Fredspriset. dimensionering belyses. Det är ett välmotiverat krav som förtjänar allt stöd.

Transkript

1 Dagens frågor I vaet och kvaet Ti de ironiska konsekvenserna av vautsaget hör att statsministern satts i en position, som borde fresta hårt även på hans erkända taktiska snirikhet. Hur ska han egentigen göra? Bereda partiet på ett nyva nästa år? I så fa, på viken fråga? Eer ska han åta tiden gå, regera med hoppande majoriteter (s k samförståndsösningar) och någon gång ita ti otten? Diemmat är besvärigt, därför att regeringen måste bestämma sig ganska snart. Börjar man i avarigt syfte bygga upp kontakter och förhanda, har man redan därigenom stakat ut en poitisk inje, som det sedan av psykoogiska skä inte är adees ätt att pötsigt överge. Dessutom kan ett extrava inte gärna äggas för nära Vi man taga nyvaet, gäer det att hitta en fråga där hr Pame ikt Henr.ik V framför Harfeur kan utropa: "Ti storms ännu en gång, god vänner, ti storms. Må ejest våra ik betäcka muren." Det måste vara en fråga, som ger hans väjare något reet i handen. Sociaiseringsöften hjäper inte. Visst, han kan atid konstruera ett subventionspaket under en nödtorftigt sammanfattande ideoogisk rubrik. Men ska det verkigen vinna tibaka marginaväjarna, måste han taga ti så kraftigt att infationstrycket bir förödande. Skue hr Sträng gå med på det? Och hur går det då i 1976 års va? Möjigheten med extrava är inte särskit attraktiv. Sociademokraterna har två förustva i rad bakom sig. Det bir inte ätt att få tibaka de väjare, som nu bytt sida. Har de en gång gått över, kanske de stannar kvar ett tag. Stödet från de unga väjarna är för svagt för att någon nämnvärd bättring där skue kunna uppnås annat än på ängre sikt. Därti kommer en än ohyggigare tanke. Har man förorat ett extrava sitter man ia ti inför år Medan hr Pame funderar över dyika synpunkter - och andra, som han vet mera om, t ex möjigheterna att ånyo snart mobiisera partiapparaten ti samma insats som senast - kan de tre borgeriga partierna med ti försikt vänta på de kommande regeringsut speen. En stark trygghetsfaktor för oppositionen är att de tre partiedarna, var för s~ och var på sitt sätt, visat att de inte har någon faenhet för att tappa huvudet. Med tanke på Oof Pames stridbara personighet är dc snart få användning igen för den kyiga fast het i sammanhåningen, som de dokumenterade under det senaste året och särskit i varöresen. Vad som hände i Chie I vår vänstervridna TV förekom redan först1 dagen av oroigheterna i Chie ett påstående, avgivet utan a reservation, att "den amerikanska imperiaismen" åg bakom miitärens revoution. Detta kunde kommentatorn omöj igt veta, utan uttaandet får bedömas som en av dessa poitiska rutinögner, som vissa av monopoföretagets redaktörer och deras troso fränder av en beskedig edning bereds ti fäe att framföra ti svenska foket. När detta skrives vet man ännu inte mycket mera än den första veckan. Men vissa drag i det hea går att föja. Det första är den även för sydamerikansb revoutioner märkiga brutaitet som omedebart utveckades. Man brukar inte angripa presidenter med kanoner, och att med stridsvagnar och attackfyg sätta ed på paats mitt inne i en stadskärna är minst sagt ovanigt Varken detta företag eer sättet att snabx sama in vänsteranhängare och pacera dem i fotbosarenor för att kunna kontroera dem kan ha varit improviserat. Tvärtom tyder a på en panäggning, avsedd att bryta ett motstånd. Det förefaer som om miitären pja. nerat för att den skue ha framför sig C revoution som redan brutit ut och som det gäde att så ned, och den handade därefter.

2 383 Vad man vidare vet med säkerhet är att president Aende, när han vades i ett demokratiskt va, hade en tredjede av de röstande bakom sig. Trots detta började han snabbsociaisera Chie, mot fokmajoriteten och mot en växande opposition. Resutatet bev ekonomiskt kaos med en fruktansvärd infation. I juni i år åg priserna ca 225 %, i augusti nära 400 %, över motsvarande priser För e>tt år sedan betaades den amerikanska doarn med omkring 100.escudos, i jui i år fick man den ej under Landet stod inför ett sammanbrott. Aende hade missyckats, och anhängare ti honom - vad han sjäv tänkt sig vet man inte - begärde öppet en revoution: bara en kommunistisk vådsregim kunde håa honom kvar vid makten. Att det var en sådan regim man begärde framgår även av uttaanden av svenskar, som skickades hem från Chie och som bev ideaiska intervjuobjekt för TV, som dock inte är ha pubicerat at. Men en av dem taade som om han äst högt ur en marxistiskrevoutionär handbok: en revoutionär situation var nära för handen etc. En annan, en ung sjuksköterska, gav i förbifarten en intressant uppysning. Hon hade arbetat för barn och kvinnor inom en grupp, men männen "som bara var beväpnade med gevär och k-pistar" kunde inte stå emot den tyngre utrustade miitären. Det går knappast att betviva, om man stöder sig på dessa sagesmän, att om inte den ena revoutionen varit förberedd och nära förestående, hade inte den andra kommit. En inte oväsentig detaj ska uppmärksammas. De unga svenskar, som arbetade i Chie, hade vats ut inte bara för sina eventuea kunskapers sku utan också på grund av sin marxistiska tro. Enigt vad tidningar uppgivit sändes de ut "för att hjäpa ti att bygga ett sociaistiskt Chie inom ramen för Utbidning för biståndsverksamhet (UBV). Projektet stöddes av SIDA." UBV har uppgivit, att "medemmarnas grundsyn är sociaistisk". Med andra ord: UD bevijar genom SIDA mijoner av svenska skattemede för att i ett sydamerikanskt and, där majoriteten av befokningen i va sagt ifrån att den ej önskar ett sociaistiskt styre, detaga i förberedeserna för en sociaistisk omvävning, en revoution. På detta sätt är regeringen i det "neutraa" Sverige, och framför andra utrikesminister Wickman, i sin mån medansvarig för den i ao sorgiga utveckingen i Chie. Det examensfria samhäet U68 föresår som bekant att de nuvarande examensbeteckningarna från universitet och högskoor avskaffas. I stäet ska studenten efter genomgången utbidning få ett bevis på genomgångna kurser. Eftersom bara betygen godkänd och icke godkänd skue få ges vid sådana kurser, bir det en mager äsning för dem som överväger att anstäa vederbörande. Att denna egaitära ide är ett huvudöst påfund har nyigen i för honom karakteristiska diskreta ordaag påpekats av Stig Strömhom. Han framhåer att examenstitarna har en viktig funktion som konsumentuppysning och att de på många områden inte kan avskaffas utan risk för att amänheten misseds. Desutom varnar han för att akademikernas fackiga organisationer kan taga saken i egna händer och utdea titar eer yrkesbeteckningar som faststäer professione kompetens. Hur rätt han har på den första punkten bir uppenbart vid en bick på examinas och examenstitarnas historia. De uppkom under medetiden som ett ed i det dåtida samhäets behov av arbetsfördening. Därmed föjde b a ett behov av kart faststäd professione kompetens och av titar, som utåt markerade denna kompetens. Bakom detta åg en strävan efter kvaitet och effektivitet, som i ika mån prägade hantverket med dess gesäer

3 384 och mästare som universiteten med deras kandidater och doktorer. Att denna differentiering var ett ed i medetidssamhäets stränga statusordning är sjävkart. Men examina och titar skue också signaera ti amänheten: här finns prövad och bestyrkt förmåga. Från början gäde systemet de gama fakuteterna: teoogi, juridik, fiosofi och medicin. Med 1800-taets differentiering av den högre utbidningen tog man fasta på systemets markeringsfunktion. De nya professionerna skaffade sig efterhand specifika examina och titar de också: civiekonomer, civiingenjörer, veterinärer, odontooger, socionomer etc. Att detta skedde väsentigen av socia högfärd kan endast den tro, som inbiar sig att det gör detsamma om amänheten vänder sig ti en med ic eer en naturäkare, en veterinär eer en kok gumma, en advokat eer en sakförare. På en rad för amänhetens konsumtionsva känsiga områden kan man het enket inte avskaffa examenstitarna utan stora risker för att amänheten skadas. Varför då göra det as? Eer bir det bättre om de fackiga organisationerna, som ursinnigt kommer att bevaka fackets kompetens, utnämner sig ti organ med monopo på examensdipom och -titar. Prejudikat finns; endast medem av Sveriges Advokatsamfund får kaa sig advokat. Titen är agigen skyddad. Man är inte kunna hindra andra fackorganisationer att gå vidare på den vägen - annat än genom rent öjeväckande och förmodigen ineffektiva poisiära åtgärder. F orskarutbidningen Under sin korta tid som utbidningsminister hann Oof Pame inte med att begå så många misstag som han senare gjort. Ett undantag utgör dock forskarutbidningsreformen från Vad den ett ti kan vi nu aväsa. I årets petita från Universitetskansersämbetet behandas forskarutbidningen som ett probem av första ordningen fanns vid våra universitet och fack högskoor ca forskarstuderande. Höst terminen 1972 översteg siffran Särskik stark har ökningen varit inom hurnanistis; samhäsvetenskapig och naturvetenskap~ fakutet. Vid de båda förstnämnda fakuteo tema utbidas för närvarande många bivaude doktorer, som inte har skuggan av! chans att efter avagd examen få arbete so någorunda svarar mot deras höga utbidningsnivå. UKÄ har räknat ut, att om forskarutbidningen fortsätter som nu, kommer vi ir 1990 att ha inte mindre än forskarutbidade personer, dvs ika många doktom (motsvarande) som vi hade universitetsutbidade totat år 1955! Dagens situation på forskarutbidningens område rymmer atså ett avarigt kvantitativt probem. Ifråga om kvaiteten är det nästan ika ia. Expansionen av forskarutbidningen har fått fortgå utan att antaet handedare vuxit tinärmesevis i motsvarande takt. UKÄ konstaterar kort och gott att "autaet forskarstuderande inom vissa områd är nu så stort att kvaiteten i ängden knappast kan upprätthåas". För att komma frh svenska utbidningsmyndigheter, som gjort si( kända för osedvanig sangvinism i sin syn Ji kvaitetsfrågor, måste detta betecknas so ett rent aarmerande besked. Det finns fera förkaringar ti varför ut veckingen tagit denna vändning. Frånva1111 av spärrar för forskarutbidning är en för karing. Akademikerarbetsösheten är en annan. Många som egentigen tänkt sig att I ett arbete efter avagd grundexamen men io yckats få något återvänder ti studier oå föredrar då ofta att satsa på en forskarutbijd. ning framför att bygga ut sin grundexamca Urvaet har därigenom inte precis bivit dd bästa. Eftersom genomgången forsk>arutbidoq ofta inte ger nämnvärt högre inkomster i om man tar arbete direkt efter grundexame~,

4 385 har många forskarämnen å andra sidan gått förorade. Om man inte ens får kompensation för fyra års ytterigare studieskuder (bara ca var tionde forskarstuderande kan räkna med att få doktorandstipendium), är det inte så konstigt om många i och för sig ämpade studerande föredrar yrkesarbete framför en ytterst osäker forskarkarriär. Tisammantaget utgör dessa tendenser en kraftig varningssigna. Svensk forsknings framtid hänger på att motåtgärder sätts in utan onödigt dröjsmå. UKÄ föresår att hea forskarutbidningen bir föremå för en asidig utredning, där b a frågan om forskarutbidningens dimensionering beyses. Det är ett vämotiverat krav som förtjänar at stöd. ~en nog är det märkigt, att så många av de stora "reformer", som Oof Pame haft beröring med, så snart eder ti katastrofägen. Fredspriset Den av det norska stortinget utsedda kommitte, som dear ut Nobes fredspris, har atid svårt att i denna onda värd finna ämpiga kandidater. Förra året utsåg den hr Wiy Brandt för hans bemödanden att få Västtyskand erkänt av de sov j etiska sateitstaterna, framför at Östtyskand. Logiskt hade varit, om man deat priset och åtit hans östtyske motpart vid förhandingsbordet få den ena havan. Men eftersom denne endast var taesman för en annan, som verkigen bestämde, och eftersom den senare satt i Moskva, gjorde redan diskretionsskä en sådan dening mindre passande. Dessutom var man måhända oroig för att utdeningsceremonierna skue ackompanjeras av skott från Berinmuren, där någon som förväxat fred och frihet kanske samtidigt skjutits ihjä. I år förvånade kommitten med att utse hrr Henry Kissinger och Le Duc Tho, vika för sma regeringar fört de ängsta och segaste fredsförhandingar, som förekommit sedan Koreakriget, ti ett yckigt sut. D et amerikanska engagemanget i Vietnam kunde snabbt avveckas, och det deade andet fick på andra vägar söka en samexistens. Att ett inbördeskrig fortsatte är en annan sak: de sydvietnamesiska kommunisterna ansåg sig ha bivit övergivna av Nordvietnam och fortsätter kriget så änge de förmår. Men Nordvietnam behövde freden och fick den på goda vikor. Efter den första överraskningen började man finna att vaet inte var så adees oämpigt. Man bev snart styrkt i denna uppfattning. Sveriges Radio och TV mobiiserade nämigen sina krafter för att åta svenska foket förstå hur skamigt det var att Kissinger bivit hedrad. En av de vanigast förekommande kommentatorerna, Einar von Bredow, var upprörd i sitt innersta. Författaren Per Anders Fogeström var chockerad. Professor Harad Ofstad, stor fiosof men svagare historiker, drog en parae mean Kissinger och Hiter (!). Författarinnan Sara Lidman utnyttjade hea sitt begränsade poitiska ordförråd och förkarade atså att Kissinger var en ögnare och krigsförbrytare. En god sammanfattning gav den partiedare, som torde stå de fyra ovannämnda kuturpersonigheterna närmast. Hr Hermansson (vpk) menade, att fredspriset ti H enry Kissinger är en utmaning mot det vietnamesiska foket, ty han representerar krigskrafterna i värden, inte fredens krafter. Med andra ord: en amerikan bör ej få ett fredspris, viket däremot med rätta tikommer en vietnames med motiveringen att den senare är kommunist. Mot bakgrund av att detta sades medan kriget i Meanöstern pågick för fut, ett krig som kraftigt understöddes av kommunistiska»fredens kraften>, är uttaandet värdigt sin upphovsman. Det bör samtidigt noteras, att hr Pame, den andre edaren inom»det sociaistiska bocket», vägrade att göra någon kommentar. Han kunde inte gärna förkara USA:s utrikesminister ovärdig. Det är ju tiräckigt vad han redan sagt om USA:s president.

5 " 386. Det föreåg faktiskt ett försag också på Kanske; men man kan tänka sig det homerij. president Nixon, men det kan knappast ha ka öje som skue ha gått över värden, 011 diskuterats på avar. Nobekommitten gjorde ett annat försag, från svenskt sociademokraett både djärvt och originet va. Det var öj- tiskt hå, i stäet.gått igenom. Den föresag igt, ansåg en kommentator i Sveriges radio. navar-fru Ava Myrda. \... ~ Lämpig jukapp Presentkort kan rekvireras genom ah prenumerationsavgiften, kr 35: -, insättes å Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer Angiv på girokupongen namn och adress både på er sjäv och mottagaren