1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Bahrain 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Bahrain styrs sedan länge av Khalifa-familjen, normalt i konsultation med ett ministerråd. Allmänhetens möjligheter att påverka landets styre byggde historiskt på det inflytande som var möjligt för enskilda medborgare inom de traditionella stamstrukturerna. Med den 2002 antagna konstitutionen moderniserades styresskicket, och Bahrain omvandlades då till en konstitutionell demokrati. Allmänna val till såväl nationella som lokala församlingar hölls 2002 och hösten Dödstraff förekommer. Rättsväsendet är i grundlagen försäkrat om en oberoende ställning. Det finns en lag om arbete och fackföreningar som ger arbetstagare begränsad strejkrätt. Villkoren för lågutbildad arbetskraft är omdiskuterade. Oberoende medier finns. Under presslagen kan journalister åtalas för vad de skriver i inrikespolitiskt känsliga frågor. Förslag till förändringar i lagen, som behandlats under 2007, kan leda till att fängelse inte längre finns i straffskalan för dessa. Kvinnans situation är under förändring, men vissa traditionella värderingar lever kvar och den religiösa lagen begränsar kvinnors möjligheter efter en skilsmässa. Barns rättigheter ägnas uppmärksamhet. Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation. Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP:s Human Development Index, rankas Bahrain som nummer 41 i världen, tio platser nedanför Bahrains

2 2 BNP-rankning ( 31). Inkomsten per capita låg 2005 på drygt USD enligt UNDP-statistik. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala MR-konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Bahrain har ratificerat följande centrala konventioner: - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT). Tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) inklusive dess två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter. - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) (med flera reservationer baserade på religiösa och kulturella hänsyn). Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats. Romstadgan för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) har undertecknats. Bahrain ratificerade konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder under Bahrain har enligt FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna inte kommit in med rapporter till FN-konventionernas kommittéer under 2005 och De rapporter som Bahrain tidigare lämnat har ofta varit flera år försenade. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter förekommer om utomrättsliga, godtyckliga eller summariska avrättningar. Inga uppgifter förekommer om av statsmakten sanktionerade

3 3 politiska mord eller avrättningar. Inga uppgifter finns om ofrivilliga försvinnanden. Tortyr och annan omänsklig behandling är förbjuden i lag. Tortyr förekom under den 1999 avskaffade lagen om nationell säkerhet. Myndighetspersoner som begått brott mot mänskliga rättigheterna under den tidigare lagen om nationell säkerhet omfattades av en amnesti när lagen hävdes. Human Rights Watch (HRW) uppger att polisövervåld vid olagliga demonstrationer har förekommit. Ali Said al-khabaz och Hassan Yusif Hamid arresterades i samband med en demonstration i maj 2007 och utsattes enligt uppgifter från HRW för övervåld och fysiska övergrepp under tiden i häktet. I december 2007 dog en demonstrant i samband med att tårgas avfyrats av kravallpolis. FN:s specialrapportörer och Amnesty International uppger att människohandel förekommer. Fängelserna genomgår förbättringar. Medborgare från Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien samt västerlänningar anses generellt sett bli bättre behandlade än övriga fångar. 4. Dödsstraff Dödsstraff utdöms men verkställs sällan. År 2006 utfördes tre avrättningar genom arkebusering, samtliga var dömda för mord. Senaste kända avrättning dessförinnan ägde rum Enligt uppgift sitter några personer ännu i fängelse dömda till döden, utan att straffet har omvandlats. Det finns en, om än begränsad, opposition mot dödsstraff. Bahrain Human Rights Society (BHRS) har öppet uppmanat regeringen att avskaffa dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Grundlagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Polisen kan kvarhålla en misstänkt person i högst 48 timmar utan tillstånd från domstol. För att polisen ska kunna genomföra husrannsakan krävs tillstånd av domare. Nationella såväl som internationella medier rapporterade i slutet av december 2007 att minst tjugo shiamuslimer arresterats i samband med våldsamma demonstrationer. Myndigheterna tillbakavisar oppositionens anklagelser om att de fängslade arresterats av politiska skäl, utan anser att det skett på grund av våldsbrott i samband med demonstrationerna. Medborgare får inte påtvingas exil eller förvägras återresa till hemlandet.

4 4 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är i grundlagen tillförsäkrat en oberoende ställning. Domstolsväsendet är uppdelat i brottmålsdomstolar och civildomstolar vilka behandlar alla fall av till exempel tvistemål och andra kommersiella mål, samt religiösa (sharia-)domstolar för sunni- eller shiamuslimer. De religiösa domstolarna har rätt att döma i frågor som rör till exempel familjerätt och personlig status för muslimer. Samtliga domstolar har överinstanser för överklagande. Landets militärdomstolar behandlar endast mål som berör militär personal. Inom inrikesministeriet finns ett motsvarande system för att hantera klagomål mot till exempel poliser. En åtalad kan välja sin egen advokat och, om medel saknas, få en av justitieministeriet utsedd försvarsadvokat i brottmål. Domare utses av kungen och domstolarna övervakas av en högsta domstol där kungen är ordförande. Domstolarna anses vara relativt självständiga och advokatkåren anses överlag självständig i förhållande till myndigheterna. Det finns inga formella skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet. Däremot innebär tillämpningen av religiös lag (sharia) att det finns skillnader när det gäller män och kvinnors juridiska rättigheter. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer även om exakta uppgifter saknas om omfattningen. Immunitet gäller för parlamentariker i den folkvalda församlingen men den kan återkallas av talmannen. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Bahrain rankas som nummer 118 av 168 (nummer 111 år 2006) i den Parisbaserade organisationen Reportrar utan gränsers globala årsrankning avseende pressfrihet. Censur råder i inrikespolitiskt känsliga frågor. Kritik av kungafamiljen är förbjuden. Utöver den formella censuren tillämpas självcensur av medierna. Den presslag som tillkom 2002 för att förbättra journalisternas arbetssituation mötte stark kritik eftersom den ansågs begränsa det fria ordet. Regeringen sägs överväga vissa ändringar av lagen men ännu har det inte skett. TV är statsägd. Kontroll av Internet förekommer men inte av satellit-tv. Utländska journalister tillåts i allmänhet verka fritt.

5 5 I början av 2007 dömdes två politiska aktivister till ett år respektive sex månaders fängelse för att i samband med parlamentsvalet i november 2006 ha distribuerat en artikel som uppmanade till regimskifte genom bojkott av valet. Förenings- och församlingsfriheten är grundlagsfäst. Politiskt inriktade möten och demonstrationer tillåts men tillstånd krävs antogs en ny lag som ytterligare inskränker mötesfriheten. Den nya lagen definierar folksamling som alla möten på allmän eller privat plats som inte kräver inbjudan. Lagen är vag på flera punkter, vilket väckt frågetecken om dess tolkning. Politiska partier förekommer inte men däremot politiska föreningar, som i praktiken motsvarar partier, och som är mycket aktiva. Fackföreningar tillåts och förekommer i den privata sektorn. Ordförande för postens fackförbund, uppges enligt lokal media vara avstängd från sitt arbete på grund av sitt fackliga engagemang. Människorättsorganisationer är accepterade och mänskliga rättigheter debatteras. Dock stängdes människorättsorganisationen Bahrain Center for Human Rights (BCHR) i slutet av september 2004 (se även punkt 20). Islam är statsreligion. Andra trosinriktningar är tillåtna och kan utövas fritt, men inte missionerande aktiviteter. Att konvertera från islam är förbjudet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Bahrain har sedan slutet av 1800-talet styrts av familjen Al Khalifa. En majoritet av landets medborgare är shiamuslimer medan en tredjedel, inklusive den styrande Khalifa-familjen, bekänner sig till sunniislam. Befolkningen uppgår till ungefär invånare. En tredjedel av dessa är utländska medborgare. Efter sitt tillträde 1999 inledde emiren, sheikh Hamad bin Isa Al Khalifa, en politisk reformprocess för att modernisera landets styrelseskick. Han tillät opposition, politiska fångar släpptes fria och politiska flyktingar tilläts återvända. Vid en folkomröstning 2001 fick emirens förslag om politiska reformer, det så kallade NAC, National Action Charter, brett stöd. En ny författning, till stor del baserad på NAC, antogs Bahrain omvandlades då till en konstitutionell monarki. Allmänna val hålls till den ena av de båda kamrarna i parlamentet. De deputerade i den andra kammaren (shuran) utnämns på traditionellt sätt av kungen. De första valen till lokala och nationella församlingar hölls Män och kvinnor hade rätt att rösta och ställa upp i val. Ingen av de kvinnliga kandidaterna röstades dock in. Valen genomfördes i laga ordning. De bojkottades dock av flera stora oppositionsgrupper som ansåg att den

6 6 folkvalda kammaren borde ha större betydelse än den av kungen utsedda andrakammaren, shuran. Nya val hölls den 25 november 2006 utan bojkott av oppositionen. Den största oppositionsgruppen Al Wefaq erhöll 17 av 40 platser i den folkvalda kammaren. Denna shiainspirerade grupp och två andra religiöst inspirerade sunnigrupper erhöll tillsammans 27 mandat. Bara ett mandat tillföll en oberoende liberal kandidat. Valet övervakades av Bahrain Human Rights Society (BHRS). Internationella valobservatörer var inte tillåtna. Oppositionen reste efter valet anklagelser om oegentligheter. Till exempel hävdade man att det fanns politiska motiv bakom valkretsindelningarna samt att utländska medborgare som ansågs mer benägna att rösta på sunnigrupper erhållit medborgarskap. Enligt konstitutionen ska kommunerna styras av folkvalda representanter. Valen till kommuner och parlament är öppna för män och kvinnor. Politiska partier är inte tillåtna. Istället tillåts politiska föreningar, som i praktiken fyller funktioner liknande politiska partiers. En i juli 2005 antagen lag för politiska föreningar säger att föreningarnas politiska program inte ska baseras på klasstillhörighet, yrke och religion. Minimiåldern för medlemskap är 21 år. Lagen reglerar möjligheten till politiska tidskrifter. Den förbjuder ekonomiskt stöd från utlandet och rätten att utöva politisk aktivitet i utlandet. De politiska föreningarna måste också informera justitieministeriet tre dagar innan de möter representanter för utländska partier. Det inbördes förhållandet mellan den folkvalda kammaren och shuran samt fördelningen av valkretsar har kritiserats av oppositionen. Enligt nuvarande ordning ska kamrarna vid oenighet samlas till gemensamt ting med shurakammarens talman som ordförande med utslagsgivande röst. Män och kvinnor har rätt att rösta och ställa upp i val sänktes åldern för rösträtt från 21 år till 20 år. En kvinna blev invald till den nationella församlingen Kungen utnämnde också tio kvinnor till shuran (se även punkt 14). EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Bahrain har ratificerat åtta ILO-konventioner (Internationella arbetsorganisationen) varav fyra av de åtta centrala konventionerna om ickediskriminering i arbetslivet (111 men inte 100), förbud mot tvångsarbete (29 och 105) och förbud mot barnarbete (182 men inte 138). Bahrain har trots bildandet av fackföreningar inte ratificerat konvention 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt.

7 7 Landet har under längre tid haft en hög arbetslöshet, 15 procent enligt officiella uppgifter. Arbetsrätten är lagstadgad. Enligt lag ska minst hälften av de privata företagens arbetsstyrka utgöras av bahrainska medborgare. År 2002 tillkom lagstiftning som ger arbetare och anställda rätt att bilda oberoende fackföreningar, förhandla kollektivt med arbetsgivare och att genom strejk försvara sina rättigheter. Rapporter förekommer om att lågutbildad arbetskraft utnyttjas och att deras löner ibland hålls inne under långa perioder. Hushållsanställda omfattas inte av arbetsrättslig lagstiftning vilket kan innebära långa arbetstider till låga löner. Enligt uppgift från BHRS finns ett privat härbärge för arbetare som blivit utnyttjade av sin arbetsgivare. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Medborgare har rätt till sjukvård mot en mindre patientavgift. Det finns inga rapporterade skillnader beträffande tillgången till allmän hälsovård. Däremot kan variationer förekomma på grund av sociala och ekonomiska faktorer beträffande mer kostnadskrävande vård. 12. Rätten till utbildning Standarden på skolor uppges variera beroende på geografiskt område. Bahrainska barn såväl som utländska barn har rätt till fri skolgång till och med gymnasiet. Enligt officiella uppgifter går det ungefär 15 barn per lärare. Utbildningen är anpassad till det traditionsbundna samhällets normer. Människorättsorganisationen BHRS drev tidigare frågan om att få undervisa om mänskliga rättigheter i skolan. Någon ny läroplan som innehåller undervisning i frågor om mänskliga rättigheter har ännu inte tagits fram. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Bahrain är generellt sett hög. I UNDP:s så kallade Human Development Index rankas landet på plats 41 (plats 43 år 2006). Grundlagen tillförsäkrar landets medborgare lika rättigheter. Dessa varierar i praktiken beroende på bland annat social bakgrund och kön. Eftersom den styrande kungafamiljen är sunnimuslimer har denna riktning av islam historiskt dominerat såväl det politiska som ekonomiska livet.

8 8 Tillgången på bostäder har överlag förbättrats genom av regeringen subventionerat bostadsbyggande. Levnadsstandarden för lågavlönad utländsk arbetskraft beskrivs som låg av Bahrain Human Rights Society. Det är enligt BHRS vanligt att denna arbetsgrupp tvingas dela bostad med många andra samt under dåliga sanitära förhållanden. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Den 18 juni 2002 tillträdde Bahrain konventionen om avskaffande av diskriminering mot kvinnor, men med vissa reservationer på grund av religiösa och kulturella hänsyn. Det nationella kvinnoförbundet godkändes formellt av myndigheterna samma år. Rätten för kvinnor att rösta och kandidera i allmänna val finns inskriven i konstitutionen. Bahrainska kvinnor utgör en fjärdedel av arbetskraften och uppges äga cirka en tredjedel av företagen. De är dessutom representerade i flertalet yrkeskategorier men sällan på högre befattningar. Bahrain har två kvinnliga ministrar. Inför 2006 års val kandiderade 18 kvinnor jämfört med 34 kvinnor Inget av de stora partierna med religiös anknytning hade kvinnliga kandidater. En kvinna fick plats i den folkvalda församlingen då hon stod ensam i sin valkrets. Kungen utnämnde dock tio kvinnor till den andra kammaren varav en var kristen och en judinna. En första kvinnlig domare utnämndes På universiteten är de kvinnliga studenterna i majoritet. FN:s specialrapportörer liksom Human Rights Watch har registrerat fall där utländska kvinnliga hushållsanställda utnyttjats sexuellt och utsatts för våld. Arbetsgivarna/sponsorerna uppges också ofta begränsa dessa kvinnors fria rörlighet genom att konfiskera deras pass och resehandlingar. Kvinnor kan utan hinder resa ut ur landet eller söka arbete utanför hemmet. I frågor om arv respektive vårdnaden av barn tillämpas religiös lag (sharia). Skillnader föreligger i tillämpningen av sharia mellan shia- och sunnimuslimska kvinnor. I händelse av skilsmässa ges fadern regelmässigt vårdnaden av gemensamma barn. Vanligtvis får modern temporär vårdnad fram till dess att barnen blir nio (flickor) respektive sju (pojkar) år. I rapporter från 2007 och 2006 från FN:s specialrapportörer beskrivs hur kvinnor kan ha svårt att få till stånd skilsmässa trots misshandel och övergrepp

9 från makens sida. FN:s specialrapportörer uppger även att Bahrains familjelagstiftning är oklar gällande skilsmässa samt vårdnad om barn, vilket öppnar upp för domares personliga tolkningar av sharialagen på detta område på ett sätt som tenderar att favorisera män. Barn till bahrainska män gifta med utländska kvinnor beviljas automatiskt bahrainskt medborgarskap. Barn till bahrainska kvinnor vars fäder är av utländsk härkomst erhåller inte medborgarskap automatiskt. Prostitution är förbjudet i lag men förekommer. Uppgifter finns om handel med kvinnor för prostitution. Kvinnor som ertappas arbeta som prostituerade deporteras. Inga kvinnohärbärgen finns för kvinnor utsatta för sexuella övergrepp. 15. Barnets rättigheter Bahrain har ratificerat konventionen om barnets rättigheter inklusive dess två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter. Barnarbete uppges inte förekomma. Lagen förbjuder barnprostitution och inga fall har rapporterats under Oberoende föreningar finns som aktivt hjälper till med rådgivning, biträde i rättsliga frågor och i vissa fall också med bostad och finansiellt stöd åt behövande barn och familjer. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Författningen talar om jämlikhet och lika möjligheter, om rätten till sjukvård, utbildning, bostad och arbete. I praktiken varierar inte sällan ekonomiska och sociala rättigheter beroende på status, etnisk tillhörighet eller kön. Ingen formell diskriminering tycks förekomma inom rättsväsendet. Två tredjedelar av befolkningen är bahrainare och av dem är ungefär två tredjedelar shiamuslimer och en tredjedel sunnimuslimer. På arbetsmarknaden är likabehandling lagfäst. Amerikanska State Departments rapport om mänskliga rättigheter uppger att shiamuslimer kan ha svårare att få arbete på högre nivå i den offentliga sektorn samt inom polis och försvar Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas formellt enligt religiös lag (sharia). Frågan är tabubelagd och diskuteras sällan offentligt. Ytterligare uppgifter är svåra att få eller belägga.

10 Flyktingars rättigheter Bahrain har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Politiska flyktingar accepteras i princip inte. Det fåtal som lyckas ta sig in får inte utlämnas. Landet saknar egentlig flyktingpolitik och det finns därför varken ett ordnat mottagningssystem eller en fungerande asylprocedur. 19. Funktionshindrades rättigheter Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation. Man försöker genom ekonomiska bidrag och lagstiftning integrera dem i samhället och på arbetsmarknaden. Exempelvis måste arbetsgivare med fler än 100 anställda anställa minst två funktionshindrade. Det finns specialskolor och statligt stödda föreningar för funktionshindrade barn, som behandlas väl, och uppges ha tillgång till lämplig vård. ÖVRIGT 20. Frivilliga organisationers arbete för mänskliga rättigheter I maj 2001 bildades Bahrain Human Rights Society, BHRS. Det var den första enskilda organisationen för mänskliga rättigheter i landet. Den följdes sedermera av Bahrain Center for Human Rights, BCHR, som skapades av en utbrytargrupp ur BHRS. BCHR stängdes i slutet av september 2004 och dess vice ordförande Abdul Hadi al-khawaja arresterades och dömdes till ett års fängelse på grund av att han kritiserat premiärministern personligen under ett fattigdomsseminarium. Han benådades sedan omedelbart. BCHR hade redan vid två andra tillfällen hotats med stängning. Bahrain Human Rights Watch Society, BHRWS, bildades i december Dialog förekommer mellan regering och människorättsorganisationerna men de får inte ägna sig åt partipolitisk verksamhet. Vidare har också ett kvinnoförbund samt ett stort antal intresse- och fackföreningar bildats. År 2006 fanns det cirka 400 olika enskilda föreningar. Third Annual Arab Forum on Human Development hölls i Manama i november 2007 och organiserades av Bahrain Women Society. Över 150 deltagare från såväl organisationer i regionen, som privatpersoner och regeringsrepresentanter från Mellanösternregionen deltog.

11 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Bahrains människorättsorganisationer bedriver fältarbete genom att besöka fängelser och utbilda polisen. De driver även frågan om utbildning i mänskliga rättigheter i skolorna. Både BHRS och BHRWS samarbetar med FN:s kommission för mänskliga rättigheter, UNDP, Amnesty International, International Federation for Human Rights och Arab Organization for Human Rights. Bahrain inbjuds regelmässigt att nominera deltagare till Sida-finansierade konferenser om mänskliga rättigheter i Raoul Wallenberginstitutets regi och har även deltagit i vissa av dessa under 2005 och FN:s bostadsorganisation Habitat delade ut sin årliga utmärkelse 2006 till Sheikh Khalifa bin Salman Khalifa för hans insatser för en förbättrad och moderniserad bostadsstandard i Bahrain, med hänsyn tagen till det kulturella arvet.