1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna I Ekvatorialguinea, med cirka en halv miljon invånare, har president Teodoro Obiang Nguema styrt sedan Situationen karaktäriseras av brist på rättssäkerhet och respekt för demokratiska processer, utbredd korruption och en svag statsapparat. Trots att en marginell förbättring noterats under de senaste åren begås alltjämt grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr är en vanlig förhörsmetod, summariska avrättningar förekommer, personer fängslas på politiska grunder, oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter är förbjudna och kränkningar av yttrandefriheten förekommer. En delegation till Ekvatorialguinea under 2007 med representanter för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kritiserade i hårda ordalag fängelseförhållandena i landet och den utbredda straffriheten. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Ekvatorialguinea har ratificerat följande internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), samt dess första fakultativa (frivilliga) tilläggsprotokoll om enskild klagorätt. Det andra fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR).

2 - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen mot tortyr (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Ekvatorialguinea har ratificerat tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Landet har dock varken undertecknat eller ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter. - Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Ekvatorialguinea har varken undertecknat eller ratificerat Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). Landet rapporterar inte regelbundet till de olika konventionskommittéerna. En delegation med representanter för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter besökte Ekvatorialguinea i juli MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Ekvatorialguinea har ratificerat konventionen mot tortyr och antog 2006 en lag som uttryckligen förbjuder tortyr. Trots detta förekommer tortyr och brukas av säkerhetsstyrkor, polis och fängelsepersonal. Summariska avrättningar förekommer. Förhållandena i landets fängelser är undermåliga och i vissa fall livshotande. Misshandel, undernäring, undermålig hygien eller bristande tillgång till sjukvård är vanligt förekommande. Representanter från Internationella Röda Korskommittén (ICRC) har ingått avtal med regeringen om att regelbundet få besöka fängelser. 4. Dödsstraff Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar utfärdas fortfarande. Den senaste kända avrättningen ägde rum Ekvatorialguinea stödde inte det resolutionsförslag mot dödsstraff som EU lade fram i FN:s generalförsamling under hösten 2007.

3 3 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Existerande lagar om hur frihetsberövanden får genomföras respekteras inte. Säkerhetsstyrkorna gör godtyckliga arresteringar och fångar tillåts inte ha kontakt med omvärlden. Det händer att familjemedlemmar arresteras för att få misstänkta att överlämna sig till polisen. Det är vanligt att husrannsakan görs utan tillstånd av domstol. Post censureras och telefoner avlyssnas hos politiska motståndare. I praktiken förekommer reserestriktioner, både inrikes och utrikes. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet, som enligt grundlagen är oberoende, kontrolleras i praktiken av presidenten och regeringspartiet. Korruptionen är utbredd. Domare utnämns och befordras av regeringen. Det förekommer att avsked sker på oskäliga grunder. Det finns även uppgifter om att domslut i vissa fall grundats på bekännelser under tortyr. Fångar utnyttjas även för tvångsarbete. Politiska fångar förekommer. Den lagstadgade häktningstiden överskrids. 7. Straffrihet Straffriheten är utbredd och beror troligtvis på en kombination av bristande resurser och det faktum att korruption genomsyrar rättsväsendet. Det finns uppgifter om att medlemmar ur såväl landets säkerhetsstyrkor, som polis åtnjuter straffrihet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Författningen garanterar yttrande- och pressfrihet, men i realiteten begränsar regeringen dessa friheter. Kritik mot presidenten, säkerhetsstyrkorna eller de offentliga institutionerna tolereras endast i liten utsträckning. Journalister tillämpar ofta självcensur. Det finns knappt någon privatägd oberoende media/press och de få aktörer som finns utsätts för hård statlig kontroll. Radio och TV är regeringsstyrda. Inga särskilda restriktioner råder för internettrafik. Författningen garanterar mötesfrihet men tillstånd krävs för möten där fler än tio personer deltar. Föreningsfrihet är också garanterad i författningen, men den är kringgärdad av restriktioner. Frivilligorganisationer tillåts endast arbeta med vissa frågor, dock inte med mänskliga rättigheter. Religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras i allmänhet. Angrepp mot kyrkor har trots detta förekommit, men de har inte varit systematiska.

4 4 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Enligt konstitutionen är Ekvatorialguinea en republik med ett flerpartisystem. All makt är i realiteten koncentrerad till presidenten. Inga fria och rättvisa val har hållits sedan självständigheten De val som genomförts har varit manipulerade. Oppositionskandidater har gripits och misshandlats och valhemligheten har inte respekterats. Oppositionskandidater som trots detta blivit valda har hindrats från att fullgöra sina uppgifter. Oppositionen är svag. Det enda oberoende oppositionspartiet är litet och saknar de resurser som krävs för att kunna utgöra något reellt hot mot den sittande makten. Vallagen förbjuder koalitioner mellan politiska partier. Val till den lagstiftande församlingen ska hållas under 2008 och presidentval planeras till EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Författningen garanterar rätten att bilda fackföreningar och landets första fackförening fick legal status år Lagen förbjuder emellertid strejker. Lagen förbjuder slav- eller annat tvångsarbete, men fångar utnyttjas ofta för sådant arbete. Arbete för barn under fjorton år är förbjudet, men det förekommer ofta, särskilt inom jordbruket. Ekvatorialguinea har ratificerat ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111). - Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och nr 105). - Förbud mot barnarbete (konvention nr 138 och nr 182). Tillämpning av dessa konventioner är bristfällig. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälso- och sjukvården i Ekvatorialguinea är eftersatt. I städerna finns viss grundläggande sjukvård. Förväntad livslängd är omkring femtio år och barnadödligheten är hög. Många barn lider av undernäring. Malaria, kolera,

5 5 dysenteri och tyfus är vanliga sjukdomar. Av den vuxna befolkningen (15-49 år) uppges drygt tre procent leva med hiv/aids. 12. Rätten till utbildning Rätten till utbildning finns stadgad i författningen, men utbildningsväsendet är i dåligt skick. Av befolkningen uppges 87 procent vara läskunniga och drygt 80 procent av barnen vara inskrivna i skolan, en mindre andel flickor än pojkar. Endast en fjärdedel av barnen fortsätter sin skolgång efter årskurs fem. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Ekvatorialguinea är ett av de länder i världen med snabbast ekonomisk tillväxt, främst tack vare landets stora oljetillgångar. BNP per capita uppskattas till drygt 7000 USD. Den rikedom som oljetillgångarna genererar hamnar dock i händerna på den politiska eliten och majoriteten av befolkningen lever i fattigdom. Ekvatorialguinea är placerat på 127:e plats av totalt 177 länder i UNDP:s Human Development Index (FN:s fattigdomsindex) för OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. Hustrumisshandel är förbjudet men vanligt förekommande. Våldtäkt är förbjudet enligt lag. Månggifte är vanligt. Kvinnan har i princip ingen rätt att ärva mannen. Om äktenskapet upplöses, till exempel vid skilsmässa, måste kvinnans familj lämna tillbaka brudgåvan till mannens familj. Om detta inte görs kan kvinnan, eller någon i hennes familj, fängslas. Vid skilsmässa tillfaller vårdnaden om barn födda inom äktenskapet mannen medan kvinnan får vårdnaden om barn som fötts utanför äktenskapet. Kvinnor får genomgående sämre utbildning än män. Det finns mycket få kvinnor i den offentliga förvaltningen och i politiken. I parlamentet är under tjugo procent av ledamöterna kvinnor. I september 2004 antogs en lag som förbjuder människohandel. Handel med kvinnor, barn och män förekommer dock fortfarande.

6 6 15. Barnets rättigheter Ekvatorialguinea har anslutit sig till barnkonventionen, men har inte vidtagit några särskilda åtgärder för att respektera dess efterlevnad. Skolgång är obligatorisk upp till fjorton års ålder, men garanteras inte i praktiken. Hälsonivån bland barn är dålig och dödligheten hög. Barnarbete förekommer. Barnprostitution existerar men är ovanligt. Handel med barn är förbjudet enligt lag men förekommer ändå. Det finns gatubarn, främst i huvudstaden. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den etniska grupp presidenten tillhör (fang) favoriseras regelmässigt och monopoliserar den politiska och ekonomiska makten i landet. Utlänningar, särskilt från andra afrikanska länder, utsätts emellanåt för trakasserier. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Rapporter rörande de mänskliga rättigheterna i Ekvatorialguinea belyser inte de homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas situation och någon tillförlitlig information har inte funnits att tillgå. 18 Flyktingars rättigheter Ekvatorialguinea har ratificerat 1951 års konvention och protokollet från 1967 om flyktingars rättsliga ställning. Endast enstaka flyktingar har sökt och fått asyl i Ekvatorialguinea. Landet samarbetar med FN:s flyktingorgan, UNHCR. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder men inte heller regler som skyddar dem. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Inga inhemska frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter finns. Det finns en lag om frivilligorganisationer, vilken är restriktiv och anger inom vilka områden organisationer får arbeta. Mänskliga rättigheter tillhör inte de tillåtna ämnesområdena. Det finns inte heller några utländska frivilligorganisationer som arbetar med frågor rörande mänskliga rättigheter i landet. Däremot har en öppning kunnat skönjas i samarbetet mellan några internationella

7 organisationer och regeringen. Bland annat har både FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) tillåtits organisera aktiviteter rörande människohandel, skydd av barn, seminarier om mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. En regeringskontrollerad nationell kommission för mänskliga rättigheter (CNDH) finns, men rapporterar mycket sällan. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Insatserna för mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea är begränsade. FNorgan har tillsammans med regeringen genomfört vissa aktiviteter rörande mänskliga rättigheter. EU-kommissionens delegation i Gabon är sidoackrediterad i Ekvatorialguinea. 7