ÅTERBLICK PÅ ROOSEVELTS»NYA GIV»

.i:... ÅTERBLICK PÅ ROOSEVELTS»NYA GIV» Av docent CARSTEN WELINDER, Lund SEDAN U. S. A. nu trätt in i kriget, stäes dess näringsiv nu på krigsfot. Detta innebär, i varje fa för tifäet, ett sut på den ekonomiska poitik, som ineddes när Roosevet titrädde makten och popuärt benämnes The New Dea,»den nya given». En kort återbick på dess mede och resutat kan måhända därför vara av intresse. Översikt över konjunkturutveckingen i U. S. A. 1929-1940 (1929 = 100). Ar Utbetad ITota in~u~tri-~ Partipris- Levnadskost- Reaön per inkomst! produktion, index nad3index vecka 1929... i 100,0 100 100,0 100,0 100 1930... 90,8 83 90,7 97,5 95 1931.... " 77,3 68 76,6 88,7 94 1932... 60,1 53 68,0 79,7 84 1933... ' 57,1 63 69,2 75,4 86 1934... 65,8 68 78,6 78,1 92 1935...! 71,7 79 83,9 80,1 96 1936...! 82,7 94 84,8 80,9 101 1937... 87,5 103 90,6 83,B 107 1938...! 80,7 80 82,5 82,3 100 1939... i 85,4 98 80,9 81,1 109 11940... i 90,G O 82,5 81,7 Ovanstående siffror beysa den amerikanska konjunkturutveckingen sedan år 1929. Ånda ti hösten av detta år härskade i U. S. A. det största och mest utbredda västånd, som inti dess funnits i ett and. Den amänna uppfattningen var, att andets oerhörda naturtigångar samt befokningens företagsamhet garanterade ständigt ökad»prosperity». De offentiga ingreppen i näringsivet borde, ansågo många då, begränsas ti att»skydda» den amerikanska evnadsstandarden genom höga tuar och medest penningpoitiska mede håa prisnivån konstant för att därigenom 689

Carsten Weinder hindra såvä depressionsskapande prisfa som ti överspekuation ockande prisstegringar. Denna optimism grusades som bekant av den depression, viken började med den stora börskraschen den 3 september 1929, och vars verkningar på grund av frånvaron av sociaa hjäpåtgärder bevo så mycket mera fruktansvärda. Band dess orsaker kunna nämnas avsättningssvårigheter inom vissa industrigrenar, främst förorsakade av en redan år 1926 avtagande byggnadsverksamhet, antbrukets tryckta stäning och.för ångt drivna avbetaningsköp, vidare överspekuation 1 samt oförsiktig utåning ti utandet. Depressioner voro visserigen ej okända i andets historia, men denna kris erhö oanad styrka och ångvarighet. Många ha skidra t den förvirring, som grep amänheten, när den berövades sina iusioner. Poitiskt edde depressionen, som i så många andra änder, ti en regimförändring. Hoover, som tämigen oförtjänt tiskrivit sig äran av det tidigare väståndet och därför också måste bära ansvaret för dess upphörande, ersattes av Roosevet. Man kan inom»den nya given» skija mean det sociapoitiska och det ekonomiska programmet. Det förra innebar i korthet, att Roosevet införde en ur europeisk synpunkt ej särdees radika arbetaragstiftning, arbetsöshetshjäp och sociaförsäkring. Nödvändigheten av en sociapoitik utav europeisk standard bev uppenbar genom depressionen, och Roosevets förnämsta insats igger kanske i att han upptog och genomdrev detta krav. Härigenom inedde han en ny, om också förr eer senare ofrånkomig, epok i andets poitiska och sociaa historia. Oavsett huru änge den nuvarande regimen bir bestående, torde det atid komma att anses sjävfaet, att det amänna har ansvar för den enskides ekonomiska väfärd och att aissez faire-poitikens tid är.förbi. Från att, för att citera Mencken, vara»en bedövande, nervförstörande strid på iv och död - om ingenting... det outsägiga i färd med att under fruktansvärda grymtningar suka det ofattbara», har amerikansk inrikespoitik bivit en kamp om ekonomiska reaiteter, varvid fronterna dock ej sammanfaa med de gama partigränserna. 1 Uppfattningen, att man skue kunna förhindra överspekuationer genom att håa en konstant prisnivå, visade sig vara feaktig. Tack vare rationaiseringen gjorde industrien stora vinster, vika ingåvo förhoppningar om än större och därigenom i en adrig förut sedd omfattning ockade amänheten ti att spekuera i aktier. Föjden bev också, att börskraschens verkningar sträckte sig ti aa samhäskasser. 690.1 '

Aterbick på Roosevets»nya giv» I sin ekonomiska poitik har Roosevet däremot vari t mindre yckig. Den har visserigen varit en panhushåning i den meningen, att man sökt suppera det enskida initiativet med centrat dirigerade åtgärder, vika åsyftat des en omedebar konjunkturförbättring, des en organisation av näringsivet på ängre sikt. Därvid har det dock brustit åtskiigt i sjäva panmässigheten. Först sökte man åstadkomma en konjunkturförbättring medest ett devis motstridigt system av prisstegringar, önehöjningar och produktionsbegränsningar, varti kom en vautadepreciering. Roosevets initiativrikedom och besutsamhet att here än att passivt avvakta utveckingen handa ti varje pris framkaade ti en början en amän optimism. De tidigare ekonomiskt edande skikten voro så amsagna och hade i så hög grad förorat sin auktoritet- även U. S. A. uppevde sin»kapitaistendämmerung» - att de ej voro i stånd att prestera någon avarigare kritik. Förväntningarna om ökade kostnader och priser edde också under våren 1933 ti en efterfråge- och produktionsökning. Även om denna konjunkturförbättring bott bev tifäig, bröt den ikvä udden av den sociaa kris, som skakade U. S. A. vintern 1932-33, och som tiräckigt kännetecknas av att antaet arbetsösa steg ti c:a fjorton miioner, d. v. s. reativt sett samma siffra som amsog den tyska demokratien. När baksaget efter ovannämnda konjunkturförbättring kom, tigrep man havt friviigt havt nödtvunget finanspoitiska åtgärder av samma sag som vi känna från Sverige. Genom en underbaanserad budget och stora offentiga arbeten sökte man skapa det köpkrafts- och efterfrågetiskott, som skue medföra en konjunkturförbättring. Sagordet var då»pump Priming», d. v. s. iksom man kan få en pump att fungera genom att häa vatten i den, skue den offentiga uppåningen medföra ett primärt köpkraftstiskott, viket sedermera skue rua vidare genom att de personer, vika tack vare finanspoitiken erhöe ökade inkomster, skue öka sin konsumtion etc. Den ökade konsumtionen skue uppmuntra den privata investeringsverksamheten, varefter uppsvinget kunde fortsätta av sig sjävt utan att behöva hjäp av ett fortsatt budgetunderskott. Resutatet bev dock ett annat än i Sverige. Fr. o. m. hösten 1935 yckades man visserigen tack vare stora budgetunderskott ernå en avsevärd konjunkturförbättring, men när budgeten på grund av stora bidrag ti sociaa ändamå oväntat snabbt baanserades år 1937, kom ett kraftigt baksag under hösten samma år, vars verkningar under 1938 framgå av ovanstående 691

Carsten Weinder tabe. Man fick erfara,. att det visserigen är ätt att genom offentig uppåning skapa syssesättning och köpkraft, men att det är ångt svårare att härigenom sätta igång ett av finanspoitiken oberoende uppsving. 1938 och 1939 har man åter starkt underbaanserat budgeten, men denna gång utan större förhoppning att underskottet bott skue biva tifäigt. Depressionen i U. S. A. varade så änge, att man kan taa om en verkig stagnation inom näringsivet. Medan i Sverige Kommerskoegiums produktionsindex redan år 1934 åg 7 % över 1930 års nivå för att sedan successivt stiga ti 161 % därav, uppnåddes i U. S. A. adrig 1929 års toppresutat. 1 Även det år, då arbetsösheten var ägst, d. v. s. år 1937 uppgick det genomsnittiga antaet registrerade arbetsösa ti 5,125,000, medan för Sveriges de motsvarande siffra utgjorde 18,000 och ej ens under det år som uppvisar den högsta siffran, d. v. s. 1933, översteg 165,000. Det verkiga antaet arbetsösa har för år 1937 beräknats uppgå ti sju miioner. Samtidigt evde dock stora dear av befokningen i reativt västånd. Det förefö, som skue miioner människor permanent vara avkoppade från produktionsprocessen och U. S. A. styrka Keynes' tes, att i det moderna samhäet äro investeringsmöjigheterna ej tiräckigt stora för att fruktbargöra det sparande, som uppkommer vid fu syssesättning, varför man, om man ej vi eva i en permanent depression, måste arbeta med ett ständigt budgetunderskott.» Ännu vid krigsutbrottet 1939 beräknade man att det fanns nio ti tio miioner arbetsösa, viket måste anses som ett kent resutat av en poitik, som ökat statsskuden med c:a tjugo miiarder doar. Givetvis innebär en uppåning för offentiga arbeten o. dy. i konjunkturstimuerande syfte ej samma beastning av framtiden som en statig uppåning, viken träder i stäet för den enskida och minskar den framtida utrustningen med reakapita. Men ej ens i U. S. A. kan uppåningen fortsätta ständigt utan att kringskära statens finansiea handingsfrihet. Resutatet förefaer så mycket sämre som man i U. S. A. ej behöver räkna med de faktorer, vika för europeiska änders de päga anföras som hinder för en ekonomisk uppbomstring, såsom för små tuområden, vauta- eer handespoitiskt beroende av utandet eer hotande utrikespoitiskt äge. Likvä.framevde detta and trots sina oerhörda tigångar år efter år i en ekonomisk stagna- 1 Visserigen igga i ovanstående tabe årsgenomsnitten för år 1937 över det för 1929, men månadstaen uppnådde adrig samma höjd som under mars 1929. 692.f

Aterbick på Roosevets»nya giv» tion, medan europeiska änder med ångt mindre resurser befunno sig i en utprägad högkonjunktur. Då högkonjunktur vid denna tid bortsett från Tyskand rådde i änder, där de offentiga ingreppen i näringsivet voro mindre än i U. S. A., kan man ej förkara den amerikanska krisen enbart med en hänvisning ti det privatkapitaistiska systemets brister. Man stäes därför inför ett aternativ: Antingen ha missgrepp ifråga om vad Roosevet gjort eer underåtit att göra varit orsak ti stagnationen, eer, om det varit omöjigt att ernå ett väsentigt bättre resutat, måste denna ha sin orsak i väsentiga brister hos det amerikanska samhäet- brister ej bott i absout bemärkese utan även i jämförese med europeisk standard. Huruvida det senare är faet är givetvis svårt att säga för den, som ej äger någon förstahandskännedom. I motsats ti t. ex. Tyskand är U. S. A. mest känt i Sverige genom sin egen itteratur. Författare med mer eer mindre djupgående samhäskritisk instäning, såsom Theodore Dreiser, Sincair Lewis, H. L. Meneken och Upton Sincair, äro väbekanta i Sverige. Framför at Sincair Lewis torde ha format vår uppfattning av amerikanskt samhäsiv. Han kritiserar medekassens brackighet (Main Street och Babbitt), den vetenskapiga och reigiösa humbugen (Martin Arrowsmith resp. Emer Gantry), den brutaa fångvården (Ann Vickers) etc. Det är för oss av mindre intresse att veta i huru stor utsträckning, som arbeten av detta sag giva en riktig bid av amerikanskt kutur- och samhäsiv. Av intresse är däremot att observera, att denna samhäskritik hur skarp den än är, dock atid är optimistisk. Man varnar sina andsmän för dyrkan av väståndet, men tvivar ej på att at större och större sådant ska råda. Men det Amerika, som här skidras, är tjugotaets Amerika, väståndsdrömmens och optimismens and,»god's Own Country». Långt mindre veta vi om trettiotaets Amerika, de sociaa experimentens och massarbetsöshetens and, där Hoovers paro»tvenne biar i varje garage» reducerats ti»en höna i varje garage». Råder där.fortfarande den gama utveckingsoptimismen~ Har depressionen skärpt kassmotsattningarna, eer håer en utjämning på att äga rum~ En god hjäp vid besvarandet av frågor av detta sag har man i makarna Myrdas bok,»kontakt med Amerika». Läser man deras arbete, får man ett ivigt intryck av att den amerikanska pionjärandan ännu ej är död, även om den devis tager sig andra uttryck än förr. Inom edande poitiska kretsar äger man minst ika stor initiativkraft och frihet från förutfattade 693

Carsten Weinder meningar i ekonomiska frågor som i Sverige och amerikanaren är atid viig att föja djärva paroer. Ateftersom kapitaet genom aktieboagsformen bir mera anonymt, bir.företagarens individuaism mera sociat betonad. Av särskit intresse för oss är redogöresen för en enquete (sid. 182 f.), viken visar att m<:.joriteten av amerikanska foket är övertygad om en bättre framtid samt.föredrager ett bättre betat ehuru osäkert yrke framför ett sämre betat men säkert. Man finner här atså intet av den försiktiga och statiska instäning ti ekonomiska frågor, viken anses känneteckna franska foket, och som anförts som en orsak ti näringsivets stagnation i Frankrike under trettiotaet. Man har i stäet intrycket, att en sådan mentaitet borde i ika hög grad som tidigare vara i stånd att uppbära en på enskid företagsamhet grundad högkonjunktur. Och ikvä har den ej varit i stånd att hindra, att sjäva primus motor för den ekonomiska utveckingen, nämigen reakapitabidningen såsom framgår av tabeen här nedan gått tibaka. Ar 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 Utgifter för reakapitabidning. (I mi. doars.) Privat reakapitabidning Offentig Produktions- Möber, biar, reakapita- Bostadshus 1husgeråd m. m. k7. bidning 3 4 5 ' 10,157 3,284 9,203 2,4 8,340 1,824 7,035 2,777 5,123 1,379 5,336 2,577 2,789 515 3,348 1,794 2,374 373 3,448 1,130 3,436 419 4,392 2,037 4,349 813 5,543 1,834 5,783 1,374 7,051 3,284 7,750 1,740 7,726 2,802 5,471 1,618 5,813 3,539 6,107 2,095 6,975 3,619 7,844 2,385 8,250 3,354 Summa reakapitabidning 1 6 25,542 20,443 14,771 8,650 7,607 10,386 12,639 17,654 20,006 16,378 19,021 22,123 Som synes har reakapitabidningen adrig nått sin gama nivå. Kan man förkara detta, kan man förkara stagnationen. Givetvis kunna vi här bott göra några antydningar. 1 Häri ingår även tidigare ej redovisad privat byggnadsverksamhet för veten skapiga, kyrkiga m. f. ändamå. 694.f

Aterbick på Roosevets»nya giv» Som atid ha vi även här en kumuativ effekt av orsak och verkan. Det tryckta ekonomiska äget gör det mindre ockande att investera, viket i sin ordning föränger depressionen. Frågan bir, varför denna circuus vitiosus ej b!utits, såsom skett i så många andra änder. Varför ha ej teknikens utvecking, reakapitaets försitning, befokningsökningen m. m. skapat förutsättningar för ny investeringsverksamhet ~ Den starka reduktionen i efterfrågan å möber, biar etc. under de första depressionsåren är givetvis främst resutat av inkomstminskningen, varti kom att marknaden på grund av den tidigare starka efterfrågan tifäigt var mättad. Bortse vi från den offentiga reakapitabidningen, har denna efterfrågan bäst återhämtat vad som förorats efter år 1929. Ar 1937 var proportionen mean inkomst och efterfrågan densamma som år 1929. Att efterfrågan år 1938 minskas starkare än inkomsten är ej förvånansvärt, särskit som det mest trängande nyanskaffningsbehovet vä tigodosetts. Avarigare är den under 1939 reativt svaga återhämtningen. Huruvida osäkerhet inför framtiden, förorsakad t. ex. av det växande budgetunderskottet, bidragit härti våga vi ej uttaa oss om. Den främsta orsaken ti att»pump Priming» missyckats igger i varje fa ej här utan i den svaga återhämtningen i produktionen av övriga former av reakapita. Denna torde ej kunna förkaras så enket som att budgetdeficiten i så hög grad reducerat förtroendet ti framtiden och framkaat sådan fruktan för kommande skattestegringar, att företagarna ej vågat investera. Få ha också vågat påstå, att man skue ha ernått bättre resutat genom att, sedan den svåraste krisen vä övervunnits, baansera budgeten medest skattehöjningar och utgiftsbesparingar. I stäet har man i amänhet erkänt, att Roosevets poitik i huvudsak varit den enda möjiga, ehuru man kritiserat den ti vissa dear. En tänkbar möjighet hade varit att gå ängre. Det är vä tviveaktigt, om det enbart räckt att öka budgetens underbaansering, för så vitt man ej veat tigripa en verkig hästkur genom att framkaa infationsförväntningar. Antagigen hade man måst söka direkt förmå företagarna ti önskvärda investeringar. Probemet hade kort sagt varit att söka organisera näringsivet för en produktion för civia syften på samma sätt som man nu organiserar det för miitära behov. För en så ångt driven panhushåning torde dock de poitiska förutsättningarna ha saknats. Av större intresse är i stäet kritiken mot Roosevet, för att han 51-41770. Svensc Tidskrift 1941. 695 f '~: ~. " '.'

Carsten Weinder ej utnyttjade de möjigheter, som föreågo inom den givna ramen. Trots den mycket omtaade»hjärntrusten» kunde man efterysa panmässighet och konsekvens i hans åtgärder. På ett par punkter förefaer kritiken vara berättigad, utan att den dock torde giva hea förkaringen ti stagnationen. Liksom under Leon Bum s regim i Frankrike synes man såunda satt atför stor titro tiönehöjningarnas köpkraftsstimuerande effekt. En sak är, att önehöjningar, sedan en expansionsprocess vä kommit igång, kunna vara erforderiga för att vinna avsättning.för en ökad produktion. En annan är att under en depression börja med önehöjningar, vika i stäet för att via ökad efterfrågan å konsumtionsvaror uppmuntra företagarna ti investeringar kunna avskräcka dem därifrån; särskit som man i U. S. A. samtidigt av sociapoitiska skä vidtog en rad för företagarnas tidigare uppfattning het främmande ingrepp i deras handingsfrihet. Ej heer skattepoitiken synes atid ha varit yckig. För att motverka den underkonsumtion, som i och för sig med rätta ansågs som en väsentig orsak ti depressionen, ades såunda en extra skatt å företagens ej utdeade vinstmede, viken berövade dem ikvida mede, som skue ha underättat investeringar. Detta var så mycket oyckigare som kreditväsendet ej fungerade tifredsstäande. Som ett skä för de små investeringarna inom industrien har.framhåits att företagaren redan 1929 utbyggt en sådan kapacitet, att denna var mer än tiräckig för att möta de efterfrågeökningar, som de konjunkturstimuerande åtgärderna medförde. Teknikens utvecking skapade ej någon kapitakrävande ny produktion, jämförbar med t. ex. utbyggandet av den eektriska industrien i början av 1900-taet eer av automobiindustrien under 1920-taet. Dessa hinder kunde näppeigen övervunnits medest offentiga ingripanden. Så mycket större skä föreåg att söka uppmuntra reakapitabidningen på de områden, där ett verkigt investeringsbehov föreåg. Detta var framför at faet ifråga om bostäder. Trots en atmer titagande bostadsbrist uppnådde värdet av bostadsproduktionen 1939 ej mer än 47 /o av genomsnittssiffran för 1926--29 -redan 1929 hade här visat en tibakagång- medan motsvarande siffra för Sveriges de torde utgöra ungefär 250 /o. Orsaker härti ha varit höga byggnads- och kreditkostnader - trots räntefaet uppgick den genomsnittiga hypoteksräntan ännu år 1937 ti6 1 /a % - samt en kommunabeskattning, som mångenstädes i reaiteten bott utgick av den fasta egendomen. Dessa hinder borde dock ha 696 ' -:~.f

, Aterbick på Roosevets»nya giv» kunnat övervinnas, och att så ej skett i större omfattning samt tidigare synes vara en väsentig orsak ti att konjunkturutveckingen erhö ett annat föropp i U. S. A. än i Sverige. Förhåandena i U. S. A. och Sverige äro dock atför oika för att man genom en jämförese ska kunna värdera den ekonomiska poitik, som förts i resp. änder. Medan orsakerna ti den amerikanska depressionen främst äro att söka inom det egna näringsivet; var den svenska i första hand orsakad av exportminskningen, under det att det inhemska näringsivet var sunt. Redan därför var det i Sverige ångt ättare att arbeta sig ur depressionen, när exporten vä började förbättras. Vidare var depressionen adrig tinärmesevis så svår i Sverige som i U. S. A. Medan produktionsindex i U. S. A. fö från 119 ti 64, minskades det i Sverige bott från 83 ti 72. Inom konsumtionsvaruindustrien ägde någon minskning överhuvudtaget ej rum. Det svenska kreditväsendet bev adrig desorganiserat. I vårt.and kunde finanspoitiken samverka med en rad andra faktorer, såsom vautadeprecieringen, exportförbättringen, räntesänkningen och jordbrukshjäpen. Visserigen ha - bortsett från exportförbättringen som måste få mindre betydese för U. S. A.- dessa faktorer kunnat åstadkommas och devis även föreegat i detta and. Men redan andets omfattning och den ekonomiska och ku tureia skinaden mean dess oika dear äro skä ti att de ej kunnat få samma effekt som i Sverige. Ej heer är den stundom gjorda jämföresen med Tyskand rättvis. I detta and kunde aa statens maktmede sättas in på att framdriva en av företagarnas framtidsförväntningar oberoende högkonjunktur, vars pådrivande kraft främst utgjordes av upprustningen och tvånget att kompensera en av såvä verkiga som konstade importhinder framkaad råvarubrist. Där kunde varje företagare vara säker på att få avsättning, bott han kunde producera en råvara eer ett ersättningsmede härför ti ej atför oskäigt pris. Snarare kan det tyska konjunkturuppsvinget jämföras med den rustningskonjunktur, som nu råder i U. S. A. 697