Barns fysiska aktivitet och framtida hälsovinster. Vad säger forskningen?

Barns fysiska aktivitet och framtida hälsovinster. Vad säger forskningen? Ett seminarium anordnat av NCFF och Barnläkarföreningen i Stockholm april 2005. Denna skrift ingår i NCFF Utgivning. 1

2

INNEHÅLL Inledning: Barn som rör sig mår bättre nu och senare i livet 4 Idrott och hälsa. Ett ämne att ta på allvar och som måste kännas kul för alla 6 - Tjejers intressen i bakvattnet - Vad ungdomarna gör på fritiden påverkar både hur de mår och deras deltagande i idrott och hälsa i skolan - Sociala skillnader slår igenom - Sociala aspekter och självkänsla är viktiga Fysisk aktivitet är bra för hjärta och hjärna 10 - Många rör sig mindre än en timme om dagen - Inga stabila mönster - Hälsoeffekter - Fysisk aktivitet En inbjudande fysisk miljö, gångavstånd och cykelvägar gör att vi rör oss mer 14 FYSS fysisk aktivitet på recept även för barn 16 - Goda hälsoeffekter - Rekommendationer Fysisk aktivitet hos unga kan påverka den maximala bentätheten 19 Hur kan man mäta fysisk aktivitet bland barn och unga? 21 Utgiven av NCFF/Örebro universitet 2005 Ansvarig utgivare: Charli Eriksson NCFF skriftserie 2005:1. ISSN: 1653-3011 3

Barn som rör sig mår bättre nu och senare i livet Det västerländska kroppsidealet dominerar idag vår kultur. Hos barn och unga råder en stor kroppsfixering, som i många fall kan leda till olika former av ätstörningar. Trots detta har övervikt och fetma blivit ett snabbt växande problem. En svensk studie visar att det, de senaste 15 åren, skett en fördubbling av andelen överviktiga mellan 10 och 18 år. Vi vet också att det finns starka samband mellan inaktivitet och ohälsa. Att barn och unga skulle vara tillräckligt fysiskt aktiva av naturen, har i många sammanhang tagits för givet. Nu vet vi att detta inte är någon självklarhet. Det råder alltså ingen tvekan om att det är viktigt att ta itu med problemen. Men på vilket sätt? Vilka råd ska vi ge? Vad finns det för vetenskapliga belägg för effekter av t.ex. ökad fysisk aktivitet hos barn och unga? Några av svaren gavs på ett seminarium anordnat av NCFF, Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom, och Barnläkarföreningens arbetsgrupp för epidemiologi och presenteras nu i denna dokumentation. Forskarna berättade vad forskningen kommit fram till om barns fysiska aktivitet och betydelsen för hälsan, om svårigheter att mäta detta på ett säkert sätt, om den fysiska miljöns betydelse och om en undersökning av skolämnet Idrott och hälsa. Regeringen har tagit fasta på att skolan är viktig, och har skrivit in daglig fysisk aktivitet i läroplanerna. Myndigheten för skolutveckling har fått ansvar för att följa och stödja skolorna i arbetet och har inrättat ett Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom. NCFF ska stimulera och stödja skolorna i deras arbete att skapa förutsättningar som främjar fysisk aktivitet, öka samverkan mellan olika aktörer, bidra till forskning och utvecklingsarbete och sprida kunskap på området. 4

Visste du att: kön, social bakgrund och boende har stor betydelse för hur mycket barn rör sig pojkar i åldern sex till tolv år rör sig i snitt två och en halv timme om dagen och flickor två timmar ämnet Idrott och hälsa fortfarande är mer anpassat efter pojkars intressen en estetiskt tilltalande miljö och bra skolgårdar betyder mycket för att inspirera till rörelse ju mer aktiva föräldrar, desto mer aktiva barn hög fysisk aktivitet under ungdomen ger bättre syreupptagningsförmåga som vuxen rörelse är viktig för att bygga upp skelettet och mest effektiv före puberteten det är effektivare att förebygga ohälsa genom att främja fysisk aktivitet än genom att minska energiintaget övervikt i barndomen ger större risk för hjärt-kärlsjukdomar i vuxen ålder, oavsett vikten som vuxen den som är fysiskt aktiv som ung håller sig oftare frisk senare i livet de inaktiva barnen gynnas mest när skolan inför en timmes fysisk aktivitet om dagen 5

Idrott och hälsa. Ett ämne att ta på allvar och som måste kännas kul för alla Medias bild av barn och tonåringar är att de blir feta och sjuka för att de sitter för mycket vid datorn och TV:n. Så enkelt är det inte. En utvärdering av skolämnet Idrott och hälsa visar t.ex. att social tillhörighet och kön betyder en hel del för hur och hur mycket ungdomar rör sig. Den sociala bakgrunden slår till och med igenom mer än för andra skolämnen. Det säger Charli Eriksson, professor i folkhälsovetenskap vid Örebro universitet. Charlis slutsats bygger på två utvärderingar, dels en nationell uppföljning av årskurs nio 2003, dels studien av ämnet Idrott och hälsa 2002. I dessa utvärderingar kommer elever själva, deras föräldrar, lärare och skolledare till tals genom enkäter, intervjuer och videoinspelningar. Det har dessutom gjorts deltagande observationer samt utvärdering och analys av undervisningen i förhållande till kursplanen och betygen. Syftet har varit att se undervisningen i ämnet i förhållande till kursplanerna, i vilken mån eleverna deltar i och fullföljer utbildningen samt hur undervisningens upplägg påverkar elevernas inställning och förståelse för behovet av fysisk aktivitet. Idrott och hälsa ses ibland som rekreation och avkoppling från det riktiga skolarbetet och inte som ett eget kunskapsämne som ger en viktig kompetens för livet, säger Charli Eriksson. Det avspeglas också i hur ämnet bedöms och betygssätts. Det är inte alltid som det ställs krav på kompetens, prestationer och utveckling, i vissa fall räcker det att eleven är ombytt och närvarar för att få godkänt i ämnet. 6

Tjejers intressen i bakvattnet Flickor har i allmänhet bättre betyg än pojkar i alla skolämnen med undantag för ämnet Idrott och hälsa, där pojkar har bättre betyg. I nian tilldelas en fjärdedel av pojkarna betyget väl godkänd i ämnet, jämfört med 15 procent av flickorna. Samundervisning i Idrott och hälsa infördes 1994. Sedan dess har skillnaderna mellan flickors och pojkars deltagande och aktivitetsnivå ökat. Charli Eriksson konstaterar att idrottsämnet fortfarande präglas av en manlig kultur, och lektionerna är oftare anpassade till killars traditionella intressen. Bollsporter, som rankas högst av killarna, är också den vanligaste aktiviteten på lektionerna, medan aerobics och dans som tjejer uppskattar först kommer på sjunde plats bland aktiviteterna i undervisningen. Innehållet i ämnet är därmed en viktig fråga, kanske mer utslagsgivande än antalet timmar. Könsskillnaderna avspeglas nämligen också i aktivitetsnivån. Medan 70 procent av pojkarna säger att de alltid är med på lektionerna och blir andfådda och svettiga, gäller detsamma för bara 30 procent av flickorna. Så många som en fjärdedel av flickorna säger att de oftast är med, men inte rör sig särskilt mycket, mot bara ett par procent av pojkarna. En annan faktor som kan spela in är att flickor också oftare säger att de känner sig äcklade av ofräscha omklädningsrum och liknande. Det är viktigt att uppmärksamma att klädombytet också är en vanlig mobbningssituation. Det kan vara ett väsentligt skäl till att en tiondel av flickorna och tretton procent av pojkarna inte vill byta om tillsammans med andra. Vad ungdomarna gör på fritiden påverkar både hur de mår och deras deltagande i Idrott och hälsa i skolan En tiondel av ungdomarna säger att de aldrig är idrottsaktiva. Det är dock lite osäkert vad de räknar in i idrott de kanske t.ex. inte tänker på dans som idrottsaktivitet, trots att det är en både vanlig och bra form av fysisk aktivitet. Det kan vara ett observandum att var femte 7

flicka och var tredje pojke har idrottsaktiviteter dagligen, en grupp som kanske är för aktiva, säger Charli Eriksson. Det finns tydliga samband med hur mycket ungdomarna rör sig på fritiden och i skolan. De som redan är mycket aktiva får ännu mer och de som inte är fysiskt aktiva på fritiden rör sig också mindre på lektionerna. Skolan fungerar alltså inte kompensatoriskt och utjämnande, skillnaderna förstärks snarare. Ju mindre aktiva ungdomarna är på fritiden, desto sämre och klumpigare känner de sig naturligt nog också på idrottslektionerna. Även betygen i Idrott och hälsa är relaterade till aktivitetsgraden på fritiden. I nian är det nära 40 procent av dem som aldrig rör sig på sin fritid som inte når upp till målen och inte blir godkända i ämnet. Omvänt är det mer än hälften av dem som rör sig varje dag som har fått väl godkänt. Sambanden mellan aktivitetsnivån och hur ungdomarna känner sig är tydliga och visar på en fallande skala. Av dem som på fritiden är aktiva i en idrottsförening var det 90 procent som bedömde sin hälsa som mycket god. Samma gällde för två tredjedelar av dem som inte är med i förening men ändå rör sig mycket och en tredjedel av dem som sällan rör sig. Här är det ingen påtaglig skillnad mellan pojkar och flickor. Sociala skillnader slår igenom Det är en myt att elever som inte är studiebegåvade i alla fall kan stärka sin självkänsla genom att prestera inom idrotten, säger Charli Eriksson. Tvärtom så har de ungdomar som är duktiga i andra ämnen generellt sett också bättre betyg i Idrott och hälsa. Det blir särskilt tydligt på gymnasienivå, där de som lyckas sämst i Idrott och hälsa är elever i yrkesinriktade program. 8

Föräldrarnas utbildningsnivå slår igenom på ungdomarnas fysiska aktivitet. Bland dem som har föräldrar med akademisk utbildning är det dubbelt så många som har betyget väl godkänd i Idrott och hälsa jämfört med barn till lågutbildade föräldrar. Det visar att skolan har en viktig uppgift i att kompensera och ge stöd i utvecklingen, säger Charli Eriksson. Vad som är positivt är att ämnet har ett starkt stöd hos föräldrarna. Mer än hälften anser att Idrott och hälsa är ett av de fem viktigaste skolämnena. Men lever skolan upp till det förtroendet och de förväntningarna? Sociala aspekter och självkänsla är viktiga Vad lär sig ungdomarna i ämnet Idrott och hälsa? En tredjedel säger att de har lärt sig det de kan inom området i skolan, lika många har lärt sig på sin fritid och den sista tredjedelen både och. Många tycker att de i ämnet Idrott och hälsa lär sig olika idrottsaktiviteter och att förbättra sin kondition, styrka och rörlighet. Men ämnet har också viktiga sociala aspekter. Mer än hälften uppger att de lär sig ta hänsyn till både pojkar och flickor. Kunskap om sambanden mellan levnadsvanor och hälsa tas upp av drygt 40 procent av ungdomarna, och kunskap om dopning och ätstörningar ligger på en tredjedel och lägre. Samma gäller för friluftsliv under olika årstider. I värsta fall lär sig ungdomarna sämre självförtroende. Då handlar det inte längre om inlärning utan snarare om avinlärning, säger Charli Eriksson. Det är en viktig fråga att ta itu med, och att hitta modeller att minska könsskillnaderna. Dessa folkhälsofrågor får inte bli projekt som är på genomresa i skolan, och det gäller att få ihop frågor om fysisk aktivitet, mat, missbruk m.m. till en helhet och inte ta ett spår i taget. En viktig uppgift är också att utveckla fysisk aktivitet i hela skolan. Text: Charli Eriksson, professor i folkhälsovetenskap vid Örebro universitet. 9

Fysisk aktivitet är bra för hjärna och hjärta Det finns vetenskapligt belagda samband mellan fysisk inaktivitet och en rad olika sjukdomar. Hjärt-kärlsjukdomar är t.ex. mellan tre och fem gånger vanligare bland fysiskt inaktiva. Även tjocktarms- och bröstcancer är vanligare i den gruppen, liksom typ II-diabetes och benskörhet, säger professor emeritus Han CG Kemper vid Amsterdams universitet, som har lång erfarenhet av forskning om sambanden mellan fysisk aktivitet och hälsa. I ett unikt forskningsprojekt har han följt en stor grupp ungdomar långt upp i vuxen ålder. Risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar lika mycket av inaktivitet som av rökning, högt blodtryck, högt kolesterol och övervikt. Detta är dock hoppfullt, eftersom fysisk aktivitet är en viktig livsstilsfaktor som vi själva kan påverka, säger Han Kemper. Och medan övriga riskfaktorer förekommer hos ca 20 50 procent av befolkningen är det mellan 60 och 80 procent som är fysiskt inaktiva, så här finns mycket att vinna. Det Han Kemper försökt besvara med sin forskning är bland annat hur sambanden ser ut mellan fysisk aktivitet i ungdomsåren och hälsa i vuxen ålder. Vi vet att barn och ungdomar som är fysiskt aktiva mår bättre. Att de också är friskare som vuxna, beror det på att de har en bättre hälsa redan i tidig ålder, eller är det den fysiska aktiviteten i sig under uppväxtåren som grundlägger hälsan i vuxen ålder? Eller handlar det om att man fortsätter att vara fysiskt aktiv i större utsträckning om man är det redan tidigt, och att det är det som påverkar hälsan även senare i livet? 10

Fysisk aktivitet under uppväxten God hälsa under uppväxten Fysisk aktiv som vuxen God hälsa som vuxen Många rör sig mindre än en timme om dagen Han Kemper berättar om den kontrollerade longitudinella studie som han genomfört i två högstadieskolor i Amsterdam. I projektet har man följt alla elever, 300 flickor och 300 pojkar, i åldern 12 14 år under en tid av 23 år upp till 36 års ålder. Bortfallet är på 30 procent dvs. man har lyckats hålla så stor andel som 70 procent kvar i studien under hela perioden från slutet av 1970-talet (de som hoppat av har i genomsnitt något högre BMI Body Mass Index, förhållandet mellan längd och vikt). I studien har man undersökt många olika livsstilsfaktorer, som rörelse, matvanor, rökning och alkohol och använt dels biologiska mått, dels attityd- och personlighetstest. Under skoltiden genomfördes mätningarna under skoltid i ett mobilt laboratorium vid skolan. Flickorna i undersökningen har generellt haft en lägre nivå av fysisk aktivitet, och både flickor och pojkar rör sig allt mindre ju äldre de blir fram till 30-årsåldern. Det är bara tonårspojkarna som i snitt ligger över den rekommenderade fysisk aktiviteten, minst en timme om dagen. Redan i början av 20-årsåldern hamnar de under, för att inte förrän någon gång efter 32 års ålder åter röra sig mer än detta. Flickorna ligger redan från 14-årsåldern under den rekommenderade nivån, och börjar också röra sig mer efter 30, dvs. i den ålder då de oftast har egna barn. I undersökningen finns ett samband mellan föräldrars och barns fysiska aktivitet ju mer aktiva föräldrar, desto mer aktiva barn. 11

Inga stabila mönster En intressant iakttagelse i undersökningen är att enskilda individers fysiska aktivitet generellt sett inte är speciellt stabil, utan varierar starkt under tidsperioden. Inte heller graden av syreupptagningsförmåga är stabil. Det betyder att man inte kan räkna med att den som en gång fått för vana att vara fysiskt aktiv också kommer att fortsätta med det. Men variationen betyder också att det är vanor som kan påverkas och går att förändra, säger Han Kemper. Hälsoeffekter Det finns dock ett signifikant samband mellan hög fysisk aktivitet under ungdomen och bättre syreupptagningsförmåga som vuxen. Däremot går inte en tioprocentig ökning av fysisk aktivitet under 23-årsperioden att avläsa i någon skillnad i syreupptagningsförmåga. Att röra sig lite mer i unga år med mekanisk belastning av skelettet ger goda effekter i skelettuppbyggnad. Andelen överviktiga börjar öka markant bland de unga kvinnorna i undersökningsgruppen i mätningen vid 21 års ålder, då närmare åtta procent har övervikt, mot knappt fem procent av de unga männen. Vid mätningen vid 27 års ålder har männen gått om kvinnorna, med en andel överviktiga på närmare 18 procent, medan kvinnorna ligger kvar på drygt tio procent. Vid 36 år är det 43 procent av männen som är överviktiga, jämfört med 25 procent av kvinnorna. 12

Ju mer aktiva männen var, desto mindre kroppsfett och övervikt. Detta samband gällde dock inte för kvinnor. Däremot fanns inte något signifikant samband mellan mindre födointag och mindre kroppsfett, utan snarare en tendens i motsatt riktning. Men oavsett vikt ger det bättre hälsa att vara vältränad också jämfört med otränade normalviktiga. Kempers slutsats är att det inte är genom kosten vi kan påverka energibalansen (det kräver för mycket av karaktär att stå emot), utan genom den fysiska aktiviteten. Idag rör vi oss motsvarande en energiförbrukning på 1/7 av energiintaget, vilket kan jämföras med en uppskattning om en tredjedel under stenåldern. Att förebygga ohälsa genom att främja fysisk aktivitet är effektivare än minskat energiintag. Fysisk aktivitet Han Kemper har i forskningen funnit fyra argument för fysisk aktivitet i unga år: när man är fysiskt aktiv som ung är man friskare senare i livet fysisk aktivitet ökar syreupptagningsförmågan rätt form av rörelse under uppväxten bygger upp skelettet man får mer på benbanken fysisk aktivitet ger bättre balans mellan energiintag och energiförbrukning och kan antagligen förebygga övervikt och fetma Text: Han CG Kemper, professor emeritus vid Amsterdams universitet. 13

En inbjudande fysisk miljö, gångavstånd och cykelvägar gör att vi rör oss mer Hur miljön är utformad har stor betydelse för hur barn och unga rör sig, säger docent Sven Bremberg, vid Statens folkhälsoinstitut samt Institutionen för Folkhälsovetenskap, Karoliniska Institutet. Sven Bremberg berättar att kulturgeografer har visat att vi gärna rör oss till fots inom en radie av 400 meter för att komma till affären, skolan och fritidsaktiviteterna. Det betyder att människor rör sig mer för egen maskin (till fots eller på cykel) i tättbebyggda områden än i utglesad bebyggelse, där avstånden till olika funktioner gör att man inte kan nå dem annat än med bil eller allmänna transportmedel. Det är sju åtta gånger vanligare att man går till fots i tättbebyggda områden. Dessa skillnader kvarstår när man har kontrollerat sociala faktorer i olika typer av bostadsområden. Studier visar också att man är mindre fysiskt aktiv på landsbygden, där man är extremt beroende av bil och där cykelvägar oftast saknas. Våra rörelsevanor har förändrats radikalt de senaste 50 åren. När spårvagnar, bussar och tåg kom blev det möjligt att glesa ut samhällena och skilja funktionerna åt, och med bilismen tog detta ytterligare fart. Nu bor många i områden dit det är svårt att ta sig på annat sätt än med bil. Föräldrar skjutsar sina barn till skolan och olika idrottsoch fritidsaktiviteter. Fetmaepidemin har sin början på 1970-talet. Det är tänkvärt att det är vid denna tidpunkt som utglesningen av våra tätorter på allvar utvecklas, eftersom de flesta då börjar ha tillgång till bil och 14

därför kan bo i relativt glesbebyggda villaområden, säger Sven Bremberg. I det land där fetmaepidemin är mest utvecklad, USA, är också bebyggelsen markant utglesad och människor ofta helt beroende av biltransporter. Det finns en del metastudier (sammanvägningar av resultaten från flera mindre studier) om miljöfaktorer och ungas fysiska aktivitet. När man har kontrollerat för ålder, kön och sociala skillnader kvarstår följande belägg: barn, ungdomar och vuxna rör sig mer när närmiljön är estetiskt tilltalande tillgång till fria områden (parker t.ex.) ger mer fysisk aktivitet möjlighet till fysisk aktivitet i bostadens absoluta närhet (t.ex. på gården eller gatan utanför) ger mer rörelseaktiva barn Det finns också en kontrollerad studie där man har tittat på vad en förändring av miljön betyder för barns rörelse. Tyvärr är resultaten inte så imponerande förbättringen av cykelbanorna hade efter tre år ökat cyklandet med blygsamma tre procent. Men det är ändå en positiv förändring, och den talar för att sådana måste ses långsiktigt, kanske på tio tjugo års sikt, säger Sven Bremberg. En annan studie av tio skolor där man förbättrat skolvägen med t.ex. trafikljus visade däremot att 15 procent ökade sin fysiska aktivitet. En studie talar för att bättre lekutrustning på skolgårdar minskar förekomsten av fetma hos barnen, mest för pojkar. En litteratursammanställning som gjorts av SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) visar att det finns goda belägg för att insatser i skolan kan minska förekomst av fetma. I dessa undersökningar har man förändrat både skolmiljön och mathållningen, och det går inte att avgöra vilken enskild åtgärd som är mest effektiv. Text: Sven Bremberg, Statens folkhälsoinstitut samt Institutionen för Folkhälsovetenskap, Karoliniska Institutet. 15

FYSS fysisk aktivitet på recept även för barn Det finns klarlagda samband mellan fysisk aktivitet och olika riskfaktorer. Övervikt i barndomen ger t.ex. större risk för hjärtkärlsjukdomar i vuxen ålder, oavsett vikten som vuxen. Fysisk aktivitet är viktig när det gäller riskfaktorer som blodtryck, blodfetter och syreupptagning. Motionsrekommendationer för friska barn kan därför vara ett sätt att förebygga sjukdom, säger Ulrika Berg, doktorand vid barnendokrinologiska laboratoriet vid Astrid Lindgrens sjukhus. Studier* visar att TV- och videotittandet ökar risken för fetma. I en del andra länder finns redan rekommendationer beträffande fysisk aktivitet för barn och unga, t.ex. i USA. Internationellt rekommenderas minst en timme fysisk aktivitet om dagen av medelhög intensitet, från sex års ålder. Vi har ingen sådan specifik rekommendation i Sverige. FYSS står för Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling och innehåller konkreta motionsrekommendationer från svenska experter inom olika medicinska specialiteter. Boken har tagits fram i ett samarbete mellan Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) och Statens folkhälsoinstitut. Ulrika Berg arbetar med att ta fram de rekommendationer som ska gälla barn. * En forskningsgenomgång som Statens folkhälsoinstitut har gjort ger för övrigt inget starkt stöd för samband mellan datorspelande och övervikt, men däremot för positiva effekter på spatiala förmågor och reaktionstid. Se rapporten Hälsoeffekter av tv- och datorspelande, www.fhi.se 16

FYSS kan vara ett hjälpmedel i samverkan mellan föräldrar, skola, hälso- och sjukvård och andra berörda. Det är ett sätt att förebygga, att nå dem som är i riskzon för dålig kondition, t.ex. de barn som har astma. Det är en stor utmaning, och det finns ett stort intresse att få råd och konsensus, säger Ulrika Berg. Rekommendationerna måste också vara praktiskt, ekonomiskt och etiskt genomförbara. Goda hälsoeffekter En viktig fråga gäller doseringen, hur intensivt, hur ofta och hur länge. För det måste man också veta vad syftet är hälsoeffekter nu eller att påverka hälsan i vuxen ålder. Och det gäller att komma ihåg att fysisk aktivitet kan ge hälsoeffekter även mentalt och kognitivt, t.ex. när det gäller inlärning m.m. Tidigare har det argumenterats om fysisk aktivitet främst för att öka kondition och styrka, vikt och blodtryck, och då betonades intensiteten i träningen. Sedan kom en period då mängden fysisk aktivitet betonades mer än intensiteten. Nu när forskningen har visat att vissa riskfaktorer påverkas av konditionen, dvs. syreupptagningsförmågan, har det svängt tillbaka till att åter handla om intensitet. Det har kommit en del svenska studier på senare år att stödja sig på. När det gäller barns aktivitet visar en studie bland normalviktiga barn i åldrarna sex till tolv år att pojkarna i snitt ägnar två och en halv timme om dagen till fysisk aktivitet, och flickorna två timmar. Pojkarna tar i snitt 15 000 steg per dag (vilket blir ca 7,5 km!), medan flickorna tar 12 000 steg. En longitudinell studie av effekten av träningsprogram har visat att barn med fetma får de största vinsterna av träningen. De får också större effekter på blodfetterna. Undersökningar visar också att feta barn som tränar påverkar sin insulinkänslighet, även om de inte går ner i vikt. Träningen ger också andra positiva effekter. När det gäller benmassan får man de största effekterna före puberteten. En halvtimme extra fysisk aktivitet i veckan kan ge en ökning av benmassan på fem procent (i vissa fall upp till 30 procent). 17

Rekommendationer De konkreta råd som det så här långt finns formulerade när det gäller att stimulera barns fysiska aktivitet är t.ex. följande: det är bra med upprepade korta episoder av aktivitet (dvs. att efterlikna barnens spontana fysiska rörelsemönster) en relativt hög volym ger marginal att göra fysisk aktivitet möjlig genom miljöanpassning är betydelsefullt det är viktigt att sätta upp konkreta mål man måste anpassa aktiviteterna till barnets mognad och förmåga för att lyckas barn behöver lära sig olika färdigheter för att känna glädjen i att röra sig fysisk aktivitet måste komma in i vardagen motiverade barn kan få träna mer organiserat (men inte barn under sex år) man måste försöka involvera familjen barn till aktiva föräldrar är aktiva barn ett sätt är att inventera föreningslivets erbjudanden som passar föräldrar och barn undvik inaktivitet (ett bra råd för dem som har övervikt är att undvika inaktivitet genom att t.ex. stå vid datorn) Text: Ulrika Berg, doktorand vid Astrid Lindgrens sjukhus. 18

Fysisk aktivitet hos unga kan påverka den maximala bentätheten Benskörhet är ett av våra stora folkhälsoproblem. Benets täthet och kvalitet försämras med åldern med sämre hållfasthet och risk för benskörhet (osteoporos). Det är vanligare bland kvinnor, särskilt efter klimakteriet. Rökning, låg vikt och cortisonbehandling påverkar också, men 70 80 procent förklaras av ärftlighet. Resterande 30 procent går att påverka med fysisk aktivitet, säger med. dr. Eva Ljunggren Ribom vid Uppsala universitet. Ca 70 000 benbrott om året beror på benskörhet och kostar ca 3,5 miljarder. Den högsta benmassan har vi i 20 30-årsåldern, sedan minskar den. För kvinnor går minskningen snabbare i samband med klimakteriet. Om man kan öka benmassan när den är som högst med fem procent kan benskörheten minska med 40 procent. Skelettet är en levande vävnad och behöver belastas för att bibehållas. Det handlar om mekanisk belastning, som gör skelettet både grövre och tätare, starkare. Det är inte all fysisk aktivitet som fungerar. Energiförbrukning i sig har inte så stor betydelse för skelettet. Bencellerna reagerar på mekanisk belastning. Man behöver knycka, bända, dra, vrida och pressa ihop för att det ska ge resultat. Hopp och skutt är bra. 19

De idrotter som gör nytta ur skelettsynpunkt är t.ex. tennis, badminton, volleyboll, konståkning, gymnastik och balett. Simning ger ingen belastning på skelettet. Att promenera till simhallen ger bättre effekt än själva simningen. Det har visat sig att intensiv löpning, mer än sju mil i veckan, ger motsatt effekt. Troligen är förklaringen att de som tränar så mycket också har en lägre vikt, och också lägre nivåer av könshormoner. När behöver man börja träna för att få effekter på benmassan? Man kan bygga upp benmassa med träning även i vuxen ålder, men ju tidigare dess bättre. En SBU-genomgång visar att fysisk aktivitet före och under puberteten ger störst bentäthet. Senare träning ger ett bättre bibehållet skelett och minskar förlusterna. För de äldre gör det förmodligen mer nytta att träna balans för att undvika fall och därmed benbrott. Text: Eva Ljunggren Ribom, med. dr. vid Uppsala universitet. 20

Hur kan man mäta fysisk aktivitet bland barn och unga? Handlar sambandet mellan övervikt och fysisk aktivitet om total mängd aktivitet, eller är tid och intensitet viktigare? Det är viktigt att veta vad man talar om och ha vetenskapliga belägg för det man rekommenderar, sa Andreas Nilsson, doktorand vid Institutionen för Idrott och hälsa vid Örebro universitet, och talade om olika metoder för att mäta fysisk aktivitet bland barn. Vi vet inte så mycket om hur barn och ungdomar rör sig i olika åldrar, och skillnader mellan flickor och pojkar. Det saknas uppföljningsstudier från uppväxtåren som kan ligga till grund för rekommendationer av daglig aktivitetsdos. Det är inte heller klart hur sambandet ser ut mellan fysisk aktivitet och övervikt hos barn. Vi vet t.ex. inte i vilken utsträckning inaktiv tid spelar roll, eller tid med olika aktiviteter av olika intensitet. För att kunna svara på det behöver vi följa barn och unga över längre tid, redan innan de blir överviktiga. Det finns olika definitioner av fysisk aktivitet, som tar fasta på energiförbrukningen och aktivering av skelettmuskulaturen. När man ska mäta fysisk aktivitet i energiförbrukning måste man räkna bort den betydelse som kroppsstorleken har. Intensitet (hur mycket) är svårt att mäta, hur länge och hur ofta är lättare. Intensiteten kan mätas på många sätt syreförbrukning, hjärtfrekvens, energikostnad och självskattning. De mest tillförlitliga metoderna är också de kostsammaste, och är också av praktiska skäl inte lämpliga i större undersökningsgrupper. Men det är inte bara intensiteten som är intressant, utan även aktivitetsmönster. Från observationsstudier av skolgårdslek vet man att barn har snabbare växlingar i aktivitetsnivå (från hög till låg intensitet) än vuxna. Det rör sig ofta om korta episoder av intensiv aktivitet, 95 procent av dem är kortare än 15 sekunder. 21

Vill man mäta den totala fysiska aktiviteten och se aktivitetsmönstret utan att påverka, med metoder som inte kräver så mycket av barnen, och använda stora grupper, är det helt klart att fördelarna med självrapportering överväger. Att fråga barnen själva är billigt, enkelt och kan användas på många. Nackdelarna är att informationen är begränsad, det finns risk för minnesfel och barn kan ha svårt att själva uppskatta intensiteten på ett jämförbart sätt. Mätningar av hjärtfrekvens all vaken tid är en metod som ofta användes tidigare. Fördelen är att man får ett mått på den totala energiförbrukningen, ser mönster och kan ha rimligt stora grupper. Nackdelarna är att man måste kalibrera mot syreupptagningen för varje individ, vilket är tidskrävande, att det är ett indirekt mått och att det påverkas av annat än fysisk aktivitet. Accelerometer är en metod för att mäta intensitet som under de senaste fem åren har blivit nästan lika vanligt som självskattningar. På ett höftbälte bärs en apparat som mäter accelerationer intensitet, varaktighet och frekvens räknat i antal counts, och redovisas som en kurva över dagen. Man kan se hur aktiviteten fördelas över tid samt göra jämförelser mellan individer och mellan könen. När man jämfört acceleratorn vetenskapligt med energiförbrukning har det visat sig att den ger ett bra mått på total fysisk aktivitet. Den största nackdelen med metoden är att den är okänslig för viss typ av fysisk rörelse, som t.ex. cykling, med liten vertikal acceleration. Accelerometer har t.ex. använts i en före-eftermätning i en skola i Örebro där man införde 60 minuters fysisk aktivitet om dagen. Preliminära resultat visar att de som var inaktiva före mätningen har förändrats mest i positiv riktning, medan det inte har spelat så stor roll för de redan aktiva. Vilken typ av information man vill ha måste avgöra vilken mätmetod man väljer. Det måste vara en validerad och objektiv metod, där det finns jämförelsematerial. För att få heltäckande information behövs helst en kombination av metoder. Det är viktigt att veta inte bara hur mycket aktivitet barn och unga ägnar sig åt, utan också vilken typ av aktivitet, i vilket sammanhang och med vem och vad som sker under inaktivitet. Text: Andreas Nilsson, doktorand, Örebro universitet. 22

23

Litteraturtips: Eriksson Charli, Gustavsson Kjell, Johansson Therese, Mustell Jan, Quennerstedt Mikael, Rudberg Karin, Sundberg Marie, Svensson Lena. Skolämnet Idrott och hälsa i Sveriges skolor en utvärdering av läget hösten 2002. Örebro: Örebro universitet, Institutionen för Idrott och hälsa, 2003. Eriksson Charli, Gustavsson Kjell, Quennerstedt Mikael, Rudberg Karin, Öhman Marie, Öijen Lena. Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03), Idrott och hälsa. Skolverket, 2005. FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Yrkesföreningarna för Fysisk Aktivitet (YFA), Statens folkhälsoinstitut, 2003. Kemper Han CG, Amsterdam Growth and Health Longitudinal Study. Medicine and sport science. Vol 47. Amsterdam 2004. NCFF, Örebro universitet, 701 82 Örebro Telefon 019-30 11 38. www.oru.se/ncff Produktion: Tammerman/Koubek. Foto: Per Nylander, Penylbild. Dokumentation: Merike Lidholm, Ordagrant ML. Tryckning: Tetab Tryckeri AB. 2005 24