Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Brunei 2004

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Brunei Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Naturtillgångar som olja och naturgas har gjort Brunei till ett rikt land, där tillgången till bostäder, utbildning och hälsovård är god och starkt subventionerad. Medborgarnas civila och politiska rättigheter är dock starkt inskränkta. Diskriminering av kvinnor förekommer. Islam är statsreligion och friheten att utöva andra religioner är begränsad. I stort sett all makt ligger hos sultanen. Parlamentet, som varit suspenderat i 20 år, har återinkallats under hösten. Konstitutionen är föremål för översyn och sultanen har aviserat att någon form av allmänna val planeras. När de kommer att genomföras är dock ännu oklart. Öppnandet av parlamentet är det senaste tecknet på den, om än modesta, ökade öppenhet som noterats under de senaste åren. Regeringen medger behovet av begränsade politiska reformer och ökad öppenhet, bl.a. till följd av förändringar såväl inom som utanför landets gränser. Det kan noteras att den lokala pressen idag något mer än tidigare även framför kritik mot företeelser i det bruneiska samhället. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Brunei har hittills endast ratificerat FN-konventionen om barnets rättigheter, och rapporterade till denna FN-kommitté under I kommitténs sammanfattande slutsatser riktas kritik mot landets omfattande reservationer. Landet rekommenderas bl.a. att förbjuda barnaga samt att höja minimiåldern för giftermål från 14 år och fastställa samma ålder för kvinnor som för män. Landet har undertecknat men ännu inte ratificerat FN-konventionen mot tortyr. Samtidigt som man ser över möjligheten till ratifikation av denna övervägs även undertecknande av konventionen mot diskriminering av kvinnor.

2 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar och inte heller om försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i fängelserna synes vara anständiga. Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika, främst drogrelaterade, brott och utdöms i ca 80 procent av brottmålen. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer i princip för vissa brott (mord, narkotikabrott, olovligt vapeninnehav), men Amnesty International har inte kännedom om någon verkställd dödsdom efter Rättssäkerhet Konstitutionen nämner inte specifikt ett oberoende rättsväsende. Även om samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen, är domstolarna förhållandevis självständiga. Medborgarna kan normalt få en snabb och rättvis rättegång. Innehållet i lagarna följer engelsk modell (common law-systemet med en kombination av allmänt hållna lagar och precedensfall). Islamsk rätt gäller för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv, skilsmässa och sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska domstolar. Brittiska domare ingår i Bruneis Högsta domstol och i landets appellationsdomstol. Högsta instans för överklaganden i civilrättsliga ärenden är den juridiska kommittén i det brittiska Privy Council. Det finns inget särskilt system för unga förbrytare och ungdomar fängslas tillsammans med vuxna. Dessa förhållanden, tillsammans med det faktum att spöstraff utdöms även till barn (pojkar), har kritiserats av FN:s kommitté för barnens rättigheter. 6. Personlig frihet Lagen om inre säkerhet, "Internal Security Act", tillåter frihetsberövande utan rättegång i tvåårsperioder, med möjlighet till förlängning. Under år 2000 och 2001 fängslades sju personer enligt denna lag för att ha försökt omvända muslimer till kristendomen. Samtliga dessa har sedermera frigivits. Sex andra personer fängslades i september 2003 anklagade för att återuppliva den islamiska rörelsen al-arqam (rörelsen är inte känd för samröre med regionala eller internationella terroristgrupper). 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om straffrihet. 8. Yttrande- och mediafrihet Sedan 2001 finns en lag som inskränker yttrande- och pressfrihet, bl.a. genom att kräva tillstånd för drift av lokala tidningar och möjlighet att förbjuda utländsk press. Vid vissa tillfällen har regeringen tillgripit censur, främst vad 2

3 gällt kritik av sultanen och hans familj samt inslag av sexuell natur. Utländska publikationer som har sådana inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna inslag censureras regelmässigt. Nya media som Internet försvårar dock censur, vilket regeringen verkar ta med fattning. Lokala tidningar idkar självcensur, men publicerar allt fler insändare av regeringskritisk natur. En engelskspråkig tidning försattes i konkurs 2002 efter att ha dömts för förtal för publicering av regeringskritiska insändare. Flera utländska TV-stationer finns. Förenings- och församlingsfrihet existerar knappast i praktiken. Islam är statsreligion, men andra trosyttringar får förekomma. Deras verksamhet försvåras dock av landets ledning. Kyrkor får inte byggas, biblar får inte importeras, smycken i form av kors får inte säljas etc. Undervisning i andra religioner än islam får bara förekomma i de två internationella skolorna. I princip får endast halal-mat serveras på restauranger. Det har blivit svårare att få tillstånd för offentlig underhållning. Regeringen slår samtidigt ned på förespråkare av radikal islamism. Regeringen medger behov av begränsade politiska reformer och ökad öppenhet. Medias globalisering, ökad turism både till och från Brunei m.m. torde på sikt föranleda förändrade krav på insyn och medinflytande från befolkningen. Sultanen har under senare år antytt viss beredskap för detta, men förändringarna kommer att genomföras med försiktighet för att inte äventyra den frid och harmoni, som enligt sultanen råder i landet. 9. De politiska institutionerna Sedan 1962 råder undantagstillstånd i landet. Regenten, sultanen av Brunei, är statschef tillika premiär-, finans- och försvarsminister. Genom undantagstillståndet har sultanen i princip oinskränkt makt. Han regerar genom dekret. Det finns inga kvinnor i regeringen. Parlamentet har sedan landets självständighet 1984 varit suspenderat. Medborgarna har endast kunnat försöka påverka sultanens beslut genom att överlämna brev och petitioner när denne rör sig bland folket. I landet finns också "byledare", vilka väljs av byborna i hemliga val. Byledarna kommunicerar medborgarnas önskemål genom möten med inrikesministeriet. Det finns två tillåtna politiska partier, båda dock med mycket låg aktivitetsnivå. Hösten 2004 öppnades parlamentet igen av sultanen. Parlamentet har idag 21 medlemmar och består dels av representanter för regeringen inklusive sultanen själv och dels ett antal väl ansedda medborgare som representerar olika grupper i samhället. Genom parlamentet hoppas regenten kunna "förbättra samarbetet med folket". Landets konstitution ska ses över och förberedelser för någon form av allmänna val ska göras. Avsikten sägs vara att parlamentet skall utökas till 45 ledamöter, varav 15 ska vara valbara. 3

4 4 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Brunei är ett av Asiens rikaste länder. Det har få invånare ( ) och medborgarna har det överlag gott ställt. Sedan Asienkrisen har dock antalet arbetslösa ökat och arbetslössiffran är nu omkring 10 procent för hela befolkningen och ca 25 procent bland ungdomar. Inga uppgifter om tvångsarbete finns. Fackföreningar är tillåtna och självständiga, men måste registreras hos regeringen. I praktiken är dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig. Brunei har inte ratificerat någon av International Labour Organisation ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men efterlever ändå bestämmelserna i konvention nr. 182 om de värsta formerna av barnarbete. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla medborgare har tillgång till god och fri hälsovård. 12. Rätten till utbildning Alla medborgare har tillgång till fri utbildning och landet tillämpar en nioårig obligatorisk skolgång. Inga åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga rättigheterna kan noteras. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Utöver vad som sägs under avsnitt ovan, kan tilläggas att i stort sett alla medborgare även har tillgång till en anständig bostad. 14. Kvinnans ställning Kvinnan saknar samma rättigheter som män vad gäller skilsmässa, arv, vårdnad av barn etc. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat markant under senare år. Kvinnor som inte har universitetsexamen kan, till skillnad från männen, bara få anställning i offentlig verksamhet på månadsbasis. Lönen synes i princip vara densamma för kvinnor och män. Det finns kvinnor i försvaret, dock inte i stridande befattningar. Antalet kvinnliga universitetsstuderande ökar, och ca två tredjedelar av dem som nu påbörjar studier är kvinnor. Misshandel av kvinnor, särskilt de hushållsanställda, förekommer. Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är en grund för skilsmässa. Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära schal som täcker huvudet, men det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga skolor. Icke-muslimska kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för några år sedan.

5 Handel med kvinnor förekommer, främst för arbete i klädindustrin, jordbruket eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella ändamål. Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet. 15. Barnets rättigheter Barns rättigheter respekteras. Inga uppgifter om gatubarn eller handel med barn finns. Hälso- och näringsstandarden är god. Barnmisshandel torde förekomma men bestraffas hårt. Inga uppgifter om barnarbete finns. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar m.fl.). Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering. En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser, inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt medborgare i landet. När de reser utomlands får de göra det som statslösa. Malajerna besitter så gott som samtliga höga poster i landet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexualitet är officiellt inte tillåtet. Några uppgifter om eventuella bestraffningar föreligger ej. 18. Flyktingars rättigheter Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Landet ger inte asyl till flyktingar. Människor som kommer utan giltiga inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare och vägras inresa i landet. 19. De funktionshindrades situation Det finns ingen särskild lagstiftning för handikappade. Regeringen gör vissa ansträngningar för att försäkra handikappade barn utbildning. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter förekommer inte. Consumers Association of Brunei är en fristående organisation som startades De har försökt adressera arbetarnas rätt till drägliga levnadsvillkor, men hindras av regeringen från att göra det. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter Inga mellanstatliga organisationer bedriver verksamhet relaterad till de mänskliga rättigheterna i Brunei. 5