Tillsammans är man mindre ensam? En studie om kvinnor och mäns attityd till social interaktion för trivsel på arbetsplatsen

Transkript

1 Linköpings universitet IBL, Psykologi 2 B-uppsats Handledare: Magnus Emilsson Tillsammans är man mindre ensam? En studie om kvinnor och mäns attityd till social interaktion för trivsel på arbetsplatsen Linda Andersson

2 Abstract En kvantitativ studie har genomförts för att studera eventuella attitydskillnader hos kvinnor och män gällande social interaktion för trivsel på arbetsplatsen. Tidigare forskning har fokuserat på skillnader mellan könen i agerande och kommunikationsmönster. Dock saknas tillräcklig forskning om kvinnor och mäns attityd gentemot social interaktion. Teorierna föranledde en förväntan om att kvinnor skulle ha en mer positiv inställning till den sociala interaktionen för trivsel på arbetsplatsen. Ett fåtal av studiens resultat visade sig vara statistiskt signifikanta. Emellertid indikerade studiens övergripande resultat att en attitydskillnad mellan könen ej är statistiskt signifikant. Nyckelord: Social interaktion, kön, attitydskillnad, arbetsplats.

3 Tillsammans är man mindre ensam? De flesta heltidsarbetande individer tillbringar en stor del av sina liv på arbetsplatsen. Detta gör det oerhört viktigt att trivas på sin arbetsplats, med arbetskamrater och med arbetsuppgifter. Det kan tänkas att den sociala interaktionen med kollegor är mycket viktig för att trivas. Begreppet social interaktion innebär gemensamma sociala aktioner, involverande symbolisk kommunikation och tolkning av den andra individens handling (Charon, 2007). Det finns mycket forskning kring hur kvinnor och män interagerar socialt. Forskning kring hur viktigt individer anser att en fungerande social interaktion är, är dock knapphändig. Detta motiverar studien och gör den intressant. Teorier och tidigare forskning Människan tycks ha ett behov av att tillhöra en grupp (Hogg & Vaughan, 2008). Enligt Charon (2007) är det dock inte människors blotta närvaro som har störst inverkan på en individ, utan den sociala interaktionen med dessa människor. Det unika med människan som varelse har sin grund i förmågan till social interaktion. Genom social interaktion lär vi oss att förstå sociala objekt och symboler. Perspektiv och individers identiteter, jag-koncept samt mind formas. Vid ett socialt samspel har båda parter möjlighet att påverka den andres tankar och handlingar. Den sociala interaktionen gör att samtal och händelser kan ha ett nästintill oändligt antal möjliga utfall. Även samhället i stort påverkas av social interaktion mellan individer (Charon, 2007). Vid diskussion av social interaktion är det nästintill omöjligt att inte nämna begreppet kommunikation närmre. Enligt traditionen är det mannen som för ordet i det offentliga livet och kvinnan i de privata sammanhangen. Ett gammalt franskt ordspråk lyder "Ord är kvinnliga, handlingar är manliga" (Backlund, 1991). Enligt Nilsson (2007) har det visats att män och kvinnor har olika kommunikationsmönster och kommunikationsstil. Kvinnor tycks ha en tendens att söka kontroll genom att ställa krav, konfrontera och ifrågasätta. Män väljer undvikande och rationella strategier (Nilsson, 2007). Young (1996, refererad i Nilsson, 2007) påstår att män är intresserade av att utveckla relationer, oavsett av vad som sker i dem medan kvinnor är mer intresserade av att styra och analysera relationen. Holmes (1994) forskning visar att kvinnor förefaller mer samarbetsvilliga och tydligare uppmärksammar sin samtalspartner. Män ter sig dominera samtalstiden, avbryta mer frekvent och fokusera på innehållet snarare än samtalet i sig (Holmes, 1994). Dessa skillnader kvinnor och män emellan kan således påverka sättet man kommunicerar (Mesthrie, Swann, Deumert & Leap, 2000). En förklaring till att män och kvinnor beter sig olika i vissa sammanhang och på samma sätt i andra, kan förklaras med "social role theory". Beroende på vilket kön vi tillhör förväntas vi vara utrustade med olika karaktärsdrag som gör att vi uppför oss på olika sätt och engagerar oss i olika aktiviteter. Dessa förväntningar påverkar det sociala beteendet (Eagly, Beall & Sternberg, 2004). Flaherty och Richman (1989) påstod att kvinnor både mottar, ger och använder sig av stöd i större utsträckning än män. De har utvecklat en sensitivitet för andras och eget behov av stöd, vilket leder till större kapacitet att ge support (Flaherty & Richman, 1989). Under den litteratursökning som gjordes hittades mycket data kring hur kvinnor och män interagerar. Som tidigare nämnt saknades dock forskning om kvinnor och mäns attityd gentemot social interaktion. Kvinnan tycks mer relationsinriktad än mannen, då de har lättare för att knyta

4 emotionella, sociala kontakter (Flaherty & Richman, 1989). Mannen tycks mer rationell i sitt sätt att kommunicera (Nilsson, 2007). Den befintliga forskningen pekar på att kvinnor har en mer positiv inställning än män till social interaktion. En studie genomfördes för att finna denna eventuella attitydskillnad mellan könen på arbetsplatsen, där många interaktioner sker. Frågan som ställdes var således; finns det någon skillnad mellan kvinnor och mäns attityd till social interaktion för trivsel på arbetsplatsen? Metod En elektronisk enkät utformades för att studera eventuella attitydskillnader hos kvinnor och män gentemot social interaktion för trivsel på arbetsplatser. Enkäten bestod av 23 frågor med en svarsskala från 1-7. Ändpunkt 1 definierades som stämmer inte alls/ mycket dåligt/ inte alls/ inte alls viktigt/ aldrig. Ändpunkt 7 definierades som stämmer helt/ mycket bra/ mycket/ mycket viktigt/ dagligen. Enkäten skickades ut till ett större företag där de anställda frivilligt fick delta i undersökningen. Dock användes även bekvämlighetsurval för att erhålla tillräckligt med data. Enkäten skickades ut till både kommunalt och privat ägda företag, förlagda i Mellansverige, där deltagarna arbetar minst halvtid. Antal enkätutskick var 250 stycken varav 136 besvarades. Bortfallet var således 114 (45,6 %). Av deltagarna var 107 stycken kvinnor och 29 stycken män. Ålderspannet var mellan 20 och 65 år och den totala medelåldern var 41,51 (SD 12,5) år. För kvinnorna var medelåldern 41,68 (SD 12,2) år och för männen (SD 13,9) år. Insamlad data bearbetades i SPSS med hjälp av t-test för två oberoende stickprov. Resultaten redovisas i tabellform. Resultat För att urskilja eventuella attitydskillnader hos kvinnor och män gentemot social interaktion för trivsel på arbetsplatsen genomfördes t-test för två oberoende stickprov. Stickproven bestod av minst halvtidsarbetande individer i Mellansverige. I Tabell 1 redovisas de mest relevanta resultaten för att besvara studiens frågeställning. Dessa frågor berör attityder och tankar kring social interaktion för trivsel på arbetsplatsen. I Tabell 2 redovisas fler resultat vilka även är viktiga för analys. Dessa frågor inriktar sig mer på faktiska handlingar än mentala attityder. För att få ytterligare förståelse om eventuell könsskillnad vad gäller social interaktion redovisas en frekvensfördelning över enkätens enda kvalitativa fråga i Tabell 3.

5 Resultat av fyra stycken av enkätens frågor redovisas i Tabell 1. TABELL 1 Medelvärde (standardavvikelse) på studiens test Män M SD Kvinnor M Hur bra trivs du på din arbetsplats? 5,59 (1,086) 5,51 (1,085) SD Anser du att dina arbetskamrater påverkar din trivsel på arbetsplatsen? Anser du att dina arbetskamrater påverkar ditt välmående? Hur viktigt tycker du att det är med social interaktion med arbetskamrater för din trivsel på arbetsplatsen? 5,86 (0,915) 6,12 (0,949) 4,97 (1,404) 5,33 (1,235) 5,59 (1,350) 6,01 (0,830)* * p<.05, tvåsidigt t-test (n=136) Resultat av fem stycken av enkätens frågor redovisas i Tabell 2. TABELL 2 Medelvärde (standardavvikelse) på studiens test Män M SD Kvinnor M SD Hur viktigt anser du att det är med gemensamma raster? Tycker du om att umgås med dina arbetskamrater utöver arbetstid? Hur viktigt tycker du att det är att umgås med dina arbetskamrater utöver arbetstid? Hur ofta pratar du om dina känslor med dina arbetskamrater på arbetsplatsen? Hur ofta pratar du om privata angelägenheter med arbetskamrater på arbetsplatsen? 4,72 (1,771) 5,35 (1,505) 4,52 (1,595) 4,05 (1,390) 3,28 (1,645) 3,59 (1,654) 3,41 (1,537) 4,16 (1,268)* 3,14 (1,407) 3,73 (1,605) * p<.05, tvåsidigt t-test (n=136)

6 En frekvensfördelning över enkätens enda kvalitativa fråga redovisas i Tabell 3. TABELL 3 Har könstillhörigheten någon betydelse för hur umgängen skapas på din arbetsplats? f Könsfördelningen på arbetsplatsen begränsar valmöjlighet av umgänge Könstillhörighet medför liknande livsstil och gemensamma intressen Könstillhörighet är underordnat liknande livsstil och gemensamma intressen Könstillhörighet har ingen betydelse 38 Vet ej 25 Övrigt 12 Inget svar 14 (n=136) Diskussion Syftet med denna studie var att urskilja eventuella skillnader i kvinnor och mäns attityd gentemot social interaktion för trivsel på arbetsplatsen. Teorier från tidigare forskning skapade förväntningar om större attitydskillnader hos kvinnor och män rörande denna fråga än vad som framkom. Ett fåtal av studiens resultat visade sig vara statistiskt signifikanta. I Tabell 1 återfinns ett signifikant resultat på frågan om hur viktig social interaktion med kollegor är för trivsel på arbetsplatsen. Trots att detta är studiens frågeställning är det ej möjligt att utifrån detta resultat dra en generell slutsats. Studiens övergripande resultat indikerar att en attitydskillnad mellan könen ej är statistiskt signifikant. Då båda könen tycks anse att umgänge med kollegor är en viktig faktor för trivsel på arbetsplatsen, kan ingen generell skillnad urskönjas. Enligt Hogg och Vaughan (2008) har människan ett stort behov av att tillhöra en grupp, vilket indikerar att den sociala interaktionen är av stor vikt på exempelvis en arbetsplats. Holmes (1994) menade att kvinnor tenderar att vara mer samarbetsvilliga än män. Detta förklarar delvis studiens resultat, då de deltagande kvinnorna ansåg att den sociala interaktionen var viktigare än vad männen tyckte. Nilssons (2007) forskning om skilda kommunikationsmönster tycks stämma överens med resultatet på enkätfrågorna om hur ofta man pratar om privata angelägenheter samt känslor med arbetskamrater på arbetsplatsen. I Tabell 2 återfinns ett signifikant resultat vilket indikerar att kvinnorna talar mer om känslor på arbetsplatsen än vad männen gör. Detta tyder på att det finns en viss skillnad i hur de olika könen agerar, men svarar ej på frågeställningen om attityd. Det är ändock intressant då det kan tänkas att agerande ofta är en produkt av tanke. Resultatet styrker Flaherty och Richmans (1989) teori om kvinnan som mer emotionell än mannen. I Tabell 2 redovisas även resultat om hur viktigt gemensamma raster anses vara. Både kvinnor och män tycks skatta detta högt, vilket kan tyda på att social interaktion med kollegor har stor betydelse för trivsel på arbetsplatsen. I Tabell 3 återfinns svaren på frågan om könstillhörighet har någon betydelse för hur

7 umgängen skapas på arbetsplatsen. Den mest frekventa meningen var att könstillhörighet inte har någon betydelse. Detta motsäger Flaherty och Richmans (1989) teori om att kvinnan skulle vara mer benägen att knyta sociala kontakter. Att ta i beaktande är att denna teori uppkom för 20 år sedan och mycket kan ha förändrats i samhället och således i forskningen, sedan dess. I Tabell 3 framgår dock ej på vilket sätt de olika könen interagerar med varandra, men som tidigare redovisat tenderar kvinnor i större utsträckning än män att prata känslor med sina kollegor på arbetsplatsen. Detta styrker återigen Flaherty och Richmans (1989) idéer kring skillnader mellan kvinnor och män. Många deltagare svarade även att könsfördelningen på arbetsplatsen begränsade valmöjligheten av umgänge, vilket tyder på att de arbetsplatser som studerats är endera kvinno- eller mansdominerade. Det går därmed inte att veta om dessa individer föredrar att umgås med samkönade eller det motsatta könet. Liknande livsstil och gemensamma intressen tycks vara väsentligt då umgängen skapas på arbetsplatsen. Dock menade vissa individer att dessa gemensamma faktorer beror på könstillhörighet, medan andra ansåg att individens personlighet är avgörande. Enligt Eagly, Beall och Sternberg (2004) förväntas kvinnor och män bete sig på olika sätt och engagera sig i skilda aktiviteter. Eventuellt kan detta vara en betydelsefull faktor för hur umgängen skapas, då det kan vara svårt att skilja på förväntningar och egna önskemål. Studien genererar idéer för kommande forskning. Ett uppseendeväckande resultat var att kvinnorna ansåg det mer viktigt att umgås med arbetskamrater utöver arbetstid än vad männen ansåg. De manliga deltagarna verkar dock tycka mer om denna typ av umgänge än vad de kvinnliga gjorde. Detta motsägelsefulla resultat är troligen en slump, men kan vara intressant att behandla i framtida forskning. Det bör forskas ytterligare om kvinnor och mäns attityd till social interaktion samt hur denna kan kopplas till arbetsplatsen, då den pusselbiten tycks saknas idag. Metoddiskussion Med de antal enkätutskick som gjordes i studien hade det varit mer lämpligt att tydligare specificera populationen gällande yrke och ålder. Om stickprovet däremot varit större hade populationens spridning varit mer passande. Studien hade eventuellt lett till en mer korrekt generalisering för individer i Mellansverige, arbetande minst halvtid. I studien var könsfördelningen obalanserad, då det var betydligt fler deltagande kvinnor. Detta påverkar den externa validiteten negativt. Den interna validiteten var relativt hög då samtliga deltagare svarade på en identisk enkät där de flesta frågor var obligatoriska. De kringliggande omständigheterna som kan ha påverkat deltagarnas svar bör tas i beaktande. Det kan tänkas att de svarat på enkäten på arbetsplatsen, vilket kan innebära att de befunnit sig i en stressig miljö. Det går heller inte att försäkra sig om att de utvalda deltagarna själva har svarat, då enkäten var helt anonym. Bortfallet var förhållandevis högt och hade kunnat minimeras genom ett antal åtgärder. Enkäten skickades endast ut vid ett tillfälle och med en påminnelse hade svaren troligtvis blivit fler. Deltagarna fick ett visst antal dagar på sig att besvara enkäten då den endast tog ett par minuter att genomföra. Möjligen uppfattades denna tidsram som begränsande för de individer som ej valde att delta. Det kan även tänkas att detta bortfall beror på ett ointresse för ämnet och/eller en känslighet inför frågorna. Eventuellt är det svårt att nå individer som hyser ett stort missnöje till sin arbetsplats. Enkäten kunde ha utformats på ett annorlunda sätt. Genom tydligare instruktioner hade insamlad data varit mer lättarbetad och färre eventuella missförstånd uppstått.

8 Slutsats Studiens resultat indikerar ej någon större skillnad mellan kvinnor och mäns attityd gentemot social interaktion för trivsel på arbetsplatsen. Man kunde endast urskönja en signifikant skillnad på två variabler vilket emellertid ej är tillräckligt för att finna en generell attitydskillnad hos kvinnor och män i denna fråga.

9 Referenslista Backlund, B. (1991). Inte bara ord. En bok om talad kommunikation. Lund: Studentlitteratur. Bryman, A. (2007). Samhällsvetenskapliga metoder. Elanders Hungary: Liber AB. Charon, J. M. (2007). Symbolic Interactionism. London: Prentice Hall. Eagly, A. H, Beall, A. E. & Sternberg, R. J. (2004). The psychology of gender. New York: The Guilford Press. Hogg, M. & Vaughan, G. (2008). Social Psychology. London: Prentice Hall. Flaherty, J. & Richman, J. (1989). Social science & medicine. 28, s Mesthrie, R., Swann, J., Deumert, A. & Leap, W.L. (2000). Introducing Sociolinguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press. Nilsson, B. (2007). Nära relationer. Introduktion till relationspsykologi. Malmö: Liber AB.