Att få syn på sin verksamhet förskolepersonalens erfarenheter av pedagogisk dokumentation To get a view of their practice Preschool staff experience of pedagogical documentation Sandra Lindfors Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet Avancerad nivå/15hp Handledare: Håkan Löfgren Examinatorns namn: Ann-Britt Enochsson Datum: 2013-02-06 Löpnummer:
Abstract The purpose of my study was to gain further knowledge on how preschool staff works with pedagogical documentation as a tool in their daily activities. It is a tool that should be used by all preschool staff. To find out what experiences preschool staffs have about pedagogical documentation a qualitative interview method was used as the best way to get informative answers, as preschool staff could respond with their individual experience as base. I also wanted to know what they do in their documentation to make every single child s needs visible. I have referred to findings from relevant previous research which I applied to analyze findings from my study. The finding indicates that preschool staff considers pedagogical documentation as a tool that should be used in order to visualize activities and children s learning process. A learning process develops when children are challenged in their education, when new ideas and knowledge appear. By documenting practice and children s learning process there is opportunity to structure activities based on children s various needs and interest, according to the preschool staff. All preschool staff has a view on how documentation should be done but how it s executed differs depending on each ones personal experience. All preschool staff considers it to be a process that constantly should evolve, where new possibilities and views can be made visible and contribute to exploration of new possibilities and views going forward. The findings in the study shows is that pedagogic documentation can contribute to secure activities in teaching that are based on children s interests and needs. Keywords: Reggio Emilia, pedagogical documentation, preschool, children s learning processes
Sammanfattning Avsikten med min undersökning var att få mer kunskap om hur förskolepersonal arbetar med pedagogisk dokumentation som ett arbetsverktyg i deras dagliga verksamhet. Det är ett arbetsverktyg som ska tillämpas av all förskolepersonal ute i verksamheten. För att ta reda på vilka erfarenheter förskolepersonal har av pedagogisk dokumentation var en kvalitativ intervjumetod det bästa sättet eftersom informanterna genom en kvalitativ metod får svara på frågorna utifrån deras egna erfarenheter. Jag vill också ta reda på hur de gör för att synliggöra varje barns behov. Jag har hänvisat till och använt relevanta tidigare undersökningar för att analysera resultaten från min studie. Resultaten visar att pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som ska användas för att synliggöra verksamheten och barnens lärprocesser. Lärprocesser sker när barnen utmanas i deras lärande, där nya idéer och kunskaper växer fram. På så sätt finns det möjlighet att strukturera verksamheten utifrån barnens olika behov och intressen menar mina informanter. Samtliga informanter har en föreställning om hur dokumentationen ska gå till men hur det verkställs ser olika ut, beroende på erfarenheter. Det är enligt samtliga informanter en process som ständigt ska utvecklas där nya möjligheter och infallsvinklar ska hjälpa dem framåt. Genom mina resultat anser jag att pedagogisk dokumentation bidrar till att säkra aktiviteter i inlärningen som är baserade på barnens intressen och behov. Nyckelord: Reggio Emilia, pedagogisk dokumentation, förskolan, barns lärprocesser
Förord Först och främst vill jag börja med att tacka den personal som ställt upp i mina intervjuer, utan er hade det inte varit möjligt att genomföra denna studie. Jag vill också tacka min handledare Håkan Löfgren som hjälpt mig framåt och gett mig goda tips och idéer under hela arbetets gång. Sist men inte minst vill jag tacka min familj och vänner för att ni stöttat, uppmuntrat mig och trott på mig när det känts som jobbigast. Jag vill ge ett speciellt tack till min kära storebror som hjälpt mig under hela processen, dag som natt. Sandra Lindfors
Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 2 1.2 Frågeställningar... 2 2 Bakgrund... 3 2.1 Styrdokument... 3 2.2 Sammanfattning av styrdokument... 3 3 Litteraturomgång... 4 3.1 Bakgrund till pedagogisk dokumentation... 4 3.1.1 Lärprocesser och kunskap... 4 3.1.2 Dokumentation utifrån Reggio Emilia filosofin... 5 3.2 Pedagogisk dokumentation... 6 3.2.1 Dokumentation som arbetsverktyg... 6 3.2.2 Hinder och möjligheter med pedagogisk dokumentation... 7 3.2.3 Verksamheten synliggörs av pedagogisk dokumentation... 8 3.2.4 Pedagogens roll och barnssyn... 9 3.2.5 Etik och barns delaktighet... 10 3.3 Sammanfattning av litteratur... 11 4 Metod... 12 4.1 Metodval... 12 4.2 Urval... 12 4.3 Planering... 12 4.4 Genomförande... 13 4.5 Bearbetning... 13 4.6 Forskningsetiska principer... 14 4.7 Studiens trovärdighet... 15 5 Resultat... 16 5.1 Presentation av intervjupersoner och deras erfarenheter... 16 5.2 Förskolepersonalens syn på pedagogisk dokumentation... 16 5.3 Barns lärande synliggörs genom pedagogisk dokumentation... 17 5.4 Dokumentationsmetoder... 18 5.5 Reflektion... 19 5.6 Att göra barnen delaktiga i dokumentationen... 19
5.7 Dokumentationen tydliggör verksamheten... 20 5.8 Förskolepersonalens roll... 21 5.9 Sammanfattning av resultat... 22 6 Diskussion... 24 6.1 Metoddiskussion... 24 6.2 Resultatdiskussion... 25 6.2.1 Förskolepersonalens erfarenheter av hur synen på barn har förändrats... 25 6.2.2 Verktyg för att kunna använda sig av pedagogisk dokumentation som ett arbetsverktyg... 26 6.2.3 Dokumentationen är till för att säkerställa verksamheten och få syn på barns lärprocesser.... 27 6.2.4 Pedagogisk dokumentation kräver ett reflektionsarbete... 28 6.2.5 Risker med pedagogisk dokumentation... 29 6.3 Sammanfattning... 30 6.4 Fortsatta studier... 31 Referenser Bilaga 1 Informationsbrev till förskolepersonal Bilaga 2 Intervjuguide
1 Inledning Detta är ett examensarbete om förskolepersonals erfarenheter av pedagogisk dokumentation i förskolan. Förskolan är en plats i samhället där många barn tillbringar en stor del av sin barndom varpå det ställs krav på att barnens vistelse ska vara så meningsfull och lärande som möjligt. Förskolan ska dessutom vara till för alla och den pedagogiska miljön ska stimulera alla barn oavsett behov. I den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) förespråkas att barn som behöver mer stimulans ska få det utifrån sina egna behov och förutsättningar. Det ställs därför höga krav på förskolans personal när det gäller pedagogisk dokumentation. Dokumentation av verksamheten och barns lärande är en viktig del i det pedagogiska arbetet. Läroplanen har gjort det tydligt att pedagogisk dokumentation ska vara ett ständigt arbete i förskolan för att tillgodose alla barns intressen och behov. förskolan ska ta ansvar för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner (Skolverket, 2010, s. 14). Det som inspirerar mig är att studera hur förskolepersonal arbetar med pedagogisk dokumentation och problematiken kring hur det ska gå till, samt vad som är väsentligt att dokumentera. Under min utbildning har det förts en diskussion kring att pedagogisk dokumentation ska vara en ständig process i verksamheten. Jag upplever att jag inte fått så mycket med mig av vad pedagogisk dokumentation är under min utbildning, därför tycker jag att det är ett intressant ämne att studera så att jag själv ska få mer inblick i vad pedagogisk dokumentation är. Mina tankar är att dokumentationen ska vara ett redskap för att på bästa sätt kunna säkerställa att varje barn får den stimulans de behöver. Funderingarna har i mig väckts hur man ska använda sig av dokumentationen så att den gör nytta och inte läggs på hög. Jag anser att personalen inom förskolan ska ha ett specialpedagogiskt förhållningssätt där målet är att alla barn ges möjligheter att kunna utvecklas utifrån deras behov och förutsättningar. 1
1.1 Syfte Syftet med studien är att ta reda på vilka erfarenheter förskolepersonal har av pedagogisk dokumentation och kartlägga vilka metoder som används på deras förskola. 1.2 Frågeställningar Vilka erfarenheter har förskolepersonalen av pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg? Hur arbetar förskolepersonalen med pedagogisk dokumentation för att belysa barns olika behov? Vad tittar förskolepersonalen efter när de gör pedagogisk dokumentation? 2
2 Bakgrund 2.1 Styrdokument Läroplanen har på ett tydligt sätt visat vikten av pedagogisk dokumentation i förskolan då det står att förskolans kvalitet ska dokumenteras för att kunna utvecklas på bästa sätt. Det finns också allmänna råd om vad som bygger kvalitet på verksamheten i förskolan (Skolverket, 2005). En användning av olika verktyg och metoder för dokumentationen krävs för att på bästa sätt skapa förutsättningar för alla barns utveckling och lärande. Skriften baseras på bestämmelser i skollagen, läroplanen för förskolan och det barnperspektiv som finns i FN:s barnkonvention om barns rättigheter. För att kunna synliggöra och stimulera alla barn krävs det att förskolan håller hög kvalitet. Detta ställer även höga krav på pedagoger ute i verksamheten som även ska förhålla sig till vad som står i förskolans läroplan (Skolverket, 2010). Pedagogisk dokumentation bygger på ett reflektionsarbete mellan pedagog och barn. I den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) står det att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande, där verksamheten ska vara rolig, utmanande, trygg och lärorik. Barnen ska kunna inhämta kunskap och värden i förskolan och den pedagogiska verksamheten ska dokumenteras. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn där alla barn som vistas i förskolan ska stimuleras till utveckling och lärande där verksamheten anpassas till barnen. De barn som behöver tillfälligt eller varaktigt stöd ska få detta stöd med hänsyn till deras egna behov och förutsättningar. Leken ska främja varje barns utveckling och lärande där varje arbetslag tillsammans ska diskutera om vad begreppen kunskap och lärande innebär i den dagliga verksamheten. Den pedagogiska dokumentationen lägger grunden för att detta ska kunna förankras i verksamheten eftersom det synliggör verksamheten. 2.2 Sammanfattning av styrdokument Pedagogisk dokumentation ska vara ett arbetsverktyg som alla ska jobba med ute i verksamheten då det står inskrivet i läroplanen. För att kunna stimulera alla barn och organisera verksamheten utifrån varje barn krävs dokumentation för att synliggöra verksamhetens utvecklingsområden. Det är också ett sätt att kunna synliggöra varje barns behov och möjligheter. 3
3 Litteraturomgång I detta kapitel redovisas tidigare forskning om hur pedagogisk dokumentation växt fram. Hur barnobservationer gjordes förr, en presentation om vad pedagogisk dokumentation är idag, pedagogers roll och hur barn görs delaktiga samt förslag på olika metoder. 3.1 Bakgrund till pedagogisk dokumentation Ända sedan 1930-talet har det funnits en stark vilja för att observera och dokumentera barns lek, lärande och utveckling. De tidigare observationerna skiljer sig dock från den pedagogiska dokumentation som vi förhåller oss till idag. Syftet var tidigare att observera och bedöma barns utveckling utifrån vad som ansågs vara normalt för deras åldergrupp (Whener-Godée, 2011). Enligt Whener-Godée (2011) skulle de som observerade barnen vara osynliga och granska barnens psykologiska utveckling i förhållande till förbestämda kategorier och normer. Barnen ansågs vara objekt, där det onormala skulle synliggöras. Barnen betraktades som passiva mottagare av kunskap där fokus riktades på barnens färdigheter och kunskaper. Observationerna kunde då användas som hjälpmedel till att korrigera barnens beteende med fokus på deras brister. Whener-Godée (2011) menar att om man redan från början väljer ut den kunskap som barnen ska lära sig finns det risk att hamna i ett rätt- och feltänkande och att barnens handlande ibland kan ses som avvikelser från de olika ämnesområdena. 3.1.1 Lärprocesser och kunskap Lind (2010) skriver att det finns två sätt att se på lärande, hon använder begreppen, målrationella lärprocesser och målrelationella lärprocesser. Ett målrationellt synsätt handlar om att man redan på förhand har normer och värderingar på vad barn kan. Målrelationellt synsätt som eftersträvas idag är enligt Lind den kunskap som sker i relationer mellan barn och vuxna. Genom relationer mellan barn och pedagog skapas kunskap tillsammans i den pågående process de befinner sig i. Att det finns olika sätt att se på barns lärande styrker Whener-Godée (2011). Skillnaden är att hon kallar synsätten för modern kunskapsteori och postmodern kunskapsteori. Modern kunskapsteori menar Whener-Godée (2011) är när föreställningarna om vad barnen bör kunna redan är färdigformulerade. Det handlar alltså om att se om barnen uppnått de färdigheter som deras åldersgrupp anses kunna uppnå. Genom att ha förutbestämda tankar om vad barnet kan lära sig och vilka material som passar en viss ålder blir konsekvenserna att det är pedagogerna som har makten över all kunskap. 4
Postmodern kunskapsteori menar författaren är när kunskap inte ses som något bestämt utan något som görs och blir till hela tiden. Syftet med dokumentation förr var alltså att få syn på barnets mognad. Nu riktas fokus på att synliggöra vad som sker bland barnen, hur barnen gör och vad de säger. Detta skapar möjligheter till att kunna organisera, planera och inreda verksamheten utifrån barnens tankar (Whener-Godée, 2011). 3.1.2 Dokumentation utifrån Reggio Emilia filosofin I den norditalienska staden Reggio Emilia växte Reggio Emilia filosofin fram, Loris Malaguzzi var filosof och dess grundare (Forsell, 2005). Filosofin syftar till att utgå från barnens rättigheter och potential och bygger på att kunna se barnens kunskaper som något individuellt där meningsskapande sker. Reflektion och bearbetning av den pedagogiska praktiken krävs enligt Reggio Emilia för att den ska kunna förändras och utvecklas. I Reggio Emilia filosofin är pedagogens roll att skapa förutsättningar för barnen att kunna utforska. Detta kräver planering och stor vikt läggs vid att skapa en miljö som kan bidra till att barnens intresse, motivation och kreativitet synliggörs. Inom Reggio Emilia ser man miljön som en tredje pedagog. Genom att skapa en miljö som inte bara ger möjligheter till att tänka och känna vill man sträva efter att barnen ska kunna handla och ge möjligheter till ett aktivt utforskande och lärande. Därför anses pedagogisk dokumentation som något som ska vara centralt och prioriterat i det dagliga arbetet (Forsell, 2005). Dokumentationen synliggör arbetet och lärandet för pedagoger, barn och föräldrar. Barnet ska ses som kunskapsbärare där pedagoger ska vara en del i barnets utveckling (Forsell, 2005). Wallin (1996) beskriver hur Reggio Emilia ser barnen som rika. Hon skriver att Loris Malaguzzi menade att barnen är rika på resurser och bär med sig mycket kunskap. Han menar dock inte att barnen kan allt från början utan syftar till att barnen behöver vuxna som ser och lyssnar på dem. Att kunna utmana dem i deras kunskaper och att se dem som rika innebär att det finns kunskap om hur barnen lär. Wallin (2003) skriver att inom Reggio Emilia filosofin ska barnen ses som subjekt istället för objekt. Det handlar inte om att se barnen som tomma påsar som ska fyllas med kunskap utan det handlar om att låta barnen tänka själva (Wallin, 2003). 5
3.2 Pedagogisk dokumentation Åberg och Lenz Taguchi (2007) beskriver pedagogen Lenz Taguchis frustration kring det pedagogiska arbetet, eftersom hon tyckte att hennes arbete kändes som en lång upprepning, där hon glömde bort att lyssna och utgå ifrån barnen. Hösttermin efter hösttermin såg likadana ut där samma material, sånger och manus användes. Men genom inspiration ifrån Reggio Emilia fick hon gnistan tillbaka. Genom kontakten med andra pedagoger kunde de reflektera tillsammans om vilken barnsyn de hade och hur de skulle förhålla sig. 3.2.1 Dokumentation som arbetsverktyg Åberg och Lenz Taguchi (2007) menar att den pedagogiska dokumentation har bidragit till en medvetenhet om pedagogens förhållningsätt och hur dennes värderingar styr hennes handlande. Lenz Taguchi (1997) menar att pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete som involverar barn, pedagog och föräldrar. Att kunna se vad som sker i verksamheten och kunna sätta det i förhållande till vad barnen gör förutsätter att pedagogerna inte har bestämda ramar av förväntningar och normer på barnen (Lenz Taguchi, 1997). Att kunna lyssna till vad barnen gör och säger är en utgångspunkt i arbetet med pedagogisk dokumentation, för att kunna fånga barns lärprocesser och lärostrategier (Skolverket, 2012). Whener-Godée (2000) menar att den pedagogiska dokumentationen ska synliggöra barnen som kompetenta och kunskapsbärare, där barnen själva äger sin kunskap i relation till vad de gör. Turner och Wilson (2010) har intervjuat tre pedagoger inom Reggio Emilia om vilka uppfattningar de har om dokumentation. Det framkom att dokumentation inte är en teknik utan en attityd till undervisning och lärande. Dokumentationen ska vara ett hjälpmedel för att lättare kunna lyssna, observera och värdera pedagogers och barns erfarenheter tillsammans. Det handlar inte bara om att använda sig av skriven text utan också om andra former av dokumentation såsom bilder och filmer att utgå ifrån. Möjligheter att kunna associera till olika bilder, foton och videos ger möjlighet till fler diskussioner. Syftet är att utgå ifrån barnens egna erfarenheter och kunskaper. Författaren skriver också att dokumentationen ska bidra till att barn själva får syn på sitt eget kunnande för att kunna reflektera kring vad de lärt sig. Svenning (2011) betonar att det är viktigt att tänka på hur den pedagogiska dokumentationen görs då det sätt som väljs kan få konsekvenser i vad som synliggörs. Hon belyser att det är viktigt att reflektera över vad man väljer att skriva ner och fotografera då bakgrunden till att en situation uppstår kan vara lika viktig att prata om som situationen i sig. Författaren tar upp 6
ett exempel då en pedagog dokumenterar en lek som barnen befinner sig i. Det som synliggörs i dokumentationen är att en av pojkarna inte får vara med i leken. Det som inte framkom var att pojken som inte fick vara med tidigare hade förstört det som de andra pojkarna gjort. Svenning (2011) menar att hade pedagogen valt ett annat sätt att dokumentera denna händelse på hade dokumentation sett annorlunda ut. Därför menar författaren att samtal med barnen om vad som sker skapar delaktighet och andra möjligheter i dokumentationen. Skolverket (2010) belyser också vikten i att barnen ska vara delaktiga och aktiva i dokumentationsarbetet. De tar också upp exempel på hur dokumentation kan gå till, stillbildskamera, videokamera, ljudinspelningar eller text. Det gäller att lyssna in det barnen säger och utgå ifrån det (Skolverket, 2010). Användandet av olika dokumentationsmetoder synliggör barn och pedagogers olika lärprocesser (Forsell, 2005). Som nämnts innan belyser även Åberg och Lenz Taguchi (2007) att valet av hur dokumentation görs styr vad som synliggörs och att det krävs reflektion tillsammans med barnen för att dokumentation ska leda vidare till en lärprocess. 3.2.2 Hinder och möjligheter med pedagogisk dokumentation Lenz Taguchi (2000) och Whener-Godée (2000) menar att pedagogisk dokumentation är ett verktyg som används för att kunna synliggöra olika lärprocesser, där det bygger på ett gemensamt arbete mellan pedagoger och barn. Det ges också möjligheter för barnen att få syn på deras egen kunskap. Lenz Taguchi (2000) menar att pedagogers arbete synliggörs så att det finns möjligheter att kunna utvecklas tillsammans med barnen. För att dokumentation ska bli pedagogisk syftar hon till att det krävs reflektioner kring det som har dokumenterats. Wallin (2003) och Turner och Wilson (2010) förespråkar att det är av betydelse att kunna gå tillbaka och hitta nya infallsvinklar och skapa sig nya idéer kring dokumentation som gjorts. Wallin (2003) säger: Man dokumenterar för att försöka fånga den kedja av handlande, tänkande och lärande som man själv och barnen varit en del av. För att försöka se också under ytan av det skedda och synliggöra det som annars vore fördolt och försvunnet. Man vill kunna återvända till den konkreta situationen flera gånger och försöka förstå och analysera processerna på många olika sätt och utifrån flera synvinklar (Wallin 2003, s. 83). Dahlberg, Moss och Pence (2001) definierar pedagogisk dokumentation som en process och det som ska synliggöras är barnens arbete och pedagogernas förhållningsätt. Författaren belyser att barn, kollegor och föräldrar tillsammans ska diskutera det pedagogiska arbete som sker på förskolan. Dahlberg m.fl. (2001) poängterar att det finns risker med att använda sig av pedagogisk dokumentation, där klassificering och kategorisering blir redskap. Det krävs att 7
man ser skillnader mellan barnobservationer och pedagogisk dokumentation för att inte hamna i raden om vad barnobservationer står för. Turner och Wilson (2010) skriver också att de missförstånd som kan uppstå är att många ser detta som ett annat sätt att redovisa resultat på vad barnen kan, vilket dokumentation inte går ut på. Det handlar inte om att finna svar, utan att skapa frågor hur man ska gå vidare och utvecklas tillsammans med barnen. Bjervås (2011) riktar stark kritik till pedagogisk dokumentation i förskolan. Där hon syftar till att förskolan börjar bli alltmer en bedömningskultur. Hon lägger grunden i att barns utveckling och lärande analyseras genom pedagogisk dokumentation vilket blir en granskning och bedömning av barnet. Pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som bidrar med många olika möjligheter men också dilemman. Författaren menar att samtidigt som verksamheten ska utvecklas ska barnen synliggöras som objekt vilket hon menar är en granskning och bedömning på individnivå. Detta resonemang belyser även Lenz Taguchi (1997) då hon menar att barn inte ska ses som objekt. Hon anser att barnet ska ses som ett subjekt där barnen ska stå i centrum för verksamheten på förskolan. Hon menar att barnen inte får ses som objekt, utan hon menar att det är vi pedagoger som måste låta barnet få ansvar och makt över sina egna tankar och den verklighet som barnen själva kan påverka. 3.2.3 Verksamheten synliggörs av pedagogisk dokumentation Enligt Turner och Wilson (2010) kan dokumentationen bidra med att barnen blir mer involverade i arbetet när de inte bara möts av skriven text eftersom barnens åsikter och idéer uppmuntras. Genom att i olika former dokumentera skapas möjligheter att kunna gå tillbaka och göra förändringar i verksamheten. Där nya idéer och förmågan att kunna se saker som inte sågs tidigare blir möjligt. Att skapa en verksamhet som bidrar med en skapande miljö, resulterar i att barnen blir mer observanta, reflektionsvilliga och skapar nya idéer hos dem hur de kan tolka olika saker. Åberg och Lenz Taguchi (2007) anser att den pedagogiska dokumentationen ska vara ett stöd för pedagoger för att på bästa sätt kunna utveckla verksamheten, där miljöns betydelse för barns utveckling synliggörs. Miljön måste vara inspirerande och föränderlig enligt författarna där varje barns intresse och behov ska tillfredställas. Därför är det viktigt att ta ansvar för de situationer som pedagoger väljer att dokumentera och hur barnen görs delaktiga i den pedagogiska dokumentationen. Att barns utveckling ska synliggöras och valet om vad 8
pedagoger väjer att dokumentera styrker även Svenning (2011) då hon beskriver pedagogisk dokumentation som ett försök att göra något synligt. Pedagogisk dokumentation öppnar upp för en ny annorlunda förståelse av barn och barns väg till kunskap, en förståelse som förändrar såväl mitt sätt att förhålla mig som pedagog i mötet med barnen som min syn på förskolans roll (Åberg & Lenz Taguchi 2007, s. 5). Åberg och Lenz Taguchi (2007) skriver vidare att pedagogisk dokumentation ska utgå från barnens intressen och på så sätt utforma miljön på bästa sätt. Lindgren och Sparrman (2003) beskriver pedagogisk dokumentation i relation till barnperspektiv. Författarna belyser att dokumentationen är till för att göra barns röst hörd där pedagoger och barn forskar tillsammans. Genom att de forskar tillsammans menar författarna att ett barnperspektiv blir det samma som ett barns perspektiv eftersom att vuxna intar barnens utgångspunkter där barnen blir ägare av kunskap. Johansson (2003) belyser betydelsen av att kunna utgå från barns perspektiv. För att kunna sätta sig in i barns resonemang i olika situationer krävs det att pedagogerna ger barnen bekräftelse. Då författaren menar att det är viktigt att utgå från barnens intentioner och i olika situationer utgå från barnens villkor. 3.2.4 Pedagogens roll och barnssyn Whener-Godée (2011) menar att pedagoger ska synliggöra barnens egna villkor och se till vad barnen ser. Att kunna se barnens intressen och vad som lockar dem till utveckling och lärande är en förutsättning för pedagogisk dokumentation anser Whener-Godée. Som pedagog är det viktigt att ge barnen ny information och nya begrepp som utmanar dem. Att låta barnen utforska kunskap själva samtidigt som pedagogen finns till hands för att ge barnen nya utmaningar som bidrar till utveckling och lärande. Den pedagogiska dokumentationen lägger grunden i hur verksamheten ska kunna organiseras för att utmana barnens utveckling. Utgångspunkten enligt Whener-Godée (2011) är att i första hand utgå från barnens intresse och kompetens och i andra hand pedagogernas kunskaper. Åberg och Lenz Taguchi (2007) syftar till att det är barnsynen som styr pedagogers handlande i arbetet med barn. Att se barnen som kompetenta, där barnen ska ges verktyg som skapar möjligheter till utveckling och lärande. Lärandet sker när miljö, barn och vuxna tillsammans skapar upplevelser och när de tillsammans bearbetar upp den. Författaren skriver vidare att det är den pedagogiska dokumentationen som ska göra det synligt för oss hur barnen lär. Åberg och Lenz Taguchi (2007) och Wallin (2003) är samstämmiga och menar att den pedagogiska dokumentationen bidrar till att pedagoger får syn på sitt eget förhållningssätt. 9
Genom att kunna reflektera och diskutera sitt förhållningssätt till barnen skapas möjligheter till att kunna reflektera kring sin barnsyn. En barnsyn skapas inte i tomma intet, och bygger inte enbart på oss själva och vår genuina erfarenhet av världen, utan är helt och hållet avhängigt av vår interaktion med omvärlden (Lenz Taguchi 1997, s. 17). Dokumentation är ett sätt att kunna lära sig mer om vad barnen redan kan och vad de har för erfarenheter. Turner och Wilson (2010) skriver att det är viktigt att uppmuntra mångfalden och förstå olikheterna som finns mellan barnen. Det är viktigt att skapa ett sammanhang för barnen så att de kan utvecklas utifrån deras egna erfarenheter och kunskaper. Detta sätt att förmedla kunskap på kan vara en utmaning i dagens skolor eftersom det läggs stor vikt i att göra olika tester för att mäta deras kunskaper (Turner & Wilson, 2010). Det är helt klart viktigt att reflektera kring vad som speglar ens barnsyn, då Lenz Taguchi (1997) också förespråkar att dokumentationens betydelse genomsyrar den barnsyn man har. Hon beskriver att i ett konstruktivistiskt perspektiv är barnsyn och förhållningssätt något föränderligt och något som varje enskild individ skapar och konstruerar. 3.2.5 Etik och barns delaktighet Lindgren och Sparrman (2003) skriver i en artikel om etiska aspekter på dokumentation i förskolan. Författaren menar att det finns riktlinjer om hur dokumentation ska göras, där det saknas etiska diskussioner om vad dokumentation innebär för barnen. Den pedagogiska dokumentationens syfte är att förbättra pedagogers och barns situation. Författaren resonerar kring maktpositioner, där de menar att dokumentationen handlar om vad barnen gör, tänker och säger där pedagoger har ett övertag eftersom det är de som betraktar. Författaren ställer frågan om alla barn verkligen vill bli betraktade och om de inte borde ge ett samtycke innan dokumentation görs. Därför menar Skolverket (2010) att det krävs av arbetslag att prata ihop sig om vilka förhållningssätt man bör ha i dokumentationsarbetet. Skolverket (2012) styrker Lindgren och Sparrmans (2003) resonemang och medger att barnen ska vara involverade i dokumentationsarbetet. Lyhördhet och att se till vad barnen vill är en viktig del i det pedagogiska arbetet menar (Skolverket, 2010). Säger eller visar barnen med kroppsspråk att de inte vill bli fotograferade eller filmade ska man visa hänsyn och acceptera det. Vidare beskrivs att det är lärprocesserna som ska stå i fokus i ett dokumentationsarbete och inte barnen, det skulle räcka med att dokumentera eller fotografera barnens händer (Skolverket, 2010). Bjervås (2011) däremot har genom sin studie sett att dessa bilder med 10
enbart händer intresserar barnen mindre, men kan istället användas i mindre utsträckning som stöd i barns utveckling och lärande. Bjervås (2011) har under två år följt pedagoger och hur de samtalar och diskuterar kring den dokumentation de gjort. I studien framkom det att pedagogerna såg barnen som kompetenta och att den pedagogiska dokumentationen bidrar till att göra barnens röst hörda och deras perspektiv synliggjorda. Författaren belyser att det krävs att det som dokumenteras används som underlag när verksamheten utvärderas. 3.3 Sammanfattning av litteratur Litteraturen visar att pedagogisk dokumentation är till för att synliggöra barnens kunskaper och möjligheter, för att visa barnen som kompetenta och att det är de som är ägare av kunskap. Det framvisas också att det skett en förändring på hur pedagoger ser på barns kunskaper jämförelsevis från förr, då syftet var att bedöma barnen. Det är också av stor betydelse hur pedagoger gör sin dokumentation och vad det är som synliggörs. Pedagogers förhållningssätt och barnsyn spelar en stor roll, då det är barnens kunskaper, kompetenser och lärprocesser som ska stå i fokus. Den pedagogiska dokumentationens framväxt har gett många pedagoger inspiration och ett positivt sätt att synliggöra såväl verksamhet som barn. I litteratur framkommer även att det finns en risk att den pedagogiska dokumentationen kan bli ett bedömningsmaterial på det enskilda barnet. 11
4 Metod I detta kapitel beskrivs metoden som använts för att få svar till studien, hur urvalsprocessen för intervjupersoner har gått till, genomförande och analyser av studien. Här förklaras också de forskningsetiska principer jag har förhållit mig till och studiens trovärdighet. 4.1 Metodval Johansson och Svedner (2010) skriver att i en kvalitativ intervju är endast frågeområdena förbestämda, vilket betyder att frågorna kan variera från intervju till intervju. Den intervjuade tillåts att tala relativt fritt inom frågeområdena, där intervjuaren tycks ha ett öppet förhållningssätt. Patel och Davidson (2003) tar också upp detta när de skriver att en låg grad av standardisering nästan alltid förekommer när det gäller kvalitativa intervjuer, där intervjupersonen ges utrymme att svara med egna ord. Kvale (1997) skriver att kvalitativa intervjuer bidrar med människors olika synsätt där man tillsammans diskuterar ett gemensamt intresse. Därför valde jag att använda kvalitativa intervjuer när jag gjorde min studie eftersom den metoden kändes lämpligast för att fånga upp erfarenheter av pedagogisk dokumentation och kartlägga olika metoder. 4.2 Urval Kvale (1997) menar att det är undersökningens syfte som avgör hur många intervjupersoner som är nödvändiga för studien. Om syftet skulle vara att förstå en enda persons uppfattning så räcker det med denna person. Jag valde att intervjua fem personer som jobbar inom förskolan på två olika förskolor inom samma kommun eftersom jag ville få en mer övergripande syn på ämnet. Att begränsa det till fem personer kändes lagom för att få både en bred men också något fördjupad inblick i olika förskolors syn inom ämnesområdet. Val av förskolor gjorde jag genom att gå in på kommunens hemsida där jag läste lite om varje avdelning. 4.3 Planering Innan min studie var jag noga med att planera min undersökning och utgå från mitt syfte. Jag började tidigt med att titta på var jag skulle göra min undersökning och vilka informanter studien skulle rikta in sig på. Kontakt togs med förskolchef på förskolorna för att få ett godkännande. Därefter valdes de förskolor ut vilka min studie skulle bygga på. Jag valde också att skriva ett informationsbrev (se bilaga 1) för att de skulle veta syftet med min studie 12
och vilka villkor som ställs. Till denna skrevs även en intervjuguide på frågor till min studie (se bilaga 2). 4.4 Genomförande När jag genomförde mina intervjuer valde jag att ha ett förbestämt frågeområde med olika förslag på frågor (bilaga 2). Att ha förbestämda frågor inom frågeområdet tycker jag var en bra metod, där jag lät den intervjuade svara öppet för att kunna dela med sig av sina erfarenheter. Johansson och Svedner (2010) skriver att som intervjuare måste man anpassa frågorna så att intervjupersonen ges möjlighet att svara så utförligt som möjligt. Jag valde att inte dela ut frågorna i förväg för att de inte skulle kunna tänka igenom sina svar eller diskutera med varandra, utan att det kommer direkt från dem vid intervjutillfället. Genom att använda sig av kvalitativa intervjuer tillämpas kunskaper och erfarenheter som andra människor har inom det bestämde frågeområdet (Johansson & Svedner, 2010). Därför var denna metod ypperlig eftersom jag i min studie fick mer kunskap om hur förskolepersonalen arbetar med pedagogisk dokumentation. Genomförandet av mina intervjuer pågick under tre dagar och under samtliga intervjuer satt vi i ett ostört rum. Jag började med att presentera mig och lämna ut informationsbrevet där mina informanter fick skriva under. De gav också tillåtelse till att intervjuerna spelades in. Intervjun fortsatte med att jag frågade lite om deras bakgrund såsom vad de hade för utbildning och hur länge de arbetade, sedan kom vi in på frågorna som rörde mitt frågeområde. Vi utgick ifrån intervjuguiden och emellanåt ställdes följdfrågor beroende på vad intervjupersonerna svarade. Jag gav intervjupersonerna stort utrymme till att svara på frågorna. Efter att vi hade gått igenom frågorna, frågade jag dem om de ville säga något mer eller om de kände sig klara. Detta för att de skulle känna att de fick säga vad de ville ha sagt. Intervjuerna varade mellan 20-30 minuter och alla intervjuer spelades in. 4.5 Bearbetning När jag hade genomfört mina intervjuer lyssnade jag igenom dem direkt när jag kom hem. Efter att jag hade lyssnat på dem ett par gånger satte jag mig och skrev ner dem ordagrant på papper. Jag ville gärna gå igenom det på en gång då jag hade det färskt i minnet. Efter att jag hade gjort det läste jag igenom de olika intervjuerna flera gånger och försökte hitta mönster. Mönster som skulle kunna hjälpa mig att hitta teman för mitt resultat och besvara syftet och frågeställningarna i min studie. 13
Kvale (1997) beskriver ad hoc metoden som är en analysmetod som bidrar till att skapa mening genom att använda sig av olika tekniker. För att kunna skapa sig ett helhetsintryck läser forskaren igenom materialen. Sedan går forskaren tillbaka till olika avsnitt där djupare tolkning av materialen görs. Detta gör att forskare kan hitta olika teman som kan ställa samman de olika intervjuerna och se vad som hör ihop (Kvale, 1997). 4.6 Forskningsetiska principer När jag skulle göra min studie har jag valt att förhålla mig till de fyra forskningsetiska principer enligt Vetenskapsrådet (2002): Informationskravet Samtyckeskravet Konfidentialitetskravet Nyttjandekravet Informationskravet: Informationskravet innebär att man som forskare ska informera deltagarna om deras uppgift i studien och vilka villkor som gäller. Samt att det är helt frivilligt att delta och de när som kan avbryta sitt medverkande (Vetenskapsrådet, 2002). För att förhålla mig till informationskravet började jag med att ta personlig kontakt med den personal som jag ville intervjua i min studie. Varje intervjutillfälle startade med en genomgång av ett informationsbrev (se bilaga 1) som beskrev syfte med studien och vilka villkor som fanns. Samtyckeskravet: Vetenskapsrådet (2002) skriver att enligt samtyckeskravet ska man som forskare inhämta samtycke från de som deltar i studien. De skriver också att de som medverkar har rätt till att själva bestämma om, hur länge och på vilka villkor de deltar. I mitt informationsbrev fick informanterna skriva under om de gav sitt medgivande till medverkan i studien. Jag var noga med att informera om att det var frivilligt att delta i studien. Konfidentialitetskravet: De informanter som deltog i min studie var garanterade anonymitet och att de fick när som helst avbryta sin medverkan, vilket jag tydligt framhöll i mitt informationsbrev som delades ut innan intervjuerna började. I rapporten har jag bytt namn på deltagarna för att man inte på något sätt ska kunna identifiera mina informanter. Enligt konfidentialitetskravet skall forskaren se till att deltagare eller område för studien inte går att identifiera och att de namn som nämns i resultatet är fingerade (Vetenskapsrådet, 2002). 14
Nyttjandekravet: Genom att jag garanterade att den insamlade data och information som förskolepersonalen bidrog med inte skulle nyttjas till något annat än min studie förhöll jag mig till nyttjandekravet. Det material som samlas in får inte på något sätt används till något annat än det de medverkande blivit informerade om (Vetenskapsrådet, 2002). 4.7 Studiens trovärdighet Med validitet menar man giltighet, att man studerat det som skall studeras. Vid kvalitativa intervjuer är strävan att få veta hur och vad den intervjuade anser om eller menar med det som ska studeras (Trost, 2010). Patel och Davidson (2003) menar att validitet i kvalitativa studier handlar om att kunna upptäcka företeelser, tolka och förstå innebörden av vad de intervjuade säger. Reliabilitet är en fråga om tillförlitlighet att studien som gjorts har genomförts på samma sätt vid alla intervjutillfällen. Studien är gjord i en kommun i Sverige där resultaten bara visar på vilka erfarenheter personalen har av pedagogisk dokumentation. Den framvisar alltså inte hur det ser ut överlag hur förskolepersonal arbetar med pedagogisk dokumentation. Alla informanter hade samma förutsättningar och jag förhöll mig till det som skulle studeras när jag gjorde intervjuerna. Patel och Davidson (2003) menar också att man kan spela in intervjuerna för att kunna spela upp det flera gånger för att säkerställa att man tolka allt korrekt. Alla mina intervjuer spelades in och jag fick möjlighet att lyssna på intervjuerna flera gånger. 15
5 Resultat I detta kapitel presenteras resultat från fem intervjuer med förskolepersonal. Namnen på personalen är fingerade av etiska skäl. Resultatet kommer att skrivas i berättande form där personalen ställs mot varandra. 5.1 Presentation av intervjupersoner och deras erfarenheter Barbro är utbildad förskollärare och tog examen 1996. Hon har gått en vidareutbildning om pedagogisk dokumentation och vägleder även andra arbetslag i kommunen. Hon arbetar dagligen utifrån Reggio Emilia filosofin. Emma är utbildad förskollärare och tog examen 2005. Hennes erfarenheter av pedagogisk dokumentation kommer till största delen från att hon deltagit i kommunens utvecklingsgrupp med fokus på pedagogisk dokumentation. Inger har ingen utbildning utan började som medhjälpare på en deltidsförskola 1974. Här fortsatte hon och blev efter några år anställd som barnskötare. Inger säger att sättet de nu jobbar på skiljer sig från hur de jobbade förut. Hennes erfarenheter av pedagogisk dokumentation är att de på hennes avdelning jobbar Reggio Emilia inspirerat. Elvira har en tvåårig förskollärarutbildning och tog examen 1979. Hennes erfarenheter av pedagogisk dokumentation är ett utvecklingsarbete på deras förskola då de fick tillfälle att gå på utbildningar och föreläsningar om pedagogisk dokumentation. De har också fått inspirationen genom Reggio Emilia filosofin. Hon menar att om hon ska hon utgå från sig själv har arbetet med pedagogisk dokumentation varit arbetsamt. Maja är utbildad lärare mot grundskolans tidigare år och tog examen 2007. Hennes erfarenheter av pedagogisk dokumentation är arbetet som de gör på hennes avdelning. 5.2 Förskolepersonalens syn på pedagogisk dokumentation Samtliga informanter anser att pedagogisk dokumentation synliggör barns lärande. Det krävs också mycket reflektionsarbete från såväl personal, barn och förälder. Alla menar också att dokumentationen lägger grunden för att stimulera en lärande miljö som vilar på förskolans mål och riktlinjer. För Barbro handlar pedagogisk dokumentation också om att dokumentera och se vad som händer i verksamheten för att på så sätt kunna utveckla den. Hon säger att man måste se vad 16
som sker i verksamheten för att kunna jobba vidare och utveckla såväl den som barnen. Elvira belyser också vikten av att ständigt reflektera kring vad pedagogisk dokumentation egentligen är. Både Barbro och Elvira är samstämmiga i att dokumentation hjälper till att säkerställa deras verksamhet. Emma menar att genom att dokumentera synliggör hon hur barnen lär sig och att det är ett verktyg som gör att hon kan synliggöra barnen och verksamheten. Barnen ska ses som kompetenta och att de kan väldigt mycket och vill lära sig. Det gäller att utmana dem men ändå ta till vara på barnens frågor och intressen. Hon menar att det är viktigt att se det som sker bland barnen och sedan kunna bygga vidare på det så att det sker en lärprocess. För Emma är den pedagogiska dokumentationen ett arbetssätt där man måste hitta sin grej och vad som funkar för en själv. Maja förklarade för mig att de på hennes avdelning anser att arbete med dokumentation inkluderar tre moment. Först observerar de och skriver ner för att lära känna barnen som är nya, för att få syn på deras intressen och hur de ska utforma verksamheten utifrån den barngruppen. Sen tar de med det till reflektionen och analyserar det, och sen dokumenterar de barnens lärprocesser som de ser bland barnen i verksamheten. Hon förklarar för mig att detta är något som alla måste göra då det står i läroplanen. 5.3 Barns lärande synliggörs genom pedagogisk dokumentation Som tidigare nämnts anser samtliga informanter att barns lärande synliggörs genom dokumentationen. Inger tillägger att individens och gruppens utveckling synliggörs, där samarbete är väldigt viktigt mellan barnen. Det hjälper till att stärka barnens självförtroende och tillit så att de kan växa både individuellt och tillsammans med andra barn. Att titta på bilder och reflektera om vad som har hänt utvecklar både barnen och personalen menar hon. I byggen t.ex. menar Inger ser man barns utveckling väldigt lätt. Där kan man se hur barnen har utvecklats från att ha byggt en rak stapel till att bygga väggar och sidbyggnader en utveckling man tydligt kan se genom dokumentationen. Elvira instämmer i det Inger säger och poängterar att den pedagogiska dokumentationen bidrar till att lyfta fram barnens intressen och behov som man sedan kan bygga vidare på. Hon beskriver vikten av att använda sig av pedagogisk dokumentation på rätt sätt för att utveckling och lärande ska ske hos barnen. Där menar hon att det gäller att strukturera verksamheten så att det vilar på barnens intressen och intentioner. 17
Emma och Maja belyser att för att få syn på barns lärande krävs det att man tänker på vilken barnsyn och vilket förhållningssätt man har. Barnen måste ses som kompetenta där personalen måste vara med och fånga upp barnen för att de ska utvecklas på bästa sätt. Det krävs en syn på att barnen kan och som låter dem prova. Barbro menar att: genom pedagogisk dokumentation ser du vart barnen befinner sig här och nu och då bygger du vidare på det, istället för att mata kunskap som man gjorde förr på ett annat sätt som inte barnen var mottagliga för. Det blir mer på barnens nivå nu och jag ser vart de befinner sig och vart jag som pedagog kan gå in och stötta och göra utveckling. Och att miljön är inspirerande så att barnen kan ta till sig så mycket mer när mognaden finns (Barbro, 121126). Emma berättar vidare att man som personal kan lära sig lika mycket av barnen som man kan lära sig av personalen. Att lära tillsammans är jätteviktigt för att kunna dela med sig av varandras kunskaper. Ofta tar barnen hjälp av varandra när de ska lösa en uppgift vilket stärker deras självförtroende. Det är viktigt att se att alla barn inte lär på samma sätt utan att man utgår från varje individ. Alla informanter medger att det är barnens lärprocesser som ska synliggöras genom deras sätt att gör dokumentationen. Hur barnen lär och vad de är intresserade av måste synliggöras för att det ska kunna ske en lärprocess på barnens villkor anser mina informanter. Inger belyser också vikten i att se om barnen kan tänka framåt, eller komma på egna lösningar på hur de kan bygga vidare på arbetet de gör. De tittar också efter hur de ska kunna utveckla verksamheten så att det vilar på barnen intressen. 5.4 Dokumentationsmetoder Alla berättar att de använder sig av digitalkamera och tar kort som sedan läggs in på datorn, skrivs ut och kompletteras med text när de gör sin dokumentation. Fotografierna sätts sedan upp på väggen för att sedan kunna följa upp dokumentationen. Löpande text var också något som alla använde sig av. Fotografier och löpande text var alltså det som det lades mest fokus på när det gäller olika metoder. Det finns dock skillnader mellan hur de olika informanterna väljer att ta fram dokumentationen. Elvira säger att hon använder sig mycket av att skriva. Detta för att hon ska komma ihåg vad som har hänt i olika situationer. Allt kanske inte kommer till användning men för henne är det bra att kunna gå tillbaka till och titta på. Maja däremot säger att de inte skriver lika mycket som de gjorde förr utan nu har de lärt sig lite om hur dokumentationen ska göras. Barbro däremot tycker det är en svår balansgång när man ska föra löpande protokoll när hon gör dokumentation, det finns en risk att bli passiv i sin position med barnen. Hon menar att det 18
beror på om barnen är vana. Hon upplever själv att deras barn är vana och inte avbryts i deras aktivitet, men kunde märka att barnen i början gärna ville veta vad som skrevs. Hon säger också att man kan välja att inte dokumentera utan att man gör det efteråt istället för att kunna vara aktiv i barnens lärprocess. Emma beskriver att de mest använder sig av reflektioner där de pratar om vad som har hänt en gång i veckan, och vad de har fått med i verksamheten. Barnen har också sina egna pärmar portfolion som de försöker göra barnen delaktig i. Maja stärker också arbetet med portfolion och menar: portfoliopärmar som det varit en stress över tidigare sker nu automatiskt eftersom dokumentationen hamnar i portfolion (Maja, 121130) Alla informanter lägger ner mycket tid på att ta mycket bilder, som de sedan skriver text till, som består av vad barnen säger och gör. Bilderna sätts sedan upp väggarna och endast Emma belyser att de alltid frågar barnen om de vill att de ska sätta upp bilderna. Både Emma och Maja använder sig av en bildskärm där de lägger upp bilder, där finns ingen text utan bara bilder. Där kan barnen prata om och reflektera kring vad som hänt tillsammans med föräldrar. Bilderna som sätts upp ska också sättas i sådan höjd att barnen kan titta och reflektera kring dem. 5.5 Reflektion Alla informanter instämmer att reflektion krävs för dokumentationen ska bli pedagogisk. Samtliga har en timmes reflektion i veckan där de diskuterar och analyserar dokumentationen som de gjort under veckan. Maja belyser att det är viktigt att ta tillvara på den timmen de faktiskt har. Hon menar att reflekterar man inte över dokumentation som skett under veckan finns risken att dokumentationen glöms bort. Det gäller alltså att prata om det som är aktuellt just nu. Informanterna tar också upp reflektionen med barnen som ett viktigt moment. Barnen måste vara med och reflektera över vad de gjort för att det ska kunna bli deras dokumentation och för att de ska kunna se sin utveckling. 5.6 Att göra barnen delaktiga i dokumentationen Alla informanter medger att de utgår ifrån ett barns perspektiv när de arbetar. Eftersom de utgår ifrån barnens intressen och idéer när de organiserar verksamheten. Inger menar att barnen alltid ska vara delaktiga i dokumentationen. Inger och Maja säger att de alltid sätter sig 19
med barnen och pratar om bilderna så att det är barnens egna ord som kommer fram. Inger menar att det också tas mycket andra kort för att ha som prydnader som bara visar vad de gjort under en dag. Barnen på Ingers avdelning görs delaktiga i reflektionsprocessen då de tillsammans med barnen hela tiden går tillbaka och återkopplar. Barbro säger också att de skriver ner vad som händer i verksamheten där barnen är med i sin egen dokumentation. Barbro poängterar att det oftast är de vuxna som väljer ut korten men att barnen alltid är med och reflekterar över sina egna kort. Ibland skriver de också ner just där och då om vad som händer under processen och på så sätt blir det barnens ord som dokumenteras. Därför anser Barbro att de blir delaktiga i sin dokumentation, barnen vet vad som står och vad som sagts innan de sätter upp det på väggen. Barbro betonar också vikten av att verksamheten ska spegla barnens intressen då hon säger: för barnen är det viktigt att lyfta vad de gör hos oss och vad som händer, så att det är deras förskola och att det är deras intressen som ligger till grund för verksamheten. Att det inte är vi utan barnens intressen som styr deras förskola (Barbro, 121126). För att göra barnen delaktiga säger Emma att de pratar med barnen och försöker skriva ner vad de sagt, tittar på bilder tillsammans och frågar vad de vill göra. Barnen har även fått tagit egna bilder som de sedan trycker ut och pratar om. Det är tillsammans med barnen som personalen gör urvalet om vilka bilder det är som ska väljas. Men när de pratar om bilderna är det barnens ord som kommer fram. För Emma är pedagogisk dokumentation till för både personalen och barnen. Men hon tycker inte att barnen är med så mycket som hon skulle vilja och arbetar därför med att barnen ska bli mer delaktiga. Hon vill att barnen ska bli mer delaktiga om vad de vill göra. Ofta följer de strömmen vilket kan leda att det blir för mycket på gruppnivå, men de strävar efter att bli mer på individnivå så att de gör det varje barn vill. 5.7 Dokumentationen tydliggör verksamheten Inger säger att de ser var barnen befinner sig här och nu och utifrån det så tillrättalägger de miljön. Det är den verksamma personalens ansvar att se till att det finns miljöer så att barnen kan utvecklas inom alla områden. Hon säger att de ständigt jobbar med miljön, så att den utvecklas utifrån barnens intressen och vart de befinner sig i sin utveckling. Reflektion krävs för att kunna utveckla verksamheten. På hennes avdelning har de heller inte någon planerad miljö utan det handlar mest om att utgå ifrån barnens intressen. 20