Interkulturella förhållningssätt i förskolan

Rapport 2016ht02156 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete, förskollärarprogrammet 15 hp Interkulturella förhållningssätt i förskolan En fallstudie om förskollärares uppfattning om interkulturell pedagogik i förskolan Manda Nordström Handledare: Jörgen Mattlar Examinator: Kristina Ahlberg

Sammanfattning Den här studien handlar om att synliggöra fyra förskollärares tankar om deras synsätt kring hur de verkar för att synliggöra det interkulturella i förskolan. De intervjuade pedagogerna verkar inom olika kommuner. Jag använde mig av en styrd intervju där jag valt ut frågor som jag ville få svar på i förhand men lät sedan respondenterna prata fritt då det var deras tankar jag ville ha tag på. De förskollärare jag intervjuade hade en blandad spridning av kulturer och språk i sina barngrupper. Mitt syfte var att undersöka om det var någon skillnad om man har många barn med annan kultur än den traditionellt svenska. Jag anser i min forskning att så inte är fallet. Är det någon skillnad mellan mångkultur och interkultur? Det var fyra förskollärare som arbetade i fyra olika kommuner som intervjuades. Av dessa förskollärare var det tre som hade samma syn och tankesätt på ett interkulturellt förhållningssätt. Under intervjuerna framkom att tre av fyra förskollärare menar att mångkultur och interkultur går hand i hand. Den fjärde intervjuade har dock ett annat sätt att uppfatta interkultur. Förskollärarna lyfte fram många bra verktyg som man kan använda sig av i verksamheten för att lyfta fram den interkultur som finns i barngruppen. Ett exempel på det var att använda sig av konkreta material till sagor och sånger men även att använda sig av den nya tekniken som exempelvis lärplattor. Alla respondenterna ansåg att det viktigaste var att vara öppen och nyfiken i det arbete med interkulturell pedagogik som de jobbar för att synliggöra i den dagliga verksamheten. Det ansågs även vara en viktig del i förskolans arbete att öka barnens förståelse för att alla inte är likadana eller gör samma saker hemma. Alla är individer. En viktig del i arbetet som genomsyrar verksamheten är även att motverka uteslutningar i barngruppen. Nyckelord: Interkultur, Mångkultur, Förskola, Etnicitet

Innehåll 1.0 Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 3 1.2 Syfte... 5 1.3 Frågeställningar... 5 2.0 Centrala begrepp... 6 2.1 Interkultur... 6 2.2 Mångkultur... 7 3.0 Tidigare forskning... 9 4.0 Teoretiskt perspektiv... 15 4.1Sociokulturelltperspektiv... 15 5.0 Etiska ställningstaganden... 17 6.0 Metod... 18 6.1 Val av metod... 18 6.2 Intervju som metod... 18 6.3 Urval och genomförande... 19 7.0 Resultat... 20 8.0 Analys... 27 9.0 Slutsats... 30 10.0 Diskussion... 31 10.1 Framtida forskning... 32 Referenser... 34 Bilagor... 36 Bilaga 1.1- Intervjufrågor... 36 Bilaga 1.2- Medgivande blankett... 37

1.0 Inledning I mitt examensarbete kommer jag att skriva om interkulturella förhållningssätt i förskolan. Jag har valt att skriva om förskollärarnas intryck av hur de förhåller sig och verkar för att belysa ett interkulturellt förhållningssätt i den dagliga verksamheten. Jag tycker det är ett svårt men intressant ämne. Jag tycker det är viktigt att belysa och undersöka hur det arbetas med det interkulturella i förskolor där det finns barn från olika kulturer. I dagens samhälle kommer det fler och fler barn och familjer in i förskolan som inte har samma kultur och språk som svenska familjer har. När jag har praktiserat och arbetat på olika förskolor upplever jag att det inte arbetas så mycket med att lyfta fram de olika kulturerna i förskolorna. Vanligast är att förskolan sätter upp en flagga från det land där barnet eller föräldrarna kommer ifrån. Det brukar stå hej eller välkommen på barnets hemspråk på en skylt i hallen eller inne på avdelningen. Under min utbildning upplever jag inte att vi har fått några konkreta förslag på hur vi kan arbeta i verksamheten för att belysa och dra nytta av de olika kulturerna som finns i barngruppen eller bland pedagogerna. Jag önskar att vårt utbildningsinnehåll hade belyst frågorna hur man bemöter familjer med annan kultur och hur man stärker barnens kulturella självförtroende. Vad är ett interkulturellt förhållningssätt egentligen? Finns det olika sätt att tänka om det? Hur belyser och bemöter man det i verksamheten? Det är så dagens samhälle ser ut, med många olika kulturer som ska verka tillsammans både i och utanför olika verksamheter, där förskolan är den plats där både barn och vuxna ska mötas under lika villkor. Jag har funderat mycket på detta och det är något som jag vill undersöka närmare. Hur ställer sig förskollärarna till att arbeta för att stärka barns kulturella identitet? Vi har ju våra traditioner som det kan finnas stora skillnader i. Hur mycket tar vi fram och synliggör de andra kulturernas traditioner och hur talar man om dessa i barngruppen? Den erfarenhet jag har av barn är att de är väldigt fördomsfria, de dömer ingen och är väldigt öppna för olikheter. Det är viktigt att tala om de olika traditioner som barnen på förskolan har. Alla barn kanske inte firar jul eller så har de andra högtider än vad barn med svenskt ursprung har, då är det viktigt att lyfta fram och synliggöra det i den dagliga verksamheten. Framförallt för att stärka flerspråkiga barns självbild om deras kultur och visa ett intresse att få veta mer. Det är även ett mål i läroplanen. Förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål (Lpfö 98/16, s.10). Det är av stor vikt att öppna upp oss inför andra kulturella traditioner utöver våra svenska traditioner. Vad är det som säger att den svenska traditionen är den enda rätta att förhålla sig 1

till? Det är viktigt att som pedagog vara öppen och nyfiken på barnets språk och kultur som den har med sig hemifrån samt att se det som en tillgång i sitt arbete tillsammans med alla barnen. Men det är även viktigt att föräldrarna får bli hörda och att man kan ta hjälp av dem, samtidigt som man måste respektera om det är något de inte vill att deras barn ska delta i. 2

1.1 Bakgrund Enligt Migrationsverkets statistik kom det under hela 2015 in 18 551 barn i åldern 0 6 år till Sverige, utav dessa var det 312 kom hit utan några föräldrar eller legal vårdnadshavare (Migrationsverket 2016, s.7). Med den statistiken, kan man se att det är viktigt för oss som arbetar eller kommer att arbeta med barn i förskolan att ha i åtanke att det finns många barn som har en annan kulturell bakgrund. Det är viktigt att vi tar till oss det in i barngruppen och lyfter fram och ser det som en tillgång. I Lpfö (98/16, s.6) står det att vårt uppdrag är att överföra kulturarv, traditioner och språk samt att vi ska förbereda barnen för ett mer internationaliserat samhälle. Det står även att om det börjar redan på förskolan har de större förmåga att leva sig in i och förstå andras villkor. Förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer (Lpfö 98/16, s.9). Samt att den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund (Lpfö 98/16, s.4). I dagens samhälle ligger både interkultur och mångkultur nära varandra, är det någon skillnad mellan dem eller går dem hand i hand? Lahdenperä menar att det finns olika sätt att se på vad kultur är, hon menar att det är mer än vilken mat man äter och vilken musik man lyssnar på. Hon belyser att det även handlar om vad man har för värderingar, sätt att fira nyår, födelsedagar och dylikt men även att vi har olika sätt att tänka på (Lahdenperä 2004, s.13). Lunneblad belyser i sin bok att Skolverket menar att mångkultur är mycket mer än bara etnicitet, det handlar mer om generation och klass. Om man tänker på det sättet så har Sverige alltid varit mångkulturellt (Lunneblad 2006, s. 22 23). Att vi alltid har haft mångkultur och invandring till Sverige är något som man kan utläsa på Migrationsverkets hemsida. På hemsidan kan man utläsa att det var framför allt under 50 60-talet som det började komma många invandrare till Sverige från Balkan och Tyskland, detta på grund av slutet på andra världskriget. Efter slutet på kriget var det mest folk från europiska länder som kom för att jobba i Sverige. Lunneblad tar även upp att flyktingströmmen i Sverige började på 50-talet. Han menar dock att det alltid har funnits en etnisk mångfald i Sverige med samer och romer som ett exempel. Lunneblad tar även upp att integrationspolitiken betonar att det är viktigt och lyfta fram och ta tillvara på den mångfald som finns i samhället som stort (Lunneblad 2006, s.9). I barnkonventionen (2009) paragraf 30 kan man läsa att alla barn som tillhör en minoritet eller ursprungsbefolkning ska ha rätt till sitt språk, kultur och religion. I Allmänna råd från Skolverket lyfter de fram att det är viktigt att lyfta fram och stärka modersmålet och det svenska språket samt att belysa den kultur 3

som barnet har med sig hemifrån. Skolverket menar att det är påvisat att barnen på bästa sätt utvecklar sitt modersmål samt det svenska språket i förskolan (Skolverket 2016, s.30 31). Därför är det viktigt att man i förskolan uppmuntrar och lyfter fram det som något positivt att det finns barn med andra kulturer och att man respekterar och diskuterar dessa. Man kan exempelvis diskutera varför inte alla familjer firar jul och om barnen är intresserade att veta mer om varför och vad de gör istället. Detta med hjälp av föräldrarna och såklart barnen. Lunneblad hävdar att det i stor utsträckning är förskolor som har ett stort urval av barn med annan etnisk bakgrund som hävdar att de är mångkulturella. Dessa förskolor ligger vanligtvis i ett område som oftast är väldigt segregerat. Fokus i de områdena har mest legat på språkstimuleringen och inte på det stora kulturarv som de har med sig hemifrån. Han menar att det kan vara problematiskt om utbildningen inom mångkultur enbart tar upp de problem som kan uppkomma när föräldrarna kommer från ett land utanför Europa, på detta sätt kan barnen hängas ut som ett slags offer (Lunneblad 2006, s.22). Han tar upp att SOU (1996:143, s.11) menar att för att kunna föra ett samtal med struktur i mångfaldsämnet så är det viktigt att bryta ner det i små delar och enbart prata om hemland eller vilket kön man har. De tar även upp att alla människor, även svenskar har olika kulturer med utgångspunkt i det egna hemmet. Vi har alla våra särskilda vanor och tankar i familjen, därför även en egen kultur. Utgår man ifrån att alla har en egen kultur så blir undervisningen automatisk mångkulturell (Lunneblad 2006, s.23). Lahdenperä tar i sin artikel upp att begreppet interkulturell undervisning lanserades i Sverige 1983 då tanken var att det skulle bli ett nytt uttryck för hur man skulle förhålla sig i förhållande till så kallade invandrare samt att detta i framtiden skulle vara obligatoriskt att läsa om i lärarutbildningen (Lahdenperä 1999, s.44). Lahdenperä & Sandström menar att det som är viktigt när man arbetar med interkulturell pedagogik är att man alltid ska kunna något om sin egen kulturs värderingar och historien bakom dessa. De svenska traditionerna måste ifrågasättas och diskutera tillsammans med andra. Lahdenperä menar att vi som pedagoger, framför allt i skolan, måste ha en förståelse för hur fördomar och social klass påverkar hur vi samtalar till och om andra, detta för att undervisningen ska få ett interkulturellt innehåll (Hansén & Forsman 2011, s.97). Lunneblad tar upp att det var i SOU 1983:157 som man började använda sig av begreppet interkulturell undervisning för att hitta ett sätt hur etniskt svenska och invandrare skulle stå i relation till varandra, framförallt i utbildning. Men det tas även upp att det fram tills då inte hade haft någon större inverkan på de dokument som då fanns (Lunneblad 2006, s.24). 4

1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogernas tankar kring hur de verkar för ett interkulturellt förhållningssätt. Hur menar dem att de verkar med att synliggöra de olika kulturerna som finns i barngruppen. 1.3 Frågeställningar Mina frågeställningar är; *Hur arbetas det med interkulturellt arbetssätt i förskolan? *Hur synliggörs det i den dagliga verksamheten? * Interkultur och mångkultur är två begrepp som ligger nära varandra, går de in i varandra eller är det två skilda begrepp? * Kan jag se någon skillnad på förhållningssätt beroende på vilken kommun man jobbar i? 5

2.0 Centrala begrepp I detta avsnitt kommer jag att skriva om 2 begrepp som är centrala för detta arbete. Jag valde att ha med begreppen mångkultur och interkultur, då jag anser att det är viktigt att visa på skillnaden mellan begreppen. 2.1 Interkultur Interkultur är ett begrepp som kan ses som en handling som utförs, det vill säga mötet mellan personer från skilda kulturer och en ömsesidig förståelse dem emellan. Interkulturalitet handlar om hur vi ska förhålla oss och lära oss av andra kulturer och detta görs bäst genom interaktion mellan människor med annan etnisk bakgrund. Om vi interagerar kan vi få mer respekt och förståelse för de andra kulturerna. Lunneblad menar att begreppet interkultur uppkom på 1970- talet när FN talade om hur man genom utbildning skulle kunna skapa fred i världen (Lunneblad 2006, s.24). Även Lahdenperä tar upp om interkulturellt arbete i sin bok, hon menar dock att det var först 1985 som det bestämdes att alla pedagogiska forum skulle arbeta efter ett interkulturellt förhållningsätt. I det tidigare, på 1980-talets Sverige fick man gå kurser på skolan för att få en större förståelse och insyn i de olika kulturer som började komma in i samhället och hur man skulle interagera med varandra. Lahdenperä hävdar dock att dessa kurser upphörde när man fick igenom förslaget om interkulturellt förhållningssätt i sitt pedagogiska arbete då man på ett naturligt sätt skulle väva in de olika kulturer som finns i samhället (Lahdenperä 2004, s.11 12). Sandberg & Sandström menar att interkultur sker i samband med att personer med olika kulturell bakgrund träffas och där de kan samtala och lära sig erfarenheter av varandra (Sandberg & Sandström 2012, s.40). Lahdenperä belyser att det finns olika sätt att se på vad kultur är, hon anser att det är mer än vilken mat man äter och vilken musik man lyssnar på. Hon belyser att det även handlar om vad man har för traditioner, värderingar och olika sätt att tänka på (Lahdenperä 2004, s.13). Lahdenperä & Sandström i Hansén & Forsman anser att det som är viktigt när man arbetar med interkulturell pedagogik är att man även ska ha kunskap och insikt om sin egen kulturs värderingar och historien bakom. Dessa måste ifrågasättas och diskuteras tillsammans med andra. Lahdenperä anser att vi som pedagoger, framför allt i skolan, måste ha en förståelse för hur fördomar och social klass påverkar hur vi samtalar till och om andra, detta för att undervisningen ska få ett interkulturellt innehåll (Hansén & Forsman 2011, s.97). 6

2.2 Mångkultur Mångkultur kan ses som ett större begrepp än interkultur där innebörden är mer att det är folk med olika etniciteter som lyfts fram och inte deras kultur. Det är mer vanligt att man hör en förskola säga att de är mångkulturella om de har barn med annan etnisk bakgrund än svenska. Samtidigt som förskolor som inte har så många barn med annan bakgrund än svenska inte på det stora hela kallar sig för en mångkulturell förskola. Lunneblad tar upp att det finns en viss skillnad mellan begreppet mångkulturellt och begreppet interkulturellt. Interkulturella kurser infördes på 1970 talet när det började komma invandrare till Sverige, detta för att vi svenskar skulle få en större förståelse för dem som kom hit. Det finns även många likheter med den interkulturella pedagogiken på 1970-talet där det förklaras hur svenskar och icke svenskar ska förhålla sig till varandra (Lunneblad 2009, s.27). Berg & Lorentz (2004) i Lunneblad anser att interkulturellt samspel sker mellan olika individer som har olika bakgrunder och kulturer. Lahdenperä ansåg även hon att kulturen spelade in i hur man utvecklas och lär sig nya saker (Lunneblad 2009, s.28). Lunneblad belyser att Skolverket anser att mångkultur är mycket mer än bara etnicitet, det handlar mer om generation och klass och att om man tänker på det sättet så har Sverige alltid varit mångkulturellt (Lunneblad 2006, s. 22 23). Lorentz menar även han att det idag samspelar människor runt om i svenska samhället som har en annan kultur och är flerspråkiga (Lorentz 2013, s.99). På det sättet är Sverige ett mångkulturellt land oavsett vilket synsätt vi har. Lahdenperä riktar dock kritik mot att vi säger att den svenska skolan är mångkulturell. Hon menar istället att skolan idag består av en monokulturell mångkultur, de flesta som går i skolan är etniskt svenska. Lahdenperä menar att det ses som ett problem med mångkultur i den monokulturella skolan och att det ses som ett problem med invandring (Lahdenperä 2008, s.81). Med monokultur menas att vi lever i ett samhälle tillsammans med vi är uppdelade och bor inte i samma område. Björk-Willén, Gruber & Puskás menar att det finns två olika sätt att se på vad kultur innebär, dels hur vi lever men att det även kan handla om den konstnärliga inriktningen på kultur. I förskolan handlar det dock om hur vi pedagoger ska få barnen att förstå och respektera de olika kulturer som finns i samhället idag (Björk-Willén, Gruber & Puskás 2013, s.140). Bergstedt & Lorentz menar att mångkultur är något som kan ses som en situation, tillexempel att samhället har en mångfald (Bergstedt & Lorentz 2006, s.16). Sandberg & Sandström har en annan syn på mångkultur och de menar att mångkultur istället handlar om att vi lever i ett samhälle där det finns andra kulturer men att vi inte agerar med varandra på ett aktivt plan (Sandberg & Sandström 2012, s.40). Kåreland i Axelsson et al. 7

belyser även hon att vi inte lever i gemenskap med andra kulturer då det är ett segregerat samhälle där vi oftast bor i olika stadsdelar. Kåreland menar att det berikande och lärorika vi får till oss i mötet med andra kulturer inte lyfts fram (Axelsson et al. 2009, s. 79). Lunneblad menar att mångkulturell kan ses som en kvantitativ beskrivning av något medans interkulturell kan vara något som sker i en handling mellan två olika personer med olika kultur (Lunneblad 2009, s.27). Sammanfattning Det finns en fin linje mellan vad som är det interkultur och det mångkultur. Med interkultur menas att det är en handling eller interaktion mellan två personer som har olika kulturer och hur dessa samspelar och lär sig av varandra. Inom mångkultur menas istället att det är deras etniska bakgrund som lyfts fram och inte personens kultur på det sätt som det görs i interkultur. Mångkultur innebär personernas olika etniciteter som ska samspela i samhället. 8

3.0 Tidigare forskning I detta avsnitt kommer jag att ta upp tidigare relevant forskning och artiklar som har framkommit i interkultur och mångkultur. 3.1 Mångkultur Lunneblad skriver i sin avhandling om hur det mångkulturella arbetet ser ut på en förskola som ligger i ett multietniskt område. Lunneblad (2006, s.20) menar att hans syfte med sin avhandling var att analysera hur förskolan arbetar med kultur och identitetsuppgifter som det står att man ska göra i läroplanen. Lunneblad tar upp att han var med på och observerade avdelningsmöten där det diskuterades om mångkulturellt arbete och de bestämde även när i veckan som de ska arbeta med detta. Han använde sig även av samtal med både barn och föräldrar. Under tiden som han var på förskolan förde han även öppna intervjuer tillsammans med föräldrar och enhetschef. Detta för att lättare få ett grepp om hur den intervjuade personen upplever saker och ting (ibid, s.72 73). Lunneblad tar upp att han efter varje fråga gick igenom svaret med den intervjuade så att denne skulle ha möjlighet att lägga till eller förklara hur de menade innan det var klart (ibid, s.75). Lunneblad tar här upp att det är viktigt att transkribera sin text men att tänka på att det som sägs kan har två olika betydelser i tal och text (ibid, s.79). Det Lunneblad har kommit fram till i sin avhandling är att pedagogerna på de båda avdelningarna han hade observerat under en tid kände sig osäkra på hur de ska synliggöra och arbeta med ett mångkulturellt förhållningssätt och hur de ska få ner detta i text. I resultatet på Lunneblads forskning kan man uttyda att de använde sig utav sång och ramsor för att få in det mångkulturella i verksamheten. Men han såg även att arbetslagen inte arbetade på det mångkulturella sätt som de påstod (ibid, s.118 119). 3.2 Flerspråkighet Även Kultti skriver i sin avhandling om flerspråkiga barns villkor och deltagande för lärande i verksamheten. Kultti (2012, s.18) tar upp att hennes syfte med avhandlingen var att få syn på vilket deltagande de flerspråkiga barnen har i förskolan, både genom språkliga och kommunikativa deltagandesituationer. Kultti har i sin forskning använt sig utav olika metoder för att forska fram sitt resultat. Kultti har deltagit i observationer samt även använt sig av videoinspelat material, detta genomfördes med små barn. När hon hade observerat gick hon igenom sitt material med pedagogerna som hade varit med för att kontrollera så hon inte hade 9

missuppfattat något av det som sades eller gjordes (ibid, s.63). Kultti anser att det är ett bra sätt att använda sig av videoinspelat material då man på så sätt kan gå tillbaka och titta på samma sak igen, samt att filminspelning idag har blivit en mer vanlig del och process i förskolan för att synliggöra olika lärprocesser. Hon såg även i sina observationer att det var ytterst ovanligt att pedagogerna tilltalade eller sa något på ett annat språk till barnen som var med på den lärarledda aktiviteten (ibid, s.64). Kultti kom fram till att barnen, oavsett språklig förståelse ändå gavs möjlighet till att vara aktivt deltagande i den dagliga verksamheten. Genom språkliga aktiviteter tillsammans med andra och där pedagogerna ibland kunde fokusera på ett visst barn genom att göra gester och peka på vad man menar. Dessa språkliga aktiviteter pågår vid lunchen då man tillsammans med de andra barnen för samtal med varandra men även vid lek där man oftast säger vem man är (ibid, s.176). Alla stunder är viktiga för barns möjligheter att kommunicera med varandra (Kultti, 2012, s.177). 3.3 Interkulturens framväxt I Lahdenperä (1999, s.43) artikel i Utbildning och demokrati tas det upp att förskolan och skolan går från att vara en monokulturell till att bli en mångkulturell med många olika kulturer men att det enda språk man undervisar på och lyfter fram i undervisningen är majoritetsspråket; svenskan. I sin artikel tar hon upp att begreppet interkulturell undervisning lanserades i Sverige 1983 då tanken var att det skulle bli ett nytt uttryck för hur man skulle förhålla sig i förhållande till så kallade invandrare samt att detta i framtiden skulle vara obligatoriskt att läsa om i lärarutbildningen. Lahdenperä menar att ett interkulturellt samspel sker när två individer som har olika kulturer interagerar och samspelar med varandra trots att man inte pratar samma språk eller är från samma land (ibid, s.45). Lahdenperä menar hon att de sociala verktyg som vi använder oss av är kulturbundna om de skapas utifrån den kontext de upptäcks i. Kultur kan vara många olika saker som till exempel mat, musik, vilken tro man har, traditioner och hur man visar sina känsloyttringar. Även hur man pratar med varandra i familjen är beroende på den kulturella kontexten som är i samhället och vilken kultur man har (ibid, s.47 48). Lahdenperä belyser även det etnocentriska tänkandet, människor från samma etniska kultur, med liknande kulturella referensramar, delar värderingar och uppfattar företeelser på ett likartat sätt och det betraktas som det normala och uppfattar inte det som etnocentriskt tänkande. Detta kan leda till att man på ett omedvetet sätt tänker negativt om andra kulturer och får ett förhållningssätt som diskriminerar barn och familjer med en annan etnisk tillhörighet och kultur 10

än lärarens egen. Därför är det av största vikt att som lärare bli medveten om sina egna kulturella föreställningar och begränsningar och se företeelser från olika perspektiv. De egna föreställningarna måste konfronteras med andra uppfattningar och känslomässigt bearbetas. Lahdenperä menar att det kan bli svårt att förstå och ta hänsyn till barn med annan etnicitet om man redan innan har en syn på barnen som inte stämmer med den syn som samhället har. Det är då lätt kan bli att man får ett annat förhållningssätt till dem som inte är gynnande. Lahdenperä menar att om vi ska komma framåt i forskningen kring ett interkulturellt innehåll i förskola och skola så måste även de pedagoger som arbetar med barnen vara engagerade i den forskning som görs, och de ska på det sättet få fundera och bli mer reflekterande över vad de själva gör och på så vis kan de ändra på den kunskapen som de lär sig (ibid, s.50 53). 3.4 Kulturella skillnader Ett tidigare examensarbete skrivet av Uludag (2013) handlar om att undersöka hur sex stycken förskollärare, som verkar i två olika mångkulturella förskolor, anser sig arbeta för att i mötet med barn verka för en kulturell och traditionsfrämjande inställning i den monokulturella mångkulturen som finns i dagens förskolor. Uludags menar att syfte med rapporten var att undersöka pedagogernas tankar kring hur de anser sig göra för att lyfta fram de olika kulturella skillnaderna som finns i barngruppen. Detta genom ett interkulturellt förhållningssätt (ibid, s.14). Ulugad delade upp sina resultat i två stycken, det första stycket handlade om religiösa traditioner, högtider och mat. Det andra stycket handlade om kultur, språk och identitet. I det första stycket framkom det att alla fyra av sex pedagoger ansåg det som positivt och viktigt att lyfta fram de olika traditioner som fanns i barngruppen, men ingen av de sex intervjuade ansåg att de lyfte fram det något särskilt i verksamheten. Detta berodde enligt dem på att de inte hade tillräckligt mycket kunskap om hur det ska göras på ett bra sätt. Det framkom även att det ansågs svårt att genomföra då pedagogerna ansåg att det fanns brist inom språk, kunskap och för många nationaliteter i barngruppen för att alla skulle kunna lyftas fram på ett bra sätt. Tre av pedagogerna ansåg att det var av stor vikt att lyfta fram barnens olika kulturer, detta för att stärka barnens identitet och få dem att känna sig trygga i den. När det kommer till stycke 2, anser alla pedagoger att språket är det viktigaste att lyfta fram och belysa i arbetet med kultur, språk och identitet. Genom att låta barnen att prata sitt modersmål lyfter man fram barens kultur, samtidigt som man främjar barnens språk med hjälp av modersmålsstödjare som kommer till förskolan. Dock ansåg sig pedagogerna tycka att bristen i kommunikationen till främst föräldrar, men även hos vissa barn, låg i att dessa inte hade tillräckliga kunskaper i det svenska 11

språket. På så vis ansågs det svårt att verka för ett främjande arbete med språk och kultur i verksamheten. Två av pedagogerna ansåg däremot att det är viktigt att på ett bra sätt låta barnen stärka sitt modersmål i förskolan för att på så sätt få en bättre självkänsla. De menar även att om detta görs stärks förståelsen för andra personer kommer att öka när de får ta del av varandras kulturer och språk. Det framhölls även att försöka hitta saker som var lika mellan de olika kulturerna och lyfta fram det som något positivt. En av pedagogerna anser dock att man ska respektera allas kulturer men bor man i Sverige anser denna pedagogen att man ska anpassa sig till samhället (ibid, s.25 33). 3.5 Artefakters inverkan på interkulturell pedagogik I ett tidigare examensarbete som skrevs av Bohlin & Rask (2016) forskar de kring vad interkulturell pedagogik är och hur man arbetar med den samt hur förskollärare arbetar med material och miljö med inriktning på ett interkulturellt förhållningssätt i förskolan. Bohlin & Rask syfte med arbetet var att dela in arbetet i två olika delsyften, det ena handlade om hur utformningen utav miljö och val av material såg ut på förskolan. Det andra syftet var att undersöka hur de tänker när de utformar miljö och vilket material som de använder sig av och hur dessa påverkar verksamheten (ibid, s.5). Den metod som de använde sig av var intervjuer med fyra förskollärare där de ställde olika frågor kring det område som de ville utforska. De valde att använda sig av tre kommunala och en privat förskola. Bohlin & Rask tar upp att intervjuerna spelades in så att de senare skulle kunna gå tillbaka för att lyssna på vad intervjupersonerna hade sagt (ibid, s.19). Bohlin & Rask beskriver det som de kom fram till i sin forskning via intervjufrågorna, dessa har de delat upp efter olika teman som de tog upp under intervjun. Det första temat handlade om utbildning och erfarenhet, där visar det sig att det var olika hur insatta de var i interkulturell pedagogik; en hade ingen erfarenhet, en annan hade erfarenhet utifrån sin utbildning medans två förskollärare hade fått gå en fortbildningskurs genom sitt arbete. En förskollärare beskriver det som att det blir en naturlig del i den dagliga verksamheten om det finns barn som kommer från en annan kultur. I en barngrupp där alla barn är svenskar, eller en homogen grupp som det även kan kallas kände de intervjuade att det var mer upp till de vuxna att föra in mångkulturen i verksamheten. De ansåg även att föräldrarna och hemmet spelade en stor roll i verksamheten för att de ska kunna berätta vad de gör i sina hemkulturer och vad de har för traditioner. Det andra temat handlade om hur de arbetade och vad som var viktigt i ett interkulturellt pedagogiskt arbete. Här tyckte tre av förskollärarna att det var av stor vikt att se individerna och att barnen inte skulle representera en stor grupp. För 12

de flesta barnen är det en naturlig del av deras vardag med olika kulturer i barngruppen. Förskollärarna menar att det är viktigt att lyfta fram likheterna mellan de olika kulturerna med och inte bara olikheter. Många av de intervjuade såg det som en tillgång att någon kollega pratade ett annat språk eller om de hade tillgång till en modersmålspedagog som gjorde att både barnens och pedagogernas förståelse blev större för de olika kulturer som finns. Dock fanns det inget konkret material på förskolorna som synliggjorde att det fanns olika kulturer, bortsett från en förskola som hade tvillingböcker, vilket innebär att en bok har två olika språk men samma innehåll. Det tredje temat handlade om planering av miljö, föremål och material. Här var det en pedagog som tyckte det var en balansgång om vilket material som skulle köpas in men att de hade köpt in dockor av olika nationaliteter och böcker på olika språk. Det påpekas även att de ofta inte tänker på olika etniciteter och kulturer utan att de köper in material som ska passa till alla barnen. Det tas även upp att man borde prata igenom med sina kollegor om varför man väljer att använda just ett speciellt material exempelvis flaggor. Om det kommer upp en fråga så ska de känna sig trygga med att kunna svara på varför och att alla har samma synpunkt. Det fjärde handlar om förhållande till miljö och material. Här tas det upp att en pedagog tror att det skulle ha positiva effekter av att ta in någon artefakt ifrån sin hemkultur. Tre av de intervjuade anser att det viktigaste är att barnen känner till att alla är olika och att detta är okej. Den ena av dem anser att det är viktigt att komma överens och enas om vissa värdegrundsfrågor. Det femte temat handlar om barnperspektivet. Där menas det att de flesta pedagogerna använder materialet tillsammans med barnet men även att de får använda det själva. Tre av pedagogerna tror att om man tar in ett föremål från deras kultur kan det ha stor betydelse för dem samt att de kanske vill berätta något minne eller saker som de vet om föremålet (ibid, s. 21 25). 3.6 Språkets inverkan I Sandvik & Spurkland påvisar de att man ska tänka på att alla barn inte får samma språksocialisering på grund av olika kulturer och etniciteter. Därför kommer dessa barn till förskolan med olika erfarenheter av språket. Ett exempel som tas upp är en forskare som undersökte en grupp somaliska kvinnor i Sverige, och upptäckte att många somaliska föräldrar inte läser för sina barn på kvällarna eller har några särskilda rutiner för nattningen av sina barn. Att de inte läste godnattsagor för sina barn berodde oftast på att de inte hade några lampor men även på grund av att de själva inte kan läsa. Detta menar forskarna skapar en kunskapsklyfta i förskolan när det är skillnad på hur mycket erfarenhet av bokläsning och samtal man får med sig hemifrån. I Europa och västvärlden är det dock mer vanligt förekommande att man läser 13

och pratar samt namnger olika saker för sitt barn redan från ung ålder (Sandvik & Spurkland 2011, s.57). 14

4.0 Teoretiskt perspektiv I mitt arbete kommer jag att utgå från ett sociokulturellt perspektiv. Här tar jag upp om vad ett sociokulturellt perspektiv innebär. Utifrån tidigare forskning valde jag att utgå från detta perspektiv. Detta är även till hjälp i analysen av datan. 4.1Sociokulturelltperspektiv Säljö menar att ett sociokulturellt tänkande på barnen innebär att vi vuxna ser hur barnen utvecklas och tar till sig ny kunskap i samverkan med andra personer. Säljö menar även att man även utgår ifrån hur barnen använder sig av de kulturella redskap de har att tillgå i lärandet av nya saker. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv tror man på att barn är kompetenta. När de lär sig nya saker talas det om att de är i den proximala utvecklingszonen och att barnet med hjälp av en vuxen eller kamrat lär sig tillsammans med andra. Språket är nyckeln mellan det inre lärandet och det som sker i interaktion tillsammans med andra (Säljö 2000, s.18). Man tror på att barnet har kunskapen lagrad i sig och med hjälp av att kommunicera och interagera så kommer lärandet fram. I den proximala utvecklingszonen får barnet stöttning i hur det ska göra och efter lite övning så klarar barnet det till slut helt själv, utan stöttning från någon och har då tagit sig ur just den proximala utvecklingszonen. Kultti belyser även hon att Vygotskijs tänk kring den proximala utvecklingszonen handlar om att lärandet är något som sker i en social kontext i samspel med andra personer. Han menar även att det är det som skapas emellan det som vi redan visste sedan innan och vad vi vet. Men även vad vi kan efter att ha gjort samma sak med en person som har mer medvetenhet än vad man själv hade ifrån början (Kultti 2014, s.62 63). Säljö tar även han upp att det Vygotskij menar med den proximala utvecklingszonen är ett sorts avstånd mellan det som en person redan kan utan hjälp och vad den kan och utvecklar med hjälp av personer som kan mer om ämnet än vad de själva kan (Säljö 2000, s.120). Säljö menar att Vygotskij tror att vi konstant approprierar när vi möter nya människor som har olika och mer erfarenhet än vad vi har vid vissa tillfällen. Vygotskij menar att vi hela tiden tar till oss nya typer av kunskaper när vi interagerar med nya människor (Säljö 2000, s.119; s.12). Exempel på tillfällen där vi interagerar med andra människor och lär oss av vad de vet kan vara när vi sitter vid samlingen, när vi ska äta eller göra något experiment samt när vi är ute på en gård där det finns andra människor att kommunicera tillsammans med. Gjems tar även hon upp att när barn samspelar tillsammans med andra barn och vuxna utvecklas deras kognitiva kompetens. Gjems menar även att det är viktigt att vara deltagande i olika kulturella situationer för att på 15

så vis utvecklas i sitt lärande (Gjems 2011, s.21 22). Vygotskij menade att det finns olika typer av redskap man använder sig av för att tillägna sig nya kunskaper. Dessa är fysiska och psykologiska redskap, även benämnda som kulturella redskap. Säljö tar i sin bok upp innebörden av kulturella redskap och om artefakter, han menar att de hela tiden är under ständig förändring och utveckling. På så sätt kommer vi hela tiden öka vår förmåga både fysisk och intellektuellt, detta tack vare att tekniken går framåt och ständigt förnyas (Säljö 2000, s.71). Kultti belyser att man kan se fysiska redskapen som något ur ett kulturellt sammanhang där de förmedlar något eller har en mening, tillexempel ett lekmaterial. Detta material kan vara något som ligger framme som barnen själv kan använda sig av eller ett material som man måste använda sig av tillsammans med en vuxen (Kultti 2014, s.38 39) (2014, s.38 39). Gjems menar att vi genom att se språket och ord som ett redskap och en länk, kan förstå vår omvärld tydligare och även uppfatta vad som kommer att ske i framtiden (Gjems 2011, s.21). Säljö tar upp att fysiska redskap, även kallat artefakter är sådana ting som människan har tillverkat som man idag kan använda sig av, till exempel skiftnyckel och vågen (Säljö 2000, s.29). Säljö menar att vi hela tiden medierar samtidigt som vi använder oss av olika redskap som är externa för att på så sätt upptäcka världen med våra olika agerande. Säljö menar även att vi använder vårat språk som ett medierande redskap för att komma ihåg olika ting. Dessa medierande redskap använder vi sedan när vi ska tolka hur världen ser ut och när vi ska ta ställning till olika ting. Dock finns det en baksida med att vi hela tiden medierar med fysiska och språkliga redskap. Säljö menar att vi inte ser världen i en direkt mening utan att vi upptäcker den genom de medierande redskap som finns att tillhandahålla (Säljö 2010, s.26 27). Hur kan man då föra in dessa resonemang i förskolans verksamhet? Säljö belyser att de fysiska och språkliga redskapen är en stor del i det sociokulturella lärandet då det är många av dessa kulturella redskap som vi dagligen använder oss utav i verksamheten (Säljö 2000, s.74). Säljö tar upp att man kan se på förskolan som en speciell miljö där du får till dig nya kunskaper om samhällets kulturer och färdigheter för vidare. Bland dessa kunskaper finns det troligen sådana saker som du lär dig på förskolan som du inte hade fått till dig någon annan stans (Säljö 2010, s. 153). Säljö menar att vi i det sociokulturella perspektivet samverkar med olika kunskaper för att kunna utföra saker. Säljö menar att vi måste ha både språk och handling men även teori och praktik för att få något utfört samt att vi går från att tänka på det vi vill göra till att göra det på riktigt (Säljö 2000, s.76). Säljö anser att vårt sätt att omedelbart se vår omvärld när vi medierar innebär att vi även är väldigt påverkade av de fysiska och intellektuella redskap som finns (Säljö 2000, s.81). 16

5.0 Etiska ställningstaganden I detta avsnitt kommer jag att skriva om vilka ställningstagande jag har tagit i mina intervjuer. I mitt arbete har jag valt att ta ställning till de olika fyra olika forskningsetiska kraven som finns. I Vetenskapsrådet (2002, s.7 14) finns de olika kraven uppskrivna. Dessa är Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet. Informationskravet innebär att den som är med i en forskning i förtid ska få veta vad studien handlar om och vilka villkor som finns samt att den när som helst ska kunna avbryta sin medverkan. Detta har jag gjort på det sättet att i förväg, vid kontakten med de intervjuade förklara vad intervjufrågorna ska handla om. De intervjuade har även i förväg fått se ett utdrag på intervjufrågorna så de vet på ett ungefär vad som kommer att tas upp. Samtyckeskravet innebär att den som intervjuas eller på annat sätt ska delta i forskningen ska ge sitt samtycke till att medverka. Den medverkande ska under hela perioden veta att den när som helst kan avbryta sin medverkan i projektet utan att det ska ge några negativa konsekvenser. Detta krav har jag tagit ställning till genom att informera om detta både innan och under intervjun. Konfidentialitetskravet innebär att man ska uppge för den som medverkar att man har tystnadsplikt i förhållande till de uppgifter som kan komma att lämnas ut under projektets gång. Man ska även teckna en form av avtal där det framgår tydligt vad som gäller angående tystnadsplikten. Detta är något som både jag som intervjuade och den responderade skriver under vid det tillfälle då intervjun utförs. I detta arbete kommer jag att skriva hen för att andra läsare inte ska kunna avgöra om det är en man eller kvinna som jag har intervjuat. Nyttjandekravet innebär i sin tur om att den informationen man får i sina intervjuer endast får användas till den forskningen som pågår och inte till något kommersiellt bruk. Får man in personuppgifter som berör den enskilda får man inte göra någon form av beslut om den enskilde individen utan godkännande från denne. Detta har jag tagit hänsyn till då jag kommer att radera de inspelade intervjuerna när dessa är transkriberade. (se bilaga 1.2). 17

6.0 Metod I detta avsnitt kommer jag att diskutera den metod jag har valt och varför jag har valt den metod jag har gjort. Jag kommer även att ta upp vilket urval jag har gjort. 6.1 Val av metod Som metod till detta arbete har jag valt att använda mig utav intervjuer av fyra olika förskollärare som arbetar i fyra olika kommuner. När man använder sig av intervju kan man på ett djupare sätt få pedagogerna att utveckla sina svar än om man skulle ha använt sig av en enkät där svaren oftast blir mer kortfattade och där finns ingen möjlighet till följdfrågor eller fördjupning. En observation hade varit ett alternativ för att se hur förskollärarna arbetar i praktiken men detta valde jag bort på grund av att det krävs rutin, övning och erfarenhet att analysera denna typ av observationer samt att det är mycket tidkrävande. 6.2 Intervju som metod Jag kommer att använda mig av styrda intervjuer. Jag använder mig även utav en intervjuguide för att hålla en tydlig struktur under intervjun. Detta innebär att jag i förväg har tagit fram frågor som jag vill få svar på. Respondenterna får ta del av frågorna i förväg, de ges möjlighet för den intervjuade att lättare kunna tänka igenom sina svar och kommer även att få möjlighet att utveckla sina svar och jag kommer att kunna ställa följdfrågor. Genom intervju kan jag få ut mycket information på en så liten tid som möjligt. Bell (2006, s.162 163) belyser några av de fördelar som jag redan har tagit upp. Bell tar även upp att det är viktigt att tänka på hur frågorna är utformade så att man ska kunna få ut så mycket som möjligt ur sin intervju samt att det är en bra intervjumetod när man inte har så mycket tid. Även Bjørndal tar upp fördelen att kunna ställa följdfrågor och förtydliga om det är något som är otydligt men även att lättare kunna förstå mer ingående vad den intervjuade tycker och känner (Bjørndal 2005, s.90). En annan fördel är att jag med lätthet ska kunna utveckla vad jag menar med min frågeställning eller spinna vidare på det den intervjuade säger. Under en intervju kan man även förstå och tolka gester och ansiktsuttryck samt olika pauser som kan göras under tiden intervjun utförs. Bell (2006, s.158) tar upp många av de fördelar med en intervju som jag har gjort. Jag vill närma mig förskollärarnas tankar om ämnet och det gör jag lättare genom en intervju. När man använder sig av intervju som metod ska man alltid ha två stycken begrepp i bakhuvudet, dessa är reliabilitet och validitet. Detta är någon som Bell (2006, s.117 118) tar upp. Bell menar att 18

reliabilitet handlar om att det sätt som jag får ut informationen kring min forskning är tillförlitlig. Vilket innebär att jag skulle få samma svar oberoende av när jag ställde mina frågor. För att försäkra mig om att intervjuerna blir tillförlitliga har jag förhållit mig till neutrala svar för att påverka de intervjuade så lite som möjligt. Validitet handlar om jag har fått ut den informationen som jag ville få ut eller inte. Det handlar även om källorna är giltiga eller inte. Jag får med validitet då det är de intervjuades åsikter och tankar som presenteras. Med andra ord handlar det om den information som jag har fått ut ifrån intervjun ger en trovärdighet samt att resultaten baseras på intervjuerna. Det är viktigt att redovisa den fakta som har kommit fram och inte presentera sina personliga åsikter i ämnet. Dessa begrepp är viktiga byggstenar i en intervju då man på så vis kan se hur mycket fakta som verkligen framkommit i intervjuerna och vad som är ens personliga åsikter. Ett problem med intervjuer kan vara att det lätt uppstår bias, även kallat skevheter. Bell tar upp att det hon menar med bias handlar om att det är viktigt att tänka på att inte gå in i en intervju med en uppfattning om hur man tror att det kommer att vara. Det kan vara farligt att vara för engagerad då det lätt kan leda till bias. Bell tar även upp att det kan vara bra att låta någon annan läsa igenom arbetet, detta för att någon annan ska kunna upptäcka bias (Bell 2006, s.167 168). För att bias inte ska uppstå har jag försökt att vara neutral under intervjuerna för att inte påverka resultatet. Jag har även låtit andra läsa igenom mitt arbete och diskuterat min tolkning med andra som är insatta i ämnet. 6.3 Urval och genomförande Jag valt fyra stycken förskollärare i fyra olika kommuner. Jag vill undersöka om det skiljer sig mellan kommunerna och om det är någon skillnad om man har många barn med annan kulturell bakgrund i barngruppen. 1 förskola ligger i södra Sverige, 1 i östra och 2 i mellersta Sverige. De intervjuer jag har utfört har gjorts på en förbestämd plats som valts av de intervjuade. 19

7.0 Resultat I detta avsnitt kommer jag att redovisa vilka resultat som har framkommit i intervjuerna. Fråga 1 Fråga 1 handlar om hur barngrupperna förskollärarna arbetar med är sammansatta utifrån etnicitet. 1.0 Barngrupp Alla de förskollärarna som jag intervjuade arbetade i grupper med barn i åldern 3 6 år. Antalet barn i grupperna var mellan 16 20 barn. Den etnicitet som fanns i barngrupperna var blandad. Förskollärare 1 barngrupp bestod av barn som kom från flera olika kulturer med flera språk. Det var sex olika språk som talades bland de barn och föräldrar som var på avdelningen. Förskollärare 2 hade 20 barn på avdelningen med som vad hon beskrev det som, en stor mängd med olika barn med stor kulturell mångfald. Förskollärare 3 hade 17 barn där det även här fanns en stor andel av barn med annan kulturell bakgrund än den svenska. Förskollärare 4 hade 18 barn var av ett fåtal barn hade ett annat modersmål än svenska. Fråga 2 1 Fråga 2 handlar om vilken syn förskollärarna har kring ett interkulturellt förhållningssätt och vad det innebär för dem. 2.0 Uteslutande ut barngrupp Förskollärare 1 ansåg att interkulturellt förhållningssätt ur sin synvinkel var att agera på ett sådant sätt att alla lekte med varandra och inte uteslöts ur gruppen på grund av annan etnisk bakgrund. Alla barn ska utveckla en förståelse för hur andra kulturer fungerar och att barnen inte ska tycka att det är konstigt om man vill komma i nationella kläder som man har i sin kultur och att uppmuntra det och vara nyfiken och frågande. Under intervjun togs det även upp att det var viktigt för hen att låta barnen lära sig om de olika kulturer som de har på förskolan, detta för att förebygga kränkningar och fientlighet. Hen menar att man gör det på bästa sätt genom lek då barnen ändå är så pass små och det inte är skolan, då är det viktigt att man gör det på ett lekfullt sätt. Hen menar att det handlar om en öppenhet mot den mångfald av språk och kulturer som barn och föräldrar representerar på avdelningen eller förskolan. Men även att det är viktigt 20

att visa intresse för de kulturer som finns samtidigt som man ska tänka på att olika kulturer har olika sätt att se på uppfostran och att man måste ha det i åtanke också. 2.1 Nyfikenhet Detta var även något förskollärare 3 tog upp, att hen trodde att det viktigaste var att förhålla sig nyfiket till andra kulturer som kommer men även betonade hen att det var av vikt att vi förklarar våran kultur som vi har i Sverige för de som kommer. Även förskollärare 4 menar att det handlar om att ha ett öppet sinne för de olika kulturer som finns både i och utanför verksamheten där barn och pedagoger ingår. Uppmuntra till att berätta om den kultur som man själv kommer ifrån. Man måste ju vara väldigt öppen för andra kulturer, att det är olika, mycket är ju att lyssna, att kunna försöka få till en kommunikation och verkligen lyssna och förstå varandra. Vara nyfiken, det är ju grunden. 2.2 Annat synsätt Förskollärare 2 har dock ett annat sätt att se på interkultur, hen blandade inte in så mycket mångkultur i sin syn på det interkulturella. Hen menar att alla barn och människor har sin egna kultur och arbetar utifrån det synsättet. Det tas även upp att man ska tänka på att alla människor är lika mycket värda och att man ska respektera att vi alla lever olika med olika tänk och att det är okej så länge man inte skadar sig själv eller någon annan. Oavsett om barnen har samma etnisk bakgrund eller inte så firar vi kanske ändå till exempel jul på helt olika sätt. Hen tyckte även att det handlade om normer, att vi inte ska utgå ifrån att en person lever på ett speciellt sätt bara för att den har en viss etnicitet. Hen såg det även som en gåva att lära sig flera olika språk. Hen menar att interkulturalitet inte borde sitta samman med mångkultur och att det kan vara svårt att känna att man kan äga begreppet om man inte har så många barn med annan bakgrund, men syftar på att man kan det om man har synsättet att alla är lika mycket värda fast man är olika. Det känns som att det är hyffsat nytt begrepp och jag tror att många förknippar det väldigt mycket med mångkultur men egentligen upplever jag att interkulturalitet vill ta ett steg ifrån mångkulturalitet och se det på ett annat sätt liksom och det blir lite tankevurpor då, för jag tänker att man då jobbar på en förskola där det inte är så mycket utav den klassiska mångkulturen 21