2013-10-24 Dnr 5.2-9474/2011 1(5) Avdelningen för Kunskapsstyrning Catrine Kaunitz catrine.kaunitz@socialstyrelsen.se Redovisning av uppdrag att utveckla en riskbedömningsmanual till sociala insatsgrupper Regeringen beslutade i mars 2011 att uppdra åt Rikspolisstyrelsen (RPS) att i ett antal kommuner eller stadsdelar initiera en pilotverksamhet med sociala insatsgrupper för unga som riskerar att utveckla en varaktig kriminell livsstil (Ju2011/1906/KRIM). Inom ramen för uppdraget fick Socialstyrelsen i uppdrag att dels ta fram en vägledning för samverkan i sociala insatsgrupper, dels att utveckla en riskbedömningsmanual som verktyg i arbetet med att identifiera vilka unga som löper risk att utveckla en varaktig kriminell livsstil. Rikspolisstyrelsens huvuduppdrag samt Socialstyrelsens vägledning rapporterades till regeringen 31 oktober 2012. Rikspolisstyrelsens pilotprojekt om sociala insatsgrupper Sociala insatsgrupper är en samverkansform mellan socialtjänsten, polisen och övriga berörda myndigheter på lokal nivå. Syftet är att använda den samlade kompetensen i arbetet med ungdomar som riskerar att hamna i en varaktig kriminell livsstil. Även unga som vill bryta med ett kriminellt nätverk ska kunna få stöd och hjälp. Samverkan förutsätter att den unge själv, samt vårdnadshavaren om den unge är under 18 år, samtycker till informationsutbyte mellan berörda myndigheter. En individuell åtgärdsplan ska upprättas i varje enskilt fall, där det framgår vilka åtgärder som ska vidtas, av vem och när. Totalt ingick 12 områden i Rikspolisstyrelsens pilotprojekt. Under projekttiden juni 2011 till september 2012 blev drygt 90 ungdomar aktuella för en social insatsgrupp. Slutsatsen från den oberoende utvärdering som Rikspolisstyrelsen lät genomföra parallellt med pilotprojektet visade att de lokala samarbetsformerna utvecklats i olika omfattning i områdena. Utvärderingens design tillåter inte några slutsatser när det gäller effekter på individnivå men studien visar att den övergripande målsättningen med projektet, att utveckla lokala samarbetsformer, uppfylldes i relativt hög utsträckning. En rad svårigheter identifierades i studien, exempelvis när det gäller att få ungdomar att samtycka till informationsutbyte mellan de SOCIALSTYRELSEN 106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00 Fax 075-247 32 52 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se
SOCIALSTYRELSEN 2013-10-24 Dnr 5. 2-9474/2011 2(5) olika myndigheterna, sekretessfrågan samt otillräckliga personella resurser både på polismyndigheterna och inom kommunen (1). Socialstyrelsens implementering Eftersom tidsramen för uppdraget inte medgav utveckling och vetenskaplig prövning av en riskbedömningsmanual samt att det redan existerar flera relevanta metoder, fattade berörda myndigheter ett gemensamt beslut (2) om att använda en befintlig metod, Structured Assessment of Violence Risk in Youth (SAVRY) SAVRY har utvecklats i USA (3) och svensk översättning och fackgranskning har genomförts av Niklas Långström, Centrum för våldsprevention, Karolinska institutet (4). Sedan SAVRY utvecklades 2002 har ett 30-tal studier publicerats internationellt vilka visar att metoden står sig väl i jämförelse med andra beslutsstöd, bland annat när det gäller prediktiv förmåga (5,6). För närvarande pågår en svensk longitudinell studie vars resultat kommer att publiceras nästa år. SAVRY utgår från 24 riskfaktorer och sex skyddsfaktorer som forskning har påvisat har betydelse för ungas återfall i allvarlig brottslighet. Faktorerna värderas var och en för sig på tre nivåer: låg, medel eller hög risk. Informationen vägs samman till en helhetsbedömning av den unge, familjen och dennes sociala situation. En korrekt genomförd skattning med SAVRY innebär en strukturerad helhetsbedömning av ungas risk för återfall i våldsbrott/andra former av allvarlig kriminalitet och ett stöd i planeringen av behandling och andra insatser för att förhindra fortsatt kriminalitet. Förutom att SAVRY bedömdes vara den mest lämpliga metoden att implementera fanns också en svensk organisation som kunde utbilda i metoden. Avtal för detta ändamål träffades mellan Socialstyrelsen och Forskningscentrum för psykosocial hälsa (FORUM) vid Centrum för psykiatriforskning i oktober 2011. Grundkursen i SAVRY omfattade fyra heldagar, två handledningstillfällen, två implementeringsdagar samt en heldagsföreläsning. I januari 2012 hade 44 socialsekreterare från de 12 pilotområdena utbildats i SAVRY. Nio områden deltog även i implementeringsdagarna. Uppföljning av implementeringen av SAVRY För att följa upp implementeringen av SAVRY fick kontaktpersonerna i de 12 områdena besvara en enkät. I september 2013 hade svar erhållits från samtliga. Pilotprojektet om sociala insatsgrupper avslutades i september 2012. Därefter ligger ansvaret för det fortsatta arbetet med sociala insatsgrupper hos kommunerna eller andra berörda aktörer lokalt. I september 2013 arbetade tio av de 12 ursprungliga områdena med sociala insatsgrupper, och de två områden som inte gjorde det hade för avsikt att komma igång.
SOCIALSTYRELSEN 2013-10-24 Dnr 5. 2-9474/2011 3(5) Från att socialsekreterarna var färdigutbildade i maj 2012 till och med augusti 2013 har 52 SAVRY-utredningar genomförts i åtta områden. Fyra av de 12 områden som deltog i utbildningen har inte använt SAVRY efter utbildningen. Genomsnittet i de åtta områden som gjort utredningar var 6,5 med en variation mellan två och 12 utredningar. Inget område har använt SAVRY i samband med den initiala bedömningen av om en ungdom var lämplig för sociala insatsgrupper. Istället har utredningarna gjorts efter att beslutet fattats om att sociala insatsgrupper är lämpligt och samtycke tagits in. Utredningen har då använts för att bedöma lämpliga behandlingsinsatser. Orsakerna till det uppges vara att flertalet ungdomar som var aktuella för social insatsgrupp redan var kända och utredda av socialtjänsten och att det därför inte fanns behov av en omfattande utredning. Ett pilotområde efterfrågade en screeningmetod för att bedöma lämplighet för social insatsgrupp i ett tidigare skede och man arbetade också aktivt med att ta fram en sådan. Övriga områden ansåg att de arbetssätt som redan används för att identifiera ungdomar som är lämpliga för social insatsgrupp fungerar tillfredsställande. Ett av de 12 områdena planerade att börja använda SAVRY som initial bedömning. Ett av de fyra områden som inte använt SAVRY uppgav att de istället använde bedömningsmetoden ESTER som de använde innan SAVRY implementerades. I två områden som inte använde SAVRY kunde man inte uppge någon anledning till varför SAVRY inte användes. I det fjärde området ansåg man sig ha tillräcklig kännedom om ungdomarna, både för att bedöma lämplighet för sociala insatsgrupper och för vilka insatser som var lämpliga. På frågan om man använder SAVRY även efter projekttiden svarade tre områden att de gjorde det och sju att de hade för avsikt att komma igång. I två av dessa sju områden är det dock ett problem att flertalet av dem som gick SAVRY-utbildningen avslutat sin anställning. Två områden hade inte för avsikt att börja använda SAVRY eftersom man ansåg att Barns behov i centrum (BBIC) som redan används uppfyller de behov man har. Socialstyrelsens sammanfattning av uppdraget Uppföljningen visar att SAVRY använts i någon form i åtta av de 12 pilotkommuner som deltog i utbildningen. Huvudsakligen har metoden använts som en del av behandlingsplaneringen och inte för att identifiera vilka ungdomar som kan bli aktuella för en social insatsgrupp. De allra flesta områden uppgav att detta sätt att arbeta fungerade tillfredsställande och samtliga ansåg att SAVRY är en lämplig metod att använda i utredningsarbetet runt ungdomar som begår brott. En möjlig förklaring till att SAVRY inte använts i alla områden och i större utsträckning är att utbildningen skedde parallellt med formateringen av samverkansgrupperna och metoden var inte implementerad förrän i slutskedet av projektet. Att börja arbeta med en ny metod som en del av
SOCIALSTYRELSEN 2013-10-24 Dnr 5. 2-9474/2011 4(5) ett projekt som är inne i sin slutfas är knappast idealt då en stabil organisation är en grundläggande förutsättning när det gäller att implementera nya arbetsmetoder (7). En ytterligare förklaring till att SAVRY inte användes i högre utsträckning kan vara att förutsättningarna inte var optimala i flera av verksamheterna. Låg genomströmning av ungdomar och otillräckliga resurser när det gäller personal är exempel på svårigheter. Andra tänkbara förklaringar är bristande erfarenhet, tradition och kunskap när det gäller att använda systematiska bedömningsmetoder i klientarbetet. Rikspolisstyrelsen har sedan februari 2013 i uppdrag från regeringen att aktivt fortsätta stödja utvecklingen och spridningen av arbetet med sociala insatsgrupper. En viktig del i det arbetet är att använda en standardiserad riskbedömningsmetod som exempelvis SAVRY för att identifiera ungdomar med hög risk för fortsatt kriminalitet. Om en sådan bedömningsmetod implementeras lokalt är det viktigt att det arbetet vägleds av vetenskaplig kunskap om förändringsarbete (8,9), exempelvis att implementeringen vägleds av en behovsinventering för att klargöra om en ny bedömningsmetod behövs, god förankring innan förändringsarbetet inleds, tydliga mätbara mål med kontinuerlig feedback på arbetets utveckling och en ledning som prioriterar och stödjer verksamheten. Referenser 1.Wollter, F. Kassman A, Oscarsson L. Utvärdering av sociala insatsgrupper. Individinriktad samverkan kring unga i riskzonen. Stockholm. Ersta Sköndal högskola; 2012. 2. Projektplan. Sociala insatsgrupper m.m. Stockholm. Rikspolisstyrelsen; 2011. 3. Borum, R. Bartel P, Forth A. Manual for the structured assessment of violent risk in youth (SAVRY). Consultation version 1ed: University of South Florida; 2002. 4. Långström, N. SAVRY-Structured Assessement of Violence Risk in Youth (svensk översättning). Stockholm. Centrum för våldsprevention. Karolinska institutet; 2004. 5. Dolan M, Rennie C. The structured Assessment of Violence Risk in Youth (SAVRY) as a predictor of recidivism in a UK cohort of adolescent offenders with conduct disorder. Psychological Assessment. 2008; 20:35-46. 6. Catchpole R, Gretton H. The predictive validity of risk assessment with violent young offenders. Journal of Justice and Behaviour. 2003; 30(6): 688-708. 7. Fixsen D, Naoom S, Blase K, Friedman R, Wallace F. Implementation Research: A synthesis of the Literature: Tampa, FL: University of South Florida, Louis de la Parte Florida Mental Health Institute, The National Implementation Research Network; 2005. 8. Roselius, M. & Sundell, K. (red.) Att förändra socialt arbete. Forskare och praktiker om implementering. Stockholm: IMS och Gothia; 2008.
SOCIALSTYRELSEN 2013-10-24 Dnr 5. 2-9474/2011 5(5) 9. Jensen, I., Jäderland, A., Shäfer Elinder, L. & Sundell, K. Om implementering. Socialstyrelsen; 2012.