Professor Arne Lindholm, verksam vid Mälarens Hästklinik i Sigtuna utanför Stockholm föreläste i Piteå i slutet av november 2001. Ämnet var förstås häst, men stort och brett, allt från uppfödning till träning av unghästen. När publiken är intresserad så är det svårt att strikt hålla den röda tråden, men jag har gjort ett försök att sammanfatta de viktigaste punkterna. Arne började med att prata om hästtränarens svåraste uppgift; att träna så mycket så att man når full träningseffekt men ändå under "taket" och tidigt! Tillväxten är klar vid 5 års ålder oavsett ras, men detta har ingen betydelse för en väl avvägd träning. Arne hann även med att säga att ridhästen, som ofta sätts igång senare, har hunnit bli mer eller mindre "förstenad" innan den sätts igång. Uppfödningen A och O Träningen börjar när hästen är född, 1:a levnadsåret är viktigast, då ska hästen avancera från 0-350 kg på ett år. Arne anser att unghästar i Sverige generellt sett får för lite mat, OCH för lite rörelse. Särskilt utsatta är ston med 1 föl som går ensamma. Hur kul tycker mamma det är att sysselsätta sin fölunge hela dagen? Inte särskilt... Med andra ord, det behövs kompisar och STORA ytor. Här kom vi in på avmaskning och vad gäller unghästar så rekommenderar AL att de avmaskas varannan månad under hela första året. Äldre hästar behöver i normala fall knappt avmaskas vintertid, men här är förstås betes-/hagvård viktigt. AL rekommenderar att putsa betena då parasiterna sitter uppe på stråna. När hästarna har stora ytor att röra sig på så förbereder de muskler och ben på rätt sätt och de gör de från dag 1. AL betonar dock att folk i allmänhet hyser för stor tilltro till det gröna gräset i vårt land. Betet är bara tillräckligt i maj/juni, därefter behövs stödutfodring. Ju mer energi hästen får i sig, desto mer rör den sig och tvärtom! Risken att överutfodra hästen om den får röra sig fritt är minimal, däremot går det förstås inte att ösa kraftfoder i hästen om den ska stå på box, säger Lindholm. I USA och i Italien har man sämre gräs än i Sverige och där tvingas man stödutfodra hela betesperioden. Läs relaterad artikel - Motion livsviktigt för föl Träna föl? Allt prat om vikten av rörelse i tidig ålder, gör att en del automatiskt funderar om det inte går att skaffa sig ett försprång genom att börja träningen redan som föl, i stället för enligt traditionen, som 1-åring? 1 / 7
"Det har gjorts undersökningar, som visar att föl inte tillgodogör sig träningen vid så låg ålder. Den blir alltså inte bättre, fölungen styr själv bäst sitt rörelsebehov", säger Arne och drar upp följande punkter varför vi inte ska lägga ned tid på att träna föl: Tillväxten är stark Skaderisk Fölet tillgodogör sig inte träningen Underlaget har betydelse (ej löst!) Kostar tid och pengar för tränaren/ägaren Tvåårstävlande Arne Lindholm syns ofta i fackpressen som förespråkare av tvåårstävlande. "Det är ingen som helst fara med tvåårsstarter, tvärtom, men det måste förstås ske med förnuft! Man måste se till individen och jag föredrar att tvååringen åtminstone ska tränas ned så långt det är möjligt för just den individen, även om det inte blir tävling." AL nämner, förutom att det ger bättre hästar, också att det är viktigt för sporten och hästägarna att få se sin häst så tidigt som möjligt. Samtidigt ökas möjligheterna till att få tillbaka någon krona tidigare. Det visas ofta på betydelsen av tidighet även för att t ex kunna vinna Derbyt som fyraåringar. Där har alla startat som treåringar och många även som tvååringar. AL kan även påvisa att de hästar som startar som tvååringar även gör fler starter totalt i livet, startar längre upp i åldrarna och gör det mer framgångsrikt än andra. Rent muskulärt/fysiologiskt "händer inget" med en redan optimalt tränad (obs) individ efter 5 års ålder. Däremot kan individanpassad träning ofta ge mentala kickar som gör att hästen får en nytändning och brukar sig för fullt. Läs relaterad artikel - Skadligt debutera som tvååring? Målinriktad träning! Att ha ett mål med träningen är viktigt. Det, i kombination med talang och teknik, bra uppfödning och förstås rätt träning bäddar för framgång. När det gäller träning av unghästar så rekommenderar Arne att man använder pulsmätare så att man verkligen kan träna hästen individuellt och vet vad man gör vid varje pass. I vissa böcker står det att hästens vilopuls, till skillnad mot människans, är oföränderlig trots att den höjer sin kondition. Arne hävdar att vilopulsen sänks med träning, här kan man också få en vink om hälsotillståndet om man har klart för sig hästens normala vilopuls. Man bör ha en "teststräcka" där man vid behov kan kolla av att allt står rätt till med hästen. D v s samma förutsättningar och samma puls på samma tid på aktuell sträcka. Då vet man att hästens status är normal. 2 / 7
Unghästträning Sept-Dec Efter inkörningen är det bra för hästen om man har möjlighet att ägna lite tid åt att skritta, och även sedan emellanåt. Skritt är enligt AL underskattat och ökar hästens förmåga att bära sig. När hästen är redo att börja gå långsamt (jogga) så bör man öka 1 km i taget tills de orkar gå 1 mil på ett bra sätt, då kan intervallträningen påbörjas. Den första tidens långsamkörning bör innehålla korta sträckors (max 100 m) fartlek, där hästen får tänja på sig och öva koordinationen. Då förbereds leder och ligament för framtida belastning. Jan-Mar När hästen har ovanstående grund i kroppen så ger Arne ett exempel på ett träningsschema för den nyblivne tvååringen: Intervaller 3 gånger/vecka: 1) Uppvärmning minst 3 km 2) 3 x 500 meter på puls 190-200 Vila 1-2 minuter, eller till puls mindre än 150. Detta kan innebära farter omkring 1.55 för varmblod och 2.20 för kallblod under denna period. Nedvarvning är mycket viktigt både på unga och gamla hästar! Det minskar skaderisken och stelheter. Efter de tre intervallerna bör hästen få 2 km nedvarvning med skritt sista 500 meterna innan den kommer till stallet. Hur länge ovanstående program ska pågå måste förstås avgöras från häst till häst. I detta exempel så börjar hästen gå banjobb efter 6 veckor. Då byts ett intervallarbete ut var 10:e dag, mot 1600 meter på rundbanan. Kör även rundbanejobben efter pulsmätaren i början (puls 190-200) så att hästen inte springer sig trött. Det leder till negativa upplevelser. Arne betonar här att farten successivt ska sänkas i rundbanejobben, inte i intervallerna, där ska hästen ligga kvar på ungefär samma puls. Han tycker sig ha sett att det finns all anledning att ligga kvar länge när tvååringen kommit ned i farter omkring 1.40, även om den kan springa fortare. Vill man öka belastningen så kan man i stället lägga på en intervall (max 4 totalt), och eventuellt korta vilan emellan intervallerna. Just det här med korta intervaller för unghästar, är viktigt enligt Arne Lindholm: Vill du öka intervallen till 800 m? Ja, då lovar jag dig att du måste sänka farten med minst 5 sekunder, för att inte få negativa effekter på unghästen. Det är inget jag rekommenderar, det finns helt enkelt ingen anledning att köra längre än 500 meter. 3 / 7
Styrketräning, t ex backe/tryckvagn, är heller inget han rekommenderar på tvååringar. Det kräver pulsmätare och stor fingertoppskänsla. Styrketräning lämpar sig bättre för vuxna hästar men kan fortfarande överdrivas och ge skador. Hursomhelst måste den också kombineras med annan träning, annars är risken stor att hästen blir seg och ospeedig. Att dra däck rekommenderas inte, om inte däcket kopplas av emellanåt, annars blir träningen alltför statisk. Riktlinjer för tempon på puls 200 hos Svenska Varmblod (1000 m efter uppvärming, tränade individer) 2 år 1.34-1.38 3 år 1.30-1.35 Äldre 1.24-1.28 Att veta sin hästs maxpuls är av stor vikt för att kunna träna individuellt. Maxpulsen ses oftast i slutet av ett snabbjobb/provlopp. MAXPULS 90 % 80 % 240 216 192 230 207 184 220 198 176 210 189 168 Som du ser så varierar det oerhört vilken nivå du ska träna på (85 %) beroende på vilken maxpuls som din häst har. De flesta har en maxpuls på mellan 230-240, men variationer finns. Exteriöra avvikelser Som så många andra så vet förstås AL av erfarenhet att exteriöra brister ofta kan leda till en ökad skaderisk hos hästen. "Många exteriöra fel går dock att korrigera genom att verka fölen tidigt, och det är verkligen något som det slarvas med i vårt land", säger Arne. "Det finns mycket att förbättra när det gäller uppfödning i Sverige", fortsätter han. Några av de defekter som det pratades om: 4 / 7
Sabelbenthet. Skapar större påfrestning på framknäna. Är hästen sabelbent så bör man absolut inte träna i backe, vilket skulle öka belastning ytterligare. Parallellförskjutning/x-ig. En svaghet som också kan leda till ökade problem med framknäna Krokhasighet. Är alltid en svaghet, normal vinkel är bäst Är hästen kraftigt krokhasig kan det ge sekundära problem med bakknäna. Här rekommenderar Arne att ev. bromsa baksteget med långa traktarmar, och denna åtgärd ger även ökat stöd för ligamentapparaten på baksidan av bakbenen vid krokhasighet. Hästen får inte ha för brett framställ. Detta kommer att innebära platsbrist och försvåra breddningen bak. Skador/sjukdomar/tips Detta ämne berördes bara kort och jag skriver ett axplock: Utan hov ingen häst! Skoning är mycket viktigt och det är allt för vanligt med onödigt långa tår på våra hästar. Det i kombination med backträning som är populärt, ger en markant ökad belastning på framknäna och bakknäna. Risken att hovmekanismen inte arbetar korrekt är också överhängande. Det är också vanligt att bakskorna är en storlek för små och inte ger hästen det stöd den behöver. Håll kronranden mjuk med t ex ullfett Koliksymptom Arne avslöjar att han rättat till flera fellägen i buken genom att ta upp hästen på rullbandet och köra den i motförslut. Han menar att om koliken inte släpper av lättare motion och behandling så kan det löna sig att prova att trav uppför en rejäl backe några vändor, i alla fall för oss som har långt till jouröppna djursjukhus... Gaffelbandsskador 5 / 7
AL hävdar att det nästan alltid är dåliga kotleder som ger upphov till gaffelbandsskador sekundärt. Håll efter era kotleder med andra ord! Skållor i huden Har säkert de flesta stött på hos sina hästar någon gång. De kan uppkomma av olika anledningar. Arnes tips är att tvätta hästen, skrapa bort skållorna och sedan badda med fodervinäger och låta hästen torka. Mugg Ofta ett årstidsproblem. Arnes bästa tips är att rengöra ordentligt, pilla bort skorporna och lägga omslag med sulfapulver i torskleverolja. Korsförlamning Är ett ämne som AL forskat på och konstaterat att det visst kan vara positivt att ha en häst med korsförlamningsproblem. I en undersökning av 1000 hästar visade det sig att dessa hade bäst rekord, de tjänade mest pengar och placerade sig bland de tre främsta flest gånger. Korsförlamning beror på att de snabba muskelfibrerna (IIA och IIB) går sönder. Ärftlighet/genetiska faktorer, stress, foderstress (socker) och rutiner är sådant som inverkar. Arnes bästa medicin för hästar med korsförlamningsproblem är att försöka hålla en foderstat bestående av max 3 kg kraftfoder och att köra fort med hästen varannan dag så att glykogen-halten i musklerna sänks. Detta innebär 200 i puls en kortare sträcka. Detta bör alltid göras dagen innan ett lopp, annars är risken stor att tävlingsstressen utlöser korsförlamningen. Laserbehandling Mälarens Hästklinik är känd för sin laserbehandling, kanske främst genom mångmiljonären Scandal Plays täta besök under sin tävlingskarriär. Arne Lindholm säger sig vara förvånad över att laserbehandlingen inte får acceptans av den allmänna veterinärkåren, trots att han visat starka resultat i en undersökning. Mälarklinikens laser är dock en riktig "kulspruta" och inte portabel heller. Den är på 25 W, att jämföras med vanliga laserinstrument som t ex används av alternativbehandlare som är på 200 milliwatt, d v s en femtedels watt! I en undersökning av 335 kotleder behandlades halva gruppen och halva gruppen med traditionella tuppkam/kortison-behandling. Samtliga var 1-2 grader halta på böjprov och hältan försvann vid bedövning av kotleden. De som fick laserbehandling, behandlades tre gånger och vilade en vecka. Vid återbesök 6 / 7
visade det sig att 80 % av "laser-hästarna" var bra och 70 % av de som injicerats. Fördelen med laserbehandling är förstås att man slipper risken att injicera i en led, och att karensen är 96 timmar. Vad är det då som händer vid laserbehandlingen? - Smärtnerverna som spottar ned enzymer som i sin tur orsakar inflammationen slutar upp med spottandet när behandlingen är utförd. Nackdelen för oss är att hästen måste vara hos oss i tre dagar, eftersom maskinen inte är portabel. Dessutom får det sägas vara en nackdel att det inte ser ut att funka så bra på framknän och bakknän. Vi har helt enkelt inget underlag, men i de fallen rör det sig ofta om mer komplicerade inflammationer, säger Arne. Copyright: www.stallbredbyn.com 7 / 7