En omvälvande erfarenhet

En omvälvande erfarenhet Handledning i äldreomsorgen ett utbildningsprojekt för undersköterskor En omvälvande erfarenhet Författaren och FoU Skåne ISSN 1404-5419 ISBN 978-91-89661-31-8 FÖRFATTARE; Cristina Josefsson LAYOUT; Lena Lindberg KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen. FoU Skåne Skriftserie 2009:2 Cristina Josefsson TRYCKNING; Bildcenter i Lund AB 1 2

Innehållsförteckning Förord... 5 1. Varför grupphandledarutbildning i äldreomsorgen?... 9 2. Utbildningens uppbyggnad... 15 3. Det här hoppas vi... 24 4. Två utbildningsdagar i Steg 1... 32 5. Samtalsledarutbildningen avslutas... 42 6. Steg 2 kärnan i utbildningen... 55 7. Deltagare om Steg 2... 69 8. Halvvägs... 83 9. Steg 3 startar... 89 10. Steg 3 fortsätter... 93 11. Används utbildningen?... 104 12. Avslutande reflektioner... 115 13. Hur gick det?... 126 3 4

Förord Denna rapport är en utvärdering av ett treårigt projekt Handledning inom äldreomsorgen som bedrivits med medel från Kompetensstegen i nära samarbete mellan FoU Skåne och Ystad kommun. Utbildningen har vänt sig till undersköterskor/vårdbiträden och varit indelat i tre steg. Förutom Ystad har kommunerna Ängelholm, Tomelilla, Kävlinge, Staffanstorp och Höganäs deltagit. Projektet inleddes våren 2006. Inbjudan till steg 2 kom att vidgas så att även Lund, Båstad och Simrishamn skickade deltagare som tidigare genomgått utbildning i barfotahandledning. Utvärderingen har genomförts av Cristina Josefsson, journalist. Hon har följt utbildningen från start och beskriver projektets innehåll och utveckling. Till grund för utvärderingen har använts skriftligt material, deltagande observationer och en rad intervjuer av deltagare och nyckelpersoner i kommunerna samt lärare i utbildningen. Målsättningen med utbildningen har varit att inom äldreomsorgen utveckla grupphandledning, att tillskapa handledarresurser för samtalsstöd och grupphandledning samt utveckla en modell för hur samtalsledning och grupphandledning kan introduceras och etableras som en metod att användas i det vardagsnära arbetet. Har målsättningen uppfyllts? Här är några citat som åskådliggör detta: Projektledaren Annica Forsgren sammanfattar förändringen: Självkänslan har ökat. När vi nu träffas (på Steg 3 hösten 2008) pratar alla. Helena, en deltagare, säger så här: Vi har mognat. Det märks i gruppdiskussionerna på utbildningen. I början kunde vi tjafsa, någon kunde anse att den hade rätt: Så här är det. Diskussionerna är djupare nu. Vi är nyfikna på hur någon löst en situation, vi ser bortom själva problemet, som vi förr hakade upp oss på. 5 En enhetschef, Camilla Andersson i Ystad, säger att deltagarna inte längre är så fokuserade vid att snabbt hitta lösningar på problem: De har upptäckt att reflektionen i sig ger mycket. Det är också en erfarenhet som hon själv gjort genom utbildningen: Jag har fått upp ögonen för värdet av reflektion. Det är en viktig del av arbetet som bör prioriteras. Yvonne, en av de intervjuade deltagarna beskriver sin yrkesmässiga utveckling under utbildningens gång så här: Jag har blivit mer frågande, mer utredande genom utbildningen. Det är till gagn för vårdtagarna. Ett exempel är att jag vill ha mer information från demensteamet. Jag ringer och ställer frågor för att bemöta vårdtagaren bättre här. Jag har blivit mer sökande för att få en helhetsbild av gästen som vistas här under dagen. Med en sådan bild underlättas bemötandet och gör det lättare att ge bra omvårdnad. Vi når längre med vården här. Vi handledare söker information och kan ge tips till exempelvis demenssjuksköterskorna. Det tror jag leder till att vi fångar upp de demenssjuka i kommunen tidigare. Sammanfattningsvis påvisar utvärderingen att utbildningen har varit väldigt framgångsrik på individnivå. Deltagare och chefer betonar speciellt att deltagarna har lärt sig att reflektera, se saker ur olika perspektiv, att delta i diskussioner samt ökat sin förmåga att lyssna. Men även på handledningsnivå har projektet lyckats. Idag leder faktiskt handledarna som deltagit i projektet samtal i de flesta kommunerna, och nätverk för de utbildade har tillskapats eller är på gång i kommunerna. Cristina Josefsson presenterar även ett antal utvecklingsmöjligheter i de delar där projektet inte nådde ända fram som kan ligga till grund för nya och fortsatta utbildningssatsningar inom äldreomsorgen. Avslutningsvis så vittnar utvärderingen om att målsättningen till stor del har uppfyllts och att den kommit såväl brukare som kommuner till gagn. Men framförallt har den stärkt deltagarnas självkänsla, positivism och ökat engagemanget för arbetet inom äldre- 6

omsorgen. Som flera av deltagarna uttrycker det, utbildningen har varit en En omvälvande erfarenhet Lund i mars 2009 Annica Forsgren Verksamhetsledare Äldreomsorg FoU Skåne 7 8

1. Varför grupphandledarutbildning i äldreomsorgen? Bakgrund Att säkra god kvalitet i omsorgen om äldre på lång sikt är kanske den allra största utmaningen för svensk välfärdspolitik. Målsättningen måste naturligtvis vara att alla äldre med behov av vård och omsorg ska mötas av kompetent och engagerad personal i väl fungerande organisationer. Kraven på äldreomsorgen ökar bland annat på grund av en åldrande befolkning men också därför att vård- och omsorgsbehoven blir alltmer komplexa. En flexibel vård och omsorg behövs, där medicinsk, social och annan nödvändig kompetens kombineras, för att möta människor utifrån deras unika livssituation och bakgrund. Med detta som bakgrund fastställde regeringen att arbetet med kvalitets- och kompetensutveckling i kommunerna borde intensifieras och inrättade 2005 Kompetensstegen, en nationell satsning för att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om äldre. Behoven varierar självklart mellan kommuner beroende på bland annat storlek, ekonomiska förutsättningar samt demografisk och social befolkningsstruktur, men i fokus för den nationella satsningen stod personalens kompetensutveckling. Ystad kommun sökte under andra halvåret 2005 statligt stöd från Kompetensstegen för det treåriga projektet Handledning inom äldreomsorgen i nära samarbete med FoU Skåne. Stödet beviljades i november 2005 och omfattade 1 742 000 kronor för Steg 1 och 2. För Steg 3 beviljades 2 200 000 kronor i juni 2007. Kompetens för framtiden Kompetensfrågorna är avgörande för att säkra kvaliteten inom äldreomsorgen i framtiden. I dag arbetar närmare 200 000 undersköterskor och vårdbiträden med vård av äldre. Det innebär att de utgör landets största yrkeskår. Det behöver knappast sägas att de är viktiga för kvaliteten på tjänsterna som riktar sig mot de äldre som behöver omsorg. Arbetsuppgifterna inom vård och omsorg expanderar och blir allt mer komplicerade. Samtidigt lockar yrkesområdet inte tillräckligt många unga. Fler äldre i framtiden i kombination med pensionsavgångar, mindre ungdomskullar och konkurrens från andra sektorer kommer att leda till personalbrist. En viktig uppgift är därför att stimulera ungdomar, men även personer mitt i livet, att söka sig till och stanna kvar inom vårdområdet. Projektet Handledning i äldreomsorgen är ett sätt att motivera personal att stanna inom vården och att skapa alternativa karriärvägar. Varför handledning? I äldreomsorgens vardag uppstår ständigt svåra arbetssituationer som kräver snabba beslut, etiska överväganden, fingertoppskänsla för vårdtagarens behov och öppenhet för livets svåra frågor. Omsorgsarbetet kräver hög kompetens i att möta olika vårdtagare i ständigt nya vård- och vardagssituationer. Situationer som också i hög grad påverkar personalens egen integritet. Äldreomsorgens anställda ställs ofta ensamma inför svårigheter i arbetet. Samtidigt utvecklar de med tiden en omfattande erfarenhet. Gemensam reflektion, exempelvis genom grupphandledning, är ett sätt att omvandla den egna erfarenheten till kunskap som kan användas av flera, ett sätt att utveckla kompetens och verksamhet tillsammans med kollegor. 9 10

Vad är handledning? Handledning i olika former är ett forum för professionell vägledning i konkreta, yrkesrelaterade frågor, ett forum för reflektion och perspektivseende, där varje deltagare får tillgång till arbetsgruppens samlade kompetens, en möjlighet att spegla sig själv i relation till andra, att öka medvetenheten om den egna yrkesrollen, att utveckla samarbete, gemensamt förhållningssätt och gemensamma handlingsstrategier. I ansökan om projektfinansiering från Kompetensstegen konstaterades att utbildning, konsultation och handledning är delvis överlappande begrepp; handledning är inte det samma som utbildning men genererar också kunskap och yrkeskicklighet. Grupphandledning har både en instrumentell och emotionell funktion, konstateras i ansökan om statlig finansiering. Handledningen ska medverka till att arbetsgruppen kan hantera konkreta problemställningar av praktisk, psykosocial, medicinsk eller etisk natur. Gruppen ska också kunna möta egna, kollegors, de äldres och anhörigas stress, konflikter, vanmakt och otillräcklighet. Handledning ses som ett viktigt verktyg för personalvård, kompetens- och verksamhetsutveckling och inte minst som ett rekryteringsinstrument. Grupphandledning står ofta i centrum för både teoretiskt och praktiskt utvecklingsarbete. Tillgång till handledning i olika former har länge varit en självklarhet inom andra vårdyrken och på senare tid även i den pedagogiska världen. Skånsk efterfrågan I Skåne har diskussioner om handledningens betydelse inom vård och omsorg om äldre pågått under en längre tid, vilket resulterat i växande efterfrågan på utbildnings- och utvecklingsstöd. Behovet av särskild kompetens för samtalsledning och grupphandledning har framförts i flera sammanhang. Men bristen på utbildade samtals- och grupphandledare med kulturkompetens inom äldreomsorgen har varit ett hinder för en bredare satsning från kommunernas sida. 11 FoU Skåne har försökt tillgodose åtminstone delar av det regionala behovet genom de kurser för barfotahandledare samtalsledare och reflektionspartner riktade till äldreomsorgens vårdbiträden och undersköterskor som anordnats fortlöpande från 2002. Ett syfte har varit att motverka stress och utbrändhet genom att öka möjligheterna till ett reflekterande klimat i äldreomsorgens arbetsgrupper. Vikten av att kunna agera som stöd i svåra situationer har betonats i diskussioner under och efter kurserna. 68 deltagare från 24 Skånekommuner har i fem utbildningsomgångar rustats till att fungera som barfotahandledare. Därutöver har Kävlinge, i samarbete med FoU Skåne, ordnat tre egna utbildningar till barfotahandledare med sammanlagt 45 deltagare och Simrishamn en omgång med 16 deltagare. Utbildningen till barfotahandledare har alltså varit populära, efterfrågade och inte minst har en fortsättning efterlysts. Fördjupning och praktisk anknytning En viktig fråga var vilka konkreta resultat barfotahandledningen åstadkommit ute i kommunernas äldreomsorg. Tanken var ju att deltagarna skulle fungera som någon form av samtalsledare. Men för att detta skulle bli verklighet behövdes en fördjupning, förlängning och en tydlig koppling till praktiken, menade Bo Eneroth, forskare, lärare och en av initiativtagarna till utbildningen. Det fanns ett behov av att gå vidare. När Kompetensstegen dök upp kunde vi bygga upp handledarutbildningen med barfotahandledningen som grund. I den nya utbildningen tar vi ytterligare ett steg, utbildningen breddas, fördjupas och får en tydlig praktisk funktion, bland annat genom att deltagarnas arbetsgrupper involveras, säger han i en intervju i utbildningens inledningsskede. 12

Ystad plus fem Ystad kommun gav alltså, med finansiellt stöd från Kompetensstegen, FoU Skåne i uppdrag att planera och genomföra en handledarutbildning för vårdbiträden och undersköterskor inom kommunernas äldreomsorg. Inbjudan till utbildningen riktade sig både till personal och arbetsgrupper i Ystad och i andra intresserade kommuner i länet. Deltagande kommuner kom att bli Ängelholm, Tomelilla, Kävlinge, Staffanstorp och Höganäs. Projektet inleddes våren 2006. Inbjudan till utbildningens Steg 2 kom att vidgas så att även Lund, Båstad och Simrishamn skickade deltagare som tidigare genomgått utbildning i barfotahandledning. Dessutom skulle projektet skapa en regional infrastruktur för grupphandledning inom länets äldreomsorg. Det skulle ske genom ett regionalt handledarforum och regionala nätverk för vidareutbildning, informationsspridning, metodutveckling och kvalitetssäkring av handledningsverksamheten i länet. Projektets uppbyggnad behandlas närmare i kapitel 2. Projektet avslutades i och med utgången av 2008, men en förhoppning är naturligtvis att verksamheten lever vidare. Skånsk infrastruktur för grupphandledning Projektet hade, enligt ansökan om statligt stöd, som huvudmålsättning: att utveckla grupphandledning som ett av flera instrument för att höja kvaliteten på arbetet inom äldreomsorgen att tillskapa handledarresurser för samtalsstöd och grupphandledning i länets äldreomsorg samt att utveckla en modell för hur samtalsledning och grupphandledning i äldreomsorgen kan introduceras, utformas och etableras som en integrerad och långsiktig metod för utveckling av personalens kompetens och det vardagsnära arbetet. Projektet skulle verka både på lokal och på regional nivå. Målsättningen var att öka kunskapen om grupphandledning som verktyg för att utveckla personal, tjänster och verksamheter i äldreomsorgen. Grupphandledare ur den egna personalen skulle rekryteras och utbildas, så att handledning fortsättningsvis kunde utgöra en del av deras arbetsuppgifter. 13 14

2. Utbildningens uppbyggnad Utbildnings- och utvecklingsprojektet Handledning inom äldreomsorgen bestod av en samtals- och handledarutbildning i tre steg. Steg 1: Samtalsledarutbildning Steg 2: Grupphandledarutbildning Steg 3: Regionalt handledarforum Projektet vilade på en salutogen grund, det vill säga utbildningen var inriktad på förebyggande och hälsofrämjande faktorer hos organisation, personal och äldre. Tre perspektiv betonades i ansökan om statligt stöd. Först individperspektivet: Utbildningen syftar till att skapa ett sammanhang för den enskilda medarbetaren med möjlighet till lärande, reflektion, nya karriärvägar och bättre arbetsmiljö. Men även grupperspektivet är betydelsefullt: Projektet ska verka för ett reflekterande klimat i arbetsgrupperna, ett gemensamt förhållningssätt och handlingsstrategier samt arbetsplatsanpassat lärande. Slutligen betonas det strukturella perspektivet: Projektet ska skapa en struktur där Skånes kommuner erbjuds utbildade samtalsledare och grupphandledare. På den strukturella nivån skapas dessutom ett regionalt handledarforum som bidrar till utveckling, kunskapsspridning och kvalitetssäkring med grupphandledning som metod i äldreomsorgen. Hela projektet kan, enligt ansökan om statligt stöd, ses både som ett mål och ett medel. En målsättning är naturligtvis att utveckla en grundläggande grupphandledarutbildning som är anpassad efter äldreomsorgens behov och förutsättningar. Men projektet vill också bidra till en god personalvård och ökad kvalitet i omsorgen om de äldre. Ett kvantitativt mål är att projektet ska resultera i 75 grupphandledare som kan möta den växande efterfrågan på handledarresurser inom äldreomsorgen i Skåneregionen. Dessa ska förhoppningsvis ingå i lokala och regionala nätverk för metod- och kunskapsutveckling. Slutligen ska ett regionalt handledarforum verka för handledning inom äldreomsorgen på regional nivå, bland annat genom byte av handledartjänster inom och mellan arbetsplatser och kommuner. Steg 1: Samtalsledarutbildning Informell handledning i pågående och akuta situationer Reflektionspartner och samtalsledning Regelbunden samtalsledning i svåra och besvärliga situationer Syftet med det första steget var att deltagarna skulle kunna fungera som samtalsledare och reflektionspartner på sina egna arbetsplatser, och i samarbete med den egna arbetsgruppen skapa ett öppet och tillåtande klimat. Därför skulle deltagarna tränas i att stödja kollegor, i första hand genom informell handledning i akuta och pågående situationer, men även i form av mer organiserad handledning kring svåra arbetssituationer. Ett viktigt mål var att tydliggöra och ta till vara personalens omfattande erfarenhetskunskap. Genom samtal, handledning och gemensam reflektion kan erfarenhet omvandlas till praktisk kunskap och verksamhetsutveckling. Utbildningens första steg byggde på den tidigare kursen barfotahandledning men skulle, enligt ansökan om statligt stöd, utvecklas med övningar som aktivt involverar en lokal arbetsgrupp. En an- 15 16

mäld deltagare skulle därför även innebära en deltagande arbetsgrupp. Deltagarens förmåga att skapa reflekterande arbetsformer i den egna arbetsgruppen skulle utvecklas i utbildningen. Tillsammans med den egna arbetsgruppen skulle deltagarna, utifrån olika teman, praktiskt tillämpa samtalsledning. I samråd med arbetsledningen skulle deltagaren hitta utrymme för gruppsamtal framför allt inom befintliga strukturer som rapportöverlämnanden och andra möten i arbetsgruppen och fungera sammanhållande i dessa sammanhang. Andra syften med utbildningens första steg var att öka arbetstillfredsställelsen, förebygga ohälsa och erbjuda nya karriärvägar. Samtalsledarutbildningen hade visserligen ett självständigt syfte men gav samtidigt grund och behörighet för dem som önskade gå vidare till grupphandledarutbildningen. Allt enligt projektansökan. Målgrupp Samtalsledarutbildningen vände sig till vårdbiträden och undersköterskor med minst tre års erfarenhet från yrket och förutsatte att kommunen förutom kursdeltagaren anmälde dennes arbetsgrupp och att tydliga avtal upprättades med arbetsledningen om tid och former för praktiska övningar på arbetsplatsen. Målet, enligt ansökan om statligt stöd, var att genomföra fyra kurser av Steg 1 med vardera 25 kursdeltagare och därmed 25 arbetsgrupper. Detta reviderades inför utbildningens start till fyra grupper med vardera 20 deltagare, vilket skulle innebära att 80 samtalsledare utbildades och lika många arbetsgrupper involverades i ett reflekterande arbetssätt. En första inbjudan till samtalsledarutbildningen gick ut i februari 2006 och deltagarna i valdes ut i samråd mellan handledarutbildningens kontaktpersoner (se avsnitt längre fram i detta kapitel) i de sex deltagande kommunerna och berörda chefer. Intresset var redan från början betydande från kommunerna. Två kurser startade våren 2006 och två hösten 2006 med sammanlagt 73 deltagare och följaktligen lika många arbetsgrupper. Utbildningen omfattade åtta kursdagar med mellanliggande övningar. Steg 2: Grupphandledarutbildning Förmedla metoder för att hantera svåra situationer Bidra till god personalvård Bidra till ökad kvalitet inom omvårdnadsarbetet Utveckla individuellt och gemensamt förhållningssätt Målsättningen med denna del av utbildnings- och utvecklingsprojektet var att deltagaren efter att ha genomgått steg 2 självständigt skulle kunna bedriva grupphandledning med personal inom äldreomsorgen både internt och externt, det vill säga såväl i den egna arbetsgruppen som i andra, även utanför den egna kommunen. Deltagaren skulle också kunna erbjuda konsultativt stöd till utbildade samtalsledare. Kursen var en fristående fortsättning på steg 1 och under denna utbildning skulle deltagarna praktisera i en handledningsgrupp kursdeltagarens egna arbetsgrupp. De teman som behandlades under kursdagarna skulle tas upp i arbetsgruppen och redovisas vid nästa kursdag i en fortlöpande återkoppling mellan teori och praktik. Som tidigare förutsatte det tydliga avtal med arbetsledningen på hemmaplan om tid och former för praktiska övningar. Allt enligt ansökan om statligt stöd. Olika pedagogiska metoder som rollspel, intervju- och berättartekniker och kollegiegranskning, skulle användas för att underlätta och avdramatisera lärandet. För deltagande i steg 2 krävdes samtalsledarutbildning eller barfotahandledning, med förtur till dem som genomgått steg 1. Utbildningen i steg 2 syftade, enligt ansökan, till att utveckla deltagarnas kompetens i en konsultativ handledarroll med ett före- 17 18

byggande och hälsofrämjande perspektiv på omsorgen om de äldre. Den skulle ge en teoretisk och praktisk referensram och orientering om handledningens olika funktioner och syften, ge kunskap i grupphandledningsmetodik och grupprocesser samt implementeringsmetoder. Andra syften var att utveckla både kursdeltagarens individuella och arbetsgruppens gemensamma förhållningssätt och att bidra till god personalvård och ökad kvalitet i omsorgen om de äldre. Målet var att genomföra tre kurser av grupphandledarutbildningen med vardera 25 deltagare och 25 arbetsgrupper, vilket skulle innebära att 75 grupphandledare utbildades. Inbjudan till en första kursomgång med 20 deltagare gick ut i juni 2006. Den fulltecknade första omgången av Steg 2 startade i oktober 2006. En andra och en tredje omgång genomfördes våren 2007. En fjärde grupp genomgick Steg 2 hösten 2007. Totalt 73 personer avslutade Steg 2. Steg 3: Regionalt handledarforum Årligt program för fortbildning och fördjupning Regionalt nätverk för erfarenhetsutbyte Konsultationsstöd Seminarier och konferenser Handledarregister Handledarutbildningens Steg 3 hade flera syften. Deltagare som genomgått Steg 1 och 2 skulle i ett regionalt forum erbjudas ett program för kontinuerlig vidareutbildning och handledning på egna handledningsuppdrag, både externa och interna. De skulle också erbjudas ett regionalt nätverk och mötesplats för erfarenhetsutbyte och kunskapsuppbyggnad. Kommunernas äldreomsorg skulle få del av ett handledarregister över utbildade grupphandledare med särskild kompetens och inriktning på äldreomsorg, i huvudsak tänkt som en möjlighet för byte av handledartjänster inom och mellan kommuner. Kommunerna skulle också erbjudas seminarier, konferenser och nätverksmöten. Handledarforumet skulle alltså fungera som en kvalitetssäkring och utveckling av handledningsverksamheten genom att bidra till kunskaps- och metodutveckling och regionalt stöd till de lokala verksamheterna. Tanken var att det regionala forumet på sikt skulle omfatta ett flertal kommuner i Skåne. Eftersom projektet som helhet hade både en lokal och regional bas, i Ystad respektive FoU Skåne, skapades kontaktytor i länet med både ansvariga chefer och politiker och därmed fanns förutsättningar för att efter projekttidens slut förankra en modell för fortsatt handledningsverksamhet i länet, enligt ansökan om statlig finansiering. Så här kom utbildningen att fördela sig över projekttiden: Våren 2006: Steg 1, samtalsledarutbildningen startade i april. Grupp 1 och 2 avverkade sex kursdagar före sommaruppehållet och ytterligare två i augusti september. Hösten 2006: Grupp 2 och 3 startade i september. Åtta kursdagar genomfördes i rask takt. Denna kursomgång avslutades i november 2006. Grupp 1 startade Steg 2. Hösten 2006 kom därmed att bli den termin där flest deltagare samtidigt var engagerade i handledarutbildningen. Våren 2007: Grupp 2 och 3 genomförde Steg 2. Hösten 2007: Grupp 4 genomförde Steg 2. Grupp 1 och 2 startade Steg 3. Våren 2008: Grupp 3 och 4 startade Steg 3. Hösten 2008: Steg 3 fortsätter, nu i två sammanslagna grupper. 19 20

Expertgruppen En expertgrupp, närmast en form av styrgrupp, var knuten till projektet. Gruppen bestod av projektledaren, chefen för FoU Skåne, socialchefer från deltagande kommuner och lärare som undervisade på handledarutbildningen. Expertgruppen diskuterade kontinuerligt utveckling av innehållet i utbildningen. Expertgruppen sammanträdde i genomsnitt en gång per halvår under projekttiden. Kontaktpersoner En kontaktperson för projektet utsågs i alla deltagande kommuner, med uppgift i första hand att samordna deltagarna från respektive kommun och sprida kallelser och information. Under projekttiden hölls tre möten av planeringskaraktär med kontaktpersonerna. Därutöver medverkade de även vid uppföljningsdagarna med cheferna. Validering Enligt ansökan om statliga medel skulle utbildningen valideras genom att utveckla instrument för bedömning av den praktiskt förvärvade kunskapen som utgör en grund för handledarutbildningen. Valideringsprojektet pågick kontinuerligt under projekttiden och genomfördes av Bo Eneroth. Utgångspunkten för valideringen var situationer i det vardagliga arbetet, konkreta exempel, där kompetensförmågan visar sig i praktiken. I beskrivningen av dessa situationer fångas det svåra, alla färdigheter som krävs av vårdbiträdet för att möta människan och utföra det som formellt kan framstå som tekniskt enkla handlingar, men som i verkligheten är något helt annat. Situationer som kräver tillgång till, och snabb omställningsförmåga mellan, olika delar av den egna personligheten. Syftet med valideringsprojektet är att beskriva aspekter som har med bemötandet att gå någon till mötes att göra. Valideringen publiceras i två rapporter: Att ha med livet att göra om informellt lärande i den informella verkligheten och Att ha med en människa att göra undersköterskans informella kompetens inom äldreomsorgen. Utvärdering I vilken utsträckning har projektet nått sina målsättningar? Vilken nytta har äldreomsorgen i de deltagande kommunerna haft av handledarutbildningen? Utvärderingen, som följt utbildningen från start och beskriver projektets innehåll och utveckling, kan förhoppningsvis utgöra en grund för planering av eventuell fortsatt verksamhet inom projektets område. Utvärderingen bygger, förutom på skriftligt material, på deltagande observationer i alla moment av utbildningen, samt på en rad intervjuer med personer som berörts av projektet. Arbetet i expertgruppen har följts kontinuerligt. Deltagare, chefer, utbildningssamordnare, lärare, deltagare i expertgruppen och projektledning har intervjuats. Av stor vikt är de intervjuer som genomförts med deltagare och chefer i kommunerna, där båda gruppernas förväntningar ställs i relation till deras upplevelser av utbildningens helhet respektive olika steg. Sammanlagt har 12 djupare deltagarintervjuer och 12 djupare intervjuer med chefer, kontaktpersoner, utbildningssamordnare och liknande, genomförts. Med det avses oftast telefonintervjuer runt 45 minuter, i ett par fall har deltagare intervjuats vid personliga möten. 21 22

Huvudfrågan för utvärderingen är naturligtvis i vilken mån projektet uppnått de formulerade målsättningarna. En annan viktig fråga är huruvida handledarutbildningen påverkat verksamheten inom de deltagande kommunernas äldreomsorg. Utvärderingen försöker belysa detta, samt hur kunskaperna används i den kommunala praktiken och vad projektet tillför den vardagliga verksamheten: Vad har utbildningen betytt för deltagarna, för deras arbetskamrater, för vårdtagarna? Vad tillför den regionen? 3. Det här hoppas vi Vilka förväntningar fanns inför starten av handledarutbildningen? Med hjälp av intervjuer med deltagare, chefer i kommunerna och lärare inom utbildningen presenteras här en bild av det. En bättre äldreomsorg Den yttersta förhoppningen med utbildningen var förstås att den skulle medverka till en bra äldreomsorg i alla deltagande kommuner. Jag skulle vilja se mer av en synvända att äldreomsorgen betraktades ur vårdtagarnas perspektiv, sade Barbro Sjöbeck, doktor i medicinsk vetenskap och lärare på utbildningen. Hon har även undervisat i barfotahandledning sedan de kurserna startade. Med ögon inställda på vårdtagarnas perspektiv ger man en annan äldrevård, konstaterar hon. Med ett sådant synsätt serveras inte samma kvällssmörgås år efter år utan hänsyn till att vårdtagarna och deras behov förändrats, ett vid intervjutillfället aktuellt exempel från en deltagare. Barbro Sjöbecks lärarkollega i handledarutbildningen och barfotahandledningen, docent Bo Eneroth, var inne på samma linje: Vi borde gå vidare med brukarperspektivet och frågor kring vad vård- och omsorgsarbetet rent konkret innebär för vårdtagarna hur griper det in i deras liv? Resultat i vardagen Det fanns ett behov av att fördjupa och närmare anknyta FoU Skånes redan existerande kurs i barfotahandledning till praktiken, berättade Bo Eneroth i en intervju vid utbildningens start. En 23 24

handledningsutbildning som skulle ge påtagliga avtryck i äldreomsorgens vardagliga verksamhet, behövdes. Barfotahandledningen hade syftat till att deltagarna skulle kunna leda någon form av samtal i sina arbetsgrupper. Men en svaghet var att det inte blev så mycket konkret resultat ute i kommunerna: Nu vill vi komma ett steg längre, sade Bo Eneroth. Regeringens satsning på Kompetensstegen blev en lämplig avstamp för att utveckla konceptet med en djupare och bredare handledningsutbildning. Praktisk träning Från alla håll knöts stora förhoppningar kring att deltagarna skulle få praktisk möjlighet att träna samtalsledning och handledning. Bo Eneroth framhöll utbildningens praktiska funktion och en tydlig praktikerkoppling som en förutsättning för framgång. Det innebar, menade han, att utbildningen måste byggas på deltagarnas vardagliga arbetssituationer: I den meningen blir forskarens lärarens roll genuint vetenskaplig; att noggrant undersöka hur det är i praktiken i verkligheten. Frigörelse av energi Kjell Malm, konsult, som undervisade i avsnittet Handledning II på Steg 2, hoppades att handledarutbildningen kan tillföra yrkesstolthet till deltagarna, effektivitet till äldreomsorgen, samt bidra till fysisk och psykisk hälsa för de anställda. Det kan ske genom att existerande kunskap och erfarenhet tas tillvara och används: Ett syfte med utbildningen är att bidra till hälsosamt tänkande, att inte fastna i låsningar och negativa energier. Istället ska energi frigöras. Under många år har han mött personal inom äldreomsorgen, sett behovet av utveckling men tänkt att det behövs någon utifrån för att lyfta grupperna. Men risken är att det ofta blir engångsinsatser som inte leder vidare. Att använda de anställdas egna erfarenheter i en utvecklingsprocess är därför en mycket god tanke. Däremot var han, en bit in på Steg 2, tveksam till att den aktuella utbildningen kan resultera i generella handledare. Snarare kan utbildningen leda till att de personer som är särskilt lämpade till att fungera som handledare utkristalliseras. Dessa måste sedan utbildas fortlöpande i framtiden. Kjell Malm skissade på andra möjligheter att verka för förändring och utveckling än i en traditionell handledarroll: Jag tror man ska arbeta på ett mjukt sätt. Deltagarna skulle ha glädje av att arbeta i par, till exempel. Stöd av varandra kan behövas. Jag tror man ska tona ner den pretentiösa handledarrollen för deltagarna i utbildningen så att de istället kan se sig själva som en resurs för utveckling. Högskoleförberedande? Inför handledarutbildningen hade diskuterats att utbildningen på något sätt skulle genomföras så att den gav högskolepoäng. På respektive kursmoment skulle till exempel fullgörandet av olika praktikuppgifter kunna krävas, med syfte att utveckla den rent praktiska kunnigheten i att möta vårdtagare i olika situationer. Dessa uppgifter skulle kunna sammanställas och lämnas in som fortlöpande praktikrapporter. Men redan på expertgruppens möte i maj 2006 konstaterades att denna ambition var svår att uppfylla. En formell högskoleanpassning skulle helt enkelt ta för lång tid att genomföra och därmed inte kunna pressas in i handledarutbildningens höga tempo. Karen Lagercrantz, FoU Skånes chef, markerade dock tydligt vid mötet att hon hade önskat någon form av möjlighet för deltagarna 25 26

att tillgodoräkna sig eller överföra poäng från handledarutbildningen, inför en framtida akademisering av yrkesområdet. Frågan återkom på expertgruppens möte hösten 2006. Bo Eneroth hade presenterat en hypotetisk men realistisk högskolekomplettering för deltagarna i den första gruppen av Steg 2. Ungefär hälften av dem var intresserade av att satsa på en sådan komplettering. Flera deltagare har också framfört sådana önskemål. Expertgruppen diskuterade hur en högskoleekvivalering skulle kunna konstrueras och beslutade att söka samarbete med äldrepedagogutbildningen vid Malmö högskola i denna fråga. Projektledaren Annica Forsgren och läraren Ingrid Ågren Bolmsjö fick i uppdrag att kontakta högskolan, men någon kontakt togs aldrig. Vid expertgruppsmötet våren 2006 diskuterades även frågan om hur eventuella krav, eller kanske snarare tips, på lämplig kurslitteratur, skulle presenteras för deltagarna. Diskussionen andades en försiktighet inför att ställa krav på deltagarna och kanske skrämma dem med långa litteraturlistor. Men senare kom flera deltagare att efterfråga krav på litteraturstudier. Hösten 2008, fick deltagarna (då i Steg 3) en kursbok, Mustafa Cans Tätt intill dagarna, inför Margareta Rämgårds föreläsning kring kulturell kommunikation. Under Steg 3 återupptogs diskussionerna om högskoleekvivalering med förnyad intensitet i expertgruppen, se kapitel 9. Deltagarnas förhoppningar Några av de fyra deltagare som djupintervjuats kring Steg 1 hade i efterhand lite svårt att komma åt förhoppningarna och förväntningarna inför utbildningen. Kanske var de inte heller så uttalade i utvärderingarna skriver flera att de inte visste så mycket om utbildningen innan den startade. Jag gick in i utbildningen ganska nollställd, med helt öppna ögon, säger Karin (fingerat namn). 27 En av de intervjuade Ann-Britt (fingerat namn), hade liksom de flesta andra deltagarna valts ut att delta, vilket naturligtvis gav en extra positiv känsla inför utbildningen: Det är kul att ha blivit utvald till utbildningen det är uppmuntrande. En annan deltagare Maria (fingerat namn) som aktivt sökt sig till utbildningen säger så här: Informationen gav intryck av en mycket givande utbildning. Jag är nyfiken, vill läsa och lära nytt och är intresserad av att leda samtal i svåra situationer på jobbet. Min förhoppning var att bli handledare, att hjälpa arbetskamrater, vårdtagare och anhöriga. Jag kände att det låg rätt för mig; jag har läst pedagogik, har stor pedagogisk erfarenhet som lärare, och har övat upp min förmåga att improvisera i olika situationer. Chefernas förhoppningar Under den tid som Steg 1 genomförs intervjuades två chefer och en utbildningssamordnare på telefon. Vad hoppades de att utbildningen tillför äldreomsorgen? Utbildade samtalsledare i arbetsgrupperna kan styra samtalen mot de goda exempel som finns, lyfta fram dem och ta tillvara erfarenheterna så de inte tappas bort. Det i sig innebär en kompetenshöjning för alla och bekräftar att de erfarenheter som finns i en arbetsgrupp är viktiga. Det sade Gunilla Thomasson, utbildningssamordnare för 400 anställda vårdbiträden och undersköterskor inom socialtjänstens vård och omsorg i Kävlinge. Förhoppningar och förväntningar på handledarutbildningen flöt delvis ihop med Kävlinges egen barfotahandledning. I början kommer utbildningarna att medföra en kompetens- och statushöjning för deltagarna men i förlängningen höjs kompetensen i hela organisationen, menade Gunilla Thomasson, genom att plocka fram den kunskap som finns. 28

Utbildningen kan komma vårdtagare tillgodo genom att arbetsgruppen lyfter fram det lyckade exemplet gruppen kan till exempel diskutera hur Lisa gick tillväga för att hjälpa vårdtagaren med den insats som nyss inte gick så bra. Gunni Gustafsson Nilsson, chef för det särskilda boendet i Staffanstorp, hoppades att deltagarna ska kunna vara till nytta för sina arbetskamrater när vardagsproblem i arbetet dyker upp. Att de ska ha fått ett instrument för det. Förhoppningsvis får deltagarna en metod och handledningsberedskap så att de kan handleda arbetskamraterna att komma vidare i svåra situationer. Det kan vara jättebra om personalen, till exempel i vårt pågående utvecklingsarbete när det gäller kontaktpersonens ansvar, kan vända sig till kollegor för att med hjälp av samtalsgrupper hantera vården i vardagen. Johan Holmer, socialchef i Höganäs, berättade att kommunen gick in i utbildningen utifrån speciella behov. När inbjudan till handledarutbildningen kom tyckte vi den passar bra med vår egen inriktning, det hänger ihop. Att vi har möjlighet att påverka handledarutbildningen (genom expertgruppen) var också viktigt. Vi vill lyfta fram källan av kunskap hos undersköterskor och vårdbiträden, göra den synlig genom reflektion och i arbete för ständiga förbättringar. Fokus ska ligga på det positiva och på situationer i möte med de äldre, inte inom personalen. Efter Steg 1 fick deltagarna från Höganäs en uttalad och systematiserad roll som samtalsledare/handledare för att tillsammans med sina arbetskamrater reflektera över situationer i vardagsarbetet. Höganäs gick in handledarutbildningen med utgångspunkten att Steg 1 passade väl in i det lokala upplägget med verklighetsanknutet lärande och motsvarade det behov av samtalsledarutbildning som fanns. Ursprungstanken var alltså inte att deltagarna skulle fortsätta i Steg 2. Men efter Steg 1 var deltagarna positiva. Johan Holmer: 29 Deltagarna har vuxit mycket både personligt och i yrkesrollen och de har uppskattat att träffa kollegor från andra kommuner. Sammanfattningsvis har utbildningen hittills varit ett lyft. Därför vill samtliga femton fortsätta med Steg 2. Vi har sagt att om det är möjligt, om deltagarna är beredda att avsätt tid, ska alla få fortsätta. Han betonade helhetens betydelse: Fyra enhetschefer hade fått utbildning i processhandledning och de femton handledarutbildade ingick i det verklighetsanknutna lärandet. Reflektion, tydliggörande av kunskaper, det goda exemplet, var viktiga ingredienser. Urval Vilka var det som deltog i handledarutbildningen? De flesta deltagare hade valts ut, ibland sedan de själva visat intresse för utbildningen, av chefer och arbetsledare. Känslan av utvaldhet gav, som redan antytts, en extra positiv känsla inför utbildningen. De intervjuade cheferna berättade något om hur urvalsprocessen gått till. I Kävlinge hade de flesta deltagare en viss övergripande, samordnande funktion inom sina enheter, enligt utbildningssamordnaren Gunilla Thomasson. Några arbetade inom specialiserade verksamheter. Deltagarna hade helt enkelt handplockats och efter diskussioner mellan utbildningssamordnare och chefer erbjudits att delta som en möjlighet till fördjupning och karriärutveckling. Vilka kriterier var viktiga? Gunilla Thomasson nämnde en hel rad: Ansvarskänsla för yrket och vårdtagarna. Engagemang i den praktiska yrkesrollen och ett professionellt förhållningssätt. Intresse för att driva utvecklingsfrågor. Förmåga att se helheten samt att lyssna och reflektera. Deltagarna skiljer ut sig lite grann i sina arbetsgrupper. I Staffanstorp handplockades 14 deltagare till utbildningen, berättade chefen för det särskilda boendet Gunni Gustafsson Nilsson. 30

De som valts ut var förutom kunniga i omsorgsarbetet, engagerade i sitt jobb, kunde ta emot kunskap och förmedla den vidare. Tomelilla valde arbetslagsledare till utbildningen. En fördel med det var att de personerna har ett naturligt mandat, i deras arbetsuppgifter ingår informell handledning och konfliktlösning. Avigsidan var, åtminstone enligt någon av dem, att vårdbiträden och undersköterskor skulle ha ännu bättre nytta av utbildningen. Förväntningar från arbetsplatsen Ett genomgående intryck är att förväntningarna på deltagarna inte var särskilt uttalade i den egna arbetsgruppen inför och under utbildningens första steg. Men de kände däremot förväntningar från dem som valt ut dem till utbildningen från cheferna. I min arbetsgrupp finns det inga förväntningar alls, sade till exempel en deltagare. Men de som anmält oss i kommunen har förväntningar på att vi ska bidra till att lösa problem. 4. Två utbildningsdagar i Steg 1 I april 2006 startade samtalsledarutbildningen, det första steget i handledarutbildningen. Två grupper avverkade sex kursdagar före sommaruppehållet och ytterligare två i augusti september. En andra kursomgång med två grupper startade i mitten av september samma år och deltagarna genomgick åtta kursdagar i rask takt. Denna kursomgång avslutades i november 2006. Sammanlagt genomförde 73 deltagare Steg 1. Två delar En del av det första steget syftade till att utveckla blick, känsla och lyhördhet i mötet med vårdtagaren och detta avsnitt leddes av Bo Eneroth. Här avhandlades frågor som att urskilja existentiella teman i konkreta arbetssituationer, att möta egna och andras existentiella känslor, att stärka vårdtagaren, att urskilja uppseglande konflikter i arbetsgruppen. Ett annat avsnitt, under Barbro Sjöbecks ledning, koncentrerades på kommunikation i vardagens möten att utveckla deltagarnas förmåga att förstå besvärliga arbetssituationer och fungera som samtalsledare i sådana sammanhang. Det skedde bland annat med hjälp av handledningsövningar kring konkreta situationer hämtade från deltagarnas erfarenhet. Hon arbetade även med målsättningen att handledarutbildningen skulle medverka till att forma mogna arbetsgrupper som drar åt samma håll. Barbro Sjöbeck förde diskussioner med deltagarna kring slutna, splittrade och livlösa arbetsgrupper. Grupper som utesluter medlemmar, som drar åt olika håll, eller där medlemmarna är oengagerade. 31 32

Unika vårdtagare En dag i slutet på maj 2006 samlades en av de två grupperna som genomgår Steg 1 i Regionhuset i Lund. Atmosfären var förväntansfullt energisk och uppslutningen stor den här tredje utbildningsdagen med läraren Bo Eneroth. Samtliga i gruppen var på plats, utom en som hade semester. Vi kliver in och lyssnar: Temat för dagen är att möta varje människa, varje vårdtagare, som en unik person. Något annat är helt enkelt inte möjligt i vårdbiträdenas och undersköterskornas vardag, konstaterar Bo Eneroth: Om ni missar det går det ut över arbetets resultat och er själva. Det är inte ett moraliskt imperativ utan nödvändigt för arbetet. Undersköterskornas yrkeskunnande, deras kompetens, är att i varje situation kunna läsa av vårdtagaren. Undersköterskor blir experter på att känna in mötet och gå in med en sida av sig själva som stämmer med det. Vid ett senare tillfälle förklarar Bo Eneroth att hans undervisning, både i Steg 1 och 2, har utgått från tre teman: Händelseblick Kontakter Följsamhet Han vill förmedla en händelseblick till deltagarna: Vårdtagarna är inte si eller så det är händelser som inträffar: Vad händer med vårdtagaren i denna situation? Vad händer med mig? Kontakten med vårdtagaren är avgörande. Deltagarnas arbetsliv är vårdtagarnas vardag och privatliv. Därför kan uppgifterna som väckning, dusch, toalettbesök och måltider, te sig som triviala handlingar. Men att väcka någon kan avgöra hur hela den dagen kommer att gestalta sig för vårdtagaren. Undersköterskornas kompetens är därför inte att göra saker utan hur. Här krävs lyhördhet, skicklighet och kunnande i situationerna. Här krävs följsamhet, ett tema som kommer att dyka upp under dagen när vi återvänder till kurslokalen. Äldreomsorgens vardag är full av överraskningsmoment, poängterar Bo Eneroth för deltagarna. Någon som är lätt och charmerande att umgås med, får ett plötsligt utbrott som sänker vårdpersonalens självkänsla totalt. Ta inte åt dig personligen är ett vanligt råd. Men det är inte så enkelt, menar Bo Eneroth. Ett möjligt förhållningssätt kan vara att betrakta vårdtagarens agerande som en typ av beteende. Äldreomsorgens anställda kan inte bara lämna en invaderande person, de kan inte sänka eller kränka vårdtagaren och de kan inte heller markera distans allt för mycket. De är tvungna att utsätta sig. Följsam professionalitet Unika vårdtagare med unika beteenden kräver social kompetens och följsamhet hos de anställda i varje situation. Föreläsningen går över till att handla om kursdeltagarnas professionella följsamhet. Bo Eneroth liknar förhållningssättet med vissa människors förmåga att öka danspartnerns förmåga att dansa, genom ett skräddarsytt följande och förande för just denna person. På samma sätt använder ni i ert arbete en professionell följsamhet som känner av den andre automatiskt. Deltagarna antecknar. Varje möte är ett slags dans, vare sig det handlar om uppstigande, dusch eller middag, där vårdpersonal för på ett följsamt vis eller följer på ett förande sätt. Det skulle också kunna kallas för att lirka, säger han. 33 34

Följsamheten gäller inte bara dem man möter i sitt arbete utan det är också viktigt att vara följsam mot sig själv. Kanske har den som gått in i väggen inte varit följsam nog mot sig själv, framkastar han. Dags för arbete i mindre grupper på temat olika sätt för följsamt förande hur kan dans med olika personer se ut? Vid återsamlingen ger en deltagare ett talande exempel: Det är dags för dusch. Men vårdtagaren vill inte. OK, säger deltagaren, då struntar vi i det, men jag är här för det idag. När vårdtagaren tänkt efter lite, säger han: Jaja, då tar vi väl det idag i alla fall. Att automatisk vara motståndare till ett förslag är ganska normalt, menar Bo Eneroth. Man vill själv ha kontrollen eller leda dansen, föreslår en kursdeltagare. Man kan inte fråga om en person vill duscha, säger en kursdeltagare, då svarar man nej. Istället får jag bara förutsätta att nu ska vi duscha. Fast med andra vårdtagare fungerar kanske inte den metoden, man måste känna och känna in personen. Kunnigheten är förmågan att läsa av situationen som den är just då, säger Bo Eneroth. Locka lirka anpassa Man är som en kameleont, säger en kursdeltagare. Man smyger och luras för att få det att funka. Ett exempel är när det ska tvättas hemma hos en vårdtagare. Kvinnan hävdar bestämt att hon kan och ska tvätta själv. Men tvättmaskinen står i källaren och hon kan inte gå i trappan. Lösning: Två personer går hem till kvinnan när det är dags att tvätta. En sysselsätter henne och den andra tvättar i smyg i källaren. Att locka med god mat, med kaffe och kaka, med någon bekant eller med sällskap är andra strategier för att få vårdtagare att vilja ta ett steg ut ur det invanda. För att hantera olika handlingsstrategier och hänsyn till många inblandade vårdtagare, anhöriga, arbetskamrater, chefer är det viktigt att vara trygg i sig själv, konstaterar en deltagare. Närhet distans I nästa avsnitt vill Bo Eneroth göra deltagarna uppmärksamma på en viss distans som professionell hållning. Han fortsätter med dansmetaforerna och liknar förhållningssättet med tangons stramhet som ger dansen dess laddning. Vissa människor känner sig trängda når någon kommer för nära. Ett avstånd kan behövas för att gnista och tändning ska uppstå. Att svara på bitskhet med något av samma mynt kan vara ett sätt att skapa kontakt. Vissa människor kan söka kontakt genom gräl. Bortstötande kan också vara ett försök till kontakt. Deltagarna får nu i uppgift att i grupper ta fram exempel på vårdtagare som söker kontakt genom närhet, distans eller avstånd. När de återvänder har grupperna diskuterat fram generella begrepp som förtroende, tillit och liknande. Men Bo Eneroth försöker ganska snart förankra begreppen i konkreta exempel. Ett sådant är den förhållandevis unga vårdtagaren som vill ha kontakt hela tiden. Och trots ett stort nätverk har han kommit alldeles för nära alla inblandade. Vi har tillmötesgått hans vilja och nu sitter vi en rävsax, det är svårt att säga nej, berättar en deltagare. En dag med Barbro Sjöbeck Det är en torsdag i september 2006 och sista kursdagen i Steg 1 för grupp 2. Det visar sig, på grund av att grupperna bytt dag med varandra en gång, att det är samma grupp som jag träffade i maj. Barbro Sjöbeck inleder med en repetition av tre tidigare kursdagar. Att lyssna, att förstå, att leda samtal respektive att handleda, 35 36

har varit teman. Vad är skillnaden mellan att leda samtal och att handleda, frågar hon. En deltagare föreslår att i handledning intar handledaren en mer ledande roll. Att leda samtal innebär mer att fördela ordet, i handledning använder man mer sina egna kunskaper, föreslår en annan. Handledning ska bidra till deltagarnas utveckling och växt, säger Barbro Sjöbeck, och till att arbetet utvecklas. Nu är ni mogna att fungera som samtalsledare men ännu inte riktigt som handledare. Hon betonar vikten av aktivt lyssnande, att visa att man följer med i det som sägs, att uppmuntra den som talar. Det är viktigt att hålla sig till jagbudskap: Jag tycker det låter jätteintressant, kan du berätta mer? Känsla av sammanhang En samtalsledare ska kunna fylla en containerfunktion, fortsätter Barbro Sjöbeck. Det vill säga samtalsledaren ska kunna ta emot och hantera gruppens känslor av olika slag. Känsla av sammanhang KASAM är en viktig aspekt för välmående, menar Barbro Sjöbeck. Om människor uppfattar tillvaron som begriplig, meningsfull och hanterlig mår de helt enkelt bättre. Det gäller både anställda och vårdtagare, påpekar hon. Vad vill vårdtagarna förgylla tillvaron med? Här kan anhöriga vara till hjälp, föreslår en deltagare. Barbro talar om den förändrade uppfattningen av tid i ålderdomen, det som kallas gerotranscendens: Då, nu och framtid är inte längre så viktigt. En diskussion om det råder aktivitetshysteri inom äldreomsorgen utspinner sig. Kanske tycker de gamla att det är skönt att bara sitta. Många gånger härrör kraven på aktiviteter från de anhöriga, säger Barbro Sjöbeck. Kanske är det deras dåliga samvete, föreslår en deltagare. Eller så vill de att föräldrarna ska vara som de alltid varit, föreslår en annan. Men aktivitet kan vara att sitta i trädgården. En aktivitet behöver inte vara något som syns utanpå. Det kan vara en inre process som är viktig för meningsfullhet, begriplighet och hanterlighet, säger Barbro och rekommenderar Mustafa Cans skildring av modern i boken Tätt intill dagarna. Modern tillbringade mycket tid framför köksfönstret utan att för den skull se vad som hände i bostadsområdet i Skövde. Istället såg hon för sin inre blick livet i byn i Kurdistan. Det är dags för praktisk övning. Barbro Sjöbeck arbetar dels med undervisning där hon presenterar metoder och tekniker och dels med praktiska övningar där rollspel är en viktig del. Story-dialoguemetoden Halva gruppen ska nu diskutera varför de vill bli handledare medan andra halvan lyssnar. En deltagare utses till samtalsledare. Hur vill hon lägga upp samtalet? Det är viktigt att alla får säga sitt. Samtalsledaren använder story-dialoguemodellen där en stafett går runt och ordet följer pennan. Ingen får avbryta den som talar. Deltagarna berättar: Jag blev tillfrågad av min närmaste chef. Kursinnehållet var intressant. Det är viktigt att göra något utanför vardagen. Kursen har blivit mer intressant ju längre den gått. I början var det lite svårt med kopplingen mellan Bos och Barbros del. Jag ska gå Steg 2 och är glad att ha blivit utplockad. Vi undersköterskor behöver utbildning. Jag behöver komma ut. Jag är blyg att prata inför grupper så det är nyttigt. 37 38

Ska man se ålderdomen som en medicinsk åkomma eller använda en mer psykologisk infallsvinkel? Jag är glad över att ha blivit tillfrågad. När ingen hoppade på kursen bad jag att få gå. Tycker om att leda, trots att kursen kan vara svår att hinna med bland jobb, extrajobb och som ensamförälder. Vi drog lott för alla på min enhet ville gå. Ju längre in i kursen desto mer förståelse för utbildningen. Men det har varit lite långt mellan gångerna och lite splittrat, säger den kursdeltagare som fått uppdraget att leda samtalet. Hur ska hon nu gå vidare? Barbro Sjöbeck föreslår mer diskussion kring känslor inför utbildningen. Kan jag ställa frågan Har du fått ut det du förväntat? Javisst, svarar Barbro. Flera deltagare talar om att först nu i slutet på Steg 1 som de kan se hur Bos och Barbros olika delar hänger ihop. I början upplevde flera Bo Eneroths del som en smula svårtillgänglig. Av Barbro har de fått mer praktiska verktyg att använda. De diskuterar att kanske hade det varit lättare om de två delarna inte gått parallellt utan istället följt efter varandra. Någon är besviken på att det inte blev en utbildning med högskolestatus. Jag trodde utbildningen skulle vara tuffare. Men jag har lärt mig mycket och använt vissa verktyg, säger hon. Jag har utvecklat mig själv, lugnat ner mig, jag tänker efter mer, säger en annan deltagare. Jag hoppas bli uttagen till nästa steg. En tredje anser att Bo Eneroths undervisning varit viktig eftersom han tillsammans med deltagarna lyft upp yrkesrollen, stärkt deltagarnas professionella självkänsla: Det har gett mig jättemycket. Kanske behöver man att Bo ställer saker på kant i början, faller någon in. De flesta tycks se fram mot steg 2, också på grund av att de inte känner sig mogna att handleda än. Kulturkrockar Efter lunch blir det nya övningar i grupper nu på temat kulturkrockar. Den deltagare som är samtalsledare i den grupp jag lyssnar på, fördelar ordet, lyfter in olika aspekter, leder samtalet men reflekterar efteråt att hon borde börjat med positiva, istället för negativa, erfarenheter av kulturkrockar. Så är det dags för rollspel i den stora gruppen. En samtalsledare utses och Barbro delar ut roller på lappar. En situation spelas upp: Sonen och särskilt dottern är missnöjda med moderns måltider hon vägrar äta på det nya boendet. Det visar sig att modern äcklas av vissa medboendes bordsskick och därför inte kan äta. Alla rollspelare lever sig in i sina roller och en realistisk samtalssituation med en vårdtagare, några anhöriga och anställda, utspinner sig. Samtalsledaren, chef på boendet, tar det lugnt och låter sig inte stressas eller provoceras, tills det är läge att komma med ett förslag till lösning. Hon går inte in för tidigt utan låter alla säga sitt och treva sig fram mot en lösning. Förslaget revideras en smula av sonen som engagerat sig allt mer vart efter samtalet fortskridit och samtalet avslutas i god anda: Modern ska äta i matsalen vid ett lite avskilt bord, förhoppningsvis tillsammans med en utvald medboende. Därefter diskuterar Barbro Sjöbeck och gruppen hur handledning kan genomföras på ett mer praktiskt plan på den egna arbetsplatsen. Om det nu är där den ska ske, för kanske är det lättare att handleda till exempel i en tidigare arbetsgrupp? Det framkastar i alla fall en deltagare. Vilka som ska handledas är en annan viktig fråga. Har jag kompetensen att handleda sjuksköterskor, frågar någon. Eller kring personalproblem? Gruppen diskuterar hur samtalsledaren kan hjälpa de berörda att nå fram till och formulera problemet. Kanske använda story-dia- 39 40