Matprojekt till äldre utifrån ett Medicinskt perspektiv Författare: Universitetslektor/Med Dr Birgitta Lorefält Datum: 2010-01-28
Sammanfattning Den här rapporten beskriver Matprojekt till äldre ur ett medicinskt perspektiv som genomförts på särskilda boenden inom Linköpings kommun. Den beskriver förändringsprocessen genom att forskningsresultat om nutritionens betydelse för äldre sprids till personal på särskilda boenden och att dessa kunskaper tillämpas i praktiken. Syftet med projektet var att ta reda på om förändrade mat- och måltidsrutiner för äldre inom särskilt boende kan minska nattfastan, stabilisera de äldres kroppsvikt och förbättra nutritionsstatus. I projektet ingick 287 personer som bodde på dels tre stora boenden med totalt 18 enheter och dels nio demensboenden i Linköpings kommun. För att sprida kunskap inom området genomfördes undervisning och handledning på arbetsplatsen. För att kunna tillämpa kunskapen i det praktiska arbetet introducerades några viktiga instrument, såsom mätning av nutritionsstatus och kostregistrering, för att få kännedom om de äldres nutritionstillstånd och hur man kan mäta nattfastans längd. Vid projektets början var måltidsrutinerna på de flesta boenden ganska likartade med bestämda tider för måltiderna utan att ta hänsyn till individuella behov, vilket berodde på att de äldres olika behov inte hade upptäckts. Mätningarna visade att många av de äldre åt för lite och deras nutritionsstatus var framförallt i risk zonen för undernäring eller var undernärda, ett fåtal var välnärda. Förändringsarbetet inriktades därför på att öka de äldres matintag genom att servera extra mellanmål vid behov och minska tidsintervallet mellan sista måltid på kvällen till första måltid på morgonen den så kallade nattfastan. Arbetet inriktades även på att förbättra måltidsmiljön. Personalen på de särskilda boendena genomförde olika förändringar av mat- och måltidsrutinerna genom att ge extra mellanmål på kvällen, natten eller morgonen beroende på när den äldre var vaken. På samtliga särskilda boenden lyckades personalen att förbättra både måltidsrutinerna och måltidsmiljön under projekttiden. På de enheter som införde nya rutiner tidigt under projektet förkortades nattfastan, viktstabilitet uppnåddes och de äldres nutritionsstatus förbättrades. Andra enheter uppnådde viktstabilitet och förkortad nattfasta, medan en del enheter behöver fortsätta med detta arbete, så att kunskapen införlivas i hela personalstyrkan. Detta är ett område där det ständigt behövs förbättringar och förändringsarbete måste få ta lång tid, för bestående effekt. 2
Innehållsförteckning Inledning 4 Bakgrund.. 4 Syfte 5 Projekt I... 5 Projekt II. 5 Tillvägagångssätt. 5 Projekt I 5 Metoder 5 Genomförande.. 5 Projekt II 6 Metoder 6 Genomförande 6 Resultat 7 Projekt I... 7 Projekt II 9 Ekonomi.. 10 Diskussion.10 Slutsatser.. 11 Plan för uppföljning.. 11 Referenslista...12 Bilagor Bilaga I Bilaga II Mini Nutritional Assessment (MNA) Handledning till Mini Nutritional Assessment Bilaga III Beräkning av nattfastans längd 3
Inledning Ett aktuellt och viktigt ämne är äldres mat och måltider, vilket har stor inverkan på äldres hälsa och välbefinnande. Problem med måltidssituationen och måltidsmiljön på särskilda boenden har uppmärksammats mycket i massmedia och i olika rapporter bland annat från Socialstyrelsen. Från forskningen har det framkommit mycket kunskap om äldres kost både generellt och om sjuka äldre med ätproblem, men denna kunskap har inte nått ut till äldreomsorgens verksamheter och till den personal som arbetar med äldre. Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre har framtagits (Regeringens proposition 2005/06:115) och socialstyrelsen har fått i uppdrag att stödja kvalitetsutvecklingen i måltids- och näringsfrågor inom äldreomsorgen. Målet för de stimulansmedlen som kommunerna får ifrån Socialstyrelsen är att de äldres behov av kost och näring ska tillfredsställas inom äldreomsorgen. För att uppnå detta har Linköpings kommun drivit ett matprojekt med hjälp av universitetslektor Birgitta Lorefält under åren 2007 och till och med 2009. Den här rapporten beskriver vad som har genomförts under projektet Matprojekt till äldre ur ett medicinskt perspektiv, som är uppdelat i två delar. Bakgrund Det har framkommit i tidigare forskning att 41% av de äldre som bor hemma i eget boende och har hemtjänst är i riskzonen för att utveckla undernäring (Saletti et al 2005), och 29-33% är redan i riskzonen för att utveckla undernäring och ungefär lika många är undernärda när de kommer till det särskilda boendet (Christensson et al. 2002, Wikby et al 2006). Att vara undernärd ökar dessutom mottagligheten för infektioner, vilket ger mer lidande för de äldre (Chandra, 2002). Kroniska sjukdomar är ofta en bakomliggande orsak till undernäring (Pirlich et al 2005), men även de rutiner eller brist på rutiner som finns på avdelningar inom särskilda boenden kan bidra till att personer blir undernärda (Saletti et al 2000, Persson, 2002, Lorefält, 2007). Otillräckligt näringsintag kan leda till undernäring, som är förenad med större komplikationsrisk i samband med vård och behandling (Larsson et al 1990, Alberda et al 2006). Studier visade att 85% av patienter på sjukhemsavdelning hade ett energiintag som var lägre än det uträknade energibehovet (Persson, 2002, Westergren et al 2002). Personer som har försämrat mentalt status och är i behov av hjälp för att äta konsumerar mindre än hälften av den mat som serveras (Unosson et al 1995). Ett för litet intag av energi och näringsintag under en längre tid kan liknas vid ett slags smygande svält. En studie visade att 97% av kostintaget intogs under 9 timmar med en nattfasta på 15 timmar, medan de äldre som hade kortare nattfasta hade ett större energiintag (Persson 2002). Socialstyrelsen rekommenderar att nattfastan är högst 11 timmar. Vid sjukdom kan behovet av näringsämnen dessutom vara förhöjt, medan förmågan att äta minskar. Om äldre blir trötta, har dålig aptit och har funktionshinder kan en negativ balans mellan energiintag och energibehov uppstå. Detta kan leda till näringsbrist och undernäring. Det ställs höga krav på maten som serveras till äldre personer med olika ätproblem. Detta innebär att maten många gånger bör vara energität det vill säga ha mindre volym med mycket näringsämnen (Livsmedelsverket 2003). En studie visade att när fler små varma och kalla maträtter omväxlande med olika smaker och konsistenser serverades vid samma måltid, så ökade energi och näringsintaget jämfört med när en normalportion av en maträtt serverades (Lorefält et al 2005). Det är också viktigt att de äldre tycker om och kan tugga den mat som serveras. 4
Syfte Projekt I Att ta reda på om förändrade mat- och måltidsrutiner för äldre inom särskilt boende kan minska nattfastan, stabilisera de äldres kroppsvikt och förbättra nutritionsstatus. Projekt II Att ta reda på om pedagogiska måltider eller genom förändrade mat- och måltidsrutiner för äldre på demensboende kan minska nattfastan, stabilisera kroppsvikten och förbättra nutritionsstatus. Tillvägagångssätt Projekt 1 Projekt 1 genomfördes på tre olika särskilda boenden i Linköpings kommun. Ett boende var drivet av kommunen (A) med 10 olika enheter och de två andra boenden av olika privata företag (B och C) med 4 olika enheter vardera. Under projektets gång blev det samma privata företag som drev boendena B och C. Inom alla boenden ingick både sjukhems- och demensboende. Alla äldre som deltog i projektet åt vanlig mat som serverades på enheten. De som sondmatades uteslöts, eftersom näringsintaget med sondmat hos dessa äldre var ordinerat, även de äldre som var i ett palliativt tillstånd uteslöts. De äldre har varit villiga att delta i utvecklingsprojektet och vid behov har deras anhöriga tillfrågats. Totalt deltog 201 äldre, 139 kvinnor och 62 män. Medelåldern var 85,5±7,1 år. Metoder De äldres nutritionsstatus bedömdes med Mini Nutritional Assessment (MNA) (Guigoz et al 1994), där det bl.a. ingår mätning av längd och vikt, antalet intagna fullständiga måltider som de äldre äter, samt mätning av muskelmassan med hjälp av mätning av överarmen och vadens omkrets (Bilaga I), särskild handledning finns att tillgå (Bilaga II). Kostregistrering genomfördes med strukturerad registrering av all mat och dryck under 3 dagar, med hjälp av ett testat instrument Matmallen (Håglin et al 1995). Registrering av nattfasta gjordes på ett särskilt utformat formulär, där sista måltid registrerades, liksom mellanmål under kväll, natt eller morgon och när frukosten serverades (Bilaga III). Utifrån detta räknades nattfastan ut. Betydelsen av att skapa en lugn och trevlig måltidsmiljö för de äldre diskuterades. Genomförande Projekt 1 startades våren 2007 med planering av projektet och därefter gjordes en probleminventering på de olika boendena angående rutiner kring mat, vad, hur ofta och när på dygnet maten serverades. Därefter genomfördes mätning av nutritionsstatus på de äldre liksom mätning av kostintag med hjälp av kostregistrering. Sjuksköterskorna instruerades i mätning av nutritionsstatus och kostregistrering. Övrig personal deltog i instruktionen hur kostregistreringen skulle genomföras alternativt att sjuksköterskorna förmedlade detta. Sjuksköterskorna hade ansvaret för mätningarna och delegerade vissa mätningar till undersköterskor, med stöd ifrån undertecknad. När mätningarna var utförda gjordes en analys av dessa. Utifrån resultaten beslutades dels individuella åtgärder utifrån de äldres behov och dels generella åtgärder på enheterna. De åtgärder som infördes var att minska nattfastan genom att ge kvällsmellanmål eller tidigt morgonmål, 5
alternativt nattmål om de äldre vaknade på natten. För de personer som var undernärda eller var i riskzonen för att bli undernärda infördes extra mellanmål och för dem som var undernärda även energität kost, för en del personer serverades mer frukt och grönsaker. För att kunna bedöma om åtgärderna var tillräckliga gjordes en ny mätning 3 månader efter att åtgärderna satts in. De nya rutinerna infördes på 12 enheter medan 6 enheter fortsatte enligt vanliga rutiner, vid positivt utfall skulle samma rutiner genomföras även på dessa enheter. Efter mätning 2 analyserades resultatet och nya åtgärder med mellanmål sattes in liksom på de enheter som följde den vanliga vården. Tyngdpunkten var nu att personalen skulle få ytterligare förståelse för hur viktigt det är att få ändrade måltidsrutiner med åtgärdsprogram på enheterna och använda de verktyg som introducerats. Fortsatta mätningar av nutritionsstatus, kroppsvikt och mätning av nattfastans längd fortsattes under hela projektet, för att få svar på om åtgärderna var rätt. Projekt II Projekt 2 genomfördes på nio olika demensboende i Linköpings kommun, fem boenden drevs av kommunen och fyra av olika privata företag. Alla som deltog i projektet åt vanlig mat som serverades på enheten. De äldre var villiga att delta i utvecklingsprojektet och deras anhöriga har också tillfrågats. I projektet deltog totalt 86 personer, 52 kvinnor och 34 män, där medelåldern var 83,3±6,9 år. Metoder Samma som projekt 1 Genomförande Matprojektet på de olika demensenheterna startades våren 2008 med en informationsträff för verksamhetschefer och sjuksköterskor för de olika enheterna som skulle ingå. De enheter som skulle ingå i projektet delades upp i tre lika stora grupper. En grupp skulle införa pedagogiska måltider (4 enheter), vilket innebar att personal satt med runt bordet under måltiden och åt samma sorts mat som de äldre, en grupp skulle få extra mellanmål vid behov (3 enheter) och den tredje gruppen skulle följa vanliga matrutiner (2 enheter). Undertecknad åkte runt och gjorde en probleminventering på varje boende, angående rutiner kring mat, vad, hur ofta och när på dygnet maten serverades. Därefter instruerades personalen om hur de olika mätningarna skulle göras på de äldre liksom mätning av kostintag med hjälp av kostregistrering. Sjuksköterskorna hade ansvaret för mätningarna och delegerade vissa mätningar till undersköterskor, med stöd ifrån undertecknad. Alla grupperna gjorde mätningar på samma sätt som projekt 1, först vid projektstart och sedan efter 3 månader. Fortsatta mätningar av nutritionsstatus, kroppsvikt och mätning av nattfastans längd fortsattes under hela projektet, för att få svar på om åtgärderna var rätt. Den grupp som skulle få extra mellanmål, utgick åtgärdsförslagen individuellt från resultaten av mätning 1. De åtgärder som infördes var dels att minska nattfastan genom att ge kvällsmellanmål eller tidigt morgonmål, alternativ nattmål om de äldre vaknade på natten. För de personer som var undernärda eller var i riskzonen för att bli undernärda infördes extra mellanmål och de undernärda även energität kost. För en del äldre infördes mer frukt och grönsaker. Den gruppen som använde sig av pedagogisk måltid satt alltid personalen med och åt samma sorts mat som serverades till de äldre, för att stimulera till att äta mer mängd mat s. k spegling eftersom många dementa personer kan ha glömt hur man gör när man äter. Den tredje gruppen följde samma 6
måltidsrutiner som tidigare. Efter 3 månader gjordes en ny mätning på samma sätt som första mätningen, för att utvärdera de olika grupperna. Efter utvärderingen från mätningarna fick personalen respons på utfallet och förslag på åtgärder utifrån resultatet. Tyngdpunkten var nu att motivera personalen ytterligare för att öka förståelsen för hur viktigt det är med förändrade rutiner vad gäller mat och måltidssituationen. Dessutom att använda de verktyg som introducerats och att införa åtgärdsprogram på de personer som har behov av det, samt att eftersträva en acceptabel längd på nattfastan. Dessa åtgärder gällde alla enheter även de som tidigare följde normala rutiner. Resultat Projekt 1 Före intervention På de flesta boenden serverades frukosten efter att de äldre hade skött sin morgontoalett mellan klockan 8.30-10.00, lunch serverades ca kl. 12.00, eftermiddagskaffet ca kl.15.00, kvällsmålet ca 17.00 och för de som var vakna serverades kvällskaffe ca kl. 19.00 vid projektets början. Nattfastan var mellan 14-15 timmar på samtliga enheter. Energiintaget understeg energibehovet. Flertalet av de äldre var i riskzonen för att vara undernärd eller var undernärda och ett fåtal var välnärda. Många åt lite frukt och grönsaker, 39 % åt enligt rekommendationerna två frukter eller två portioner grönsaker dagligen. Intervention Innehållet på de extra mellanmålen såg lite olika ut beroende på önskemål från de äldre och vad personalen erbjöd. Smoothie vaniljyoghurt med bär och eventuellt grädde vid behov, serverades på flera boenden, detta uppskattade de äldre mycket. Andra mellanmål kunde exempelvis vara kaffe/mjölk med smörgås, filmjölk, yoghurt, välling, fruktsallad och så vidare. Boende A Alla mätningar fungerade bra, men en del mätningar tog lång tid. Att införa nya måltidsrutiner med extra mellanmål gick till en början trögt. På en del enheter gick införandet av extra mellanmål bra, medan andra enheter hade stora ingångsättningssvårigheter. Rutiner vad gäller fortsatta mätningar av kroppsvikt fungerade bra, men kontinuerliga mätningar av nutritionsstatus har inte fungerat på grund av mycket byte av sjuksköterskor och ny verksamhetschef. Under det sista projektåret har personalen fått insikt om behovet av extra mellanmål och att längden på nattfastan ska vara acceptabel, allt för att upprätthålla en stabil vikt och förbättra nutritionsstatus. I slutet av projekttiden var nattfastan mellan 10-12 timmar, förutom på 10 personer där nattfastan fortfarande var 14 timmar. Dessutom har viktstabilitet uppnåtts. Fortsättningsvis ska kontinuerliga mätningar göras när äldre flyttar till det särskilda boendet och följa upp dessa mätningar varje kvartal och sätta in individuella åtgärder efter behov. 7
Boende B På detta boende gick alla mätningarna snabbt mycket tack vare en sjuksköterska som var mycket intresserad av nutritionsfrågor. Detta innebar att åtgärderna snabbare kunde komma igång. Personalen fokuserade först mycket på att förbättra intaget av frukt och grönsaker, vilket också resulterade i en 100 % ökning av dessa produkter. Därefter fokuserades mer på att ge extra mellanmål och eller ge energität kost och minska nattfastan särskilt till de äldre som hade dåligt nutritionsstatus. Detta resulterade i att viktstabilitet har uppnåtts, att nutritionsstatus förbättrats och nattfastan har gått ner från i genomsnitt 14,5 till 11-12,0 timmar, men målet är hela tiden 11 timmars nattfasta. Här fortsätter personalen mätningar av nutritionsstatus inklusive kroppsvikt och BMI som mäts regelbundet en gång i kvartalet, registrering av nattfasta görs nu varje dygn i syfte att ytterligare minska den. Personalen inklusive sjuksköterska och verksamhetschef har nu ett stort engagemang och kunskap om de äldres behov av extra måltider och förståelsen av att ha en acceptabel längd på nattfastan. Boende C På detta boende gick förändringen mycket trögt. Mätningarna tog lång tid och många i personalen tyckte det var onödigt att göra förändringar. Dessutom var det stor personalomsättning av sjuksköterskor. Efter nystart med många träffar med både dag och nattpersonal och undervisning om olika behov hos äldre, började nya mätningar att göras och arbetet med att minska nattfastan tog ny fart. Resultatet av detta visade att personalen införlivat kunskapen och de såg nu de äldres behov. Mätningar av vikt och nutritionsstatus mäts en gång i kvartalet och mätning av nattfastan görs varje dag. Resultatet visar att kroppsvikten har stabiliserats, nutritionsstatus har förbättrats på en del och nattfastan har minskat till 11-12 timmar och målet är 11 timmar. Kontrollgruppen På de enheter som följde de vanliga rutinerna började de äldres kroppsvikt ofrivilligt att gå ned och deras nutritionsstatus försämrades. Tiden för nattfastan var på samma nivå som när projektet startades 14,5 timma. Efter andra mätningen ingick även denna grupp i förändringsarbetet och har uppnått liknande resultat som de övriga grupperna. Måltidsmiljön Måltidsmiljön har förbättrats på de flesta ställen genom att vara mer medveten om vacker dukning och miljön har blivit lugnare genom att personalen nu sitter tillsammans med de äldre under måltiden. Vid projektidens slut Sammanfattningsvis: Genom att personalen serverade de äldre extra mellanmål blev nattfastan kortare och en viktstabilitet uppnåddes, en del gick upp i vikt och en del äldre fick förbättrat nutritionsstatus. Tiden för nattfastan minskade till 12 timmar i genomsnitt och målet är att nattfastan skulle minska till rekommenderat ca 11 timmar. Måltidsförändringar har stabiliserats och är nu en del av vården. 8
Projekt 2 Pedagogisk måltid I den grupp som använde pedagogisk måltid uppnåddes en genomsnittlig viktstabilitet efter 3 månader. Nattfastan var fortfarande lång och det var ingen förändring i nutritionsstatus. En av de fyra enheterna hade en genomsnittlig ökning av både vikt och BMI uppnåtts, medan en annan enhet hade fått en genomsnittlig minskning av samma variabler. Extra mellanmål En stabilitet av kroppsvikten och en del förbättringar av nutritionsstatus hade uppnåtts i gruppen som fick extra mellanmål och nattfastan hade minskat med en timma efter 3 månader. En av de tre enheterna hade minskat nattfastan, en enhet hade en genomsnittlig uppgång av kroppsvikten, men en enhet hade svårt att ta till sig nya förändringar, vilket kan bero på att det var stor omsättning på sjuksköterskor och byte av chef. Gruppen som följde vanliga rutiner Denna grupp gick ned i kroppsvikt och BMI, nattfastan var kvar på samma nivå som tidigare. Jämförelser mellan grupperna Vid jämförelse mellan grupperna så uppnådde den grupp som fick extra mellanmål det bästa resultatet och den grupp som följde vanliga rutiner fick det sämsta. Efter dessa mätningar intensifierades arbetet med att alla grupperna skulle rikta in sig på att minska nattfastan och ge extra mellanmål till de personer som behövde det, eftersom denna intervention hade bäst utslag. Arbetet har nu införlivats hos personalen, de har blivit medvetna om bristerna, efter de olika mätningarna och gör mätningarna kontinuerligt. Varje enhet gör olika åtgärder, en del serverar något kl 7.00 på morgonen till alla som är vakna och dessutom serveras extra mellanmål kl 20.00, med goda resultat. Andra serverar mer frukt, juice, smoothie, och/eller energität kost.. På en del boenden har personalen spridit denna kunskap vidare och tillämpar samma åtgärder på övriga enheter inom samma hus som inte har ingått i projektet. En enhet som följde vanliga rutiner från början, där gick det mycket trögt att införliva nya rutiner, men i slutet av projektet började förändringar av måltidsrutinerna komma. Måltidsmiljön Måltidsmiljön har förbättrats på de flesta ställen genom att vara mer medveten om vacker dukning och miljön har blivit lugnare genom att personalen nu fortsätter med social- eller pedagogisk måltid en del med lugn musik, som gör att miljön blir lugnare. Vid projektidens slut Sammanfattningsvis: På de flesta demens boenden, där de äldre fick extra mellanmål uppnåddes viktstabilitet och en del fick förbättrat nutritionsstatus. Tiden för nattfastan har minskat mellan 1-3 timmar. De grupper som hade pedagogisk måltid uppnådde viktstabilitet. Alla enheter fokuserar nu mer på att minska nattfastan och arbetar mer strukturerat med mätningar av kroppsvikt och MNA 9
vid inflyttning till det särskilda boendet och varje kvartal och att ge extra mellanmål vid behov. Måltidsmiljön förbättrades på de flesta boenden Ekonomi Lön till projektledaren har utgått med 50 % av heltid under knappt 2,5 år och de 4 sista månaderna utgick lön i 40 % av heltid. Övriga kostnader var inköp av sittvågar till de flesta boende som saknade vågar och merkostnad för den pedagogiska måltiden för övrigt hade projektet inga kostnader. Diskussion En förkortad nattfasta och en uppbromsad viktnedgång uppnåddes av de äldre som fick extra mellanmål under utvecklingsprojektet. Detta är det första steget till att förbättra nutritionsstatus. De enheter som kom igång tidigt, där fick de äldre även förbättrat nutritionsstatus. Detta tyder på ett stort behov av att permanenta dessa nya måltidsrutiner, så de äldres energiintag ökar. Det finns även personer inom äldreomsorgen som är välnärda och det är viktigt att slå vakt om dem. Naturligtvis finns det också överviktiga personer och många gånger behöver personalen uppmuntra dessa personer att äta mer frukt och grönt. Nattfastan minskade inte nämnvärt till en början, men efter särskilt fokus på detta förändrades rutinerna med extra mellanmål för att öka energiintaget, vilket även innebar förkortad nattfasta. Personalen vid de olika enheterna har fått redskap och det gäller att de använder dem kontinuerligt och gör åtgärder efter behov. De äldre som var med om pedagogisk måltid uppnådde en viktstabilitet, men nutritionsstatus förbättrades inte. Detta kan bero på att personalen på en hel del demensboende tidigare har praktiserat så kallad social måltid det vill säga personalen äter med de äldre, fast de har egen mat med sig. Detta blir också en sorts spegling som de äldre är vana vid. Ibland kan det vara problem med social måltid då en del äldre upptäcker att de inte äter samma sorts mat. Personalen säger att detta kan skifta beroende på vilka personer som bor på enheten i olika perioder. Resultatet kan ha blivit annorlunda om inte enheterna hade praktiserat social måltid tidigare. De personer som fortsatte med de vanliga rutinerna fick en viktnedgång, detta kan leda till sämre nutritionsstatus, som i sin tur ger sämre livskvalité. Därför är det nödvändigt att införa extra mellanmål och minska nattfastan för att bevara så god hälsa som möjligt hos de äldre på särskilda boenden. Förändringsarbete tar tid och det är viktigt att det får göra det, så personalen ser vinster både för de äldre, men också att de upptäcker glädjen av att alla kan bidra till de äldres väl och ve. Projekt I har tagit knappt tre år, två av tre boenden hade kommit långt efter 2,5 år, medan det tredje boendet behövde mer stöttning mycket på grund av ny personal inklusive ny chef och alla har inte varit riktigt motiverade. Det som kan konstateras är att det går att förbättra måltidsrutinerna på äldreboenden men det är viktigt att börja så fort som möjligt när de äldre flyttar till äldreboendet. Här har sjuksköterskorna en viktig funktion, som har huvudansvaret för nutritionen. Det är lättare att förebygga undernäring än att förbättra det. Det är viktigt att problemen tidigt uppmärksammas och diagnostiseras så att den äldre personen ska kunna få rätt anpassad hjälp. En strukturerad bedömning ger en god bild av ätandet och utgör ett bra underlag för åtgärder. Ätandet och nutritionsaspekten i vård och omsorg är viktig både ur medicinsk och social synvinkel, men måltiden 10
är även en bra aktivitet på ett äldreboende. Kosten som förebyggande och behandlande del av såväl medicinsk vård som omvårdnad ingår som en naturlig del i den individuella vårdplaneringen. Detta medför avsevärda vinster för individen men också för samhället i form av att de äldre inte blir lika resurskrävande En reflektion är att personalen på en del boende säger att det inte finns pengar att köpa mat till extra mellanmål. Om det saknas resurser är det svårt för personalen att leva upp till målet att minska nattfastan och uppnå viktstabilitet med bra nutritionsstatus. De äldre behöver mellanmål som tilltalar dem annars har de inte lust att äta extra mellanmål, trots att de ätit alltför små portioner vid övriga måltider. En annan reflektion, hur är måltidsrutinerna på andra äldreboenden som inte deltagit i projekten. Det har ju visats sig att när personalen har införlivat kunskapen med kontinuerliga mätningar av nutritionsstatus inklusive vikt och mätning av nattfastans längd och med en individuell åtgärdsplan och bra måltidsrutiner, då ser de nyttan av förändringsarbetet. Denna intervention som jag använt är en billig förändring, som ger mycket bra resultat om det görs kontinuerligt. Detta bygger på att personalen inklusive sjuksköterskor och chefer får bättre kunskap om detta område annars faller allt i glömska. Chefer måste kontinuerligt fråga efter resultat av de äldres vikt, nutritionsstatus och nattfastans längd, så personalen förstår att detta är viktiga uppgifter för de äldres hälsa och livskvalité. Slutsatser När projektet startades var en stor andel av de äldre i riskzonen för undernäring eller var undernärda och nattfastan var för lång. En strukturerad bedömning av nutritionsstatus, vikt och nattfastans längd ger en god bild av de äldres hälsa och utgör ett bra underlag för att stödja och uppmuntra de äldre till bättre ätande. Eftersom många äldre äter mindre än behovet är det viktigt att förstärka och öka mellanmålen och därmed både öka energiintaget och minska nattfastan. Resultatet av detta projekt var att när förändrade mat- och måltidsrutiner infördes minskade nattfastan, en viktstabilitet uppnåddes och nutritionsstatus förbättrades hos en del äldre. Miljön runt måltiderna har blev lugnare, vilket har stor betydelse för trivsel med social gemenskap för de äldre. Plan för uppföljning Viktigt att kontinuerligt fortsätta att mäta nutritionsstatus, kroppsvikt och nattfastans längd och jämföra med tidigare mätningar. Vidta åtgärder efter behov utifrån resultaten ifrån mätningarna. Fortsätt att införa denna intervention på alla särskilda boenden i Linköpings kommun 11
Referenslista Alberda C., Graf A. & McCargar L. (2006) Malnutrition: Etiology, consequences, and assessment of a patient at risk. Best Practice & Research Clinical Gastroenterology 20, 419-439. Chandra RK. (2002) Nutrition and the immune system. Proc Nutr Soc. 52:77-84. Christensson L., Unosson M., Ek A-C (2002) Evaluation of nutritional assessment techniques in elderly people newly admitted to municipal care. Eur J Clin Nutr 56, 810-818. Guigoz Y, Vellas B., Garry PJ. (1994) Mini Nutritional Assessment: a practical tool for grading the nutritional state of elderly patients. Fact and Research in Gerontology 1994/1995 (2 nd ed.), 15-81. Håglin L., Hagman U., Nilsson M. (1995). Evaluation of the meal model matmallen A means of estimating consumed amounts of food. Scandinavian Journal of Nutrition 39, 79-83. Larsson J., Unosson M., Ek A-C., Nilsson L., Thorslund S., Bjurulf P. (1990) Effect of dietary supplement on nutritional status and clinical outcome in a large group of geriatric patients. Clinical Nutrition 9, 179-184. Livsmedelsverket (2003) Mat och näring för sjuka inom vård och omsorg. Livsmedelsverket Uppsala. Lorefält B., Unosson M. (2005) Smaller but energy and protein enriched meals improve energy and nutrient intakes in elderly patients. The Journal of Nutrition, Health & Aging 9, 243-247. Lorefält B. (2007) Mat till äldre enkla verktyg och ökad kunskap. Äldrecentrum Östergötland. Persson M (2002) Aspects of nutrition in geriatric patients. Dissertation in Faculty of Medicine Lund University. Pirlich M., Schutz T., Kemps M., Luhman N., Minko N., Lubke H.J., Rossnagel K., Willich S.N. & Lochs H.( 2005) Social risk factors for hospital malnutrition. Nutrition 21, 295-300. Regeringens proposition 2005/06:115) Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre. Stockholm: Regeringskansliet. Saletti A., Yifter-Lindgren E., Johansson L., Cederholm T. (2000) Nutritional status according to Mini Nutritional Assessment in an institutionalized elderly population in Sweden. Gerontology 46, 139-145. Saletti A., Johansson L., Lindgren-Yifter E., Wissing U., Österberg K. & Cederholm T. (2005) Nutritional Status and a 3-year follow-up in elderly receiving support at home. Gerontology 51, 192-198. Unosson M., Ek A-C., Bjurulf P., von Schenck H., Larsson J. (1995) Influence of macro-nutrient status on recovery after hip fracture. Journal of Nutrition in Medicin 5, 23-24. Westergren A., Unosson M., Ohlsson O., Lorefält B., Hallberg IR. (2002) Eating difficulties, assisted eating and nutritional status in elderly ( 65 years) patients in hospital rehabilitation. International Journal of Nursing Studies 39, 341-351. 12
Wikby K., Ek A-C., & Christensson L. (2006) Nutritional status in elderly people admitted to community residential homes. Comparison between two cohorts. The Journal of Nutritional, Health and Aging 10, 232-238. 13