Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Bahrain 2004 1. Sammanfattning av MR-läget Bahrain var fram till helt nyligen ett traditionellt emirat, som alltsedan slutet av 1800-talet styrts av familjen Al-Khalifa. Befolkningen uppgår till ca 700 000, varav 1/3 utgörs av utlänningar. Efter sitt tillträde i mars 1999 har den nye emiren shejk Hamad bin Isa Al-Khalifa målmedvetet arbetat för en reformering och demokratisering av Bahrain. Han försonades med oppositionen, politiska fångar frisläpptes och exilbahranier tilläts återvända. I folkomröstningen i februari 2001 fick emirens förslag om politiska reformer, det s.k. NAC (National Action Charter), massivt stöd. Demokratifrågorna gavs därefter allt större genomslag i debatten och på ettårsdagen efter folkomröstningen omvandlades Bahrain till kungadöme och emiren utsågs till kung enligt den reformerade konstitution, som då antogs. Vidare kungjordes att kommunval skulle hållas i maj 2002 och val till ett nationellt parlament (till den ena av två kammare om 40 ledamöter vardera) i oktober samma år. Män och kvinnor fick rätt att både rösta och kandidera. Valen genomfördes i god ordning och blev en stor framgång för islamisterna. De största oppositionsgrupperna valde att bojkotta valet och anser att den folkvalda kammaren ska ha större vikt än den utsedda Shuran en fråga som lett till politisk friktion mellan regering och utomparlamentarisk opposition under året. Ett flertal kvinnor kandiderade, men ingen av dem röstades in i de kommunala eller nationella församlingarna. I november 2002 utsåg kungen ledamöterna i den andra kammaren (Shuran). Sex av dessa är kvinnor, varav en kristen. De kommunala församlingarna fungerar sedan maj 2002 och det nya parlamentet öppnades i december 2002. Lagen om nationell säkerhet (State Security Act) från 1974 upphävdes i februari 2001 och därmed försvann också State Security Court. Med denna förändring har i hög grad allmänhetens förtroende för rättsväsendet återupprättats.
2 På område efter område har respekten för mänskliga rättigheter successivt ökat under kung Hamads styre, vilket viktigare internationella MRorganisationer vittnat om. I maj 2001 bildades Bahrain Human Rights Society (BHRS) som första NGO i landet och bland GCC-staterna för MRfrågor följt av Bahrain Centre for Human Rights. Vidare har också Bahrain Women s Union" samt ett antal andra intresse- och fackföreningar bildats. Lag om arbete och fackföreningar tillkom, vilken ger arbetarna begränsad strejkrätt. Oberoende media har bildats men den presslag som antagits var kontroversiell och gick i journalisternas ögon i fel riktning. Denna utveckling visar den ökade betydelse Bahrain tillmäter mänskliga rättigheter. Ett annat tecken på att nya tider råder i Bahrain är att den tidigare ledaren för Londonbaserade Bahrain Freedom Movement, dr Majeed Al Alawi, utsetts till minister för arbetsmarknads- och sociala frågor. Dock verkar den positiva utvecklingen bromsats in något den senaste tiden då MR-organisationer börjat ta upp politiskt känsliga frågor om bl.a. konstitutionen. MR-organisationen BCHR stängdes i oktober och dess chef arresterades p.g.a. dennes kritik mot premiärministern personligen under ett fattigdomsseminarium. BCHR hade redan vid två andra tillfällen hotats med stängning. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala MR-konventionerna Bahrain har år 1998 tillträtt tortyrkonventionen. Av övriga centrala MRkonventioner har man ratificerat rasdiskriminerings- och barnkonventionen, den förra med en förklaring rörande artikel 22. Barnkonventionens två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter ratificerades i september i år. Konventionen om avskaffande av kvinnodiskriminering tillträddes 2002 med flera reservationer p.g.a. religiösa och kulturella hänsyn. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Av statsmakten sanktionerade politiskt motiverade mord förekommer ej. Tortyr och annan omänsklig behandling är förbjuden i lag, men våld har rapporterats i samband med polisförhör eller i häkte. Såvitt bekant har ingen tjänsteman hittills straffats för MR-brott. Den amnesti som utfärdades i februari 2002 sätter stopp för alla ev. åtal mot tjänstemän som begått MRbrott i det förgångna under "State Security Act" och har starkt kritiserats. Det rapporteras vidare om övervåld i samband med våldsamma demonstrationer mot USAs ambassad våren 2002 vilket ledde till att en demonstrant dog av en gummikula och ett stort antal skadades. När en
3 demonstration i maj i år mot USA:s aktioner i de heliga shiitiska städerna Najaf och Karbala i Irak blockerades av polis urartade dessa i kravaller med 30 skadade. P.g.a. hanteringen fick inrikesministern avgå. Slaveri förekommer ej, men många hembiträden och annan okvalificerad och lågutbildad utländsk arbetskraft (främst de som vistas illegalt i landet) arbetar inte sällan under svåra förhållanden. Förhållandena i fängelserna genomgår förbättringar. Den överbeläggning som tidigare rådde har lättat genom att mer än 1500 interner släppts sedan 1999. Det finns dock fortfarande mycket att göra vilket en kort hungerstrejk av 200 fångar som utbröt i augusti förra året vittnar om. GCC-medborgare och västerlänningar torde generellt sett åtnjuta bättre behandling än övriga fångar. Internationella Röda Korset har regelbundet besökt fängelser sedan 1996. 4. Dödsstraff Dödsstraff utdöms, och verkställdes senast 1996. Det förekommer ingen offentlig diskussion om dödsstraffet. 5. Rättssäkerhet Rättsväsendet är i grundlagen tillförsäkrat en oberoende ställning. I februari 2001 annullerades 1974-års lag om landets säkerhet (State Security Act), vilken stod över konstitutionen och gav myndigheterna långtgående rätt att fängsla personer upp till tre år utan rättegång. I samband med detta försvann också den särskilda domstol som inrättats för sådana mål och därmed också tidigare förekommande hemliga rättegångar. Domstolsväsendet för civila mål och brottmål utgörs av en blandning av rättsinstanser beroende av tillämpningsbara lagrum för Sunni eller Shia muslimer, etnisk stamtillhörighet eller särskilda civila koder och regelverk. Landets militärdomstolar behandlar endast mål som berör militär personal. I såväl de civila som de religiösa domstolarna kan domar överklagas. Svaranden kan välja sin egen advokat eller om medel saknas be justitieministeriet att utse försvarsadvokat. Domare utses av Kungen och domstolarna övervakas av "Supreme Judicial Council" där kungen är ordförande. Domstolarna anses allmänt vara relativt självständiga och advokatkåren överlag självständig visavi myndigheterna. Ingen formell diskriminering inom rättsväsendet tycks förekomma mot minoriteter. Det finns inga formella skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet, däremot innebär tillämpningen av sharia vissa
4 skillnader ifråga om könens juridiska rättigheter (vilka också varierar med om kvinnan är sunni- eller shiamuslim). 6. Personlig frihet Grundlagens förbud mot godtyckliga frihetsberövanden synes efterlevas efter det att 1974 års lag om statens säkerhet upphörde att gälla i februari 2001. Ingen får arresteras, fängslas eller tvingas uppehålla sig på viss plats utan överinseende av rättsvårdande instans. Polisen kan kvarhålla misstänkt i högst 48 timmar utan tillstånd från domstol. Medborgare får heller inte påtvingas exil eller förvägras återresa. Tidigare kunde misstänkta personer hållas fängslade i upp till tre år utan rättegång, om än med rätt att överklaga sådant beslut med regelbunden intervall (i regel halvårsvis). Personer som häktats på godtyckliga grunder hölls då vanligen isolerade från omvärlden under långa perioder. Påtvingad exil var också vanligt förekommande. Efter säkerhetslagens upphävande krävs tillstånd av domare för att polisen skall kunna genomsöka privata fastigheter. Respekten för detta synes vara god, även om fall av illegala tillslag, telefonavlyssning och kontroll av brev lär förekomma. Polisens nätverk av informatörer är utbrett. I juni 1999 frigavs eller benådades mer än 350 shiamuslimska politiska fångar. Ytterligare politiska fångar frigavs i omgångar fram till den 14 februari 2001, då alla återstående på politiska grunder arresterade och fängslade fick sin frihet tillbaka. Samtidigt välkomnades de som av politiska skäl fanns i exil att återvända och i vissa fall återfå förlorade medborgarskap. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer, även om exakta uppgifter saknas om omfattningen härav. Immunitet gäller t.ex. för parlamentariker i den folkvalda församlingen men kan återkallas av talmannen. Ett annat exempel är den amnesti som utfärdats för MR-brott begångna av myndighetspersoner under "State Security Act". 8. Yttrande- och mediafrihet m.m. Censur råder i (inrikes-)politiskt känsliga frågor. Kritik av ledande personer i Al-Khalifa familjen är förbjuden. Publikationer med antiislamiskt innehåll får ej distribueras. Utöver den formella censuren tillämpas självcensur av pressen. Den presslag som tillkommit för att förbättra journalisternas arbetssituation mötte stark kritik då den ansågs kringskära det fria ordet och regeringen skulle därför överväga vissa ändringar men det har inte skett. Radio/tv är statsägd. Viss kontroll lär utövas av Internet, däremot ej av satellit-tv. Utländska
5 journalister får i allmänhet verka fritt. Dock har regeringen förbjudit Qatar baserade "Al Jazeera" att verka i landet. Förenings- och församlingsfriheten är grundlagsfäst. Politiskt inriktade möten och demonstrationer tillåts, men är i praktiken begränsade. En av den utomparlamentariska oppositionen anordnad petitionskampanj för ändring av konstitutionen under maj ledde till att 17 personer arresterades och frihetsberövades. Dessa släpptes efter ca en månad då kampanjen avblåsts men flera av dessa väntar fortfarande på åtal. Politiska partier förekommer inte men väl politiska grupper, vilka i hög grad var aktiva under de val till kommuner och parlament som ägde rum 2002. Särskilt märktes de då fyra ledande islamistiska grupperna. MR-organisationer är numera accepterade och respekten för eller kunskapen om mänskliga rättigheter debatteras aktivt. Dock stängdes BCHR i slutet av september och dess vice ordförande Abdul Hadi al-khawaja arresterades p.g.a att denne uttryckt kritik mot premiärministern personligen under ett fattigdomsseminarium. BCHR hade redan vid två andra tillfällen hotats med stängning senaste gången med anledning av centrets aktiva stöd för de som arresterats p.g.a. petitionskampanjen. Islam är statsreligion. Andra trosinriktningar är tillåtna och kan utövas fritt, dock ej missionerande aktiviteter. Att konvertera från islam är förbjudet. 9. De politiska institutionerna Bahrain har sedan länge styrts av familjen Al-Khalifa, normalt i konsultation med ett ministerråd. Allmänhetens möjligheter att påverka landets styre har tidigare varit begränsade till informella kontakter med olika beslutsfattare, inkl emiren. Under shejk Hamads styre har Bahrain inlett en snabb demokratiseringsprocess mot konstitutionell monarki bl.a. med förebild av Jordanien. Enligt den nya konstitutionen skall kommunerna styras av folkvalda representanter. De deputerade i den ena av de båda kamrarna (40 platser i vardera kammaren) i det nya parlamentet utses i allmänna val. De deputerade i den andra kammaren (shuran) utnämnspå traditionellt sätt av kungen. Valen till kommuner och parlament är öppna för män och kvinnor såväl för att rösta som att kandidera. Politiska partier är inte tillåtna, istället tillåts sk politiska grupper. Kritik av det inbördes förhållandet mellan den folkvalda kammaren och shuran som om de är oense ska samlas till gemensamt ting med shurakammarens talman som ordförande med utslagsgivande röst bl.a.,, ledde till att fyra politiska grupper bojkottade valet. I valet kandiderade totalt 177 personer varav 8 kvinnor (ingen blev vald) men även här kritiserades de 40
6 enmansvalkretsarnas omfång som kunde ha allt från 398 till 13605 valberättigade. De fyra politiska grupper som bojkottade valet har försökt få Kungen att ändra konstitutionen till förmån för den folkvalda kammaren. Konflikten nådde en ny nivå i samband med oppositionspartiet Al Wefaqs petitionskampanj som ledde till att 17 medlemmar arresterades och sedan släpptes. Efter detta har en dialog inrättats mellan opposition och regering som pågår utan synbara kompromisser. Frågans politiska känslighet manifesterades i att inbjudna utländska gäster till en konferens om konstitutioner i februari nekades inresa med kort varsel och att även en utländsk ambassadör utsatts för offentlig kritik då denne i oktober träffat en oppositionsledare. Kungen sade vid parlamentets öppnande i oktober att Bahrain inte behövde låna demokratikoncept utifrån. I Bahrain har kvinnans politiska ställning stärkts även om ingen kvinnlig kandidat blev invald till de kommunala och nationella församlingarna 2002. Kungen utnämnde däremot sex kvinnor till shuran. De folkvalda kommunala församlingarna har fungerat sedan i juni 2002 och parlamentet öppnades i mitten av december 2002. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetsrätten är lagstadgad, men landet har under längre tid dragits med hög arbetslöshet 15% enligt officiella uppgifter - och kampen mot denna har högsta prioritet. Kraven på regeringen, som redan de senaste åren satsat mycket på utbildning och nya jobb, väntas därför bli ännu större. I september 2002 tillkom lagstiftning, vilken ger arbetare och anställda rätt att bilda oberoende fackföreningar, förhandla kollektivt med arbetsgivare och att genom strejk försvara sina rättigheter. Med denna tillerkänns den utländska arbetskraften, utgör ca 2/3, samma rättigheter som den inhemska. Bahrain General Workers Union har varit involverad i lagstiftningsprocessen och numera är 1 maj offentlig helgdag. Rapporter förekommer om utnyttjande av lågutbildad arbetskraft och att löner ibland hålls inne under långa perioder. Om missförhållandet kommer myndigheterna till känna så kan löntagaren oftast räkna med att få rätt. Hushållsanställda lyder inte under den nya lagen vilket kan innebära långa arbetstider till låga löner. Bahrain har ratificerat åtta ILO-konventioner varav fyra av de viktigaste om icke-diskriminering i arbetslivet (nr 111 men inte 100), förbud mot
7 tvångsarbete (nr 29 och 105) och förbud mot barnarbete (nr 182 men inte 138). Bahrain har trots bildandet av fackföreningar inte ratficierat konvention 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Medborgare har rätt till fri sjukvård (mindre patientavgift tas ut). Det finns inga rapporterade skillnader beträffande tillgången till allmän hälsovård, däremot torde variationer förekomma p.g.a. sociala/ekonomiska faktorer vad gäller specialistvård. Det finns såvitt bekant ingen särskild lagstiftning till skydd för rätten till hälsa. För utländska gästarbetare torde dålig ekonomi ofta lägga hinder i vägen för mer kostnadskrävande behandling. 12. Rätten till utbildning Vad gäller tillgången till utbildning finns inga markanta skillnader mellan olika befolkningsgrupper, däremot anses standarden på skolor i shiadominerade områden i allmänhet vara lägre. Bahrainska barn har rätt till fri skolgång upp till 15 års ålder. Enligt bahrainska uppgifter går det ca 15 barn per lärare. Utbildningen är anpassad till det traditionsbundna samhället. Den synes ännu inte vara inriktad på att stärka MR-respekten utöver vad som följer av religionen. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Grundlagen tillförsäkrar landets medborgare lika rättigheter, men dessa varierar i praktiken med bl.a. social bakgrund och kön. Många shiamuslimer (som utgör ca 2/3 av den inhemska befolkningen) lever under ekonomiskt knappa villkor, bl.a. till följd av den relativt höga arbetslösheten inom denna grupp. Eftersom familjen Al-Khalifa är sunnimuslimer har denna riktning av islam dominerat såväl det politiska som ekonomiska livet, bl.a. med stöd av militären. Shiamuslimer har inte tillåtits inneha högre befattningar inom vare sig militär- eller säkerhetstjänsten. Även inom den akademiska världen har sunnimuslimer haft företräde. Tillgången på bostäder har överlag förbättrats. Man har även subventionerat bostadsbyggande i shiadominerade områden, där dock brist alltjämt torde råda på lägenheter av god standard. Skillnaderna mellan shias och sunnis torde utjämnas alltmer framöver med stöd av den nya grundlagen, men också genom shias framgångar i valen.
8 OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Kvinnans ställning har under kung Hamads styre förbättrats. Den 20 april i år utsåg han Dr. Nada Haffadh till hälsominister. Vid de senaste valen blev ingen av de kvinnliga kandidaterna invalda i dessa församlingar, även om två av dem gick vidare till en andra valomgång i parlamentsvalet. Kung Hamad utsåg däremot sex kvinnor till shura-kammaren i det nya parlamentet. Den 18 juni 2002 tillträddes konventionen om avskaffande av diskriminering mot kvinnor, dock med vissa reservationer p.g.a. religiösa och kulturella hänsyn. Demokratiseringsprocessen har aktivt stötts av landets olika kvinnogrupper och resulterat i att det nationella kvinnoförbundet (Bahrain Women s Union) formellt godkänts av myndigheterna. Detta betecknas som ett viktigt framsteg för kvinnans ställning i samhället och förmågan att värna om sina rättigheter och driva kvinnofrågan vidare. Rätten för kvinnor att rösta och kandidera i allmänna val finns inskriven i den reformerade konstitutionen. Bahrainska kvinnor är yrkesverksamma i högre grad än kvinnor i övriga GCC-stater, och beräknas utgöra 23 % av arbetskraften. De är dessutom representerade i flertalet yrkeskategorier, om än sällan på högre befattningar. Kvinnor får normalt ej lika lön som män för lika arbete. På universiteten dominerar de kvinnliga studenterna. Kvinnor är normalt ej utsatta för kränkningar eller våld. Den misshandel och våldtäkt som uppges förekomma äger ofta rum inom familjen och blir sällan domstolssak. De många utländska hushållsanställda kvinnor som finns i Bahrain bestås icke sällan en ovärdig behandling av sina arbetsgivare och har generellt dåliga anställningsvillkor, eftersom de inte omfattas av landets arbetsrätt. Kvinnor har full rättskapacitet, och kan till exempel utan hinder resa ut ur landet eller söka arbete utanför hemmet. I frågor om arv resp. vårdnaden av barn tillämpas sharia. Skillnader föreligger mellan shia- resp. sunnimuslimska kvinnor, av vilka de förra får ärva all egendom i avsaknad av en direkt manlig arvinge. I händelse av skilsmässa tillerkänns fadern regelmässigt vårdnaden av gemensamma barn, dock att den vanligen kan få utövas av modern tills dess att barnen uppnår nio (flickor) resp. sju (pojkar) års ålder. Prostitution är enligt lag förbjudet men förekommer. Rapporter finns om kvinnor som utsätts för våld. Kvinnliga utländska hembiträden utsätts ibland för fysiskt och sexuellt våld av arbetsgivarna. Dessutom har de ofta dåliga anställningsvillkor. Handel med kvinnor för prostitution förekommer.
9 15. Barnets rättigheter Bahrain har ratificerat barnkonventionen och har förbundit sig att inom ramen för de traditioner (inkl. religionen) som styr familjelivet tillse att barn får sina rättigheter tillgodosedda såväl vad gäller utbildning som i andra avseenden (fri utbildning gäller dock inte barn till utläningar. Barnarbete/handel med barn förekommer enligt uppgift ej. Med den ökade turismen har följt barnprostitution, som dock aktivt bekämpas och ej fått större utbredning inget fall har rapporterats i år. Att pressen numera skriver om sådant som länge varit tabu, bl.a. barnmisshandel inom familjen, gör det möjligt att vidta motåtgärder. Oberoende föreningar finns, vilka aktivt verkar med rådgivning, biträde i rättsliga frågor och i vissa fall också med bostad och finansiellt stöd åt behövande barn och familjer. 16. Olika befolkningsgruppers situation Konstitutionen talar om jämlikhet och lika möjligheter, om rätten till sjukvård, utbildning, bostad och arbete., men i praktiken varierar inte sällan rätten beroende på status, etnisk tillhörighet eller kön. Två tredjedelar av befolkningen är bahrainer och av dessa är ca två tredjedelar shias och en tredjedel sunnis. Socialt och ekonomiskt har shias diskriminerats och har ofta lägre levnadsstandard än sunnis med hög arbetslöshet, låga löner, bostadsbrist och sämre utbildning. På arbetsmarknaden är likabehandling numera lagfäst, vilket väntas förändra de skillnader som hittills rått. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt sharia, Frågan är tabubelagd och diskuteras knappast offentligt i samhället. Den faktiska toleransnivån mot homosexuella ska enligt uppgift vara ganska hög givet att förhållandet inte manifesteras öppet. Ytterligare uppgifter är svåra att få eller belägga. 18. Flyktingars rättigheter Bahrain har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention, och politiska flyktingar accepteras i princip ej. Det fåtal som lyckas ta sig in får dock inte utlämnas. Landet saknar egentlig flyktingpolitik, och det finns därför varken ett ordnat mottagningssystem eller fungerande asylprocedur. 19. Funktionshindrades situation
10 Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation och försöker genom ekonomiska bidrag och lagstiftning integrera dem i samhället och på arbetsmarknaden, exempelvis måste arbetsgivare med fler än 100 anställda ha minst två funktionshindrade. Det finns specialskolor och statligt stödda föreningar för funktionshindrade barn, som behandlas väl och uppges ha tillgång till adekvat vård. Eftersom föga gjorts för att förändra allmänhetens attityder utsätts många funktionshindrade alltjämt för social diskriminering och hålls icke sällan undangömda i hemmen. ÖVRIGT 20. Oberoende MR-organisationer I maj 2001 bildades Bahrain Human Rights Society (BHRS) sedermera följt av Bahrain Center for Human Rights (BCHR) som skapades av en utbrytargrupp ur BHRS. BCHR stängdes i slutet av september i år. Tillsammans med FN och landets MR-kommitté inom Shura-rådet driver BHRS fältarbete för att utveckla och främja respekten för mänskliga rättigheter i landet. Amnesty International har också deltagit i denna verksamhet. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på MR-området Reformering av det nya Bahrain gäller också de mänskliga rättigheterna och resurser läggs ned på att ge dessa frågor större uppmärksamhet. Bahrain Human Rights Society (BHRS) har arrangerat seminarier i vilka bl.a. Amnesty International medverkat. De olika kvinnoföreningarna tillsammans med Bahrain Women s Union driver också på utvecklingen. MR-kommittén inom Shuran har enligt pressen förklarat sig positiv till att MR införs i skolundervisningen.