- Kulor har hjärta men ingen mage!

- Kulor har hjärta men ingen mage! Sporrens utvärdering ht15/vt16

Fokus under året Det här läsåret har vi på Sporren valt att fokusera på kulbanor och teknik samt estetik. Vad är estetik för barnen? Ur Läroplanen för förskolan Lpfö98 reviderad 2010 Förskolan skall sträva efter att varje barn ska - utveckla sin förståelse för naturvetenskap fysikaliska fenomen - utveckla sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap. Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att - urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar; - bygga, skapa och konstruera me hjälp av olika tekniker, material och redskap. Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. Bakgrund Vi började höstterminen 2015 med att fokusera på att introducera vårt material/leksaker/ miljö och förhållningssätt till dessa. Syftet med det är att vi vill att förhållningssättet ska införlivas hos barnen. Barnen ska äga materialet och förhållningssättet. Det långsiktiga målet är att barnen inte ska följa reglerna bara för att det är regler utan för att de har förståelse för reglerna. Barnen ska vilja vårda och ta hand om det vi har på Sporren. Detta kommer att ta tid, barnen måste vara delaktiga i varje process och det kommer att få ta den tid det tar. I utvecklandet av miljön på Sporren ville vi pedagoger skapa miljöer där materialet hjälper att skapa möten mellan barnen och där utforskandet kan ske under hela dagen. Vi pedagoger valde att tillföra ljus från en projektor, ett vitt lakan, en disco -kula, ett byggbord, mjuka klossar och kulor. Ur det växte projektet kulbanor fram. Estetik är för oss pedagoger Estetik väcker känslor. Det kan både vara negativa och positiva känslor. Estetiken finns överallt och det är upp till varje individ själv att avgöra vad som är estetik. (vad är inte estetik?) Projekt Kulbanor När den nya miljön var klar började barnen omgående att bygga med klossarna och benämnde dessa byggen som kulbanor. Vi pedagoger uppmärksammade att intresset för kulbanor var starkt hos många av barnen och att intresset var stort under hela dagen på förskolan. Vi började därför att observera och dokumentera barnens utforskande och utvecklande av kulbanor. 2

Pedagogernas funderingar - Vad utforskar barnen? - Vilka utmaningar eller hinder stöter barnen på? - Vilka frågor ställer sig barnen? - Hur kan barnen få kulan att rulla uppför ett hinder? Barnen använder ofta sin egna rörelsekraft för att skjuta iväg kulan med handen. Vad behövs för att få en kula att rulla? Om man inte använder sin egen hand, hur kan man få kulan att rulla? Barnen tar kulan med handen och hoppar med den. Några barn har börjat bygga väggar eller använda materialet som har skåror där kulorna kan rulla obehindrat. Hur får man kulan att stanna kvar på banan och inte rulla iväg? De flesta barnen bygger kulbanor nära golvet. Kan man bygga kulbanor på höjden? Vi såg att flera barn använder handen och föser kulan runt banan. Hur kan man få kulan i rörelse utan att använda handen? Något som ofta är förekommande när barnen har gjort en kulbana är att dem börjar smycka den. När vi pedagoger frågar varför så berättar barnen att de smyckar kulbanan för att den inte ska vara så trist och tråkig. Pedagogerna har sett att när barnen bygger kulbanor förmänskligar barnen kulorna. Barnen benämner kulorna som mamma-kula, pappa-kula och bebis-kula. Kulorna behöver mat, någonstans att bo och medicin om de blir sjuka etc. Relationen mellan barnet och kulan har betydelse för utvecklandet av leken. Vid ett tillfälle när barnen arbetade med kulor började barnen att smycka kulbanorna. Barnen gjorde det därför att om det inte var fint skulle ingen vilja komma och hälsa på. Under en reflektion diskuterade pedagogerna 3

hur vi skulle kunna utmana barnen genom att använda den kunskap vi har fått när vi observerat Pedagogerna valde att gå vidare med att utmana barnen vidare i teknik genom att använda barnens erfarenheter och bygga vidare på deras relation till kulorna. Det första steget var att barnen fick göra sin egen kula i cernit-lera. Därefter har barnen fått olika utmaningar där kulorna ska hälsa på hos andra kulor, men för att komma dit har barnen stött på olika problem (vattenhinder, en hylla att ta sig uppför eller ingen väg/bana att transportera sig på etc). Barnen har tillsammans fått komma på lösningar för att lösa de hinder som de stött på. Vi pedagoger såg under vårterminen 2016 att barnen mer och mer bygger hus till kulorna istället för kulbanor. Vi pedagoger blev nyfikna på detta. Barnen fick därför bland annat i uppdrag att göra en ritning av en kulas hus. Flera av barnen valde att bygga upp sina hus med hjälp av det kreativa materialet inne på avdelningen. 4

För att utmana barnen vidare i deras språk, estetik och kommunikation valde vi pedagoger att lägga till verktyget film. Barnen fick ta kort på sin lek och sedan sätta ihop stillbilderna till en film. Barnen visade ett större intresse för skapandet av rekvisitan än själva filmandet. Vi provade olika tillvägagångssätt men barnen var mer intresserade av själva skapandet. Vi lade ner tankarna om filmen och lyssnade in barnen. Återigen visade barnen intresse för estetiken och därför beslutade vi att gå vidare med att intervjua barnen om deras tankar kring estetik. Barnen fick reflektera i mindre grupper om begreppen fin och trist och tråkigt som kommer från barnen. Några citat ur barnintervjuerna Vad tycker ni är fint? Loke: Leka med min mamma. Tagare. Vi springer och tar varandra. Jag tycker det är roligt då. Jag tycker det är fint. Jättefint och leka. Gülnur: Kulbanan som Ella, Tyra och Ester byggde. Allt var fint. Kapsyler och stenarna. Eira: Allting som är ljust. Solen. Och allt som är gräs. Och sommaren är fin och det växer blommor så man man plocka dom. Vera: Klossar. Mina klossar har olika färger. Blå, vit, grön och gul. Loke: När man sjunger är det fint. Vad tycker ni är trist och tråkigt? Vera: Gamla pennor som inte går att rita med är trist och tråkigt. Man måste sätta på korkarna. Det är trist och tråkigt när man trycker för hårt med pennorna. Ester: Skugga. För den är mörk och jag är mörkrädd. Tyra: Att löven inte är kvar på träden. Jag tycker också att det är tråkigt att snön försvinner. Felicia: Det är trist och tråkigt om man inte får någon mat. Eira: Det är trist och tråkigt om man inte får vara med och leka. Ateljé Något som ofta återkommer varje år med ny barngrupp är att barnens förhållningssätt i ateljén behöver uppmärksammas tillsammans med barnen på Sporren. Pedagogerna på 3:an reflekterade över hur vi kan förändra vårt förhållningssätt och vi upplevde att vi behövde en nystart. Vi valde därför att börja om och introducera ateljén på nytt. Vi började med vattenfärg. 5

Vi pedagoger pratade tillsammans med barnen i mindre grupper om vad man ska tänka på när man arbetar med vattenfärg, hur man ska gå tillväga och vad man bör tänka på med penslarna. Barnen fick prova olika penslar och olika sorters papper för att se skillnader om det blev någon skillnad beroende på val av pensel eller papper. Efter några veckor kände vi att det var dags att gå vidare med nästa material och det var flaskfärg och vi gick tillväga på samma sätt som med vattenfärgen. Det som var nytt var att vi erbjöd enbart grundfärgerna i flaskfärg och därför började barnen att blanda färger för att få till nya färger/nyanser. Efter flaskfärgen introducerade vi tuschpennorna. Vi på Sporren kommer att fortsätta arbetet med ateljén under höstterminen 2016. Barns lärande följer inte vårt sätt att dela upp världen i avgränsade discipliner och ämnesområden. De är snarare transdisciplinära tänkare som går in i olika problemfält. Med ett transdisciplinärt lärande är det lättare att möta barnens kreativa sätt att utforska världen. Det kräver ett lyssnande till det vi inte självklart redan vet och delat in. Därför bör man vara så öppen som möjligt för att barnen konstruerar och uppfinner egna frågor och problem som går att utforska, säger Ingela Elfström (http://www.pedagogvastervik.se/forskolan/systematisktkvalitetsarbete-pedagogisk-dokumentation/). Föräldramedverkan På föräldramötet hösten 2015 fick föräldrarna i uppgift att göra en börja. De fick dela upp sig i två grupper och påbörja en kulbana till barnen. - En grupp var i drama rummet och gjorde en kulbana med stort material där man skulle använda sig av en liten boll. Denna kulbana gjordes färdig av föräldrarna. - Den andra gruppen gjorde en kulbana med det kreativa materialet och där fick man använda sig av en liten kula. Föräldrarna valde att göra en ofärdig kulbana som barnen skulle få fortsätta att bygga på när de kom till förskolan dagen efter. När barnen kom på morgonen dagen efter så möttes dem av föräldrarnas kulbanor, De började genast utforska kulbanorna. Föräldrarnas kommentar efter föräldramötet: Vad tyckte ni var positivt? - Kul att inkludera oss i barnens kulbana för morgondagen. - Trevligt! Roligt att se bilder, filmer och att vi också fick prova på det som barnen gör! - Kul att teambuilda med andra föräldrar och reflektera över barnens aktiviteter. 6

- Kul att få en inblick i barnens värld här! Jättekul! att få bygga en börja. - Jättekul att höra från er om barnen och hur ni lockar fram tankar om idéer hos dom. - Det var roligt att vara kreativa som barnen och tänka som dem. - Kul att se på filmerna. - Roligt att höra om de olika projekten - Ett mycket bra upplägg, bra variation mellan bilder, videos och information. Och grupparbetet var riktigt kul! Vad tyckte ni saknades? - Kanske lite mer info om resten av hösten. - Kanske diskussioner på givna ämnen som vi uppfattar som relevanta. - Det är alltid roligt att se fler bilder/videor. - Presentation av varandra - Inget, men det skulle vara kul att få ta del av reaktionerna hos barnen vad gäller grupparbetet, samt deras fortsatta arbete med detta. Pedagogernas analys Något vi pedagoger blev förvånade över var att relationen till kulan fick en allt större betydelse för barnen. Tekniken var inte längre i fokus utan barnen gav kulorna liv genom att ge kulorna namn, hus, mat, etc. Barnen förmännskligade kulorna för att skapa en relation till materialet. Det blev tydligt hur viktig relationen till materialet är för barnen. Vi pedagoger valde därför att utmana barnen både teknisk och i relationen till materialet genom att använda barnens relationer till kulorna. Vi gick in i deras kulvärld och gav barnen utmaningar utifrån deras intressen. Pedagogerna är medvetna om att detta var ett val utav flera som vi valde att gå vidare med. Barnen har fått möta olika utmaningar som har gjort att de har varit tvungna att tänka efter, utforska och diskutera hur de ska gå till väga för att lösa utmaningarna. Gruppens betydelse har varit viktig för att bolla idéer, hitta lösningar och komma vidare i deras utforskande. Genom att få tänka tillsammans löste barnen uppgiften att få kulan att rulla utan att använda handen eller när kulan skulle ta sig över olika hinder. Dess utmaningar har skapat möjligheter för barnen att utveckla sin förståelse för vad som krävs för att få kulan i rullning. Under tiden vi arbetade uppmärksammande pedagogerna att barnens fokus riktades från det tekniska till den mer estetiska utformningen av kulbanor. Vi valde därför att gå vidare med estetik. Med läroplansmålen i åtanke valde vi att följa utvecklingen av den estetiska dimensionen av projektet kulbanor. Pedagogerna såg chansen att lyfta estetikens betydelse då det uppkom naturligt under projektets gång. Estetiken betydelse för barnen För barnen har estetiken betydelse. Om det är fint vill kulorna komma och hälsa på. Om det är trist och tråkigt vill kulorna stanna hemma. Pedagogerna kunde se att barnen började smycka mer medvetet. Barnen la upprepade mönster (sten,form,snäcka osv). Även när barnen utmanades i att rita kulhus kunde pedagogerna se att barnen hade med detaljer som de tidigare inte tänkt på (säng, soffbord etc). Barnen mötte nya utmaningar när de sedan skulle bygga upp kulhuset med hjälp av det kreativa materialet. Barnen löste självständigt de nya hinder som uppstod och kom vidare i sitt bygge. För att bredda barnens bild av vad estetik kan vara för olika individer reflekterade barnen i mindre grupper. Vad är fin? vad är trist och tråkigt? Detta tillfälle synliggjord barnens 7

tankar om att estetiken finns överallt och att det är upp till betraktarens ögon om vad som är estetiskt. Ett exempel på estetikens betydelse i ateljén är när vi bytt plats på mandala-bilderna på borden i ateljén. Från att inte alls ha suttit vid det ena bordet (som inte hade mandalabilder som dekoration) började barnen nu att välja att sitta vid det bordet istället, nu när dekorationen flyttats till detta bord. Detta väckte tankar hos oss pedagoger. Om några bilder på ett bord får en så stor betydelse för barnen. Hur kan vi då med enkla medel utveckla Sporrens miljö och göra den mer estetisk? Något som vi har upplevt som svårt men värdefullt är att när vi som pedagoger har utmanats i abstrakta ämnen som tex estetiken eller när vi arbetar med projekt som väver in flera olika ämnesområden. Där pendlar arbetet mellan konkret och abstrakt under terminens gång. För att kunna se pedagogerna betydelse för barnens lärande behöver hela processen bli synlig. Hur gör pedagogerna skillnad? Vi upplever att det har varit enklare att se pedagogernas betydelse i ateljén än i projekt. Varför är det så? Vi tror att det beror på att när vi börjar ett projekt vet vi inte vart projektet kommer att ta oss. Pedagogerna måste sätta sig in i barnens utforskande och lyssna in frågor och funderingar från barnen för att sedan tillsammans med barnen välja ett spår att gå vidare med. Men med arbetet i ateljén är det enklare att se pedagogernas betydelse i det praktiska (tex utforska penseltekniker). Där ser vi konkret att barnen använder tekniken när barnen målar med penseln. I arbetet med kulprojekt upplever pedagogerna att det har varit svårare att synliggöra vår egen betydelse i projektet. Detta kan bero på att det krävs mer från oss pedagoger i vårt sätt arbeta. Eftersom vi har ett transdiciplinärt arbetssätt går många ämnesområden in i varandra och för att det ska bli enklare att beskriva vår roll måste vi bryta ner projektet till ämnesområden (teknik, matematik, värdegrund etc). Barnen ska äga projektet och det är pedagogerna som ska ge barnen tid att utforska, tillföra material och lyssnar in det barnen säger för att sedan utmana. Föräldramedverkan Genom att föräldrarna bjöds in till att konstruera börjor gav pedagogerna föräldrarna en möjlighet att gå in i projektet på ett annat sätt än tidigare. Genom att få praktiskt få ta del av barnens vardag på förskolan kan föräldrarna få en större inblick i projektet och eventuellt väcks nya frågor och funderingar som föräldrar kan diskutera med sina barn kan och därefter ta med dessa tankar till förskolan. Pedagogerna upplever att föräldrarna uppskattade chansen till delaktighet eftersom föräldrarna lämnade positiv feedback efter mötet. Viktiga tankar inför nästa termin - Fortsätta att utveckla varje barns enskilda lärande. - Fortsätta utveckla vår miljö estetisk tillsammans med barnen. - Arbetet med vår ateljé är ett pågående projekt som är lika viktig del som andra projekt. - Få till kvällsmöten med de andra äldre avdelningarna där det finns mycket kompetens i huset som alla kan ta del av. Ta hjälp av varandra att komma vidare i projekt, bland annat. 8