Eurekas historik Kapitel 4 Gunnel Berlin Projekt Eureka startade på Åsenskolan i Kungshamn hösten 2002 med syfte att värna om konsten som en bro mellan konkret och abstrakt tänkande. Det skedde med stöd av Stiftelsen Framtidens Kultur och Sotenäs Kommun. Projektet har utvecklats och vuxit under de sju år som det har pågått, från att från början omfatta en halvtidstjänst till att sedan 2005 två halvtidstjänster. Åsenskolan byggdes i anslutning till mellan- och högstadieskolan i Kungshamn och invigdes år 2000. Tidigare hade det funnits två lågstadieskolor i samhället och det förde med sig en del praktiska komplikationer avseende bl.a. slöjd- och idrottsundervisning samt bespisning. Därför, eftersom samhället är litet och avstånden korta, så beslöt man att slå ihop de båda. Man tog bort lågstadieklasserna från Kungshamns skola, som är belägen nedanför backen i förhållande till Åsenskolan och lade alla årskurser från 0 till 2 på Åsenskolan. Inför skolans start ansökte Sotenäs kommuns kulturansvarige, Britt Wall och projektets initiativtagare Gunnel Berlin om stöd för projektidén hos Stiftelsen Framtidens Kultur. Detta beviljades emellertid inte och idén fick två år på sig att gro innan det var dags för nästa ansökan. Denna gång beviljades projektet och Eureka startade i augusti 2002 genom att Gunnel anställdes på halvtid och inledde ett samarbete med skolans samtliga åtta klasslärare. Under de första två åren fanns det pengar i budgeten för att ta in musiker, dansare och skådespelare under kortare perioder. En av dem som arbetade då var skådespelerskan Eva Dal, som senare anställdes 2005, även hon på halvtid. Vi har besökt andra skolor och fått inspiration. Mycket av det vi gör med käppar och koreografier har vi fått av Ewa Olsson och Barbro Rydin på Pilängsskolan i Landskrona. Efter den inledande projekttidens slut, 2004, gjordes en utvärdering av Karin Thörne vid Karlstads Universitet, samt en dokumentation av Gunnel Berlin. Den senare ledde så småningom fram till en inspirationsbok om arbetssättet med titeln Eureka en idébok om konstens väg till matematiken och tvärtom. (2005) Projektet skulle alltså läggas ner i oktober 2004, men andra möjligheter infann sig. I april 2004 övertogs ett hotell i kommunen av nya ägare, Lars och Helena Ericson. De bjöd in kommunens kulturarbetare till en diskussionskväll om hur man skulle kunna använda den konsthall som de disponerade i Kungshamns hamn. Vi föreslog då att man skulle kunna visa de arbeten som barnen gjort under åren. Ericsons blev intresserade och Eureka kunde alltså avslutas med att alla elever som deltagit, visade var sin bild, inramad och med passepartout. Utställningen uppskattades, inte minst av Ericsons, som föreslog att man skulle göra en liknande nästa år. Under ett flödande samtal, i vilket Gunnel förklarade att projektet skulle avslutas, erbjöd sig Lars Ericson att sponsra projektet, vilket gjorde att man kunde göra en förfrågan hos kommunen om möjligheterna att fortsätta verksamheten. Den dåvarande kommunchefen, Lars Fröding, skrev ett tjänstutlåtande och detta resulterade i att kommunen beslutade att tillskjuta en knapp halvtidstjänst till utbildningsnämndens budget. Under ett års tid fortsatte projektet utan materialbudget och utan möjlighet att ta in övriga kulturpedagoger, men med den bildkonstnärliga verksamheten intakt. Genom Sparbanksstiftelsen Västs stöd fick projektet 251
medel till ytterligare en halvtidstjänst och Eva Dal kunde anställas i augusti 2005 för en period av tre år. Projektet omfattar idag framför allt konstarterna drama, rörelse, rytm och bild och delas dels mellan arbete direkt med elever och klasslärare som tidigare och dels med fortbildningsarbete och handledning för pedagoger runt om i kommunen som vill arbeta med Eurekas metod. Utställningarna på Havsnära ägde rum varje år från 2004 2007, tills hotellet bytte ägare. De gav föräldrar, barn och allmänhet en inblick i hur vi arbetar med konst i skolan och fick även en del publicitet genom pressen i området. Eva är scenkonstnär i grunden, med en nära koppling till musik och ljud. Eva introducerade dessutom Ronnie Gardiners Rythm Method, RGRM, på skolan. Kort kan metoden beskrivas som en multisensorisk rytmträning som aktiverar synsinnet genom färg, form och text, hörselsinnet genom att man lyssnar till rytm och takt, det kinestetiska genom rörelser man utför och talförmågan genom att man benämner de olika rörelserna vid namn. Metoden innebär att man måste vara helt koncentrerad på uppgiften, annars har man inte en chans att följa med. Vi använder den som ett sätt att träna koncentration, rytmkänsla och lyssnande. Eftersom metoden kräver en speciell utbildning, beskriver vi den inte närmare i vår praktiska del, utan intresserade hänvisas till metodens hemsida www.rgrm. se. Eftersom rytmen är en viktig del av vår verksamhet och vi är sju pedagoger på skolan som har RGRM-utbildningen, har vi en nära relation till RGRM Nordic, som är det bolag som driver den verksamheten vidare. Gunnel Berlin sitter i styrelsen för RGRM Nordic, ansvarig för det som har med metodens kopplingar till skolarbete att göra. Projektet har kunnat följa Åsenskolans klasser till mellanstadiet, eftersom eleverna fortsätter i sina klasser, ofta med samma lärare när de kommer till årskurs 3 på Kungshamns skola. Åsenskolan och Kungshamns skola är förbundna genom en liten väg som är cirka 150 meter lång. Däremot kan projektet inte följa med eleverna upp på högstadiet, eftersom klasserna splittras upp inför årskurs 7 och blandas med elever från hela kommunen. 252 Vi har inte arbetat i samtliga klasser, två halvtider räcker inte till för det. Vi har valt ut ett antal, främst beroende på schematekniska aspekter samt lärarnas engagemang och vilja att arbeta utifrån Eurekas målsättning. Vi jobbar i cirka åtta klasser per år. I några klasser har vi arbetat samtidigt med drama, rytm, rörelse och bild, i de flesta var för sig. Det är väldigt spännande att arbeta med alla disciplinerna parallellt, eftersom en övning i en disciplin ofta ger inspiration i en annan. Samarbetet med klasslärarna är av största vikt, och även om det ibland är svårt att få till planering, uppföljning och reflektion i en fulltecknad vardag, så kan vi inte nog betona hur viktigt det är att knyta an det klassen arbetar med, så att vi får in olika aspekter på det område som eleverna arbetar med. Vi har inga avsikter att vara någon slags gubben-i-lådan, som kommer inhoppande och gör något kul utan övrigt sammanhang och mening. De första årens arbete handlade mycket om bildkonstens koppling till matematiken, eftersom det är ett möte mellan områden som intresserar oss mycket. Det har gjort att vi har deltagit i Matematikbiennaler och mässor som Skolforum. Vid matematikbiennalen i Malmö 2006 mötte vi universitetsadjunkten och matematikdidaktikern Anita Sandahl från Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping. Hon höll ett föredrag med titeln Konst som matematik och matematik som konst och efteråt insåg vi att vi tillsammans hade både praktisk och teoretisk kompetens. Det har lett till att vi arbetar tillsamman i kurser där lärarstudenter upptäcker olika sätt att använda konstarterna inom matematikundervisningen. Anita har gjort oss uppmärksamma på frågandets betydelse i didaktiska
situationer, vilket har varit mycket viktigt för våra tankar. Hon är också en av de fem som på uppdrag av Skolverket arbetar med den nya kursplanen i matematik. Vi arbetar även med fortbildning för pedagoger och andra som är intresserade av konstarterna i lärandet genom studiedagar, workshops, osv., dels i enskilda skolor, men också på högskolor och vid olika evenemang som har med skolutveckling att göra. Att vetenskapligt forska på hur kulturella uttryck och dess effekter påverkar lärandet verkar vara en uppgift lika omfattande som omöjlig. Genom professor Rolf Ekman vid Sahlgrenska Akademin har Eureka fått kontakter med forskare inom olika områden, främst neurologer och pedagoger. Projektet har även blivit föremål för en pilotstudie i Fyrbodalinstitutets regi. Syftet var att undersöka hur arbetssättet påverkar elevernas koncentration, uthållighet och motivation samt känsla av sammanhang. Slutsatserna från den studien är ännu inte helt sammanställda. Naturligtvis funderar vi på hur man kan med bestämdhet påstå att elevers möjlighet att uttrycka sig konstnärligt har påvisbara effekter på deras förmåga att förstå sammanhang och begrepp. Hur vet vi om en förbättring hos en elev beror på att det för tillfället är bättre hemma, om eleven trivs bättre med sin nya lärare, har fått en god vän eller tycker om att dansa? Komplexiteten i våra liv är så stor att det kan synas omöjligt att skilja ut olika faktorers påverkan. Forskningens tradition står att finna i analysen medan kulturen ofta handlar om syntes. Behöver det innebära stängda dörrar dem emellan? Vi hoppas innerligt att så inte är fallet och ser fram emot studier som kan visa vilka tendenser som framträder inom vårt område. Eureka har också tagit initiativet till några större seminarier om kultur, pedagogik och hjärnan. Det första ägde rum på Havsnära i Kungshamn i samarrangemang med kulturkonsulenterna i Västra Götaland. Syftet var att sammanföra konstnärer, konstpedagoger och andra som arbetar med konstarterna i skolan i regionen. Senare samma år gjordes en fortsättning i Göteborg. Vidare bjöd vi under 2008 in, med stöd av stiftelsen Framtidens Kultur, till två konferenser på temat Kultur, skola och forskning. Människor med kunskap på kulturområdet, pedagogiken och neurologin föreläste och samtalade med över 180 deltagare från skola och kulturliv. Intresset var stort, många som har arbetat med kultur inom skolan värld under decennier brinner av iver att se de här frågorna komma upp på agendan. Vi är också för närvarande delaktiga i arrangemanget av en rektorsutbildning som anordnas på Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn, även den med stöd av Stiftelsen Framtidens Kultur. Det är av stor vikt att skolledare är engagerade i kulturella frågeställningar, för att dessa skall kunna bli fruktbara och berika skolans arbete. Det finns gott om både hinder och möjligheter när det gäller att arbeta med konstnärliga uttryck i skolan. Att förneka hindren nyttjar föga, de kvarstår vare sig vi vill se dem eller inte. Att förneka möjligheterna har gjorts länge nog. Vårt arbete förutsätter att vi tror på möjligheterna, annars skulle vi inte befinna oss mitt i denna dynamiska process. Inte så att vi tror att kulturella uttryck i skolan skulle kunna frälsa skolan från dess problem, men för att vi erfar den stora potentialen för utveckling hos individen och i gruppen. 253
254
Litteratur: Alfons, H. red. (1983). Poesiboken. Stockholm: Natur och Kultur Altschuler, S. & Nordqvist, S. (1994). Begynnelsen. Stockholm: Bokförlaget Opal Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur. Bauer, J. (2007). Varför jag känner som du känner. Stockholm: Natur och Kultur. Barcsay, J. (1965). Anatomia per l artista. Milano: A. Vallardi Editore Balfe Arbman, C. (2006). Saga lär sig japanska. Stockholm: Kokoro books Beech, R. (2001). A Handbook of origami. London: Southwater Bergström, M. (1997). Svarta och vita lekar. Kaos och ordning i hjärnan om det lekande barnet. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Bergström, M. (1997). Neuropedagogik. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Berlin, G. (2005). Eureka konstens väg till matematiken och tvärtom. Sundbyberg: Ekelunds förlag. Biedermann, H. (1991). Symbollexikon. Stockholm: Bokförlaget Forum. Bischoff, U. (1990). Edvard Munch. Köln: Taschen Bjerke, Björn: www.vgregion.se/sv/regionkansliet/tillvaxt--utveckling/regionutveckling/naringsliv/innovationer-och-nyforetagande/den-foretagsamma-forvaltningen-/ 090526 Björk. I. & Lofterud, C. (1983). Vårens blommor. Stockholm: Natur och Kultur Björklund, L.-E. (2008). Från novis till expert. Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier. Curre (1970). Homo sapiens. Lund: Bokförlaget Corona AB Dahl, K & Nordqvist, S. (1994). Matte med mening. Stockholm: Alfabeta bokförlag Dahlman, Y. (2004). Kunskap genom bilder. Uppsala: SLU service. Damasio, A. (2004). På spaning efter Spinoza. Stockholm: Natur och Kultur. Damasio, A. (1999). Descartes misstag. Stockholm: Natur och Kultur. Deicher, S. (2004). Mondrian. Köln: Taschen Düchting, H. (1990). Wassily Kandinsky. Köln: Taschen Enzensberger, H.M. (2001). Sifferdjävulen. Stockholm: Alfabeta Ericsson, C. & Lindgren, M. (2007). En start för tänket, en bit på väg. Karlstad: Region Värmland. Escher, M.C. (2002). M.C. Escher. Köln: Taschen Fogel, A. (1993). Developing through relationships. Chicago: The University of Chicago Press. Fromm, E. (1971). Flykten från friheten. Stockholm: Natur och kultur. Gardner, H. (2001). Intelligenserna i nya perspektiv. Jönköping: Brain Books. Goldberg, E. (2003). Den civiliserade hjärnan. Lund: Studentlitteratur. Goldberg, E. (2006). Visdomens paradox. Lund: Studentlitteratur. Gripe, M. (1962). Hugo och Josefin. Stockholm: Bonniers juniorförlag. Gärdenfors, P. (2000). Hur Homo blev Sapiens. Nora: Nya Doxa Hart, T. & Hellard, S. (1994). Leonardo da Vinci. Skällinge: Beta Pedagog Hassler, G. red. (1993). Kosmisk hembygd. Stockholm: En bok för alla Healy, J. M. (1999) När hjärnan börjar skolan. Jönköping: Brain Books. Hellsing, L & Ströyer, P. (1966). Boken om bagar Bengtsson. Stockholm: Rabén & Sjögren Henrikson, A. (1982), Verskonstens ABC. Höganäs: Bra Böcker Hoberg A. & Friedel, H. (1992). Gabriele Münter. München: Prestel-Verlag Jackson, P. (2000) Origami och papperskonst. Stockholm: Valentin Förlag Kruse, A. (1914). Åskådningsmatematik. Stockholm: Norstedts Liedman, S.-E. (2002). Ett oändligt äventyr. Stockholm: Bonnier Pocket. 255
256 Lindgren, B. (2000). Vi leker att du är en humla. Stockholm: Rabén & Sjögren Bokförlag Lindqvist, C. (1989) Tecknens rike. Stockholm, Bonnier Fakta AB Läsförlaget (2006). Gaudí. Trångsund: Läsförlaget Malmer, G. (1999). Bra matematik för alla. Lund: Studentlitteratur. Mayo, M & Brierly, L. (1996). Skapelsemyter. Stockholm: Alfabeta bokförlag Millroth, T. (1989). Lennart Rodhe. Stockholm: Sveriges Allmänna Konstförening Nationalencyklopedin. (1991). Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker Néret, G. (2002). Matisse cut-outs. Köln: Taschen Nordström, G. (2005). Skapelsemorgon. Sävedalen: Warne förlag Norelius, E. (1989). Petter och hans fyra getter. Stockholm: Valentin Förlag Ohlsson, K. Forget about blank slates, artikel från www.case.edu/pubs/cwrumag/summer2003/features/brainstorm 20070628 Olsen, S. (2006). Gyllene snittet. Stockholm: Schibsted Förlagen Purce, J. (1974). The Mystic Spiral. Journey of the Soul. London: Thames and Hudson Robinson, Ken: http://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html, 090621 Rodari, G. (1973), Fantasins grammatik. Göteborg: Bokförlaget Korpen Ryberg, K. (1991). Levande färger. Västerås: Ica Bokförlag Rådbo, M. (1996). Rymdens gåtor! Stockholm: Bokförlaget Opal Rådbo, M. (1998). Runt i rymden. Stockholm: Bokförlaget Opal Scagell, R. (2004). Atlas över stjärnhimlen. Stockholm: Bonnier Carlsen Bokförlag Schattschneider, D & Walker, W. (1991). M.C. Escher Kalejdocykler. Köln: Taschen Schilhab, T.S.S. & Steffensen, B. (red.) 2009. Nervpirrande pedagogik. Stockholm: Liber Skolverket (2006). Lpo 94. Stockholm. Stensman, M. (1995). Rodhe som textilare. Stockholm: Norstedts förlag Svenska Haiku Sällskapet, (2004). Haiku förvandlingar. Stockholm: Östasieninstitutet Thörne, K. (2004). Utvärdering av projekt Eureka. Sotenäs kommun Tudor Sandahl, P. (2001). Ordet är ditt. Stockholm: Wahlström & Widstrand Wade, D. (2006). Symmetri. Stockholm: Schibsted Förlagen Walther, I. (1990). Pablo Picasso. Köln: Taschen www.ludd.luth.se/~mcgreag/japan/origami 090829 Zull, J. E. (2002) The art of changing the brain. Sterling: Stylus publishing. Zweite, A. (1991). Der Blaue Reiter. Munchen: Prestel-Verlag