JORDBRUK OCH INDUSTRI EN BLICK TILLBAKA OCH EN BLICK FRAMÅT Av statsrådet FRITJOF DOMÖ TILL utgångspunkt för några amänna jämföreser mean jordbruket och industrien vi jag väja tiden omkring 1890. 1 J ordbruket, som då inte bott var modernäringen utan även huvudnäringen, bev vid denna tid tuskyddat, samtidigt som driften började omäggas i riktning mot ett vad man kaat asidigt jordbruk, baserat inte bott på spannmåsoding utan även på animaisk produktion, sockerbetsoding och ett uthåigt skogsbruk. Den inriktning jordbruket då fick, devis utan tvive tack vare tuskyddet, har det i stort sett bevarat ända tis i dag; det kan på goda objektiva grunder sägas, att just denna jordbrukets asidighet räddade vårt and hastigare än många andra änder över 1930- taets svåra agrar kris. V ad industrien beträffar befann sig andet omkring 1890 mitt uppe i den industriaiseringsprocess, som man brukar förägga ti 1800-taets tre sista årtionden. Jag ska här icke närmare fördjupa mig i de väkända befokningsstatistiska förändringarna under de senaste 50 åren, hest som resutaten av 1940 års fokräkning ännu ej föreigga och man atså i huvudsak bott har att håa sig ti 1930 års ta. Om man sår ut grupperna husigt arbete och f. d. yrkesutövare på den officiea statistikens fyra sociaa huvudgrupper, har från 1890 ti 1930 den ti jordbruket knutna befokningen minskats med ungefär 1/2 mijon människor (från 2,D ti 2,4 mij.), medan gruppen industri och hantverk ökat ti det dubba eer från 1,o ti 2,1 mij. Jordbrukets anta i totabefokningen har under samma tid nedgått från 62 ti 39% och industri- och hantverksgruppens an- 1 Denna uppsats är i at väsentigt ika med mitt föredrag på årets Arosmässa. På vissa statistiska uppgifter vi jag tacka några fackmän och andra, vika jag vänt mig ti; band dem vi jag nämna docenterna E. Håstad och L Svennisson, byråchefen R. Ytterhorn och d :r Einar Dahgren. 585.f."...
Fritjof Domö de ökat från 21 ti 35 %. Det troiga är, att 1940 års fokräkning ska visa att åtminstone när det gäer aktiva yrkesutövare jordbruket passerats av industrien och föjaktigen ej heer demografiskt ängre än huvudnäringen. Under dessa femtio år har den odade areaen utvidgats, när det gäer åkerjorden, och" inskränkts, när det gäer naturig äng. Mätta i hektarta ta ökningen och minskningen ut varandra. Åkerjorden har utvidgats med ungefär 10 procent, från 3,3 ti 3,7 mij. hektar (1938 års siffror). Den huvudsakiga ökningen hänför sig dock ti tiden före 1920; under förra värdskriget var odade åkerareaen ett tag uppe i 3,8 mij. hektar. Efter kriget gick åkerareaen hastigt ner, men under 1930-taet har den åter något vidgats; ökningen är ti stor de ett resutat av det statiga stödet åt grundförbättringsarbeten, b. a. för att förstärka ofuständiga jordbruk. Den naturiga ängen återigen har från 1890 ti 1938 nedgått från 1,5 ti 1,1 mij. hektar. Jag har i korthet veat ange dessa siffror för att redan nu påvisa, att jordbrukets förbättrade skördar i mycket ringa grad ha samband med förändringar i fråga om den brukade jorden. Tabe I innehåer en sammanstäning för femtioårsperioden av des skörden av viktigare växtsag i mij. kg. och förskjutningen mean dem, des totaskörden i mij..foderenheter. Omräkningen i skördeenheter har gjorts för att få en gemensam nämnare Tab. I. Skörd i Sverige av viktigare växtsag i mij. k_q. och totaskörd i mij. foderenheter åren 1891-1940.. Kom, i Socker i Foderrot- Tota. År Brödsäd havre och Potatis Vahö betor frukter skörd bandsäd! 1891/95... 677 1,601 1,279 423 278 2,595 5,977 1896/00... 735 1,552 1,209 680 312 2,950 6,224 1901/05... 728 1,486 1,381 698 494 2,958 6,148 1906/10... 823 1,830 1,546 956 1,746 4,129 7,701! 19/15... 853 1,792 1,683 895 ' 2,690 4,062 7,740 i 1916/20... 748 1,665 1,796 913 2,730 3,578 7,149 11921/25... 845 1,879 1,768 1,052 2,904 4,038 7,782 11926/30... 916 1,907 1,656 843 3,200 4,921 8,564! i 1931/35... 1,072 1,897 1,874 1,59! 2,980 4,875 8;858 1936/40... 1,017 1,968 1,921 1,894 2,672 4,705 8,756 1936... 941 1,928 1,806 1,800 2,762 4,905 8,775 1937... 1;064 1,968 1,838 2,077 2,883 5,446 9,423 1938... 1,179 2,243 1,858 1,834 2,821 5,492 9,846 1939... 1,214 2,094 1,809 1,900 2,547 4,625 9,021 1940... 687 1,604 2,294 1,859 2,346 3,058 6,717 1941 (beräknad) 606 1,361 1,970 1,828 2,316 2,354 586.f.
J ordbruk och industri för oika växtprodukter. Det intressanta för dagens diskussion är jämföresen mean siffrorna för den första femårsperioden och för de goda normaåren 1937-1939; ur kristtidssynpunkt är det dock ika intressant, för att inte säga skrämmande, att se att totaskörden under fjoårets missväxt evaverad i foderenheter ej var stort större än skörden i början av 1890-taet. I jämförese med tiden 1891-95 visade totaskörden under de goda åren på sutet av 30-taet en stegring i foderenheter av omkring 60 %, för rekordåret 1938 omkring 65 %. Ökningen av bet- och rotfruktsskörden är ferfadig, ökningen av skörden av brödsäd och vahö uppgår i det närmaste ti det dubba och ökningen av potatisskörden närmar sig häften. Sannoikt är stegringen i verkigheten något större, beroende på att skörden torde ha uppgivits för högt i den officiea statistiken för tiden före 1900. Att den totaa stegringen omsatt i foderenheter ändock ej är mera markerad förkaras b. a. av att ökningen av sädessag med hög foderenhetskoefficient (korn, havre och bandsäd) bott rör sig om cirka 20 procent. Möjigt är att stegringen skue ha bivit ännu något större, om man haft ett annat gemensamt mått för växtsagen än foderenheter och i stäet för värdet som kreatursföda agt värdet som människoföda ti grund för beräkningarna. Det skue ur många synpunkter vara av intresse att kunna föja jordbrukets kriser under det sista havseket och därvid undersöka, i vad mån dessa påverkat jordbruksproduktionens inriktning eer teknikens framsteg; veterigen har ingen sådan sammanfattande undersökning gjorts. Innan jag kommer in på förhåandet mean industrien och jordbruket skue jag vija begränsa mig ti att framföra några synpunkter på de resutat, som den ur 1930-taets jordbrukskris uppvuxna jordbruksregeringen ett ti. Jag förutsätter då, att det står utom diskussion des att statsåtgärder i det dåvarande katastrofaa produktprisäget vore ofrånkomiga, des att stödanordningarna så ti vida givit den önskade effekten att jordbrukskrisen reativt snabbt kunde övervinnas, något som i sin mån synnerigen verksamt hjäpte oss ur den amänna depressionen och påskyndade inträdet av högkonjunkturen åren.före det nya kriget. Säkerigen fruktade dock många för tio år sedan att en statig regering av jordbruksnäringen skue föra oss in i ett skråväde med tonvikten agd på det statiska moment, som ansetts utmärka denna sociaa epok. Ti föjd av statistikens ofukomighet och särskit yrkesstatistikens eftersäpning kan man inte i dag få ett uttömmande [187 t-.....
' Fritjof Domö Tab. II. Skörd p e r h e k t a r av vete, råg och potatis i deciton och totaskörd i foderenheter åren 1891-1940. Ar Vete Råg. Tota- ii i. \ Tota Ar Vete Råg 1 Potatis' skörd i [Potatis ', s k"" d or 1: i 1891/95 16,3 14,1 81 1,537,i 1931/35.. 24,1 19,4 141 2,158 1896/00 18,3 14,8 77 1,561 11936/40... 22,8 18,~ 145 2,139 1901/05 17,3 14,4 89 1,515' 1936... i 22,1 16,5 135 2,125 1906/10 21,1 15,6 102 1,898,1937... 1 24,4 19,2 140 2,306 1911/15 21,1 15,9! O,869 1938... 27,4 20,1 140 2,420 1916/20 18,5 14,1 5 1,700 1939...! 27,8 20,4 137 2,205 1921/25 21,7 16,4 113 1,884 : 1940... [ 12,5 15,7 170 1,639 1926/30 22,1 16,4 115 2,068' ' svar på denna fråga, men man kan få ett svar, som gör varje ovisshet om tendensen överfödig. Tabeerna II och III beysa sedan 1890 produktionsutveckingen på de viktigaste områdena des per hektar odad jord och des per manig arbetskraft verksam i jordbruket. Det har sagts att Europas jordbruk i tekniskt hänseende inte undergick någon förändring från Kar den stores tid och ti inpå 1800-tact. Det framgår av tabeerna, att tekniken i Sverige - och i vidsträckt mening böra både konstgödningen och växtförädingen ingå däri / - icke stått stia under de sista femtio åren och ara minst sedan jordbruksregeringen införts; givetvis kan jämföresen inte Tab. III. Skörd per manig yrcesutövare inom jordbruk och boskapsskötse av viktigare växtsag i kg. och totaskörd i foderenheter åren 1896-1935. 1 Ar [ 1 Korn, 1 Socker- Foderrot- Tota Brödsäd [havre och Potatis betor frukter Vahö skörd : bandsäd [ i 11896/00... 1,020 2,160 1,680 940 430 4,100 8,650 i H01/05... 1,010 2,060 1,920 970 ()90 4,110 i 8,540 i 1906/10... 1,Hi0 2,580 2,180 1,350 2,4()0 5,830 10,880 1911/15... 1,200 2,530 2,380 1,2()0 3,800 5,740 10,930!1916/20... 1,040 2,330 2,510 1,280 3,810 5,000 9,990 1921/25... 1,180 2,630 2,470 1,470 4,0()0 i),(\40 10,870 1926/30... 1,310 2,740 2,380 1,210 4,590 7,0()0 12,290 11931/35... 1,540 2,720 2,()90 2,290 4,280 (),990 12,71 o --- --- - ---- 1 Don officiea statistiken redovisar fokmängdens fördening efter oika yrkes grupper endast för vart O: de år. I ovanstående tabe har därför skördarna för 5-årsperioder angivits i förhåande ti anta yrkesutövare vid närmast iggande redovisningsår. 588
.. År Mjökproduktionens utvecking åren 1891-1940. Por ko Ina;s ~er manig Jordbruk och industri [ Per ko Inaes Per manig k 1,000 Jordbruks-, År! k 1,000 jordbruksg. ton yrkesutövare i g. ton yrkesutövare i 1891/95... 1,240! 2,0521 1931/35...! 2,479 i 4, 767 : 1896/00... 1,360 i 2,375 3,300 1936/40... - 14,804 1 j ; 1901/05... 1,530 2,714 3,770 1936... 2,532,4,863 ' 1906/10... 1,660 i 3,031 4,280 1937... 2,528 4,856 ' 19II/3... 1,790' 3,320 4,690 1938... 2,563 4,900 ' 1923/27... 2,176' 4,077 5,700 1939... 14,800 : 1928/32... 2,363 4,626 6,640 1940... ; 4,600 1 1 i 1933/37... 2,501 i 4,760 6,830 6,840 Anta svin åren 1891-1940. År : 1891 o o i 1896...! 1901 11906... 19... : 1916... Anta i 1,000 st. 655 789 809 872 951 1,065 Per manig : jordbruksyr :' kesutövare 2 År! 11919... " 111927... ' 1,1 11932... 11937... : 1,3 11940... i. Anta i 1,000 st. 717 1,387 1,495 1,456 1,315 Per manig jordbruksyrkesutövare 2 1,0 2,1 utsträckas ängre än ti krigsutbrottet, eftersom missväxten samt fodermedesimportens och konstgödningens inskränkning sedan dess rubbat aa grundvaar för jämföreseta. Från 1891/95 ti 1937/39 är ökningen per hektar för vete, råg och potatis något över 50 %, mätt i foderenheter; enbart från perioden 1926/30 har en höjning skett med omkring 20 %. För förädade produkter är ökningen ännu större. Såunda har mjökavkastningen per ko från 1891/95 ti 1938 stigit med över det dubba eer ungefär 105 %, därav med över 25 % från perioden 1923/27 ti perioden 1933/37. Det intressantaste är dock att sätta stegringen i reation ti maniga yrkesutövare. Tyvärr äro vissa svårigheter förknippade med dyika beräkningar, beroende på att yrkesta finnes bott i den officiea statistiken för vart tionde år och senast 1930. Man får därför nöja sig med ta för tiden inti 1935, varvid 1 Preiminärt. Den officiea statistiken redovisar fokmängdens fördening efter oika yrkesgrupper endast för vart O: de år. I ovanstående tabe har därför antaet svin för resp. år angivits i förhåande ti anta yrksutövare vid närmast iggande redovisningsår. 589
Fritjof Domö skördarna satts i reation ti den syssesatta maniga arbetskraften inom jordbruksbefokningen enigt den närmast tibaka i tiden iggande fokräkningen. I foderenheter räknat utgör skördestegringen under 45-årsperioden 47 %, mjökavkastningen har under fyrtioårsperioden 1896/1900-1931/33 stigit med nära 110 procent, och antaet svin har "från 1901 ti 1932 ökats från 1,1 ti 2,1 stycken, eer i det närmaste det dubba, at per manig arbetskraft. Tyvärr kan man inte ännu få några iknande siffror på sutet av 30-taet. 1936 och 1937 års antarbetstidsagar reducerade arbetstiden ti i årigt genomsnitt 9 resp. 8 timmar per dag; omkring 1890 var den inom parentes sagt cirka 12 timmar. Lagen är visserigen tiämpig bott på större och medestora jordbruk men har varit i hög grad normgivande även för övriga. Denna sociaagstiftning tvingade jordbrukarna ti en betydande personainskränkning. Samtidigt inföo de goda skördeåren. Det är stät utom at tvive att produktionen per arbetsenhet just under 1930-taets sista år fram ti 1940 måst ha väsentigt ökats. Denna stegring skue markeras än starkare, om man toge hänsyn des ti att - såsom förut nämnts - skördesiffrorna för tiden före 1900 torde ha angivits för höga och att foderenhetsvärdet nog ej är en fut rättvisande mätare av hea skördestegringen, des ti att antbruket atjämt i vida högre grad är industrien av oika skä syssesätter partiet arbetsföra, sådana som industrien skue ha utrationaiserat eer måst utrationaisera. Med a sannoikhet skue stegringen ha ytterigare understrukits, om även den kvinniga arbetskraften medtagits och produktionssiffrorna satts i reation ti aa inom jordbruket syssesatta. Oavsett vika mått och enheter man väjer är det därför uppenbart, att jordbruket under jordbruksregeringens tid fortsatt den rationaiseringsprocess, som tidigare påbörjats och som återspegas i de successivt stegrade produktionssiffrorna, framför at under de senaste årtiondena. Regeringen har så ångt ifrån varit någon tung hand över den tekniska utveckingen, att debatten vid tiden närmast före krigsutbrottet i stäet mestades kretsade kring frågan, hur man skue bemästra den verkiga överproduktion, som man då i en nära framtid räknade med. En förkaring ti detta gynnsamma resutat, nått utan att jordbrukskrisen behövde förorsaka avariga sociaa rubbningar, är att jordbruksregeringen utformats efter den gama goda regen hjäp ti sjävhjäp. J ordbrukarna ha atfort haft det största egenintresse att nå så goda produktionsresutat som möjigt. Som 590 ' -~.1
L... ' J ordbruk och industri meaned mean den stödjande staten och de enskida producenterna ha funnits jordbrukets ekonomiska sammansutningar, vika under denna tid - devis med hjäp av direkta statssubventioner - hastigt utbyggts och sutigen centraiserats i Sveriges Lantbruksförbund. Just i dagarna påskynda statiga regeringsåtgärder organisationsarbetet på ett hittis föga upparbetat fät, nämigen vedbränsets; jag har anedning att hoppas att ett ökat samarbete mean skogsproducenterna inte bott ska bi ti skogsägarnas eget gagn utan även ti hea samhäets bästa genom att skapa en bättre ordning på marknaden, exempevis i fråga om mätning, kassificering, transport och priser, på samma sätt som exempevis skett inom mejerihanteringen. Vare sig jordbrukarna äst Geijers ord i Manhem om den fria odabonden eer inte stodo de änge undrande och spörjande inför paroen om ekonomiskt samarbete men nu synas de ha gått förbi industrien när det gäer samverkan på bred bas. Före kriget hade staten förde av dessa ekonomiska organisationer vid organiserandet av jordbrukets utrikeshande genom att staten i stort kunde ita ti ett samat uppträdande av de svenska intressena. Under krisen ha dessa organisationer varit ti ovärderig nytta när det gäer att genomföra de ömtåiga konsumtionsransoneringarna. Efter denna återbick på jordbrukets utvecking och rationaisering är det av intresse att sammanstäa jordbrukets och industriens inkomster. Beräkningar av dessa näringsgrenars åriga nettoinkomst, efter avdrag av kostnaderna, finnas utförda i två redan förut offentiggjorda serier, des för åren inti 1930 och des för åren 1930-1935. Som det framgår av diagrammet, skija sig beräkningarna ganska väsentigt både absout och reativt. ''renden är dock en och densamma. D:r Dahgren, som har svarat för beräkningen av den senare serien, har varit vänig att för detta föredrag framräkna jämförbara inkomstsiffror för perioden 1930-1939. Utan att jag kan ingå på någon värdering av grunderna för dessa beräkningar vi jag bott anföra att desamma äro byggda på produktionsuppgifter, atså inte på skattedekarationer med de fekäor, som i så fa kunna härröra exempevis från intressemotiv vid präntandet på heder och samvete av inkomstsiffrorna. Vidare bör nämnas, att byggnadsindustrien och anäggningsverksamhet ej ingå i industriens ta, iksom inte heer fisket eer skogsbruket i jordbrukets; i industriens ta ha även en de inkomster från skogskörsor m. m. för jordbrukarna inräknats. Enigt den första serien var jordbrukets ande i natio- 591
Fritjof Domö nainkomsten år 1890 något större än industriens men har sedan dess sjunkit.från 2,s ti 6,s % år 1930, medan industriens ande under samma tidsföjd gått upp från 20,4 ti 43,s. Enigt den andra serien har jordbrukets ande under åren 1930-1939 sjunkit från 11,2 ti 9,2 %, trots d.e stigande absouta taen, under det att industriens ande höjts en obetydighet, från 44,4 ti 45,a (se tab. IV). Med edning av Streyfferts beräkningar av skogsbrukets ekonomi bör jordbrukets absouta nettoinkomstta vid sutet av 1930-taet ökas med en siffra, som igger mean 200 och 300 mij., och jordbrukets ande i nationainkomsten i ansutning därti med 2 a 3 procent. Enigt denna andra serie skue industriens nettoinkomst vara ungefär fyra gången så hög som jordbrukets. Tack vare skördarnas ökning och produktprisernas höjning antyder visserigen serien en något mindre hastig procentue nedgång för jordbruket på 30-taet. Men då jordbruket och industrien syssesätta ungefär ika stort anta människor skue nettoandeen av nationainkomsten per i jordbruk syssesatt vara endast ungefär en fjärdede av taet per i industrien syssesatt. Ä ven om siffrorna skue kunna pressas åt det ena eer andra hået är tendensen oomtvistig. Serierna säga ganska mycket om vårt samhäes utvecking. Jag ska dock inskränka mig ti endast några refektioner. Dessa nettoinkomstta böra inte tas siffersaviskt Dyrortsskinader åstadkomma oförnekigen oika sags penningvärden inom andet, och krona i jordbrukarens hand är nog något mera värd än krona i en stockhomsarbetares. Såunda äro bostadskostnaderna i andsbygden ägre, ikaså ivsmedeskostnaderna, för vika produktpriserna ti stor de böra tas ti mätare. Man bör föjaktigen ej dra den sutsatsen att den genomsnittiga evnadsstandarden hos jordbruksbefokningen är fyra gånger ägre. När man ser diagrammet över nettoinkomsttaen, ockas man att titta något på prisutveckingen så att säga ur havsekeperspektiv. Det probemet uppstäer sig nämigen, om det finnes någon markerad oikhet i de kurvor, som jordbrukets och industriens produktpriser under de senaste årtiondena beskriva. Sjävkart bör man härvid bortse från prisutveckingen under pågående krig, viken för jordbrukets vidkommande bestämmes av missväxten, nödvändigheten av en viss kompensation för dyrtidsstegringen och önskan att stimuera ti största möjiga oding. Om man först håer sig ti jordbruket är produktprishöjningen på de festa varusag sedan 1890 och särskit sedan 1914 vida mindre än som 592._.;;.f
. t Jordbruk@ts och in du :: nationainkomsten ~o:1guo-1g5g J ordbruk och industri OG& 9110 -IRMtriens.>!fiiRIIIt :t%4~ Nanonain~omst - Jontbrukut& Uväm i prt'ft > u nd!imöiniomst!j9c\2.> 64> 06 118 10 12 14 16 D 20 22 24 26 2a 54> ~ ~ Sf> 311 - 'L'ab. IV. Jordbrukets och industriens nettovärde samt nationainkomst 1930-1939. Mij. kr. --- -----i - ----- Ar ' J ord brukets nettovärde Industriens i nettovärde Nationainkomst J ordbrukets Industriens nettovärde nettovärde i % av nationainkomst 11930... 913 11931.... ' 802! 1932... 809 11933... 798 1934... 889 1935... 929 1936... 952 1937...!)88 1938... 1,021 1939... 1,061 3,612 3,149 2,786 2,849 3,405 3,651 4,104 4,803 5,034 5,248 8,137 7,387 6,841 6,840 7,784 8,295 9,107 10,274 10,704 11,510 11,2 44,4 10,9 42,6 11,8 40,7,7 41,7 11,4 43,2 11,2 44,0 10,5 45,1 9,6 46,7 9,5 47,0 9,2 45,6 44-41718. Svensk Tidskrift 1941. 593 ~.. :;;; f' J.~., 'f m
Fritjof Domö motsvarar penningvärdets förändringar; skue man utsträcka jämföresen ängre bakåt i tidenågopriserna på de festa vegetabiiska ännu 1931/33 nominet på samma nivå som priserna på 70-taet eer i vissa fa t. o. m. under dessa. För de animaiska produkterna är prisstegringen något större. För industriprodukter finnes tyvärr ingen motsvarande statistik för tiden före 1913. Efter förra värdskriget ha dock, som tab. V utvisar, industriprodukternas partipriser i stort ända ti 1939 egat mer eer mindre över jordbruksprodukternas. Anmärkas bör dock, att de förnödenheter, som jordbrukarna behöva för sjäva driften av sin näring, under tiden mean krigen hopräknade numera icke stegrats mer än jordbrukets produktpriser. En närmare anays av förnödenhetsprisindex visar emeertid, att detta för jordbruket gynnsamma resutat mest är att tiskriva att några dominerande förnödenhetsartikar, som fodermede, gödningsämnen och drivmede, het eer devis importerats ti åga priser. Förnödenhetsindex är såunda ett medeta mean åga importpriser och vissa reativt högre priser för de i denna serie ingående inhemska industriprodukterna. Det.förtjänar understrykas, att i den på 1914 års priser baserade evnadskostnadsindex ivsmeden ingå som den reativt sett minst fördyrade posten. Ändock äro detajhandespriserna i denna in- Ar 1913.. 1914.. 1915.. 1916.. 1917.. 1918.. 1919.. Tab. V. Partiprisindex för jordbruks- och industriprodukter. (1913 = 100.) Jordbruks-[ Industri-I IJ or db ru k s~ IIndust~i-:1 1' Jordbruks- Ind.;stri- 1 iprodukter produkter2 Ar 1 proprodukter d ukter2 I Ar 1 pro- produkter [ dukter2 i 100 100 1922.. i 158 188 11931. I O 133 103 104 1923.. i 149 176 1932.. 98 128 139 122 1924.. 153 170 1933. t 99 i 125 156 164 1925.. 159 169 1934.. 116 127 183 237 1926.. 147 162 1935.. 125 127 289 317 138 159 132 130 11927.. 1936. i 357 306 1928.. 143 158 11937.. 138 147 1920.. 295 335 1929.. 136 153 11938.. 140 141 [1921.. 221 242 1930.. 119 146 11939. - 153. 146 1 För åren 1913-1930 enigt manuskript från Kung. Lantbruksstyresen, därefter omräknad serie hämtad ur tidskriften Landtmannen Svenskt Land. 2 För åren 1913-1936 äro uppgifterna hämtade ur Kommersiea Meddeanden, där indextaen erhåits genom att de för varje år redovisade produktvärdena uträknats i procent av samma värdebeopp reducerat ti 1913 års prisäge. För åren 1937-1939 enigt Kommerskoegiums partiprisindex. 594...t
Jordbruk och industri dex förhåandevis väsentigt högre än jordbrukets produktpriser. Den största stegringen av ivsmedeskostnaderna sedan 1914 hänför sig med andra ord ti distributionen, standardförbättringar i butikerna m. m. En annan fråga anmäer sig, nämigen om den reativa nedgången i jordbruksproduktionens nettovärde gått ut över de i jordbruket anstäda. För att beysa den något misskända utveckingen på detta önepoitiska område har jag i tabe VI fått en siffersammanstäning om reaönen inom jordbruk och industri, varjämte ett diagram (s. 596) visar aenast de reativa förskjutningarna. Ser man bott ti kontantönen och beräknar värdet av kost, stat och andra naturaförmåner efter produktpriserna igga jordbrukets anstäda nog fortfarande itet efter de festa industriarbetargrupper. För att kunna göra en standardjämförese måste det emeertid vara mera riktigt att beräkna naturaförmånerna efter detajhandespriserna. I tabeen har därför en omräkning av naturaförmånerna skett enigt sociastyresens detajhandespris: jämförese göres med det genomsnittiga prisäget i städerna, där värdet av bostad resp. bränse för uppvärmning och matagning för år 1941 uppskattas ti 600 resp. 300 kronor. Tabeen visar, att önerna för antbrukets anstäda efter det förra värdskriget bevo mera konjunkturkänsiga, och i jordbrukets nedgångstider uppkommo s. k. prissaxar. På sutet av 30-taet sedan jordbruksnäringen åter stabiiserats har önestegringen varit mera markerad än för industriens fok; skue man föra fram undersökningen ända ti1941, visar det sig att t. ex. en dagönares ön stigit sedan 1929 med inemot 70 % mot bott 32 % i genomsnitt för industriarbetarna. Intressantast är emeertid att iakttaga, att stegringen började före kriget och var starkast åren 1936-39, d. v. s. under den tid då statsmakterna regerade arbetstiden. Man yckades då - ehuru under avsevärda svårigheter för enskida jordbrukare -samtidigt förbättra både jordbrukarnas och de anstädas stäning. Att detta bev möjigt är emeertid i mycket att tiskriva två faktorer vid sidan om regeringspoitiken, nämigen des de goda skördarna och des den internationea industriea högkonjunktur, som i Sverige devis påverkades av upprustningen under krigets förspe. Inom parentes kan tiäggas, att godtar man omräkningen av de jordbruksanstädas naturaförmåner på basis av detajhandespriserna, skue för tredje kvartaet 1941 en statavönad arbetares öneförmåner motsvara en kontantön av 3,066: 35 kr. för en i stad boende industriarbetares utgifter för motsvarande 595
Fritjof Domö Diagrammet visar bott de reativa förskjutningarna. nyttigheter. Det innebär i sin tur en timförtjänst av 1: 28 vid 2,400, 1: 39 vid 2,200 och 1: 59 vid 2,000 arbetstimmar om året. Visserigen bör det ej förbises att exempevis standard och bekvämighet i fråga om bostäder m. m. ofta ännu är ägre hos jordbrukets fok. Men den avsevärda förbättringen av önestandarden inom jordbruket synes icke bivit tiräckigt uppmärksammad. I amänhet råder nog atjämt den förestäningen att den gama kyftan fortfarande finnes kvar orubbad. Ytterigare några refektioner vi jag }igna frågan om kapitainsatsen inom jordbruk och industri. Man frågar sig nämigen, hur jordbrukets och industriens inkomster, d. v. s. de av mig nyss anförda åriga nettoinkomstvärdena, förhåa sig ti det i de bägge näringsgrenarna investerade kapitaet. Eftersom industriens inkomstnettovärde ju beräknats ti ungefär fyra gånger större 596.. '. :~-.1
Index I n o m j o r d b r u k e t Inom industri och hantverk, -- -- ----- - - ---- hande och transportväsen, Levnadskostnadsindex 1 Dago''nare i egen_k.ost_ sommardaaön Statav_öna_d ko_ rdr.äna! a.män.tjänst m. m. per den jui År ~-----'---- o ----------- b! Index Kr. i Kr. 1 ----- Index 1 Kr. 1 - -- - ------ - -, _ 1929 och 1 1929 = 100 1939 = 1001 ~ 1929 = 10011939 = 100! j 1929 =HJO 1939 = 100\ 1914 - OO 1 1939 = 100.!! 1913 2: 97 63 44 710 53 ' 45 4: 32 43 37 1914 3: 02 64 44 720 54 46 - - 100-1915 3: 13 66 48 811 61 52 -- - 1916 3: 77 80 56 883 66 56 5: 14 51 44 1917 5:- 106 74 987 74 63 6:28 63 55 1918 7: 14 151 105 1,256 95 81 8:94 89 77 219 130 1919 8:58 181 126 1,764 133 4 11:48 i 100 257 162 1920 9: 37 198 138 2,088 157 134 13: 23 132 i) 270 160 1921 6:74 142 99 2,352 177 151 13: 12 131 114 236 140 1922 5:04 107 74 1,649 124 106 9:52 95 83 190 112 1923 4:74 100 69 1,325 100 85 9: 91 79 174 103 1924 4: 79 101 70 1,275 96 82 9: 12 91 79 171 101 :; 1925 4:74 100 69 1,371 103 88 9:36 94 81 176 104 ' ' 1926 4:72 100 69 1,318 99 85 9:57 96 83 172 102 1927 4: 71 99 69 1,328 100 85 9: 57 96 83 169 100 -: 1928 4:71 99 69 1,334 160 85 9:67 97 84 173 102 1929 4: 73 100 69 1,329 100 85 9: 99 100 87 169 100. 1930 4: 69 99 69 1,308 98 84 10: 40 104 90 164 97... j""' 1931 4: 57 97 67,260 95 81 10: 26 103 89 158 93 o 1932 4: 43 94 65 1,247 94 80 10: 12 101 88 156 92 ~ 1933 4: 33 92 64 1,213 91 78 9: 75 98 85 153 91 :r 1934 4: 36 92 64,208 91 78 9: 79 98 85 155 92 :::::. 1935 4: 50 95 66 1,229 92 79 O: 10 101 88 156 92?:-' 1936 4: 85 3 103 3 72 3 1,286 3 95 3 81 3 10: 101 88 158 93 g 1937 5: 10 123 85 1,457 107 91 10: 44 105 91 162 96 ~ 1938 5: 53 134 93 1,526 113 97 I: 03 O 96 IG6 98.,.,. 1939 5:98 144 JOO 1,581 7 100 11:44 115 100 169 100 ~ 1940 6:69 162 3 1,745 129 O 12:41 5 124 108 193 114 ~ g 1941 7:20 174 121 2,060 4 152 130 13:20 5 132 5 219 130 :t -1 7: 46 2 180 125.,., ~ 1 Genomsnittig dagsförtjänst 1 /o-- 31 /Io 1941 enigt koektivavta. 2 Timön 82,9 öre. 9 timmars arbetsdag. 3 Omäggning _, av uppgifternas införskaffande. Kedjeindexberäkning. 4 Beräknad kontantön 1,020:- + naturaförmån 1.040: -. 5 Enigt Soc., Medd. 6/1941 jämkat med hänsyn ti att inkudera även arbetande förmän....
Fritjof Domö än jordbrukets, skue räntebördan först då vara ungefär ika stor, om fyra gånger så mycket kapita investerats i industrien som i jordbruket. Tyvärr synes vår statistik inte ämna några tiföritiga svar på dessa frågor. Varken skatte- eer brandförsäkringsstatistiken ge några kara besked, och 1939 års krigsförsäkringskommitte resignerade infö.r tanken att beräkna maskinkoektivets värde. Enigt sakens natur måste det vara svårt att göra några exakta mätningar av nationaförmögenhetens fördening på oika näringar. En god bit på väg kan man dock komma. Man vet såunda, att jordbruksfastigheterna vid sista fastighetstaxeringen, år 1938, uppskattades ti ett värde av 6,G mijarder, eer med avdrag för bostadsfastigheter ti något över 5 mijarder. Industriens och hantverkets fastighetsvärden, ikaedes mätta enigt beskattningens normer, kunna inte gärna vara större än jordbrukets, eftersom svenska aktieboags och soidariska bankboags fasta egendom 1938 taxerades ti bott 4,7 mijarder och däri måste ingå förutom en de bostadshus även fastigheter tihörande boag, som ej faa under kategorien industri och hantverk; dessa avdrag måste av at att döma vara större än det fastighetskapita, som beöper på den i annan form än aktieboag drivna industri- och hantverksnäringen. Driftskapitaet inom jordbruket, däriband värdet av evande och döda inventarier, har före kriget av Lantbruksförbundet skattats ti ungefär 2 mijarder. Någon iknande värdering av industri- och hantverksnäringens driftskapita finnes inte. Man kan emeertid använda ett annat tivägagångssätt, nämigen undersöka hur mycket eget och främmande kapita investerats i oika industrier per anstäd och med edning av dyika stickprov nå fram ti en ungefärig genomsnittssiffra, viken sedan mutipiceras med det beräkneiga antaet anstäda. De gjorda stickproven visa mycket stark spridning atefter oika typer av industrier men det vi synas som om 10,000 kronors kapita per anstäd snarare vore ett för högt än ett för ågt genomsnittstal Avdrag ha då gjorts för företags aktieteckningar i dotterboag. Det sammanagda antaet anstäda i enbart industrien (atså exkusive hantverket) har av kommerskoegium beräknats ti 640,000 år 1939. Tihopa skue atså industriinvesteringarna håa sig omkring 6 mijarder. Denna summa bör minskas med värdet av bostadshus men ökas med hantverkets investering, viken doe:k med hänsyn ti hantverkets arbetssätt ej kan representera någon mer avsevärd siffra. Liknande stickprov för jordbruket häntyda på siffror, som igga över 598.
J ordbruk och industri 10,000 kr. Givetvis ge dessa bägge beräkningssätt mycket grova mått, och möjigen äro de doda reserverna större inom industrien än inom jordbruket. Men dessa beräkningssätt ge ti sutresutat, att investeringen i jordbruket, något över 7 mijarder, antingen är något större än investeringen i industrien och hantverket eer håer sig inom samma storeksordning. Många äro kanske förvånade över detta facit. Vid närmare eftertanke är sutresutatet i grund och botten inte så underigt. De betingeser, under vika jordbruket och industrien arbeta och kunna utnyttja sina maskiner och redskap, äro nämigen het annorunda. En industrimaskin kan utnyttjas i skift, året runt, medan en traktor eer en skördemaskin eer ett tröskverk bott behöves under vissa tider på året. Visserigen har man sökt motverka denna oägenhet för jordbruket genom kooperativ maskinanskaffning, men det finnes en bestämd gräns för detta samgående redan däri, att maskinanvändningen är säsongbetonad och beroende av väderek, varför tigången ti dessa inventarier måste vara stor och eastisk. Det torde i vart fa ges goda skä att revidera de förestäningar, som iband komma ti uttryck och enigt vika det utmärkande för industrien skue vara att den vore särskit kapitakrävande. Endast såtivida är denna karakteristik obestridig, att av industriens kapita en större de igger i maskiner och en mindre de i sjäva fastigheten än inom jordbruket. I verkigheten kan jordbruket ti föjd av sitt behov av byggnader, husdjur, maskiner och redskap inte drivas utan förhåandevis mycket stora egna insatser eer ån. Att jordbruket särskit ti föjd av rationaiseringssträvandena bivit i hög grad kapitakrävande framgår direkt av tigängiga, visserigen kanske bott ungefäriga medetassiffror angående jordbrukets och industriens åriga rnaskinanskaffning under perioden 1935-39. Dessa siffror äro för jordbruket oinkring 47 och för den egentiga industrien omkring 250 mij. kr. Industriens maskinanskaffning uppgår såunda ti ett ungefär 5 ggr så stort beopp som jordbrukets. En jämförese mean industriens och jordbrukets maskininköp i förhåande ti nettoinkomster (4: 1), visar, att industrien trots sin större margina inte använder mycket större de av inkomsterna ti maskinanskaffning än jordbruket. Sannoikt skue för jordbruket ika fördeaktiga siffror ha erhåits, om den de av rationaiseringen, som hänför sig ti förbättring av ekonomi- och driftsbyggnader, kunnat uträknas på iknande sätt. 599 f "'.,..
Fritjof Domö Jag ska efter denna bick tibaka inte ängre trötta med siffror, hur roiga i mitt tycke och kanske också hur nyttiga dessa än äro, utan ska i några punkter sammanfatta vissa synpunkter med tanke på framtiden. ) Åtminstone för mig måste det vara en ouppgivig riktpunkt att jordbruksnäringen även framdees upprätthåes redan för krigsberedskapens sku. Detta är ett samfät och därför även ett industriet intresse. Utan att jordbruket kunnat upprätthåas under 1930-taets kris och utan att det tekniskt förbättrats skue vi ha stått oss vida sämre i den nuvarande försörj'uingskrisen än vi trots missväxten nu göra. Att förutsätta ett annat äge för Sverige än frihetens - den poitiska och ekonomiska handingsfrihetens - vägrar jag att diskutera. 2) Ett bärkraftigt och så mycket som möjigt sjävförsörjande jordbruk har för vårt ands hushåning även den stora betydesen, att vi på ett ivsviktigt försörjningsområde göra oss någorunda oberoende och därmed inskränka de av utrikeshande och konjunkturväxingar känsiga produktionsgrenarna. Hittis har varje internatione kris i rege börjat med en jordbrukskris, men ett svenskt jordbruk, som gör andet i stort sett sjävförsörjande och erhåer ett för denna uppgift ämpigt skydd, bidar en vågbrytare häremot och är en stabiisator i andets produktiva och sociaa iv överhuvud. 3) I min expose har jag sökt att i stora drag visa, att det svenska jordbruket tack vare rationaisering och devis även statigt stöd utveckats ti större skördar, större utbyte per arbetsenhet och förbättra de antarbetaröner, samtidigt som produktpriserna visserigen ökat niminet men sjunkit reet, d. v. s. i jämförese med den amänna prisutveckingen. Denna utvecking har även räckt ti att öka jordbrukets inkomst, ehuru uppenbarigen icke i samma grad som industriens. J ordbruket har efter övergången från naturahushåning ti penninghushåning ej hunnit riktigt med vid den amänna väståndshöjningen, åtminstone inte i industriens takt. J ag vi dock toka utveckingen före kriget så, att jordbruket varit på väg att ta igen eftersäpningen. I samma mån som jordbruksbefokningen minskar och övriga samhäsgrupper stiga i anta, ökas utsikterna att så småningom genomföra denna utjämningsprocess utan större rubbningar och under hänsynstagande ti andra gruppers beägenhet och bekymmer. Jag är ganska viss om att industriens män med den amänanda, som nu är så utmärkande för dem, härvidag inte skoa resa något 600.. '. :~-.f
o ' J ordbruk och industri 601 motstånd, hest när jag tänker på att jordbruksregeringen på sin tid, trots de påagor den förde med sig även för den betryckta industrien under de svåra krisåren, adrig bekämpades utan tvärtom som rege rönt mycket stor förståese band dem. 4) Liksom hittis böra jordbrukarna i främsta rummet ita ti sin egen kraft och sina egna organisationers uppbyggande arbete. De böra med andra ord panmässigt fortgå på den insagna vägen. De böra m. a.o. panmässigt fortgå på den insagna vägen. De böra såunda fortsätta rationaiseringen. Kostnaderna därvid, t. ex. för ekonomihusens förbättring - ett av jordbrukets svåraste probem- måste dock igga i någorunda paritet med jordbrukets egna produktpriser. Det är i denna tid också tänkbart, att en bättre önsamhet för jordbruket kan vinnas genom nya odingar eer genom att vissa grenar av produktionen få en ökad betydese. Det igger såedes nära ti hands att antaga, att jordbruk, som drivas i förening med skogsbruk, komma att profitera av skogens vidgade ro som industrie råvara; enahanda kan också komma att gäa om torven, när den tekniska forskningen som man hoppas öst de bränseprobem, med vika den nu brottas. Från en annan sida har en kungig kommitte nyigen angripit jordbrukets ekonomiska probem, när den föresagit en spärrege för icke antbrukare att inköpa jordbruk och pacera pengar i deras reavärden; därigenom vi man förebygga en stegring av jordvärdena och en ökning av jordbrukets räntebörda. Det tänkvärda däri får dock vägas mot jordbrukets stora kapitabehov och risken för att man titäpper för andsbygden rikt givande käor. Kanske det ara viktigaste ändock är, att sjäva jordfördeningen så småningom tas upp ti debatt i syfte att åstadkomma sådana enheter, som kunna bi bärkraftiga underag för en önande ekonomisk drift. Det måste igga i fuständig inje med rationaiseringspoitiken att en viss storek är behövig för att dyrbara byggnadsmaskin- och redskapsinventeringar skoa öna sig. För att småbrukarna skoa få de av standardhöjningen har man på sistone ansett sig böra betaa högre mjökpriser ti dem. Jag är vä medveten om att en ändrad och ekonomiskt ändamåsenigare jorddeningsagstiftning kan eda ti en beskärning av den fria bondekassens numerär, men det måste vara kokare att handa på ång sikt och smidigt förmeda övergången än att förr eer senare försättas i ett tvångsäge. 5) Industrien å sin sida måste i en fortsatt stegring av jordbrukets önsamhet se icke enbart något ideet värdefut eer nå-.;;-
Fritjof Domö got för den sociaa sammanhåningen önskigt. Den har även ett eget intresse därav. Under 30-taets rationaisering har jordbruket bivit en at större kund hos industrien. Såunda har nettovärdet av anskaffade antbruksmaskiner, traktorer och mjökningsmaskiner från 1931 ti 1939 successivt ökats från 11 ti 50 mij. kr.; nettovärdet har" då erhåits genom att ägga ihop inhemsk produktion och import samt dra ifrån export. Skue byggnadsverksamheten åter komma igång på andsbygden, måste detta betyda stora everanser för byggnadsämnesindustrien o. s. v. Å ven för konsumtions- och konfektionsindustrien skue en bättre utkomst inom jordbruket betyda nya och stora avsättningsmöjigheter. Enigt sociastyresens uppgifter beöpa sig pr år och normahushå 352 kr. på textivaror för arbetare i städerna mot för jordbruks- och skogsarbetare 159 kr.; i fråga om skodon äro utgifterna 76 resp. 51 kr. och i fråga om rengöringsmede 32 resp. 16 kr. På den egentiga andsbygden finnes atså en stor konsumtionsreserv med stora expansionsmöjigheter för vederbörande industrier. Om de äkade utsikterna för»nöjesindustrien» vi jag avstå från att taa. 6) Jordbruket har visserigen rätt att ängsas för en sådan industrie framryckning, som skue skärpa inkomstskinaden och exempevis eda ti en ökad sugning av arbetskraft från jordbruket. Men jordbruket har samtidigt at intresse av en stark, utveckingsdugig och köpkraftig svensk industri. Lantmännen böra också tacksamt erkänna de timötesgående tjänster, som exempevis tiverkare av antbruksmaskiner eer gödningsämnen gjort det svenska jordbruket. Ett fortsatt direkt och vidgat samarbete mean jordbrukets och industrien ekonomiska sammansutningar om jordbrukets förnödenhetsbehov borde bi fruktbringande för bägge parter. Sannoikt skue även ett ökat aktgivande på standardiseringens betydese kunna minska jordbrukets kapitautägg, kanske inte minst när det gäer byggnadsverksamheten. 7) U r jordbrukarnas och ur det amännas synpunkt skue det vara ti båtnad, om industriens nyanäggningar kunde spridas ut på den i stort sett fattiga andsbygden mer än hittis. Därigenom skue kapita och köpkraft pumpas ut och många kommuner få ättare att genomföra de väfärdsanordningar, som stå på tidens föredragningsista. Å ven för skatteutjämningen vore detta av vikt. J ag är vä medveten om att den svenska industrien i förhåande ti andra änders redan är mycket spridd, iksom att industrien vid sin okaisering måste handa efter vad som är 602.f
---------------~- """""""'" --- Jordbruk och industri mest ekonomiskt. Men synpunkten är inte desto mindre tänkvärd och kommunikationsväsendets utvecking måste nuförtiden medge en vidare ram för utpaceringen än tiförene. J ag vi stanna vid dessa amänna synpunkter. J ag har främst veat visa upp, att jordbruket iksom industrien är en näring i starkt framåtskridande, som dess idkare vija driva modernt tekniskt, rationet och ekonomiskt. J ordbruket är ingen beastning av fokhushået utan en nödvändig och omistig de av detta. Genom kunskap om jordbrukets. äge vidgas också förståesen för jordbruksbefokningens probem. Å andra sidan brister det ofta för mycket hos jordbrukarna i deras insikter om industriens stäning och om betydesen av de jätteika tekniska erövringar, som industrien gjort och som varit hävstången för hea fokets väståndshöjning. Jag tvekar inte att säga att jordbruksbefokningen har ångt kvar, innan den skaffat sig den amänna ekonomiska uppysning, som exemepevis industriens och en de fackföreningars tidskrifter varit angeägna att sprida band sina medemmar. Icke minst i en tid, då sammanhåning mean samhäets skida grupper är en bjudande nödvändighet, kunna fåkunnighet, fördomar och faska förestäningar skapa mycket ont. Kunskap och förståese däremot bana väg för den goda vijans poitik, den poitik :som när at kommer omkring nog är förmer än de festa teorier. 603.-