Bergsåker triangelspår

PM Gestaltningsprogram tillhörande järnvägsplan Bergsåker triangelspår Sundsvalls kommun, Västernorrlands län Projektnummer: 108830 Diarienummer: TRV 2015/35759 Datum: 2016-11-01 Yta för bild eller mönster

Trafikverket Postadress: Trafikverket, 781 89 Borlänge E-post: investering@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921 Dokumenttitel: PM Gestaltningsprogram tillhörande järnvägsplan, Bergsåker triangelspår Författare: Elin Larsson, Johanna Eriksson, Sweco Dokumentdatum: 2016-11-01 Ärendenummer: TRV 2015/35759 Kontaktperson: Håkan Åberg Kartor: Lantmäteriet, geodatasamverkan Illustrationer och bilder: Sweco (om ingen annan källa anges), Framsidebild: källa Trafikverket

Innehållsförteckning 1..Inledning...4 1.1 Bakgrund och syfte...4 1.2 Gestaltningsprogram...4 2..Planerade åtgärder...5 3..Övergripande mål och riktlinjer...6 3.1 Övergripande mål med projektet...6 3.2 Gestaltningsavsikter i projektet...6 4..Landskapsanalys...8 4.1 Metod...8 4.2 Översiktlig landskapsbeskrivning...8 4.2.1. Geologi...10 4.2.2. Landskapets historia...12 4.2.3. Landskapsbild...16 4.2.4. Viktiga landskapselement, landmärken och utblickar...16 4.3 Naturmiljö...20 4.3.1. Vatten... 20 4.3.2. Landmiljö...21 4.3.3. Friluftsliv...21 4.4 Karaktärsområden...23 4.5 Slutsatser och rekommendationer...24 5..Förslag för gestaltningen av anläggningen...26 5.1 Övergripande idéer...26 5.2 Fokusområden...26 5.2.1. Timmervägen... 26 5.2.2. Selångersån... 30 5.2.3. Hulibäcken... 34 5.3 Generella utformningar...36 5.3.1. Vegetation... 36 5.3.2. Bankar och slänter...37 5.3.3. Utrustning...37 5.3.4. Vägar...37 6..Drift och underhåll...38 7..Referenser...39 3

1. Inledning 1.1 Bakgrund och syfte En direktförbindelse mellan Mittbanan och Ådalsbanan i Bergsåker har efterfrågats under lång tid. Sedan Botniabanan togs i drift 2010 och Ådalsbanan öppnades för trafik 2012 har persontågstrafikeringen på Ådalsbanan utvecklats kraftigt. En fortsatt ökning av trafiken väntas. Dagens trafikering mellan Mittbanan och Ådalsbanan förutsätter att tågen vänds på Ådalsbanan innan de kan gå vidare. Tågtransporter från timmerterminaler i inlandet på Mittbanan, för vidare transport norrut på Ådalsbanan till fabrikerna på Norrlandskusten, måste vända i Nacksta, som är beläget cirka en kilometer öster om delningspunkten mellan Mittbanan och Ådalsbanan, alternativt på Sundsvall Central. Vändningen innebär att tågen stannar, kopplar loss loket från vagnarna, loket går runt och kopplar på vagnarna i andra änden av tågsättet. Vändningarna tar i anspråk kapacitet på Ådalsbanan. Framkomligheten på korsande bil- samt gång- och cykelvägar påverkas av bomfällningar då tågen vänds. I den närmaste framtiden, med ökad tågtrafik, finns det inte kapacitet för både den tillkommande trafiken och lokvändningar på sträckan. Idag saknas omledningsmöjlighet mellan Ådalsbanan via Mittbanan till Norra stambanan. I timmerterminalen i Töva utförs omfattande omlastning från tåg till lastbil för vidare transport till industrier längs Norrlandskusten. En ökning av antalet direkttransporter på tåg till industrierna skulle innebära effektivisering av transporterna. Järnvägsplanen har föregåtts av flera utredningar några nämns nedan: PM Linjestudie - Bergsåkerstriangelspår, 2015 Samrådsunderlag, Bergsåker triangelspår, 2015-2016 Förstudie Bergsåkers triangelspår, 2003 1.2 Gestaltningsprogram Detta gestaltningsprogram ingår som en del i Trafikverkets järnvägsplan för Bergsåkers triangelspår. I järnvägsplanen kan gestaltningsprogrammet ses som ett utformningsprogram ett säkerställande av arkitektoniska och gestaltningmässiga kvaliteter. Programmet är dessutom ett underlag för detaljprojektering. Konkreta riktlinjer ska ges för järnvägens olika delar. Förutom dokumentet så är det en arbetsmetod att komma fram till hur järnvägsmiljön ska se ut. Enligt lagen om byggande av järnväg (SFS 1995:1649) ska en estetisk utformning eftersträvas vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg. Lagen säger också att hänsyn ska tas till stads- och landskapsbilden samt natur- och kulturvärden. 4

2. Planerade åtgärder Ett 1, 7 km långt förbindelsespår anläggs mellan Mittbanan och Ådalsbanan i Bergsåker, som visas på kartan nedan. Spåret utförs elektrifierat. Från Mittbanan går triangelspåret på hög bank ner mot Timmervägen och Selångersån. Det passerar på bro över Timmervägen, övergår till spår på bank innan ny bro över Selångersån och dess promenadstråk. Spåret fortsätter på allt lägre bank ner mot före detta Selångers station där det går parallellt och väster om Ådalsbanan och under nya Bergsåkersbron. Spåret ansluter i en växel till Ådalsbanan norr om nya Bergsåkersbron och i en växel till Mittbanan i väster. Servicevägar och uppställningsytor anläggs vid växlarna och de nya brolägena. En utskiftning av massor kommer ske vid växelläget för Ådalsbanan samt för en del av området i höjd med Selångers station väster om Ådalsbanan, samt mellan broarna. Del av Kolstavägen kommer att dras i ny sträckning. Hulibäckens ravin väster om växelläget behöver fyllas igen för att säkerställa stabiliteten för ny järnvägsbank. Nytt läge för Hulibäcken och Sticksjöbäcken föreslås för att få så lång sträcka som möjligt utan kulvertering. 5

3. Övergripande mål och riktlinjer 3.1 Övergripande mål med projektet Följande projektmål har satts upp för projektet: Plan- och profilförhållanden för förbindelsespåret utformas så att fullånga (750 m) godståg kan stanna och starta i triangeln. Beakta områdets värden för rekreation vid utformning av anläggningen genom att utforma den så att områdets natur- och friluftslivsvärden fortsättningsvis är tillgängliga. I möjligaste mån ska ny järnväg bli en naturlig del av det bebyggda landskapet och barriäreffekter i landskapet ska minimeras. Utföra skyddsåtgärder så att närboende inte utsätts för bullernivåer över fastställda riktvärden. Utföra samråd med direkt berörda, myndigheter, intresseorganisationer, näringsliv och allmänheten för att skapa en bred förankring. 3.2 Gestaltningsavsikter i projektet Förutom de projektmål som tagits fram har följande gestaltningsavsikter tagits fram i samrådsunderlaget: Fokusområden i projektet är passagen av jordbruksmarken, Selångersån och Timmervägen. De värden som är viktiga att ta hand om och framhäva vid utformningen av järnvägen är karaktärerna Årummet/Sjörummet/ Jordbrukslandskap se Bild 1. De rörelsestråk och utblickar som finns i östlig västlig riktning ska i möjligaste mån behållas intakta. För att minska den negativa barriäreffekten och behålla siktlinjer bör bank och skärningar minimeras i området kring Årummet/Sjörummet och Jordbrukslandskap. Viktigt är även att minimera den visuella påverkan av järnvägen sett från vandringsstigen vid Selångersån. Lokalvägar ska om utformning behöver ändras utföras på ett sätt så att de förstärker den karaktär som de löper igenom. Karaktärerna har ett viktigt historiskt kunskapsvärde, skyddsvärd natur och är dessutom uppskattat ur rekreationssynpunkt och en karaktärsskapare inom utredningsområdet. Väster om Timmervägen fortsätter jordbruksmarken och dess öppna landskapsrum i princip obruten hela vägen in i Selångers dalgång. Utformningsdetaljer ska samordnas med Trafikverkets intilliggande projekt vid aktuell etapp E14, delen Timmervägen - Stöde. Då järnvägen, oavsett placering inom utredningsområdet, kommer dela upp marken i ännu fler bitar bör en diskussion föras kring hanteringen av dessa restytor. Det är även viktigt att tänka på hur placeringen påverkar kommande markanvändning i området och vilka konsekvenser det ger. 6

Landskapsanalys Siktlinjer Rum Väggar/avgränsningar Visuell barriär Fysisk barriär Promenadstråk Målpunkt Fornminne Landmärke Trädrad Karaktärsbildare Västra vägen Bergsåkersbron Norrfjärden Ådalsbanan Transformatorstation Selångersstation Timmervägen Selångersfjärden Selångersån Tegelvägen Kolstavägen Mittbanan E14 Bild 1. Karta över karaktärsområden 1-7 enligt beskrivningen under 4.4 Karaktärsområden på sida 23. 7

4. Landskapsanalys I skede samrådsunderlag togs en landskapsanalys fram. Denna har fördjupats i samrådshandlingsskedet och resultatet av den redovisas nedan. 4.1 Metod En landskapsanalys har gjorts för järnvägskorridoren och dess närområde. Analysen ska medföra en bättre förståelse för landskapet som helhet hur det har bildats, utvecklats och hur det kan komma att förändras i framtiden. Landskapet delas in i karaktärer anpassat till det aktuella projektet. Syftet med karaktäriseringen är att identifiera vad som är specifikt och/eller värdefullt med varje definierad landskapstyp. Det används sedan som planeringsunderlag till hjälp att för att bevara och förstärka det som är karaktäristiskt med landskapet när förändringar sker. I metoden har fem grundelement används för att beskriva hur människor upplever och använder aktuellt landskap; stråk, gränser, enhetliga områden (rum), knutpunkter och landmärken. Analysen har tagits fram utifrån studier av litteratur, kartmaterial och besök på plats. 4.2 Översiktlig landskapsbeskrivning Utredningsområdet består övergripande av vågig bergkullterräng som är den vanligaste topografiska karaktären i Norrland. Utredningsområdet ligger under högsta kustlinjen och har påverkats starkt av landhöjningen. Landskapet har gradvis omvandlats från havsvik till ett mindre vattendrag som idag utgör Selångersån. Se utbredningen av havsviken år 1000 e kr i Bild 2. Områdets centrala delar består i huvudsak av leriga jordar och isälvssediment i form av en grusås, Sundsvallsåsen. Finsedimenten är avlagringar från när dalgången var en havsvik och på dessa låglänta delar ligger jordbruksmarken. Att området tidigare varit en havsvik kan utläsas ur namnet Selånger som tidigare betydde lugn havsvik. Skogsbruksmark återfinns på höjderna och moränmarken söder och norr om utredningsområdet. Skogsbruksmarken är dynamisk och kan övergå från tät skog till öppna hyggen. På de låglänta delarna med leriga jordar återfinns jordbruksmark som till viss del är i ett igenväxningsskede, se Bild 3. Markerna buskas igen alltmer i kantzonerna om man jämför med ekonomiska kartan från 1964 där odlingsmarkerna var mer hophållna och öppna. De har fragmenterats upp av bland annat Timmervägen som gjort ytorna mindre och därmed mer svårskötta. I området finns även verksamhetsområden och marken nyttjas även för kraftledningar, vägar och järnvägar. 8

Kvarnb. Örbomsb. Silje Hällomsberget Hällom Lillhällom Österro Dammb. Äkrom Huli Huli arsätt Selångersån Granloholm Granloholm Bergsåker Kungsnäs Selånger Granlo Lillro 52,92 Robäcken Hov Nävsta Håkanstå N Stadsberget Kolsta 35,15 Grönängen 6920 nd Valla 41,90 Stenbäcken Bild 2. Karta över havets utbredning 1000 e.kr. (ljusblå). Det vita visar vattnets utbredning idag. Sallyhill Karta: Sveriges Geologiska Undersökning. Sandbergsb. Nacksta Smådalabäcken Sidsjö Södermalm Sörknävland Klissberget 265,5 611577 Lusbäcken 17 10' 615 68,0 0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km Skala 1:50 000 Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan Selångersån Lantmäteriet Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnät i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF99. Timmervägen Bild 3. Visar utredningsområdets södra mittre del med Mittbanan, jordbruksmarker kring Selångersån som delvis växt igen. Flygfoto: Trafikverket 9

4.2.1. Geologi I södra delen består jordarterna enligt SGU:s jordartskarta av lera och silt och i de norra delarna sträcker sig Sundsvallsåsen, se Bild 5. Sundsvallsåsen är en grusås som bildats efter landisens avsmältning längs Selångersåns dalgång. Vid Bergsåker är åsen bebyggd, se Bild 4. Vid sin topp består åsen av grovkorniga permeabla jordarter, de finare fraktionerna har svallats av och bildat en svallkappa av sediment vid sidorna av åsen. Sedimenten har en mäktighet av 5-15 m och underlagras av morän. Sedimentens tjocklek avtar med avståndet från ån. Söder om ån minskar tjockleken fortare. Öster om korridoren har lera brutits för tegeltillverkning. Stränderna vid ån är erosionskänsliga. Söder om ån stiger marknivån snabbt upp mot ett högt beläget fastmarksområde där Mittbanan och E14 går fram. Berg i dagen finns vid Mittbanan. De geologiska förutsättningarna är likartade, oberoende av var inom korridoren det nya spåret placeras. Sulfid har påträffats inom järnvägsplaneområdet, i samband med de geotekniska undersökningar som gjorts inför projekteringen. Dessa finns vid läget för Sundsvallsåsen, läget för eventuell nydragning av Sticksjöbäcken samt i norra delen av järnvägskorridoren. Geologin i området styr metoder för grundläggning. Bild 4. Sundsvallsåsen, väster om Timmervägen är bebyggd. 10

615 udmundsbyn Hammalb. 53,61 Hammal Klökan Hammalb. 6925 Gudmundsbyn 53,61 Jordartskarta Hammal Klökan 6925 Jordartskarta MATFORS TIMRÅ TUNADALVI SUNDSVALL TIMRÅ TUNADALVI SUNDSVALL Huli Huli Jordartskarta 1:25 000 1:50 000 visar jordarternas utbredning i eller nära markytan samt förekomsten av block i markytan. Ytliga jordlager med en mäktighet som understiger en halv till NJURUNDABOMMEN terro Huli en meter redovisas i vissa fall. Även underliggande jordlager, t.ex. isälvssediment under lera, Äkrom redovisas i vissa fall, men någon systematisk kartläggning av dessa har inte gjorts. Även vissa Jordartskarta Jordartskarta landformer, såsom moränbacklandskap, moränryggar Jordartskarta och 1:25 flygsanddyner 000 1:50 000 redovisas. visar TIMRÅ TIMRÅ jordarternas Jordarterna utbredning i eller nära markytan samt Hammal Klökan indelas efter bildningsätt och kornstorlekssammansättning. förekomsten av block i markytan. Ytliga jordlager med en mäktighet som understiger en halv till Jordartskarta 1:25 000 1:50 000 visar information ur det SGU anger som databasprodukten undsbyn 6925 6925 en meter redovisas i vissa fall. Även underliggande jordlager, t.ex. isälvssediment under lera, Jordarter 1:25 000 1:100 000. I denna E14 Granloholm produkt redovisas ingår i jordartskartor vissa fall, men framställda någon systematisk med olika kartläggning av dessa har inte gjorts. Även vissa 53,61 metoder och anpassade för olika presentationsskalor. landformer, Kortfattad såsom moränbacklandskap, information om karteringsmetod för det aktuella kartutsnittet och lämplig indelas presentationsskala efter bildningsätt med och hänsyn kornstorlekssammansättning. till kartans TUNADALVI TUNADAL moränryggar VI och flygsanddyner redovisas. Jordarterna Granloholm noggrannhet ges på sidan två av detta dokument. Jordartskarta Observera 1:25 att det 000 1:50 som är lämplig 000 skala kan SUNDSVALL SUNDSVALL visar information ur det SGU anger som databasprodukten Granloholm avvika från det valda kartutsnittets skala. Jordarter 1:25 000 1:100 000. I denna produkt ingår jordartskartor framställda med olika nlo För ytterligare information om jordarter, metoder jordlagerföljder, och anpassade jorddjup för m.m. olika hänvisas presentationsskalor. till Kortfattad information om karteringsmetod för det aktuella kartutsnittet och lämplig presentationsskala med hänsyn till kartans MATFORS Bergsåker www.sgu.se eller SGUs MATFORS kundtjänst. noggrannhet ges på sidan två av detta dokument. Observera att det som är lämplig skala kan N Stadsberget avvika från det valda kartutsnittets skala. ger Berg Svämsediment, grovsilt--finsand Granlo För ytterligare information om jordarter, jordlagerföljder, jorddjup m.m. hänvisas till Håkanstå NJURUNDABOMMEN www.sgu.se eller SGUs kundtjänst. NJURUNDABOMMEN Huli Strandvall Älvsediment N Stadsberget Jordartskarta 1:25 Krön 000 1:50 på isälvsavlagring 000 visar jordarternas utbredning Bergi eller Älvsediment, nära markytan sand samt Svämsediment, grovsilt--finsand förekomsten av block i markytan. Ytliga jordlager med en mäktighet som understiger en halv till Håkanstå en meter redovisas i vissa fall. Även underliggande jordlager, Strandvall t.ex. isälvssediment under lera, Älvsediment redovisas i vissa Isälvsränna, fall, men någon bredd systematisk <50 m kartläggning av dessa Lera--silt har inte gjorts. Även vissa 35,15 landformer, såsom moränbacklandskap, moränryggar och flygsanddyner redovisas. Jordarterna 6920 Krön på isälvsavlagring Älvsediment, sand indelas efter bildningsätt Berg och kornstorlekssammansättning. Silt Jordartskarta 1:25 000 1:50 000 visar information ur det SGU anger som databasprodukten cksta Isälvsränna, bredd <50 m Jordarter 1:25 Stenbrott, 000 1:100 gruva 000. I eller denna bergtäkt produkt ingår jordartskartor Lera framställda med olika Lera--silt Granloholm metoder och anpassade för olika presentationsskalor. Kortfattad information om karteringsmetod för det aktuella Tunt eller kartutsnittet osammanhängande och lämplig presentationsskala Berg med hänsyn till kartans Silt 6920 Postglacial sand noggrannhet ges ytlager på sidan av svallsediment två av detta dokument. Observera att det som är lämplig skala kan Nacksta Sallyhill avvika från det valda kartutsnittets skala. Stenbrott, gruva eller bergtäkt Lera För ytterligare Svallsediment, grus Tunt information eller osammanhängande om jordarter, jordlagerföljder, jorddjup m.m. hänvisas till www.sgu.se eller ytlager SGUs av kundtjänst. lera--silt Tunt eller osammanhängande Postglacial sand Sidsjö Södermalm ytlager Isälvssediment av svallsediment N Stadsberget Sallyhill Tunt eller osammanhängande Berg Berg Svämsediment, grovsilt--finsand Svämsediment, grovsilt--finsand Svallsediment, grus ytlager av postglacial sand--grus Tunt eller Isälvssediment, osammanhängande sand Håkanstå ytlager av lera--silt Strandvall Sidsjö Strandvall Södermalm Tunt eller Älvsediment Älvsediment Isälvssediment osammanhängande Morän ytlager svallsediment Tunt eller osammanhängande Krön på isälvsavlagring Krön på isälvsavlagring Älvsediment, sand ytlager Älvsediment, sand Berg av postglacial sand--grus Isälvssediment, sand 68,0 Tunt eller osammanhängande Isälvsränna, bredd <50 m Isälvsränna, bredd <50 m ytlager Lera--silt Lera--silt av morän Tunt eller Fyllning osammanhängande Morän ytlager av svallsediment 6920 6920 Topografiskt underlag: Berg Berg Ur GSD-Terrängkartan Underliggande Silt Silt Berg 68,0 lager av lera--silt a Lantmäteriet Tunt eller osammanhängande Stenbrott, gruva eller bergtäkt Stenbrott, gruva eller bergtäkt Underliggande Lera lager av ytlager Lera av morän Fyllning Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnät i brunt anger latitud och longitud isälvssediment i referenssystemet Tunt eller osammanhängande Topografiskt underlag: Tunt eller Ur GSD-Terrängkartan osammanhängande 1,0 1,5 2,0 2,5 km Underliggande SWEREF99. Postglacial sand Postglacial sand lager av lera--silt Sallyhill ytlager av svallsediment ytlager av svallsediment Lantmäteriet Torv Underliggande Skala 1:50 000 Rutnät i svart anger Svallsediment, grus Svallsediment, lager grus av Tunt eller osammanhängande Tunt koordinater eller osammanhängande i SWEREF 99 TM. Gradnät i brunt anger latitud och longitud isälvssediment ytlager Södermalm av lera--silt ytlager av lera--silt Sidsjö i referenssystemet SWEREF99. Isälvssediment Isälvssediment Torv Tunt eller osammanhängande Tunt eller osammanhängande Bild 5. ytlager Jordartskarta av postglacial sand--grus över området ytlager Källa: av Isälvssediment, postglacial Sveriges sand--grus Isälvssediment, sand Geologiska Undersökning. Hammalb. 615 Dammb. Sandbergsb. 68,0 Tunt eller osammanhängande ytlager av svallsediment Tunt eller osammanhängande ytlager av morän Mittbanan Tunt eller osammanhängande Morän ytlager av svallsediment Berg Tunt eller osammanhängande ytlager av Fyllning morän Timmervägen Morän Berg Fyllning Ådalsbanan NJURUNDABOMMEN MATFORS 11

4.2.2. Landskapets historia Inlandsisen smälte undan från området cirka 7600 f. kr och de första bosättningarna tros ha uppkommit kring stenåldern. Landhöjningen har påverkat bosättningarnas läge allt eftersom vattnet sjunkit undan och landskapet gradvis omvandlats från en havsvik till en mindre vattenfåra. Platsen väster om utredningsområdet utgör ett riksintresse för kulturmiljövård med stort kulturhistoriskt värde. Här består landskapet av öppna jordbruksarealer och byar grupperade på ett ålderdomligt sätt. Området var under medeltiden en knutpunkt mellan handel via havet och olika färdvägar på land. Här möttes Norrstigen som gick i nord-sydlig riktning och pilgrimsleden som gick till västerut till Nidaros (Trondheim) och som hade sin start vid inne i viken. I Selånger växte så småningom kyrka, kungsgård och hamn fram och området blev Medelpads ekonomiska och administrativa centrum. På grund av landhöjningen uppgrundades havsviken och snörptes av alltmer från havet vilket tillslut ledde till att centrumbebyggelsen flyttade närmare havet och österut till nuvarande Sundsvall. Många lämningar finns dock kvar som exempelvis järnåldersgravfält, fossila åkrar och spår av pilgrimsleden. Området är ett av Medelpads fornlämningstätaste. I Selångerstrakten uppodlades havsbotten och blev till det öppna jordbrukslandskapet vi ser väster om utredningsområdet. Selångersfjärden är enligt Kulturarvsanalys, E14 Timmervägen Blåberget/Töva en skyddad havsvik som under järnåldern utvecklades till en central plats som hade kontinuitet in i medeltiden. Selångersån var en betydelsefull farled in till den inre delen av fjärden under järnålder. Landhöjningen innebar att Sundsvalls stad grundades nedströms fjärden invid Åkroken. Områden som järnvägsplanen berör förutom Selångersån är historiskt bebyggelseläge och ängsmark, se Bild 6. I kulturarvsanalysen framhålls att det är av stor betydelse för kulturmiljön att utformning av nya väg- och järnvägsslänter i området sker så att synbarhet minimeras från den inre delen av Selångersfjärden och att Selångersåns strandområden bibehålls. Det specifika utredningsområdet kring ny järnväg låg under vatten fram till 1500-talet och uppodlades sedan. Se Bild 2 på sida 9. En känd fornlämning, RAÄ nr 59:1 (Figur 9), finns precis intill korridoren för järnvägslinjen och utgörs av en gravhög från vikingatiden. En arkeologisk undersökning fas 1 har genomförts för att kartlägga området översiktligt. Inga nya fornlämningar har upptäckts. De fynd som upptäcktes i samband med schaktning och avsökning med metalldetektor var från historiskmodern tid. 12

Bild 6. Del av karta från Kulturarvsanalysen för E14 Timmervägen - Blåberget/Töva. Marken där järnvägsplanen går var tidigare till stor del ängmarker under historisk tid. Lokaliseringsområdet tillhör samrådsunderlaget. 13

I den nordöstra delen av området är Selånger station utpekad i kommunens översiktliga kulturmiljöinventering tillsammans med E.ON:s tranformatorstation (Osvald Almqvist, 1930) norr om Västra vägen. Se Bild 8. Hållplatsen utgörs av bostadshus och stationsbyggnad. Dessa kvarvarande byggnader har inga stora arkitektoniska värden, men speglar järnvägens betydelse i samhället historiskt och fungerar som minnesmärken i landskapet om hur en byggnad förr användes. Det bidrar till en identitet i dagens samhälle och en anknytning till den tiden då Selånger var en egen kommun. Enligt historiska kartor har flera vägar stäckt sig i aktuell järnvägskorridor, dock är området kraftigt påverkat av infrastruktur och bebyggelse. Gamla vägen till Sundsvall gick precis nordost om Norrfjärden, norr om dagens Västra vägen, korsade dagens Timmervägen och Ådalsbana. Om delar av denna historiska väg finns kvar under dagens vägar kan den klassas som fornlämning. I nord-sydöstlig riktning gick färdvägen Norrstigen. Då centralbygden flyttades intill nuvarande Sundsvalls stad på 1600-talet blev jordbruksbygden kvar i Selånger och är delvis bevarat i dag. En väg i anslutning till Tegelvägen är Davidstadsvägen. Denna väg har sitt namn från det fritidshusområde som byggdes i området där Nacksta industriområde i dag ligger. Den första sommarstugan byggdes 1916 på initiativ av en David Andersson. Koloniområdet användes som sommarnöjen. Området var bebott av ett 50-tal personer. Kallbadhus fanns i Selångersån. På 1970-taler revs området för att ge plats åt industriområdet. De stugor på ofri grund mellan Mittbanan och E14, längs Kolstavägen, är en del av den historiska traditionen att bygga fritidshus som funnits i området. Kolstavägen har dock inget kulturhistoriskt värde då denna är anlagd modern tid. Vid Selångersån, öster om Ådalsbanan har Högoms tegelbruk varit lokaliserat. Det var ett av flera tegelbruk i området. Tegelbruken lades ner i början på 1960-talet och revs 1966. Tegelbruken uppkom redan på 1700-talet då upptäckten att den forna havsbotten innehöll fin lera som lämpade sig för tegeltillverkning. 14

Bild 7. Före detta Selångers station bredvid Ådalsbanan. Bron över Selångersån som Ådalsbanan går på Tegelbruk Selångers station Tranformator station Bild 8. Flygbild över utredningsområdets norra del 1960 sett från nordväst. Här syns att andelen jordbruksmark varit stor i området. Centralt i bilden syns Selångers station och uppe till vänster transformatorstationen. Källa: Sundsvalls museum. 15

4.2.3. Landskapsbild Utredningsområdet ligger strax väster om staden Sundsvalls utkant och strax öster om de uppodlade dalgångarna kring kulturhistoriskt rika Selånger. Selångersån ligger i botten på dalgången, som har en öst-västlig riktning. Dalgången förgrenar sig västerut och avgränsas av barrskogsklädda höjder och berg i norr och i söder. Utredningsområdet ligger i gränszonen mellan stad och landsbygd, en gränsdragning som är tydligast från Timmervägen med verksamhetsområden öster och odlingsbygd väster om vägen. Selångersån är det landskapselement som knyter ihop delarna. Landskapsbilden inom utredningsområdet är komplex med många skiftande landskapselement (Bild 9 på sida 17) och karaktärsområden (Bild 18 på sida 22). Eftersom platsen har haft naturliga förutsättningar att bli en knutpunkt för olika infrastrukturer påverkas området starkt av vägar, järnvägar och kraftledningar. Infrastrukturen delar upp landskapet och skapar både fysiska och visuella barriärer och medför att platsen upplevs rörig. Timmervägen, Ådalsbanan och kraftledningar bryter dalgångens öst-västliga riktning. Kraftledningarna fungerar som linjära element som skär av luftrum och utblickar inom området. De fungerar normalt som landmärken, men är i utredningsområdet förvirrande då de är många till antal och har olika riktningar. Områden mellan vägar och järnvägar och under kraftledningar blir till mellanrum som är svårdefinierade och bildar restytor. Odlingsmarken ligger som öar insprängda mellan infrastruktur och verksamheter. Den är hophållen väster om Timmervägen och bildar här, tillsammans med åns dalgång, ett mer orört landskapsrum. I söder ligger E14, Mittbanan och Kolstavägen på terrasser i den skogsklädda och branta slänten som bildar en tydlig avgränsning av landskapet söderut. Vyer över Selångersfjärden och skogsklädda berg är inslag i upplevelsen för trafikanter som färdas på Timmervägen eller E14. Landskapsbilden längs stigarna och blickar ut mot vattnet och jordbrukslandskapet på västra sidan av Timmervägen erbjuder en naturskön upplevelse. Selångers kyrka skönjs på bron över Selångersån. 4.2.4. Viktiga landskapselement, landmärken och utblickar Ett landmärke är ett objekt som utgör en geografiskt orienteringsbar punkt. Utblickar gör att man får siktlinjer ut över landskapet. Hällomsberget; berget i nordväst; syns från Timmervägen norrgående riktning och från Västra vägen sett västerut vid passagen över Timmervägen. (Hällomsberget ligger utanför kartområdet.) Järnvägsbron. Stålbalksbro med blå kulör. Syns främst av gående längs med Selångersån. 16

Landskapsanalys Siktlinjer Rum Väggar/avgränsningar Visuell barriär Fysisk barriär Promenadstråk Målpunkt Fornminne Landmärke Trädrad Karaktärsbildare Västra vägen Bergsåkersbron Norrfjärden Ådalsbanan Transformatorstation Selångersstation Timmervägen Selångersfjärden Selångersån Tegelvägen Kolstavägen Mittbanan E14 Bild 9. Karta landskapsanalys. 17

E.ON:s transformatorstation; hög byggnad i ljust ockragul. En byggnad utpekad i kommunens kulturmiljöinventering. Kraftledningar; förvirrande för orienterbarheten då de är många och går i skilda riktningar inom utredningsområdet. Selångersån; ett viktigt element i landskapet med sin öst-västliga riktning och känsla av orördhet. Utblickarna västerut; från Timmervägen, vid bron över Selångersån, mot odlingsmarken, ån, bergen längre in i dalgången och Selångers kyrka. Utblick mot Norrfjärden; sett från Timmervägen. Målpunkter Bergsåkers IP Bergsåkerstravet Birsta köpcentrum Målpunkterna ligger utanför själva utredningsområdet. Bergsåkers IP är en viktig målpunkt i nordväst och det är hopknutet med de stigar och stråk som finns längs med Selångersån och Selångersfjärden. Bergsåkerstravet ligger norr om utredningsområdet och i karaktärerna verksamheter/ Bild 10. Kraftledningar korsar Timmervägen. Bild 11. Verksamheter längs med Tegelvägen. Bild 12. Utblick odlingsmark sett från Timmervägen. Bild 13. Järnvägsbron där den korsar Selångersån 18

Bild 14. Utblick från karaktären Bebyggelse mot väster, mot Bergsåkers IP och Selångers kyrka. Bild 15. Årummet kring Selångersån. Bild 16. Flygfoto över med Västra vägen, Bergsåker, Timmervägen och Ådalsbanan. Källa: Trafikverket 19

industri finns arbetsplatser i varierande storlek. Timmervägen används av resenärer från E14 som vill gena till Birsta köpcentrum norr om Sundsvall. Stråk Stigarna längs med Selångersån och fjärden Selångersån Med stråk avses stigar/vattendrag som används av människor som inte är motorburna. Stigarna längs med ån och Selångersfjärden är viktiga ur rekreationssynpunkt som promenad- och träningsstråk. Stigen Selångersfjärden runt är en satsning som Sundsvalls kommun och Naturvårdsverket gjort för att möjliggöra och uppvisa natur- och kulturvärden i Selångers dalgång. Stigarna möjliggör en kontakt ända från Sundsvall ut till Selånger, Bergsåker och Bergsåkers idrottsplats. Då utredningsområdet har flera fysiska barriärer som försvårar för oskyddade trafikanter att röra sig tryggt och säkert är stigarna längs ån och fjärden mycket viktiga. Selångersån kan sägas vara ett slags stråk om används för kanotturer och fiske, men är samtidigt en barriär som inte går att korsa. 4.3 Naturmiljö 4.3.1. Vatten Selångersån är ett relativt stort och oreglerat vattendrag och utgör riksintresse för naturvård. Selångersån har en god vattenkvalitet, med god alkalitet och utgör ett betydande värde för försurningskänsliga vattenväxter och djur. Åtta snäckarter varav några är ovanliga för detta geografiska område har påträffats. Selångersån utgör för länet ett mycket viktigt reproduktionsområde för havsöring. Inventeringar av bottenförhållanden, vattenväxter och musslor har utförts inför detta projekt. I Selångersån fanns rika förekomster av spetsig målarmussla uppströms Timmervägen. Musslan är tämligen allmän i Sverige och inte skyddad, men i regionen mer ovanlig. Bottenfaunaprover togs både på djupare vatten och i strandområdet. På djupare områden är bottnen hård och förekomsten av djur och växter begränsad. I strandzonen förekom en väl utvecklad vegetation och en stor variation av vattenlevande smådjur som sländlarver, skalbaggar, iglar och snäckor. Inga ytterligare ovanliga eller skyddade arter påträffades. I Selångersfjärden har bland annat abborre, mört, braxen, nors, gärs, gädda och löja noterats. Hulibäcken mynnar i Norrfjärden och är kulverterad från utloppet och uppströms cirka 300 m. Kulverten är belägen under nya Bergsåkersbron och under Timmervägen. I mitten av kulverten ansluter Sticksjöbäcken, som är kulverterad under E.ON:s fastighet och järnvägen. Fiskarter som påträffats vid elfiske i bäcken är öring och stensimpa. Bäcken går uppströms kulverten i en djup ravin, en karaktäristisk naturtyp 20

för regionen, med mycket frodig växtlighet, dominerande lövskog, branta slänter, delvis påverkade av trädgårdsavfall. I den inventering som gjordes sommaren 2015 konstaterades att bäcken har låg grad av naturlighet (omfattande rätning, kulvertering, omgrävning) har skett i utredningsområdet. Påverkanstrycket från infrastruktur i området är stort. Vid Hulibäckens mynning i Norrfjärden utgör kulverten ett vandringshinder. 4.3.2. Landmiljö Selångersån och dess omgivningar är ett sammanhängande grönt stråk mellan Selångersfjärden och Sundsvalls stad. Väster om Timmervägsbron är naturmiljön opåverkad och utgör en viktig orörd kantzon till vattendraget. På stranden norr om Selångersån och öster om Timmervägen är landmiljön delvis mer påverkad med utlagt erosionsskydd samt branta utfyllda slänter. Botaniska värden finns främst längs strandlinjerna. Bland annat finns mandelpil, sälg, vide, springkorn, gul svärdlilja och stormhatt. Selångersfjärdens strandområden utgörs till störst del av sumpskogar. Sumpskog finns i området kring Hulibäckens mynning i Norrfjärden. Selångerfjärden har även höga ornitologiska värden då den utgör en viktig rastnings- och häckningslokal för flertalet fågelarter. Arter som påträffats i området är mindre strandpipare, törnsångare, blåhake, sävsångare, fjällvråk, fiskgjuse samt svarthakedopping. Ingen kännedom om skyddade fågelarter finns för området som är aktuellt för järnvägsdragningen. Längs med infarten till gården väster om Timmervägen finns en rad med rönnar planterade, se Bild 9 på sida 17. 4.3.3. Friluftsliv Selångersfjärden med dess omgivningar är utpekat som kärnområde för friluftsliv i kommunens fördjupade översiktsplan och är ett av Sundsvalls viktigaste natur- och friluftsstråk. Längs båda sidor om Selångersån från Sundsvalls centrum finns promenadstråk (se Bild 17) som gör att motionärer kan ta sig runt Selångersfjärden. Stigen sammanbinds även med S:t Olofsleden som har sin början vid Selånger Kyrka. Fågelskådning är populärt kring fjärden. Bild 17. Rekreationsstig mellan jordbruksmarken och Selångersån. Banken under Timmervägen syns i bakgrunden. Bild tagen mot öster. 21

Karaktärsområden 1 Årummet/ sjörummet 2 Jordbrukslandskap 3 Verksamheter/Industri 5 4 Skogsmark/Infrastruktur/mellanytor 5 Bebyggelse 6 Släntbebyggelse Bergsåkersbron 2 7 Sjörummet Västra vägen Norrfjärden Transformatorstation 3 Selångersfjärden 7 Timmervägen Ådalsbanan 4 Selångersstation 3 5 2 Selångersån 2 2 1 Tegelvägen Kolstavägen 3 3 6 E14 3 4 Mittbanan Timmervägen Bild 18. Karta över karaktärsområden 1-7 enligt beskrivningen under 4.4 Karaktärsområden. 22

4.4 Karaktärsområden 1. Årummet: Lummig dalgång längs med Selångersån i öst-västlig riktning med rik flora och lövskog. Stigar följer ån på bägge sidor. Ån har skurit ned i finsedimenten vilket gett branta slänter ned mot vattnet. Sporadiska utblickar mot vattnet. 2. Jordbrukslandskap: Den gamla havsbotten har skapat finsediment möjligt att odla på. Flacka odlingsytor kantade av träd och buskar bildar tydliga rum. Väster om Timmervägen är även gårdsbebyggelse en del i karaktären. Karaktärsbildare till området är även en lada som står i slänten ner till jordbruksmarken. 3. Verksamheter/Industri: I karaktärsområdet finns många olika typer av verksamheter. De har olika skala och utformning. Vid Selångers station finns stationshus kvar och viss verksamhet. Väster om Timmervägen ligger verksamhetsområdena i form av uppställningsplatser insprängda och dolda bakom vegetation. Öster om Timmervägen dominerar byggnader i ljusa, plåtklädda fasader avsedda för lager och mindre industrier. I nordost bildar transformatorstationen en knutpunkt för kraftledningarna och har ett eget uttryck med sitt virrvarr av stolpar och linor. 4. Skogsmark/Infrastruktur/Mellanytor: På höjderna består skogsmarken av barrskog medan lövskog dominerar på de låglänta och flacka partierna. Väg, järnväg och kraftledningar korsar karaktären på flera ställen i olika riktning. Kring kraftledningarna bildas öppna siktgator medan det är mer slutet kring väg och järnväg. (Kraftledningar korsar även andra karaktärsområden). Norr om område 5, bebyggelse på åsen finns en ravin. 5. Bebyggelse: Villabebyggelse i trä. Öster om Selångers station har bebyggelsen stora, lummiga tomter. Väster om Timmervägen ligger bebyggelsen med små tomter med fin utsikt på den avlånga höjden som Sundsvallsåsen utgör. 6. Släntbebyggelse: I sluttningen ned mot jordbruksmarken kring Selångersfjärden ligger ett småskaligt bostads- och fritidshusområde insmuget i skogsmark. Fina utblickar finns mot åkermark och mot fjärden. Bebyggelsen består av trähus i blandad storlek och kulör. 7. Sjörummet: Vattenspegeln på Selångersfjärden och Norrfjärden är väl avgränsade landskapsrum kantad med lummig lövskog. Markskiktet är rikt på örter och träden består av al, asp, viden, björk och hägg. Utblickar mot sjöarna finns sporadiskt från stigarna och från Timmervägen. Området är ett deltalandskap. 23

4.5 Slutsatser och rekommendationer Generellt är öppna landskapstyper mer känsliga för järnvägsdragningar då landskapet påverkas visuellt i ett större område. Mindre öppna ytor riskerar påverkas mycket eller försvinna helt med en järnvägsdragning på grund av bankar och skärningar. Skogsmark är tåligare då det generellt är mer slutet till sin karaktär. Områden som redan är påverkade av infrastruktur är generellt mindre känsliga än opåverkade områden. Kuperade områden är generellt mer känsliga då järnvägsdragningen blir mer framträdande med skärningar, bankar och stödmurar/broar. En järnväg som följer en naturlig riktning i landskapet upplevs inte lika påtaglig som om den korsar och då riskerar bli en barriär. Utifrån landskapsanalysen kan följande slutsatser dras: I området som analyserats är det karaktärerna Jordbrukslandskap som är öppet och till viss del Årummet och Sjörummet som är mest känsligt för järnväg. Där finns fina utblickar, viktiga för området i stort. En kraftig visuell och fysisk barriär riskerar att skapas eftersom den nya järnvägen kommer ta en norr-södergående riktning, som bryter mot den naturliga öst-västliga riktningen. För att minska den negativa barriäreffekten och att siktlinjer bryts bör bank minimeras i området kring Årummet, Sjörummet, Jordbrukslandskap samt vid utblickar. De slänter/bankar som ändå behövs behöver anpassas för att smälta in så mycket som möjligt. Utformningen ska ske så att slänters synlighet från Selångersfjärden minimeras. Selångersåns strandområde bibehålls intakt. De värden som är viktiga att ta om hand och framhäva vid utformningen av järnvägen är bevara karaktärerna Årummet, Sjörummet och Jordbrukslandskap intakta i möjligaste mån med de viktiga rörelsestråken och den öst-västliga riktningen. Karaktärerna har historiska kunskapsvärden, visuella värden, skyddsvärd natur och är dessutom uppskattade ur rekreationssynpunkt. Väster om Timmervägen fortsätter jordbruksmarken och dess öppna landskapsrum i princip obruten hela vägen in i Selångers dalgång. Med enklare röjningar skulle sikten från Timmervägen och ny järnväg kunna förlängas västerut och kontakten göras ännu tydligare. En restriktiv hållning bör hållas till nya vägar och teknikbyggnader inom Årummet, Sjörummet och Jordbrukslandskap. En placering här ska utredas noggrant, till exempel bör vägar placeras följsamt med terräng och inte rakt över en odlingsmark. Karaktärerna Verksamhet/industri och Skogsmark/Infrastruktur/Mellanytor är generellt tåligare för dessa typer av intrång. En felaktigt placerad väg/byggnad kan dock ge negativ effekt även här. Timmervägen kan ses som en naturlig delning mellan landsbygd och stadsbygd, orörd och påverkad mark. Generellt är området öster om Timmervägen mer splittrat av vägar, Ådalsbanan och kraftledningsgator och består till stor del av karaktären verksamheter/industri, en karaktär med färre värden och färre utblickar. Området öster om Timmervägen 24

har generellt inte lika många visuella värden att ta hänsyn. På grund av ny järnväg riskerar utblickar från Timmervägen mot Hällomsberget begränsas/försvinna. Hällomsberget är ett landmärke värt att värna. Begränsning av järnvägsslänter vid Timmervägen och att hålla vägområdet fritt från vegetation kan vara åtgärder som gör att utblicken mot Hällomsberget kan bibehållas. Då järnvägen kommer att dela upp marken i fler bitar bör en diskussion föras kring hanteringen av dessa restytor. Det bör framkomma vilken karaktär de ska ha, hur de ska skötas och av vem för att minska den negativa påverkan på landskapet, som en igenväxning skulle ha. Bild 19. Utblick mot Västra vägen, Hällomsberget och kraftledningar. 25

5. Förslag för gestaltningen av anläggningen 5.1 Övergripande idéer Områdets huvudsakliga kvalitéer och stråk är utmed Selångersån. Förslaget är att minska intrånget från järnvägsbankerna så att möjligheten finns att röra sig i årummet och att det finns plats för mer än bara stigen mellan bron och vattenbrynet. Området är riksintressant ur friluftsliv- och ur kultur- och naturmiljöhänseende. Även om området redan idag är mycket påverkat av infrastrukturer så är det viktigt att behålla Selångersån och dalen runt den så intakt som möjligt. Järnvägen har i området norr om Selångersån lagts så långt österut som möjligt för att minska sönderdelning av åkermarken. Gestaltningsmässigt är tanken att knyta an till den historia som finns i området. Området har i och med landhöjningen varit under vattenytan olika länge beroende på höjden i terrängen. Öster om området mellan ån och Tegelvägen har ett tegelbruk funnits. Kulturarvsanalysen för E14 Timmervägen Blåberget/Töva berör samma område som sträckan och visar att området har brukats som ängsmarker under historisk tid utmed Selångersån samt i dalen omkring ån. För att få ett sammanhängande stråk för Timmervägen, föreslås att gestaltningen knyter an till Bergsåkersbron, som finns norr om Selångersån utmed Timmervägen. Från Timmervägen är viktigt att behålla utsikten mot Hällomsberget samt utöver Selångersfjärden och Selångers kyrka. 5.2 Fokusområden 5.2.1. Timmervägen Bron över Timmervägen ska byggas i sektion 574+251-574+355. Den ska utformas som en betongbalkbro. Bron har tre spann och med en frihöjd om 4,7 meter, se Bild 20. Särskild hänsyn bör tas om slänter och banker vid Timmervägen. Viktigt är att utsikten ut över Hällomsberget behålls eftersom den är ett landmärke i området. Gestaltningen av bron görs liknande Bergsåkersbron i landfäste och mellanstöd. Se Bild 21, Bild 22 och Bild 23. Stödmuren för bron vid Tegelvägen förlängs bakåt för att få plats med brokonen utan att behöva flytta Tegelvägen, se Bild 20. För att få en rakare brokon behöver marken mellan bron och Timmervägen justeras alternativt behöver den andra stödmuren också förlängs på samma sätt som motsatt sida. Brokonen under bron läggs med marktegel för att knyta an till tegelbruket som funnits i området tidigare. Teglet är i rödchaté och läggs i en rombform med markmaterial som kontrasterar runt om. Se Bild 25 på sida 29. 26

Bild 20. Elevation för bron över Timmervägen. Bild 21. Ådalsbanan löper under Bergsåkersbron, bron har anpassats så att Bergåkers triangelspår ska kunna komma igenom. Bild 22. Brostöd sektion A-A Bild 23. Bergsåkersbrons gestaltning tas upp för att få ett genomgående utformning utmed Timmervägen. Här syns en av frontmurarna. 27

Bild 24. På ängsytan kan död ved lägga ut för att gynna bland annat insektslivet. Mellan Timmervägen, Mittbanan och det nya spåret föreslås att marken landskapsanpassas så att marken sluttar ner från triangelspåret och delvis går upp något högre mot Mittbanan. Detta för att anpassa så att järnvägsbanken passar bättre in i landskapet. Släntkrönet från Timmervägen avrundas något. Området sprutbesås med ängsfröblandning avpassat för norrländska förhållanden i torr till frisk jord. Jorden ska vara näringsfattig och väldränerad för att gynna ängsväxterna. Genom ängsytan bör avvattning som leds genom en trumma förläggas. Vattnet utformas som ett dike men med ytor för översilning. I och vid bäcken placeras naturligt avrundade block i storleksvariationen från 200-1000 mm. På ytan planteras enstaka träd och buskar i stora grupper. Delar av ytan i slänten från triangelspåret anläggs sandblottade till fördel för insekter som har behov av detta. Sandblottorna ska vara solbelysta. Död ved läggs ut som stora stockar för att även de gynna bland annat insektslivet. Även stockarna ska läggas solbelysta. Området norr om bron över Timmervägen ska hållas fritt från träd så att utsikten mot Hällomsberget bevaras. Väster om infartsvägen till intilliggande fastighet kan en trädrad planteras för att ersätta den som vid nuvarande infart. Nuvarande utbredning av järnvägsbanken gör att utsikten mot Hällomsberget kan behållas. 28

Kolstavägen OMRÅDE SOM HÅLLS FRITT FRÅN VEGETA- TION ÖVER 3 M MARKERADE OMRÅDEN PLANTERAS MED BUSKAR Tegelvägen OMRÅDE D. YTORNA ÅTER- PLANTERAS MED BJÖRKAR. OMRÅDE E. MARKERADE OMRÅDEN PÅ JÄRNVÄGSBANKERNA PLANTERAS MED BUSKAR BROKONER KLÄS MED MARKTEGEL Timmervägen ÖVERSILNINGSYTOR SANDBLOTTA YTAN LANDKSKAPSANPASSAS, MODELLERAS OCH GÖRS TILL EN ÄNGSYTA. INOM YTAN PLACERAS DÖD VED BEFINTLIG SLÄNT AVRUNDAS/GES EN NATURLIG FORM Mittbanan DIKE o 0 10 20 30 m Bild 25. Illustrationsplan för fokusområdet Timmervägen. 29

5.2.2. Selångersån Bron över Selångersån ska byggas i sektion 574+386-574+501. Den ska utformas som en stålbalkbro med landfästen i betong. Bron har tre spann. Balken i de tre spannen föreslås få en svagt välvd form, se Bild 27. Den befintliga bron som Timmervägen leds över Selångersån på har en parabelformad båge undertill se Bild 26. Detta föreslås även för den nya bron över Selångersån. Vid Selångersån föreslås gestaltningen ta upp landhöjningen i området. Detta görs genom att utformningen visar vattennivåer från olika tidsåldrar. För den södra sidan visas vattennivåer motsvarande vikingatidens period (år 800-1050 e kr) och för den norra vattennivåer för den äldre medeltiden (år 1050-1250 e kr). Vattennivåerna illustreras genom att broarnas frontmurar ges en tänkt vågformad relief se Bild 30. Vid reliefen kan symboler som motsvara tidsåldern illustreras. Vattennivåerna för vikingatiden är 8,8 meter och 9,5 meter. Nivåerna för äldre medeltiden är ungefär +8,8 m och 6,4 m. Över och eventuellt under våglinjerna ges samma relief som är tänkt vid bron över Timmervägen, liknande den på Bergsåkersbron. Vid Selångersån minskas slänterna med stödmurar utmed bron. För kommande hänvisningar till områden, se Bild 32 på sida 33. Vid område A ska marken återställas med jord och vegetation från platsen eller liknande den från platsen. Återställning sker ner till nivån för 30 cm ovan medelvattenståndet. Återställandet ska i första hand ske med hjälp av bevarande av befintligt vegetationssvål som läggs tillbaka på erosionsskyddet. Som komplement till denna metod kan sprutsådd med liknande växter som finns på stranden idag användas. Bild 26. Bron som leder Timmervägen över Selångersån har en parabelformad undersida. 30

Bild 27. Elevation för bron över Selångersån. Bild 28. Randningen på stödmuren och frontmur på nya Bergsåkersbronkan tas upp även på bron över Selångersån. Bild 29. Brostöd, sektion A-A. Bild 30. Föreslagen utformning av matris för frontmurarna knyter an till vattennivåer under vikingatiden respektive medeltiden. 31

Erosionsskydd utmed Selångersån ska etableras med för platsen naturlig flora ner till 30 cm över medelvattenståndet. Erosionsskydd ska göras jämna så att inga utstickande detaljer förekommer, för att minska erosion invid erosionssäkringen. I område B närmast stranden planteras arter som klara att delvis ha rötterna stående i vatten som exempelvis mandelpil. Längre från stranden används exempelvis häggmispel, brakved, gråvide. Även lägre träd som hägg och sälg kan användas i området. I område C kan arter som användas i område B användas förutom mandelpilen. Större träd som björk och gråal ska användas utanför trädsäkringszonen på 20 meter från spåret. Område D återplanteras med björk och ett underliggande buskskikt. Några av björkarna på stranden närmast Timmervägen kan sparas (se Bild 31) varför inte hela stranden är markerad. Område E avser samtliga markerade järnvägsbanker i området. Dessa planteras med buskplantering av exempelvis, daggros, daggvide och häggmispel. Vid brokonerna planteras även två grupper med träd bestående av hägg och sälg. Bild 31. Stranden söder om Selångersån är till stor del beväxt med björkar. De närmaste björkarna i bilden av björkarna vid stranden sparas. 32

A. STRAND SOM ÅTERSTÄLLS MED GRÄS OCH ÖRTER OMRÅDE C. VEGETATION PLANTERAS MED HÖGRE VEGETATION. PROMENADSTRÅK VEGETATION BÖR SPARAS. Selångersån OMRÅDE B. BUSKVEGETATION MED INSLAG AV MINDRE TRÄD Tegelvägen OMRÅDE D. YTORNA ÅTER- PLANTERAS MED BJÖRKAR. OMRÅDE E. MARKERADE OMRÅDEN PÅ JÄRNVÄGSBANKERNA PLANTERAS MED BUSKAR BROKONER KLÄS MED MARKTEGEL Bild 32. Illustrationsplan för fokusområdet Selångersån. 33

5.2.3. Hulibäcken Hulibäcken föreslås att ledas om genom Sundsvallsåsen för att slippa kulverteras en lång sträcka. Kulvertering måste dock göras även i detta fall under Västra vägen. Bäckfåran kommer att få en svag böjning förutom uppströms korsningen med Västra vägen där den böjer avkraftigare. Vattenutformningen kan ges en mer ringlande form med hjälp av stenar och block som kröker av bäcken något. Slänterna ska varieras utifrån den plats som finns tillgänglig. Finns utrymme kan slänten ges en flackare lutning eller vice versa. Avrundningar ska användas mellan släntlutningarna och på släntkrönet. Se Bild 33. Vegetationen anpassas till platsen men kan om möjligt ge inslag från den uppströms bäckfåran. Detta på grund av att markförhållandena skiljer sig. Förslagsvis kan en blandning av tall, björk och al användas. Mindre träd som hägg och sälg kan även förekomma samt ett brynskikt med exempelvis häggmispel, daggvide och brakved. Öppningar i vegetationen kan göras utifrån önskemål hos de boende intill. Från åsen finns utblickar österut. Detta kräver dock att den sköts så att vegetationen hålls borta. Bild 33. Sektion över hur en nydragning av Hulibäcken kan utformas. 34

INMÄTTA GRUNDVATTENNIVÅER 2016-05-18 INMÄTTA GRUNDVATTENNIVÅER 2016-05-18 BÄCKBOTTEN INMÄTTA GRUNDVATTENNIVÅER 2016-05-18 BÄCKBOTTEN o KULVERT 01600 MED SCHAKTSLÄNTER SLÄNTKRÖN AVRUNDAS SLÄNT PLANTERAS MED SKOG VÄ GE N TR A VÄ GE N SLÄNTKRÖN AVRUNDAS BEF KULVERT SLÄNT PLANTERAS MED SKOG VÄ S TR A BEF KULVERT TIMMERVÄGEN VÄ GE N VÄ S EN KULVERT 01600 MED SCHAKTSLÄNTER TR A o SLÄNTKRÖN AVRUNDAS SLÄNT PLANTERAS MED SKOG VÄ S o KULVERT 01600 MED SCHAKTSLÄNTER BEF KULVERT NY VÄNDPLAN SEKTION KM 0/150 NY VÄNDPLAN NY VÄNDPLAN SEKTION KM 0/150 SEKTION KM 0/150 Bild 34. Profil och plan över den nya dragningen av Hulibäcken. 35