Innovation, att leda eller lära sig ledas? Jag har funderat mycket kring ledarskap inom sk kunskapsföretag, speciellt kring hur jag själv agerar och reagerar på många personer och omständigheter. Ledarskap för många är att någon tar befälet men när man lär sig leda ett företag eller en grupp av människor så är det inte bara att öppna en bok, skriva ned en strategi, kanske snygg affärsplan, som alla sedan kommer följa till punkt och pricka. Min egen erfarenhet är att verkligheten sällan överensstämmer med planen och min egen livsresa har mer handlat om att anpassa mig till andra och till händelser som styr mitt liv och företag. Personligen känner jag att jag troligen mer leds av händelser, än att jag alltid leder det som skall hända med mig och mitt företag varje dag. För mig har ledarskap som sagt sällan handlat om hur jag tar befälet för allt och alla börjar följer efter mig utan motstånd. Det har skrivits mycket om bortgångna Steve Jobs, grundare av Apple, som mer levt efter en livsfilosofi att han själv är den som skapar och leder på egen hand. Ibland var han framgångsrik, ibland inte, men har lyckades till slut skapa ett mycket starkt Apple och många fina produkter. Jag tror att under den större delen av sin yrkeskarriär så kunde han verkligen leva genom fokus på att leda, inte ledas. Detta gäller dock inte mig och inte heller de flesta ledare jag träffat under åren. För mig har ledarskap mer handlat om att lära känna mig själv samt hur jag och andra i en grupp utvecklar färdigheter för att hantera tvivel och förändring samt modet att söka upp nya kunder och affärer. Låter enkelt men många klarar inte av just detta, dvs att skapa nya affärer genom både mod och kunskap. Det handlar om att lära sig vara öppen för nya människor, idéer och tankar samt hur man navigerar sig fram på svåra marknader och bredvid många konkurrenter. För mig handlar ledarskap om att bygga förtroende, vänskap och andra relationsorienterade tillgångar som jag brukar kalla individkapital inom och utanför företaget. Affärer och ledarskap handlar mycket om relationer och tillit. Får man inte misslyckas? Den som inte tvivlar på sig själv och sin organisation från tid till annan känner sig själv ganska dåligt tror jag eller så har en mycket skev bild av sig själv och sina egna färdigheter. Vi svenskar är ganska dåliga på att acceptera att vi och andra misslyckas även om att det är i just misslyckanden man kan lära sig mycket. Jag tycker man allt för ofta träffar ledare som
gömmer sig bakom skrivbord, rutiner och strategier som de vill att man skall arbeta efter. De vågar inte att prova vingarna utan föredrar sina gamla ramar och jag känner motstånd från människor som är mer rädda för att misslyckas än hungriga på att lyckas. Hantera förändring innebär att hantera människors rädsla och man måste ofta börja med sig själv. Det påminner lite om elitidrottare som inte längre blir nervös inför en tävling och där med tappar den extra skärpa man ofta behöver för att prestera. Det är ofta denna typ av nervositet, tvivel men ändå i kombination med färdighet, kunskap och mod som gör att man lyckas och vinner. Vi måste alltså bli lite mer nervösa men fortfarande med mod att misslyckas. Förändring är naturligt och bra, men folks reaktion på förändring är oförutsägbar och irrationell. Som ledare känner jag att man måste utveckla färdigheter att möta dessa oförutsägbara människor men också händelser på marknaden. En del lyssnar inte, en del gråter, en del skriker men en del lyssnar, frågar, utmanar och hjälper dig sedan nå dina mål om du har övertygat genom att lyssna och argumentera. Du skall inte vara rädd för dessa människor som lyssnar och frågar, det är ditt ansvar att identifiera dem, lyssna på dem men också argumentera för det är er relation och det ni gör tillsammans som gör att ni lyckas. Motstånd mot förändring kommer från en rädsla för det okända eller en förväntan om förlust. Problemet jag ser i stora organisationer samt inom offentlig förvaltning är människor som gömmer sig bakom titlar eller byråkrati för att motarbeta förändring. Det är också därför som jag blir få frustrerad när jag läser annonser för offentliga uppdrag eller möter de människor som rekryterar till dessa organisationer för man söker helt enkelt inte nya idéer, man söker inte kompetens för förändring. Man söker trygga administratörer som skall rätta sig in i gamla led. Vad man som ledare måste göra är då att belysa och diskutera individers motstånd mot förändring samt hur de uppfattar förändringen. Vad jag saknar är ofta ledare som klarar och vill göra detta. Driver man inte företaget själv eller tjänar på förändring så finns det inte motivationen att ta fighten. Jag känner starkt idag när vi diskuterar innovationssystemen i Sverige att vi inte har ledare som söker förändring. Ledare i små och medelstora företag har ofta inte lyxen att inte fundera över förändring utan måste lära sig att ta dessa diskussioner, utmana sig själv, företaget eller organisationen varje dag. Annars är det stor risk att man går under en dag när det blåser lite. Jag anser, och är knappast unik i detta, att inget är lika viktig för långsiktig överlevnad än att våra ledare utveckla färdigheter för att hantera förändring. Jag tycker alltså vi skall utveckla våra färdigheter att ledas, för det hjälper oss att leda. Många företagsledare med begränsade resurser måste lära sig konsten att lyssna, anpassa sig men också hantera förändring och det innebär att lära sig hur man leds av andra eller annat. Hemligheten att lyckas långsiktigt tror jag ligger mycket i hur pass mycket du klarar av att utveckla dina medarbetares kunskap och förståelse för förändring. Det handlar ofta inte om att bygga affärsstrategier, utan människor som affärskvinnor och affärsmän. Fler känner verkligt ansvar för företaget. Som jag skrev tidigare så kommer motstånd mot förändring ofta från en rädsla för det okända eller en förväntan om förlust, något negativt för personen som kanske minskat förtroende, mindre lön, en sämre position inom företaget eller annat. Visst heter det if it aint broken, dont fix it men om något är fel eller på väg att gå snett så måste man också
kunna utmana sig själv och andra. En persons grad av motstånd mot förändringar är ofta beroende av om de uppfattar förändringen som bra eller dåliga, först ur sin egen (individens) synvinkel, sedan gruppens. Din uppgift som ledare blir ofta att hantera båda, först individens oro kring förändring och sedan gruppens. Ditt jobb som ledare är att hantera deras motstånd från båda synvinklar men jag vill poängtera att det börjar med dig själv. För många ledare jag mött verkar veta vad man skall göra men kan inte göra det själv. Möta dina egna tvivel, oro och rädsla för att göra saker fel. Jag har mött många som ser fel hos andra men inte hos sig själva och de klarar inte av att göra allt själv som de påstår sig veta bör och skall göras. All förändring är också inte negativ, en befordran är självklart en positiv och bra förändring hos många även om det också kan skapa rädsla och tvivel hos en del människor. Har du en anställd som tvivlar på sin förmåga att hantera det nya jobbet får du starkt motstånd mot denna förändring. De kommer att ge dig alla typer av orsaker till varför de inte kan eller vill, ofta inte den riktiga. Vi som studerar förhandling ur en säljares synvinkel får ofta lära oss att första invändningen inte är det verkliga, utan en rökridå. Om man möter denna rädsla för förändringar hos människor så måste man lära sig att sälja in förändringen. Om du försöker göra avslut som säljare utan att förstå din kund så misslyckas du ofta. Om du försöker köra över motstånd hos medarbetare utan att lära känna dem så kommer du att misslyckas. Du kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka Jag är verkligen inte en ledarskapsexpert och tror ärligt talat att det inte finns lika många sådana som det finns managementböcker. Vad jag ofta finner är dock människor som blir experter på deras egen vardag och organisation. Det finns en del som lärt sig fråga och söka nya idéer och det är ofta de som blir mest framgångsrika under det långa loppet. Nyligen bortgångna Steve Jobs myntade att det är vandringen som är målet, det finns inte ett enda mål. Det enda jag själv lärt mig som ledare och som verkar fungera för mig är att vara så ärlig och öppen som möjligt. Definiera och motivera förändring för alla det berör så detaljerat och så tidigt som möjligt. Jag har haft många problemsituationer i mitt yrkesliv och visst lever jag ibland efter devisen; den som finner tid finner råd. Man kan inte ta alla konflikter precis i stormens öga, man måste ibland ta ett steg åt sidan för att fundera. Tidigare var jag för snabb att konfrontera saker och människor vilket skapade onödiga tvister och situationer. Det stora problemet jag haft själv under mina år, samt vet av erfarenhet att många andra har, speciellt svenska chefer, är bristen på bollplank och mentorer som man kan vara helt ärlig med utan att spela ett spel. Vi har skapat en affärskultur där man egentligen inte vill bjuda på sig själv, blotta sina brister, fel och rädslor. Det handlar mer om att hävda sig, påstå saker och komma med lösningar som man egentligen inte vet fungerar. Jag känner igen mig själv i detta men kan i alla fall säga att jag under åren utvecklat en viss sjukdomsinsikt och arbetar med detta nära på varje dag. Jag tycker att bra ledarskap i svängiga förändringstider handlar om att förstå, uppdatera och låta sig ledas i effektivt genom samtal och händelser. Tyvärr har för många för dålig insikt om att förändring måste ske så man hinner gå under innan man förändrar något till det bättre. För att förstå måste man definiera vad som är fel och vad man troligen behöver göra för att
lyckas bättre. Definition av problem och i bästa fall lösning är inte något man kommer på själv utan en två- eller mångvägskommunikation med ett antal personer. Förutom att definiera problemet, måste du få de anställda att definiera orsakerna bakom deras motstånd. Sedan måste man genom samtal få fram vad som förändras och varför. Du måste också förstå andras ovilja innan de kan acceptera dina förslag och i bästa fall lösningar. Jag tycker vi som försöker bilda opinion inom innovation och entreprenörskap måste inse att vi har misslyckats de senaste 20 åren. Vi har pekat på problem, ibland kommit med många bra förslag men vi har inte lyckats att verkligen påverka. Vad är det vi gör fel, eller är det fel på oss människor som kommer med dessa förslag? Jag tycker vi kan kritisera oss själva att vi är dåliga på att möta de rädslor som måste skapas inom organisationer när vi utmanar hur man gör saker samt vem som gör vad. Frågan är dock om det inte är våra politiska ledare som via sina närmsta chefer skall möta och hantera detta på ett effektivt sätt? Gör man detta idag? Jag är inte säker men alla kan fundera över vad man själv gör och tänker. Vi som arbetar med att belysa problem bör även vara självkritiska och medge att vi har inte varit framgångsrika med att definiera orsakerna bakom motstånd till förändring för annars skulle mycket mer ha gjorts inom detta område de senaste 20 åren. När man arbetar med förändringar, speciellt med ledarskapsfrågor i sk kunskapsföretag inom vilket jag verkar i många år så handlar ledarskap om att utveckla relationer men också empati, dvs verkligen förstå de människor som man jobbar med dagligen. Du måste hjälpa människor att förstå men också förstå deras drivkrafter och behov. Jag känner att vi opinionsbildare misslyckats för vi har under många år dragit och slitit vår häst till vattnet, men vi klarar inte av att få den att dricka. Varför? Vi har inte kunna ge ett bra svar tycker jag. Alla som jag arbetat för och med inom förändringsprojekt vill veta vad förändringen kommer att bli och när det kommer hända, men de vill också veta varför. Jag tycker vi kunde arbeta mer med att berätta om alla fördelar med att dricka vattnet men vi måste förstå människors behov av vinst, belöning eller fördel av våra förslag för att det inte räcker med att man skall känna tillfredsställelse för de stora fördelar man kan skapa om man inte går ned på individnivå. Vi är skapta att tänka på oss själva först, sedan andra, inte tvärt om. Möt individen mer och hans/hennes behov Varför förändra nu? Varför kan inte saker finns kvar som de alltid varit? Varför är det som händer med mig personligen och gruppen? Varför inte vänta och fundera mer? Jag kan inte undgå att känna alla vi som verkligen vill utveckla svenska innovationssystem, måste tänka om och bättre förstå dagens medarbetare (tjänstemän) och vad deras behov och drivkrafter är när vi formulerar nya förslag. Jag tror redan många vet vad det är vi borde göra men väljer att inte göra det för man kanske inte riktigt förstår förändringen, speciellt när det gäller de egna behoven och drivkrafterna. Skall man lyckas med att förändra så är det viktigt att alla förstår vad som inte förändras. Inte bara utmana alla brister och fel utan även ge personer stöd eller livlina, något att hålla sig till när de står inför osäkerhet och förändringens vindar. Du måste ledare i företag och vi som opinionsbildare måste förstå dessa personers specifika
rädsla. Vad är de bekymrade över? Hur starkt känner de motstånd och rädsla? Har de uppfattar det som en bra eller ett dåligt förslag? Försök inte att rationalisera saker för fel personer. Jag undrar inte om vi sedan länge försökt att rationalisera och övertyga politiker som i alla fall kanske varken vill eller kan förändra även om man tror sig kunna. Har man inte ledarskapet att kunna ändra allt från botten upp, så lyckas man sällen från toppen ned. Jag har sagt att vi måste skapa ett toppstyrt ledarskap med god förståelse för gräsrötterna. Vad vi kanske också måste säga är att vi måste skapa belöningar och fördelar för mellanled. Vi har gott om generaldirektörer, chefer, ansvariga mm som har möjlighet att motarbeta och argumentera emot förändring. Det är bra för de har kunskap om vardagen och en viktig röst men om vi på allvar söker förändring så måste vi tänka som på ett företag. Vi måste se alla till alla individer och grupper i våra förslag, för att lyckas med ett verkligt förändringsarbete. Detta tycker jag vi saknar inom de rapporter, böcker och förslag vi kan läsa om när det gäller innovationssystemen Sverige. Innan vi slutligen skapar ett förslag måste vi vara bättre på att ta in remissvar och en typ av MBL-förhandling. Vi måste börja arbeta med what s in it for me för alla inblandade. Fokusera mer på att öppna upp kanaler för uppriktig kommunikation mellan parter (som du skulle gjort med anställda) så att de förstår vad som kommer och vad det betyder för dem. Skall man lyckas med verklig förändring som många frågar efter inom innovation och entreprenörsarbetet i Sverige så måste vi alla bli mycket bättre på just detta tror jag. Det handlar om att titta både på fötter och horisont Driver man teknikföretag så handlar det ofta mer om att driva ett verkligt kunskapsföretag än att driva en fabrik. Inget är viktigare än kunskap i skolan men jag satt nyligen och talade med en skolchef som jag frågade; hur pass mycket arbetar du med att utveckla dina rektorer och personal per arbetsvecka? Är det 5 %, 10 % eller mindre? Han medgav mycket lite men ville ta upp detta med alla för att belysa detta problem. Vi fastnar ofta i våra i vardagsproblem och glömmer fästa blicken mot nya mål. Vi tävlar mot grannen utan att förstå att man måste se mot horisonten om man skall vinna ett OS eller VM-guld, då räcker det inte med att bara fundera över om man kan springa snabbare än grannen. Sedan har jag också sett gott om exempel på det omvända, dvs man talar om att man skulle kunna eller vinna ett OS-guld men har inte kommit på hur man skall ta sig dit. Det finns gott om ledare som verkar helt låsta vid sina drömmar om framtiden. Själv tycker jag en del av dem behöver utveckla färdigheter att klara av sin vardag först. Har nu träffat en hel del sk entreprenörer som söker kapital och finansiering för sina idéer eller innovationer som inte kan svara på frågan; om du nu inte får en enda krona till ditt projekt, vad tänker du då göra för att ändå komma vidare och nå dina mål? Det handlar om att ta egna steg och eget ansvar för att bygga sin framtid. Vill du vinna ett OS-guld så skall man börja träna, tävla mot grannen, sedan tävla internationellt för att steg för steg nå sina mål. Då jag arbetat mycket inom IT-branschen men även nära många miljöteknikföretag kan jag också möta det helt motsatta, speciellt ute i landet där många har sakta men säkert byggt upp sina verksamheter. De är kreativa, innovativa ledare men som jag tycker allt för mycket tittar på sina fötter och vardagsproblem. De funderar inte över var de vill finnas om 10 år
samt hur de skall ta sig dig. Omvärldsbevakningen är lika med noll och jag tycker också att vi brister där om vi verkligen skall bli duktiga på näringslivsutveckling unt om i landet. Vi måste tillsammans självklart fokusera på akuta problem men också lyfta blicken mot horisonten för att ta steg som tar oss vidare inte snubbla vidare bland alla vardagsproblem. Vi behöver då tränare och system som klarar detta, att förstå vardagen men också omvärlden och som kan hjälpa oss lyfta blicken mot ett OS-guld. Företag och entreprenörer måste troligen få mer hjälp att bryta sina mönster. Sedan kommer vi inte förbi det faktum att vi gör mycket bra men inte alls lyckats skapa det bästa möjliga miljö för att bygga företag ur all den forskning och utbildning vi satsar på runt om i Sverige. Vi har i över 10 år haft en debatt om det finns en svensk paradox eller inte. Det finns gott om duktiga personer som håller ihop vårt innovationssystem men är det verkligen den språngbräda vi behöver för att skapa välstånd för framtiden så vi inte behöver jobba fram till att vi är 75 för att kunna behålla hus och hem när vi blir gamla. Hur står vi oss i jämförelse med våra konkurrenter. Vi behöver analysera detta bättre. Jag tror att vi kanske inte är så bra på kommersialisering som många tror utan vi måste arbeta mer med kunskap kring kommersialisering, rådgivning samt tillgång till finansiering som är stora hinder idag. Vi måste utmana våra system och regelverk mer för fokus måste börja bli mer på resultatet, än systemet, dvs inte fokusera på hur vi gör det bara utan på vad vi får gjort. Jag misstänker att det kommer handla om att vi blir bättre på att leda, i stället för att ledas runt av tjänstemän, utländska politiker och vad de kan tänkas hitta på för dagen. Vi måste se över innovationslandskapet i Sverige, utveckla vår personal. förbättra våra organisationer, regelverk och system men vi måste också förstå alla intressenter bättre om vi vill få igenom våra förändringar. Vi som önskar förändring kan lyckas övertyga en politiker eller två men ingen av dem klarar av att utmana systemen som de ser ut idag. Jag tycker nog att många av våra förslag tar sikte på horisonten, utan att klara av att möta problematiken i vardagen. Jag menar då att finna belöningar, lösningar och möta oro och rädsla hos de som utför arbetat idag. Våra generaldirektörer, chefer, tjänstemän och andra behöver också se över sin egen vardag. Vi har alla familjer att försörja och bär på oro och rädsla mot förändringar. Det handlar troligen om att toppstyra mer men samtidigt öka förståelse för gräsrötter. Vardagen för många ledare idag är att ledas på bästa möjliga sätt men det är verkligen dags att börja leda ett innovationssystem som kan kopplas till ekonomisk tillväxt och nya jobb. Joachim Davidsson Liberal debattör inom innovation och entreprenörskap.