i KAK-kommunerna Jämförande granskning av kostnader för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser

Revisionsrapport 2010 Genomförd på uppdrag av revisorerna Mars 2010 KAK-kommunerna Jämförande granskning av kostnader för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser i KAK-kommunerna

Innehållsförteckning 1. Sammanfattning... 2 2. Inledning... 3 2.1. Bakgrund... 3 2.2. Revisionsfrågor... 4 2.3. Avgränsning... 4 2.4. Metod och genomförande... 4 3. Kostnad för ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser... 5 3.1. Budget och utfall Ekonomiskt bistånd... 5 3.2. Nyckeltalsjämförelse... 7 3.3. Medelbidrag per månad... 9 3.4. Kostnader för arbetsmarknadsinsatser...11 3.5. Ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser...13 4. Kommunernas organisation...13 4.1. Kungsör...13 4.2. Arboga...14 4.3. Köping...15 4.4. Kommentar...16 5. Riktlinjer för ekonomiskt bistånd...17 5.1. Ekonomiskt bistånd...17 5.2. Definition av riktlinjer...18 5.3. Kungsörs kommun...18 5.4. Arboga kommun...19 5.5. Köpings kommun...19 5.6. Skillnader mellan kommunernas riktlinjer...20 5.7. Bedömning...22 6. Tillämpning av riktlinjer Journalgranskning...22 6.1. Tillvägagångssätt...22 6.2. Kungsör...22 6.3. Köping...23 6.4. Arboga...23 7. Sammanfattande bedömning...23 7.1. Hur ser riktlinjerna ut och vilka skillnader finns?...24 7.2. Vad beror eventuella skillnader på?...24 7.3. Tillämpas dessa riktlinjer i kommunerna på ett tillfredsställande sätt?...24 7.4. Finns det förklaringar till kostnadsskillnaderna?...24 Bilaga 1 - Modell för analys av utfallet för ekonomiskt bistånd... 1 Bilaga 2 - Analysmodell utvecklad av Socialstyrelsen... 3 1

1. Sammanfattning Ernst & Young har på uppdrag av de förtroendevalda revisorerna i KAK-kommunerna (Köping, Arboga och Kungsör) genomfört en jämförande granskning av de tre kommunernas kostnader för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser. Syftet med granskningen har varit att bedöma ändamålsenligheten i tillämpningen av försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser samt undersöka huruvida eventuella skillnader kan vara orsak till att de tre kommunerna har så olika kostnader. Den genomförda granskningen visar att de skillnader som framkommit mellan kommunernas riktlinjer i första hand avser vad riktlinjerna omfattar och i vilken omfattning som den skäliga levnadsnivån för olika ändamål har definierats som andel av prisbasbeloppet. Köpings kommuns riktlinjer täcker till exempel in flera bidragsändamål och beskriver dessutom handläggningsrutinen. Sammantaget görs dock bedömningen att de skillnader som finns mellan kommunernas riktlinjer vad gäller försörjningsstödet inte kan förklara differensen i kostnaderna för ekonomiskt bistånd. En förklaring till skillnader som finns mellan kommunernas riktlinjer beror sannolikt på vilken tradition som finns i respektive kommun beträffande hur man utformar riktlinjerna. Det finns ingen övergripande normering kring vad som ska ingå i riktlinjerna och hur de ska utformas. Det finns också skillnader mellan kommunerna hur de tolkar socialtjänstlagen och vilken ambitionsnivå man har i förhållande till den. Den bedömning som görs vid journalgranskningen är att det inte på ett tydligt sätt framgår om riktlinjerna tillämpats på ett ändamålsenligt sätt eller ej. Våra underlag visade istället, i varierande grad, på ett antal brister i handläggningen och dokumentationen. I vissa fall tycks det föreligga brister vad gäller systematik, utredning, förekomst av handlingsplaner m.m. En generell iakttagelse är att utförda kontroller av biståndssökandes uppgifter ofta inte fanns verifierade. De indikationer på brister i handläggning och systematik som framkommit har dock sannolikt betydelse dels för rättssäkerheten, dels för verksamhetens effektivitet. Av jämförelsen har framkommit att kostnaderna för ekonomiskt bistånd är höga för Arboga kommun och mycket höga för Köpings kommun. Kostnaderna har ökat för samtliga kommuner under 2009. Relativt sett har dock kostnaderna i Köping ökat minst, vilket kanske kan tolkas som att de förändringar som vidtagits i verksamheten har börjat få en viss effekt. En skillnad är att Arboga kommun satsar betydligt mer på arbetsmarknadsinsatser jämfört med Köping och Kungsör. Det har också framkommit att Arboga är den kommun som tydligast tillämpar den s.k. arbetslinjen där personer som är arbetsföra konsekvent remitteras till arbetsmarknadsenheten. Detta arbetssätt påverkar med stor sannolikhet medelbidragstiden positivt, det vill säga att den blir kortare. I den här jämförelsen kan konstateras att Köping har de högsta kostnaderna för ekonomiskt bistånd beroende på en högre andel biståndshushåll, en längre genomsnittlig bidragstid och ett högre genomsnittsbidrag. Vår bedömning är att kommunernas olika kostnader för ekonomiskt bistånd i första hand beror på skillnader vad gäller förekomsten av olika strukturella faktorer i kombination med skillnader i arbetssätt/arbetsmetoder. Utifrån vad som framkommit i granskningen vill vi lyfta fram ett antal ytterligare faktorer som kan bidra till att förklara kostnadsskillnaderna för ekonomiskt bistånd och som förefaller vara gemensamma nämnare för de tre kommunerna. 2

Målstyrning av verksamheten sker i begränsad utsträckning. Användning av mål, nyckeltal/indikatorer, uppföljning, avvikelseanalys och åtgärder bör kunna ske i betydligt större utsträckning. Budgeten för ekonomiskt bistånd fungerar inte som styrinstrument. Förklaringen kan ha ett samband med att den inte upplevs som realistisk. Uppföljning och analys av verksamheten förefaller inte genomföras eller har inte tidigare genomförts på ett systematiskt sätt. Analysmodeller som stöd för uppföljningsarbetet används inte. Handläggningsprocessen är inte kvalitetssäkrad. Ärendegranskningen indikerar att det i varierande grad finns brister i dokumentation och systematik. Arbetsplaner framgår i begränsad utsträckning, utredningarna är inte heltäckande och genomförda kontroller är inte verifierade. Nedanstående generella förbättringsområden rekommenderas: Utveckla styrningen av ekonomiskt bistånd. Utgångspunkten bör vara att relevanta mål har utformats samtidigt som de viktigaste arbetssätten som ska säkerställa måluppfyllelsen har beskrivits i verksamhetsplanen. Tydliggör en strategi för hur verksamheten med ekonomiskt bistånd ska utvecklas för att på ett framgångsrikt sätt kunna utföra sitt uppdrag. Fastställ en realistisk budget som i sin tur säkras med en åtgärdsplan. Förbättra förutsättningarna för en rättssäker och en i övrigt effektiv handläggning. Kartlägg handläggningsprocessen och definiera tillämpningsanvisningar. Se över ledningssystemet för kvalitet och inför inom ramen för den interna kontrollen en egenuppföljning av handläggningsprocessen. Utveckla och inför ett ledningssystem för kvalitet som integreras i den operativa styrmodellen. Förbättra uppföljningen av verksamheten. Använd verksamhetssystemet som ett stöd. Utveckla utfallsanalysen för att kunna förklara utfallet och för att identifiera olika behovsgrupper och inför verkningsfulla metoder/insatser som kan förbättra måluppfyllelsen. Utveckla användningen av individuella planer/arbetsplaner. 2. Inledning 2.1. Bakgrund Revisorerna i KAK-kommunerna Kungsör, Arboga och Köping har beslutat att genomföra en gemensam jämförande granskning av kostnader för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser. De tre kommunerna har under senare år redovisat stora skillnader i kostnader för dessa verksamheter. Revisorerna önskar undersöka varför så är fallet. Det krav som ställs på biståndshandläggning enligt socialtjänstlagen är att rätten till bistånd skall tillförsäkras genom en rättssäker och likvärdig biståndsbedömning. De insatser som genomförs ska vara av god kvalitet. Prövning av rätten till bistånd utgår från den enskildes ansökan och den utredning förvaltningen gör. Ekonomiskt bistånd består av två delar, försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd till livsföring i övrigt. Socialtjänsten har ett krävande uppdrag genom att den dels ska tillgodose det direkta försörjningsbehovet, dels medverka till att enskilda kan leva ett självständigt liv. 3

2.2. Revisionsfrågor Den för granskningen övergripande revisionsfrågan har varit om insatser för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser hanteras likartat utifrån lagstiftning i kommunerna och vilka skillnader som finns i tillämpningen mellan kommunerna? Underliggande frågor som ska besvaras i granskningen är: Hur ser riktlinjerna ut? Vilka skillnader finns? Vad beror eventuella skillnader på? Tillämpas dessa riktlinjer i kommunerna på ett tillfredsställande sätt? Finns det förklaringar till att kommunerna har olika kostnader för insatser för försörjningsstöd och arbetsmarknadsåtgärder? 2.3. Avgränsning Granskningen har i första hand inriktats på ovanstående frågeställningar. I granskningen har inte ingått att bedöma skillnader i strukturella förutsättningar och skillnader i arbetssätt. 2.4. Metod och genomförande Granskningen har genomförts med hjälp av intervjuer med ansvarig chef för försörjningsstöd samt försörjningsstödshandläggare i respektive kommun. I Köpings kommun medverkade även förvaltningens verksamhetsutvecklare. Vidare har relevanta styrdokument och riktlinjer studerats, som exempelvis respektive kommuns verksamhetsplan. Granskningen har även omfattat studier av tillgänglig statistik kring hur kostnaderna för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser har utvecklats de senaste åren i de tre kommunerna. Granskad statistik omfattar ekonomiskt bistånd exklusive kostnader för introduktionsersättning och övriga bidragskostnader som betalas ut till flyktinghushåll. Statistiken har i första hand inhämtats från offentliga databaser på internet såsom Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen. Där statistik saknats har den erhållits från respektive kommun. Detta gäller i första hand uppgifter om budget och utfall för försörjningsstöd och arbetsmarknadsinsatser i respektive kommun. Granskningen har även omfattat studier av personakter. 10-15 akter har slumpmässigt valts ut i respektive kommun. Studierna av akterna ämnade undersöka huruvida det framkommer några oegentligheter eller omfattande skillnader mellan de tre kommunernas handläggningsrutiner samt huruvida handläggningen följer respektive kommuns riktlinjer för försörjningsstöd. 4

3. Kostnad för ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser 3.1. Budget och utfall Ekonomiskt bistånd Tabellen nedan redovisar budget samt utfall för ekonomiskt bistånd i de tre kommunerna mellan 2004 och 2009. Uppgifterna har samlats in direkt från respektive kommun. 1 Försörjningsstöd 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Arboga budget, tkr 7286 7260 7369 8900 9078 9260 utfall, tkr 9698 10572 9500 10599 10107 13150 Kungsör budget, tkr 1700 1750 1750 1795 2000 1880 utfall, tkr 1944 1989 1057 1577 2045 3691 Köping budget, tkr 25 205 26 412 26 455 26 455 27 500 27 300 utfall, tkr 26 961 29 299 30 097 29 144 33 316 37 540 Tabell 1: Försörjningsstöd budget och utfall 2004-2009 Noterbart är att samtliga kommuner under perioden, förutom Kungsör åren 2006 och 2007, redovisar utfall för ekonomiskt bistånd som överskrider respektive års budget. Arboga kommun redovisar utfall på ungefär samma nivå under perioden 2004 2008. Dock ökade kostnaderna under 2009 markant, från drygt tio miljoner kronor under 2008 till dryga 13 miljoner kronor för 2009. Detta motsvarar en ökning på cirka 30 %. Kungsörs kommun hade ett utfall som år 2006 och 2007 var lägre än respektive års budget. Under 2006 halverades kostnaderna för ekonomiskt bistånd från närmare två miljoner till cirka en miljon. Detta motsvarar kostnadssänkningar på cirka 50 % under 2006. Under 2007 ökade kostnaderna återigen med cirka 50 %. Ökningen var också relativt stor under 2008 medan den under 2009 sköt i höjden och ökade från cirka två miljoner till drygt 3,5 miljoner kronor. Detta motsvarar en procentuell ökning på cirka 80 %. En något oväntad iakttagelse är att kommunens budget för ekonomiskt bistånd 2009 var lägre än för 2008. En reflektion är att Kungsör har en förhållandevis låg kostnad för ekonomiskt bistånd varför små förändringar av behovet av ekonomiskt bistånd leder till stora förändringar procentuellt sett. Köpings kommun redovisar ett kostnadsutfall under perioden 2004 2009 i intervallet 27 37,5 mkr. Ökningen av det redovisade utfallet är i kronor ungefär lika stor 2008 som 2009. Notabelt är att även i Köpings kommun minskade budgeten för försörjningsstöd från 2008 till 2009 medan kostnaderna ökade med drygt fyra miljoner kronor. Skälet till att budget minskade 2009 är enligt förvaltningen att kostnader för nya lokaler belastats budgeten för 2008. Om jämförelsen av kostnadsutfallet istället görs utifrån Socialstyrelsen sammanställning av utbetalt ekonomiskt bistånd (exklusive flyktingar) t.o.m. kvartal 3 2009 framgår att kostnaderna i Köping hade ökat med 11 %, i Arboga med 20 % och i Kungsör med 54 %. Ökningen i riket var under samma period 20 %. 1 En viss differens kan förekomma mellan insamlade uppgifter beroende på om de samlats in från respektive kommun eller från offentliga databaser. Detta kan bero på att uppgifterna sammanställts vid olika tillfällen samt att definitionerna av respektive verksamhet kan variera. 5

3.1.1. Kommentar En jämförelse av budget och utfall väcker en del frågor om hur kommunerna budgeterar ekonomiskt bistånd, framförallt beträffande realismen i budgeterna. Även om det inte är möjligt att fullt ut budgetstyra ekonomiskt bistånd bör budgeten vara realistisk med en uttalad ambition att minimera negativa avvikelser. Om budgeten för ekonomiskt bistånd har en ram som är lägre än utfallet året innan måste det för att styrningen inte skall bli orealistisk mötas av att det till budgeten finns en framtagen och beslutad handlingsplan som definierar vilka åtgärder som ska vidtas för att uppnå denna kostnadsminskning. Ytterst är det lagstiftningen om rätten till bistånd (SoL) och bedömningen av de sökandes behov tillsammans med stöd av kommunens mål och riktlinjer som avgör resursförbrukningen och inte resursfördelningen i budgeten. Två olika principer för styrning möts inom verksamheten ekonomiskt bistånd styrning via rätten till bistånd enligt lagstiftningen och ekonomistyrningens krav på budgethållning. Mellan dessa styrsätt kan lätt konflikter uppkomma. En budget som är lägre än förväntat utfall utifrån tidigare års förbrukning innebär enligt gängse synsätt ett förändringskrav. En logisk tolkning blir då att åtgärder måste vidtas för att göra verksamheten mer ändamålsenlig i den meningen att behovet av t.ex. ekonomiskt bistånd minskar. Denna uppgift blir särskilt grannlaga i en verksamhet där behoven till stora delar styrs av strukturella faktorer. Utifrån ambitionsnivån uttryckt i mål och budget måste dock verksamheten redovisa vilka åtgärder som planeras att bli vidtagna för att tillgodose de krav som riktas mot den. Det kan knappast i något läge vara kontroversiellt att minska kostnaderna för ekonomiskt bistånd genom insatser som leder till att den enskilde kan leva ett självständigt liv. Förutsättningen för att kunna leva upp till detta är dock att rätt arbetssätt (metoder och förhållningssätt) utvecklas för olika signifikanta behovsgrupper. Det är det tillämpade styrsystemets uppgift att ge drivkrafter till att så sker. Oavsett budgetförutsättningar ligger det i socialtjänstens legitima intresse att verka för att enskilda ska kunna leva ett självständigt liv med möjlighet att på egen hand klara sin försörjning. De insatser som erbjuds ska därför syfta till att frigöra och utveckla enskilda och gruppers resurser. Biståndet ska inte utformas så att det blir passiviserande och leder till ett biståndsberoende. Insatserna ska vara individuellt anpassade så att brister och hinder av olika slag kan övervinnas. En generell bedömning i denna granskning är att verksamheten i respektive kommun 2 inte har eller har haft en tillräckligt systematisk och heltäckande uppföljning av ärendeutveckling, kostnader per försörjningshinder (orsak), kostnader per ändamål m m. Detta påverkar i sin tur förmågan negativt att kunna utforma riktade insatser och specifika metoder för särskilt utsatta grupper. Uppföljningen borde få en närmare koppling till relevanta mål/åtaganden, identifierade avvikelser i förhållande till dessa och vilka åtgärder som faktiskt kommer att vidtas för att hantera dessa. I annat fall finns en risk att uppföljningen till stora delar endast fungerar som en beskrivning och ett konstaterande av utvecklingen. Socialtjänstlagens intentioner ställer således stora krav på att verksamheten ska arbeta systematiskt och målinriktat för att på individnivå uppfylla lagens syfte. Särskilt utmanande blir situationen då behovet av försörjningsstöd ökar på ett markant sätt. En viktig förutsättning för 2 I Köpings kommun har nämnden under 2008 genomfört ett analysarbete med anledning av kommunens höga kostnader för ekonomiskt bistånd. 6

att kunna göra detta är att det finns en förmåga att beskriva och analysera orsaken till ökade behov av försörjningsstöd. Budgetförutsättningar och styrsystemet kräver dessutom avvikelsehantering. I ett nästa steg är det sedan nödvändigt att definiera och prioritera olika behovsgrupper för vilka särskilt anpassade insatser ska utformas. Arbetet måste både på övergripande och på individuell nivå bedrivas målinriktat. I Köpings kommun har nämnden under 2008 genomfört ett analysarbete med anledning av kommunens höga kostnader för ekonomiskt bistånd. En konsekvens av detta arbete är att ett utvecklingsarbete har startat under 2009 i syfte att vända trenden med relativt sett höga kostnader för ekonomiskt bistånd. Ett antal åtgärder har då vidtagits som bl.a. framgår av den uppföljning av kommunens arbete med ekonomiskt bistånd som revisorerna gjorde i slutet av 2009. 3.2. Nyckeltalsjämförelse 3.2.1. Utgångspunkt Samtliga redovisade tabeller och diagram utgår ifrån statistik från Sveriges Kommuner och Landstings onlinedatabas www.webor.se, Statistiska Centralbyråns offentliga statistik på www.scb.se samt Socialstyrelsens uppgifter på www.socialstyrelsen.se. Vi har valt att använda oss av statistik från dessa källor, trots att viss statistik har erhållits från respektive kommun. Detta för att säkerställa att all presenterad statistik är jämförbar mellan de tre granskade kommunerna, då definitionerna av ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser annars kan variera. De uppgifter som vi har fått avseende utfallet 2009 bedöms i vissa avseenden som osäkra varför vi inte valt att redovisa dem. Analysmodellen som tillämpas finns beskriven i bilaga 1. 3.2.2. Ekonomiskt bistånd kr/invånare Nedan framgår utfallet per invånare (0 64 år) för ekonomiskt bistånd exklusive flyktingar under perioden 2004 2008. Kostnaderna omfattar utredning och utbetalning av ekonomiskt bistånd. Diagram 1: Ekonomiskt bistånd (kr) per invånare Statistiken tydliggör att Köping under de fem senaste åren har haft de klart högsta kostnaderna för ekonomiskt bistånd per invånare, medan Kungsör har haft de lägsta kostnaderna. 7

Skillnaden mellan Köping och Kungsör ligger på cirka 1 000 kronor per invånare. Detta är mer eller mindre konstant för samtliga år. Arboga ligger stadigt på en nivå mellan de två andra kommunerna. En förändring med 100 kr/invånare innebär för Köpings del att kostnaden påverkas med ca. 2 mnkr. I kommande avsnitt görs en analys av kostnadsskillnaderna mellan kommunerna med hjälp av den analysmodell som presenterades i det inledande avsnittet. 3.2.3. Antalet biståndshushåll Diagrammet nedan visar hur antalet biståndshushåll har förändrats under de senaste fem åren i de tre granskade kommunerna. Observeras bör att uppgifter om antalet biståndshushåll i Kungsörs kommun för 2004 saknas. Diagram 2: Antal biståndshushåll Köping har inte bara flest biståndshushåll utan också relativt sett fler hushåll som uppbär ekonomiskt bistånd. Om antalet bidragshushåll relateras till befolkningen så hade Köping 2008 per 1 000 invånare 32 hushåll jämfört med Arboga som hade 26 och Kungsör som hade 11 stycken. Utvecklingen av antalet hushåll i Kungsör 2008 avviker i förhållande till de två övriga kommunerna på det sätt att antalet minskat medan det i Köping och Arboga minskade året innan samtidigt som det ökade i Kungsör. 3.2.4. Genomsnittlig bidragstid per hushåll Genomsnittlig bidragstid per hushåll räknas fram genom att årets totala antal bidragsmånader divideras med under året aktuella hushåll. Nedanstående uppgifter är hämtade ifrån Jämförelsetal för socialtjänsten 2004 2008 som publiceras av Socialstyrelsen. 8

Diagram 3: Antal biståndsmånader per biståndshushåll När jämförelsen görs framkommer att Köping under hela perioden har haft den genomsnittligt längsta bidragstiden medan Kungsör har den klart kortaste bidragstiden. Det faktum att Köping har längre genomsnittlig bidragstid per hushåll jämfört med Arboga och framförallt jämfört med Kungsör är en viktig förklaring till varför Köpings kommun har den högsta kostnaden per invånare för ekonomiskt bistånd. I Socialstyrelsens jämförelsetal för Socialtjänsten 2008 framgår att en tredjedel av bidragshushållen i Köping uppbar ekonomiskt bistånd under 10-12 månader. Motsvarande uppgift för Arboga är 18 % och för Kungsör 16 %. Av det utbetalda ekonomiska biståndet i Köping 2008 gick 69 % till denna grupp. Som jämförelse kan nämnas att i Arboga och Kungsör utgjordes motsvarande andel av 44 % respektive 42 %. Kungsör har också i egna analyser kunnat konstatera att 60 personer har varit beroende av försörjningsstöd över 6 år. En notering är att måttet genomsnittlig bidragstid endast fångar genomsnittet för det aktuella kalenderåret. Måttet påverkas inte av hushåll som erhållit bidrag mer än ett år i följd. För att beskriva omfattningen av långa bidragstider krävs en särskild uppföljning och redovisning. 3.3. Medelbidrag per månad Medelbidraget är ett mått på vilket bidrag som i genomsnitt har utbetalts i ekonomiskt bistånd per bidragsmånad under året. 9

Diagram 4: Medelbistånd (kr) per biståndshushåll och månad Även i denna jämförelse framgår att Köpings kommun ligger på en högre nivå än Arboga och Kungsör. Detta utgör naturligtvis en ytterligare förklaring till varför Köping har den högsta kostnaden för ekonomiskt bistånd per invånare. Medelbidraget påverkas, som tidigare nämnts, av hushållsstorlek, boendekostnad, tillämpning av riktlinjer m.m. 3.3.1. Bedömning I avsnitt 3.3 framgick att Köping hade högst kostnad per invånare för ekonomiskt bistånd. Förhållandet har varit konstant under hela den jämförda perioden. Köpings högre kostnader 2008 för ekonomiskt bistånd per invånare förklaras i första hand av: En högre andel bidragshushåll En längre genomsnittlig bidragstid Ett högre genomsnittligt bidrag per månad och hushåll Om en jämförelse görs mot Arboga kan konstateras att om Köping hade haft samma andel bidragshushåll så skulle kostnaderna för ekonomiskt bistånd 2008 ha varit 26,6 mnkr istället för 33,3 mnkr. Om sedan den genomsnittliga bidragstiden hade legat på samma nivå hade kostnaderna minskat ytterligare till ca.21,2 mnkr. Skulle slutligen medelbidraget också varit detsamma som för Arboga hade totalkostnaden blivit ca. 19 mnkr. Observera att detta endast är ett hypotetiskt resonemang som inte tar hänsyn till faktiska förutsättningar. 2008 ökade samtliga dessa tre faktorer i Köpings kommun vilket förklarar den stora kostnadsökningen. I den analys som förvaltningen gjort har som förklaring till de höga kostnaderna visat på att Köping har en hög andel invånare med utländsk bakgrund, lägre utbildningsnivå, lång bidragstid, begränsad satsning på arbetsmarknadsinsatser m.m. Ytterligare orsaker har ett samband med organisation och arbetssätt, samverkan med arbetsförmedling och försäkringskassa. I första hand är det viktigt att kunna förklara varför utfallet ser ut som det gör och vad som förklarar förändringar mellan åren. Ytterst är syftet att kunna identifiera vad verksamheten genom sina insatser kan påverka. En viktig förutsättning för att kunna göra en tillfredsställande analys är att verksamhetssystemets koder för orsak och ändamål används på ett relevant och konsekvent sätt. Möjligheten att påverka utvecklingen i rätt riktning handlar om ett sys- 10

Kr/inv Kr/inv tematiskt arbete att utveckla och införa ändamålsenliga metoder och insatser. Därför är också fortlöpande uppföljning och analys av verksamheten av så stor betydelse. Det är positivt att Köpings kommun efter analysarbetet och beslut om åtgärder har förbättrat sin uppföljning av verksamheten. En relevant fråga är dock varför det inte har gjorts tidigare. En möjlig förklaring är att det har funnits brister i den tillämpade styrningen. 3.4. Kostnader för arbetsmarknadsinsatser De tre undersökta kommunerna uppvisar varierande kostnader för arbetsmarknadsinsatser. Nedan redovisas bruttokostnader per invånare och kommun. Data är hämtad från www.webor.se. 2500 2000 1500 1000 500 0 Arbetsmarknadsinsatser bruttokostnad/inv 2004 2005 2006 2007 2008 Kungsör 400 521 689 778 616 Arboga 975 1168 1740 2218 1612 Köping 388 449 610 797 618 Diagram 5: Arbetsmarknadsinsatser bruttokostnad/invånare Arboga har de klart högsta bruttokostnaderna för arbetsmarknadsinsatser. Kostnaderna minskade dock 2008 i förhållande till 2007. Diagrammet nedan redovisar nettokostnader för arbetsmarknadsinsatser per invånare. Trenden är densamma som vid redovisning av bruttokostnader. Arboga har under hela den jämförda perioden haft den högsta nettokostnaden för arbetsmarknadsinsatser per invånare. Arbetsmarknadsinsatser nettokostnad/inv 600 500 400 300 200 100 0 2004 2005 2006 2007 2008 Kungsör 179 266 244 254 294 Arboga 376 377 325 485 408 Köping 171 177 184 186 251 Diagram 6: Arbetsmarknadsinsatser nettokostnad/invånare Diagrammet tydliggör dock att nettokostnaderna för arbetsmarknadsinsatser i Arboga minskat med 77 kronor per invånare mellan 2007 och 2008 medan de i Kungsör och Köping har ökat med 40 respektive 65 kronor per invånare. 11

Tabellen nedan redovisar budget samt utfall för arbetsmarknadsinsatser i de tre kommunerna mellan 2004 och 2009. Siffrorna har samlats in direkt från respektive kommun. Arbetsmarknadsinsatser 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Arboga budget, tkr 4210 4215 5906 6788 6586 6644 utfall, tkr 3792 3925 3766 4884 4646 6637 Kungsör budget, tkr 480 500 180 90 70 utfall, tkr 66 158 125 27 32 24 Köping budget, tkr 3 721 3 157 2858 4 336 4 978 5 270 utfall, tkr 3 684 2 890 2 614 4 200 4 510 4 424 Tabell 2: Arbetsmarknadsinsatser budget och utfall 2004-2009 Rörande arbetsmarknadsinsatser redovisar samtliga kommuner för perioden kostnader som inte överstiger budget. För Arboga kommun kan konstateras att kostnaderna ökade markant, med en dryg miljon kronor under 2007 jämfört med föregående år. Stora ökningar i kostnader för arbetsmarknadsinsatser kan också konstateras under 2009. Ökningen från 2008 är drygt två miljoner kronor. Detta bör ses i ljuset av den under 2009 rådande lågkonjunkturen. Det är dock svårt att bedöma vilket samband som finns mellan kostnader för arbetsmarknadsinsatser och ekonomiskt bistånd. Till exempel ökade kostnaderna 2009 relativt sett mer i Arboga än i Köping. I Kungsörs kommun kan konstateras att man har mycket låga kostnader för arbetsmarknadsinsatser. Under 2005 och 2006 var dock kostnaderna mångdubbelt högre än under övriga år, dock fortfarande väldigt låga jämfört med Arboga och Köping. Dessa uppgifter stämmer inte överens med uppgifter hämtade från www.webor.se där Kungsörs kostnader för arbetsmarknadsinsatser per person är jämförbara med kostnaderna i Köpings kommun. Vår uppfattning är att Kungsörs redovisade kostnader för arbetsmarknadsinsatser sannolikt innehåller felaktigheter, alternativt att man vid redovisning av uppgifterna till oss utgår från en annan definition av arbetsmarknadsinsatser. För Köpings del har både budget och resultat varierat mycket från år till år. Dock har verksamheten hållit sig inom budget samtliga år. Under 2007 ökade kostnaderna för arbetsmarknadsinsatser exempelvis med 1,6 miljoner kronor. Intressant är också att konstatera att kostnaderna för arbetsmarknadsinsatser var lägre 2009 än 2008, trots rådande lågkonjunktur. Anledningen till de stora kostnadsökningarna under 2007 och 2008 anges vara på grund av det stora antalet så kallade plusjobb som kommunen anordnade. Utifrån tabellen kan också utläsas att Arboga kommun inte bara satsar mer pengar per invånare på arbetsmarknadsinsatser än Köping utan att den totala budgeten överstiger Köpings kommuns budget med mellan cirka 500 000 och 3 mnkr varje år. Detta trots att kommunen till befolkningsantalet är nästan hälften så stor. 3.4.1. Kommentar I arbetsmarknadsinsatser ingår kommunernas kostnader för sysselsättningsbefrämjande åtgärder, t.ex. beredskapsarbeten, offentligt skyddade anställningar (OSA), lönebidrag och andra arbetsmarknadsåtgärder som finansieras helt eller delvis av kommunen. Arbetsmarknadsinsatser kan påverka behovet av ekonomiskt bistånd genom att de insatser som erbjuds kan öka möjligheten för berörda personer att få ett arbete eller sysselsättning. Härigenom kan bidragstiden med ekonomiskt bistånd kortas ner. Av granskningen fram- 12

Kr/inv kommer att av de tre granskade kommunerna så arbetar Arboga mest systematiskt med att hänvisa personer till praktik och kompetenshöjande insatser. Sannolikt påverkar detta framförallt medelbidragstiden i rätt riktning. Köpings kommun har i ökad utsträckning under senare år betonat arbetslinjen men har inte samma omfattning på sin arbetsmarknadsverksamhet som Arboga. 3.5. Ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser Ek bistånd och arbetsmarknadsinsatser, nettokostnad 2 000 1 500 1 000 500 0 2004 2005 2006 2007 2008 Kungsör 553 752 551 603 772 Arboga 1 233 1 376 1 290 1 548 1 447 Köping 1 535 1 507 1 670 1 667 1 856 Diagram 7: Ekonomiskt bistånd och nettokostnad arbetsmarknadsinsatser/inv Diagrammet ovan visar den totala kostnaden för ekonomiskt bistånd och nettokostnaden för arbetsmarknadsinsatser. Det framgår då att Köping har högsta totala kostnaden utav de tre kommunerna. Kungsör redovisar de klart lägsta totala kostnaderna. En redovisning av kostnaderna på detta sätt är inte optimal. Detta beror på att antalet invånare som den totala kostnaden delas skiljer sig åt för ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser. Vid beräkning av ekonomiskt bistånd per invånare delas den totala kostnaden med antalet kommuninvånare 0-64 år. Vid beräkning av kostnader för arbetsmarknadsinsatser per invånare delas den totalt kostnaden med det totala antalet invånare i respektive kommun. 4. Kommunernas organisation 4.1. Kungsör 4.1.1. Mål Kungsörs kommun har som mål att högst två veckors väntetid ska råda för besök hos handläggare, samt att det får ta högst en vecka från besök till beslut om ekonomiskt bistånd ska betalas ut eller inte. Utöver detta gäller också att biståndssökande som inte har sysselsättning ska erbjudas sådan inom en månad efter att kontakt tagits med socialtjänsten. Enligt verksamhetsbeskrivningen för Individ- och familjeomsorgen ska ekonomiskt bistånd garantera individer och familjer ekonomisk och social trygghet i form av en skälig levnadsnivå. Med målinriktade insatser och individuella genomförandeplaner ska individens egna resurser tillvaratas så att behovet av försörjningsstöd eller socialt kontrakt minimeras. 13

4.1.2. Organisation och arbetssätt Enheten för individ- och familjeomsorg ingår i socialförvaltningen. Verksamheten leds av en enhetschef. Inom verksamheten med ekonomiskt bistånd finns 1.75 ekonomisekreterare. Båda handläggarna arbetar med hela processen från ansökan till beslut. Arbetssätt och handläggning har inte differentierats efter olika behovsgrupper. Arbetsbelastningen uppfattas av intervjuad ekonomisekreterare som mycket hög. En utökning kommer att ske med ytterligare en halv tjänst som ska arbeta med ekonomiskt bistånd. Någon samlad dokumentation av handläggningsprocessen finns för närvarande inte. Detta är enligt uppgift beroende av tidigare brister i organisationen som man arbetar med att förbättra. En särskild mall finns för utredningar. I Kungsör finns målet att biståndstagaren personligen ska komma på besök, i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd, till handläggaren en gång per månad. När arbetsbelastningen är hög lyckas man inte alltid leva upp till denna målsättning. Ansvaret för arbetsmarknadsinsatser har sedan 1 oktober 2009 den nya enheten VIVA som har hand om vuxenutbildning, integration, vägledning och arbetsmarknadsfrågor. VIVA sorterar under barn- och utbildningsförvaltningen. Ett av målen för VIVA-enheten som har anknytning till arbetet med ekonomiskt bistånd är att arbetsmarknadsavdelningen ska ha nära samarbete med arbetsförmedlingen och kommunens individ- och familjeomsorg så att insatserna riktas rätt. 4.2. Arboga 4.2.1. Mål Socialnämndens mål för verksamheten är att av de som söker ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet ska 30 % inom tre månader efter kontakt med socialtjänsten nå egen försörjning. Detta mått har inför 2010 justerats ned från 50 % på grund av det rådande arbetsmarknadspolitiska läget. Målet för 2009 som var 50 % uppnåddes inte. 4.2.2. Organisation och arbetssätt I Arboga ingår enheten för individ- och familjeomsorg i socialförvaltningen. Enheten har en verksamhetschef. Enheten har fem handläggare som arbetar heltid. Tre av handläggarna arbetar vid individ- och familjeomsorgsenheten medan de andra två hör till enheten men är placerade vid enheten för arbetsmarknadsåtgärder och service, som också den sorterar under socialförvaltningen. Av de tre handläggarna på enheten är två socialsekreterare och en socialassistent. Socialassistenten arbetar med att göra utbetalningar samt enklare biståndsbedömningar. De två socialsekreterarna arbetar med utredningar, nyansökningar samt fattar alla beslut som rör ekonomiskt bistånd. Sedan oktober 2009 har verksamheten en förstärkning med 0.8 tjänster. Den handläggaren arbetar inte med några nya ansökningar. De två handläggarna som finns på enheten för arbetsmarknadsåtgärder och service arbetar med kartläggningar och förberedelser för att slussa ut biståndstagarna på den reguljära arbetsmarknaden. Av alla som uppbär ekonomiskt bistånd anses cirka 75 % stå till arbetsmarknadens förfogande. Denna bedömning görs då en nyansökan inkommer. Föreligger behov av ekonomiskt 14

bistånd och personen står till arbetsmarknadens förfogande skickas en remiss till handläggarna på enheten för arbetsmarknadsåtgärder och service där en bedömning görs av vilka insatser som krävs i form av exempelvis kompetenshöjande insatser och praktik. Kontakten med arbetsmarknadsenheten måste vara upprättad innan något ekonomiskt bistånd betalas ut. Arbetsbelastningen hos handläggarna uppfattas som mycket hög trots den extra resurs som finns sedan oktober 2009. Det förekommer mycket övertid, framför allt i slutet av varje månad då utbetalningar ska göras. I Arboga arbetar man utifrån en så kallad rutinpärm. I pärmen finns riktlinjer för hur ärendehandläggningen ska gå till, delegationsordning, regler kring återbesök med mera. 4.3. Köping 4.3.1. Mål Av verksamhetsplanen för social- och arbetsmarknadsförvaltningen för 2010 framgår ett antal effektmål som rör verksamheten med försörjningsstöd. Dessa effektmål underordnas det övergripande inriktningsmålet som nämnden ställt upp som är att fler Köpingsbor ska vara självförsörjande och fler Köpingsbor ska bli anställningsbara. Andelen invånare i åldern 18-64 år med försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd i förhållande till befolkningen i åldern 18-64 år ska uppgå till högst 6,5 % år 2010. Av de som deltar i kompetensutvecklande insatser, och har försörjningsstöd i åldern 18-30 år, ska 40 % gå till annan försörjning än försörjningsstöd vid avslut av ärende. Den genomsnittliga bidragstiden för försörjningsstöd ska uppgå till högst 5,8 månader. 90 % av försörjningsstödstagarna ska uppleva att insatserna de erhållit har stärkt deras möjligheter på arbetsmarknaden. Ett inriktningsmål är att fler externa/interna aktörer ska medverka till att fler personer kommer i arbete. Detta mål följs av ett effektmål som rör försörjningsstöd. 30 prövningspraktikplatser ska skapas för försörjningsstödstagare med utredningsbehov och som står långt från arbetsmarknaden. Ytterligare ett inriktningsmål är uppsatt av social- och arbetsmarknadsnämnden som rör försörjningsstöd; särskilt ska ungdomar och invandrare snabbare få fotfäste på arbetsmarknaden. Effektmål som rör försörjningsstöd är: Den genomsnittliga bidragstiden för ungdomar upp till 25 år ska uppgå till högst 5,5 månader. Ungdomar, 18-24 år med försörjningsstöd ska inom 30 dagar från första kontakt ha påbörjat kompetenshöjande insats. 4.3.2. Organisation och arbetssätt Den granskning som gjordes av revisorerna i mars 2009 har bl.a. medfört förändringar i hur verksamheten arbetar med ekonomiskt bistånd. Bedömningen i rapporten var bl.a. att socialoch arbetsmarknadsnämnden inte säkerställde att arbetet med ekonomiskt bistånd var ändamålsenligt och effektivt. Vidare ansågs även arbetet inte vara ändamålsenligt organiserat och arbetsprocesserna ansågs otydliga och omständliga. Rapportens slutsats var att nämnden omgående måste vidta åtgärder för att verksamheten ska kunna anses bedrivas ända- 15

målsenligt. En uppföljning gjordes av granskningen strax före årsskiftet. I uppföljningsrapporten konstateras att social- och arbetsmarknadsnämnden i Köping har vidtagit åtgärder för att förbättra och effektivisera verksamheten men att insatserna ännu inte bedöms vara tillräckliga för att verksamheten ska fungera ändamålsenligt. I Köping sorterar idag enheten Arbete och Försörjning under social- och arbetsmarknadsförvaltningen. Den nya förvaltningen bildades 2007 och syftet var att knyta arbetet med försörjningsstöd närmare de arbetsmarknadspolitiska verktyg kommunen erbjuder, som till exempel vuxenutbildning, praktik och andra arbetsmarknadsinsatser. Enheten Arbete och Försörjning ansvarar för försörjningsstöd, arbetsmarknadsrelaterade insatser och sysselsättningsåtgärder. Enhetens arbete leds av en enhetschef. Enheten har fyra socialsekreterare och 6,3 utredningsassistenter som jobbar med ekonomiskt bistånd. Socialsekreterarna har det första mötet med alla nya biståndssökande. Socialsekreterarnas roll är att vara stöd för individen medan utredningsassistentens roll är att fatta de slutliga besluten för huruvida ekonomiskt bistånd ska betalas ut, göra normberäkningar, utbetalningar med mera. Anledningen till att man har delat upp uppgifterna på detta sätt är att man tidigare såg att socialsekreterarna fattade många beslut utifrån den biståndssökandes sociala situation, vilket gör att besluten blir olika beroende på vilken handläggare som fattat beslutet. Detta vill man med den nya organisationen motverka genom att renodla rollerna och på detta sätt uppnå mer rättssäkra beslut. Utöver detta finns även en så kallad teamledare. En tjänst som för närvarande upprätthålls av verksamhetsutvecklaren i avvaktan på rekrytering. Teamledarens uppgift är att vara stödjande och att säkerställa en effektiv arbetsprocess. Enligt en ny internkontrollplan ska 5 % av enhetens ärenden granskas. Riktlinjerna för handläggning och dokumentation har nyligen reviderats och dokumenterats. Ärenden fördelas mellan de fyra socialsekreterarna. Ärendefördelningen utgår i första hand från kontinuitet, det vill säga att ärenden som tidigare varit aktuella delas till den socialsekreterare som tidigare haft kontakten. Andra parametrar som spelar in vid ärendefördelningen är den rådande arbetsbelastningen samt de olika socialsekreterarnas olika målgruppsinriktning. Arbetsbelastningen anses vara mycket hög i Köping. Det råder ett väldigt hårt tryck på handläggarna. De som arbetar med arbetsmarknadsinsatser vid enheten arbetar i första hand med ungdomar. Enheten har fyra arbetsmarknadskonsulenter. En remiss till arbetsmarknadskonsulent skrivs efter det första mötet med socialsekreteraren. Arbetsmarknadskonsulenten ger därefter vägledning och hjälper till med lämpliga åtgärder som exempelvis praktikplatser. Arbetsmarknadskonsulenterna bedriver även särskilt riktad gruppverksamhet, till exempel gentemot unga bidragstagare. 4.4. Kommentar Av de tre kommunerna har Köping den mest differentierade målbilden för ekonomiskt bistånd. Det är också den enda av kommunerna som har mål för medelbidragstiden och för den högsta andel som ska uppbära ekonomiskt bistånd. Arbogas målsättning om att 30 % inom tre månader efter kontakt med socialtjänsten ska nå egen försörjning har dock en påverkan på medelbidragstiden. Generellt sett är det viktigt att det finns mål som dels inriktar sig på handläggningens rättsäkerhet och effektivitet i övrigt, dels på resultatet av verksamheten. Målen måste fånga verksamhetens syfte. I ett nästa skede bör enheten i sin verksamhetsplan (eller motsvarande) 16

tydliggöra hur den kommer att arbeta för att uppnå målen. Respektive mål behöver omvandlas till ett åtagande som säkras genom att de arbetsätt och metoder som ska användas för att uppnå respektive åtagande beskrivs. I ett systematiskt arbete krävs också att de faktorer som är kritiska för att verksamheten ska bli framgångsrik har identifierats och omsatts i verksamheten. Det finns skillnader mellan kommunerna beträffande hur de organiserar sin verksamhet med ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsinsatser. I Kungsör har handläggarna av ekonomiskt bistånd ett helhetsansvar för ärendena. Ansvaret för arbetsmarknadsinsatser ligger under en annan förvaltning. I Arboga kommun arbetar fem handläggare uppdelade på två enheter, dels individ- och familjeomsorgen där två socialsekreterare och en socialassistent arbetar med olika uppgifter, dels enheten för arbetsmarknadsåtgärder och service. Fokus i verksamheten ligger på arbetslinjen, och inkommande ärenden slussas vidare från individ- och familjeomsorgen till handläggarna på arbetsmarknadsenheten där bedömningar görs och arbetsplaner upprättas. Arboga kommun förefaller bedriva det mest målinriktade arbetet med arbetsmarknadsinsatser av de tre kommunerna. Arboga har också den mest omfattande arbetsmarknadsverksamheten. I Köpings kommun finns ett samlat ansvar för Arbete och Försörjning under en enhetschef. I verksamheten finns socialsekreterare och utredningsassistenter som har skilda roller i biståndsprocessen. Socialsekreterarna är inriktade mot att stödja den enskildes förmåga till ett självständigt liv och utredningsassistenterna hanterar försörjningsstödet. För att verksamheten ska kunna bli effektiv i socialtjänstlagens perspektiv är det nödvändigt att det finns en förmåga att på ett konsekvent och systematiskt sätt agera i enlighet med definierade metoder, arbetssätt och rutiner. Verksamheten måste oavsett hur den är organiserad ha en effektiv mottagningsfunktion som snabbt och effektivt kan ta emot bidragssökande, genomföra ändamålsenliga utredningar som kan identifiera hinder för egen försörjning och att planmässigt kunna erbjuda verkningsfulla insatser som leder till egen försörjning. 5. Riktlinjer för ekonomiskt bistånd 5.1. Ekonomiskt bistånd Det är Socialtjänstlagen (SoL) som anger de direkta förutsättningarna för kommunernas socialtjänst. Lagen kan beskrivas som en målinriktad ramlag som ger kommunerna stor frihet att utforma verksamheten i förhållande till lokala förutsättningar och behov. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Det följer av 4 kap. 1 första stycket SoL. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap. 1 andra stycket SoL). Om det finns skäl får nämnd ge bistånd utöver vad som följer av 1. Rätt bedömning av behov är en förutsättning för att den enskilde ska kunna få sina behov tillgodosedda. Lagstiftaren riktar ett övergripande krav på en rättssäker biståndsbedömning av god kvalitet. Ekonomiskt bistånd består av två grundläggande komponenter: Försörjningsstöd Ekonomiskt bistånd till livsföring i övrigt 17

Försörjningsstöd definieras i 4 kap. 3 SoL och består av två delar riksnorm och övrigt försörjningsstöd. Riksnormen för försörjningsstöd fastslås för varje år av regeringen genom ändringar i Socialtjänstförordningen. Riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar och delas upp på olika hushållsgrupper och åldersintervaller. En grundläggande princip i socialtjänsten som har sin utgångspunkt i socialtjänstlagens s.k. portalparagraf (1 kap. 1 ) är den enskildes ansvar för sitt liv. Förhållningssättet från socialtjänsten bör därför vara att i första hand förstärka och komplettera människors egna resurser. Istället för att ta över hela ansvaret ska socialtjänstens insatser gå ut på att frigöra och utveckla människornas egna resurser. Biståndet får därför inte utformas så att det blir passiviserande och i sig leder till ett biståndsberoende. Samtidigt måste det hela tiden finnas en avvägning mot att krav inte får drivas hur långt som helst. Ytterligare en förutsättning enligt socialtjänstlagen är att den enskilde skall vara med på de insatser som erbjuds. Den enskildes eget ansvar, då ekonomiskt bistånd söks, betonades starkt i regeringens proposition 1996/97. Där framgår bl.a. att den enskilde inte kan anses ha rätt till ekonomiskt bistånd enlig SoL om han inte efter förmåga försöker bidra till sin egen försörjning. I skyldigheten att söka arbete inbegrips i princip också deltagande i den verksamhet som anordnas för arbetslösa t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, arbetsrehabiliterande åtgärder m.m. 5.2. Definition av riktlinjer I denna granskning har vi definierat riktlinjer som en vägledning fastställd av nämnden eller kommunfullmäktige som ger uttryck för hur kommunen ser på vad som är skälig levnadsnivå. Det finns alltid en risk att riktlinjer som beskriver vad den enskilde kan få för hjälp direkt eller indirekt blir helt avgörande för det bistånd som ges. Ansökningarna prövas i förhållande till vad kommunen erbjuder istället för vad den enskilde har behov av. Samtidigt finns det också ett intresse av att eftersträva en enhetlig tillämpning av lagstiftningen i kommunen. Likartade behov ska bedömas på ett likvärdigt sätt oavsett vem i kommunen som gör bedömningen. I sig ger dock SoL kommunen möjlighet till särbehandling. Till synes likartade behov får tillgodoses med olika insatser med hänvisning till en individuell behovsprövning. Ytterligare ett skäl till att riktlinjer finns är att nämnden har delegerat beslutanderätten till handläggare som har att besluta i nämndens ställe. Det är därför både rimligt och relevant att det finns en vägledning till handläggarna hur de ska tolka lagstiftningen å nämndens vägnar. Samtidigt är det dock viktigt att med eftertryck poängtera att riktlinjer enbart är vägledande och att det ytterst är den individuella behovsbedömningen som avgör vilken hjälp som kommer att ges. Det kan konstateras att det förekommer att vissa kommuner i sina riktlinjer lägger in handläggningsrutiner. Vår bedömning är att det är en fördel att skilja på det som utgör riktlinjer som vägledning vid prövning av rätten till bistånd ifrån de handläggningsrutiner som syftar till att säkerställa en rättsenlig handläggning. 5.3. Kungsörs kommun Kungsörs riktlinjer för försörjningsstöd (2002/2003) består av en detaljerad genomgång av olika områden som kan ha inverkan på hur omfattande försörjningsstöd som ska lämnas. Riktlinjerna gör ingen skillnad på försörjningsstöd och övrigt ekonomiskt bistånd, som till exempel möbler, husgeråd och mediciner. 18

Det konstateras att kommunens anvisningar skall ses som ett förtydligande och en komplettering av Socialstyrelsens allmänna råd, samt att i de fall där skillnader finns mellan de allmänna råden och kommunens anvisningar gäller de senare. Det konstateras vidare att en enskild individ inte har rätt till ekonomiskt bistånd om han eller hon inte efter egen förmåga försöker bidra till sin egen försörjning. Den som kan arbeta är skyldig att arbeta samt medverka i insatser som kan bidra till förmågan att själv försörja sig samt leva ett självständigt liv. Om behovet av bistånd inte är av temporär art ska en arbetsplan tas fram. I arbetsplanen ska framgå hur ett visst problem ska lösas, samt vilka insatser som förväntas av såväl den sökande som av handläggaren. Vidare framgår att Kungsörs norm vad gäller löpande utgifter vid beviljande av socialbidrag bygger på gällande riksnorm som kompletteras med möbelposten för hushåll som under en längre period är i behov av ekonomiskt bistånd. Kommunen har också på den så kallade barnnormen ökat bidraget med 100 kronor. Riktlinjerna redovisar hur det ekonomiska biståndet ska bedömas utifrån olika förutsättningar såsom vilken grupp individen tillhör, till exempel arbetslösa eller egna företagare. Vidare presenteras hur det ekonomiska biståndet ska bedömas utifrån en mängd parametrar, såsom bostadsform, eventuella skulder, vad som gäller rörande sjukvård, bidrag till glasögon, bidrag för olika ändamål som flyttkostnader, telefoninstallation med mera. 5.4. Arboga kommun Riktlinjerna för ekonomiskt bistånd i Arboga kommun består av en tydlig genomgång av vilka regler som gäller för ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen, kapitel 4 1, 2 och 3, samt hur stor del av basbeloppet som kan beviljas för olika ändamål. I riktlinjerna för ekonomiskt bistånd där försörjningsstöd är en del presenteras vad som berättigar till försörjningsstöd. Här klargörs att för somliga av posterna som berättigar till försörjningsstöd utgår bidrag enligt riksnormen, medan det för andra poster som exempelvis boende, hushållsel och fackföreningsavgift är upp till kommunen att bestämma vad som är en skälig bidragssumma. I riktlinjerna redovisas hur stora dessa bidragsbelopp är som andel av prisbasbeloppet. Utöver detta görs det tydligt gällande att kommunens beviljande av försörjningsstöd villkoras mot att individen aktivt arbetar mot att bli självförsörjande. Detta görs genom sysselsättning i kompetenshöjande verksamhet via kommunens arbetsmarknadsenhet. Arbetet fastställs i en handlingsplan som upprättas av den sökande tillsammans med kommunens handläggare. Avvikelser från planen kan medföra att försörjningsstödet minskas eller dras in. 5.5. Köpings kommun Köpings kommuns riktlinjer för ekonomiskt bistånd fastställdes av social- och arbetsmarknadsnämnden i februari 2008, och reviderades senast i augusti 2008. Riktlinjerna består av detaljerade anvisningar om vilka kostnader som kan omfattas av ekonomiskt bistånd samt hur ekonomiskt bistånd ska bedömas. Dokumentet tydliggör att det ekonomiska biståndets nivå utgår från riksnormen, men att den både kan räknas upp och ner beroende på vilka behov som föreligger. De två delarna som utgör försörjningsstödet, riksnorm och övrigt försörjningsstöd, redovisas grundligt. Vidare redovisas även omständigheter som kan leda till att försörjningsstödet ska beräknas till en högre nivå än riksnormen. Rörande den del av försörjningsstödet där riks- 19