Planerad 40 kv kraftledning mellan Forsmo och Näsåker i Sollefteå kommun

E.ON Elnät Sverige AB Nobelvägen 66 205 09 Malmö eon.se T 040-25 50 00 Samrådsunderlag Planerad 40 kv kraftledning mellan Forsmo och Näsåker i Sollefteå kommun Maj 2016 Bg: 5967-4770 Pg: 428797-2 Org. Nr: 556070-6060 Säte: Malmö

Projektorganisation E.ON Elnät Sverige AB 205 09 Malmö eon.se ÅF Industry AB Box 585 201 25 Malmö www.afconsult.com Rapporten har upprättats av Terese Edlund, Emma Kruger och Mattias Montelin För kartor i underlaget innehas rättighet: Lantmäteriet MS2006/02876 sid 2/32

Innehållsförteckning 1 Inledning 5 1.1 Bakgrund 5 1.2 Tillstånd 6 1.2.1 Genomförande av samråd 6 1.3 Lokalisering, omfattning och utformning 8 2 Studerade alternativ 9 2.1 Utredningsområde 9 2.2 Alternativa tekniker 11 2.2.1 Luftledning 11 2.2.2 Markförlagd kabel 13 2.2.3 Val av tekniskt utförande 13 2.3 Stråkalternativ 14 2.3.1 Stråkalternativ 1 16 2.3.2 Stråkalternativ 2 till 5 16 2.3.3 Stråkalternativ 6 18 2.3.4 Stråkalternativ 7 till 10 18 2.3.5 Markkabelstråk A 19 2.3.6 Avfärdade stråkalternativ 19 2.4 Alternativa stationsplaceringar 20 2.5 Nollalternativ 20 3 Beskrivning av berörda intressen 21 3.1 Landskapsbild 21 3.2 Markanvändning, bebyggelse och planer 22 3.3 Riksintressen 22 3.4 Naturmiljö 23 3.5 Kulturmiljö 24 3.6 Rennäring 24 3.7 Friluftsliv 25 sid 3/32

3.8 Infrastruktur 25 3.9 Boendemiljö, hälsa och säkerhet 25 4 Konsekvensbedömning 27 4.1 Landskapsbild 27 4.2 Markanvändning, bebyggelse och planer 27 4.3 Riksintressen 28 4.4 Naturmiljö 28 4.5 Kulturmiljö 28 4.6 Rennäring 28 4.7 Friluftsliv 28 4.8 Boendemiljö, hälsa och säkerhet 29 5 Förslag till disposition MKB 30 6 Referenser 31 7 Bilagor 32 sid 4/32

1 Inledning E.ON Elnät Sverige AB (E.ON Elnät) planerar att uppföra en ny 40 kv kraftledning mellan Forsmo och Näsåker inom Sollefteå kommun. Syftet med ledningen är att förstärka elnätet i området och öka leveranssäkerheten till orterna. Nybyggnationen medför att nätkoncession för linje (tillstånd) ska sökas för ledningen. Som en del i tillståndsprocessen ska samråd genomföras, och detta material utgör underlag för samrådet. 1.1 Bakgrund E.ON Elnät planerar en kraftledning som kommer att öka leveranssäkerheten samt minska risken för strömavbrott i framförallt delar av Sollefteå kommun. Kraftledningen planeras mellan en befintlig transformatorstation i Forsmo och en ny transformatorstation i Näsåker. Den nya stationen (40/10 kv) behöver uppföras för att transformera spänningen från de inkommande ledningarna till lägre spänning så att strömmen skall kunna fördelas ut på lokalnätet i Näsåker. En lokaliseringsstudie har genomförts för att utreda lämplig lokalisering för den nya stationen vid Näsåker och tillståndsprocessen för denna stationsplacering har hanterats separat. Samråd enligt 12 kap 6 har genomförts för stationen. Länsstyrelsen har även 2015-02-12 beslutat att meddela E.ON Elnät dispens att uppföra stationen, samt en 40 kv luftledning, inom landskapsbildskyddat område. Transformatorstationernas placeringar framgår av kartan i figur 1. Under processen för att ta fram lämpliga områden och ledningsstråk har tidigare samråd för kraftledningen genomförts i omgångar framförallt under perioden 2009-2011. Eftersom relativt lång tid hunnit förlöpa från tidigare genomförda samråd samt för att uppfylla miljöbalkens krav på alternativredovisning har E.ON Elnät beslutat att göra ett omtag kring delar av tillståndsprocessen. Det samråd som nu genomförs syftar till att uppdatera och identifiera de lämpligaste stråken för etableringen under nuvarande förhållanden. sid 5/32

Figur 1. Översiktskarta över området kring Forsmo och Näsåker. Tranformatorstationerna som ledningen planeras mellan är utmärkta som gula punkter. 1.2 Tillstånd För att få bygga och använda en kraftledning krävs tillstånd, sk. Nätkoncession för linje. Bestämmelser om nätkoncession för linje återfinns i ellagen (1997:857). I en ansökan om nätkoncession för linje ska det enligt ellagen ingå en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsförfarandet och upprättandet av en MKB sker i enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. Miljöbalken (1998:808). Syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och ge berörda möjlighet till insyn och påverkan. För att få nyttja del av annans fastighet för ledningsändamål krävs en rättighet. De typer av rättigheter E.ON Elnät tillämpar utgörs av servitutsavtal eller ledningsrätt. 1.2.1 Genomförande av samråd Samråd ska enligt miljöbalken genomföras i första hand med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och enskilda berörda. Om verksamheten antas medföra betydande miljöpåverkan enligt länsstyrelsens bedömning ska samråd även ske med övriga statliga myndigheter, kommuner, organisationer och den allmänhet som kan beröras. För att ge möjlighet för berörda att tidigt följa utvecklingen i projektet avser E.ON Elnät att redan från början samråda brett och att samråda med samtliga instanser vilket beskrivs nedan. sid 6/32

I detta skede omfattar samrådet ett utredningsområde och stråk enligt figur 2 och bilaga 1, och genomförs genom brevutskick till länsstyrelse, kommun, övriga berörda myndigheter och organisationer samt berörda fastighetsägare. För att nå allmänheten kommer samrådet annonseras i lokalpressen. Genom samrådsannonsen informerar E.ON Elnät om projektet och ger möjlighet att lämna synpunkter och ställa frågor. Samrådsunderlaget kommer även finnas tillgängligt att ta del av på E.ON Elnäts hemsida (eon.se/regionnat). Det utredningsområde och de stråk som samrådet gäller har avgränsats i en lokaliseringsprocess. Denna utredning finns beskriven i kapitel 2. Under samrådet kan justeringar av utredningsområde och stråk bli aktuella om det finns särskilda skäl för detta. Under samrådet samlas synpunkter på utredningsområde och stråk in och dessa synpunkter tillsammans med miljömässiga och ekonomiska faktorer samt teknisk genomförbarhet står till grund för beslut om val av stråk. När val av stråk har fattats kommer ytterligare ett samråd avseende möjliga ledningssträckningar genomföras. Samrådsprocessen med dess ingående samråd, inkomna yttranden med mera kommer att sammanställas i en samrådsredogörelse. Efter samrådsprocessen kommer en MKB att upprättas. MKB:n kommer att ingå i den ansökan om nätkoncession för linje som ska sändas in till Energimarknadsinspektionen för tillståndshandläggning. Myndigheten skickar ansökan på remiss och inhämtar yttranden från bland annat länsstyrelse, kommun och fastighetsägare och andra som berörs av ansökan. Därefter fattas beslut om koncession ska medges eller inte. sid 7/32

1.3 Lokalisering, omfattning och utformning Samrådet avser en ny 40 kv kraftledning som ska löpa mellan befintlig transformatorstation i Forsmo och en ny planerad transformatorstation nära Näsåker, i Sollefteå kommun. Syftet med ledningen är att förstärka elnätet i området och skapa flera matningsvägar. Leveranssäkerheten av el kommer att öka eftersom risken för strömavbrott minskar i och med att den planerade ledningen driftsätts. Genom ledningen bildas ett så kallat maskat elnät som innebär att det krävs mer än ett ensamt ledningsfel för att orsaka strömavbrott. Underhåll kan förenklas och elnätet i området blir mindre sårbart. Det är drygt 22 km fågelvägen mellan transformatorstationerna, men den planerade ledningen beräknas bli ca 24 till 30 km lång beroende på vilken utformning och sträckning som väljs. Stora möjligheter finns i området att samlokalisera ledningen med befintliga stam- eller lokalnätsledningar. Oavsett teknikval kommer ledningen bestå av tre faser eftersom det svenska elnätet är ett så kallat 3-fassystem för växelström. De alternativ som studerats, gällande den planerade ledningens lokalisering och teknisk utformning, presenteras i kapitel 2. sid 8/32

2 Studerade alternativ För att fastställa kraftledningens slutgiltiga sträckning och tekniska utformning studeras inledningsvis flera olika alternativ. Gällande lokaliseringsprocessen så avgränsas först ett utredningsområde och inom detta tas flera möjliga stråk för ledningen fram. Valet av utredningsområde och stråk styrs av flera olika faktorer såsom natur- och kulturmiljöförutsättningar, bostäder, infrastruktur, topografi samt tekniska och ekonomiska aspekter. Aktuellt samråd syftar till att inhämta synpunkter kring utredningsområdet och de alternativa kraftledningsstråk som tagits fram. När samrådet är genomfört kommer E.ON Elnät att utvärdera synpunkterna, identifiera lämpliga sträckningsalternativ och genomföra ytterligare samråd inför förslag av den sträckning som kommer att utgöra huvudalternativ i ansökan om nätkoncession. 2.1 Utredningsområde Ett utredningsområde har avgränsats inom vilket det anses vara möjligt att anlägga den nya kraftledningen, se kartan i figur 2 nedan. Utredningsområdet utgår ifrån projektets två fasta utgångspunkter, nämligen tranformatorstationerna i Forsmo och Näsåker som ledningen planeras emellan. Den befintliga transformatorstationen i Forsmo är belägen i utkanten av samhället. Läget för stationen i Näsåker är fastställd, dock är stationen ännu inte uppförd. I ett tidigare skede i detta projekt genomfördes en lokaliseringsstudie för att utreda lämplig placering av stationen. Den kommer att vara belägen knappt 2 km sydöst om samhället Näsåker, på östra sidan om Ångermanälven. Ångermanälven sträcker sig längs hela utredningsområdet i nord-sydlig riktning från Näsåker till Forsmo. Älven utgör en central del, både geografiskt i utredningsområdet och som utgångsläge i landskapet då en stor del av samhällsinfrastrukturen i området förhåller sig till älven. Bebyggelsen är koncentrerad till dess stränder och vägar sträcker sig parallellt längs älven. Vidare är byggnation av kraftledningar vid älvkorsningar ofta tekniskt komplicerade, oavsett teknikval. Då transformatorstationen i Forsmo ligger på västra sidan om Ångermanälven, och stationen i Näsåker ligger på östra sidan om älven har kraftledningsstråk tagits fram både väster och öster om älven. På västra sidan om älven finns samordningsmöjligheter med befintliga stamnätsledningar samt färre antal bostadshus än på östra sidan, se figur 3. Även på östra sidan om älven finns samlokaliseringsmöjligheter, dels med befintlig lokalnätsledning, och dels med väg 90 som passerar parallellt med Ångermanälven. sid 9/32

Figur 2. Karta över det utredningsområde som avgränsats för ledningen. Utredningsområdet omfattar främst kuperad skogsbruksmiljö med inslag av jordbruksmark samt flera sjöar och vattendrag. Inom hela utredningsområdet finns flera lokala höjder och utmanande branter. Terrängen väster om älven och även bitvis öster om älven är så kuperad att den utgör en begränsning för kraftledningsbyggnationen. Vidare finns ett antal naturmiljöintressen i området som ytterligare begränsar lokaliseringen av kraftledningen. sid 10/32

Figur 3. Kartorna visar några av de möjligheter och begränsningar som finns inom utredningsområdet. I kartan till vänster har befintliga kraftledningar som kan nyttjas till samlokalisering markerats med blått, och i kartan till höger har befintliga bostäder markerats med lila färg. Utredningsområdet har således begränsats i norr och söder av de båda transformatorstationerna som ledningen planeras ansluta till, och i öst och väst breddats för att möjliggöra samlokalisering med befintlig infrastruktur. Att låta ledningen passera ytterligare längre österut eller västerut anses ge en orimligt lång ledningssträcka. 2.2 Alternativa tekniker Den nya anslutningsledningen planeras som en 40 kv växelströmsledning. Det finns två olika huvudtekniker, antingen utförande i luftledning eller som markförlagd kabel. 2.2.1 Luftledning Som luftledning kommer ledningen att utformas som en regionnätsledning i enlighet med Svensk standard med enkelstolpskonstruktion och 45 kv driftspänning. Stolparna kan bestå av t ex trä, betong, komposit eller stål och normalt vara mellan 12-16 meter höga. Vid behov kan stolparna utrustas med fågelskydd/fågelavvisare. Vid passage av Ångermanälven används troligtvis portalstolpar och vid behov kan tvåbenta vinkelstolpar användas vid vinklar. Spannlängden, det vill säga avståndet mellan stolparna, är beroende av bland annat terrängen samt de natur- och kulturmiljövärden som finns i området och kommer troligtvis vara mellan 70 och 120 meter. Luftledningen kommer att sakna topplina och planeras med oisolerade faslinor. sid 11/32

Figur 4. Illustration av 40 kv ledning samt principiellt utförande av ledningsgata för luftledningar. För en luftledning krävs en trädsäker ledningsgata. Detta sker genom att cirka 15 meter på vardera sidan om ledningen hålls fri från högre vegetation. Dessutom kommer enstaka höga träd utanför detta område om de vid fall kan skada ledningen att fällas eller toppas. I figur 4 finns en bild av en 40 kv luftledning samt en principskiss av en ledningsgata. För de fall där den aktuella ledningen kan samlokaliseras med befintliga ledningar behöver ledningsgatan breddas med ca 20 meter. Vid byggnation av en luftledning utförs inmätning, stämpling och värdering av intrånget vartefter större träd och buskar i skogsgatan avverkas. Innan stolpar byggs utförs grundläggningsarbete och på vissa platser kan även en markundersökning vara nödvändig för att bedöma de geologiska förutsättningarna. Slutligen reses stolpar och faslinorna dras mellan stolparna. Stolparna stagas endast om det behövs och arbetsjordtag. Under byggnation kommer det att förekomma transporter i och i anslutning till ledningsgatan. För att minimera intrånget och åverkan i området kommer, i största möjliga mån, redan befintliga vägar att användas för dessa transporter. Efter genomförda arbeten återställs mark som påverkats så långt som det är möjligt. sid 12/32

2.2.2 Markförlagd kabel Kraftledningen kan även utformas som markförlagd kabel. Liksom för luftledning kommer markkabelalternativet utföras enligt Svensk standard. Den planerade 40 kv ledningen kräver ett kabelförband som placeras i rak förläggning i ett schakt som är ca 1 meter brett i markytan och 1,2 meter djupt. Se figur 5. Figur 5. Illustration av kabelförläggning Kablarna placeras på en bädd av sand som tillförs schaktet. Närmast ovanför kablarna läggs sand som skydd. Därefter återfylls schaktet med de uppschaktade massorna och överskottsmassor transporteras bort. Området intill schaktet kommer att nyttjas vid förläggningsarbetet för transporter, upplag av massor, kabeltrummor, arbetsmaskiner m.m. Efter genomförda arbeten kommer mark som påverkats att återställas så långt det är möjligt. På passager där det inte är lämpligt eller framkomligt med kabelschakt kan schaktfri förläggning, såsom styrd borrning eller tryckning, nyttjas. Vid berg kan även sprängning bli aktuellt. Längs ledningssträckningen behövs en vegetationsröjd servicegata för att underlätta åtkomst till ledningen vid eventuella fel. Då markkablar helst anläggs i anslutning till befintliga vägar begränsas antalet möjliga lokaliseringar till det vägnät som finns i området. 2.2.3 Val av tekniskt utförande Två möjliga utföranden finns för den planerade kraftledningen, antingen som trädsäker luftledning eller som markförlagd kabel. Vanligtvis används kabel inom tätbefolkade områden och vid korta sträckor. I aktuellt område med gles befolkning och stora avstånd är den dominerade tekniken trädsäkra luftledningar. sid 13/32

Driftsäkerheten för en markkabel är generellt god, men ett eventuellt fel är svårt och tidskrävande att lokalisera och åtgärda. Det kan ta upp till flera veckor att lokalisera och avhjälpa fel på en markkabel och det kan bli aktuellt att byta ut långa kabelsträckor. I dessa områden där det kan finnas mycket snö och djup tjäle kan det tidvis vara svårt att utföra reparationer. Jämfört med en luftledning så är markkablar betydligt svårare att komma åt för inspektion, felsökning och reparation. För regionledningar som försörjer större områden med el, vilket är fallet här, är det viktigt att eventuella fel kan åtgärdas snabbt. Detta underlättas för luftledningar där både stolpar och linor kan bytas ut något enklare vid behov. Beträffande miljöpåverkan är den stora nackdelen med luftledningar att de kan synas i det omgivande landskapet medan markkablars visuella påverkan är mycket liten. Markkablar innebär en större risk vid känsliga våtmarker, hydrologiska förhållanden kan förändras om de förläggs felaktigt. I detta fall är det även komplicerat att anlägga en kabel över Ångermanälven. Generellt så har en markkabel likväl en mindre påverkan på omgivningen under driftskedet men något större under byggskedet. Markkablar ger ett lägre magnetfält än en motsvarande luftledning. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det betydligt mer kostsamt att anlägga en markkabel jämfört med en luftledning. Materialkostnaden är högre samt bygg- och anläggningskostnaderna, vilket innebär att förläggning av markkabel blir fyra till fem gånger dyrare än att bygga luftledning på samma sträcka. Både markkabelalternativet och luftledningsalternativet utreds inför val av tekniskt utförande och framtagande av huvudalternativ för ledningen. 2.3 Stråkalternativ Arbetet med att ta fram stråkalternativ för den planerade ledningen inleddes med att studera resultaten av de tidigare genomförda samråden för utredningsområde och stråk. Därefter identifierades intressen för kulturmiljö, naturmiljö och friluftsliv med hjälp av kartdata från Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Även övriga aspekter som kan innebära hinder för en kraftledning, såsom befintlig bebyggelse och bostäder, topografi, markbeskaffenhet och teknisk genomförbarhet har undersökts genom kartstudier. Flera möjliga stråk identifierades inom utredningsområdet. Där så bedöms tekniskt möjligt eftersträvas att bygga en eventuell luftledning parallellt med befintlig luftledning då det generellt sett bedöms utgöra ett mindre intrång, jämfört med att låta ledningen passera i obanad terräng. Utifrån ovan nämnda förutsättningar har tio preliminära stråkalternativ för luftledning identifierats samt ett stråkalternativ för markkabel, se karta i figur 6 och bilaga 1. Stråk 1 och markkabelstråket passerar båda på östra sidan om Ångermanälven, medan resterade stråkalternativ, 2-10, passerar väster om älven och medför att ledningen måste korsa älven. sid 14/32

Stråkalternativen har en tilltagen bredd för att ge största möjliga flexibilitet när sträckningar ska tas fram inom stråken, ändå kan stråkalternativen behöva justeras efter genomfört samråd. Stråken är även utformade så att flera alternativ kan kombineras. Figur 6. Karta över utredningsområde och framtagna kraftledningsstråk Vid framtagande av stråkalternativen har hänsyn tagits till skyddade områden i så stor utsträckning som möjligt, dock finns fortfarande en del skyddade områden inom stråkalternativen. Det innebär inte att dessa områden kommer att påverkas vid en eventuell sid 15/32

byggnation av ledningen utan flera sträckningar inom respektive stråkalternativ är möjliga för att undvika skyddade områden. Alla stråkbeskrivningar nedan utgår från Forsmo i söder mot Näsåker i norr. I tabell 1 finns ungefärliga sträckningslängder vid olika stråkkombinationer. 2.3.1 Stråkalternativ 1 Ett luftledningsalternativ har identifierats på östra sidan om älven. Stråket passerar österut från stationen i Forsmo, korsar Ångermanälven och därefter väg 90 och passerar sedan i nordlig riktning öster om vägen. Stråket har anpassats för att passera öster om bebyggelsetäta områden närmast älven. 2.3.2 Stråkalternativ 2 till 5 På västra sidan om Ångermanälven har stråkalternativen 2-5 identifierats som möjliga alternativ på den södra delsträckan. De behöver alla kombineras med något av de andra alternativen för att nå hela vägen från Forsmo till Näsåker. Stråkalternativ 2 utgår från stationen i Forsmo och passerar i nordvästlig riktning tills det når den befintliga ledningsgatan. Stråket har anpassats för att undvika de bostadshus som finns i utkanten av Forsmo, se figur 7 för en närbild av hur stråk 2 anpassats vid älvkorsningen. Stråk 2 har utformats så att samlokalisering med befintlig ledning är möjlig på större delen av sträckningen. Figur 7. Karta som visar hur stråken planerats vid transformatorstationen i Forsmo. sid 16/32

Stråkalternativ 3 och 4 har tagits fram för att möjliggöra samlokalisering med den västra stamnätsledningen som passerar igenom området. För att nå den befintliga ledningsgatan krävs passage igenom ett område där samlokalisering ej är möjlig. För detta kan södra delen av alternativ 3 eller alternativ 4 användas. Stråkalternativ 3 utgår från stråk 2 och passerar inledningsvis längs befintliga kraftledningar och viker därefter av rakt västerut mot stamnätsledningen. Den del av stråket, som passerar nästintill rakt västerut, har anpassats för att undvika naturområden såsom naturreservat och sumpskog. Några få bostadshus finns inom stråket. Stråk 3 följer därefter befintliga ledningsgatan norrut. Stråket har en väl tilltagen bredd för att det ska vara möjligt att lämna befintliga ledningsgatan om så behövs. Stråket fortsätter norrut tills det är i höjd med Västanå, där krävs sedan en kombination med stråkalternativ 6 för att fortsätta norrut. Stråkalternativ 4 kan ej samlokaliseras med befintlig ledning, utan har tagits fram för att utgöra ett alternativ till den södra delen av stråkalternativ 3. Stråk 4 utgår från stråk 2 och passerar norr om Klippen i nordvästlig riktning. Stråket följer delvis en enskild väg som passerar norr om Västeråsbodarna, och möjlighet finns att samlokalisera ledningen med vägen. I höjd med Västanå, finns en del samlad bebyggelse kring Tängstamon. Stråk 2 och 3 har anpassats för att undvika bebyggelsen men samtidigt i huvudsak följa ledningsgatan. Stråkalternativ 5 har tagits fram för att möjliggöra en passage runt bebyggelsen istället, dock finns ingen möjlighet till samlokalisering med befintlig infrastruktur inom stråket. I figur 8 visas hur stråken planerats i området kring Västanå. Figur 8. Stråk 5 (blått stråk) ger möjlighet att passera runt bebyggelsen kring Tängstamon. Dock finns ingen möjlighet till samlokalisering inom stråket. sid 17/32

2.3.3 Stråkalternativ 6 Stråkalternativ 6 utgör en fortsatt passage längs de befintliga stamnätsledningarna. På denna delsträcka finns endast ett alternativ eftersom den västra och östra stamnätsledningen går ihop strax norr om Västanå och passerar därefter parallellt fortsatt norrut. Stråket är i södra delen väl tilltaget men smalnar av längre norrut för att undvika naturmiljöintressen. 2.3.4 Stråkalternativ 7 till 10 Stråkalternativ 7 till 10 utgör möjliga passager över Ångermanälven, se kartan i figur 9. Stråkalternativ 7 är det sydligaste av älvpassagerna vid Näsåker. Stråket är brett för att möjliggöra flera olika sträckningsalternativ över älven och inkluderar möjligheten till samlokalisering med befintlig lokalnätsledning. Öster om älven följer stråket delvis befintlig väg, och löper strax ovanför det branta partiet närmast älvdalgången. Stråkalternativ 8 passerar i nordöstlig riktning från befintliga ledningsgatan, delvis passerar stråket längs en enskild väg vilket ger samlokaliseringsmöjligheter. Stråket ansluter till stråk 7 för att korsa älven och därefter nå upp till stationen i Näsåker. Stråkalternativ 9 skapar ytterligare ett möjligt korsningsområde över älven. Figur 9. Kartan visar framtagna stråkalternativ (stråk 7-10) över Ångermanälven vid Näsåker. sid 18/32

Stråkalternativ 10 är det mest nordliga älvkorsningsalternativet. Stråket lämnar befintliga ledningsgatan och passerar först norrut och därefter i nordöstlig riktning mot älven. Stråkalternativet har utformats så att det inte berör naturreservatet Rågsvedjeberget som ligger precis väster om de befintliga stamnästsledningarna. 2.3.5 Markkabelstråk A Markkabelförband förläggs helst i anslutning till befintliga vägar, möjligheterna till detta är begränsade särskilt på västra sidan om Ångermanälven där vägnätet mestadels består av skogsbilsvägar som ej skapar ett sammanhängande nät mellan Forsmo och Näsåker. På östra sidan om älven finns ett alternativ, väg 90, som sammanbinder Forsmo och Näsåker mer eller mindre raka vägen längs Ångemanälven. Ett markkabelalternativ har tagits fram längs med väg 90. Stråkalternativet korsar Ångermanälven, se figur 7. 2.3.6 Avfärdade stråkalternativ I tidigare skeden av detta projekt har området runt Forsmo-Näsåker studerats, stråkalternativ föreslagits och samråd genomförts. Den information och de synpunkter som inkom under dessa tidigare samråd har beaktats inför detta samråd som nu genomförs. Dock har tid passerat och förutsättningar eventuellt förändrats, därför väljer E.ON Elnät att samråda om vissa stråk igen trots att synpunkter redan finns kring dessa. Inför detta samråd har E.ON Elnät inledningsvis studerat ytterligare ett luftledningsstråk på östra sidan om Ångermanälven. Stråket följde i stora drag en befintlig lokalnätsledning, stråket var lokaliserat mellan Ångermanälven och väg 90. Med anledning av synpunkter som inkommit i tidigare samråd, gällande tät bebyggelse i området, jordbruksmark där ledningen blir väl synlig, turistväg och vandringsleder längs Resele niplandskap som utgör ett turiststråk i kommunen, m.m. så har E.ON Elnät inför detta samråd valt att avfärda stråket. Istället togs ett luftledningsstråk fram som ligger öster om väg 90, stråk 1, se avsnitt 2.3.1. Tabell 1. I tabellen redovisas preliminära ledningslängder vid olika stråkkombinationer. Längderna är endast uppskattade, och är uppmätta i stråkets mitt. Kombination av stråk från Forsmo till Näsåker Stråk 1 Stråk 2 + 6 + 7 Stråk 3 + 6 + 7 Stråk 2 + 4 + 6 + 7 Markkabelstråk A Längd (cirka) 28,6 km 24,4 km 27,8 km 25,7 km 28 km sid 19/32

2.4 Alternativa stationsplaceringar I tidigare skeden av detta projekt har alternativa stationsplaceringar för stationen i Näsåker studerats. Den nu valda placeringen har varit föremål för 12:6 samråd och även beviljats tillstånd att anläggas inom landskapsbildsskyddat område. 2.5 Nollalternativ Nollalternativet innebär att ledningen inte byggs. Detta skulle innebära att de positiva effekterna av den planerade ledningen med ökad leverenssäkerhet, reservmatningsmöjlighet och minskad risk för strömavbrott i Näsåkersområdet uteblir. Nollalternativet innebär samtidigt en oförändrad situation lokalt när det gäller säkerhet, landskapsbild och övriga intressen som beskrivs i detta underlag. sid 20/32

3 Beskrivning av berörda intressen Kartstudier har genomförts för att identifiera de intressen som finns i utredningsområdet och samråd hålls för att identifiera ytterligare intressen i området. Digitalt material från Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har inhämtats. Information om bebyggelse har inhämtats från fastighetskartan och information om områdets kommunala planer har inhämtats från Sollefteå kommun. Identifierade intresseområden inom utredningsområdet beskrivs översiktligt nedan och intresseområdenas utbredning framgår av kartorna i bilaga 2a-d. Figur 10. En typisk vy över älvdalslandskap 3.1 Landskapsbild Största delen av utredningsområdet består av en kuperad skogsbruksmiljö med inslag av sjöar, vattendrag och våtmark. Ångermanälven passerar i nord-sydlig riktning genom utredningsområdet. Längs älvdalgången breder öppen mark och jordbruksmark ut sig, särskilt utbredd i området norr om Mo och norr om Resele, på båda sidor om älven. I sistnämnda område finns närmast älven ett nip- och ravinlandskap. sid 21/32

Igenom hela utredningsområdet finns ett område längs Ångermanälven som är utpekat med landskapsbildskydd. Området är som mest ca 2,5 km brett och sträcker sig från Österås i söder till i höjd med Rå i norr. Området är drygt 36 km långt. Landskapsbildskydd är ett skydd med ursprung i Naturvårdslagen, som har upphört att gälla. Trots detta gäller förordnandena och länsstyrelsens tillstånd krävs för bland annat byggnation, upplag, schaktning, barrskogsodling och luftledningar. Landskapsbildskydd infördes innan riksintressen fanns för att skydda stora områden på enklare sätt än via reservatsbildning. Det var framförallt de visuella upplevelsevärdena man ville skydda. E.ON Elnät har sökt dispens för landskapsbildskyddet och länsstyrelsen har beslutat den 2015-02-12 att E.ON Elnät meddelas dispens att uppföra den planerade stationen i Näsåker, samt en 40 kv luftledning, inom landskapsbildskyddat område. 3.2 Markanvändning, bebyggelse och planer Markanvändningen i området består främst av skogsbruk, jordbruk, jakt, fiske, bärplockning och skoterkörning. I området förekommer även renskötsel, hela utredningsområdet används som vinterbete av olika samebyar. Sollefteå kommuns gällande översiktsplan antogs 1990 och är idag delvis inaktuell och arbetet är påbörjat att ta fram en ny plan. Utredningsområdet är glesbefolkat (21 000 invånare i Sollefteå kommun på knappt 6000 km²) med bebyggelse främst kring orterna Forsmo och Näsåker samt längs hela Ångermanälven och längs väg 90. Bebyggelsen är relativt jämnt fördelad längs älvsträckan, dock finns en koncentration av bostäder kring området norr om Resele. 3.3 Riksintressen Inom utredningsområdet finns ett fåtal riksintresseområden, nämligen riksintresse för rennäringen, för natur- och kulturmiljövård, Natura 2000, riksintresse för friluftsliv samt riksintresse för kommunikation avseende befintlig väg och befintlig järnväg. Områdenas utbredning åskådliggörs i kartan i bilaga 2a. Riksintresset för rennäring består av flertalet vidsträckta och sammanhängande delområden som täcker stora delar av norra Sverige, inom utredningsområdet sträcker sig riksintresset på hela östra sidan om Ångermanälven. Därmed berör de stråk belägna på östra sidan av utredningsområdet, dvs. stråkalternativ 1 och markkabelstråk A. Riksintresseområdet för naturmiljövård är mer begränsat i sin utbredning. Området har namnet Reseles nipravinlandskap och utgörs av ett område kring Resele, området sträcker sig på båda sidor om Ångermanälven och tangeras av både stråkalternativ 2 och markkabelstråk A. sid 22/32

Området innehållande riksintresse för kulturmiljövård benämns Lidgatu och sträcker sig från orten Lidgatu öster om väg 90 till Ångermanälven i väster. Området är skyddat på grund av ortens bymiljö. Byn var centralort i socknen under 1700- och 1800-talet, sedan dess är byn inte skiftad utan tomterna ligger kvar i rad längs bygatan. Den samlade bebyggelsen står kvar och ger en enhetlig och oförvanskad bild av 1800-talets bymiljö, enligt riksantikvarieämbetets motivering till riksintressestatus. Området berörs av markkabelstråket samt stråkalternativ 7 och 8. Tre Natura 2000 områden finns inom utredningsområdet. Det första området heter Nipor i Myre, och är beläget på östra sidan om älven inom riksintresseområdet för naturmiljövård. Området berörs ej av något av stråkalternativen. Det andra Natura 2000 området ligger i nordvästra delen av utredningsområdet. Riksintresset heter Rågsvedjeberget och ligger i direkt anslutning till de befintliga stamnätsledningarna. Det stråkalternativ som passerar närmast är stråk 10, men stråket har anpassats för att inte beröra området. Det tredje området ligger endast delvis inom utredningsområdet, området benämns Jättjärn och ligger i utkanten av utredningsområdet strax söder om Lidgatu. Riksintresset för friluftliv är ett område som sträcker sig genom hela utredningsområdet, längs med Ångermanälven. Området är bitvis över 5 km brett och sträcker sig från Sollefteå i söder hela vägen upp till Näsåker i norr. Området benämns Övre Ådalen. Området berörs av stråkalternativ 1, 2, 6, och stråk 7 till 10 samt markkabelstråket. Väg 90 som passerar genom utredningsområdet längs med Ångermanälven är utpekad som ett riksintresse för kommunikation. Vägen är utpekad som riksintresse då den är av särskild betydelse för regional eller interregional trafik och är en viktig förbindelse mellan kusten (Sundsvall/Härnösand) och norra Jämtland/Västerbottenfjällen. Vägen berörs av markkabelstråk A, då det är planerat i anslutning till vägen och av luftledningsstråk 1 som korsar vägen vid två tillfällen. I sydöstra delen av utredningsområdet passerar en järnväg som också är utpekad som riksintresse för kommunikation. Järnvägen Långsele-Mellansel ingår i stambanan genom Övre Norrland. Banan är främst viktig för godstrafiken och ingår i TEN-T nätet och är därmed av internationell betydelse. 3.4 Naturmiljö Inom utredningsområdet finns flera olika typer av naturmiljöintressen, nämligen naturreservat, naturvårdsområde, nyckelbiotoper, sumpskog, äng- och betesmark, naturvärde, biotopskydd, naturvårdsavtal och våtmarker som inventerats i länsstyrelsens rikstäckande våtmarksinventering (VMI). Vidare finns område som utpekats som riksintresse för naturmiljövård, samt Natura 2000 områden, dessa finns beskrivna i avsnitt 3.3 ovan. De naturmiljöintressen som berörs av något av stråkalternativen finns listade i tabellen i bilaga 3, samt framgår av kartan i bilaga 2b. De naturmiljöintressen som är utpekade som riksintressen finns beskrivna i avsnitt 3.3 ovan. sid 23/32

Gällande vattenmiljö finns även vattenskyddsområde och grundvattenförande vattengeotoper i utredningsområdet. Inget av vattenskyddsområdena berörs av något stråkalternativ, men vattengeotoper korsas av stråk 1, 2, 7, 8, 9, och 10. Det finns sex naturreservat inom utredningsområdet. Stråkalternativen har anpassats för att inte beröra områdena. De benämns Klippen, Västeråsskogen, Vignäsbodarna, Rankarberget, Rågsvedjeberget, och Jättjärn. Rågsvedjeberget och Jättjärn är även Natura 2000 områden och har därför nämnts ovan i avsnitt 3.3. Inom utredningsområdet finns 32 områden utpekade som naturvårdsobjekt. Naturvärdena inom områdena varierar från högt naturvärde till mycket högt naturvärde och upp till högsta naturvärde. Där så har varit möjligt har stråken anpassats för att inte beröra naturvårdsobjekten. Trots dessa anpassningar berörs 9 områden något av stråkalternativen eller markkabelalternativet. Av de 9 områdena tillhör tre stycken den högsta naturvärdesklassen, högsta naturvärde. Områdena benämns Granskog NO Mo, Mångmanån/Tjålmsjöån och Nipravinlandskap i Resele. Det förstnämnda och andra området korsas båda av stråk 1 och markkabelstråk A, det sistnämnda området av stråkalternativ 2 och markkabelstråket. Det sistnämnda området är även utpekat som riksintresse för naturmiljövård, se avsnitt 3.3. För de områden innehållande nyckelbiotoper, sumpskog, äng- och betesmark, naturvärde, biotopskydd, naturvårdsavtal och våtmarker (VMI) hänvisas till tabellen i bilaga 3 där alla naturmiljöintressen som berörs av något av stråken finns listade. Tre fiskevårdsområden finns i utredningsområdet, Eds FVO, Resele FVO och Reselebygdens FVO. Samtliga stråk berör något av fiskevårdsområdena. 3.5 Kulturmiljö Ett område tillhörande kommunens kulturmiljöprogram finns i utredningsområdet. Området heter Lidgatu och är även utpekat som riksintresse, se avsnitt 3.3. Strax norr om anslutningspunkten i Forsmo finns en kulturskyddad bro, Forsmobron. Bron kommer inte att beröras av stråkalternativen. Det finns flera kända kulturhistoriska lämningar inom utredningsområdet. De flesta som har identifierats ligger i anslutning till Ångermanälven. I bilaga 3 finns alla de lämningar listade som berörs av något av stråkalternativen. Kulturmiljöintressen finns även presenterade i kartan i bilaga 2c. 3.6 Rennäring Rennäringen räknas som en areell näring (definieras som näringar som använder resurser på land och i vatten, till exempel jordbruk, skogsbruk, jakt med mera). Samebybegreppet sid 24/32

betyder dels en indelning i ett geografiskt område och dels en administrativ och ekonomisk sammanslutning. Gränserna för en sameby omfattar hela samebyns betesområde det vill säga både året-runt-marker samt vinterbetesmarker. Tre samebyar bedriver enligt tillgängliga underlag rennäringsverksamhet inom utredningsområdet, Ohredahke i ett område väster om Ångermanälven samt Voernese och Vilhelmina Södra på östra sidan om älven. Samebyarna nyttjar området till vinterbete respektive vinterbete och vårvinterbete. 3.7 Friluftsliv Inom området får antas att det bedrivs jakt, fiske, vandring och skoterkörning. Området nyttjas även till bär- och svampplockning samt andra fritidsaktiviteter. Längs med Ångermanälven finns ett område utpekat för riksintresse friluftsliv kallat Övre Ådalen, se avsnitt 3.3. 3.8 Infrastruktur En riksväg finns inom utredningsområdet, väg 90. Vägen passerar längs Ångermanälven och är även utpekad som riksintresse för kommunikation. Ännu närmre älven löper två statliga vägar, väg 953 och väg 906. De löper på västra respektive östra sidan om Ångermanälven. Det övriga vägnätet inom utredningsområdet består av enskilda vägar och är framförallt anpassat för skogsbruksändamål. Två järnvägar finns i utredningsområdet. Stambanan Långsele-Mellansel är ett utpekat riksintresse för kommunikation, se avsnitt 3.3. Längs med Ångermanälvens västra sida passerar en järnväg för godstrafik mellan Forsmo-Hoting. Järnvägen är enkelspårig och ej elektrifierad. Den trafikeras inte av ordinarie trafik utan används främst för timmertransporter från terminalen i Hoting. Järnvägen berörs av de stråkalternativ som korsar Ångermanälven, dvs. stråk 2 samt 7 till 10. Ett flertal kraftledningar i stam-, region- och lokalnäten finns i området. 3.9 Boendemiljö, hälsa och säkerhet Kring kraftledningar alstras elektromagnetiska fält. Elektromagnetiska fält är ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. De elektromagnetiska fälten uppkommer vid generering, överföring och distribution samt slutanvändning av el och påverkas av fasledarnas inbördes avstånd, strömmen i ledarna och avståndet mellan ledarna. sid 25/32

Man vet fortfarande ganska lite om hur magnetfält påverkar människor och djur. Forskningsarbetet avseende de magnetiska fältens påverkan pågår, men i dagsläget har det inte kunnat fastställas ifall det finns några skadliga hälsorisker. Några gränsvärden för magnetfält eller skyddsavstånd till kraftledningar finns ej framtagna av svenska myndigheter. E.ON Elnät tillämpar den vägledning för beslutsfattare som formulerats av fem svenska myndigheter (dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen, och Statens Strålskyddsinstitut) och gavs ut 1996: Myndigheternas försiktighetsprincip för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Myndigheterna rekommenderade gemensamt: Om åtgärder som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. I den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i ansökningshandlingen kommer magnetfältsberäkningar att redovisas samt en utförligare beskrivning av elektromagnetiska fält. Markanvändning i ledningens omedelbara närhet och frågor som rör säkerheten kommer att regleras i de markupplåtelseavtal/ledningsrätter som upprättas med berörda fastighetsägare. De säkerhetsbestämmelser som måste iakttas vad avser uppförande och/eller anordnande av byggnader, upplag och annat i ledningarnas närhet samt de verksamheter som får/kan bedrivas i ledningarnas närhet kommer att anges i markupplåtelseavtalen/ledningsrätterna och finns reglerade i elektriska starkströmsföreskrifter. sid 26/32

4 Konsekvensbedömning Samrådet kommer att ge information kring bevarandeintressen och projektets förutsättningar. När MKB för kraftledningen tas fram kommer miljökonsekvenser att beskrivas utförligt. Nedan ges en översiktlig beskrivning av de intressen som berörs av utredningsområdet och stråkalternativen, konsekvenserna kan dock bli något olika beroende på vilken sträckning och teknisk utformning som slutligen väljs för ledningen. 4.1 Landskapsbild En kraftledning påverkar landskapsbilden i viss utsträckning beroende på landskapets beskaffenheter. Genom skogsmark måste en cirka 30 meter bred ledningsgata avverkas. I öppnare terräng, som till exempel intill myrmark eller jordbruksmark, kommer ledningen att synas väl. I områden där ledningen går i anslutning till befintlig infrastruktur som vägar eller befintliga kraftledningar blir förändringen av landskapsbilden inte lika påtaglig, även om den kommer att synas. Inverkan i landskapet blir något större vid stolpplaceringarna än i spannen. I skogbeklädda landskap behöver avverkning ske för att skapa en ledningsgata. Beroende på omgivningens beskaffenheter så som trädhöjd och hur kuperat området är kan landskapsbildens påverkan variera. Är omgivande träd höga syns knappt ledningsgatan förrän du promenerar in i den. Är landskapet kuperat kommer ledningsgatan att synas mer tydligt. Likaså kan avverkning i produktionsskog snabbt ändra landskapsbild och visuell påverkan. Mest påtaglig kommer landskapsbilden att påverkas i områden som tidigare inte varit påverkade och där ingen samordning med omgivande infrastruktur är möjlig. 4.2 Markanvändning, bebyggelse och planer Markanvändningen i området består till stor del av skogsbruk. Konsekvenserna av ledningen och tillhörande ledningsgata är att produktiv skogsmark tas ur bruk. Dock i varierande grad beroende på teknikval. Påverkan blir mindre där ledningen kan samlokaliseras med befintliga ledningar och ledningsgator samt med vägar. Gällande bebyggelse så läggs fokus på att redan vid planeringen beakta Myndigheternas försiktighetsprincip avseende lågfrekventa elektriska och magnetiska fält (se avsnitt 3.9). Ledningen planeras på ett sådant sätt att den inte strider mot gällande översiktsplan. sid 27/32

4.3 Riksintressen I tillstånds- och projekteringsarbetet är ambitionen att hänsyn ska tas till utpekade riksintresseområden i en omfattning som möjliggör en ny ledning. Påverkan kan beskrivas mer genomgående efter information från detta och kommande samråd samt när sträckningsförslag tagits fram. 4.4 Naturmiljö I tillstånds- och projekteringsarbetet kommer hänsyn att tas till identifierade naturmiljöintressen. I samband med ledningsbyggnationen behöver skog i området tas ned. För att undvika skador på naturmiljöintressen i ledningsgatan i samband med uppbyggnad och underhållsåtgärder kommer särskild försiktighet iakttagas, genom till exempel att minimera terrängkörning med maskiner. Tekniska hjälpmedel, såsom grävmaskinsplattor och mobila broelement, kan även användas för att minska risken för att skogsmark förstörs. Säsongskänsliga djurarter kan komma att beröras i byggnationsarbetet och eventuella åtgärder kommer att preciseras i MKB:n. Inventeringar kommer att genomföras för att ytterligare ge värdefull information inför framtagandet av lämpliga sträckningsalternativ. 4.5 Kulturmiljö Det finns flera kända fornlämningar inom utredningsområdet. Utgångspunkten är att hänsyn ska tas till samtliga identifierade lämningar och att tillstånd enligt Kulturmiljölagen (1988:950) ska sökas om det blir nödvändigt med ingrepp i en fornlämning. Om tidigare ej kända fornlämningar påträffas under byggnation så kommer omedelbar anmälan ske till länsstyrelsen. 4.6 Rennäring Samrådet kommer ge information om rennäringens intressen inom utredningsområdet. Konsekvenserna för rennäringen beror på flera olika faktorer såsom hur markerna nyttjas, under vilka perioder och hur vana renarna är vid kraftledningar och mänsklig aktivitet. Samrådet kommer att påvisa vilka åtgärder som är lämpligast för att ta hänsyn till eventuella rennäringsintressen. 4.7 Friluftsliv En kraftledning kan uppfattas som störande för naturupplevelsen, framförallt när det gäller det rörliga friluftslivet där vistelse i orörd miljö ofta är det som eftersträvas. Strövande i skog och mark kan begränsas under ledningens byggskede. sid 28/32

Andra, mer positiva, konsekvenser av kraftledningar är att naturen kring ledningen blir relativt lättillgänglig för allmänheten. Detta medför att det rörliga friluftslivet med till exempel bär- och svampplockning, jakt, skidåkning och skoterverksamhet är vanliga längs med en kraftledningsgata. 4.8 Boendemiljö, hälsa och säkerhet Beträffande boendemiljö, hälsa och säkerhet kommer störst fokus att läggas på att planera ledningarna så att myndigheternas försiktighetsprincip 1 uppfylls. En utförlig beskrivning samt magnetfältsberäkningar kommer att ingå i MKB:n. 1 1 Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält en vägledning för beslutsfattare sid 29/32

5 Förslag till disposition MKB Nedan presenteras förslag till huvudrubriker i innehållsförteckningen till den MKB som kommer att tas fram och bifogas ansökningshandlingen. 1. Icke teknisk sammanfattning 2. Inledning 3. Lagstiftning 4. Samråd 5. Huvudalternativ 6. Utförande, drift och underhåll 7. Beskrivning av berörda intressen samt konsekvensbedömning 8. Andra studerade alternativ 9. Samlad bedömning 10. Referenser sid 30/32

6 Referenser Sollefteå kommun hemsida, http://www.sollefteå.se Länsstyrelsernas GIS-tjänster, Karttjänster (webbgis), http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/gis/sv/pages/default.aspx Skogsstyrelsen, Skogens pärlor, http://www.skogsstyrelsen.se/skogensparlor Naturvårdsverket, Skyddad natur karttjänst, http://skyddadnatur.naturvardsverket.se/ Riksantikvarieämbetet, Fornsök, http://www.raa.se/hitta-information/fornsok-fmis/ Trafikverket, http://www.trafikverket.se/ Banguide, Guiden till Sveriges tåg och järnvägar, http://www.jarnvag.net/banguide/forsmo-hoting Sametinget, http://www.sametinget.se/ sid 31/32

7 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2a Bilaga 2b Bilaga 2c Bilaga 2d Bilaga 3 Översiktskarta över utredningsområde och stråkalternativ Karta över närliggande riksintressen Karta över närliggande naturmiljöintressen Karta över närliggande kulturmiljöintressen Karta över närliggande övriga intressen Tabell över identifierade natur- och kulturmiljöintressen inom de olika stråkalternativen. sid 32/32