1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Kap Verde 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Kap Verde är en parlamentarisk demokrati. Staten har allt sedan självständigheten 1975 i stor utsträckning visat en vilja att respektera de mänskliga rättigheterna. En stor del av landets kvinnor och barn utsätts dock för diskriminering. Trots kampanjer till stöd för utsatta kvinnor och skärpt lagstiftning har myndigheterna inte lyckats bryta detta negativa mönster. Rättsapparaten är underdimensionerad vilket leder till stora rättsliga brister med långa häktningstider och avskrivna brott utan rättslig process. Även inom polisväsendet saknas resurser för att ett effektivt arbete ska kunna bedrivas. Den politiska viljan förefaller finnas för fortsatt konsolidering av demokrati och mänskliga rättigheter. Regeringen bedriver ett utvecklat samarbete med lokala och internationella organisationer i det civila samhället. En nationell kommission för de mänskliga rättigheterna har etablerats. År 2006 hölls president- och parlamentsval. I parlamentsvalet fick PAICV (Kap Verdes afrikanska självständighetsparti) en majoritet av rösterna. Den sittande president Pedro Pires återvaldes för ytterligare en mandatperiod. Den nya regeringen tillträdde i mars De sociala och ekonomiska utvecklingsansträngningarna har fått ett visst utfall i att Kap Verde nått en högre levnadsstandard än de flesta länder i Afrika. Från och med januari 2008 kommer Kap Verde enligt FN inte längre att klassas som ett minst utvecklat land utan som ett lägre medelinkomstland. Trots den positiva utvecklingen lever fortfarande en tredjedel av befolkningen i fattigdom.

2 2 Korruptionen är relativt utbredd. Landets geografiska spridning, det svåra klimatet, den höga befolkningstillväxten och frånvaron av naturresurser hämmar de satsningar som genomförs för att förbättra levnadsvillkoren på öarna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Kap Verde har ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), samt de två tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och dödsstraffets avskaffande. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR). - Konventionen om skydd av migrantarbetare och deras familjemedlemmars rättigheter (CMW). - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr (CAT), men inte tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC), samt de två tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Kap Verde har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention, däremot dess tilläggsprotokoll från Landet har skrivit under men inte ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. År 2007 undertecknade Kap Verde konventionen mot påtvingade försvinnanden (CED) samt konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder (CPD). Rapportering enligt konventionerna har endast skett sporadiskt och med stor eftersläpning. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Rapportering om att polis misshandlar personer som tagits i förvar förekommer, trots myndigheternas försök att stoppa denna företeelse.

3 3 Fängelseväsendet är kraftigt underdimensionerat och förhållandena är mycket otillfredsställande för de intagna. Män och kvinnor hålls åtskilda medan ungdomsbrottslingar saknar egna avdelningar. Lokala enskilda organisationer tillåts besöka fängelser. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades innan Kap Verde blev självständigt Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller reserestriktioner. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättssäkerheten garanteras i grundlagen men brister kan konstateras särskilt beträffande kvinnors och barns rättsäkerhet. Domstolarna är enligt grundlagen självständiga i förhållande till den verkställande makten, vilket i allmänhet också respekteras. Rättsväsendet utgörs av regionala domstolar samt en högsta instans. 7. Straffrihet Straffrihet uppges förekomma bland annat inom polisväsendet vid interna utredningar. Problemen med korruption uppges vara relativt begränsade i Kap Verde. Regeringen har i sitt program sagt sig vilja utrota "begynnande tendenser till korruption". En rapport som publicerats under året, vilken bland annat visar på grova brister i justitieministeriets hantering av offentliga medel har dock väckt stark kritik mot regeringen och ifrågasättande av regeringens vilja att bekämpa korruption. Enligt organisationen Tranparency Internationals korruptionsindex befinner sig Kap Verde på 49:e plats av totalt 179 länder. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, press-, förenings-, församlings- och religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras i allmänhet väl. Trots att landet är förhållandevis litet finns en variationsrik press samt flera privata radiokanaler. Läskunnigheten är relativt hög vilket gör att press når många läsare. Utländska TV-kanaler tillåts vid sidan av den statligt ägda

4 nationella kanalen. Enligt uppgift förekommer självcensur bland de journalister som arbetar vid statligt ägda medieföretag. Religionsfriheten respekteras i allmänhet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Under landets första 15 år av självständighet styrdes det av befrielserörelsen PAIGC (Partido Africano para a Independência da Guiné e Cabo Verde efter 1981 benämnd PAICV Partido Africano para a Independência de Cabo Verde). Under denna period byggdes de politiska och administrativa strukturer upp som konsoliderades under 90-talet. Nuvarande grundlag är från 1992 då flerpartisystem infördes. Den lagstiftande makten är åtskild från den verkställande makten. Från och med 1991 anses alla politiska val inklusive maktskiften ha hållit godtagbar standard. Kap Verde har sedan 2001 styrts av PAICV och president Pedro Pires. I parlamentsvalet i januari 2006 vann partiet 52 procent av rösterna och 41 av 72 platser i parlamentet. Pires återvaldes till en andra mandatperiod i presidentval som ägde rum en månad senare. Det största oppositionspartiet Movimento para a Democratica (MPD) fick 44 procent av rösterna och 29 platser. Till följd av den höga andel kapverdier bosatta i utlandet disponerar dessa alltid fem platser i parlamentet. Det finns för närvarande 11 kvinnor i parlamentet. I den nya regeringen som tillträdde i mars är 7 av 21 ministrar kvinnor. En kvinnlig domare av fem i högsta domstolen. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den kapverdiska arbetsmarknaden karaktäriseras av flera skevheter. Omkring 40 procent av arbetskraften arbetar i den så kallade informella sektorn. Det handlar ofta om outbildad arbetskraft utan anställningskontrakt i små familjeföretag. Hälften av arbetskraften är koncentrerad till ön Santiago, där huvudstaden ligger, medan andra öar präglas av hög arbetslöshet talets stora tillväxtperiod innebar en kraftig minskning av arbetslösheten för män, men stora grupper av ungdomar och kvinnor utan utbildning eller arbetslivserfarenhet har förblivit utanför arbetsmarknaden. Grundlagen garanterar förhandlings- och strejkrätt. Kollektivavtal är sällsynta och lönesättningen inom offentlig sektor är ofta vägledande även inom den privata sektorn. Minimilöner har fastställts för den offentliga sektorn men inkomsterna är otillräckliga för att garantera en arbetare och dennes familj en 4

5 5 rimlig levnadsstandard, varför många är beroende av sidoinkomster från jordbruk med mera. Kap Verde har ratificerat 7 av Internationella arbetsorganisationen ILO:s 8 centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Landet har inte ratificerat den ILO-konvention som reglerar minimiålder för arbete. Enligt lag är det inte tillåtet för barn under 16 år att arbeta på kvällar och helger. Justitieministeriet och arbetsministeriet ansvarar för att lagarna efterföljs, men ministerierna brister i uppföljningen av lagarna och det är vanligt förekommande att även barn yngre än 16 år arbetar. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Kap Verde uppvisar en god hälsoutveckling i jämförelse med övriga länder i regionen med en medellivslängd på 71 år och en barnadödlighet med 26 barn per tusen. Även mödradödligheten har minskat kraftigt men ökar nu på grund av hiv/aids. Enligt Världshälsoorganisationen WHO:s statistik anslås cirka 6,3 procent av statsbudgeten till hälsosektorn. 12. Rätten till utbildning Kap Verde har gjort framsteg inom utbildningsområdet. I den obligatoriska och avgiftsfria skolgången för barn mellan sex och 12 år skrivs 90 procent av barnen in. Hur många som fortsätter är dock osäkert; FN:s barnfond UNICEF uppger 96,5 procent men rapporterar även att många flickor avslutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp med tidiga graviditeter som följd. Fortsatt skolgång upp till 14 år är obligatorisk men bara 58 procent av barnen deltar på grund av skolavgifter som ekonomiskt svaga familjer inte har råd med. Läskunnigheten bland vuxna är 81 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard FN:s utvecklingsprogram UNDP:s utvecklingsndex rankar Kap Verde jämförelsevis högt på plats 102 av 177, vilket är högt i förhållande till övriga länder i Afrika söder om Sahara.. På tio år har fattigdomen minskat med en fjärdedel. Enligt ett beslut i FN 2004 kommer Kap Verde från och med januari 2008 inte längre höra till de så kallade MUL-länderna, det vill säga de minst utvecklade länderna, vilket innebär att landet exempelvis får förändrade bistånd och handelsvillkor. Välståndet har ökat men skapat större klyftor, vilket inneburit försämrade villkor för redan fattiga kvinnor och barn på landsbygden. Fortfarande är drygt var tredje person fattig. Landets geografiska spridning, frånvaron av naturresurser och en mycket låg självförsörjningsgrad av livsmedel är avgörande orsaker till den bestående fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar situationen ytterligare och idag består nära halva

6 befolkningen av barn under 18 år. En strategi för att minska fattigdomen har utarbetats. Landet är kraftigt beroende av bidrag från internationella givare och från kapverdier i utlandet. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Trots att våld mot kvinnor, våldtäkt i hemmet liksom all form av diskriminering av kvinnor är förbjudet fortsätter kvinnor att diskrimineras på Kap Verde. Det gäller inte minst inom yrkeslivet där kvinnor ofta har sämre lönevillkor. Våld i hemmet är vanligt förekommande och många kvinnor saknar kunskap om sina lagliga rättigheter. En revidering av strafflagen garanterar vissa rättigheter för offer för sexuella övergrepp men ger ingen kompensation till dessa. Trots att lagstiftningen skärpts och att myndigheterna genomför kampanjer är det svårt att bryta igenom de sociala och kulturella mönster som hindrar en större öppenhet kring vad som pågår inom familjen. Av landets cirka 19 procent analfabeter är de flesta kvinnor. I synnerhet är kvinnor med barn boende på landsbygden bland de sämst ställda. Kvinnoföreningar spelar en viktig och aktiv roll för att förbättra kvinnors villkor på Kap Verde. Kap Verde har utvecklats till ett ursprungs- och transitland för människohandel. Människohandel är dock förbjudet och myndigheterna har etablerat ett samarbete med europeiska myndigheter och grannländer, bland annat genom ECOWAS (Economic Community of West African States), för att förhindra denna handel med kvinnor och barn. Vidare har lagstiftningen inom området skärpts. 15. Barnets rättigheter Barnens rättigheter uppmärksammas i allt högre grad av regeringen och myndigheterna. Ett särskilt barninstitut har inrättats och en nationell plan för barn och ungdomar utarbetats. Goda resultat uppvisas inom mödra- och barnavårdsområdet liksom inom utbildningssektorn. Trots detta utgör barn under 15 år, främst barn från stora familjer på landsbygden en stor andel av de fattiga i Kap Verde. Undernäring förekommer och många flickor slutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp och tidiga graviditeter. Gatubarn är ett växande problem. Det överbelastade rättssystemet har inte kapacitet att försvara barnets rättigheter. 6

7 7 Myndigheterna arbetar tillsammans med lokala och internationella organisationer för att förbättra barns levnadsvillkor. Även medier spelar en viktig roll bland annat i arbetet med att ändra grundläggande attityder. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, funktionshinder, språk eller social status. Trots regeringens ökade ansträngningar på detta område drabbas i synnerhet kvinnor och barn av diskriminering. För att få officiellt erkännande som religiös grupp krävs registrering hos justitiedepartementet. Underlåtenhet att göra sådan registrering förefaller inte ha inneburit några begränsningar för olika trosbekännelser. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Lagen förbjuder inte sexuella kontakter mellan personer av samma kön 18. Flyktingars rättigheter Kap Verde har ratificerat 1967 års flyktingprotokoll men inte 1951 års flyktingkonvention. Lagen medger dock asyl och flyktingstatus i enlighet med den senare. Samarbetet med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR fungerar väl. 19. Funktionshindrades rättigheter Författningen anger att funktionshindrade ska ges särskilt skydd. De sociala programmen innehåller ett antal åtgärder med målet att personer med funktionshinder skall integreras i samhället. Resursknapphet har gjort att genomförandet av åtgärderna ofta inte låtits konkurrera med andra behov. Kap Verde undertecknade år 2007 konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder (CPD). ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppmuntras av myndigheterna att verka i landet. Tre nationella organisationer är verksamma: The National Commission of the Rights of Man, Ze Moniz Association och Alcides Barros Association.

8 8 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Regeringen samarbetar i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter bland annat med multinationella partner i utvecklingssamarbetet. Under året ingick EU ett särskilt partnerskapsavtal med Kap Verde. Avtalet baseras på samarbete inom områden som god samhällsstyrning, säkerhet, regional integration, IT och fattigdomsbekämpning.