folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet tredje reviderade upplagan SÄRTRYCK Folkbildningsrådet (fbr) Nationellt centrum för flexibelt lärande (cfl) November 2006
Samtalet De tre kapitlen i denna avdelning handlar om hur man skapar levande samtal inom flexibla studieformer. Samtalet, dialogen är viktig för att skapa ett gott socialt klimat i studiegruppen och för att kunna klättra vidare mot kunskapens höjder och inte bara stanna upp vid bergets fot. Att utveckla dialog i studiecirkeln, av Tommy Nilsson, pekar på olika metoder att utveckla det digitala samtalet så att det kan utvecklas från ytlig konversation till mer kvalitativ feedback, öppenhet och perspektivbyte. Det gäller att formulera frågor som inspirerar och utmanar till deltagande i denna dialog. Slutligen reflekteras över begreppet dialogkompetens, vad det kan innebära för kursens deltagare och ledare. Kompetent nätdialog, av Marianne Döös och Eva Fåhraeus, vidareutvecklar diskussionen om framgångsfaktorer när det gäller digitala samtal och dialogkompetens. Vilka faktorer påverkar digitala gruppsamtal? Deltagarna måste bl.a. freda en bubbla av tid i sin vardag för att kunna delta i samtalet. Varför lyckas vissa grupper och inte andra? Det handlar om dialogkompetens, något som inte är givet, utan måste odlas av kursledningen, och som var och en måste förkovra sig i. I mångt och mycket handlar det om viljan att dela med sig, vara nyfiken på andras inlägg och vara beredd att ställa öppna följdfrågor som vidgar dialogen och då kan leda till perspektivbyte. Att grupparbeta flexibelt, av Kajsa Werner och Monica Öhrn Johansson. Det du gör i närundervisningen kan du nästan alltid göra på distans, så också grupparbeten, hävdar författarna och redovisar en rad praktiska exempel på grupparbeten samt några framgångsfaktorer att tänka på: att skapa ett café för social interaktion så deltagarna lär känna varandra, inte alltför stora grupper, samtalsämnen som berör deltagarna, tydliga tidsramar, se till att gruppledare utses, gruppkontrakt etc. 82 folkbildning.net
Att utveckla dialogen i studiecirkeln av Tommy Nilsson Någon har sagt att ord är grädden på tankens tårta. Detta stämmer speciellt väl i cirklar och kurser på nätet. I sådana situationer är vi helt beroende av att låta orden måla fram det vi vill ha sagt. Att vara helt utlämnad till det skrivna ordet kan kännas fattigt ibland. Du tappar en stor del av kommunikationen när du inte hör och ser den du talar med brukar folk säga. Detta stämmer naturligtvis, men vi behöver ju inte vara någon Strindberg, Lindgren eller Rushdie för att kunna dela med oss av våra tankar, våra erfarenheter och våra visioner. Det här kapitlet skall försöka belysa dialogen ur några olika infallsvinklar och ge dig några konkreta råd kring hur du som pedagog kan gå tillväga. Innan vi beger oss vidare tänkte jag att vi skulle titta närmare på vad kommunikation är. Kommunikation varför det? Bland alla de teorier som finns kring kommunikation kan man urskilja tre huvudsyften till varför människor vill kommunicera*. Dessa är: behovet av att få kontroll över en situation, samtalet skall bidra till personlig utveckling, man vill bli bekräftad. * Anders Enquist. Kommunikation på arbetsplatsen. Chefen, arbetaren, gruppen. s. 39 ff. Prisma 2002. folkbildning.net 83
Kommunikation kan ske i en mängd olika former. Personlig utveckling behöver nödvändigtvis inte handla om utveckling i någon djupare mening utan det viktiga är att få ut något av att kommunicera med en annan människa, från det enklaste samtal vid kiosken till abstrakta handledande samtal. Att deltagarna känner att de blir bekräftade är en av våra viktigaste uppgifter att fylla som pedagoger. Det handlar inte om villkorslöst stöd och medhåll utan om ett erkännande av att individens åsikter och tankar är värda att ta på allvar. Vad kommunicerar vi? Sakinnehållet, alltså själva meddelandet som skickas iväg till den vi kommunicerar med, t.ex. glöm inte köpa mjölk när du går till affären osv. Hur kommuniceras det? Här befinner vi oss på en metanivå som förmedlar värderingar, status och andra signaler. Metanivå handlar alltså om hur jag kommunicerar något, inte innehållet i sig. När det gäller skriftlig kommunikation är metanivån framförallt det som står skrivet mellan raderna Detta är naturligtvis inte alltid så lätt. Nedanstående exempel är hämtat från en distanskurs där ledaren och deltagarna på sina skärmar har olika utseende på kursens nät-konferens. Skall man tolka deltagarens svar som en kritik mot att ledaren inte sätter deltagarna i fokus eller som ett vänskapligt påpekande? Ledaren skriver: Jag har 1024 x 768 bildpunkter. Om du inte har det kan du väl testa med att ha samma inställning som jag och se om konferensfönstrets utseende förändras. Deltagaren svarar: Standardinställning för upplösningen är 800 x 600 pixlar, för att de flesta hemsidor tillverkas så. Ett tips är att du också har det, så är det lättare för dig att få en föreställning om hur deltagarnas skärmar ser ut. Mvh Deltagaren Ligger tyngdpunkten i kommunikationen på metanivån att man säger en sak men menar en annan kan stämningen bli olustig och energin i dialogen hamnar fel. 84 folkbildning.net
Ett botemedel kan vara att man ber om ett förtydligande när något är oklart, t.ex: Hur menar du här? Förstår jag dig rätt om? Dialog-fällor För att locka fram tankar och funderingar som våra deltagare har behövs en engagerad och lustfylld dialog. En dialog som utmanar, bekräftar och utvecklar samspelet mellan våra deltagare där vi respekterar varandras olika ståndpunkter och kanske till och med byter ståndpunkt efter hand som dialogen pågår. Tyvärr åstadkoms inte en bra dialog mellan deltagarna utan vidare. Det finns många fällor. En vanlig sådan är att vi hamnar i en form av destruktiv debatt där det mer handlar om att övertyga varandra om vem som har rätt. Det är extra lätt att hamna i en destruktiv debattfälla när vi bara kommunicerar skriftligt. Det verkar finnas en förkärlek hos många av oss att stirra oss blinda på orden i sig istället för att försöka förstå deras innebörd. Vi behöver alltså odla ett hur menar du egentligen -beteende när vi möts på nätet. Det är inte heller bra när vi varken når dialogläget eller debattläget utan det enda samtal som förs i gruppen (på nätet) är en konversation. Konversation är en form av samtal på en ytlig nivå som oftast finns med i kurs- och cirkelsammanhang. Vi berättar till exempel för varandra vad vi arbetar med, vad vi gjort under dagen eller om en lustig händelse som vi upplevt. Det är ett sätt att umgås på som är nödvändigt i samspelet mellan människor. I början av en cirkel behövs detta, för att cirkeldeltagarna ska lära känna varandra. Genom att konversera ökar tryggheten i gruppen men blir samtalet inte mer spännande än ytlig konversation finns det risk att deltagarna väljer att lägga tiden på annat än cirkeln. Kommunikationstrappan Vi skall titta lite närmare på olika former av samtal och kommunikation. Forskning* har visat att det i gruppers kommunikation går att se en ut- * Paul Moxnes, Positiv ångest hos individen, gruppen, organisationen. Ett organisationspsykologiskt perspektiv. Natur och Kultur 2001. folkbildning.net 85
Berör mig mycket Berör mig lite/inte alls 1. Konversation Kända fakta 2. Åsiktsutbyte 3. Förtroenden 4. Feedback & öppenhet För mig okända perspektiv och åsikter veckling i det känslomässiga klimatet. Denna utveckling kan ses som rörelser längs en tänkt trappa där en grupps kommunikation på de nedre trappstegen sker på ett ytligt plan, t.ex. som konversation, medan man allt eftersom man kliver upp i trappan, för ett djupare samtal. 1. Konversation I början av en grupps kommunikation är konversationen den dominerande formen för samtalet. Konversation kan ses som den lägsta nivån av kommunikation då den inte skapar någon förändring. Det kan handla om konkreta saker som vem som skall ta med fika, vem som låser upp lokalen, kommentarer kring vädret osv. Motsvarande på nätet kan vara frågor kring studielitteraturen, var man köper den, pris etc. Det handlar alltså om ämnen som är kända av alla men som inte är känslomässigt laddade 2. Åsiktsutbyte När gruppen är mogen kan samtalet utvecklas till en form som vi kan kalla Åsiktsutbyte. Det är en form av samtal som utmärks av att man delar med sig av för sig själv tidigare kända åsikter, tankar, reflektioner. Åsiktsutbytet innebär att man bjuder lite mer på sig själv i form av åsikter och känslor än när man konverserade. Dock kostar det ändå väldigt lite att dela med sig av sina tankar på det här stadiet. Exempel på inlägg: Tack för en trevlig introduktionsträff! Jag känner alltid att det är lite nervöst att börja jobba tillsammans med nya människor, men ni var så 86 folkbildning.net
trevliga och roliga så det här kommer säkert att bli en jätterolig cirkel! Speciellt gillade jag Tommys berättelse om hans tjocka katt. Soliga hälsningar från Åsa 3. Förtroenden Efter åsiktsutbyte kan samtalsklimatet utvecklas mot förtroenden. Det kan handla om personliga erfarenheter, känslor, tillkortakommanden osv. Ändå rör sig samtalet på detta steg mest om det vi skulle kunna kalla vardagsproblem. Det handlar om vanliga, kända problem som de flesta känner igen sig i. Det kostar inte på speciellt mycket att dela med sig av dessa då det inte är så mycket känslor knutna till dem. Exempel på inlägg: Förlåt, nu är jag sen igen! Jag måste verkligen skärpa mig när det gäller att planera min tid. Det känns som om jag inte hinner med hälften av uppgifterna i cirkeln. Är det någon som har några bra planeringstips? Stressade hälsningar från Thomas 4. Feedback & öppenhet När det i gruppen finns ett förtroende för varandra och vilja till att utvecklas kan samtalet domineras av feedback & öppenhet. Nu får vi feedback från de andra i gruppen på åsikter och känslor som upplevs som nya för oss. Det kan vara frågor om attityder och tolkningar som man får från de andra deltagarna som man på ett positivt sätt vågar ta tag i. Denna feedback kan resultera i upplevelser som: det hade jag inte tänkt på eller så har jag aldrig sett på det förut. Under detta steg vågar man ha olika åsikter och stå för dem utan att bli ovänner. Exempel på dialog: Thomas: När du, Åsa, skriver att folk som kommer till Sverige borde anpassa sin tro till vår istället för att bygga moskéer och liknande, kan jag inte låta bli att bli upprörd. Vi har ju religionsfrihet i det här landet, inklusive rätten att inte ha någon religion alls. Dessutom, en stor del av dem som kommer till Sverige, och av oss som bor här redan, praktiserar ju inte sin religion i vardagen. Menar du verkligen att man inte skulle få tycka och tro vad man vill i Sverige? folkbildning.net 87
Åsa: Oj, det var ju inte på det här sättet jag menade, men jag ser ju nu att mitt inlägg går att tolka på det sättet. Vad bra att du svarade! Självfallet skall folk få tycka vad dom vill om såväl politik som religion annars vore vi ju en diktatur. Det är snarare att jag har svårt för vissa gruppers syn på jämlikhet. Steg mot förändring För varje steg som gruppens kommunikation tar i den tänkta trappan ökar möjligheterna till någon form av förändring, insikt osv. Ju högre upp desto större chans att deltagarna förändras/påverkas i någon mån. Det är ju inte många samtal om väder och vind på steg 1 i trappan som leder till några större perspektivförändringar (det är ju klart, studerar cirkeln meteorologi så ). Däremot har du säkert haft upplevelser av samtal i grupper, där stämningen andas förtrogenhet, som gett dig nya perspektiv och påverkat dig på djupet. Hur kan man då agera för att förflytta dialogen från konversation till feedback & öppenhet? Ett rimligt antagande är att de flesta cirklar och kurser startar med kommunikation på ett praktiskt plan med åsikter och värderingar som är kända och kan delas med andra utan att det upplevs som jobbigt. Avsikten med den här formen av samtal är förstås att orientera sig i den nya gruppen; vilka är de andra? vilken kultur gäller här? osv. Här kan du som ledare underlätta processen genom att föregå med ett gott exempel i presentationer och inledningar. Om du kommunicerar till dina deltagare från förtroendenivån (steg 3 i modellen) blir ofta resultatet att denna känsla av öppenhet sprider sig och deltagarna vandrar uppåt i trappan till samma steg som du. Du sätter stämningen i gruppen. Detta innebär inte att du skall vända ut och in på dig själv och berätta om din sjuka faster i Skogshult, utan det handlar om en kommunikation om saker som är mer än bara av typen vardagsproblem. Exempel på inlägg: Själv gillar jag att jobba sent på kvällen framför datorn. Vår hund verkar ha världens minsta blåsa och behöver rastas även sent på kvällarna. Fördelen är att jag också piggnar till under dessa pro- 88 folkbildning.net
menader. Då känns det kul att bänka sig framför datorn när man kommer hem och försöka skriva något klokt :-). Tydlig info En annan viktig ingrediens för att gå vidare är tydlig information. Detta är ett sätt att hjälpa till att försöka besvara deltagarnas medvetna eller omedvetna fråga om cirkeln eller studiegruppen är rätt plats för dem, om tiden är väl spenderad osv. Tydlig information gör att du kan skapa trygghet i gruppen, vilket gör att fokus kan ligga på innehållet i dialogen istället för på yttre strukturer som kursupplägg m.m. Sannolikt hamnar vana cirkeldeltagare snabbare på den nivå som i modellen kallas feedback & öppenhet än de som känner sig ovana vid formen. Därför kan vandringen längs trappan se väldigt olika ut beroende på vilken grupp du jobbar med. Vana deltagare kanske redan har en klar uppfattning om hur klimatet bör vara i en cirkel och lägger sig högt i trappan. Det innebär att du som ledare kan få draghjälp och lägga mer tid på att puffa på de deltagare som är ovana vid formen. Det är inte alls säkert att hela gruppen befinner sig på samma kommunikationsnivå. Spridningen kan variera. Beroende på närvaro och aktivitet kan enskilda deltagare trilla neråt i trappan om de t.ex. varit sjuka under en period i studierna. Här är det naturligtvis viktigt att du som pedagog är uppmärksam på deltagarnas aktivitet så att ingen hamnar utanför eller hopplöst efter. Å andra sidan: i vanliga cirklar finns det alltid några deltagare som är tystare än de andra men som ändå upplever studierna som stimulerande. På nätet är detta svårare att hantera då en tyst person inte tillför något till samtalet, även om de själva får ut massor av vad de andra skriver. Makt och balans i samtalet En infallsvinkel på samtalet som förs i en studiegrupp är att titta på balansen *. Att en dialog är felbalanserad är väldigt vanligt Det kan t.ex. * Avsnittet om balans i dialogen är baserat på, men bearbetad, från Lena Wilhelmson, Lärande dialog. Samtalsmönster, perspektivförändring och lärande i gruppsamtal. Stockholms universitet. Pedagogiska institutionen, 1998:16. folkbildning.net 89
vara så att pedagogen står för de flesta inläggen eller att dialogen till största delen sker mellan pedagogen och deltagaren istället för mellan deltagarna. Andra varianter på obalans kan vara att en deltagare tar väldigt mycket plats och på andra sätt, t.ex. genom sina inlägg, dominerar samtalet. Denna dominans handlar inte bara om utrymmet utan även om hur själva samtalet förs. En person som trycker ner andras åsikter, hävdar att sin egen åsikt är rätt osv, kan, om hon inte stöter på motstånd, ta över och sänka ett samtal genom att övriga tappar sin motivation att delta och yttra sig. En sådan dominans behöver inte handla om illvilja utan kan handla om omedvetenhet, misstolkning av inlägg, en ovana att utrycka sig skriftligt osv. För att dialogen i din cirkel eller kurs skall bli bra handlar det alltså om att deltagarna har odlat en form av dialogkompetens, vilket jag återkommer till nedan. Som cirkelledare kan du försöka justera en obalans i gruppens dialog på olika sätt. Genom att ställa riktade, uppmanande frågor till dem som är tysta kan du få dem att ta mer plats, t.ex. det här var ett intressant uppslag, vad säger ni om det, Roger och Sonja? Det kan också handla om att be de som tar mycket plats att dämpa sig lite, t.ex. genom ett brev direkt till dennes brevlåda. Ett sådant brev bör vara tydligt men positivt t.ex: Marie! Tack för alla kloka inlägg och synpunkter! Tänk på att alla inte är lika snabba på att skriva och svara på inlägg som du. Det vore därför bra om du kunde avvakta lite framöver innan du gör dina inlägg, så att de som är lite långsammare också hinner med. Soliga hälsningar från Lund! Tommy Tre dialogvägar För att förtydliga bilden av makt och balans i dialogen skall vi titta närmare på olika utvecklingsvägar. När en grupps kommunikation passerat kafferepsstadiet kan den i princip ta tre olika vägar. Den kan antingen: bredda det befintliga perspektivet på ämnet och dialogen, 90 folkbildning.net
skifta perspektiv eller verka överskridande. Perspektivbreddande Så här skulle det kunna se ut i en grupp där dialogen är perspektivbreddande: I cirkeln om ledarskap i föreningen rådde det stor samstämmighet. Deltagarna gjorde i princip lika många inlägg var och tog därmed upp lika mycket plats. I diskussionerna lades tes på tes vilket stärkte och breddade bilden som deltagarna hade med sig in i cirkeln av hur ledarskap i en förening borde fungera. I en sådan dialog lär man sig framför allt sådant som ligger inom ramen för det egna befintliga perspektivet. Lärandet handlar mycket om att befästa tidigare föreställningar och kunskaper. Som ledare i en sådan här grupp skulle du kunna prova frågor som utmanar och ställer allt på ända. Kanske går det att hitta exempel och åsikter utifrån som ger helt nya perspektiv på gruppens diskussion? Perspektivskifte I en cirkel där samtalet är av en perspektivskiftande karaktär utmanar deltagarna varandras ståndpunkter och åsikter. Detta kan ske i en form där man slåss för vad som är rätt och vad som är fel. Det är det här som många känner igen som debatt. I en sådan grupp är deltagarna inte beredda att lyssna speciellt mycket på varandra utan det handlar om vem som har rätt eller fel. En sådan här grupp har antagligen en obalans där en eller flera deltagare dominerar gruppen medan övriga är passiva och tysta. Det är viktigt att komma ihåg att denna form av debatterande dialog inte enbart behöver vara negativ. En sådan dialog kan hjälpa individen att tydligare se sina egna ståndpunkter eller se var egna argument och fakta behöver kompletteras. Som pedagog i en sådan här grupp kan du jobba med att stämma i bäcken så att inte klimatet och tonen blir alltför hett. Du kan också jobba med att sammanfatta de olika inläggen (Pelle sa ditt, och Lisa sa datt. Hur förhåller sig detta till det som står i boken?), att ställa förtyd- folkbildning.net 91
ligande frågor (hur menar du här?) samt att lyfta fram de som är passiva. En annan variant på det perspektivskiftande samtalet är när dialogen bygger på hela gruppens gemensamma ställningstagande. I en sådan grupp följs deltagarna åt i hoppen mellan de olika perspektiven. Tänk dig en studiecirkel om kärnkraft och alternativ energi där deltagarna hela tiden väger för och emot tillsammans samtidigt i ett gemensamt resonerande, nu är vi för och nu är vi emot. En grupp med en dialog som denna har antagligen en stor balans; tid och makt är relativt jämnt fördelade mellan deltagarna. Det här kan låta optimalt ett gemensamt forskande mellan olika perspektiv men det finns en risk att deltagarna är för överens och inte tydligt ställer andra, helt nya perspektiv mot de man redan diskuterar. I vårt tänkta exempel med energicirkeln kan denna brist på perspektiv resultera i att man enbart diskuterar för och emot ur ett svenskt perspektiv men missar att diskutera frågan ur ett u-landsperspektiv. En annan risk är att man stannar på ett relativt praktiskt plan. Skarpare skillnader kunde ha tvingat fram en diskussion om principer och ställningstagande på en högre abstraktionsnivå. Perspektivöverskridande Den tredje vägen, den perspektivöverskridande dialogen, kräver antagligen mer tid än de flesta cirklar på nätet kan erbjuda. En dialog som blir perspektivöverskridande kan t.ex. ta sin utgångspunkt i en relativt praktisk diskussion som i exemplet ovan om energi. Denna kan sedan lyftas till att handla om vår livsstil, samhällskonstruktion, vårt konsumtionssamhälle eller våra miljöfrågor i stort. För att detta lyft skall ske krävs att deltagarna lyckas väva ihop och integrera varandras ståndpunkter (ungefär som att lägga sten på sten när man murar ett hus) och att skillnaderna mellan olika perspektiv och frågeställningar tydligt åskådliggörs. Verktyg för dialog frågandet Vi skall nu titta närmare på själva grundverktyget i en dialog, nämligen 92 folkbildning.net
frågandet. Frågor kan i en dialog utveckla, förändra och bidra till det egna bearbetandet av information och ställningstaganden. I en talad kommunikation så är betoning det som är grädden på mosen för hur en fråga skall uppfattas. Skall den vara anklagande, öppet nyfiken eller verka misstänksam? I en skriftlig kommunikation är formuleringen av frågor kanske ännu viktigare än vid öga mot öga, där kroppsspråk och annat hjälper till att lyfta fram meddelandet. Utgångspunkten för att ställa en fråga (som pedagog till deltagarna) är att försöka problematisera ett ämne utifrån de kunskaper som deltagarna har med sig in i cirkeln. Detta måste ske utifrån deltagarnas förutsättningar. Skall vi ha en cirkel i föreningskunskap för en grupp utan erfarenhet av föreningsarbete är kanske en inledande öppen fråga som vilka olika roller kan det finnas i en förening bättre än vilket juridiskt ansvar har en styrelse även om den senare tillhör en av de frågor man som deltagare vill ha besvarad innan cirkeln avslutas. En annan viktig utgångspunkt för det pedagogiska frågandet är som man frågar får man svar eller som man frågar blir cirkeln. Detta gäller ju självfallet för alla inblandade men i hög grad för dig som pedagog. Frågor måste inbjuda och syfta till aktivitet. Undvik frågor som kan besvaras av en enda person. Klura istället ut frågeställningar som stimulerar (tvingar) deltagarna att samarbeta och kommunicera, och där resultatet av cirkelns arbete med en viss fråga är summan av alla deltagares insatser. Låt oss titta närmare på några typer av frågor som har olika syften: Frågor kan användas som verktyg för att rama in ett ämne som utgångspunkt för vidare studier. Skulle vi i vår cirkel studera Irland så vore kanske frågor om invånarantal, statsskick, geografi osv ett sätt för oss att måla en grundbild av landet. Då får vi en gemensam plattform att stå på för vidare studier. Frågor kan även vara ett sätt att skapa en målbild av vart studierna kan leda och därmed väcka aptiten för det som komma skall. I en datacirkel skulle en målfråga kunna vara: Hur gör man för att skapa en broschyr om min förening med programmet PageMaker? folkbildning.net 93
Utifrån målfrågan kan du sedan som ledare hjälpa deltagarna att bryta ner denna i delfrågor som måste klaras ut innan man kan gå vidare: Vilket format bör en broschyr ha? Hur många sidor skall den ha? Hur väljer jag sidstorlek i PageMaker? Osv. Frågor kan också användas för att skapa överblick och ge sammanhang i det som vi tidigare studerat. Exempel på frågor som skapar överblick är: Vilka samband kan ni upptäcka? Hur förhåller sig det ni nu talar om till era tidigare kunskaper? Hur skiljer sig det ni nu talar om från det ni arbetade med under förra mötet? Står den här informationen i konflikt med något annat ni lärt er? När ett samtal går trögt kan den hypotetiska frågan fungera för att föra in nytt och överraskande stoff i samtalet. En hypotetisk fråga är en slags öppen fråga som handlar om något som inte finns. Den här typen av frågor försöker fånga in tankar och idéer som man kan ha haft tidigare. De kan också uppmana till realistiska eller surrealistiska tankegångar. Exempel på hypotetiska frågor: Vad skulle du göra om du vann 500 000 kr på din Trisslott? Vad skulle ni göra om ni kunde bygga om hela centrum precis som ni vill ha det? Om du hade levt på 1600-talet, vad skulle du vilja ha haft för yrke? Ovan fick du några exempel på frågor som hade olika syften. Även själva formen på en fråga kan skifta. Som en hjälp på traven för dig att identifiera olika typer av frågor följer här en liten översikt (se nästa sida). Du har säkert stött på flera andra varianter än dessa. Sluten eller öppen fråga Låt oss gå vidare och titta närmare på de slutna och de öppna frågorna. Dessa kallas ibland för smala respektive breda frågor. Ta t.ex. frågor* som Vad ska vi prata om idag eller När är du född? Den första frågan är extremt öppen och ger oändliga möjligheter * Följande text är dels en bearbetning, dels citat ur Frågandet ur ett pedagogiskt perspektiv, Lizzie Sundgren. Vuxenpedagogik 11-20 p, Linköpings universitet. 94 folkbildning.net
Uppifrån och ner Nerifrån och upp Frågor på jämlik nivå Givande eller kontrollerande frågor Slutna frågor Öppna frågor Läraren som ställer frågor till eleven, frågor som läraren redan har svaret på. Eleven som ställer frågor till läraren för att få ett svar på det han eller hon inte vet. När vi för en dialog med kollegor och nära vänner. I en studiecirkel är ju ledaren ingen lärare, som t.ex. i skolan. Men du som har varit ledare ett par gånger känner säkert igen dig i situationen när du hamnar i lärarrollen. Exempel på givande frågor är när du som ledare ger information och kontrollerande när du börjar ställa frågor som deltagarna förväntas kunna besvara. Frågorna kan vara ett sätt att kolla hur uppmärksamma deltagarna är. Frågor kan också avslöja behov. Även deltagarna kan ställa frågor för att kontrollera att de uppfattat rätt t.ex. har jag förstått det rätt att Agatha Christies böcker är typiska pusseldeckare? Kan besvaras med ja eller nej. Dessa syftar till att koncentrera och samla tankarna hos eleven. Exempel på slutna frågor är: Vad heter Japans huvudstad? Vad heter Sveriges största älvar? Kräver längre svar och öppnar för berättande, som i sin tur kan generera nya frågor. Dessa frågor vill leda tankarna åt många olika håll. till svar medan den andra är extremt sluten och egentligen bara kan ge ett möjligt svar. Det finns exempel på öppna frågor som smalnar av och blir allt mindre öppna. Detta har ingen koppling till hur ordrikt ett svar kan bli. I exemplen nedan kan den sista frågan ge ett längre svar än de två första, eftersom den sista frågan är mer konkret och därför aktiverar fler konkreta minnen. Berätta något. Berätta något om ditt liv. Berätta om din barndom. Berätta om din skoltid. folkbildning.net 95
Berätta om hur det var att gå i första klass. Berätta om din första dag i skolan. Exempel på slutna frågor som smalnar av: Hur var det att börja skolan? Var du glad över att få börja i skolan? Du måste ha glatt dig åt att få börja skolan? Den som svarar uppmanas att ge uttryck för en åsikt, i bemärkelsen något värdeladdat. Den första frågan ger utrymme för fler åsikter än den andra. Frågorna blir mer och mer slutna. Den sista frågan utgör en speciell typ av sluten fråga, nämligen en ledande fråga. Den första frågan kan ge ett mer omfattande svar än de andra två. Alla tre frågorna kan besvaras enstavigt. Om deltagaren svarar enstavigt med ett värderingsord förfärligt eller fantastiskt kan du som ledare fortsätta med en öppen fråga Varför då? Öppna frågor kan byggas på med mer slutna frågor för att klargöra eller exemplifiera något, t.ex. med frågor av typen: när, hur, vilka, vem, var, varför, hur många? Några tumregler: Frågor som börjar med vad eller hur brukar räknas som öppnande frågor. Exempel: Vad tänker du på när du läser den här texten? Frågor som sätter in personen i sammanhanget är också öppnade. Om du fick bestämma i den här frågan, hur skulle du då göra? Frågor som börjar med Varför upplevs ofta som stängande. Varför tycker du att kyrkan ska ägna sig mer åt socialt arbete? Dessa frågor upplevs oftast som för komplexa. Ja- och nej-frågor leder inte heller samtalet vidare. Tycker du att föreningslivet i Sverige ska ägna sig mer åt socialt arbete? Dialogkompetens Hur vi än vrider och vänder på det, att mötas på nätet är för de flesta mycket mer komplicerat än att mötas kring ett bord i studielokalen. Samtidigt är det så att den som klarar den första tröskeln finner det 96 folkbildning.net
hela mycket enklare. Det handlar alltså om en form av dialogkompetens en förmåga att kunna uttrycka sig med skrift och kunna formulera sina erfarenheter. Det här är inte alltid så enkelt när man möts i vanliga studiesammanhang heller. De allra flesta av oss är mer eller mindre skolskadade och sjunker gärna långt ner i stolen och väntar på att bli matade. Vad innebär det då att vara dialogkompetent? Att kunna tala (i vårt fall skriva) och lyssna (läsa) är förstås dialogkompetensens kärna. I det vanliga samtalet är vi till stor del styrda av kommunikativa vanor ; vissa är tystlåtna medan andra dominerar samtalet. Många ledare och lärare på nätet har erfarenheten av att dessa mönster kan bli motsatta på webben, den som är talför och verbal är kanske inte alls den som skriver mest på nätet. En viktig byggsten i att vara dialogkompetent är att varje deltagare i dialogen undviker att dominera dialogen eller ha tolkningsföreträde om det som sägs. Andra viktiga delar är nyfikenhet på vad andra har att berätta och en vilja att dela med sig av sina egna tankar och erfarenheter. Många är de pedagoger som upplevt nätcirklar där dessa tre byggstenar inte funnits, där dialogen har blivit obalanserad eller kanske helt uteblivit. En slutsats man kan dra är att vi måste vara tydliga med vilka förväntningar som ställs på deltagaren i en kurs eller cirkel inom folkbildningen. Kan vi t.ex. acceptera deltagare som inte alls vill dela med sig av sig själva och sina åsikter? Vi måste skaffa oss redskapen så att våra deltagare kan tro på sig själva och därmed våga dela med sig av sina erfarenheter. Ett sätt är att erbjuda introduktionscirklar på nätet där deltagarna kan testa formen. Ett annat sätt kan vara att första veckan på varje cirkel är en mjukstart där tyngdpunkten ligger i att lära sig hantera konferenssystemet. Vad krävs då av en dialog för att den skall vara lärande och leda till ett byggande av ny gemensam kunskap? Förutsättningen är att deltagar- folkbildning.net 97
na kan förhålla sig med närhet och distans till andras perspektiv och till de egna: Distans till det egna perspektivet innebär att kritiskt våga granska och ifrågasätta sina egna värderingar och vara beredd att ändra sig. Distans till andras perspektiv innebär att kunna lyssna med integritet och våga ställa kritiska frågor som leder vidare. Närhet till det egna perspektivet kan innebära att våga berätta om sina åsikter och intryck. Närhet till andras perspektiv kan innebära att försöka sätta sig in i den andres perspektiv och se med den andres ögon. Ovan kunde du läsa om den perspektivskiftande dialogen. Den kan sägas vara en idealbild: en situation där deltagarna både bidrar med sin förmåga att ställa sig nära de åsikter som lyfts fram och väva samman dessa med tidigare inlägg. Men det krävs också en förmåga att kunna särskilja, vad skiljer olika perspektiv från varandra? Hur hänger argumentationen samman? Genom att tydliggöra dessa dimensioner i en dialog, såväl på nätet som öga mot öga kan vi i våra grupper odla fram en dialogkompetens. För cirkeldeltagaren innebär detta kanske att denne, efter en första cirkel, återvänder med en mycket högre vana att lyssna och samtala på nätet. Det här är inget vi gör en gång för alla i våra cirklar utan är mer en process, ett förhållningssätt till varandra som måste följa med oss hela tiden där frågandet och reflektionen är de viktigaste verktygen. Vi kan ju fundera på vad som händer när vi inte har en fungerande dialog i en grupp eller har en dialog i stor obalans. Risken finns att den tyste bara förstärker sin självuppfattning om sig själv som okunnig, inte så duktig, dålig på att studera osv. Kan vi istället få våra deltagare att känna att de växt såväl kunskapsmässigt som dialogkompetensmässigt så har vi tagit ett litet kliv mot ett livslångt lärande för flertalet. 98 folkbildning.net