa väl planerade och effektiva. Tar vi i exemplet ovan bort en samling innebär det att resursen till distansundervisning ökar med 0.8 uvt/vecka. Det är en marginell förändring i detta exempel, men som kan bli betydelsefull i kombination med ytterligare en eller ett par mindre förändringar. I en kurs med längre samlingar blir förändringen större. Anpassa efter intensitet I distansundervisning finns ofta låg- och högintensiva perioder beroende på hur uppgifter och arbete planeras. Vissa perioder behöver mindre lärarnärvaro, men kan likväl vara av pedagogiskt hög kvalitet för deltagarna, medan andra perioder kräver mer lärarnärvaro. Detta påverkar inte den totala resursen, men däremot fördelningen av arbetet över tid. Förläng kursen med lågintensiva perioder I kurser med samlingar är det vanligt att man startar och avslutar kursen med en samling. Detta kan vara motiverat ibland, men är inte alltid nödvändigt. Man kan mycket väl starta och avsluta med en distansperiod. Den första perioden kan t.ex. bestå av en inventering av gruppen och gruppens resurser och behov, kanske också en första enklare uppgift. Den avslutande perioden kan bestå av en utvärdering av både kursen och deltagarens egna lärande och process. En kurs kan därför förlängas med t.ex. fyra veckor, två i början och två i slutet. Det betyder i exemplet med 20 deltagare i en 30-veckorskurs ett tillskott på 80 dv i en helfartskurs. I en halvfartskurs är tillskottet 40 dv vilket motsvarar 31 640 kr eller 63 uvt. Det ökar visserligen veckoresursen marginellt från 11.7 till 13.5 uvt. Men genom att dessa perioder inte kräver lika hög lärarnärvaro ger det en resurs som kan användas för högre närvaro under intensivare perioder. folkbildning.net 165

folkbildning.net 02-03-25 20.51 Sida 166 Det finns alltså anledning att noga planera kursen så att resurserna utnyttjas maximalt och att lärartiden för distansperioderna blir tillräcklig och realistisk. Genom att laborera med antal träffar, placering i tid av dessa och låg- och högintensiva perioder kan utfallet bli mer eller mindre fördelaktigt. Marginalerna är visserligen små, men ändå betydelsefulla. I en halvfartskurs enligt exemplet ovan skulle de två små justeringarna som diskuterats innebära en ökning av resursen för distansundervisningen med 2.6 uvt/vecka. Detta förutsätter också att beräkningsgrunderna är tydliga, dvs. att man vet hur många kronor en deltagare genererar och hur mycket en lärartimme kostar. SAMMANFATTNING Diskussionen om distansutbildningens ekonomi innehåller två frågeställningar. En fråga gäller hur vi kan utveckla modeller för beräkning av intäkter och kostnader och hur de tillgängliga resurserna kan disponeras för att ge ett bra utfall. I detta ligger också frågan om beräkning och kontroll av arbetstid. Den andra frågan gäller huruvida distanskurser innebär lägre kostnader och hur denna besparing i så fall skall användas. Analysen här talar för att kostnaderna blir lägre och att besparingen med nuvarande bidragsregler blir ett överskott som osynligt går in i skolornas övriga verksamhet. Detta kan komma att ifrågasättas. Det finns därför skäl att argumentera för att detta överskott används för att höja kvaliteten i folkhögskolans distansutbildning. Därigenom kan folkhögskolans särart och kvalitet hävdas även inom distansutbildningen och göra det möjligt att nå målgrupper som annars skulle tveka inför tanken att studera på distans. Med en sådan inriktning kan en mer kostnadskrävande distansutbildning inom folkhögskolan utan svårighet motiveras. Litteratur 166 folkbildning.net