Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Kap Verde 2005

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Kap Verde Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Kap Verde är en parlamentarisk demokrati. De mänskliga rättigheterna (MR) respekteras i princip och har så gjorts sedan självständigheten En stor del av landets kvinnor och barn utsätts dock för diskriminering. Trots kampanjer till stöd för utsatta kvinnor och skärpt lagstiftning har myndigheterna inte lyckats bryta detta negativa mönster. Den politiska viljan förefaller finnas för fortsatt konsolidering av demokrati och mänskliga rättigheter och regeringen bedriver ett utvecklat samarbete med lokala och internationella organisationer i det civila samhället. Trots att de sociala och ekonomiska utvecklingsansträngningarna har burit frukt och Kap Verde nått en högre standard än de flesta länder i Afrika, lever en tredjedel av befolkningen fortfarande i fattigdom. Landets geografiska spridning, det svåra klimatet, den höga befolkningstillväxten och frånvaron av naturresurser inverkar hämmande på de satsningar som genomförs för att förbättra levnadsvillkoren på öarna. Korruption är inget påtagligt problem för rättsapparaten. Däremot är rättsapparaten underdimensionerad vilket leder till stora rättsliga brister med långa häktningstider och avskrivna brott utan rättslig process. Även inom polisväsendet saknas resurser för att ett effektivt arbete ska kunna bedrivas. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Kap Verde har ratificerat de centrala konventionerna för de mänskliga rättigheterna med vissa undantag. Landet har ratificerat konventionen mot tortyr (CAT), men inte det fakultativa tilläggsprotokollet förebyggande av tortyr och inte heller det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW om enskild klagorätt). Kap Verde har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention, däremot dess tilläggsprotokoll från Kap Verde har ratificerat den afrikanska

2 2 stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Landet har även skrivit under men ej ratificerat Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen. Rapporter har endast lämnats till kommittén för avskaffandet av alla former av rasdiskriminering samt till kommittén för barnets rättigheter. 3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter om att tortyr förekommer. Däremot förekommer att polis misshandlar personer som tagits i förvar, trots myndigheternas försök att stoppa denna företeelse. Våld mot kvinnor i hemmen och övergrepp mot barn är vanligt förekommande och även om lagrum finns görs få anmälningar. Trots att lagstiftningen skärpts och att myndigheterna genomför kampanjer är det svårt att bryta igenom de sociala och kulturella mönster som hindrar en större frispråkighet kring vad som pågår inom familjen. Fängelseväsendet är kraftigt underdimensionerat och förhållandena är mycket otillfredsställande för de intagna. Män och kvinnor hålls åtskilda medan ungdomsbrottslingar saknar egna avdelningar. Ett program för förbättringar av anstalterna finns. Detta genomförs dock i en långsam takt på grund av bristande finansiering. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades redan innan Kap Verde blev självständigt. 5. Rättssäkerhet Rättssäkerheten garanteras i konstitutionen men har dålig giltighet för landets barn och kvinnor. Den existerande lagstiftningen om övergrepp mot kvinnor respektive barn tillämpas inte vilket kritiserats av FN:s specialrapportör om våld mot kvinnor. Domstolarna är enligt konstitutionen självständiga i förhållande till den exekutiva makten, vilket också respekteras. De är dock underbemannade och ineffektiva vilket leder till att personer ofta hålls fängslade utan rättegång i över ett år. Det är vanligt förekommande att brottsfall därefter avslutas utan rättegång. Trots insatser från myndigheterna fortsätter polisen sporadiskt att begå övergrepp mot häktade och gripna personer utan att någon ansvarig straffas. 6. Personlig frihet Det finns inga uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller reserestriktioner.

3 3 7. Straffrihet Straffrihet förekommer. Ett utmärkande drag i det kapverdiska samhället är att mycket litet korruption förekommer. Regeringen har i sitt program sagt sig vilja utrota "begynnande tendenser till korruption". 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande-, media-, förenings-, församlings- och religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras i allmänhet väl. För att vara ett så litet land finns en mycket variationsrik press samt flera privata radiokanaler. Utländska TV-kanaler tillåts vid sidan av den statligt ägda nationella kanalen. Självcensur förekommer bland de journalister som arbetar vid statligt ägda mediaföretag. Den katolska tron omfattar ca 95 procent av befolkningen. 9. De politiska institutionerna Under landets första 15 år av självständighet styrdes det av befrielserörelsen PAIGC (efter 1981 benämnd PAICV). Under denna period byggdes de politiska och administrativa strukturer upp som konsoliderades och kompletterades med ett flerpartisystem under 90-talet. Från och med 1991 anses alla politiska val inklusive maktskiften ha varit nära nog mönstergilla. I början av år 2001 ägde maktskifte åter rum efter ett mycket jämnt val, och PAICV, under oppositionsåren omformat till ett socialdemokratiskt parti, fick absolut majoritet i parlamentet och en ny president ur egna led. Den lagstiftande makten är åtskild från den exekutiva makten. Kap Verde har formellt sett sedan 1999 en oberoende ombudsman, men ingen person har hittills utsetts. Landet tillämpar full informationsfrihet. Kvinnans roll i politiken är fortfarande begränsad och i parlamentet är 11 procent av ledamöterna kvinnor. Efter en ny regeringsombildning i april 2004 är 3 av 14 ministrar i regeringen kvinnor. Nästa presidentval ska hållas Kapverdier bosatta i utlandet disponerar fem platser i parlamentet. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den kapverdiska arbetsmarknaden karaktäriseras av flera skevheter. Dels arbetar 40 procent av arbetskraften i den så kallade informella sektorn, ofta outbildade personer som arbetar utan anställningskontrakt i små familjeföretag. Därutöver är halva arbetskraften koncentrerad till ön Santiago där huvudstaden

4 ligger medan andra öar präglas av stor arbetslöshet. 90-talets stora tillväxtperiod innebar en kraftig minskning av arbetslösheten för män, men den stora gruppen arbetslösa ungdomar och kvinnor utan utbildning och arbetslivserfarenhet har förblivit utanför arbetsmarknaden. Konstitutionen garanterar förhandlings- och strejkrätt. Kollektivavtal är sällsynta och lönesättningen inom offentlig sektor blir därför ofta vägledande även inom den privata sektorn. Minimilöner har fastställts för den offentliga sektorn men inkomsterna är otillräckliga för att garantera en arbetare och dennes familj en rimlig levnadsstandard, varför många är beroende av sidoinkomster från jordbruk med mera. Barnarbete förekommer. Kap Verde har ratificerat 7 av ILO:s 8 centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Konventionen om åldersgräns för barnarbete har inte ratificerats. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tack vare ett målinriktat arbete för att förbättra folkhälsan visar Kap Verde en imponerande utveckling i jämförelse med övriga länder i regionen med en medellivslängd på 70 år och en barnadödlighet med 26 barn per tusen. Även mödradödligheten har minskat kraftigt men ökar nu på grund av hiv/aids. 12. Rätten till utbildning Kap Verde har gjort stora framgångar inom utbildningsområdet. I den obligatoriska och avgiftsfria skolgången för barn mellan 6 och 12 år skrivs 99 procent av barnen in. Hur många som fortsätter är osäkert, UNICEF uppger hela 96,5 procent men rapporterar även att många flickor avslutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp med tidiga graviditeter som följd. Fortsatt skolgång upp till 14 år är obligatorisk men bara 65 procent av barnen deltar på grund av skolavgifter som ekonomiskt svaga familjer inte har råd med. Läskunnigheten bland vuxna är 76 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard UNDP:s Human Development Index rankar Kap Verde högt, som tredje land i Afrika. På tio år har fattigdomen minskat med en fjärdedel, men fortfarande är drygt var tredje person fattig. Välståndet har ökat men skapat större klyftor, vilket inneburit försämrade villkor för redan fattiga kvinnor och barn på landsbygden. Landets geografiska spridning, frånvaron av naturresurser och en mycket låg självförsörjningsgrad på livsmedel är avgörande orsaker till den bestående fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar situationen ytterligare och idag består nära halva befolkningen av barn under 18 år. En strategi för att minska fattigdomen har utarbetats. Landet är kraftigt beroende av bidrag från internationella givare och från kapverdier i utlandet. Sammantaget utgör dessa bidrag 34 procent av BNP. 4

5 5 14. Kvinnans ställning Trots att våld mot kvinnor, våldtäkt i hemmet liksom all form av diskriminering av kvinnor är förbjudet, fortsätter kvinnor att diskrimineras på Kap Verde, även inom yrkeslivet med sämre lönevillkor. Våld i hemmet är vanligt förekommande och kvinnorna saknar kunskap om sina lagliga rättigheter. FN:s specialrapportör uttrycker oro för kvinnornas obenägenhet att anmäla brott och att de som begår brott inte straffas. De statliga myndigheterna arbetar för att stödja utsatta kvinnor och polisanmälningarna har ökat. En revidering av strafflagen garanterar vissa rättigheter för offer för sexuella övergrepp men ger ingen kompensation till dessa. Av landets 25 procent analfabeter är de flesta kvinnor och i synnerhet är det kvinnor med barn på landsbygden som utgör landets allra sämst ställda. Som på andra håll i Västafrika är den kvinnliga entreprenörsandan välutvecklad. Kvinnoföreningarna spelar en viktig och aktiv roll för att förbättra kvinnors villkor på Kap Verde. En grupp kvinnliga advokater erbjuder fri juridisk rådgivning mot kvinnodiskriminering. Kap Verde har blivit ett ursprungs- och transitland för människohandel. Människohandel är förbjudet och myndigheterna har etablerat ett samarbete med europeiska myndigheter och grannländer bland annat genom ECOWAS för att förhindra denna handel med kvinnor och barn, samt skärpt lagstiftningen inom området. Landet tillåter abort. 15. Barnets rättigheter Barnens rättigheter och välfärd har en påfallande stor plats i Kap Verdes olika sociala program. Ett särskilt barninstitut och en nationell plan för barn och ungdomar konkretiserar den politiska viljeinriktningen. Imponerande resultat uppvisas inom mödra- och barnavårdsområdet liksom inom utbildningssektorn. Ändå utgör barn under 15 år, främst barn från stora familjer på landsbygden, 51 procent av de fattiga i Kap Verde. Kronisk undernäring är vanligt och många flickor slutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp och tidiga graviditeter. Även gatubarn förekommer. FN:s specialrapportör om våld mot kvinnor lyfte särskilt fram barnens svåra situation, såväl det utbredda barnarbetet, som de övergrepp i hemmet och i skolan som barn utsätts för. Det överbelastade rättssystemet har inte kapacitet att försvara barnets rättigheter.

6 6 Landet har inte ratificerat den ILO-konvention som reglerar minimiålder för arbete och Kap Verde tillåter barnarbete från 14 år. Justitieministeriet och Arbetsministeriet ansvarar för att lagarna efterföljs, men ändå är det vanligt förekommande att även barn yngre än 14 år arbetar. Flickor och i viss mån pojkar exploateras för barnprostitution och även handel med barn förekommer. Myndigheterna arbetar tillsammans med lokala och internationella MR-organisationer för att förbättra barns levnadsvillkor. Även media spelar en viktig roll bland annat i arbetet med att ändra grundläggande attityder. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera) Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, funktionshinder, språk eller social status. Trots regeringens ökade ansträngningar på detta område drabbas i synnerhet kvinnor och barn av diskriminering. Religionsfrihet råder. För att få officiellt erkännande som religiös grupp erfordras registrering hos inrikesministeriet. Underlåtenhet att göra sådan registrering har inte inneburit några begränsningar vid utövande av olika trosbekännelser. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Lagen förbjuder homosexualitet. Det starka tabu som omger området ökar risken för smittspridning av hiv/aids eftersom personerna hemlighåller sin läggning för sina partners. 18. Flyktingars rättigheter Kap Verde har ratificerat 1967 års flyktingprotokoll men inte 1951 års flyktingkonvention. Lagen medger dock asyl och flyktingstatus i enlighet med den senare. Samarbetet med UNHCR fungerar väl. 19. Funktionshindrades rättigheter Författningen anger att funktionshindrade skall ges särskilt skydd. De sociala programmen innehåller ett antal åtgärder med målet att personer med funktionshinder skall integreras i samhället. Resursknapphet har gjort att genomförandet av åtgärderna ofta inte kunnat konkurrera med andra behov. Flera enskilda organisationer, ofta med extern delfinansiering engagerar sig i de funktionshindrades situation. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppmuntras av myndigheterna att verka i landet. I Kap Verde bedriver tre nationella MR-

7 7 organisationer verksamhet; The National Commission of the Rights of Man, Ze Moniz Association och Alcides Barros Association. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter Regeringen samarbetar i demokrati- och MR-frågor med traditionella partners i utvecklingssamarbetet. En nationell kommission för de mänskliga rättigheterna har etablerats. ILO är verksamma inom landet bland annat för att försvara barnets rättigheter.