1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys. Islamisk lag (sharia) är den främsta källan till lagstiftning.

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Qatar 2011 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Qatar är en konstitutionell monarki som styrs av Emir shejk Hamad bin Khalifa Al Thani. Befolkningen är cirka 1,5 miljoner, varav cirka är qatariska medborgare. Emiren utövar full verkställande makt. En ny konstitution trädde i kraft i juli 2005 efter att ha antagits vid en folkomröstning Islamisk lag (sharia) är den främsta källan till lagstiftning. Emiren godkänner eller avvisar lagstiftning efter samråd med Majlis Al Shura, den rådgivande församlingen, som består av 35 ledamöter utsedda av emiren kommer de första allmänna valen till Majlis Al Shura att hållas. 30 ledamöter kommer då att väljas i allmänna val och 15 utses direkt av emiren. Det finns inga val till landets styrande ledning och lagen förbjuder politiska partier. Brister förekommer i respekten för de mänskliga rättigheterna, främst med avseende på kvinnans situation, arbetsrättsliga frågor och yttrandefrihet. Det finns dock inga uppgifter om att statsmakten sanktionerat politiskt motiverade mord eller avrättningar utan föregående juridiska förfaranden. Inga uppgifter finns heller om försvinnanden. Tillstånd kan sökas för politiska möten och demonstrationer, men dessa förekommer i mycket begränsad utsträckning. Det finns inga rapporter om politiska fångar. Dödsstraff finns i straffskalan men har inte verkställts sedan Qatar har under flera år haft en mycket stark tillväxt. BNP per capita beräknades 2011 till cirka USD, vilket är en av de högsta i världen.

2 Levnadsstandarden är generellt mycket hög för qatariska medborgare. Qatarier har tillgång till fri utbildning och sjukvård. Rätten att bilda fackföreningar och rätten att strejka är begränsad. Situationen för gästarbetare är ofta svår. De är lågavlönade och uppgifter förekommer om sent utbetalda eller uteblivna löner. Uppgifter om misshandel av hushållsanställda gästarbetare finns. Qatar invaldes i FN:s råd för mänskliga rättigheter år 2010 och är medlem till Enligt FN:s utvecklingsprograms (UNDP) välfärdsindex (HDI) rankades Qatar 2011 som nummer 37 av 187 i världen (38 av 169 år 2010) Kvinnors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter är under förändring i en positiv riktning, men traditionella värderingar lever kvar och begränsar reformerna. Diskriminering av kvinnor i såväl rättsligt och institutionellt som kulturellt avseende förekommer. Den rättsliga statusen för statslösa personer (bidoons) har inte lösts. Enligt UNHCR uppgick siffran på statslösa personer till under Statslösa personer som levt i Qatar i minst 25 år kan söka om medborgarskap, men endast 50 personer beviljas medborgarskap årligen enligt nationell lag. Statslösa personer uppges ha diskriminerats vid registrering till utbildning och sjukvård Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Qatar har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Konventionen mot tortyr (CAT). Landet har dock inte undertecknat eller ratificerat det fakultativa protokollet om förebyggandet av tortyr. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Dock med en allmän och omfattande reservation på grund av religiösa och kulturella hänsyn. Qatar har även anslutit sig till tilläggsprotokollen till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter och handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, också med reservation. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW)

3 3 Qatar har inte ratificerat konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Landet har inte undertecknat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967 och inte heller Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). Qatar har enligt FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna inkommit med rapporter avseende tortyrkonventionen samt barnkonventionens två tilläggsprotokoll till konventionernas kommittéer under 2005 och Rapportering till CERD inkom år 2003 och år 2009 till CRC. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga fall av utomrättsliga, godtyckliga eller summariska avrättningar är kända. Inga uppgifter förekommer om av statsmakten sanktionerade politiska mord eller avrättningar utan föregående rättsligt förfarande, inte heller uppgifter om ofrivilliga försvinnanden. Fängelserna anses uppfylla internationella minimistandarder. Levnadsvillkoren i fängelserna är enkla. Särskilda fängelser finns för kvinnor respektive ungdomsförbrytare. Familjebesök medges normalt. Enligt lag fängslas och deporteras utländska medborgare som bryter mot reglerna gällande uppehållstillstånd. Uppgifter finns om dåliga förhållanden på det deporteringscenter där dessa människor hålls i förvar i väntan på deportering. Uppgifter har tidigare förekommit om personer som kvarhållits i över fyra år utan åtal eller synbara rättsliga skäl. Enligt officiella uppgifter finns där även mammor med sina spädbarn. Uppgifter finns om trafficking till Qatar, och om sexuell exploatering av gästarbetande kvinnor. Inrikesministeriet har upprättat en särskild avdelning för att hantera frågor rörande offer för människohandel och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna har även upprättat ett härbärge samt telefonjour för de drabbade. Tortyr är förbjuden i lag, liksom grym, omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning. Stympningar är inte tillåtna. Qatar har undertecknat CAT, år 2000, med reservation för de fall konventionen strider mot islamisk lag. I regeringens tolkning av islamisk lag (sharia), är kroppsbestraffning och även barnaga tillåten.

4 4 FN:s kommitté mot tortyr har ifrågasatt landets genomförande av sina åtaganden enligt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Qatar har kritiserats för att de saknar en övergripande definition av tortyr i den nationella lagstiftningen. Landet har även kritiserats för att brottsbekämpande personal, medicinsk personal och offentliga tjänstemän saknar utbildning om förbudet. Under senare år har Qatars regering genomfört utbildning för militär personal om brottsbekämpning, med fokus på förbudet mot tortyr. Enligt grundlagen är villkoren i alla internationella avtal som ratificerats av regeringen, också en del av den nationella lagstiftningen. Regeringen anser att dess definition av tortyr svarar mot den som ingår i FN-konventionen. 4. Dödsstraff Dödsstraff finns i straffskalan men avrättningar har inte verkställts sedan 2003, då tre personer avrättades. I december 2010 var Qatar ett av de länder som röstade mot FN:s generalförsamlings resolution som uppmanar till ett världsomfattande moratorium för avrättningar. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det förekommer inga uppgifter om godtyckliga eller politiskt motiverade frihetsberövanden, eller ofrivilliga försvinnanden. Friheten att resa i landet eller utomlands, emigrera och återvända är lagfäst med vissa undantag. Qatarier som är öppet negativa till regeringen kan få utreseförbud. Även i fall där regeringen har misstankar om terrorism har vissa medborgare inte tillåtits att resa utomlands. Män kan förhindra vuxna kvinnliga familjemedlemmar från att lämna landet genom att söka och säkra ett domstolsbeslut, men under senare år finns inga kända fall av kvinnor över 18 år som hindrats från att resa utomlands. Utländska gästarbetare behöver söka utresetillstånd hos sina arbetsgivare innan de tillåts att lämna landet. Det finns uppgifter om att utländska ambassader rapporterat om att processen med utresetillstånd är ineffektiv och att de fortsatt uppmanades att medla i tvister om utresetillstånd mellan utländska arbetstagare och deras sponsorer.

5 Konstitutionen förbjuder inre och yttre påtvingad exil för medborgarna, och förbudet har respekterats i praktiken. Konstitutionen ger medborgarna som har lämnat landet rätt att återvända. Icke-qatariska kvinnor gifta med qatariska medborgare, får uppehållstillstånd och kan även ansöka medborgarskap, men tvingas då avstå sitt utländska medborgarskap Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Emiren utser domare för treårsperioder som kan förlängas. Advokatkåren anses överlag vara självständig i förhållande till myndigheterna. De tidigare två olika domstolssystemen, (civilrätt, handelsrätt, brottmål, nationell säkerhet) och sharia (familjerätt, arvsmål, med mera), har sedan några år tillbaka slagits samman till en domstol. Det finns inga formella skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet, men i praktiken företräds kvinnor vanligen av en manlig släkting vid en rättegång. Det finns inga permanenta militära eller andra extraordinära domstolar. Domar kan normalt överklagas. Det finns inga fristående ombudsmannainstitutioner dit enskilda kan söka stöd i klagan mot enskilda, företag och myndigheter. Den nationella MR-kommittén National Human Rights Committee har tagit upp och bistått enskilda klagomål. Landets medborgare kan vända sig till emiren för att överklaga myndighetsbeslut. Brottsmisstänkta utländska medborgare måste som regel deponera sina pass hos polisen, och tillåts inte lämna landet förrän rättegång hållits. I lagen föreskrivs rätten till en rättvis rättegång för alla medborgare. Alla parter, oavsett religion eller medborgarskap, prövas i domstol. Journalister måste få ett tillstånd från domare att närvara. Advokater förbereder parterna och talar för dem under förhandlingen, med tolkar som har tillhandahållits för icke-arabisktalande. Tilltalade har rätt till juridiskt ombud under hela rättegången. I religiösa frågor kan shiitiska och sunnitiska domare tillämpa sina lagtolkningar för respektive grupp. I mars 2011 arresterades bloggaren och MR-aktivisten Sultan al-khalaifi på okända grunder. Al-Khalaifi hölls därefter isolerad utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Han frigavs den 1 april utan att ha åtalats för något brott.

6 6 7. Straffrihet Inga officiella uppgifter finns om straffrihet. 8. Yttrande-, press och informationsfrihet, inklusive på internet Qatar rankas 2011 som nummer 114 av 178 länder i Reportrar utan gränsers globala årliga ranking avseende pressfrihet, att jämföras med plats 121 år Konstitutionen föreskriver yttrande- och pressfrihet i enlighet med lagen och officiell censur avskaffades år 1995, men regeringen begränsar dessa rättigheter i praktiken. Självcensur tillämpas i medierapportering om regeringens politik samt i fall som anses fientliga mot islam, den härskande familjen och relationerna med grannländerna. Det finns inga rapporter om att myndigheterna hotat individer eller organisationer från att publicera vissa artiklar. Qatarisk lag ger pressen rätt att närvara med tillstånd vid domstolsförhandlingar, men domstolen kan också hindra media från att närvara. Censurfrågorna handläggs sedan 1996 av Qatar Radio and TV som lyder under informations- och kulturministeriet. De fem dagstidningarna: tre arabiska och två engelska, anses utöva självcensur, särskilt i inrikespolitiskt känsliga frågor. De är visserligen inte statsägda, men flera av ägarna är medlemmar av den styrande familjen eller har starka band till regeringen. Kritik av ministerier och kommuner förekommer. Publikationer med antiislamiskt eller pornografiskt innehåll är förbjudna. Utländska media tycks verka obehindrat. Den Dohabaserade satellitsända tv-kanalen Al-Jazeera har stor journalistisk frihet. Den rapporterar dock främst om regionala och internationella frågor. Kanalen har emellanåt fått kritik från andra arabstater för att den låter oppositionella krafter och exilpolitiker i regionen komma till tals. Al-Jazeera har också fått kritik för att inte uppmärksamma missförhållanden i Qatar. Internet är blockerat för icke godkänt religiöst och politiskt innehåll. 9. Mötes- och organisationsfrihet Demonstrationer tillåts, men tillstånd krävs och ett antal krav måste uppfyllas. Förenings- och församlingsfriheten är reglerad i lag. Politiska föreningar är inte tillåtna. Endast en nationell fackförening är tillåten. Statslösa och statsanställda får inte vara medlemmar i fackföreningen. Det har under en längre tid varit möjligt att bilda så kallade arbetsplatskommittéer där både arbetare och

7 företagsledning är företrädda. Ideella och andra föreningar godkänns bara efter kontroll och utfärdande av särskild licens. 10. Religions och övertygelsefrihet Islam är statsreligion och den sunnitiska inriktningen dominerar. Trosinriktningar utöver islam tolereras, men uppgifter har förekommit att den kristna församlingen har uppmanats att inte annonsera gudstjänster på förhand eller använda synliga religiösa symboler utomhus. Missionerande aktiviteter får inte bedrivas. Straffrätten föreskriver fängelse i upp till tio år för personer som missionerar för andra religioner än islam på uppdrag av en organisation, samhälle, eller en stiftelse. Att konvertera från islam är formellt belagt med dödsstraff De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Till landets emir utses, enligt konstitutionen, en manlig medlem av familjen Al Thani. Konstitutionen ger emiren den verkställande makten samt inflytande över den lagstiftande makten. Emiren utser regeringen samt ledamöterna av den rådgivande församlingen, Majlis Al Shura, som består av 35 medlemmar. Alla medborgare som är över 30 år, män som kvinnor, kan kandidera till shuran. Alla lagar måste godkännas av emiren. Varje shura-medlem kan lägga motioner och församlingen kan också hålla en förtroendeomröstning om en viss regeringsmedlem och avsätta denne med två tredjedels majoritet. Val har annonserats till Då utökas församlingen till 45 ledamöter. 30 kommer att väljas i direkta val och 15 utses av emiren. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Qatar har ratificerat sex av Internationella arbetstagarorganisationens (ILO) konventioner, varav fem av de åtta viktigaste om icke-diskriminering i arbetslivet (nr 111 men inte 100), förbud mot tvångsarbete (nr 29 och 105 ratificerad i februari 2007) och förbud mot barnarbete (nr 182 och 138 ratificerad i januari 2006).

8 Rätten att bilda föreningar är begränsad. Den nya föreningslagen godkänner bara en nationell fackförening, för medborgare i den privata sektorn. Blandade rådgivande kommittéer för arbetsrelaterade frågor tillåts under vissa omständigheter men dessa hanterar inte lönefrågor. Laglig strejkrätt finns, dock inte för statsanställda. Strejk får endast utlysas efter godkännande av ansvarigt ministerium när ett antal kriterier är uppfyllda. Uppgifter har förekommit om spontana strejker i protest mot obetalda löner Myndigheterna har inte ingripit mot dessa utan har ofta medlat. Sponsorsystemet, som innebär att arbetstagaren är beroende av arbetsgivaren för uppehålls- och utresetillstånd, kan missbrukas. Särskilt utsatta är outbildade arbetare och hushållsanställda som ofta tillhör de lägst avlönade med de sämsta arbetsförhållandena. Ingen officiell minimilön förekommer. Lagen föreskriver 48 timmars arbetsvecka med 24 timmars viloperiod. Inom offentlig förvaltning gäller vanligen 36 timmars arbetsvecka. Många hushållsanställda, och annan okvalificerad och lågutbildad utländsk arbetskraft, arbetar ofta med låga löner och under dåliga arbetsförhållanden. En qatarisering av samhället pågår med höga ambitioner hos regeringen. Bland annat har många offentliga arbeten reserverats för den inhemska befolkningen. Utländska medborgare utgör ungefär tre fjärdedelar av arbetskraften Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Sjukhusen håller god standard. Det finns inga uppgifter om skillnader i tillgången till allmän hälsovård. Däremot förekommer variationer på grund av sociala/ekonomiska faktorer. För till exempel utländska gästarbetare kan dålig ekonomi lägga hinder i vägen för mer kostnadskrävande vård. 14. Rätten till utbildning Skolan är obligatorisk och avgiftsfri för qatariska barn (både pojkar och flickor) upp till 18 års ålder gjordes skolan obligatorisk för utländska barn till och med klass nio. Kvinnors utbildning stöds aktivt. Två tredjedelar av studenterna vid Qatars enda statliga universitet är kvinnor. Rektorn för universitetet är sedan september 2003 en kvinna. Kvinnor tilldelas i ökad utsträckning stipendier för fortsatta studier vid utländska universitet.

9 9 Flera statliga och privata skolor erbjuder kurser i mänskliga rättigheter och det diskuteras även att införa mänskliga rättigheter som ett obligatoriskt ämne i skolan. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Qatar är generellt sett hög. Qatar har idag en av de högsta BNP per capita i världen, USD år 2011 enligt IMF. I UNDP:s välfärdsindex (HDI) för 2011 hamnar landet på 37:e plats av 187 (38 av 169 år 2010). Alla qatariska medborgare har god tillgång till bostäder, däremot finns vissa svårigheter att erbjuda sysselsättning åt de många ungdomar som vill in på arbetsmarknaden. Det finns skillnader i levnadsstandard och förmåner mellan qatariska medborgare och de utlänningar som är bosatta i landet, liksom mellan kvalificerad arbetskraft och outbildade arbetare. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Qatar har tillträtt konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW). Sedvänjor begränsar dock kvinnors handlingsfrihet och samhällsinflytande. De många utländska hushållsanställda kvinnorna åtnjuter generellt sämre anställningsvillkor eftersom de inte omfattas av arbetsrätten. Problem med sen eller utebliven betalning av lön och brist på ledig tid har rapporterats. Uppgifter finns från 2010 om att fysisk misshandel och sexuella trakasserier har förekommit mot hushållsanställda kvinnor. Amnesty International har under 2010 rapporterat att kvinnor åtnjuter ett sämre skydd på arbetsmarknaden, i synnerhet hushållsanställda arbetare och kritiserat de lagar som diskriminerar kvinnor, som till exempel rätten till fri rörlighet. Den traditionella kvinnorollen håller på att förändras. Allt fler kvinnor arbetar numera inom förvaltning, skola, sjukvård, massmedia och i privata företag. Regeringen uppmanar också kvinnor att yrkesarbeta. Kvinnors utbildning stöds aktivt och Qatar fick sin första kvinnliga domare år Den första kvinnliga ministern utnämndes år Kvinnor är överrepresenterade bland studenter i högre utbildning.

10 Det finns ingen oberoende kvinnorättsorganisation. I frågor om arv respektive vårdnad av barn tillämpas sharia-rätten. Muslimska kvinnor ärver sina män och får vid skilsmässa vårdnaden om små barn, med besöksrätt för båda föräldrar. Qatariska kvinnor har rätt att vara vårdnadshavare för söner upp till 13 år och för döttrar upp till 15 år. I praktiken kan domstolen förlänga vårdnaden för modern. Prostitution och människohandel är enligt lag förbjudet men uppges förekomma (se även kapitel 3). Påverkan av traditionella attityder och roller begränsar ännu kvinnors deltagande i politiken Barns rättigheter Qatar har ratificerat konventionen om barnets rättigheter och har anslutit sig till tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi men med flera reservationer. Landet har förbundit sig att inom ramen för de traditioner, inklusive islam, som styr familjelivet se till att barn får sina rättmätiga behov tillgodosedda, både när det gäller utbildning och i andra avseenden. Barnaga är tillåtet både i hemmet och i skolan. Skolplikt och avgiftsfri utbildning gäller till 18 års ålder. För utländska barn gäller obligatorisk, avgiftsfri nioårig utbildning. Qatariska barn har rätt till fri sjukvård men för utländska barn är den fria sjukvården begränsad. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga, religiösa minoriteter samt urfolk Generellt sett har qatariska medborgare en privilegierad ställning, även ekonomiskt och socialt (se även kapitel 15). Statslösa individer, de s k bidoons diskrimineras alltjämt i Qatar. Denna grupp av främst nomader har en oklar rättslig status och uppges vara diskriminerade vad gäller hälsovård och utbildning. Diskriminering har även förekommit mot personer som tillhör vissa stammar. Ett exempel är al-murrah-stammen ur vilken ett antal individer var inblandade i en statskupp Medlemmarna i hela stammen fråntogs sina medborgarskap och omkring personer ska 2005 ha uppmanats att lämna Qatar. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet

11 11 Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas i förekommande fall enligt islamisk lag (sharia). En utbredd intolerans råder, frågan är närmast tabubelagd och diskuteras knappast offentligt i samhället. 20. Flyktingars rättigheter Qatar har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Ingen särskild policy finns för flyktingar eller asylsökande, inte heller ett ordnat mottagningssystem eller fungerande asylprocedur. De som lyckas ta sig in i landet tillåts som regel stanna om de kan skaffa ett arbete att försörja sig på, eller få hjälp av en lokal sponsor, på samma villkor som annan utländsk arbetskraft. I juni 2011 blev Qatar kritiserat av bland andra Amnesty då man utvisade libyern Eman al-obeidi, som av UNHCR räknades som flykting. 21. Funktionshindrades situation Inget lagstadgat skydd finns mot diskriminering av funktionshindrade. Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation och erbjuder bland annat kostnadsfri specialundervisning och rehabilitering. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter En nationell kommitté för mänskliga rättigheter, National Human Rights Commitee (NHRC) har skapats för att bevaka och öka kunskapen om mänskliga rättigheter. Den är statligt finansierad och rapporterar om frågor gällande mänskliga rättigheter och eventuella missförhållanden direkt till regeringen. NHRC tycks även ha tagit på sig en ombudsmannaroll och en allt mer fristående roll i frågor som rör enskilda missförhållanden. Den har tagit upp missförhållanden med myndigheterna och ibland även i media. Oberoende inhemska människorättsorganisationer tillåts inte verka i landet. Utländska oberoende människorättsorganisationer tillåts inte vara baserade i Qatar, men kan besöka landet. Amnesty International har besökt Qatars fängelser.

12 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter I oktober 2011 besökte en MR-delegation från UNHCR i Abu Dhabi Qatar för att genomföra utbildning om trafficking och stärka samarbetet mellan GCCländerna inom detta område. Under en rundresa till GCC:s medlemsstater i april 2010 besökte FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, Qatar. Qatar stod i mars 2010 värd för Arab-European Human Rights Dialogue om kvinnors rättigheter. Från svensk sida deltog, utöver ambassaden, en representant från Raoul Wallenberg-institutet och en representant från Diskrimineringsombudsmannen.