folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet andra reviderade upplagan SÄRTRYCK

Transkript

1 folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet andra reviderade upplagan SÄRTRYCK Folkbildningsrådet & Nationellt centrum för flexibelt lärande Stockholm 2003

2 Distansutbildningens ekonomi för folkhögskolan av Staffan Hübinette Det livslånga lärandets växande behov gör att volymen på vuxenutbildning förutspås öka samtidigt som statens resurser är begränsade. Distansutbildning antas vara mer kostnadseffektiv än närutbildning. Förhoppningarna att nya grupper därigenom kan börja studera till relativt låga kostnader är därför stora. Förhoppningarna kan också infrias menade Distansutbildningskommittén (dukom) *, även om förväntningarna om besparingsmöjligheter ofta är överdrivna. Frågan är om kostnaderna för distansutbildning verkligen blir lägre jämfört med närundervisning. Frågan är också hur kostnader för distansutbildning skall beräknas. Ett försök att besvara dessa frågor har gjorts av Nils-Olof Christoffersson i studien Kostnadseffektiv distansutbildning **. Christoffersson konstaterar att teoretiska analyser gjorts men att empirin är otillfredsställande eftersom kostnadsdata är otillräckliga eller saknas. Brister finns även när det gäller metoder för en konkret kostnadsanalys. Underlagen från forskningen är alltför osäkra för att något bestämt svar på frågan skall kunna ges. Det är också svårt att göra jämförelser mellan närutbildning och distansutbildning då dessa inte är några entydiga företeelser. Ett försök att närmare analysera kostnaderna för distansutbildning * Flexibel utbildning på distans, SOU 1998:84. ** SOU 1998:83. folkbildning.net 181

3 med utgångspunkt från folkbildningen har därefter gjorts av Bo Löwkrantz i studien Distansverksamhetens ekonomi i folkbildningen, på uppdrag av Distum*. Även Löwkrantz tvingas konstatera att specificerad information om distansutbildningens ekonomi saknas, i detta fall inom folkbildningen, varför det är svårt att dra några definitiva slutsatser. Med utgångspunkt från dessa studier och egna erfarenheter från arbete med distansutbildning under ett antal år skall ett försök göras att närmare belysa dessa frågor utifrån folkhögskolans perspektiv. Syftet är att ge ett underlag för en analys av ekonomin i skolans distansutbildning och för planering av arbetet i den enskilda kursen. Lärare är ofta ointresserade av ekonomi. Den förväntas skötas av skolans ledning medan lärarens uppgift och ansvar är att undervisa. Men som en följd av samhälls- och systemförändringar har inte bara de ekonomiska villkoren för folkhögskolan försämrats, det sker även en utveckling mot en ökad marknadsorientering och konkurrens inom vuxenutbildningen och folkhögskolan. Därmed förändras förutsättningarna för skolornas agerande på utbildningsmarknaden liksom lärarens roll och arbetsuppgifter påverkas. Denna förändring medför ett ökat behov av ekonomiskt tänkande och redskap för kostnadsanalyser, budget och redovisning. När det gäller distansutbildning och flexibelt lärande som är en relativt ny företeelse och under utveckling är det särskilt betydelsefullt att just den enskilde läraren har kontroll över ekonomin. Utveckling av distanskurser är ofta ett resultat av enskilda lärares intresse och engagemang och ansvaret för hela processen från idé till planering och genomförande ligger därför ofta hos en eller ett par lärare. I brist på erfarenhet av och modeller för kostnadsanalyser för just distansutbildning kan osäkerhet om ekonomin uppstå. Hur mycket resurser genererar kursen? Hur mycket resurser kräver den? Vilka arbetsuppgifter ingår i distanslärarens arbete? Hur skall resurserna beräknas och vilka fördelningsmodeller tillämpas på skolan? Vilket ekonomiskt resultat förväntas kursen ge? I Löwkrantz studie framkommer att det finns en märkbar skillnad i lärares respektive beslutsfattares (skolledning, styrelse) uppfattning om kostnader för distansutbildning. * Löwkrantz 2002 (distum = Distansutbildningsmyndigheten). 182 folkbildning.net

4 För att sakligt kunna motivera en planering och budget för skolledning och kollegor som kanske inte alltid har tillräcklig erfarenhet av distansutbildning och därmed inte heller någon detaljkunskap och förståelse för dess specifika villkor och förutsättningar är det nödvändigt att ha redskap för kostnadsanalyser och budget. För att kunna förverkliga pedagogiska ambitioner och utveckla verksamhetens innehåll, vilket är den centrala frågan, är ekonomi en nödvändighet. Ju bättre och tydligare budget- och redovisningssystem skolan har desto bättre blir förutsättningarna för att fatta rationella beslut. Ju större kunskap den enskilde läraren har i ekonomiska frågor desto större är också möjligheten att kunna påverka arbetets innehåll och verksamhetens utveckling. Det finns också skäl att anta att detta bidrar till ökad kreativitet i organisationen. Frågan är alltså inte om folkhögskolläraren skall förvandlas från folkbildare till räknenisse utan att med viss ekonomisk medvetenhet och vissa enkla redskap bättre kunna förverkliga pedagogiska idéer och ambitioner och därigenom bidra till att utveckla verksamheten. Är distansutbildning billigare? Huruvida distansutbildning är billigare än närutbildning går inte att ge något entydigt svar på. Men om alla olika utgiftsslag läggs samman bör det enligt Distansutbildningskommittén ändå vara möjligt att bedriva distansutbildning med bibehållen kvalitet till avsevärt lägre kostnad än närutbildning. Frågan är om detta även gäller folkhögskolan. Diskussionen skall begränsas till några punkter. Vart tar besparingen vägen? När det gäller ekonomiskt resultat kan ett överskott i folkhögskolans ekonomi uppstå på olika sätt. Huvudsakligen sker finansieringen genom stats- och landstingsbidrag. Dessa gör ingen skillnad mellan närutbildning och distansutbildning. Kan den senare bedrivas mer kostnadseffektivt innebär detta därför ingen besparing för stat och landsting. Den minskade kostnaden blir istället ett överskott i den enskilda kursens budget och ett positivt bidrag till skolans ekonomi. folkbildning.net 183

5 Utveckling och materialproduktion Frågan om val av studiematerial och former för presentation av studiematerial är av stor betydelse för kostnaden. För kurser med mer avancerat webbaserat studiematerial och självinstruerande interaktiva lösningar blir utvecklings- och produktionskostnaderna höga. Ju mer avancerade lösningarna är desto högre blir kostnaden. För kurser som baseras på befintlig litteratur, material på nätet och som huvudsakligen arbetar med enklare lärarproducerade studiehandledningar och arbetsplaner blir kostnaderna lägre. För folkhögskolan är det senare mer aktuellt. Löwkrantz konstaterar också att man i de flesta folkhögskolekurser ser just sökandet och utvecklandet av studiematerial som en del av lärprocessen. Distanslärare inom folkhögskolan lägger dock enligt Löwkrantz ner omfattande arbete på utveckling av läromedel och studiematerial i anslutning till sina respektive kurser. För detta ges sällan särskilda resurser utan det förutsätts vara en del av lärarens arbete inom ramen för den resurs som den enskilda kursen tilldelas. Det finns skäl att anta att många lärare åtminstone under en utvecklingsfas därför lägger ner ideellt arbete i utvecklingen av material. Teknik och utrustning Kostnaderna för teknik och utrustning har sedan datorernas intåg i skolan ökat stadigt. När en för skolans behov lämplig standard och nivå uppnåtts etableras kostnaderna på en given nivå. Det finns skäl att anta att dessa ökade kostnader varit en bidragande om än inte huvudsaklig orsak till folkhögskolans växande ekonomiska svårigheter. Däremot förefaller inte distansutbildning ha bidragit nämnvärt till ökade kostnader för teknik. Distansutbildningarnas behov är enligt Löwkrantz tillgodosedda genom den utrustning som ändå skulle finnas vid skolan och betraktas i allmänhet inte som en reell kostnad. Genom Folkbildningsnätet har också folkhögskolan tillgång till en pedagogiskt väl fungerande kommunikationsplattform till en låg och indirekt kostnad. Distansutbildningens kostnader för ikt är därför försumbar. Detta kan även förklaras av att distansutbildning är en relativt liten del av folkhögskolans verksamhet. Att distansutbildningens ikt-kostnader inte närmare analy- 184 folkbildning.net

6 seras kan också förklaras av att en del av bidraget för såväl närkurser som distanskurser schablonmässigt avsätts för overhead-kostnader. Ökar distansutbildningens andel av verksamheten kan det finnas skäl att närmare analysera kostnaderna. Skalfördelar Med höga kostnader för utveckling och materialproduktion blir långa serier en nödvändighet. Enligt Christersson är också skalfördelar den kanske mest utmärkande egenskapen för ekonomin i ikt-stödd distansundervisning. Tanken är att kostnaderna för standardiserade och självinstruerande material kan fördelas på många deltagare och lång tid. Ju fler deltagare och parallella kurser och ju fler gånger kursen kan upprepas desto lägre blir kostnaden. Detta kan som Christersson konstaterar vara i konflikt med andra mål, t.ex. att nå eftersatta och mindre studievana grupper där långa serier och upprepning av kurser inte är aktuellt. För folkhögskolan är detta därför knappast ett alternativ. Folkhögskolan förväntas inte bedriva standardiserad massutbildning. Folkhögskolans möjlighet ligger istället i specialiserade kurser i det lilla formatet anpassade till specifika behov och målgrupper varför kostnaden också blir högre. Mångfaldsfördelar Det är därför varken nödvändigt eller önskvärt att distansutbildning blir en standardiserad och enhetlig massproduktion för masskonsumtion. Det flexibla lärandet kräver individuell anpassning. En annan form av skalfördelar är vad som kan kallas mångfaldsfördelar som bättre svarar mot det flexibla lärandets behov. Detta kan handla om att sprida t.ex. utvecklingskostnader över tid och att skapa kurser och koncept som relativt enkelt kan modifieras och anpassas efter olika behov. För små organisationer i en nätverksorienterad ekonomi kan detta också handla om att samverka, dela på kostnader och utnyttja varandras resurser och kompetens. Metoden kan jämföras med bilindustrins samarbete kring gemensamma bottenplattor för olika bilmodeller. Christerssons tes är att mångfaldsfördelar snarare än skalfördelar kan öka kostnadseffektiviteten folkbildning.net 185

7 i distansutbildning. För folkhögskolan kan detta vara en möjlighet. Ett exempel där mångfaldsfördelar utnyttjas är försöket med Nätbildarna. Pedagogik, lärartäthet och genomströmning Den rörliga kostnaden styrs av pedagogik, arbetssätt och målgrupp. Det är en fråga om vilka deltagare kursen har och vilken kvalitetsnivå och ambition man vill eftersträva. Ytterst handlar detta om lärartäthet och nivån på kommunikation inom kursen mellan deltagare och mellan deltagare och lärare/handledare. En vanligt förekommande uppfattning är att kurser på högskolenivå kräver lägre lärartäthet. Kursdeltagarna förutsätts vara självgående, studievana, disciplinerade och högt motiverade. Med ett arbetssätt byggt på hög grad av självstudier blir kostnaden för lärarinsatser lägre. Kanske är dessa möjligheter överskattade. Ett problem med sådana kurser är att många avbryter studierna vilket kan förklaras av att pedagogiken trots allt lätt kan bli torftig och att studierna sker utan socialt sammanhang. Just det sociala sammanhanget är en betydelsefull faktor för lärandet. För kurser som bygger på grupp-, dialog- och processorienterat arbetssätt, utgår från deltagarnas erfarenheter, är verklighetsanknutna och sker i ett socialt sammanhang, krävs högre lärartäthet och mindre grupper varför kostnaden blir högre. Detta är naturligtvis att föredra och leder till färre avhopp. För studieovana deltagare är detta en nödvändighet. Om folkhögskolan vill hävda sin särart och pedagogik också i distansutbildning krävs därför en relativt hög lärartäthet. Av detta skäl blir lärarkostnaden inte lägre än vid närutbildning. Folkhögskolan kommer därför knappast att kunna konkurrera med billigare självstudiekurser. Avhopp medför minskade intäkter samtidigt som kostnaderna kvarstår. Den dåliga genomströmningen och de indirekta kostnader detta medför i form av uteblivna intäkter är också enligt Löwkrantz ett av skälen till varför högskolan inte prioriterar distansutbildning i den utsträckning som vore önskvärt. Distansutbildning kan av detta skäl bli dyrare än närutbildning. Det är därför av intresse att en kurs har få avhopp. Mycket talar också för att kurser med fysiska träffar har färre avhopp. Träffarna bidrar till att stärka det sociala sammanhanget. 186 folkbildning.net

8 Antagnings- och introduktionsförfarande är ytterligare en faktor som kan påverka avhopp. Ett omsorgsfullt antagningsförfarande med intervjuer, väl genomtänkt introduktion och bra support i inledningsskedet är därför av betydelse. Detta ger deltagaren bättre möjligheter att bedöma förutsättningarna för att genomföra kursen och skapar från början en värdefull relation mellan deltagare och kursledare. Med ett grupporienterat arbetssätt är det också viktigt att ha en bra sammansättning av gruppen. Att lägga resurser på antagningsförfarande kan därför vara kostnadseffektivt. Inom folkhögskolan där formella meriter sällan är enda kriterium för antagning är också ett omsorgsfullt antagningsarbete vanligt. Även om vi ännu saknar tillförlitlig statistik tyder mycket på att folkhögskolans distanskurser drabbas av förhållandevis få avhopp. En kombination av grupp- och dialogorienterad pedagogik, lärande i ett socialt sammanhang, ofta med inslag av fysiska träffar, och omsorgsfullt antagningsförfarande kan förklara detta. Ett annat sätt att motverka ekonomiska konsekvenser av avhopp är att från början göra ett överintag och kalkylera med ett visst bortfall. Detta får andra negativa effekter. I kurser med grupporienterad pedagogik påverkas gruppen negativt. För den enskilde deltagaren kan ett avhopp uppfattas som ett misslyckande. För studieovana deltagare med kanske tidigare dåliga skolerfarenheter är detta särskilt allvarligt. Avhopp kan även bidra till att ge utbildningen dåligt rykte. Ett omsorgsfullt antagningsförfarande är därför att föredra. Lokaler, administration och service Mycket av framtidens distansutbildning förväntas ske i hemmet och på fritiden, i viss mån kanske också på arbetet och under arbetstid. Detta innebär att kostnaderna för lokaler, administration och service till deltagarna kan minska. Modeller för att uppskatta och beräkna detta saknas dock varför diskussionen får utgå från antaganden. Mycket talar för att det främst är inom dessa områden som folkhögskolan kan minska sina kostnader och distanskurser kan ge ett bra resultat. När det gäller kostnader för administration gör Distansutbildnings- folkbildning.net 187

9 kommittén bedömningen att dessa faktiskt ökar vid distansutbildning. Man har då inte utgått från folkhögskolans värld där kostnaden för administration rimligen bör bli lägre. Visserligen är kostnaderna för marknadsföring, antagningsarbete, registrering, rapportering m.m. desamma oavsett distans- eller närutbildning. Däremot kan man anta att det blir färre elevfakturor, internatärenden, frågor i receptionen och frågor om studerandeekonomi. Administration av boende, hyresavtal och hyror vid skolor med internat försvinner helt. När det gäller lokaler och service bör kostnaderna kunna minska avsevärt. Visserligen behöver även distanskurser en fungerande utbildningsinstitution liksom det behövs lokaler och utrustning för lärare och lokaler för deltagarna vid eventuella samlingar. Men när de studerar hemma behöver de inga undervisningslokaler varför lokalkostnaden blir mycket låg. Och när deltagarna inte befinner sig i skolans lokaler sliter de inte heller på husmödrar, städpersonal, vaktmästare, datorer, kopiatorer, tvoch videoapparater, bordtennisbord, musikinstrument, bibliotek, tidskrifter, möbler eller lokaler. Inte heller förbrukar de vatten, olja, el, toapapper, handdukar eller såpa och tvål. Hur stora kostnader kan det handla om? Anta att 60 procent av skolans totala intäkter av stats- och landstingsbidragen avsätts för undervisning och 40 procent för administration, service och lokaler. Anta vidare att kostnaderna för lokaler, administration och service för distanskurser är 25 procent av motsvarande kostnad för närkurser. För en distanskurs på halvfart med 20 deltagare under 30 veckor innebär detta en skillnad i kostnad på kronor. Denna minskade kostnad kan ses som ett överskott. Ett problem är att man ofta inte reflekterar närmare över detta, varför överskottet heller inte syns utan omärkligt försvinner in i andra delar av verksamheten. Det kanske subventionerar hög lärartäthet i närutbildningen, underhåller en överdimensionerad administration eller värmer tomma lokaler på våra folkhögskolor. Risken är att detta sker utan närmare reflektion så länge inte en noggrannare kostnadsanalys görs. Sammanfattningsvis kan konstateras att kostnaden för undervisningen är en fråga om val av pedagogik och kvalitet. Är ambitionen med 188 folkbildning.net

10 distansutbildning att bibehålla folkhögskolans pedagogik och arbetssätt kan undervisningen knappast göras till lägre kostnad. De rörliga kostnaderna blir fortsatt höga och jämförbara med närundervisning. Däremot är det rimligt att anta att fasta kostnader för lokaler, administration och service blir mindre vid distansutbildning. Det finns också skäl att anta att även indirekta kostnader kan bli lägre. Distansutbildning kan därför vara kostnadseffektivt. Givet gällande bidragsregler innebär detta rimligen att distansutbildning inom folkhögskolan kan generera ett ekonomiskt överskott. Frågan är hur stort detta överskott kan bli och till vad det skall användas. Grunder för beräkning av resurser I bidragstilldelningen görs som framgått ovan idag ingen skillnad mellan distansutbildning och närutbildning. Statsbidraget är detsamma. Landstingsbidraget varierar mellan olika landsting, men gör ingen skillnad mellan studieformer. Hur dessa resurser skall fördelas och disponeras mellan undervisning, administration/service och lokaler/fastighet, som är de huvudsakliga kostnaderna, avgör den enskilda skolan. En modell för denna fördelning bör finnas. Det enda förbehållet är att fem procent av statsbidraget skall avsättas för fortbildning och utvecklingsarbete. För beräkning av en kursbudget är två nyckeltal nödvändiga. Det är värdet på en deltagarvecka och kostnaden för en undervisnings- eller lärartimme. Taket för värdet på en deltagarvecka bestäms av stats- och landstingsbidraget, men inom ramen för detta avgör skolan själv hur stor andel som skall användas för undervisning. Lönekostnaden regleras i avtal. I båda fallen kan därför nivåerna variera mellan olika skolor. Utgångspunkten för skolans budget bör rimligen vara att kostnaderna för undervisningen inte skall överstiga den resurs som budgeterats för undervisning. Utgångspunkten bör också rimligen vara att en kurs skall bära sina egna kostnader, dvs inte förbruka mera resurser än den genererar. I praktiken görs ofta avsteg från detta där skolan kan göra en omfördelning av resurser och där vissa kurser tillåts gå med underskott medan andra går med överskott. Detta behöver inte innebära något pro- folkbildning.net 189

11 blem så länge man är överens om prioriteringarna och att den totala budgeten inte överskrids. När besparingsivern är stor finns dock en uppenbar risk att just distansutbildningar kan drabbas av minskade resurser där besparingen blir mindre synlig och påtaglig. Minskade resurser i närundervisning innebär antingen fler deltagare i det fysiska rummet eller lärarlösa lektioner. Detta blir omedelbart synligt medan fler deltagare eller mer lärarlös tid i distansundervisning antingen leder till mer arbete vid datorn för läraren eller mindre kommunikation med deltagarna och därigenom lättare osynliggörs. Värdet på en deltagarvecka Den andel av skolans intäkt för en deltagarvecka som avsätts för undervisning utgör kursens intäkt och resurs. Ett riktvärde som fortfarande används på många skolor och som är en kvarleva från tiden före avregleringen är en summa motsvarande 75 procent av statsbidraget. Kostnaden för en undervisningstimme Lönekostnaden för en undervisningstimme varierar efter lön och vilken modell för beräkning av arbetstid som används. Kostnaden beräknas på följande sätt: Lön x lönekostnadspåslag Arbetstid Lönekostnadspåslaget beräknas vanligen till 49 procent och omfattar sociala avgifter, kostnader för sjukskrivningar, avtalspensioner, semesterersättning, personalvård m.m. Om t.ex. månadslönen är kr (årslön kr) och årsarbetstiden 775 undervisningstimmar blir kostnaden per undervisningstimme 553 kr ( kr x 1,49 / 775 uvt = 553 kr/uvt). Lönekostnaden varierar mellan olika individer varför en kursbudget på individnivå kan bli omständlig. En genomsnittskostnad för skolan per undervisningstimme kan vara enklare att arbeta med. 190 folkbildning.net

12 Lärartäthet Ofta används begreppet lärartäthet och brukar anges i antalet undervisningstimmar per deltagarvecka. Detta brukar ligga mellan 1,5 2,0. Men för att detta tal skall kunna ge besked om kursens ekonomi måste vi veta värdet på en deltagarvecka och kostnaden för en undervisningstimme. Anta att värdet på en deltagarvecka är 800 kr (motsvarar ca 75 procent av statsbidraget) och kostnaden för en undervisningstimme enligt exemplet ovan är 553 kr. Lärartätheten blir då 1,4 undervisningstimmar per deltagarvecka (800 / 553 = 1,4). Lärartätheten kan också anges i det antal deltagare som krävs för att täcka kostnaden för lärarledd undervisning under hela kurstiden. I detta fall med nyckeltal enligt ovan krävs 21 deltagare för att skapa en tillräcklig resurs (1 dv x 800 kr x 21 deltagare = kr / 553 kr = 30 uvt). Färre antal deltagare men med bibehållet antal lärarledda undervisningstimmar innebär att kursen går med underskott. Omvänt går kursen med överskott om antalet deltagare bibehålls men antalet lärarledda timmar minskas. Att beräkna arbetstid I närundervisningen styrs och regleras arbetsinsatsen av antalet lektioner i det fysiska rummet. Det ger arbetet en trygg yttre ram. I det flexibla lärandet suddas gamla mönster och gränser ut. Det flexibla lärandet och distansundervisning kan därför lätt bli en fälla för läraren. Friheten och möjligheten att själv styra sitt arbete ökar men det gör även risken för att arbetsinsatsen inte motsvarar den avsatta arbetstiden. Störts är risken att arbeta mer än man får betalt för. Av Löwkrantz studie framgår att både skolledningar och distanslärare anser att arbetsinsatsen förmodligen är större än den tilldelade resursen medger. Trots att rektorer sällan bedömer att lärarbehovet är större i distansutbildningar än i andra har de dock samtidigt förståelse för att distanslärarens arbete kan vara mer krävande. Att beskriva arbetet och få en bild av dess innehåll är därför nödvändigt. Arbetstid det kontinuerliga flödets problem Lärarens arbete i närundervisning består av förberedelser, genomförande folkbildning.net 191

13 av lektioner och uppföljning. Lektionstiden i det fysiska rummet är det centrala och är lika för alla. Beroende på ambition, ämnesområde, val av arbetssätt och erfarenhet kan sedan olika mycket tid läggas ner i förberedelser och uppföljning. I grunden är arbetet som pedagog detsamma i närundervisning och distansundervisning. Likheterna är större än skillnaderna. Men det finns skillnader som är av betydelse för planering och beräkning av arbetstid och arbetsinsats och där det gäller att hitta bra sätt att ha kontroll över arbetstiden. Den avgörande skillnaden består i att distansundervisningen inte eller ytterst sällan har sammanhållna lektioner. Det som är grundläggande i närundervisningen och ger arbetstiden dess stadga finns inte i distansundervisningen. De i tid avgränsade lektionerna blir upplösta i ett kontinuerligt flöde av kommunikation. Däri ligger också svårigheten att få kontroll över arbetstiden. Viktiga skillnader finns även i sättet att kommunicera, planering, administration, individuell uppmärksamhet och uppföljning som många distanslärare erfar ofta tar mer tid än i närundervisning. Som tidigare framgått går också mycket tid åt för att utveckla studiematerial. kommunikation: I närundervisning är den muntliga kommunikationen avgörande medan den i distansundervisning huvudsakligen är textbaserad, vilken är betydligt mer tidskrävande. Detta gäller särskilt om arbetssättet är grupp- och samtalsbaserat. Det gäller där att inte bara ge skriftliga instruktioner och återkoppling på inlämnade uppgifter utan också att organisera och leda ett samtal och en process och att skapa ett gott klimat i gruppen. Det innebär att en stor mängd av kortare och längre meddelanden och texter både skall läsas och skrivas. Men det skall också sägas att en tidskrävande skriftlig kommunikation i någon mån kan uppvägas av ett större krav på att vara kortfattad och koncis, något man snart lär sig och som kan vara en både nyttig och omvälvande erfarenhet för lärare. planering: All undervisning kräver planering. Distansundervisning kräver dock mer och noggrannare planering. I den muntliga kommunikationen i det fysiska rummet finns möjligheten att snabbt svara på frågor, reda ut 192 folkbildning.net

14 eventuella oklarheter, förklara begrepp och korrigera instruktioner och uppgifter. I distansundervisning måste dessa möjligheter kompenseras av en noga genomtänkt planering och tydliga skriftliga instruktioner. Utrymmet för improvisation är mindre. Vad händer nu, vad menar du, vad ska jag göra och hur ska jag göra det är frågor som deltagaren måste få klara och tydliga svar på. Detta medför ett pedagogiskt dilemma. Med noggrannare planering finns en risk för hårdare lärarstyrning och minskat deltagarinflytande. Den pedagogiska utmaningen är därför att ge utrymme för deltagarinflytande inom ramen för en tydlig struktur. administration: Distanskurser tillkommer ofta på enskilda lärares initiativ. Distanskursläraren arbetar ofta ensam eller i par och har i regel ansvar för hela kursen från ax till limpa. Det innebär inte sällan både utformning av kursplan, presentation och marknadsföring, rekrytering, antagningsarbete, utveckling av studiematerial, genomförande och utformning av intyg. Till detta kommer administrationen av kursens nätkonferens, där det skall skapas konferenser, ges behörigheter, skapas arkiv, mm. Ibland har läraren hela ansvaret för detta, ibland delas det med den lokala administratorn för Folkbildningsnätet. Dessa moment blir också allt vanligare i närundervisningen. Många kurser har som komplement till kursens konferens på Folkbildningsnätet även en egen kurswebbplats som skall skapas och underhållas. INDIVIDUELL UPPMÄRKSAMHET: I all undervisning är det viktigt att alla deltagare blir sedda, får uppmärksamhet och ges utrymme. I det fysiska rummet kan det ofta räcka med små saker som ögonkontakt, en kort fråga eller en kort diskussion för att alla skall känna sig delaktiga i det som händer i rummet. I distansundervisning måste dessa möjligheter kompenseras med att varje deltagare ofta uppmärksammas i form av skriftliga frågor och uppmuntrande kommentarer individuellt eller inför gruppen. uppföljning: Hur stor arbetsinsats som krävs för uppföljning varierar och beror på ämnets eller kursens karaktär, arbetssätt och hur uppgifter- folkbildning.net 193

15 na är formulerade. Med huvudsakligen textbaserad kommunikation följer dock ofta en större mängd skriftliga redovisningar av uppgifter och arbeten. Dessa skall bearbetas och kursdeltagarna ges återkoppling. Att ta kontrollen över flödet Två modeller kan användas för planeringen av arbetstiden: schemaläggning eller flexibilitet inom ramen för en schablon. schemaläggning: Med schemaläggning används närundervisningens struktur. Vissa arbetspass i veckan avsätts för undervisning. Men då uppdelningen mellan förberedelser, genomförande av lektioner och uppföljning inte är relevant i distansundervisningen kan det vara rimligt att den schemalagda tiden omfattar alla moment. Schemaläggningens fördel är att det lättare går att få kontroll över tiden samtidigt som den innehåller problem. Den kanske viktigaste invändningen är att det begränsar flexibiliteten i arbetet. Flexibiliteten, dvs oberoendet av tid och rum, är ur deltagarperspektiv den stora fördelen med distansundervisning. Detta är en fördel även för läraren som mer fritt kan disponera sin tid, vilket innebär större möjligheter att delta i andra aktiviteter som fortbildningar, föreläsningar och möten. En annan invändning är att schemaläggning förutsätter en avskärmad och lugn arbetsplats, vilket ofta kan vara svårt att åstadkomma. I den meningen kan en vanlig lektion i närundervisning ses som en avskärmad och lugn plats. Inga telefoner ringer, inga kollegor kommer och pockar på uppmärksamhet, inga andra elever kommer och frågar om hjälp. Det kräver också stor disciplin att inte besöka kursens digitala rum eller svara på personliga mail från deltagare, när man inte är schemalagd men arbetar vid datorn med andra saker och besöker andra konferenser. Frestelsen och risken är stor att man som lärare vill gå in och titta i konferensen och sina mail lite då och då, särskilt om man vill hålla tempot uppe i kommunikationen. Och varför inte passa på när man ändå är inne? Ytterligare en invändning är att schemaläggningen försvårar det kontinuerliga flödet i kommunikationen och variationer i insatser anpassade till flödet. Är kommunikationen mellan deltagarna livlig och arbetet går 194 folkbildning.net

16 bra är inte behovet av lärarstöd lika stort som när problem uppstår. Går kommunikationen av någon anledning trögt kan läraren behöva vara mer aktiv under en period. Intensiteten i arbetet varierar beroende på vad som händer i kursen och detta kan vara svårt att förutse. En heltidskurs underlättar schemaläggning. Den ger många lärartimmar och gör det möjligt att vara inne i det digitala rummet varje dag. En deltidskurs med färre lärartimmar försvårar sådan planering. Ett mer begränsat antal timmar som schemaläggs kanske medger besök i kursens konferens endast vid ett par tillfällen per vecka. schablontid: Dessa invändningar talar för modellen med en schablon där läraren helt styr planeringen av arbetstiden. Detta är också den modell som distanslärare enligt Löwkrantz studie förespråkar. Den ger just den flexibilitet som är viktig i distansundervisning och en frihet för läraren att disponera tiden. Den gör det möjligt att utnyttja tillfället att gå in och titta i kursens konferens samtidigt som annat arbete pågår vid datorn. Därigenom kan tempot i kommunikationen med deltagarna vara högt. Många, korta och täta meddelanden är viktigt för deltagarna om man i kursen bygger på dialog, grupprocesser och processarbete. Den gör det möjligt att anpassa insatserna efter hur processen och kommunikationen går. Svårigheten med detta är att ha kontroll över arbetstiden. Ett sätt att ändå få en viss kontroll över tiden och se om den avsatta tiden är rimlig är att bokföra timmar under någon eller några kortare perioder. Annars får man lita till den förmåga att bedöma tid och arbetsinsats som erfarenheten efterhand ger. Risken för att arbeta mer än avsett är större med deltidskurser. Ju lägre studietakt desto färre timmar genererar kursen. Samtidigt behöver kommunikationen och aktiviteten i kursen hålla en viss nivå och intensitet även om studietakten är låg. Blir tempot för lågt ökar risken för att deltagarna tappar motivationen och avbryter kursen. Planera för maximalt resursutnyttjande Vid planering av en distanskurs är en avvägning mellan pedagogiska och ekonomiska faktorer nödvändig att göra för att hitta en uppläggning och folkbildning.net 195

17 disposition som är mest fördelaktigt i det enskilda fallet. Följande faktorer kan vägas in vid planering av en kurs. antal deltagare: Ju fler deltagare desto mera resurser genererar kursen. Samtidigt förbrukar den också mer. Men med mera resurser finns en större flexibilitet. Hur många deltagare bör en distanskurs ha? För många deltagare blir pedagogiskt omöjligt och för få både pedagogiskt och ekonomiskt omöjligt. Vad som är pedagogiskt lämpligt beror också på kursens karaktär, målgrupp och uppläggning. Är beräkningsgrunderna samma som för närundervisning bör antalet deltagare vara ca 20. arbetssätt: Kursens karaktär och arbetssätt påverkar förbrukningen av lärartid. Ju mera självstudier och enkla svarsuppgifter desto mindre resurser går åt. Ju mer inslag av samtal, diskussion, grupparbeten, processer och deltagarstyrning desto mer resurser krävs. Sättet att utforma en uppgift och formerna för återkoppling får omedelbart konsekvenser för arbetstiden. studietakt: Distanskurser är ofta deltidskurser. Ju lägre studietakt desto mindre blir resurserna och därmed möjligheterna att använda dem flexibelt. Högre studietakt (hel- eller halvfart) genererar mera resurser och ökar möjligheten att fördela timmar mellan samlingar och distansperioder. kurslängd: Ju längre kurs desto större är möjligheterna att använda resurserna flexibelt. lärartäthet: Av flera skäl bör ensamarbete undvikas i distansutbildning. Man bör vara två lärare och i en mer omfattande kurs, kanske fler. Detta ökar kvaliteten och minskar sårbarheten. Frågor kring pedagogik, metodik och kursens processer behöver fortlöpande diskuteras i ett kreativt sammanhang. Tankar och idéer behöver prövas i en dialog och process. Innehåller kursen samlingar är två lärare viktigt för dynamiken. Med en lärare blir kursen också sårbar, särskilt om den innehåller samlingar. Skall en meningsfull lärarinsats bli möjlig för två lärare förutsätter det tillräckliga resurser. Studietakten kan därför inte vara för låg och antalet deltagare inte vara för litet. 196 folkbildning.net

18 SAMLINGAR: För kurser med renodlad distansundervisning utan samlingar är beräkning av förbrukningen av resurser enkel. De timmar kursen genererar fördelas och läggs ut över tid. Många distanskurser innehåller dock samlingar. För sådana kurser kan beräkningen bli mer komplicerad. Samlingar förbrukar också många lärartimmar. För folkhögskollärare är av tradition det fysiska mötet viktigt för pedagogiken. Det kan därför vara frestande att ha många samlingar. I detta kan finnas ett visst slentriantänkande. En första pedagogisk fråga är därför hur många samlingar kursen skall ha och varför. Samlingar förbrukar många lärartimmar och det gäller att göra en pedagogiskt lämplig avvägning mellan de timmar som skall läggas på samlingar respektive distansperioder. Sättet att beräkna tiden vid samlingar varierar visserligen mellan olika skolor men gemensamt gäller att ju fler och längre samlingar kursen har desto mindre resurser blir det kvar att fördela till distansperioderna. Kurser med låg studietakt, många samlingar och två lärare som båda deltar under samlingarna får problem att få tillräckligt många timmar över för distansperioderna. Samlingar begränsar även flexibiliteten och möjligheten för deltagande. De låser tid och de kostar pengar för deltagarna. Resor, kost och logi medför ofta höga kostnader. Det gäller därför att noga och kritiskt pröva behovet av samlingar och när de skall ligga i tiden, samt att göra dessa väl planerade och effektiva. Vid valet av upplägg och struktur för kursen behöver därför både pedagogiska, deltagarekonomiska och kursekonomiska hänsyn tas. anpassa efter intensitet: I distansundervisning kan intensiteten i kursen variera mellan olika perioder beroende på hur uppgifter och arbete planeras. Vissa perioder behöver mindre lärarnärvaro, men kan likväl vara av pedagogiskt hög kvalitet för deltagarna, medan andra perioder kräver mer lärarnärvaro. Detta påverkar inte den totala resursen, men däremot fördelningen av arbetet över tid. Det finns alltså anledning att noga planera kursen så att resurserna utnyttjas maximalt och att lärartiden för distansperioderna blir tillräcklig och realistisk. Genom att laborera med t.ex. antalet samlingar, place- folkbildning.net 197

19 ring i tid av dessa, lärartäthet och arbetssätt kan kursens resurser disponeras på olika sätt. Sammanfattning Två frågeställningar kring distansutbildningens ekonomi har här diskuterats. En fråga gäller huruvida distanskurser innebär lägre kostnader än närundervisning. Något entydigt svar går inte att ge. Kostnaderna påverkas av många faktorer som tekniska och pedagogiska lösningar, målgrupp och lärartäthet. Analysen talar för att kostnaderna i kurser med folkhögskolans pedagogik inte blir lägre när det gäller själva undervisningen. Däremot är kostnaderna för administration, service och lokaler sannolikt betydligt lägre. Med gällande bidragsregler skapas därför i praktiken ett överskott. Utan modeller för kostnadsanalyser som kan tydliggöra detta riskerar överskottet att osynligt gå in i skolans övriga verksamhet. Hur denna resurs skall användas kan diskuteras och står den enskilda skolan fritt att själv avgöra. Ett sätt kan vara att använda det för att höja kvaliteten i folkhögskolans distansutbildning. Därigenom kan folkhögskolans särart och pedagogiska kvalitet hävdas även inom distansutbildningen och bli ett tydligt alternativ till annan distansutbildning. Med en sådan inriktning kan en mer kostnadskrävande distansutbildning inom folkhögskolan utan svårighet motiveras. Den andra frågan gäller huruvida distansutbildning och flexibelt lärande mot bakgrund av samhällsutvecklingen långsiktigt kan bidra till att skapa en stabilare bas för skolans ekonomi och verksamhet. Mycket talar för att så är fallet. Detta kan dock för en del skolor innebära ökade krav på anpassning av lokaler. När det gäller modeller för kostnadsanalyser, beräkning av arbetstid och hur de tillgängliga resurserna kan disponeras för att ge ett bra utfall finns inte heller några entydiga svar. Däremot är behovet av sådana modeller uppenbart. Hur givna resurser inom ramen för en kurs optimalt skall utnyttjas kräver också en pedagogisk diskussion. 198 folkbildning.net