Folkbildningsnätet, Folkbildningsvärldens gemensamma mötesplats på nätet, lanserades1996. Och nätet påminner mycket om andra 10-åringar, som med pigga ögon och nyfiket sinne undersöker omvärlden på sin väg mot framtiden. 10-årsjubileum för Folkbildningsnätet - nu ser vi framåt Nät & Bildning har samlat några av pionjärerna, de som tidigt började använda sig av Folkbildningsnätet och varit med om att driva utvecklingen av det, till ett samtal om nätets möjligheter att svara mot nya förutsättningar och behov som folkbildningen kommer att möta framöver. Vi presenterar här ett referat av det. Deltagarna är: Schueler lärare på Tollare folkhögskola och redaktör för Folkbildningsnätets Resurssidor, leder samtalet i gruppen. Bjurving lärare med IT-ansvar på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. ersson administratör av Folkbildningsnätet Åman data- och nätverks-ansvarig vid Långbro folkhögskola. Han representerar den yngre generation som på senare år börjat använda Folkbildningsnätet. Svensson fd. folkhögskolelärare. Arbetar nu på CFL med kunskapsbildnings- och fortbildningsfrågor för folkbildningens flexibla lärande. Tore Mellberg fd. folkhögskolelärare och rektor. Nu engagerad inom landstingsvärlden med olika uppdrag av folkbildningskaraktär. Vad har Folkbildningsnätet betytt för dig, hur har ni arbetat med det och flexibelt lärande? - Vi var tidigt ute på banan, deltog 1966 i den första utbildningskursen på Runö folkhögskola. Sedan började vi använda Folkbildningsnätet på skolan. Sedan minst 5 år tillbaka har vi haft distanskurser och använt oss av det även i kurser som blandar distansoch närundervisning. Resurssidorna utnyttjas allt mer av våra elever men det har varit lite trögt att marknadsföra. Nu har de dock börjat fylla sin funktion och det ska bli intressant att se hur de kan komma att utvecklas. FirstClass har också börjat rulla på lite grann, konferensstrukturen finns och används. Vad som sker där framöver beror mycket på deltagarkontakterna tror jag. En fråga gäller bl.a. användargränsnittet.
Tore M - För mig, och många mer tror jag, har Folkbildningsnätet inneburit en möjlighet att få insyn och information om vad som händer, inom hela folkbildningsvärlden. Det ger möjlighet att knyta kontakter och bilda nätverk. Kort sagt en överblick, som är till nytta när vi inte bara är begränsade till vår lilla skola eller studieförbundsavdelning. Folkbildningsnätet har bidragit till att det nu finns många personer, som kan vara med i diskussionerna om strategiska frågor för folkbildningens framtid. - Till skillnad från och Tore har jag har ingen lång erfarenhet av Folkbildningsnätet men visst underlättar det nya kontakter inom folkbildningen. - Den stora vinsten med Folkbildningsnätet är det öppna nätverket för hela folkbildningen och med de kontakter som finns och möjligheter till samarbete. Tidigare var det, som Tore säger, att skolor och studieförbund var sin egen isolerade ö, samarbete över gränserna förekom bara i undantagsfall. Men Folkbildningsnätet idag visar mängder med exempel på samarbete. Sen tycker jag att mycket av de här potentiella möjligheterna inte har utnyttjats. Bara för att ta ett exempel: När jag som ny administrator på Folkbildningsnätet, åkte runt och besökte studieförbund som tagit det i bruk, så hade de inte ens tänkt tanken att cirkelledare skulle få introduktion för att kunna använda sig av Folkbildningsnätet de som verkligen skulle ha nytta av det. Men i det fallet är det inte stor skillnad idag, tyvärr. - Jag har tillbringat en stor del av min vakna tid på Folkbildningsnätet, där har jag många av mina kontakter, möter många av mina vänner och människor som jag arbetar tillsammans med. På så sätt är det verkligen ett hem. Jag håller med om att nätet var en förutsättning för att komma igång med utvecklingen av folkbildningsmässiga distanskurser på det sätt som skedde under 1990-talets senare del. Vi var ju pedagoger och inte tekniker. Jag kunde ingenting om teknik, men genom att Folkbildningsnätet fanns och var så enkelt att administrera och arbeta med så lärde vi oss att jobba med distansmetodik utan några större problem. Och den nätverksskapande effekten som Tore tog upp är viktig. Det medför att vi idag håller på att skapa samlingsplatser för lärgemenskap som går över skol- och studieförbundsgränser. Nya exempel på det är Lärtorget och Kunskapsnätet för studieförbunden. - På Tollare började vår distansutbildningsbana med en kurs på Folkbildningsnätet. Vi som jobbade med den lärde oss det samtidigt som vi drev kursen. Det var trial and error som gällde, och det var mycket roligt och givande. Därefter har det utvecklats allt mer och sedan flera år tillbaka har alla eleverna på skolan sitt eget virtuella klassrum vid sidan av det fysiska. Dessutom har vi rena distanskurser. Vi har sett hur nätvanorna förändrats och att allt fler använder Folkbildningsnätet. Framför allt har det skett en förändring i attityden hos kollegor. Från att ha varit lite skeptiska, är det nu en självklarhet att kommunicera inom personalgruppen och med eleverna via nätet. Skulle man ta bort Folkbildningsnätet idag blev det ett ramaskri, det är jag övertygad om.
Vilka är era erfarenheter av att arbeta med Folkbildningsnätet och flexibelt lärande? Tore M - Just nu har jag intervjuat ett antal folkhögskolor, rektorer mest, om hur de arbetar med distansutbildning och där är Folkbildningsnätet oerhört centralt. Nätet gör det lättare att komma in i pedagogiken. Vi har en tradition inom t.ex. Nätbildarna, där vi vet hur vi ska bygga upp miljöer med konferenser, caféer, grupprum etc. Och så har vi lokaladministratörer på nästan varje ställe, åtminstone på alla skolor med distansutbildningar i utbudet. Det är ett enkelt och samtidigt väl fungerande system. Men ändå förvånar det mig att FirstClass har överlevt så som det gjort i 10 år, med tanke på alla hemsidor, flashiga verktyg som finns. - Men vi har fått slåss för det. Det har funnits kritiker. Många, mest inom tekniska kretsar, tycker att FirstClass varit gammalmodigt, tråkigt. Men tack och lov att pedagogerna vunnit och inte mer smöriga teknikintressen. Men självklart ska vi vara öppna för möjligheter till utveckling. - Teknikers ointresse för FirstClass kan fortfarande medföra att programmet inte används. Jag hade nyligen samtal från en folkhögskola som bara nosat lite på FirstClass tidigare efter långvariga diskussioner. Först nu har de bestämt sig för att vara med i Folkbildningsnätet, sedan skolans dataexpertis slutat och motståndet mot FirstClass därmed upphört. Jag har förstått att några studieförbund, åtminstone de mer datakunniga där inser, att det krävs mindre dataresurser inom organisationen, om de använder sig av Folkbildningsnätet. Och vem drabbar det? - Vad är det som gör att FirstClass-systemet överlever trots kritiken? Det är. t.o.m. helt dominerande i utbildningsvärlden. - Det är enkelheten och det lättadministrerande systemet. Lärare och ledare lär sig lätt och snabbt att bygga sina egna kursstrukturer, med olika grupprum, diskussionkonferenser mm. och att lägga till fler eller ändra dem vid behov. - Jag tror att det också beror på tanken att FirstClass skulle bygga på kommunikation. Hela konferenssystemet handlar om kommunikation människor emellan. Det passar folkbildningen som hand i handske, eftersom det är vad vi sysslar med. När vi började testa distansutbildningar med hjälp av nätkommunikation var det mycket litet vi behövde ändra i vårt förhållningssätt. Det finns naturligtvis andra program som också klarar det, men enkelhet parad med möjlighet till kommunikation, på ett bra och tillgängligt sätt, det tror jag är en förklaring. - Ja, eftersom den lokala administratören i organisationen oftast är en folkhögskollärare med allmänbildning, men inte expertkunskaper om datorteknik.
- På min skola använder vi Folkbildningsnätet både i närundervisning och distanskurser. Och det är som ni säger lätt att skapa virtuella klassrum, egna miljöer. Det går snabbt att arbeta i FirstClass. Men uppläggningen av systemet för nätverkskonferenser skulle kunna göras annorlunda. När jag introducerar elever i användningen av Folkbildningsnätet så är de genast mycket pigga på att undersöka de konferenser som finns på skrivbordet. De går in och öppnar meddelanden, men noterar ofta att det är gamla inlägg och därmed falnar entusiasmen, inte bara för den konferens de besökte utan för FirstClass överlag. - Som konferenssystem är FirstClass jättebra. Men intresset för Folkbildningsnätet som helhet styrs av andra faktorer. Jag hjälper till att introducera eleverna på skolan, och har förstått att många lärare inte använder FirstClass i undervisningen. Då gör eleverna inte heller det. Jag kan sitta en hel dag och visa dem olika funktioner, men det blir inget naturligt nätverk när inte läraren är intresserad. Dessutom kan jag hålla med om att nätverksdelen, både webb- och informationsdesign har sprungit ifrån. Det ser inte ut så på nätet längre. - På folkhögskolor som registrerar alla elever på Folkbildningsnätet är det kanske 10 procent som sedan använder det och det är de 10 procent vars lärare drar nytta av nätet som pedagogiskt hjälpmedel. För 10 år sedan var situationen annorlunda. Eleverna fick sin första e-postadress på Folkbildningsnätet när de kom till folkhögskolan. Det var populärt. Men den tiden är förbi. - Ja, eftersom de nu har sina egna kanaler, måste det vara pedagogen som sätter ribban. Det ser vi, som jobbar med att skapa virtuella klassrum till våra långkurselever, tydligt. Elever utnyttjar Folkbildningsnätet aktivt i de fall lärare använder det till att lägga ut uppgifter, för att ta in arbeten och till diskussioner. Men kursföreståndare har också en central roll. - Attityd och kunskaper har förändrats mycket de senaste åren. Det märks när jag introducerar elever i FirstClass. Nu lär de sig snabbt hur konferenssystemet fungerar och kan användas. Det tar inte många minuter för dem att komma igång. - När vi satte igång öppna diskussionskonferenser, som alla hade tillgång till, en gång i tiden så trodde jag att det skulle bli jätteaktivitet och livliga diskussioner. Men där misstog jag mig. Vi förstod faktiskt inte att det krävdes någon som höll i diskussionen för att hålla aktiviteten vid liv. När vi nu bygger upp gemensamma diskussionsfora, som t.ex. Lärtorget, har vi insett behovet av moderator. Vi förstod faktiskt inte att det krävdes någon som höll i diskussionen för att hålla aktiviteten vid liv. När vi nu bygger upp gemensamma diskussionsfora, som t.ex. Lärtorget, har vi insett behovet av moderator. Man måste lägga mycket kraft på god
pedagogik även i de öppna lärgemenskaperna. Och det fordras pedagogisk ledning och resurser för att hålla igång aktivitet och dynamik. En intressant fråga i det sammanhanget rör ungdomarnas beteende på nätet. Vad kan detta komma att innebära för Folkbildningsnätet i fråga om förändringar av gränssnitt mm? - Du,, har sagt att Folbildningsnätet inte hängt med - Det behövs. Men diskussionen hittills har utgått från den form det har idag och vi har pratat om FirstClass och Folkbildningsnätet som synonyma begrepp. Behoven av dem och möjligheterna att använda dem måste kunna förändras. FirstClass tror jag är ett utmärkt verktyg för vana ledare och deltagare i bestämda klassrum och utrymmen, däremot är det inte i sig kontaktskapande. Många av er andra tycker att det är öppet. Men när jag klickar på en konferens är det vanligaste meddelandet: Sorry, you are not permitted to perform this function. Inte signalerar det öppenhet, tvärtom. Tore M - Jag håller med dig. FirstClass är det ett mycket bra instrument för att hålla igång redan bildade nätverk. Man bildar konferenser efter behov, har dem på skrivbordet och är aktiv i sina nätverk. Men i övrigt är det webben jag använder för att skriva och söka information. Och så utnyttjar jag de Pedagogiska Resurssidorna som också har en massa godbitar för folkbildare. De olika delarna fyller olika funktioner. Och åtminstone Folkbildningsnätet och Resurssidorna skulle kunna göras mer lockande. - Och det finns åsikter om att användargränssnittet för FirstClass hindrar tillgängligheten. - Det är nog ett större problem än så. På ungdomarnas communities pratas och diskuteras det hur mycket som helst och många är aktiva, men det gäller inte vår generation inom folkbildningen. De försök som gjorts med öppna diskussionsforum på nätet och Resurssidorna, har inte lett till så hög aktivitet. Trots allt är det lite konstigt med tanke på att det varit ämneskonferenser för språklärare, naturlärare etc. Men det kanske är en generationsfråga. - Det är fråga om behov också. Jag gjorde en undersökning av diskussionerna om ITpedagogik (ämneskonferenser för lärare) i Folkbildningsnätets barndom. Då förekom en del mycket aktiva och intressanta konferenser. Men detta var när nätet var nytt och de involverade var speciellt intresserade människor, avantgardet inom folkbildningen. Aktiviteten i diskussionskonferenserna sporrades kanske av intresset att få grepp om det nya nätet. Man vill testa och lära känna andra, som också var indragna i försöken med att utveckla nya arbetsmetoder. Men det intresset borde finnas nu också. - Jag återkommer till frågan om Folkbildningsnätet som ett öppet och slutet system. Jag
skulle vilja likna det vid ett öppet nät som består av en massa slutna rum med en del öppna foajéer här och där. Det är öppet i den meningen att det är tillgängligt för alla som är verksamma inom folkbildningen, vem som helst i landet eller världen att vara med. Men när du väl är inne så är det som ett gigantiskt kurs- och konferenscenter. Det inrymmer en massa kurser som du inte är medveten om eftersom du bara ser den kurs eller cirkel som du själv deltar i. Det är precis som deltagande i en cirkel på orten där du bor. Du går till samma mötesplats vecka efter vecka och träffar dina kurskamrater. Men även om ni känner till att andra grupper träffas i studierum intill på samma sätt går ni inte ut och in i deras lokaler. I det avseendet är inte heller Folkbildningsnätet ett öppet forum utan till för olika nätverk, kurser och studiecirklar. Nästan allt är begränsat till den grupp som är berörd, och som kan bestå av 2-3 personer till flera hundra. Bara en liten del av nätet är tillgängliga för alla. - Jag tror det är dödfött att försöka klämma in nya, nätverksbyggande funktioner i den befintliga strukturen. De verktyg som finns där fungerar bra för sitt ändamål. Men nätet kan vidgas, bli större genom kompletteringar av nya funktioner. Folkbildningsnätet står för den samlade tanken under vilka teknikerna underordnas. Och nya kompletteringar kan framför allt inriktas på att göra nätet mer öppet och tillgängligt för alla. - Jag tänker på Lunar-generationen. De kommer från en helt annan nätmiljö, som är väsenskild med sina krypin och andra mötesplatser på Lunarstorm. Hur ska vi nå dem? Vilka krav ställer det på folkbildningens mötesplatser? Ska vi nå dem i deras miljöer eller har vi något att erbjuda? Hur måste då miljön byggas och utvecklas? Kan vi göra det inom FirstClass eller måste det skapas nya former? T.ex som en del av Folkbildningsnätet, men utan att inkräkta på nuvarande FirstClass struktur? Var ligger tyngdpunkten när vi talar om förändringar av Folkbildningsnätet, teknik eller innehåll? Tore M - Ska vi locka nya grupper till folkbildningen så är det genom folkbildningen själv och inte genom dess teknik. Innehållet, vad vi kan erbjuda inom folkbildningen, är det centrala. Visst kan det ha viss betydelse hur gränssnittet ser ut, men folkbildningsuppdraget står eller faller inte med vilken plattform vi råkar ha. Då är det snarare vidare satsningar som måste till. Folkbildningsnätet är den övergripande helheten dit andra underordnande delar inryms. Vi måste tänka i nya banor, där vi kan utnyttja olika tekniker varav FirstClass-miljön är en. Det blir en framtidsfråga, med tanke på framväxande metoder att använda ljud och bild. Vi ska kunna kommunicera med varandra inte bara genom det skrivna ordet. - Vi har börjat slå in på den vägen, med möjligheten till webb-videokonferens för de som använder Folkbildningsnätet. Den utnyttjas inte av så många ännu, men fungerar bra om grupperna inte är för stora. Det är ett exempel på nätet som den överordnande idén. Vi ska inte glömma att Folkbildningsnätet är unikt i det avseendet att det omfattar hela folkbildningen. Någon motsvarighet finns inte. Inget universitet har en gemensam
plattform. Det kan t.o.m. vara så att flera olika plattformar används inom en och samma institution. Den största vinsten är att det blir så enkelt att träffas över organisationsgränserna. Den tekniska formen för detta, har i grund och botten inte så stor betydelse. - Men vi kommer ändå hela tiden till frågan om användargränssnittet. Utseendet eller formen kontra innehållet. Om vi återgår till exemplet Lunarstorm: Vad är det för funktioner på Lunarstorm och hur mycket betyder exempelvis ett webbanvändargränssnitt för tillgänglighet, att det blir lätt att hitta information, hur man lär sig och förstår. Jag tycker det är viktigt att kolla de yngre generationernas beteende. Vad är det hos Lunarstorm som appellerar till dem? För jag tycker att Folkbildningsnätet har potentialen. Varför lockar det inte fler ungdomar? Har vi gjort en felaktig behovsanalys? Eller beror det på användargränssnittet. Kommer webben att slå igenom, kanske med nya möjlighet att konferera? - Lunarstorm är ett nät för alla, Folkbildningsnätet är för den som studerar på folkhögskolor och deltar i cirklar på studieförbund. Det är skillnaden mellan systemen. - Och vilken betydelse får det? - Om jag är elev på en folkhögskola, och är med i en diskussionsgrupp tillsammans med kurskamrater på samma folkhögskola, men även kompisar som går på andra skolor och kanske även några utanför. Då väljer jag en större värld där det inte finns begränsningar för deltagande. - Om det är ett jätteproblem så tycker jag vi måste undersöka hur ramarna kan förändras. Det förekommer faktiskt att folkhögskoleelever bildar en diskussiongrupp och vill ha med kamrater som inte går kursen. Idag måste dessa få tillgång till diskussiongruppen med hjälp lokaladministrator för att kunna logga in. Vad jag vill komma fram till är att vi kanske skulle öppna så att det blir lättare att gå ut och in i diskussionsgrupper än vad det är nu. För att ta ett exempel: Vi har en grupp Om det är ett jätteproblem så tycker jag vi måste undersöka hur ramarna kan förändras. Det förekommer faktiskt att folkhögskoleelever bildar en diskussiongrupp och vill ha med kamrater som inte går kursen. på folkhögskolan, som ska läsa en bok och ha diskussion om den. Det kommer med kompisar till eleverna i kursen under de veckor bokdiskussionen pågår, men i övrigt har de ingen anknytning till kursen. Hur ska de få access till Folkbildningsnätet? Tore M - I en studiecirkel, där deltagare vill utvidga gruppen med andra tillfälliga deltagare är det möjligt för en lokaladministratör ge dem tillgång till FirstClass.
- Det går, men även om det är organisatoriskt möjligt finns det en tröghet. Jag är ute efter mer decentralisering eller skapandet av ett öppnare nät på annat sätt. Så att det blir lättare att delta. Det kan kanske ändras så att det går att skaffa sig ett konto själv, det är vanligt på andra ställen. - Då försöker vi förvandla en sak till något det inte är. Och jag tror inte det kommer att fungera. Rent tekniskt är det så att det du kan göra på Lunarstorm kan du även göra på FirstClass. Men Folkbildningsnätet har inte samma syfte som Lunarstorm utan är upplagt på ett annat sätt. Och syftet med FirstClass är det digitala klassrummet, den digitala studiecirkeln, konferensrummet. Vi låter det stanna där. Jag håller med Tore om att folkbildningen är det centrala. Men skulle vi kunna definiera om folkbildningen, kan det vara något annat? Kan de diskussioner som pågår i olika forum idag karaktäriseras som folkbildning? Det är en mer intressant frågeställning än att fastna i teknik. - Aktiviteterna på Folkbildningsnätet ska naturligtvis handla om folkbildning. Men jag tror att vi framöver måste göra det möjligt att utveckla studiecirklar som är mer öppna jämfört med idag. Studiecirklar nu ser ut ungefär så här: man anmäler sig i februari, det är 15 anmälda deltagare och cirkeln körs under 15 veckor, och sen är det slut. Vi måste förbereda oss på att arbeta med folkbildning i mer öppna former, även om det inte innebär att folk ska kunna gå in och gå ut ur studiecirklar hur som helst. Tore ser inte problem med nuvarande system att få tillgång och inloggning på FirstClass. Men visst kan det bli lite tungrott för kurs- och cirkelledare. En poäng skulle kunna vara att kurs- och cirkelledare på Folkbildningsnätet ska ha lokaladminbehörighet och själv kunna lägga in användare, bygga sina egna strukturer. Jag inser att det inte är så lätt för alla. Inte minst som många pedagoger skyr det här med teknik och vill att någon annan ska sköta det. Men det är en nödvändig förändring du pekar på. Att man kan öppna formerna för folkbildningen. - Vad jag ville komma fram till är skillnaden mellan Lunarstorm och Folkbildningsnätet. På Lunarstorm är det öppet och mycket aktivitet - och det är lockande. Jag ser själv hur våra deltagare på folkhögskolan reagerar. De vill kunna använda nätet till att kommunicera, även med människor som inte deltar i någon kurs för tillfället men som är intresserade av en just då speciell fråga i kursen. Om det var lättare att fixa det så skulle aktiviteten öka. - Nej, det kanske inte är problem i tekniskt hänseende utan mer hur användarna, pedagogerna tänker och utnyttjar Folkbildningsnätets möjligheter. - Ni blandar fortfarande äpplen och päron. Det är som Tore säger, vi har ett konferensutrymme, där pågår konferensen i olika rum, de är till för bestämda ledare och bestämda deltagare. Vi kan inte klämma in Lunargenerationen där även om de får medlemskap direkt. En del av det problem vi måste lösa ligger i att lärare och folkbildare har gjort sig en bild av ungdomars communities men har ingen erfarenhet av dem själva. Och de tror att det går att lyfta in ungarna i en existerande struktur för att de tekniska
möjligheterna faktiskt finns. Men det är inte tekniken det hänger på. Det förutsätter andra förändringar. Vi får omdefiniera folkbildningen, vidga uppdraget och komplettera utanför den struktur vi har idag. - Vi ska också ha i minnet att på Lunarstorm och liknande communities stannar ungdomarna under några år, sedan går de vidare i livet. Folkbildningen tar vid i 18-20 årsåldern och var befinner sig de här ungdomarna då, med sina nätvanor och erfarenheter? Lunargenerationen och ännu lite yngre, de har vuxit upp med nätet och fått kunskaperna med modersmjölken. Medan vi alla här, inklusive du tror jag, har fått lära sig att använda de nya rönen. Många ungdomar söker sig sedan, på ett eller annat sätt, till folkbildningen. Och det ställer nya krav på folkbildningen och hur nätet används. Hur möter vi det? Jag tror inte att gränssnittet har så stor betydelse. Ungdomar har inget problem med att ladda ner program och de lär sig det på några minuter. Problemet är vi som sitter här och hela tiden får kämpa med att hänga med, även om många av oss är duktiga och tycker det är spännande. - Det handlar inte om att ta över ungdomarna på Lunarstorm. Frågan är om de som är socialiserade in på Lunarstorm, kommer att acceptera Folkbildningsnätet som miljö för studier när de blir intresserade av fortsatta studier. Gör de inte det får vi lägga ned det och bygga någonting annat. Jag tror inte det blir så, men klart är att nätet måste utvecklas för att locka nya generationer och en av förändringarna är att göra nätet mer öppet. Vad fordras i så fall för att få Lunargenerationen intresserade av Folkbildningsnätet? Tore M - När vi tänker oss framtiden med Folkbildningsnätet så måste vi mer än tidigare försöka lista ut vad det är för typ av verktyg som behövs och göra det verktyget bättre. Vi ska naturligtvis inte tro att det är någonting det inte är. Den som är motiverad, har en avsikt med sitt deltagande och kan använda vår plattform kommer även framöver att ha stor nytta av Folkbildningsnätet. Vi måste naturligtvis tänka i mer kreativa banor i fråga om de brister som kommit fram i diskussionen, t.ex. att gamla inaktiva konferenser ligger kvar. Det vore kanske möjligt att införa en 10 i topp barometer för aktivitetsnivån i den öppna strukturen. Den som går in i den ser genast vilka som är de 10 mest aktiva konferenserna. Eller en indikation som visar det senaste inlägget i de öppna konferenserna utan att behöva gå in och kolla dem. Sådana sätt att skärpa verktygen kan locka fler till Folkbildningsnätet. - Resurssidorna rymmer material, information, tips som lärare och ledare kan ta i bruk. Jag får visionen om en Folkbildningsportal. Vad ska vi erbjuda i den här portalen? I FirstClass finns mycket bra information som dock inte är tillgängligt för alla, men skulle kunna bli det om den också var åtkomlig på Resurssidorna. Och de skulle kunna vara mer interaktiva. - Rent hypotetiskt skulle t.ex. matematik-konferensen, idag på FirstClass, kunna vara en
konferenssida som också fanns på Resurssidorna. Då behöver man inte logga in, men deltar med sin vanliga e-postadress som avsändare. Informationen blir då tillgänglig för alla, antingen genom att registrera sig som användare av FirstClass eller som besökare på Resurssidorna och matematiksidan. - Tekniken ska vara en farkost för pedagogiken. Men det händer också att teknik förändrar världen och vad vi förväntar oss av världen. När det gäller webben så är forum-deltagande en funktion som fått stort genomslag. Det skulle vi kunna lägga till. Om vi omdefinierar folkbildningen och dess roll, kan vi bli en stor öppen plattform där det ingår i uppdraget att slussa över människor till nästa steg, dvs. att gå med i en distanscirkel, anmäla sig till en folkhögskolekurs eller studiecirkel. Hur öppet kan Folkbildningsnätet bli? - I de forum jag deltar, kommer jag in i diskussionen med ett klick. Jag upptäcker ämnen som jag inte ens visste existerade och jag kan starta en diskussion själv. Jag tror att Folkbildningsnätet skulle kunna bli en enorm kraft, dels inom dagens folkbildning, dels för att få in nya människor. Den ska då ha en sådan öppen struktur att folk utifrån kan komma med i diskussioner kring folkbildande frågor. Med en grovindelning av olika ämnesområden finns chansen att upptäcka nya ämnesområden och -inriktningar. Det kan bli nätets stora styrka: möjligheten att med ett klick komma i kontakt med nya människor, nya ämnen och kunna delta i folkbildande samtal direkt. Lunarstorms styrka är en mötesplats där människor träffar andra människor som de inte kände tidigare. Folkbildningsnätet är på motsvarande sätt en mötesplats för olika intressen och lärande och det skulle kunna utvecklas till en mycket starkare position i det avseendet. - Vi har den öppna konferensmiljön för alla. Och det finns ett antal givna forum som förändras då och då, det som blir för gammalt tas bort och en del nytt tillkommer. Men det du skissar på är ett mer öppet forum där man också kan skapa sina egna forum. - Ja, om jag skapar ett diskussionsforum om andra världskriget och det blir populärt, då kommer det att ligga på toppen och är det inte intressant så kommer det att successivt sjunka ner på popularitetsskalan medan mer aktuella diskussionsforum stiger på 10-itopp-listan. - Det du talar om skulle, till skillnad från nu, innebära att vem som helst skapa ett sådant och delta i ett sådant. Men det innebär också att det kan tas bort av någon annan som tycker att det är trist och skapar ett nytt eget istället. - Det finns en risk med lärgemenskaper och det är föreställningen att det inte behövs några pedagoger. En grupp ungdomar som är intresserade av ett ämne bildar sin egen grupp och leder diskussionen. Men så är det ju inte. Pedagogen behövs i lika hög grad, eller i ännu högre grad här.
- Alla plattformar har sina problem och möjligheter. Pedagogen, folkbildaren kommer att ha en annan roll i en sådan miljö. Du deltar i kraft av vad du säger, inte vem du är. På Lunarstorm är konkurrensen social, man försöker vara någon. Men på Folkbildningsnätet ska tyngdpunkten ligga på lärande. I de forum som jag deltar i är det sakfrågorna som gäller, där blir de som försöker gapa, skrika, ta makten, extremt kortlivade. - Alla plattformar har sina problem och möjligheter. Pedagogen, folkbildaren kommer att ha en annan roll i en sådan miljö. Du deltar i kraft av vad du säger, inte vem du är. - Nästa fråga som jag tycker hör hemma i det här samtalet är att vi fortfarande begreppsmässigt är så bundna till den traditionella klassrumsundervisningen. Distansstudier har fortfarande en försvinnande liten andel av folkbildningen. Vi måste tänka mer flexibelt framöver, mer i termer av blandformer. Du läser ett moment i en distanscirkel, en annan i studieförbundets lokal, ett tredje kursmoment på folkhögskola, det fjärde på KomVux etc. Det finns en oändlig variation av kombinationsmöjligheter, möjligheter som vi inte ser så tydligt ännu. Men här kommer det in som du pratar om,, de friare formerna i förhållande till mer bundna och strukturerade. Är Folkbildningsnätet ett viktigt verktyg för att hålla samman folkbildningen och stimulera nätverksbyggande? Tore M - Vi måste arbeta med att få studieförbunden mer intresserade av Folkbildningsnätet. Ett av de projekt som jag håller på med, är att titta på vad som hänt nu, tre år efter ITIS. Av svaren hittills att döma har inte mycket hänt och det är allvarligt. Utvecklingen går långsamt inom studieförbunden och framför allt är det få cirkelledare som använder sig av nätet. - Folkbildningen måste öppna sig men frågan är om inte dörrar har stängs från andra hållet. Mellan ex. folkbildning och kommunal vuxenutbildning har det tidigare funnits goda öppningar, men de senaste åren har jag sett tendenser till ökande klyftor. Det är ett skäl till att ha en stark folkbildningsgemenskap. - Även den formella strukturen för folkbildningen kan komma att förändras och det ser jag inte som ett hinder. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att fördelningen av resurserna sker centralt utan att alla som vill vara med kan köpa in sig. Strukturen kan förändras beroende på vad vi menar med folkbildning och vilken sammanhållning vi vill ha. Andra kriterier än de som gäller idag kan bli fundament för folkbildningen. För att ge ett exempel: Samarbete med organisationer som Ordfront ska kunna ske utan att de behöver gå omvägen via ett studieförbund. Förändringar av detta slag medför att vi släpper lite av kontrollen. Och då måste vi veta vad vi vill med folkbildningen.
- Folkbildningsnätet har en viktig roll i framtidens folkbildning. I synnerhet om vi tar tillvara dess möjlighet till gränsöverskridande samverkan mellan organisationerna inom folkbildningen. Här finns en reell möjlighet att skapa öppna diskussionsforum i både dagsaktuella och ämnesspecifika frågor och utveckla lättillgängliga mötesplatser mellan enskilda användare. Förutsättningarna är goda. Om vi räknar med att varje folkhögskola har 100-150 elever per år på de långa, allmänna kurserna, så innebär det totalt ca 15.000 elever. 1 procent av dessa har historia som specialintresse. På var och en av skolorna är det få personer, men sammanlagt spridda över landet 150 människor. Dvs. en mycket stor grupp som kan samlas i diskussionsgrupper kring olika frågor i ämnet och hålla hög aktivitet i diskussionerna. - Tack,, Tore M,. och för ett mycket intressant, givande och i högsta grad framåtblickande samtal. Vilka krav ställer lunargenerationen på folkbildningen när de knackar på folkbildningens port, håller då vårt sätt att organisera nätet på? Borde Folkbildningsnätet vara mer öppet än det är idag? Kan Folkbildningsnätet bli ännu mer folkbildningsgränsöverskridande och hur skulle det i så fall se ut? Kan diskussioner inom folkbildningen föras parallellt på det interna nätet och samtidigt för alla på Resurssidorna? Det är många frågor att fundera vidare på...