Rapportera över eller överrapportera

Rapportera över eller överrapportera Överrapporteringens betydelse för kvaliteten i vården Pernilla Jönsson Therese Lager Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp Omvårdnad vetenskapligt arbete, 15 hp (61-90 hp) HT-10 Sektionen för hälsa och samhälle Box 823 301 18 Halmstad

Hand over or Handover The importance of handover in quality of health care Pernilla Jönsson Therese Lager Nursing Programme 180 ECTS credits Nursing Thesis, 15 ECTS credits (61-90 ECTS credits) Autumn 2010 School of Social and Health Sciences P.O. 823 S- 301 18 Halmstad

Titel: Författare: Rapportera över eller Överrapportera: Överrapporteringens betydelse för kvaliteten i vården Pernilla Jönsson, Therese Lager Sektion: Handledare: Examinator: Sektionen för hälsa och samhälle Högskolan i Halmstad Box 823 301 18 Halmstad Irene Mårtensson, universitetsadjunkt, Fil Mag Kristina Ziegert, universitetslektor, Med. Dr Tid: Höstterminen 2010 Sidantal: 14 Nyckelord: Sammanfattning: Innehåll, Sjuksköterska, Vårdkvalitet, Överrapportering. Överrapportering är en process då patientspecifik information förmedlas till sjuksköterskan i början av ett pass. Överlämnande sjuksköterska formar innehållet i överrapporteringen efter det behov som framkommer under överrapporteringen. Kvaliteten i vården återspeglas av vårdkvalitet utifrån vårdindikatorer och patientens tillfredsställelse. Brister i överrapportering kan leda till skada eller till och med död för patienten, då information i överrapporteringen exempelvis är inkomplett. Syftet med studien var att belysa överrapporteringen mellan sjuksköterskor relaterat till kvalitet i vården. Studien utfördes som en litteraturstudie där resultatet grundas på femton artiklar. Resultatet belyser överrapporteringen i tre kategorier nämligen tillvägagångssätt i överrapportering, överrapporteringens innehåll relaterat till kvalitet och praktiska och sociala aspekter på överrapportering. Överrapporteringen innehåller betydelsefull information som sjuksköterskan använder i sitt arbete. Brister i överrapporteringen kan därför inverka i vårdarbetet och påverka kvaliteten på vården. Ett behov av ytterligare forskning på området är önskvärt, då det finns fler forskningsfrågor att utveckla. Överrapporteringen bör även belysas i utbildningen till sjuksköterska, då detta skapar möjligheter för förändring i omvårdnadsarbetet.

Title: Author: Department: Supervisor: Examiner: Hand over or Handover: The importance of handover in quality of health care Pernilla Jönsson, Therese Lager School of Social and Health Sciences Halmstad University P. O. Box 823 SE-301 18 Halmstad, Sweden Irene Mårtensson University lecturer, Fil Mag Kristina Ziegert, Senior lecturer, PhD Period: Autumn 2010 Pages: 14 Key words: Abstract: Content, Handover, Nurse, Quality of care. Handover is a process where patient specific information is given at the beginning of each shift. The nurse that delivers the handover forms the content depending of the need that emerges during the course of the handover. Care quality is reflected by the quality of health care that emerges from care indicators and patient satisfaction. Deficiencies in handovers can lead to injury or even death for the patient when for example the information in the handover is incomplete. The aim of this study was to explore handovers between nurses related to the quality of care. The study was conducted as a literature review and the result is based on fifteen articles. The result illustrates handover in three categories, procedures in the handover, handover content related to quality and practical and social aspects of handover. Handover contains significant components that the nurse s use in their line of work. Deficiencies in handovers may therefor affect nursing care and the quality of care. Further research in this area is needed, because the research is not well developed. Handovers should be highlighted in nurse education, because it creates opportunities for changes in nursing practice.

Innehållsförteckning Inledning 1 Bakgrund 1 Överrapportering 2 Kvalitet i vård och överrapportering 3 Syfte 4 Metod 4 Datainsamling 4 Databearbetning 6 Resultat 6 Tillvägagångssätt i överrapportering 6 Överrapporteringens innehåll relaterat till kvalitet 7 Praktiska och sociala aspekter på överrapportering 8 Diskussion 9 Metoddiskussion 9 Resultatdiskussion 10 Konklusion 13 Implikation 14 Referenser Bilagor Bilaga I Tabell 2. Sökhistorik Bilaga II Tabell 3. Artikelöversikt

Inledning Sjuksköterskeyrket har en lång tradition i utförande av överrapportering (Yee, Wong & Turner, 2009) och är en komplex kommunikationsprocess med många funktioner, exempelvis informationsöverföring, som kan hjälpa sjuksköterskor till samarbete och problemlösning (Kerr, 2002; Porteous, Stewart-Wynne, Connolly & Crommelin, 2009; Strolpe & Ottani, 2006). Överrapportering ger sjuksköterskan information inför fortsatt patientvård (Strolpe & Ottani, 2006; Timonen & Sihovonen, 2000), och för att bibehålla kontinuitet i vården. Behovet av att förbättra överrapporteringen har blivit uppmärksammat (Timonen & Sihovonen, 2000), detta för att reducera fel och upprätthålla patientsäkerheten. Förbättring av överrapportering behövs också för den ökade användningen av informationsteknologi som ett hjälpmedel i informationsöverföringen. Säkerheten och kvaliteten inom hälso- och sjukvården påverkas av överrapporteringen (Pezzolesi et al., 2010). I USA uppstår 80 % av de medicinska felen på grund av brister i kommunikation vid överrapportering av patient, vilket kan leda till död eller skada hos patienten (Joint Commission Center for Transforming Healthcare, n.d.). Medicinska misstag i England sker till 25 % på grund av att sjuksköterskan inte har fått någon överrapportering, att överrapporteringen är inkomplett eller att felaktig information ges under överrapporteringen (Pezzolesi et al., 2010). The Joint Commission Center for Transforming Healthcare har sedan oktober 2010 arbetat med att öka kvaliteten i kommunikationen som ges under överrapporteringen (Joint Commission Center for Transforming Healthcare, n.d.). Bakgrund Patientfokuserad omvårdnad bedrivs på ett kvalitetsmedvetet sätt, vilket ingår i sjuksköterskans kompetens liksom förmågan att verka för adekvat informationsöverföring för att uppnå kontinuitet, effektivitet och kvalitet (Socialstyrelsen, 2005). Sjuksköterskans kommunikation i sin yrkesutövning ska säkra trygghet och tillit hos patienten genom att rutiner och överrenskommelser hålls (Eide & Eide, 2007a; Eide & Eide, 2007b). Sjuksköterskan ingår i olika relationer (Eide & Eide, 2007c), relationen av störst betydelse är den till patienter och anhöriga, men relationen till kollegor och till ledningen i den egna institutionen kan vara lika betydelsefull. Samarbete med kollegor från andra yrkesgrupper, såsom undersköterskor, sjukgymnaster, läkare, psykologer, tekniker och administrativ personal, är en del i sjuksköterskans arbete. Varje sjuksköterska har ett eget ansvar för gott samarbete och god kommunikation (Eide & Eide, 2007c; Svensk sjuksköterskeförening, 2007) och även ett personligt ansvar för sitt sätt att utöva sitt yrke. Även enligt lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531) 2 kap 5 ska sjuksköterskan själv ansvara för sättet att fullgöra sina arbetsuppgifter. Vidare ska sjuksköterskan enligt 1 utföra sitt arbete i överrensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, så att patienter får sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård. Patienten ska också göras delaktig i sin vård samt visas omtanke och respekt. Att ha förmåga att kommunicera med patienter, närstående och personal på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt är en del i sjuksköterskans kompetens (Socialstyrelsen, 2005). Sjuksköterskan ska även ifrågasätta oklara instruktioner och ordinationer samt kritiskt reflektera över befintliga rutiner och metoder, för att kunna föra dialog om införande av ny kunskap. 1

Överrapportering Överrapportering är det tillfälle under arbetstiden som ger mest informationsutbyte mellan sjuksköterskor, och är vägledande för den fortsatta vården (Fenton, 2006; Hays, 2002). Muntlig överrapportering är vanligt förekommande på svenska sjukhus (Hendrickson et al., 1990, citerad av Ekman & Segesten, 1995), men även andra former förekommer. Överrapportering är en process som överför patientspecifik information mellan vårdare, exempelvis sjuksköterskor, för att säkra kontinuiteten av patientens vård och säkerhet (The Joint Commission, Joint Commission International & World Health Organization, 2007). Överrapportering sker vanligtvis på sjuksköterskeexpeditionen och endast den personal som ska ge eller motta rapporten är närvarande i rummet (Clemow, 2006). Före den formella överrapporteringen förekommer ofta småprat där innehållet kan variera (Hays & Weinert, 2006). Överlämnande sjuksköterska förbereder sig inför överrapporteringen genom att samla in aktuell information (Ekman & Segesten, 1995). Den mottagande sjuksköterskan förbereder sig genom att förse sig med noteringsblock och penna. Under den muntliga överrapporteringen sitter sjuksköterskorna nära varandra, ansikte mot ansikte. Efter överrapporteringen kan under några minuter en nedvarvning ske (Hays & Weinert, 2006), då långdragna diskussioner avslutas exempelvis om planering av patientens vård. Helhetsbilden av patienten är svår att få utan att ha träffat patienten, därför går sjuksköterskan runt till patienterna direkt efter avslutad överrapportering. En läsande överrapportering utgår från dokumentationen, där relevant information inhämtas (McKenna, 1997, citerad av Webster, 1999) via journal i pappersformat eller datoriserad journal. Inspelad överrapportering innebär att mottagande sjuksköterska lyssnar på en förinspelad rapport, som är inspelad av överlämnande sjuksköterska (McKenna, 1997, citerad av Fenton 2006; Webster 1999). Vid bedside - överrapportering ges patientinformation från överlämnande sjuksköterska i samråd med patient, och eventuella anhöriga, vid patientens säng till mottagande sjuksköterska. Då ges patienten (Caruso, 2007), och eventuella anhöriga, möjlighet att ställa frågor samt att korrigera information. Patienten kände sig dock inte delaktig i överrapporteringen på grund av exempelvis språket som användes av sjuksköterskan eller att patienten kände sig trött (Timonen & Sihvonen, 2000). Sjuksköterskor kan uppleva svårigheter vid överrapporteringen på grund av att informationsinnehållets omfattning och tidsutrymme ska samverka (Kerr, 2002). Australian Commission on Safety and Quality in Health Care [ACSQHC] har tillsammans med World Health Organization [WHO] utvecklat Standardized Operating Protocols (SOP) (ACSQHC, 2009). SOP är ett protokoll som hjälper sjuksköterskan i överrapportering av patienter för att undvika brister i kommunikation av innehåll i överrapportering. Utveckling av SOP har resulterat i en användbar struktur för kommunikation, nämligen en struktur som bygger på patientens Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendationer (SBAR) (Nätverket för patientsäkerhet, 2010; Yee et al., 2009). SBAR är användbar inom verksamheter i hälso- och sjukvården, särskilt vid överrapportering av patient, kommunikation mellan medarbetare och i situationer som är akuta och brådskande (Nätverket för patientsäkerhet, 2010). SBAR ger tydliga rekommendationer och ger en gemensam struktur för informationen som kommuniceras, vilket leder till att information om patienten fokuseras så att patientvården blir säker och effektiv. The Joint Commission har hjälpt till att framställa en modifierad SBAR (Porteous et al., 2009). Den strukturen bygger på identification, Situation, observation, Background, Agreed plan and Read back (isobar). isobar innebär att överlämnande sjuksköterska presenterar sig själv och patienten, vad som 2

hänt samt patientens vitala funktioner. Vidare informerar överlämnande sjuksköterska om patientens bakgrund och planerad vård. Tillslut återger mottagande sjuksköterska den givna informationen. Kvalitet i vård och överrapportering En definition av vårdkvalitet är graden av måluppfyllelse i vårdarbetet (Lundh, 2010, i.s.). Målet är att uppnå patientens förväntningar och att ge god vård både kroppsligt och själsligt. De svenska nationella kvalitetsregistren är fokuserade på de resultat som gör skillnad för patienten (Sveriges kommuner och landsting, 2010). Genom att registrera problem, åtgärder och resultat utifrån varje enskild patient inhämtas information som kan hjälpa till att skapa en bättre kvalitet på vården. Mätning av vårdkvalitet (Legido- Quigley, McKee, Nolte och Glinos, 2008) kan göras utifrån sex mått nämligen lämplighet alltså hur behandling motsvarar det behov patienten har, aktualitet vilket beaktar tidsaspekten och acceptans vilket mäter hur hänsynsfull en behandling ges. Vidare beaktas patientens och samhällets värderingar vilket benämns lyhördhet till patienten. Det femte måttet är tillfredsställelse vilket beskriver hur behandling och förbättringar av patientens hälsa möter patientens förväntningar och till sist fortsatt vård i vårdkedjan. I England beskrivs vårdkvalitet som att göra rätt åtgärder, till rätt patient, vid rätt tidpunkt samt att göra det rätt första gången (Department of Health, 1997, citerad av Legido- Quigley, et al, 2008). Vårdkvalitet beskrivs i USA som nivån vården uppfyller önskat hälsoresultat för varje individ samt överrensstämmer med aktuell yrkeskunskap (Institute of Medicine, 1990, citerad av Legido-Quigley et al, 2008). Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) beskriver kvalitet som den nivån en verksamhet uppfyller ställda krav. Vidare står det i 4 kap 3 och 4 att ledningssystemet ska säkerställa att det finns rutiner så att den kompetens som krävs för arbetsuppgifter ges till personalen samt att klargöra ansvaret för överföring av information om enskild patient. Sjuksköterskan har i sin yrkesroll även ansvaret för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer inom omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2007). För att utveckla och säkerställa vårdens kvalitet, kontinuerligt och långsiktigt, ska ett systematiskt kvalitetsarbete inrättas av vårdgivaren i syfte att förebygga vårdskador samt identifiera och prioritera vårdbehov (SOSFS 2005:12, 2 kap 4). Hälso- och sjukvården ska även tillgodose patientens behov av trygghet i vården genom att den ska vara av god kvalitet (Hälso- och sjukvårdslagen [HSL] SOSFS 1982:763 2a). Patientens uppfattningar av vård är resultatet av patientens tillfredsställelse av sin vård (Donabedian, 1966, citerat av Schmidt, 2003). Patientens tillfredställelse av vården är påverkat av patientens samlade tillfredsställelser av vårderfarenheter under sjukhusvistelsen (Johansson, Oléni & Fridlund (2002) & Ware & Davies, Woodside et al., 1983, 1989, citerad av Schmidt, 2003). Tidigare vårderfarenheter av hälso- och sjukvården (Johansson et al., 2002) och patientens förväntningar på kommande vård har även betydelse för uppfattningen av tillfredsställelse (Johansson et al., 2002; Schmidt, 2003). Patienten förväntar sig att sjuksköterskan spelar en central roll i vården (Johansson et al., 2002) och att sjuksköterskan är kompetent och ger korrekt vård (Schmidt, 2003). Patienten förväntar sig även att sjuksköterskan har en empatisk förmåga, specifik kunskap om varje patient (Johansson et al., 2002) och förmåga att ge nödvändig information till patienten under sjukhusvistelsen (Johansson et al., 2002; 3

Kiessling & Kjellgren, 2004). Enligt patientdatalagen (SFS 2008:355) 6 ska patientens dokumentation innehålla de uppgifter som behövs för god och säker vård för patienten och som tillgodoser kvaliteten i vården. Dokumentationen ska innehålla uppgifter om patientens identitet, väsentliga uppgifter om orsak till vård och ställd diagnos samt planerade och vidtagna åtgärder. Patientens dokumentation ska även innehålla uppgifter om information lämnad till patient och ställningstagande som gjorts i vården. Överrapporteringen är ett viktigt tillfälle under arbetstiden, där sjuksköterskan har stor betydelse. Sjuksköterskan upplever dock svårigheter vid överrapporteringen vilket kan leda till brister i kommunikation. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll för patienten och har ett ansvar för att utföra sina arbetsuppgifter och att tillgodose patientens behov av trygghet i vården genom att den ska vara av god kvalitet. Överrapporteringen är en del i sjuksköterskans arbete men hur påverkar överrapporteringen patienten och den vård patienten erhåller? Hur ska sjuksköterskan göra i överrapporteringen för att upprätthålla god kvalitet i vård? Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa överrapporteringen mellan sjuksköterskor relaterat till kvalitet i vården. Metod Föreliggande studie genomfördes som en litteraturstudie för att göra en sammanfattning av befintlig forskning inom området som berör sjuksköterskans överrapportering (Friberg, 2006). Studien kan ge kunskap för det praktiska vårdarbetet och belysa det aktuella forskningsläget. Datainsamling Inledande litteratursökning gjordes i databaserna Cinahl, PubMed, SweMed+ och Academic Search Elite. SweMed+ gav inga relevanta träffar för föreliggande studies syfte därför gjordes den slutliga litteratursökningen i Cinahl, PubMed och Academic Search Elite. Sökord som användes var vårdkvalitet, kvalitetssäkring, kvalitet i vården, sjuksköterska, överrapportering, överlämning/överrapportering, innehåll och sjuksköterskans överlämning/överrapportering. Tesaurus termer användes i alla databaser, dock fanns inte alla orden som tesaurus vilka då fick sökas i fritext. I några av de artiklar som framkom under sökningen fanns handover som key word. Därför gjordes även databassökning med handover, vilket då fick göras i fritext. Direktöversättning av handover blir överlämning. Handover används i artiklarna som överrapportering, då handover betyder överlämning av information vilket blir överrapportering på svenska. Nursing handover sågs även som key word i artiklar som framkommit i tidigare sökningar och användes i ytterligare databassökning för att få bredd i data som insamlades. Nursing handover fick sökas i fritext, då det inte fanns som tesaurus. Sökorden redovisas i sökordsöversikten (Tabell 1), där de är 4

omvandlade efter respektive databas. I sökhistoriken (Tabell 2, bilaga I) redovisas de sökningar med olika kombinationer av sökord som gav artiklar relevanta till föreliggande studies syfte. Dubbletter redovisas inte, liksom sökningar med sökord som inte gav några träffar på relevanta artiklar. För att begränsa sökningen valdes urvalskriterier utifrån databas och föreliggande studies syfte. I Cinahl valdes begränsningarna engelska, peer reviewed samt 2005-2010, i PubMed valdes engelska, abstrakt samt publikation inom 5 år och i Academic Search Elite användes urvalskriterierna peer reviewed och 2005-2010. Sökningarna gav få träffar och flertalet av artiklarna var refererade till forskning från tidigt 2000-tal. För att utöka sökningen valdes publikationer från 2000-2010 (i PubMed inom 10 år) i samtliga databaser. Tabell 1. Sökordsöversikt Sökord Cinahl PubMed Academic Search Elite Vårdkvalitet Quality of health care (Headings) Quality of Health Care (MeSH) Quality of health care (fritext) Kvalitetssäkring Quality of Assurance (Headings) Quality Assurance, Health Care (MeSH) QUALITY assurance (subjet terms) Kvalitet i vården Quality of Nursing Care (Headings) Quality of Nursing Care (fritext) Quality of Nursing Care (fritext) Sjuksköterska Nurses (Headings) Nurses (MeSH) Nurses (subject terms) Överrapportering Shift reports (Headings) Shift reports (fritext) Shift reports (fritext) Överlämning/ Överrapportering Handover (fritext) Handover (fritext) Handover (fritext) Innehåll Content (fritext) Content (fritext) CONTENT analysis (communication) (subject terms) Sjuksköterskans överlämning/ överrapportering Nursing Handover (fritext) Nursing Handover (fritext) Nursing Handover (fritext) Samtliga titlar i sökningarna lästes varav de som verkade relevanta till syftet gick vidare i sökprocessen och dess abstrakt lästes. De artiklar som inte innehöll abstrakt, öppnades och genomlästes för att se dess relevans till föreliggande studies syfte. I urval 1 valdes 5

20 artiklar, vilka lästes i sin helhet och granskades enligt Carlsson och Eiman (2003) granskningsmallar i reviderad form för föreliggande studies syfte. Enligt granskningsmallarna är artiklar med Grad I av hög vetenskaplig kvalitet och artiklar med Grad III av lägre vetenskaplig kvalitet. Inklusionskriterier valdes utifrån allmänsjuksköterskans arbetsområde inom slutenvård och att det skulle beröra överrapportering mellan sjuksköterska och sjuksköterska. Exklusionskriterier var specialistvård, relationen mellan olika professioner och överrapportering mellan olika instanser. Till urval 2 gick 15 artiklar vidare. Artiklar som exkluderades från urval 1 till 2 berodde på att de inte svarade mot föreliggande studies syfte samt att de inte var vetenskapliga empiriska studier. Resultatet utgörs av 3 kvantitativa artiklar och 12 kvalitativa artiklar. Databearbetning Samtliga artiklar från urval 2 lästes i sin helhet individuellt av samtliga deltagare utifrån en induktiv ansats. Artiklarna diskuterades muntligt mellan deltagarna. Artiklar sammanställdes i en artikelöversikt (tabell 3 bilaga II) utifrån syfte, metod, urval, slutsats och vetenskaplighets grad. Artikelöversikten ger en tydlig överblick av artiklarnas innehåll. Analysprocessen av resultatartiklarna ledde fram till tre kategorier: tillvägagångssätt i överrapportering, överrapporteringens innehåll relaterat till kvalitet och praktiska och sociala aspekter på överrapporteringen Resultat Tillvägagångssätt i överrapportering När sjuksköterskan planerade sitt pass gav överrapportering användbar information (Hopkinson, 2002; McClougen, O Brien, Gillies & McSherry, 2008). Enligt Buus (2006) gavs muntlig överrapportering genom att överlämnande sjuksköterskan läste högt ur patientdokumentationen. Vid muntlig överrapportering hade enligt McClougen et al. (2008) och Staggers och Mowinski Jennings (2009), mottagande sjuksköterska möjlighet att ställa frågor för att få klarhet i speciella situationer. Detta kunde förbättra vårdkvaliteten (McClougen et al., 2008) och individualisera vården (James, Andershed, Gustavsson & Ternstedt, 2010). Möjlighet till frågor fanns däremot inte vid inspelad överrapportering (Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Risk fanns vidare att inspelad överrapportering inte tog upp hela patientens tillstånd och att händelser efter inspelningen missades, så att mottagande sjuksköterska inte fick den informationen (O Connell & Penney, 2001). Sjuksköterskan började den läsande överrapporteringen enligt James et al. (2010) och O Connell, MacDonald och Kelly (2008) genom att läsa patientdokumentationen i början av sitt pass. Sjuksköterskor i en studie av James et al. (2010) började med att läsa om patientens tidigare sjukdomar, orsaken till inläggning och planering av vård för patienten. Efter det läste sjuksköterskan om provtagningar, undersökningar och andra ordinationer som var planerade eller gjorda. Avslutningsvis läste sjuksköterskan dokumentation skriven av annan hälso- och sjukvårdspersonal. Efter den läsande överrapporteringen hade mottagande- och överlämnande sjuksköterska en kort muntlig överrapportering för att stämma av med varandra (James et al., 2010; O Connell et al., 2008). Under den muntliga delen i överrapporteringen gavs information som var av speciell betydelse som vätskebalans, kontroller och tester 6

som var gjorda samt information om livsuppehållande åtgärder (James et al., 2010). Bedside - överrapportering upplevdes av sjuksköterskor förbättra noggrannheten, främjade patientcentrerad vård och förbättrade kvaliteten i vården (Chaboyer, McMurray & Wallis, 2010). I McClougen et al. (2008) studie sågs ingen klar struktur för överrapportering. Sjuksköterskan upplevde ett behov av en struktur i form av riktlinjer (McClougen et al., 2008; O Connell et al., 2008), vilket hade stärkt sjuksköterskans självförtroende och möjlighet att ge effektiv överrapportering (McClougen et al., 2008). Enligt Lamond (2000) kunde dock en viss ordning i muntlig överrapporteringen identifieras. Denna ordning fanns inom den första delen av överrapporteringen, då patientens namn, ålder och överläkare berördes. Likaså nämndes inläggningsdatum, diagnos och/eller operation. Ibland diskuterades varje patient grundligt medan ibland rapporterades endast de patienter vars tillstånd förändrats (McClougen et al., 2008). Överrapporterande sjuksköterska bestämde innehållet i överrapporteringen (O Connell & Penney, 2001; Payne, Hardey & Coleman, 2000; Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Detta hade en huvudsaklig betydelse för överrapporteringens kvalitet (Payne et al., 2000). Överrapporterande sjuksköterska kunde fråga vilken utgångspunkt och tidigare kunskap mottagande sjuksköterska hade om patientens situation och formade överrapporteringens innehåll efter det (Chaboyer et al., 2010; Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Sjuksköterskan som inte hade ansvaret för patienten föregående pass, kunde överrapportera patienterna (Buus, 2006). Inget helhetsansvar för samtliga patienter på avdelningen kunde enligt Staggers och Mowinski Jennings (2009) urskiljas, dock överfördes ansvaret för varje patients vård under överrapporteringen (Hopkinson, 2002; Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Överrapporteringens innehåll relaterat till kvalitet Överrapporteringens syfte uppfattades av sjuksköterskor som ett tillfälle för informationsutbyte mellan överrapporterande och mottagande sjuksköterska (McClougen et al., 2008). Dock sågs i studiens observationer inte en sådan klar uppfattning av syftet. Buus (2006) menade att överrapporteringens syfte var att skapa en gemensam förståelse för avdelningens aktuella situation och för den närmaste framtiden. Mottagande sjuksköterska fick under överrapporteringen inblick i dagens händelser på avdelningen (James et al., 2010; McClougen et al., 2008). Sjuksköterskor ansåg att kvaliteten i informationen under överrapporteringen var bristfällig (O Connell et al., 2008). Ett otillräckligt informationsutbyte kunde enligt Meiβner et al. (2007) leda till missnöje hos sjuksköterskorna. En otillräcklig överrapportering kunde också leda till att sjuksköterskor fick leta efter korrekt information från olika källor, vilket tog tid (O Connell & Penney, 2001). Överrapporteringen kunde vidare innehålla information som var ofullständig, otydlig och diffus (O Connell & Penney, 2001; Sexton et al., 2004). Patientdokumentationen innehöll mer information än överrapporteringen (Lamond, 2000). Enligt Sexton et al. (2004) kunde knappt 70 % av informationen i överrapporteringen ses i dokumentationen. Psykologisk och social status beskrevs mer i överrapporteringen än i patientdokumentationen, medan fysiska parametrar såsom puls, temperatur och blodtryck nämndes mer sällan i överrapporteringen (Lamond, 2000). Enligt Sexton et al. (2004) var ungefär 15 % av innehållet i överrapporteringen irrelevant för patientens vård och drygt 6 % av innehållet i överrapporteringen kunde inte dokumenteras, enligt sjuksköterskor. Informationen under överrapporteringen 7

upplevdes subjektiv av ungefär hälften av sjuksköterskorna som deltog i en studie gjord av O Connell et al. (2008). Även O Connell och Penney (2001) ansåg att subjektiv information gavs under muntlig överrapportering. Patientens tillstånd bedömdes av överrapporterande sjuksköterska i termer som bra, ok och dålig (Payne et al., 2000). Termerna hade olika betydelser för olika sjuksköterskor: vissa bedömde att en bra patient behövde mindre vård än en dålig patient. Praktiska och sociala aspekter på överrapportering Avbrott medförde att överlämnande sjuksköterska kom av sig och tappade den röda tråden (Chaboyer et al., 2010). Under överrapporteringen uppkom störningsmoment som exempelvis larmklockor, telefonsamtal och sorl (Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Enligt O Connell et al. (2008) kunde störningsmoment begränsa överrapporteringen. Vid bedside -överrapportering kunde avbrott medföra att överrapporteringen tog längre tid (O Connell & Penney, 2001). Ibland avbröts sjuksköterskor under läsande överrapportering av frågor från kollegor som ville få klarhet i dokumentationens innehåll (James et al., 2010). Detta ökade kunskapen hos sjuksköterskorna, då det gav möjlighet till bekräftelse och påbyggnad av befintlig kunskap om patienten. För att minska avbrotten vid bedside -överrapportering förbereddes patienten innan (Chaboyer et al., 2010). Meiβner et al. (2007) menade att många avbrott i överrapporteringen var en orsak till att sjuksköterskor kände missnöje. Missnöje kunde även bero på tidsbrist (Meiβner et al., 2007). Enligt McClougen et al. (2008) berodde tidsbrist på två aspekter, nämligen avsaknad av överlappning mellan pass och sjuksköterskors olika arbetstider. Tiden för olika typer av överrapportering varierade (Chaboyer et al., 2010; Lamond, 2000; McClougen et al., 2008). Enligt Chaboyer et al. (2010) varade bedside -överrapportering ungefär en minut per patient. Muntlig överrapportering för samtliga patienter varade mellan 15 och 55 minuter (Lamond, 2000). Överrapporteringen tog för mycket tid ansåg erfarna sjuksköterskor i studien gjord av O Connell et al. (2008). Vidare menade O Connell och Penney (2001) att den traditionella muntliga ansikte mot ansikte-överrapporteringen på sjuksköterskeexpeditionen var tidskrävande. Ytterligare en orsak till missnöje med överrapportering kunde kopplas till bristande socialt stöd från sjuksköterskekollegor (Meiβner et al., 2007). I Hopkinson (2002) studie uttryckte sjuksköterskor att överrapportering var ett tillfälle att göra sig fri från tankar och känslor, eftersom det inte fanns tillräcklig tid för detta under arbetspasset även om behovet fanns. Enligt O Connell och Penney (2001) var muntlig överrapportering dessutom ett tillfälle för sociala konversationer då erfarenheter kunde delas i vårdteamet. Sådan sociala tillfällen ansågs av sjuksköterskor betydelsefulla. Överlämnande sjuksköterska kunde förlita sig på sitt minnet under överrapporteringen eller använda egna anteckningar från tidigare rapporter (Staggers & Mowinski Jennings, 2009). I Dowdings (2001) studie framkom att sjuksköterskor kom ihåg enbart ungefär 45 % av den information som gavs muntligt under en överrapportering. Enligt Hardey, Payne och Coleman (2000) hjälpte anteckningar sjuksköterskor att komma ihåg. Information som sjuksköterskor kunde visualisera var lättare att komma ihåg i de fall då sjuksköterskor skapade sig en bild av patienten (Pothier, Monteiro, Mooktiar & Shaw 2005). Likaså mindes sjuksköterskan överrapporteringen lättare om den gavs systematiskt och utifrån patienten än om den gavs osystematiskt och var inriktad på de 8

uppgifter som skulle göras (Dowding, 2001). Anteckningar utformades olika av olika sjuksköterskor och var den mest användbara skrivna informationen under muntlig överrapportering (Payne et al., 2000). Anteckningar togs även enligt James et al. (2010) vid läsande överrapportering, som en hjälp att planera och prioritera vården som skulle utföras. Sjuksköterskor använde enligt Hardey et al. (2000) anteckningar i stor utsträckning under sitt pass, ibland utformat som en att göra-lista. Sjuksköterskor ansåg att anteckningar var en bekväm källa till information, eftersom dessa ansågs vara uppdaterade. De ansågs även lättillgängliga och korrekta, men det fanns ingen möjlighet att granska anteckningarnas innehåll. Sjuksköterskorna var medvetna om risken med anteckningar, exempelvis att de kunde spridas till obehöriga. Detta medförde att vissa sjuksköterskor utvecklade komplexa system för att koda sina anteckningar, så att andra inte kunde förstå dem (ibid.). När anteckningar inte togs vid muntlig överrapportering missades mer information än om sjuksköterskor fick en patientöversikt med kort information om patienterna innan överrapporteringen (Pothier et al., 2005). Patientöversikt kunde innehålla exempelvis patientens namn och diagnos och kunde även användas till anteckningar (Sexton et al., 2004). Patientöversikten underlättade även vid återberättande av informationen (Pothier et al., 2005). Bedömningar, observationer och beslutsfattande skulle genomföras på ett professionellt sätt för att sjuksköterskan skulle kunna utföra vård som var säker för patienten (Staggers & Mowinski Jennings, 2009). En strukturerad överblick över patienterna på avdelningen kunde enligt Buus (2006) åskådliggöras via whiteboard. Översikten kunde hjälpa sjuksköterskor att överblicka aktuella patienter och uppskatta arbetsbelastningen på avdelningen. Diskussion Metoddiskussion Sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Academic Search Elite, vilket gav en bredd i inhämtning av information, eftersom dessa är inriktade mot olika huvudämnen. Cinahl och PubMed är inriktade mot hälso- och sjukvård, omvårdnad och medicin. Academic Search Elite är en allmän databas, vilket gjorde att artiklar inom ett antal olika område kunde hittas. Därför krävdes även sökningar med sökord inriktade mot sjuksköterskans område. Sökorden skilde sig åt mellan databaserna. Sökord i tesaurus användes i största möjlig utsträckning, dock fanns inte alla sökord som tesaurus, då dessa fick sökas i fritext. Sökord i fritext var ospecifika och användes sparsamt. Sökningar med kombinationer av endast fritextord, som content och handover, gav felaktiga sökningar därför uteslöts dessa. Eftersom fritextsökningar var ospecifika gjordes inte sökning med Quality of Nursing Care i PubMed, då sökordet inte fanns som tesaurus. Detta gjorde att inga sökningar var ospecifika vilket kan ses som en styrka. För att kontrollera att ingen relevant information uteblev, gjordes fritextsökningar på sökord som fanns som key words i artiklar som redan inkluderats i föreliggande studie. Nursing handover var ett sådant sökord där fritextsökning utfördes. Sökningen visade sig ge artiklar som svarade mot föreliggande studies syfte. Sökning med endast fritext kan ses som en svaghet, men eftersom sökningen gav artiklarna relevanta mot föreliggande studies syfte inkluderades dessa och kan därmed även ses som en styrka. Dubbletter samt sökningar som inte gav några relevanta träffar redovisades inte, vilket kunde ses som en svaghet då sökningens bredd inte visas. Många artiklar förekom i 9

flertalet sökningar, vilket kan förklaras av att forskningen inom ämnet var begränsat, men även att sökorden var specifika mot ämnet. Först söktes artiklar från 2005, vilket gav resultat i form av artiklar som kunde användas mot föreliggande studies syfte. Flertalet av dessa artiklar var refererade till artiklar från tidigt 2000-tal, därför utökades sökningen från 2000. Detta kan ses som en styrka eftersom ingen relevant information uteblev. Artiklarnas ursprung var från olika länder i världen, fem från Australien, en från USA, sex från England och en från Danmark respektive Sverige. En av artiklarna var utförd i tio länder i Europa. Variationen av länder gav en bredd i resultatet eftersom det lyfte överrapporteringens möjligheter och utveckling. Skillnaderna i traditioner för typ av överrapportering varierande för olika länder, vilket gör det svårt att veta om Sveriges förhållande i hälso- och sjukvården liknar övriga länder. I studier från Australien visas utveckling och implementering av strukturerad överrapportering fortskridit längre än i Sverige. Detta visar de möjligheter som finns och som den svenska hälso- och sjukvården kan lära av. Föreliggande studie genomfördes utifrån sjuksköterskans perspektiv. Sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat, vilket leder till att majoriteten av deltagarna i artiklarna är kvinnor. Föreliggande studie har inte tagit hänsyn till detta, vilket kan ses som en svaghet då skillnader i genus kunde gett andra resultat. Databearbetningen inleddes med att samtliga deltagare läste artiklarna i sin helhet, för att får en egen uppfattning om artiklarnas innehåll. Innehållet diskuterades muntligt mellan deltagarna vilket gav möjlighet till diskussion. Ifall en sammanfattning från samtliga deltagare gjorts enskilt hade det kunnat ge en djupare förståelse av innehållet i artiklarna, vilket hade stärkt föreliggande studies resultat. Eftersom artiklarna lästes ytterligare flertalet gånger, anses dock inte relevant information uteblivit. Resultatdiskussion Artiklarna granskades utifrån Carlsson och Eiman (2003) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Artiklarna bedömdes gemensamt av föreliggande studies deltagare, vilket kan ses som en svaghet då inga individuella bedömningar av artiklarnas vetenskapliga kvalitet gjordes. Dock kunde en diskussion mellan föreliggande studies deltagare föras i bedömningen av artiklarna. Bedömningarna resulterade i fem artiklar av grad I samt tio artiklar av grad II. Artiklarna av grad I var av god vetenskaplig kvalitet. Majoriteten av grad II artiklarna var inom den högre gränsen för graderingsspannet, dessa gav betydelsefulla reslutat för föreliggande studie och valdes att inkluderas. En artikel som graderades till grad II var inom det lägre graderingsspannet, men togs med i resultatet för att den ansågs ge betydelsefulla resultat och refererades av ett flertal andra artiklar. Merparten av studierna genomfördes genom observationer av överrapporteringar, en del av dessa observationer gjordes på avdelningar, med verkliga patienter. Andra studier är gjorda på observationer där patienterna är fiktiva. Vissa studier kombinerade observationer och intervjuer med sjuksköterskor, och vissa grundade sina studier på enbart interjuver med sjuksköterskor som deltagit i överrapporteringen. De olika metoderna kan ses som en styrka då det är en stor metodologisk variation mellan studierna, vilket leder till olika sätt att se på överrapportering. Variationen mellan kvalitativa och kvantitativa artiklar vara en styrka, eftersom de kompletterar varandra. En kvantitativ studie (Meiβner et al., 2007) har ett stort bortfall (49 %), detta kan anses som en svaghet. Urvalet var på ett stort antal deltagare ungefär 77 000, från 10 olika 10

länder. Även om bortfallet är stort ansågs deltagarna representativa, då drygt 40 000 svarade på enkäten och var fördelade på de olika länderna. Eftersom studien tar upp missnöjet med överrapporteringen betraktas därför en tendens till missnöje som ett problem, vilket ville lyftas i föreliggande studie. I fem artiklar framkom inte ifall de var etiskt granskade, dessa artiklar valdes att inkluderas i studien på grund av dess relevans till föreliggande studies syfte. Ett par artiklar använde en experimentell ansats, vilket gör att de enskilda patienternas säkerhet inte utmanas. Detta visar på att hänsyn tagits för patientens bästa, vilket kan öka artiklarnas etiska värde. I resultatet framkom tre kategorier: tillvägagångssätt i överrapportering, överrapporteringens innehåll relaterat till kvalitet och praktiska och sociala aspekter på överrapportering. Kategorierna belyser överrapporteringen och gemensamt är att överrapporteringen har betydelse för kvaliteten genom de aspekter som framkommer i resultatet. Överrapporteringens kvalitet har betydelse för vården, då överrapporteringen är vägledande för den fortsatta vården (Fenton, 2006; Hays, 2002). Överrapporteringen kan ha en rad olika utformningar (Buus, 2006; Chaboyer et al., 2010; James et al., 2010). Vid muntlig överrapportering finns det möjlighet till frågor (McClougen et al., 2008), detta kan ses som en fördel, då kompletterande information kan ges till mottagande sjuksköterska (Staggers & Mowinski Jennings, 2009). Detta kan även ses som en nackdel då den muntliga överrapporteringen kan bli allt för lång (O Connell & Penney, 2001). Sjuksköterskan bör därför tänka på detta under den muntliga överrapporteringen. Under den inspelade överrapporteringen fanns inte tillfälle för frågor (Staggers & Mowinski Jennings, 2009), vilket då inte förbrukade tid. Kompletterande information var inte möjlig och leder till att sjuksköterskan får leta fram informationen på egen hand (O Connell & Penney, 2001), detta är tidskrävande för sjuksköterskan. En fördel med den läsande överrapporteringen (O Connell et al., 2008) kan vara att mottagande sjuksköterska fick en egen förståelse av patienten då hela patientens dokumentation lästes (James et al., 2010). En fördel med bedside - överrapportering var att sjuksköterskor upplevde den som noggrann, patientcentrerad och förbättrade kvaliteten (Chaboyer et al., 2010). Dock kände patienter sig inte delaktiga i överrapporteringen, vilket kan ses som en nackdel (Timonen & Sihvonen, 2000). Inga studier kom fram till vilket sätt överrapporteringen skulle utföras på för att vara av godast kvalitet. Inga studier tog hänsyn till plats eller miljö för överrapportering. Överrapporteringen kunde ske på sjuksköterskeexpeditionen (Clemow, 2006) eller bedside (McKenna, 1997, citerad av Fenton, 2006). Sjuksköterskan kände ett missnöje med överrapporteringen, då de upplevde att överrapporteringens information var bristfällig, tidskrävande och bestod av för många avbrott (Meißner et al., 2007). Enligt Socialstyrelsen (2005) ska sjuksköterskan i sin profession reflektera över befintliga rutiner på avdelningen. Då sjuksköterskan känner ett missnöje kan det bero på reflektion eller möjligtvis brist på reflektion. Avbrott av olika karaktär visade sig ha olika betydelser för sjuksköterskor, då larmklockor, telefonsamtal och sorl (Staggers & Mowinski Jennings, 2009) begränsade överrapporteringen (O Connell et al., 2008), medan frågor förstärkte kunskapen och gav även en bekräftelse på befintlig kunskap (James et al., 2010). Avbrott kan leda till missnöje (Meiβner et al., 2007) och att sjuksköterskan tappar fokus (Chaboyer et al., 2010). Därav är det av betydelse att sjuksköterskan tänker på det i sitt arbete och undviker störningsmoment då det är möjligt. Missnöje berodde även på tidsbrist (Meiβner et al., 2007). Tidsåtgången beror på vilket överrapporterings sätt som 11

används (Chaboyer et al., 2010; Lamond, 2000; McClougen et al., 2008). Då överrapporteringens omfattning och tid ska samverka (Kerr, 2002), bör sjuksköterskan tänka på detta i sin planering av överrapportering. Är tiden knapp, får överrapporteringen vara kortare och mer intensiv. Störningsmoment som kan hindra överrapporteringen (O Connell et al., 2008) bör undvikas. Vidare behöver uppvärmning och nedvarvning, som ofta är en del i överrapporteringen (Hays & Weinert, 2006), inte ta för stor del av överrapporteringen. Sjuksköterskan upplever ett behov av struktur och riktlinjer (McClougen et al. 2008; O Connell et al., 2008). Struktur och riktlinjer anses stärka sjuksköterskans självförtroende och möjlighet till effektiv överrapportering. Informationsöverföring som medför effektivitet ska enligt Socialstyrelsen (2005) sjuksköterskan arbeta för genom att ha förmåga att på ett kvalitetsmedvetet sätt bedriva patientfokuserad omvårdnad. Sjuksköterskan har även ansvar för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer inom omvårdnad. I ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) 4 kap 3 står att ledningssystemet ska säkerställa att det finns rutiner så att den kompetens som krävs för arbetsuppgifter ges till personalen. Enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531) 2 kap 5 ska sjuksköterskan själv ansvara för sättet att utföra sina arbetsuppgifter. Alltså finns ett ansvar både hos ledningssystemet och hos sjuksköterskan. Ledningssystemet ser till så att rutiner finns, medan sjuksköterskan i sin omvårdnad arbetar på ett kvalitetsmedvetet sätt och ansvarar för att utarbeta och tillämpa godtagbara riktlinjer. Sjuksköterskan bedömde patienter i termer som bra, ok och dålig (Payne et al., 2000). Denna subjektiva värdering kan leda till missförstånd i överrapporteringen. En bra patient för en sjuksköterska kan vara något helt annat för en annan. Vården som utförs har sin grund i överrapporteringen (Fenton, 2006). Detta kan leda till att beroende av hur sjuksköterskan uppfattat dessa subjektiva värderingar blir vården olika för patienterna beroende på vilken sjuksköterska som övertar ansvaret. Standardprotokoll som SOP kan användas av sjuksköterskan under överrapportering för att strukturera innehållet (Australien Commission on Safety and Quality in Health Care, 2009; Yee et al., 2009). SBAR, som är en utveckling av SOP, ger tydliga rekommendationer (Nätverket för patientsäkerhet, 2010) och leder till att information om patienten fokuseras. isobar kan också användas av sjuksköterskan (Porteous et al., 2009). isobar är mer utvecklad än SBAR och sjuksköterskan ges möjlighet till fördjupad kommunikation genom strukturen. Strukturen kan göra att innehållet i överrapporteringen blev tydligare och innehåller de delar som en patientdokumentation ska innehålla enligt SFS 2008:355, såsom information om patienten som är nödvändig för att patienten ska erhålla god och säker vård. En struktur kan även leda till att subjektiva värderingar och missförstånd i överrapporteringen undviks. Därför är det av betydelse att sjuksköterskan tänker på detta i sitt arbete. Patientdokumentationen innehöll mer information än överrapporteringen, vilket kunde ses i studien gjord av Lamond (2000). Knappt 70 % av informationen i överrapporteringen ses i dokumentationen. Alltså borde 30 % av informationen i överrapporteringen inte finnas i dokumentationen. Sjuksköterskan ska enligt SFS 2008:355 3 kap 3 föra dokumentation i patientjournalen och denna ska enligt 6 innehålla sådan information som behövs för att patienten ska erhålla god och säker vård. Vilket borde medföra att 30 % i överrapporteringen är utanför den information som behövs för att patienten ska erhålla god och säker vård. Det innebär även att information från dokumentationen inte 12

tas upp i överrapporteringen, vilket kan leda till att patienten inte får en god och säker vård. Sjuksköterskans anteckningar visades i flertalet studier vara användbara i överrapportering och planering av vård (Hardey et al., 2000; Payne et al., 2000; James et al., 2010). Enligt Hardey et al. (2000) var sjuksköterskor medvetna om risken med anteckningar och därför gjorde sjuksköterskan egna kodningar vilket gjorde att ingen annan förstod dem. Sjuksköterskans kodningar leder till att ingen granskning kan göras ifall informationen är korrekt. Enligt SFS 2008:355 är anteckningar en journalhandlig eftersom det är en framställning av skrift som upprättas i samband med vård och innehåller uppgifter om patienten. En journalhandlig får enligt 3 kap 14 inte göras oläslig än om patienten ansöker om det och Socialstyrelsen beslutar det. Detta bör beaktas av sjuksköterskan då anteckningar görs. Överrapportering är ett tillfälle då överlämnande- och mottagande sjuksköterska har möjlighet till informationsutbyte (McClougen et al., 2008). Överrapporteringen ska innehålla information som är vägledande för den fortsatta vården (Fenton, 2006). För att vården ska vara av god kvalitet kan sjuksköterskan i sitt dagliga arbete tänka på de mått som mäter vårdkvaliteten (Legido-Quigley et al., 2008) lämplighet, aktualitet, acceptans, lyhördhet, tillfredsställelse, fortsatt vård. Lite forskning om överrapportering är gjord. Flera resultatartiklar lyfter behovet av forskning inom området (Dowding, 2001; Meiβner et al., 2007; Lamond, 2000; O Connell et al., 2008; Sexton et al., 2004). Ett behov av en bedömning av informationens effektivitet i överrapporteringen behövs (Lamond, 2000), liksom att utreda vilken information som begränsande och underlättande inverkan på överrapporteringen (Lamond, 2000; Sexton et al., 2004). Vidare behövs mer forskning för att se hur överrapporteringen påverkar vården och kvaliteten (Dowding, 2001). Mer forskning behövs även för att utveckla rekommendationer för överrapporteringens genomförande (O Connell et al., 2008) och riktlinjer för överrapportering (Sexton et al., 2004). Forskning kring överrapportering behövs enligt Meiβner et al. (2007) för att besvara frågorna varför, var och hur överrapportering skapas samt av vem. Detta behov av forskning ger en förståelse för betydelsen av överrapportering. Ytterligare en orsak till den begränsade forskning i området kan vara att relationen till kollegor inte anses vara av lika stor betydelse som den till patienter (Eide & Eide, 2007c). Relationen till patienter har därför prioriterats och sjuksköterskans kommunikation med patienten lyfts fram. Konklusion Resultatet visade att flera komponenter har betydelse för överrapporteringen. Det framkom att överrapporteringen genomfördes på olika sätt, vilket även hade betydelse för den vård som senare planerades. En gemensam struktur saknades i överrapporteringen, men sjuksköterskor eftersträvade detta. En struktur hade hjälpt sjuksköterskor till bättre självförtroende och en effektiv överrapportering ifall riktlinjer utformats. Vidare framkom att sjuksköterskor uppfattade att överrapportering hade ett syfte, vilket dock inte framkom i en studies observationer. Sjuksköterskor upplevde även att informationen i överrapporteringen var bristfällig och att överlämnande sjuksköterska använde subjektiva värderingar i sin överlämning av information. Skillnader i överrapporteringens innehåll och patientens dokumentation framkom i litteraturstudien. Patientdokumentationen visades innehålla mer information än överrapporteringen, och även 13

informationsinnehållet varierade. Olika faktorer i överrapporteringen, såsom avbrott, frågor och tidsbrist, hindrade eller underlättade för sjuksköterskan i överrapporteringen. Sjuksköterskans anteckningar hade även betydelse i överrapportering. Ytterligare beskrevs överrapportering som ett tillfälle för social interaktion mellan sjuksköterskor, då fanns möjlighet att dela tankar och känslor vilket inte gavs tillfälle för under resten av arbetspasset. Resultatet i föreliggande studie visar att överrapporteringen påverkar kvaliteten i vården eftersom informationen i överrapporteringen används i planering av vårdarbetet. Implikation Överrapportering är en viktig del i sjuksköterskans arbete. Den sker flera gånger varje dag och är vägledande för den fortsatta vården av patienten. Ämnet har blivit uppmärksammat av olika hälso- och sjukvårdsorganisationer i världen, eftersom problemet anses ha stor inverkan på kvaliteten av vård. Det finns behov för mer forskning där sjuksköterskans överrapportering beskrivs och vilken betydelse det har för kvaliteten och säkerheten på vården. Likaså bör utforska hur förändringar kan ske på ett för patienten säkert sätt. En annan infallsvinkel som kan vara av intresse är hur sjuksköterskan ser på överrapportering och sjuksköterskans attityder till den. Sjuksköterskan formar överrapporteringen och bestämmer hur det görs. Därför har sjuksköterskans attityd stor betydelse för överrapporteringens konsekvenser. Ytterligare en infallsvinkel kan vara hur de olika överrapporteringsformerna påverkar informationsinnehållet och hur standardiserade kommunikationsstrukturer påverkar innehållet i överrapporteringen. Forskning behövs även på hur miljön runt sjuksköterskan påverkar överrapporteringens innehåll. Både kvalitativ och kvantitativ forskning behövs inom området eftersom endast lite forskning är gjord. Även forskning från svensk hälso- och sjukvård behövs, då endast en studie hittades i föreliggande studie. I omvårdnadsarbetet behöver överrapporteringen uppmärksammas. Sjuksköterskor behöver bli medvetna om problemet och de möjligheter som finns för förändring av överrapportering. Även organisationen behöver uppmärksamma problemet, och det krävs förändringar i överrapporteringen som blir hållbara i framtiden. I sjuksköterskeutbildningen bör överrapportering lyftas utifrån befintlig forskning och lagstiftning, då detta ses som en stor och viktig del i sjuksköterskans arbete. Vidare är det av betydelse att fler uppmärksammar detta problem så att förändring kan ske. Överrapportering ur en teoretisk synvinkel bör belysas i utbildningen, eftersom studenter oftast bara möter överrapportering under sin verksamhetsförlagda utbildning. Att endast se överrapportering ur en praktisk synvinkel kan leda till att en bredd och egen förståelse för överrapportering inte erbjuds, eftersom diskussion och utveckling i den kliniska vårdverksamheten är begränsad. 14