ATT TRÄNA PÅ ARBETSTID UPPLEVDA HINDER OCH UNDERLÄTTANDE FAKTORER. EN STUDIE AV FÖRSVARSANSTÄLLDAS TRÄNINGSMOTIVATION.

ATT TRÄNA PÅ ARBETSTID UPPLEVDA HINDER OCH UNDERLÄTTANDE FAKTORER. EN STUDIE AV FÖRSVARSANSTÄLLDAS TRÄNINGSMOTIVATION. Högskolan i Halmstad Författare: A. Karin Josefsson Sektionen för Hälsa och Samhälle Psykologi inriktning idrott 61-80p, Vt. 2005 D-uppsats 10p Handledare: Urban Johnson Examinator: Urban Johnson HÖGSKOLAN I HALMSTAD Tel vx 035-16 71 00 Besöksadress: Box 823 Tel direkt 035-16 7 Kristian IV:s väg 3 301 18 HALMSTAD Telefax 035-14 85 33 Pg 788129-5

Förord Jag vill tacka alla Er som har hjälpt mig att genomföra rapporten. Först och främst ett stort tack till alla anställda vid Halmstad Garnison som har fyllt i enkäterna och därmed gjort undersökningen möjlig. Ett stort tack även till min handledare fil. dr. Urban Johnson för Ditt stöd under arbetets gång, samt till Hansi Hinic och Tomas Berggren för Er assistens med de statistiska beräkningarna. Tack även till Yvette Thörling för all hjälp och stöd, samt till dem inom Försvarsmakten som varit behjälpliga med bland annat enkätdistribution och nödvändig information. Jag är också oerhört tacksam för och hedrad av det ekonomiska stöd jag erhållit från Riksidrottsförbundet, Ert förtroende och intresse har sporrat mig i processen och bland mycket annat bidragit till undersökningens omfattning. Slutligen vill jag tacka alla i min omgivning som hängivet har uppmuntrat mig och därmed medverkat till att jag har kunnat slutföra rapporten. Halmstad, juni 2005 Tack! A. Karin Josefsson, fil. mag. Idrottspsykologi

Josefsson, A. K. (2005). Att Träna på Arbetstid Upplevda Hinder och Underlättande Faktorer. En Studie av Försvarsanställdas Träningsmotivation. (D-uppsats i psykologi inriktning idrott, 61-80p). Sektionen för Hälsa & Samhälle: Högskolan i Halmstad. Sammanfattning Syftet var att undersöka om försvarsanställda tränar enligt FMFysS på arbetstid, vad som skulle underlätta för dem att delta, hur deras träning påverkas av FMFysS, vad som motiverar dem att träna, vilka hinder de upplever till träning och hur de övervinner dessa hinder, samt hur de använder sig av målsättning för sin träning. Bakgrundsvariablerna var kön, anställningsform, ålder samt huruvida träning enligt FMFysS genomförs på arbetstid. Slutligen studerades träningsfrekvensen i relation till övriga bakgrundsvariabler. Ett egenkonstruerat formulär delades ut vid en av Försvarsmaktens institutioner. Försökspersonerna (n = 286) var: Män (n = 209), Kvinnor (n = 77), Civilanställda (n =119), Militärt anställda (n = 167), Yngre vuxna (n = 66), Äldre vuxna (n = 220), Tränar enligt FMFysS på arbetstid (n = 170) och Tränar ej enligt FMFysS på arbetstid (n = 116). Den vanligaste orsaken att ej träna enligt FMFysS på arbetstid var tidsbrist/svårt att planera in träning på arbetstid, det mest populära förslaget för att underlätta deltagande var organiserad gruppträning på fasta tider och den vanligaste inverkan obligatoriet hade på träningen var ingen alls, att de tränar som tidigare. Det mest frekventa motivet till träning var att hålla sig i form, det högst rankade hindret till träning var stress/tidsbrist och den mest använda strategin för att övervinna hinder till träning var tanken på känslan efteråt. Den högst rankade faktorn under kategorin målsättningar var att fp tror på idén med målsättningar. Nyckelord: Barriärer, FM Fysiska Standard, hinder, kön, motion, motivation, ålder.

Josefsson, A. K. (2005). Exercise at work Percieved Barriers and Facilitating Factors. A Study of Exercise Motivation on Employees at the Swedish Armed Forces. (Essay in Sport Psychology, 61-80p). School of Social and Health Sciences: Halmstad University. Abstract The purpose was to study if employees at the Armed Forces exercise according to FMFysS, what might facilitate their participation, how their exercise is affected by FMFysS, what motivates them to exercise, perceived barriers to exercise, how they overcome these barriers and how they use goal setting in their exercise. Background variables were gender, type of employment, age and whether exercise according to FMFysS was performed. Exercise frequency was studied in relation to the other background variables. A self-constructed questionnaire was distributed at an institution of the Armed Forces. The respondents (n = 286) were: Men (n = 209), Women (n = 77), Civil workforce (n = 119), Officers (n = 167), Young adults (n = 66), Older adults (n = 220), Exercising according to FMFysS (n = 170) and Do not exercise according to FMFysS (n = 116). The most frequent cause not to exercise according to FMFysS was lack of time/hard to schedule exercise at work, the commonest suggestion to facilitate exercise according to FMFysS was organized group training on fixed occasions and the commonest influence from the obligatory was none, that they exercise as usual. The most frequent motive to exercise was to stay in shape, the most common barrier was stress/lack of time and the most frequent strategy to overcome barriers to exercise was thoughts of the feelings afterwards. The highest ranked factor of the goal setting category was a belief in the idea of goal setting. Keywords: Age, barriers, exercise, gender, military/army, motivation, obstacles.

Introduktion Försvarsmakten befinner sig i en övergångsperiod mellan två typer av träningsplikt som båda innebär obligatorisk träning på arbetstid för militärt anställd personal. Detta beror dels på att Försvarsmakten fått nya uppgifter och dels på att den utgående varianten (FM Baskrav Fysisk Prestationsförmåga, se Bilaga 1) inte fungerat tillfredsställande. FM Baskrav Fysisk Prestationsförmåga omfattade endast officerare och testades årligen genom olika fysiska prov utifrån särskilda tabeller med hänsyn till respektive befattning. Det nya systemet (FM Fysiska Standard, se Bilaga 2) består av en Grundnivå som alla ska uppnå och ett antal Befattningsnivåer som innebär tilläggskrav. Grundutförandet baseras på regelbunden träning utifrån en individuell målsättning som en arbetsuppgift. Då en befattning eller uppgift kräver en mätbar fysisk förmåga kommer officeren utöver godkänd grundnivå att få genomföra fysiska tester relaterade till befattningen. Systemet började införas på prov vid ett antal förband under 2002/2003 (se Bilaga 3) och skall vara infört vid alla svenska förband senast den sista juni 2005. Halmstad Garnison har under utbildningsåret 2004/2005 infört FM Fysiska Standard (FMFysS) genom en implementeringsperiod och även civilanställda, vilka tidigare hade möjligheten att träna på arbetstid som en arbetsförmån, skall i möjligaste mån uppmuntras att delta. Förevarande studie skall bland annat undersöka de anställdas upplevelse av och motivation till att genomföra grundkraven, förslag till att underlätta deltagandet, deras generella motivation till träning och vilka hinder de upplever, hur de eventuellt överkommer hindren samt hur de använder sig av målsättningar för sin träning. Vid en kvalitativ studie vid Försvarshögskolan (Wiklund, 2004) framkom att officerarnas inställning till professionen inte är i harmoni med hur de tolkar och uppfattar den pågående förändringen av Försvarsmakten. Stora delar av försvarets organisation ansågs vara fokuserad kring administrativa uppgifter i allt för stor omfattning, vilket författaren menar i förlängningen kan påverka professionaliteten i yrkesutövningen. En bidragande faktor till den bristande tilltron till den pågående förändringen visade sig vara starkt sammankopplad med avsaknaden av en tydlig målbild för försvaret, samt bristande tillit till försvarsledningens sätt att leda organisationen och transformeringen till ett tjänstemannavälde. I en omfattande studie av implementeringen och effekten av de nya grundkraven i FMFysS hos officerare vid ett flertal svenska förband framkom bland annat att individuell fysisk träning inte ansågs värdefullt av kollegor och högre officerare (Gustafsson, 2004). Majoriteten av officerarna ansåg det inte finnas några fördelar med att vara fysisk aktiv, exempelvis gällande befordran. Vidare framlades att de nya grundkraven speciellt hade en stimulerande inverkan på de officerare som vid starten var minst fysiskt aktiva, det var bland dessa nivån av fysisk aktivitet ökade mest framträdande. Vid de förband där implementeringen fungerat bäst har det förts en mer omfattande dialog om fysisk träning, det har funnits klara direktiv för planering och uppföljning och den fysiska träningen har därmed värdesatts på ett positivt sätt. Gustafsson (2004) anser att fysisk träning på arbetstid och en god fysisk form måste bli något som värdesätts av högre befäl och kollegor för att FMFysS skall lyckas och detta inte enbart på pappret. För att konkretisera resonemanget nämner han bland annat att fysisk träning på arbetstid förslagsvis skulle kunna ses som ett symboliskt kapital, vilket exempelvis kan fungera som en betydelsefull urvalsfaktor vid befordran eller liknande för att höja dess status. En undersökning av Folkhälsoinstitutet (Bokström & Nykvist, 2004) visade att 42 % av männen och 46 % av kvinnorna i Sverige inte var tillräckligt fysiskt aktiva. Den visade även att 64 % av männen och 73 % av kvinnorna i Sverige får någon form av ersättning från arbetsgivaren för motion eller träning. Av dessa var det endast 40 % av männen och 53 % av kvinnorna som utnyttjade förmånen. Miller (2002) menar att anledningen till att människor inte är tillräckligt fysiskt aktiva inte beror så mycket på dåliga kunskaper utan att det finns ett flertal 1

skäl till svårigheterna med att ändra sina vanor. Han nämner exempel på sådana skäl såsom den tid och energi som krävs för att ändra livsstil, frånvaron av omedelbara resultat, förnekande av problemen samt rädsla för förändringar. Han framhåller också att även om många anser det största hindret vara tidsbrist, menar de flesta samtidigt att det alltid finns tid för det som känns viktigt i livet. Även Engström (1993) anser att de flesta individer är medvetna om såväl riskerna med fysisk inaktivitet som fördelarna med en aktiv livsstil och att många människor inleder nya motionsvanor med den goda intentionen att fortsätta. Forskning har dock visat att cirka 50 % av dem som initierat ett nytt motionsbeteende slutar inom tre till sex månader (Buckworth & Dishman, 2002). Detta fenomen benämns drop-out och siffran har hållit sig konstant under de senaste 20 åren. Problematiken verkar ligga i att få människor att hålla fast vid regelbunden fysisk aktivitet över tid (adherence) och detta område har på senare tid fått allt större forskningsutrymme (Bull, 2001). Begreppsdefinition Motivation är ett centralt begrepp som kan användas för att försöka beskriva, förutsäga och förklara individers beteende. Att vara motiverad till fysisk aktivitet omfattar de skäl en individ har för att börja och fortsätta med aktiviteten (Johnson et al., 1999). Definitionen av motivation utgörs av komponenterna riktning, det vill säga vad individen söker sig till, intensitet, vilket står för ansträngningsgrad (Sage, 1977, ref. ur Weinberg & Gould, 1999) och reglering av beteende (Roberts, 2001). Riktning och intensitet är emellertid nära relaterade eftersom de som ägnar sig regelbundet åt en viss aktivitet vanligtvis också anstränger sig mer (Weinberg & Gould, 1999). Enligt Williams (2001) finns det två typer av motivation, inre och yttre. En individ som motiveras av inre faktorer deltar för aktivitetens egen skull och finner glädje i själva utförandet. Yttre motivation innebär att individen använder aktiviteten som ett medel för att nå ett mål och vill erhålla yttre belöningar som till exempel pengar och status genom att delta. Forskning indikerar (Biddle & Smith, 1991) att känslan av glädje i motionsutövandet spelar en avgörande roll för den inre motivationen och upprätthållandet av aktiviteten. Social interaktion, kamratskap och möjligheten att umgås med vänner i motionssammanhang har visat sig vara positiva och glädjerika upplevelser (Heck & Kimiecic, 1993). Enligt Ogden (2000) kan inre motivation associeras med adherence. Att uppfatta sig själv som fysiskt kompetent, samt att ha en uppgiftsorientering i sitt motionsdeltagande visade sig i en studie av Boyd, Weinmann och Yin (2002) ha starka samband med inre motivation för motion. Frederick-Recascino och Schuster-Smith (2003) fann bland annat att hög tävlingsinriktning hos individer på motionsnivå var relaterat till en hög inre motivation, intresse och glädje i utövandet. Upplevt tvång i samband med fysisk aktivitet har däremot visat sig ha en negativ inverkan på individers motivation (Alexandris, Tsorbatzoudis & Grouios, 2002). Tidigare forskning Barriärer, ledtrådar och motiv Mycket av motionsforskningen har genom åren handlat om motivation till motion men på senare tid har alltmer uppmärksamhet givits åt vilka hinder individer upplever till att upprätthålla initierade motionsvanor. Buckworth, Granello och Belmore (2002) fann att de största hindren till motion var tidsbrist och lättja, medan andra upplevda hinder var skador, för långt avstånd till träningsanläggningen och mycket att göra på arbetet. Även energibrist, brist på motivation och ekonomi har visat sig vara potentiella hinder till motion (Weinberg & Gould, 1999), liksom väder och krav från familjen (Buckworth & Dishman, 2002). Ytterligare en studie på upplevda barriärer till fysisk aktivitet visade att vanliga hinder var dålig hälsa, lättja, brist på motivation, trötthet och väder (Cohen-Mansfield, Marx & Guralnik, 2003). Dålig hälsa var den vanligaste variabeln och nämndes dessutom signifikant oftare av kvinnor än av män. Kvinnor rapporterade också fler barriärer än män. Det vanligaste motivet till att motionera i båda grupperna var enligt studien att förbättra sin hälsa eller att må bättre fysiskt. Biddle 2

och Nigg (2000) fann att kvinnor värderade viktkontroll och förbättrat utseende högre än män. Studien visade även att vanliga skäl till att träna var att det var roligt, utmanande, socialt och fördelaktigt för hälsan. En studie av Koivula (1999b) visade att fysisk hälsa och att ha roligt var de främsta skälen till att delta i motion bland både kvinnor och män. I samma studie rankade kvinnor utseende, vikten av att reducera stress, att förbättra humöret och viktkontroll högre än män medan männen rankade tävling högre än kvinnor. En studie på kvinnor av Henderson och Marble (1996) visade att det främsta hindret till regelbunden motion var tidsbrist, tätt följt av brist på självdisciplin. Andra vanliga hinder som rapporterades i undersökningen var brist på motivation, anläggningsfaktorer och väder. Den viktigaste motivationsfaktorn var socialt stöd, vilket också bekräftas av Tergerson och King (2002) som undersökte ledtrådar och barriärer till motion hos unga män och kvinnor. Författarna fann att kvinnornas främsta skäl till att motionera var att hålla sig i form och att gå ner i vikt, medan männen angav ökad styrka följt av att hålla sig i form. Bland kvinnorna var det signifikant främsta hindret till motion tidsbrist, medan männen snarare ansåg främsta barriären bestå i att de prioriterade andra aktiviteter. Även Fischman (2003) fann att kvinnors främsta hinder till motion var tidsbrist och föreslår bland annat möjlighet att träna på arbetstid, exempelvis på lunchen, som en lösning till detta problem. En studie på fenomenet drop-out (Erickson & Gillespie, 2000) visade att avhoppen främst hängde samman med ålder, familjeansvar och avsaknad av socialt stöd. Enligt studien kände kvinnor större press på sig avseende familjeansvar och hade följaktligen mindre tid och ork till att hinna med sina egna behov. Studien visade även att socialt stöd genom exempelvis uppmuntran eller att ha en träningspartner var den främsta drivkraften till att börja ett motionsprogram. En studie av Flood och Hellstedt (1991) visade att kvinnor tenderade att värdesätta de sociala aspekterna medan männen föredrog de tävlingsinriktade delarna av deltagandet. Grubbs och Carter (2002) fann att yngre vuxna ansåg de största fördelarna med träning vara relaterade till fysisk prestation och utseende. Studien visade även att de informanter som motionerade regelbundet upplevde signifikant fler fördelar med träning än de som inte tränade. De vanligaste barriärerna var ofta relaterade till sporadiska eller icke-existerande motionsvanor och rapporterades exempelvis vara att träning upplevdes som tröttsamt och hårt arbete samt att det tar för mycket tid. Gill och Overdorf (1994) fann att yngre vuxna upp till 30 år i större utsträckning än äldre vuxna tränade för att få erkännande. En studie av Booth, Bauman och Owen (2002) som undersökte barriärer i samband med fysisk aktivitet visade bland annat att variablerna skada och dålig hälsa upplevdes som större hinder ju äldre individerna var. Yngre vuxna motiverades mer av fitness medan äldre angav hälsoaspekter. Campbell, Mac Auley, McCrum och Evans (2001) fann att äldre vuxna tyckte att det var viktigare än yngre vuxna att slappna av och glömma vardagen, att känna sig mentalt alerta samt att komma utomhus. Äldre vuxna ansåg det däremot mindre viktigt att ha roligt, förbättra eller upprätthålla hälsa samt söka äventyr och spänning än yngre vuxna. Över 90 % i båda åldersgrupperna ansåg det dock vara viktigt att ha som mål att känna sig i fysiskt god form. Morey med kollegor (2003) genomförde en experimentell studie inom upprätthållande av motionsvanor på äldre vuxna och fann att de individer som inte lyckades vidmakthålla det nya beteendet oftare motionerade ensamma än de som lyckades, vilket författarna ansåg kan tyda på att äldre vuxna behöver mer socialt stöd. Att identifiera sig själv som en tränande/motionerande människa påverkar enligt Anderson, Cychosz och Franke (1998) i vilken utsträckning ett motionsbeteende upprätthålls. En identitet (roll) fungerar enligt författarna som en länk mellan en individs självuppfattning och samhället, och att motionera visar på en tydlig associering med en motionsidentitet. Även indivi- 3

dens fysiska form bidrar till denna relation på samma vis som erkännande och förstärkning från andra tydliggör och bekräftar identiteten. Bekräftelsen av en individs identitet som motionär ger en form av press att upprätthålla beteendet vilket även relaterade ritualer och symboler, exempelvis T-shirts och skor, gör. Josefssons (2004a) studie inom motivation och upplevda hinder till motion visade bland annat att det vanligaste motivet till träning var att förbättra konditionen, att den vanligaste orsaken till avbrott i ett motionsprogram var skada och att de främsta hindren till träning var stress/tidsbrist, trötthet och brist på motivation. Tanken på känslan efteråt, tanken på kicken individen får av att träna och tanken på sin målsättning var de mest använda strategierna för att övervinna hinder till träning. Män motiverades mer av att rehabilitera sig från skada/sjukdom och av att tävla än kvinnor, vilka istället motiverades mer av att öka sin fysiska styrka. Män upplevde också träningen vara mer prestationsinriktad medan kvinnorna rankade viktkontroll och att träningen var en mental kick högre än män. Att träningen var tråkig/enformig och viljan att utveckla andra färdigheter upplevdes som större hinder för män än för kvinnor och kvinnor använde sig mer av tanken på det psykologiska välbefinnandet för att övervinna hinder till motion. Äldre och medelålders vuxna ansåg träningen vara mer stresslösande än yngre och använde sig i högre grad av tanken på det psykologiska välbefinnandet än de yngre för att övervinna hinder, vilka istället upplevde träningen vara mer prestationsinriktad och i större utsträckning satte kortsiktiga mål. En delstudie (Josefsson, 2004b) där civila motionärer jämfördes med försvarsanställda visade att civila motionärer i större utsträckning än försvarsanställda motiverades av att ha roligt, gå ner i vikt, hantera/reducera stress och av att få en time-out från det dagliga livet. Försvarsanställda motiverades däremot i högre grad av att tävla. Civila motionärer upplevde också träningen vara ett verktyg för att hålla sig i form, en mental kick, stresslösande, energiskapande och en källa till glädje och tillfredsställelse i större utsträckning än försvarsanställda. Försvarsanställda upplevde brist på motivation, lättja, viljan att utveckla andra intressen och svårighet att ta sig till träningsanläggningen som större hinder till träning än civila motionärer. Civila motionärer använde sig mer av strategierna tanken på känslan efteråt, tanken på kicken de får av att träna, tanken på att träningen är stresslösande och bra instruktörer för att övervinna hinder till träning än försvarsanställda. Målsättning Enligt Winter (1995) påverkas målsättningen av motivationen eftersom denna avgör målens riktning samt vilken ansträngning och ihärdighet som läggs ner för att uppnå dem. Detta ger fokus till uppmärksamhet och handling, vilket i sin tur ger ett syfte till ansträngningarna. En effektiv målsättning bör bland annat innefatta både lång- och korttidsmål eftersom långtidsmål är lättare att uppnå om de delas upp i mindre, hanterbara delmål. Dessutom bör målen vara specifika, mätbara, nedskrivna och utmanande men realistiska att uppnå och strategier för att uppnå dem bör utarbetas. Någon form av uppföljning bör också utformas för att målen skall kunna uppnås (Weinberg, 2002). Enligt Weinberg (2000) finns det även en del problem som bör iakttas för att öka styrkan i målsättningen. Han menar bland annat att processen vanligen inte övervakas och att målen därmed inte revideras utifrån eventuellt förändrade förutsättningar, vilket bör ske regelbundet. Vidare är målen ofta för otydliga och övergripande då individer misslyckas med att sätta specifika och mätbara mål och det är även vanligt att oerfarna sätter upp för många mål inledningsvis. Författaren menar att det optimala förfarandet är att välja ut ett par mål som har högst prioritet, samt att det är bättre att sätta upp korttidsmål i början. Vidare definierar Weinberg (2002) mål som något en individ försöker uppnå, ett syfte med en viss handling. Han tar upp tre typer av mål; resultatinriktade, prestationsinriktade och processinriktade mål. Resultatinriktade mål handlar vanligen om att vinna eller förlora, prestationsinriktade mål gäller individens prestation i relation till sin egen förmåga och med pro- 4

cessinriktade mål avses hur individen utför en speciell färdighet. De två sistnämnda innebär alltså att individen endast gör jämförelser med sig själv. Vansteenkiste, Simons, Soenens och Lens (2004) fann att motionsdeltagande i syfte att uppnå framtida interna målsättningar (exempelvis fokus på hälsa och fitness) bland annat hade en positiv effekt på ansträngningsgrad, självständig motivation, prestation samt långsiktigt upprätthållande av aktivitet. Interna målsättningar gav energi till individers beteende och förutsade prestation och ihärdighet både på kort och lång sikt. Enligt en studie som undersökte vilken inverkan målsättningar har på upprätthållandet av deras motionsvanor hade över 90 % av deltagarna mål för sitt motionerande (Gallucci, 1995). Kilpatrick, Bartholomew och Reimer (2003) fann ett positivt samband mellan uppgiftsorienterade mål och variablerna erfarenhet, intensitet och upplevelse av glädje i motionsutövandet. Strukturerad variation i motionsprogrammet och användande av korttidsmål har visat sig öka frekvens, vidmakthållande av motionsvanor och upplevelse av glädje i utövandet (Glaros & Janelle, 2001). Resultaten från en studie av Xiang, McBride och Bruene (2003) visade ett samband mellan prestationsmål, kompetensvärderingar, ansträngning och ihärdighet. Fokus på uppgiftsorienterade mål och hög uppfattning om sin kompetens ledde till större ansträngning och bättre prestation. Deltagare som ansåg att mål var betydelsefulla och rimliga att uppnå hade också högre närvaro vid motionsutövandet. Kirchhof (2000) fann, i en experimentell studie med en träningsgrupp som använde sig av målsättning och en kontrollgrupp, att engagemanget ökade i målsättningsgruppen men inte i kontrollgruppen. Teorier Self-Efficacy Theory Bandura (1977; 1986, ref. ur Bandura, 1997) behandlar i denna teori situationsspecifikt självförtroende som en avgörande faktor för huruvida individer deltar i en aktivitet eller ej. Self- Efficacy baseras på tidigare upplevelser och prestationer, modellinlärning, verbal övertalning och emotionell aktivering. Teorin innefattar ytterligare tre komponenter: förväntningar på Self-Efficacy, förväntningar på resultat samt resultatets värde. Förväntningar på sina färdigheter och sin kapacitet att lyckas tillsammans med förväntningar på resultatet och vilket värde detta förväntade resultat har påverkar enligt teorin både adoption av aktivitet och ihärdighet. Efficacy avgör enligt teorin även målsättning, val av aktivitet och intensitet. En individ som har hög Self-Efficacy attribuerar oftast ett misslyckande till otillräcklig ansträngning och kommer troligen att envisas, medan någon med låg Self-Efficacy troligen attribuerar ett misslyckande till otillräcklig förmåga, vilket mer sannolikt leder till ett avhopp. Self-Efficacy skiljer alltså på två typer av förväntningar: resultatförväntningar, det vill säga övertygelsen att vissa beteenden leder till vissa resultat (exempelvis övning ger färdighet) och förväntningar på Efficacy, det vill säga huruvida individen tror sig kunna utföra det nödvändiga beteendet effektivt för att nå resultatet (Bandura, 1997; Berger, Pargman & Weinberg, 2002; Buckworth & Dishman, 2002). Flertalet forskare är positiva gällande teorin och dess användbarhet och den är en av de mest använda teorierna inom motionsforskningen (Buckworth & Dishman, 2002; Biddle, 1995). Teorin har stort stöd för sina förutsägelser (Eccles & Whigfield, 2002), inte minst avseende motionsbeteenden (Brawley & Rodgers, 1993). En studie av Ostir, Cohen-Mansfield, Leveille, Volpato & Guralnik (2003) visade att om positiva emotioner gentemot motion ökades genom stärkt Self-Efficacy ökade också deltagandet i motionsbeteenden. Martin och Sinden (2001) fann att de som bäst lyckades upprätthålla ett nytt motionsprogram var de som var i god form vid initierandet, hade varit fysiskt aktiva tidigare i livet, var icke-rökare samt hade högt motionsspecifikt självförtroende. Rodgers, Hall, Blanchard, McAuley och Munroe (2001) fann i en studie av motionsbeteenden och intention stöd för olika typer och motivationsfunktioner av Self-Efficacy inom det undersökta området. 5

Theory of Reasoned Action Ajzen och Fishbein (1980) har skapat teorin som grundas i premissen att individer vanligtvis genomför de beteenden de avser att genomföra. Avsikt anses här vara en produkt av attityder till ett specifikt beteende och en uppfattning om vad som är normalt i detta beteende, vilket benämns subjektiv norm. Denna norm är i sin tur en produkt av uppfattningen om andras åsikter och individens motivation till att rätta sig efter dessa åsikter. Individens attityder utgörs av uppfattningen om vilka resultat beteendet kommer att ge samt värdet av dessa resultat. Intentionen utgör länken mellan attityd och beteende (Ajzen & Fishbein, 1980; Marcus, Bock, Pinto, Napoletano & Clark, 2002). Rejeski (1992) anser att teorin har stöd i ett antal studier inom motionsforskningen och att samband kunnat påvisas mellan intention och beteende i enlighet med teorins förutsägelser. Theory of Planned Behaviour Ajzen (1985) vidareutvecklade sedermera Theory of Reasoned Action genom att lägga till begreppet upplevd kontroll. Teorin föreslår att den upplevda kontrollen över beteendet, det vill säga resurser och möjlighet/tillfälle att genomföra detsamma, också påverkar det slutliga beteendet. Detta kan kopplas till Self-Efficacy och innebär att om individen inte tror sig kunna lyckas kommer troligen inte attityder och subjektiva normer att räcka till för att påverka intentionen att genomföra beteendet. Upplevd kontroll är alltså en direkt avgörande faktor för beteendet och en indirekt avgörande faktor genom sin inverkan på intentionen. Kontrollen varierar över olika situationer och påverkas av resurser, tillfälle och färdigheter (Ajzen & Fishbein, 1980; Ajzen, 1985; Berger et al., 2002). Båda teorierna ger enligt Buckworth och Dishman (2002) en god grund för att förstå de faktorer som är inblandade vid initiering av motionsbeteenden. Conatser, Block och Gansneder (2002) testade teorin inom handikappsimning och fann att attityder och upplevd kontroll var signifikanta förutsägelser till intention. De fann även att intention var en avgörande faktor för det slutliga beteendet. Resultaten indikerade också att förevarande teori fungerade bättre än Theory of Reasoned Action. Positiva attityder, stor social press och uppfattningen av att ha kontroll har enligt Brawley och Rodgers (1993) i flertalet studier visat sig ge en positiv intention att delta. De menar också att forskningen pekar på att dessa teorier förutsäger intentioner och beteenden i flera olika sammanhang och menar att de därför med goda utsikter kan användas i exempelvis motionsfrämjande kampanjer. Relapse Prevention Theory Marlatt och Gordon (1985) skapade teorin som avser att stödja individer att vidmakthålla ett nyinrättat beteende genom att hjälpa dem identifiera situationer där risken för avhopp är stor. På så vis kan individer förutse de hinder och situationer som kan fresta dem att återgå till ett tidigare, oönskat beteende genom att bland annat finna alternativa åtgärder vid dessa hinder. Teorin postulerar även att individen vid ett kortare uppehåll från en planerad aktivitet måste utmana sin Abstinence Violation Effect (AVE), i motionssammanhang benämnd Adherence Violation Effect. AVE betecknar uppfattningen att ett missat tillfälle i ett planerat program innebär ett totalt misslyckande av hela programmet. Teorin hävdar att individer lättare skulle klara av att vidmakthålla ett nytt beteende över tid om de blev uppmärksammade på AVE och fick lära sig skillnaden mellan en liten miss (lapse), ett antal missar i rad (relapse) och att kapitulera och återgå till ett tidigare beteende (collapse). Avhopp sker vanligtvis vid högrisksituationer som utmanar individens Self-Efficacy avseende upprätthållande av det önskade beteendet. AVE leder till kognitiv dissonans, det vill säga en upplevd inkonsekvens mellan tanke och handling, samt känslor av skuld, misslyckande och förlust av kontroll vilket mins- 6

kar individens Self-Efficacy och kan skapa grund för ett avhopp (Marlatt & Gordon, 1985; Buckworth & Dishman, 2002; Marcus et al., 2002). Att identifiera tillfällen då upplevda barriärer har forcerats har visat sig vara gynnsamt för det motionsspecifika självförtroendet (Buckworth et al., 2002), vilket i sin tur ger positiva effekter på förmågan att upprätthålla motionsvanor. De individer som var mest framgångsrika i sina motionsprogram hade större förtroende för sin förmåga att lyckas trots upplevda hinder. Detta motionsspecifika självförtroende förmodades göra att de arbetar hårdare för att överkomma barriärer och därför är mer framgångsrika i upprätthållandet av motionsprogrammet. Sullum och Clark (2000) undersökte motionsbeteenden hos unga vuxna och fann att avhoppares (relapsers) rankning av fördelarna med motion minskade över tid, medan det inte skedde någon förändring hos dem som upprätthöll motionsbeteendet. Studien visade även att avhopparna hade mer negativa tankar kring motion samt färre copingstrategier inför olika högrisksituationer som till exempel dåligt väder och tidsbrist. Enligt Buckworth och Dishman (2002) är teorin användbar i motionssammanhang trots att den initialt utvecklades för att hjälpa individer att upphöra med oönskade beteenden såsom exempelvis rökning och menar att den har rönt viss praktisk framgång vid applicering inom motionsområdet. En metaanalys av Larimer och Palmer (1999) visade att forskning stöder både teorin som sådan och dess tillämpade effektivitet. Eftersom människokroppen kräver ett visst mått av fysisk aktivitet för att må bra är det viktigt att försöka hjälpa individer att motivera sig för att främja såväl fysisk som mental hälsa i samhället (Duesund, 1996). För att öka graden av adherence till motion och fysisk aktivitet är det intressant att studera individers upplevda hinder till motion och hur de som lyckas upprätthålla sina motionsvanor över tid överkommer dessa hinder. Sådan kunskap skulle kunna vara användbar för att hjälpa dem som initierat nya motionsvanor att vidmakthålla dessa, exempelvis genom att bidra med strategier för att överkomma eventuella hinder. Det skulle även kunna bidra med kunskap om hur deltagandet i Försvarsmaktens nya träningssystem kan understödjas. Genom att undersöka försvarsanställdas generella träningsmotivation samt motivation till att träna enligt grundkraven i FMFysS, vilka hinder de upplever till motion, eventuella strategier för att överkomma dessa hinder samt förslag till att öka deltagandet kan förutsättningar skapas för en ökad förståelse av dessa motivationsrelaterade förhållanden. Syfte Syftet med förevarande studie är att utifrån bakgrundsvariablerna kön, anställningsform, ålder samt huruvida träning enligt FMFysS genomförs på arbetstid undersöka följande frågeställningar: 1. Tränar försvarsanställda enligt FMFysS på arbetstid? 2. Vad skulle underlätta för försvarsanställda att träna enligt FMFysS på arbetstid? 3. Hur påverkas försvarsanställdas träning av FMFysS? 4. Vad motiverar försvarsanställda att träna? 5. Vilka hinder upplever försvarsanställda till att träna? 6. Hur övervinner försvarsanställda dessa hinder? 7. Hur använder sig försvarsanställda av målsättning för sin träning? Slutligen kommer även de anställdas träningsfrekvens att undersökas i relation till övriga bakgrundsvariabler. 7

Metod Försökspersoner Försökspersonerna (fp) (n = 286) delades in i kategorierna: Män (n = 209), Kvinnor (n = 77), Civilanställda (n = 119), Militärt anställda (n = 167), Yngre vuxna: under 35 år (n = 66) och Äldre vuxna: 35 år eller äldre (n = 220). Vidare delades fp in i fyra kategorier utifrån träningsfrekvens: Tränar inte alls (n = 8), Tränar en till två timmar/vecka (n = 129), Tränar tre till fem timmar/vecka (n = 116), Tränar mer än fem timmar/vecka (n = 33) och slutligen en indelning utifrån huruvida träningen enligt FMFysS genomfördes på arbetstid: Ja (n = 170) och Nej (n = 116). Instrument För undersökningen användes en omarbetad version av instrumentet Motivation Till Upprätthållande av Motionsvanor (MTUAM: Josefsson, 2004a; 2004b, se Bilaga 4). Instrumentet grundades i teorierna Expectancy-Value Theory (Eccles et al., 1983, 1984; Eccles, Whigfield & Schiefele, 1998, ref. ur Eccles & Whigfield, 2002), Relapse Prevention Theory (Marlatt & Gordon, 1985), Self-Efficacy Theory (Bandura, 1977; 1986, ref. ur Bandura, 1997) och Social Exchange Theory (Thibaut & Kelley, 1959, ref. ur Guillet, Sarrazin, Carpenter, Trouilloud & Cury, 2002). Utformningen av formuläret har även baserats på tidigare forskning (Berger et al., 2002; Buckworth & Dishman, 2002; Koivula, 1999a; Marcus et al., 2002), samt det tidigare utprovade instrumentet Motiv Till Idrottsdeltagande Reversed (MTI-R, Carlsson & Hinic, 2001). Den reviderade versionen anpassades i förevarande studie för att tillgodose behoven utifrån önskemål från Försvarsmakten. Formuläret bestod av 98 frågor varav fem var bakgrundsfrågor som behandlade kön, anställningsform, ålder, träningsfrekvens och träning enligt FMFysS på arbetstid. Formuläret indelades vidare i sju kategorier som besvarades på en fyrgradig Likertskala: Orsaker till att ej träna enligt FMFysS på arbetstid (14), Förslag till att underlätta träning enligt FMFysS på arbetstid (9), Hur träningen påverkas av FMFysS (4), Motivation till träning (17), Upplevda hinder till träning (18), Strategier för att övervinna hinder till träning (13) och Målsättning (10). Sex av kategorierna innefattade ett öppet alternativ och den sista frågan var öppen och gav informanterna möjlighet att lägga till egna åsikter och exempel. Procedur Initialt genomfördes en pilotstudie på 28 försökspersoner i totalpopulationen för att testa formulärets utformning och tydlighet. Informanterna i pilotstudien ombads ge feedback på hur de upplevde instrumentet och om det fanns något de ansåg borde förändras. Författaren satt med två av informanterna vid ifyllandet av formuläret för att få direkt feedback på instrumentet enligt metoden Think Aloud (Ericson & Simon, 1984), vilket gav ett kvalitativt inslag som guide till den slutliga utformningen. Pilotinstrumentet hade även ett extra öppet alternativ till varje kategori av frågor för att ge informanterna möjlighet att addera egna förslag. Efter pilotstudien ändrades den femgradiga Likertskalan till en fyrgradig för att undvika medelsvar (3), liksom viss förändring i formalia och omformuleringar. Inga statistiska beräkningar utfördes på materialet i pilotstudien då underlaget bedömdes vara för litet. Ur en population om ca 1000 personer valdes 450 fp vid Halmstad Garnison ut slumpmässigt via en anställningsförteckning. Frågeformuläret distribuerades till informanterna via internposten. I utskicket informerades fp om syftet med studien, att det var frivilligt att delta, att svaren skulle behandlas 8

konfidentiellt samt vikten av att alla frågorna blev ifyllda (se Bilaga 5). Inlämning av formulären skedde även den via internposten, alternativt i speciella fack i anslutning till arbetsplatsen. Formulären vidarebefordrades sedan via ett ombud samt hämtades på plats av författaren. Insamling påbörjades vecka 17 och två påminnelser utgick via intranätet, vecka 17 respektive vecka 18. Av de 450 utlämnade frågeformulären inkom 309 varav 286 var användbara då 23 var ofullständigt ifyllda. Det totala bortfallet var således 36 %. Dataanalys Den insamlade datan bearbetades och analyserades i Statistical Package of Social Sciences (SPSS). Metoderna som användes för denna analys och bearbetning var oberoende t-test och Multipel Regressionsanalys. Signifikansnivån bestämdes till p < 0. Svarskategorin Annat beräknades ej statistiskt då endast ett fåtal av dessa alternativ var ifyllda. Resultaten från denna kategori och den öppna frågan bearbetades kvalitativt genom Meningskategorisering ad hoc enligt Kvales (1997) rekommendation. Resultat Det totala antalet som tränade på arbetstid enligt sin personliga målsättning och bestämmelserna i FMFysS var 170, varav 126 män (n = 209), 44 kvinnor (n = 77), 68 civilanställda (n = 119), 102 militärt anställda (n = 167), 36 yngre vuxna (n = 66) och 134 äldre vuxna (n = 220). Könsfördelningen i bakgrundsvariablerna anställningsform och ålder var 50 % män bland civilanställda, 89 % män bland militärt anställda, 76 % män bland yngre vuxna och 72 % män bland äldre vuxna. Av männen var 29 % civilanställda och 25 % yngre vuxna och av kvinnorna var 77 % civilanställda och 21 % yngre vuxna. Åldersfördelningen i bakgrundsvariabeln anställningsform var 19 % yngre vuxna bland civilanställda och 26 % yngre vuxna bland militärt anställda. Av de yngre vuxna var 35 % civilanställda. På frågan om fp har en klart definierad målsättning angav 11 % Instämmer inte alls medan totalt 63 % angav Instämmer till stor del och Instämmer helt. Gällande huruvida fp tror på idén med målsättningar angav 7 % Instämmer inte alls medan totalt 77 % angav Instämmer till stor del och Instämmer helt. Av dem som inte tränade på arbetstid enligt sin personliga målsättning och bestämmelserna i FMFysS (n = 116) angav 41 % Instämmer helt att de inte har satt upp någon målsättning. Tabellen nedan visar hur bakgrundsvariablerna var fördelade över kategorierna i träningsfrekvensen. Tabell 1. Fördelning av bakgrundsvariabler på träningsfrekvensen, (n = 286). 0 tim/v (n = 8) 1-2 tim/v (n = 129) 3-5 tim/v (n = 116) >5 tim/v (n = 33) Kategori Män (n = 209) 6 % (3 %) 18 % (45 %) 18 % (41 %) 19 % (11 %) Kvinnor (n = 77) 19 % (3 %) 7 % (45 %) 7 % (40 %) 7 % (12 %) Civilanställda (n = 119) 9 % (3 %) 12 % (50 %) 9 % (38 %) 8 % (9 %) Militärt anställda (n = 167) 16 % (3 %) 13 % (41 %) 15 % (43 %) 17 % (13 %) Yngre vuxna (n = 66) 0 4 % (33 %) 6 % (45 %) 11 % (21 %) Äldre vuxna (n = 220) 25 % (4 %) 21 % (49 %) 19 % (39 %) 14 % (9 %) Tränar enligt FMFysS (n = 170) 0 11 % (34 %) 20 % (54 %) 17 % (13 %) Tränar ej enligt FMFysS (n = 116) 25 % (7 %) 14 % (62 %) 5 % (22 %) 8 % (9 %) (I parenteserna redovisas procentandelen av antalet i respektive kategori, t ex 3 % av männen tränar 0 timmar/vecka) Envägs medelvärdesanalyser (oberoende t-test) 9

Generella resultat Det vanligaste skälet till att inte träna enligt i FMFysS på arbetstid (se Tabell 2; Bilaga 4) var Tidsbrist/svårt att planera in träning på arbetstid följt av Jag tränar efter arbetet istället. Organiserad gruppträning på fasta tider, Träningspartner/personligt stöd och Större frihet i arbetstidsplanering var de vanligaste förslagen till vad som skulle underlätta för de anställda att genomföra FMFysS på arbetstid. På frågan om hur FMFysS har påverkat de anställdas träning var det vanligaste svaren Inte alls, jag tränar som tidigare och Den personliga målsättningen stimulerar mig. Det vanligaste motivet till träning var Hålla mig i form och Förbättra min kondition medan de vanligaste hindren till träning var Stress/tidsbrist och Brist på energi/trötthet. Tanken på känslan efteråt och Tanken på att träningen är stresslösande var de mest frekventa strategierna för att övervinna hinder till träning medan Jag tror på idén med målsättningar och Jag sätter långsiktiga mål var de högst rankade alternativen under kategorin målsättningar. Könsskillnader Gällande orsaker att inte genomföra träningen enligt bestämmelserna i FMFysS (se Tabell 3) angav kvinnor Jag har inte satt upp någon målsättning i signifikant högre utsträckning än män, medan männen angav Inte roligt i signifikant högre grad än kvinnor. På förslag till vad som kunde underlätta för de anställda att genomföra FMFysS på arbetstid föreslog kvinnor i signifikant högre utsträckning än män Organiserad gruppträning på fasta tider, Träningspartner/personligt stöd, Hjälp att komma igång och Större frihet i arbetstidsplanering. Tabell 3. Könsskillnader mellan Män (n = 209) och Kvinnor, (n = 77). Män Kvinnor Kategori/fråga M SD M SD t df p Orsak att ej träna enligt FMFysS på arbetstid Jag har inte satt upp någon målsättning Inte roligt 2,1 1,9 1,2 2,8 1,4 1,3 0,7-2,5 2,8 114 114 Förslag till åtgärder Organiserad gruppträning på fasta tider Träningspartner/personligt stöd Hjälp att komma igång Större frihet i arbetstidsplanering 2,5 2,3 1,9 2,3 1,2 1,2 2,8 2,7 2,3 2,7 1,2 1,2 1,2-2,4-2,7-2,9-2,3 FMFysS påverkan på fp träning Inga signifikanta resultat Motiv till träning Rehabilitera mig från skada/sjukdom Gå ner i vikt Förbättra mina färdigheter Tävla Det ingår i mina arbetsuppgifter Hantera/reducera stress 2,1 2,6 2,7 1,9 2,3 2,8 2,6 3,0 3,0 1,6 1,9 3,1 1,2-3,6-2,6-2,1 2,6 3,3-2,1 Upplevda hinder till träning Vill tillbringa mer tid med familjen Saknar träningspartner 2,2 1,8 1,8 2,1 0,8 2,9-2,5 Strategier för att övervinna hinder till träning Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna 2,0 2,6-2,7 Målsättningar Jag sätter ofta resultatinriktade mål Jag uppnår ofta mina mål 2,4 2,8 0,8 2,1 2,5 2,4 2,4 Avseende vilka motiv fp har till träning rankade kvinnor Rehabilitera mig från skada/sjukdom, Gå ner i vikt, Förbättra mina färdigheter och Hantera/reducera stress signifikant högre än män. Männen rankade å andra sidan Tävla och Det ingår i mina arbetsuppgifter signifikant högre än kvinnor. Män ansåg Vill tillbringa mer tid med familjen 10

vara ett signifikant större hinder till träning än kvinnor, vilka istället ansåg Saknar träningspartner vara ett signifikant större hinder än män. Kvinnor använde sig även signifikant oftare än män av Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna för att övervinna sina hinder till träning. Gällande målsättningar uppgav män i signifikant högre utsträckning än kvinnor att Jag sätter ofta resultatinriktade mål och Jag uppnår ofta mina mål. Skillnader utifrån anställning Civilanställda angav i signifikant större utsträckning än militärt anställda (se Tabell 4) Jag har inte satt upp någon målsättning, Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form, Brist på energi/trötthet, Brist på motivation, Svårt att ta sig till träningsanläggningen på arbetstid och Jag vill träna men hoppar alltid av efter ett tag. Militärt anställda uppgav däremot i signifikant högre grad än civilanställda Tidsbrist/svårt att planera in träning på arbetstid. Militärt anställda föreslog även i signifikant större utsträckning än civilanställda Att chefen deltar för att underlätta genomförande av FMFysS på arbetstid, medan civilanställda föreslog Hjälp att komma igång och Större frihet i arbetstidsplanering i signifikant högre utsträckning än militärt anställda. Tabell 4. Skillnader utifrån anställning mellan Civilanställda (n = 119) och Militärt anställda, (n = 167). Civilanställda Militärt anst. Kategori M SD M SD t df p Orsak att ej träna enligt FMFysS på arbetstid Jag har inte satt upp någon målsättning Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form Brist på energi/trötthet Brist på motivation Tidsbrist/svårt att planera in träning på arbetstid Svårt att ta sig till träningsanläggningen på arbetstid Jag vill träna men hoppar alltid av efter ett tag 3,0 2,3 2,4 2,5 2,7 2,0 2,2 1,7 1,6 1,9 1,9 3,3 1,7 1,8 0,8 6,0 3,9 2,5 2,8-3,1 2,1 2,1 114 114 114 114 114 114 114 Förslag till åtgärder Att chefen deltar Hjälp att komma igång Större frihet i arbetstidsplanering 1,7 2,2 2,6 1,2 2,0 1,9 2,2-2,1 2,1 2,9 FMFysS påverkan på fp träning Inga signifikanta resultat Motiv till träning Rehabilitera mig från skada/sjukdom Gå ner i vikt Träffa vänner Öka min fysiska styrka Förbättra mina färdigheter Tävla Det ingår i mina arbetsuppgifter Få en time-out från dagliga livet 2,5 3,0 2,6 3,5 3,1 1,6 1,7 2,9 1,2 0,8 0,7 2,0 2,6 2,4 3,3 2,6 2,0 2,6 3,1 0,8 0,8 4,2 3,4 2,0 2,1 3,7-3,6-7,0-2,0 Upplevda hinder till träning Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form Vill tillbringa mer tid med familjen Saknar stöd hemifrån 2,0 1,9 1,7 1,7 2,1 1,5 0,7 2,7-2,2 2,1 Strategier för att övervinna hinder till träning Tanken på att det ingår i mina arbetsuppgifter Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna 1,9 2,3 2,3 2,0-3,2 2,9 Målsättningar Jag kan principerna för effektiv målsättning Jag har en klart definierad målsättning Jag sätter ofta resultatinriktade mål Jag uppnår ofta mina mål 2,5 2,6 2,1 2,6 2,9 3,0 2,5 2,9 0,8-3,5-2,8-3,9-3,2 11

Civilanställda motiverades i signifikant högre grad av Rehabilitera mig från skada/sjukdom, Gå ner i vikt, Träffa vänner, Öka min fysiska styrka och Förbättra mina färdigheter än militärt anställda, vilka istället i signifikant högre grad motiverades av Tävla, Det ingår i mina arbetsuppgifter och Få en time-out från det dagliga livet. Gällande upplevda hinder till träning rankade civilanställda Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form och Saknar stöd hemifrån som signifikant större hinder än militärt anställda, vilka däremot rankade Vill tillbringa mer tid med familjen som ett signifikant större hinder till träning. Militärt anställda använde sig även signifikant oftare av Tanken på att det ingår i mina arbetsuppgifter för att övervinna hinder till träning medan civilanställda signifikant oftare uppgav Bra pass/instruktörer vid träningsanläggningarna. Avseende målsättningar uppgav militärt anställda i signifikant högre grad än civilanställda Jag kan principerna för effektiv målsättning, Jag har en klart definierad målsättning, Jag sätter ofta resultatinriktade mål och Jag uppnår ofta mina mål. Åldersskillnader Gällande orsaker till att inte genomföra FMFysS på arbetstid (se Tabell 5) uppgav äldre vuxna i signifikant högre utsträckning än yngre vuxna Jag har inte satt upp någon målsättning, Skada/sjukdom, Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form och Jag vill träna men hoppar alltid av efter ett tag. För att underlätta genomförandet av FMFysS på arbetstid föreslog äldre vuxna i signifikant större utsträckning Hjälp att komma igång och Bättre uppföljning än yngre vuxna. Äldre vuxna upplevde även att Den personliga målsättningen stimulerar mig i signifikant högre grad än yngre vuxna. Tabell 5. Skillnader utifrån ålder mellan Yngre vuxna (n = 66) och Äldre vuxna, (n = 220). Yngre (<35) Äldre (>35) Kategori M SD M SD t df p Orsak att ej träna enligt FMFysS på arbetstid Jag har inte satt upp någon målsättning Skada/sjukdom Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form Jag vill träna men hoppar alltid av efter ett tag 1,8 1,7 1,4 1,6 1,2 0,7 2,5 2,2 2,0 2,1 1,3-2,3-2,3-3,0-2,3 114 114 114 114 Förslag till åtgärder Hjälp att komma igång Bättre uppföljning 1,6 1,8 0,7 2,2 2,1 1,2-4,2-2,4 FMFysS påverkan på fp träning Den personliga målsättningen stimulerar mig 2,3 2,7 1,2-3,0 Motiv till träning Det är en livsstil/identitet Rehabilitera mig från skada/sjukdom Gå ner i vikt Få status/erkännande Jag är tvungen 3,0 1,8 2,2 2,0 1,5 0,7 2,6 2,3 2,9 1,7 1,7 1,2 0,8 2,5-3,1-4,5 2,6-2,0 Upplevda hinder till träning Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form Skada/sjukdom 1,6 1,9 0,6 1,9 2,2-3,0-2,1 Strategier för att övervinna hinder till träning Tanken på att träningen är stresslösande Tanken på min målsättning Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna 2,8 2,4 1,8 3,1 2,7 2,2-2,5-2,5-3,4 Målsättningar Jag sätter kortsiktiga mål 2,5 2,1 3,2 Avseende motiv till att träna uppgav yngre vuxna Det är en livsstil/identitet och Få status/erkännande i signifikant större utsträckning än äldre vuxna, vilka däremot angav Reha- 12

bilitera mig från skada/sjukdom, Gå ner i vikt och Jag är tvungen som signifikant viktigare motiv till träning. Äldre vuxna ansåg även Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form och Skada/sjukdom vara signifikant större hinder till träning än yngre vuxna och använde sig signifikant oftare av Tanken på att träningen är stresslösande, Tanken på min målsättning och Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna än yngre vuxna för att övervinna hinder till träning. Yngre vuxna angav i signifikant högre grad Jag sätter kortsiktiga mål än äldre vuxna. Skillnader utifrån träning enligt FMFysS på arbetstid De som tränar enligt i FMFysS på arbetstid föreslog i signifikant högre grad (se Tabell 6) Fler aktiviteter i anslutning till arbetsplatsen än de som inte tränar enligt föreskrift. De som tränar enligt grundkraven angav även Jag tränar mer än tidigare och Den personliga målsättningen stimulerar mig i signifikant större utsträckning än de som inte tränar enligt grundkraven. De som tränar enligt grundkraven uppgav i signifikant högre grad Det är en livsstil/identitet, Det ingår i mina arbetsuppgifter och Få en time-out från det dagliga livet som motiv till träning än de som inte tränar enligt grundkraven. Tabell 6. Skillnader utifrån träning enligt grundkraven mellan variablerna Tränar enligt FMFysS på arbetstid (n = 170) och Tränar ej enligt FMFysS på arbetstid, (n = 116). Tränar enl. FMFysS Tränar ej enl. FMFysS Kategori M SD M SD t df p Förslag till åtgärder Fler aktiviteter i anslutning till arbetsplatsen 2,6 2,0 2,0 FMFysS påverkan på fp träning Jag tränar mer än tidigare Den personliga målsättningen stimulerar mig 2,4 2,9 1,2 2,0 2,2 2,9 5,2 Motiv till träning Det är en livsstil/identitet Det ingår i mina arbetsuppgifter Få en time-out från det dagliga livet 2,8 2,3 3,2 0,8 2,5 2,1 2,8 2,4 2,2 3,6 Upplevda hinder till träning Stagnation/märker inga resultat Stress/tidsbrist Brist på energi/trötthet Brist på motivation Otillräcklig förmåga/dålig fysisk form 1,9 2,8 2,3 2,1 1,7 0,8 2,1 3,2 2,7 2,5 2,1-2,3-3,3-3,5-3,1-3,4 Strategier för att övervinna hinder till träning Tanken på känslan efteråt Tanken på kicken jag får av att träna Tanken på min målsättning Tanken på förväntade resultat Tanken på att det igår i mina arbetsuppgifter Bra instruktörer/pass vid träningsanläggningarna Stöd av en träningspartner Att skifta mellan olika aktiviteter Rutinen/vanan 3,2 3,0 2,9 2,8 2,2 2,2 2,2 2,7 2,9 2,9 2,7 2,3 2,5 2,0 2,0 1,9 2,4 2,6 3,3 2,7 4,4 2,7 2,5 2,3 2,5 2,5 2,9 Målsättningar Jag kan principerna för effektiv målsättning Jag har en klart definierad målsättning Jag sätter ofta resultatinriktade mål Jag sätter ofta prestationsinriktade mål Jag reviderar målen utifrån förutsättningarna Jag använder mig aktivt av min målsättning Jag uppnår ofta mina mål 2,9 3,0 2,4 2,2 2,6 2,3 2,9 0,8 2,6 2,6 2,2 1,9 2,4 1,9 2,5 2,9 3,9 2,1 2,9 2,2 4,5 4,4 Gällande hinder till träning upplevde de som inte tränar enligt grundkraven att Stagnation/märker inga resultat, Stress/tidsbrist, Brist på energi/trötthet, Brist på motivation 13