Uppväxtförhållanden, tidig brottsdebut, löner och arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden

Kriminologiska institutionen Uppväxtförhållanden, tidig brottsdebut, löner och arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden En kvantitativ studie Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Gustav Rönngren

Sammanfattning Den stora förekomsten av kriminalitet i ungdomen uppmärksammas både i Sverige och i övriga Europa. I Sverige är det främst män som begår brott i ungdomen, samtidigt som trender visar på att kriminalitet tenderar att avta med åldern. Att kriminalitet avtar med åldern är ett positivt skeende, men kan ett tidigt registrerat brottsförflutet påverka mäns arbetsmarknadssituation i Sverige som karaktäriseras av högt välstånd och låg arbetslöshet? Syftet med denna kvantitativa studie är därav att undersöka hur en tidigt registrerad brottsdebut kan påverka mäns framtida arbetsmarknadsutfall, definierat som arbetslöner och arbetslöshet, på den svenska arbetsmarknaden ungefär 35 år senare, år 1992-96. Frågeställningar lyder enligt följande: Finns det ett samband mellan män som har blivit lagförda under tidiga tonår och deras arbetslön i medelåldern i jämförelse med liknande jämnåriga män som inte har blivit lagförda under tidiga tonår? Föreligger det på samma sätt skillnader i arbetslöshet? Kvarstår eventuella samband även när kontroller införs för olika aspekter av uppväxtvillkor? Dessa frågeställningar prövas på ett longitudinellt datamaterial, Klientelundersökningen från år 1956 (N=287), över pojkar födda mellan 1943-51 som var boende i Stockholm, där linjär- och logistisk analys används för att testa deras arbetsmarknadsutfall åren 1992-96 genom LISA register. För att förklara hur en individs tidiga brottsdebut kan påverka framtida arbetsmarknadsutfall, används i huvudsak teorin om sociala band och cumulative disadvantage, utifrån ett resursperspektiv. Resultaten visar på att pojkar med en tidig brottsdebut och sämre uppväxtförhållanden tenderar att ha en lägre arbetslön och högre arbetslöshet i framtiden. Trots icke-signifikanta resultat, pekar det också på att pojkar med en tidig brottsdebut, oberoende av uppväxtförhållanden, har generellt en lägre arbetslön och högre arbetslöshet i framtiden, i jämförelse med pojkar som inte har haft en tidig brottsdebut. Resultaten ger också anledning till att tro, trots icke-signifikanta resultat, att uppväxtförhållanden har en självständig påverkan på arbetslöshet och lön, oberoende av en tidig brottsdebut. Nyckelord Tidig brottsdebut, arbetslöshet, arbetslöner och uppväxtförhållanden

Innehållsförteckning Inledning... 2 Avgränsning... 4 Disposition... 4 Teori och tidigare forskning... 4 Resursperspektivet... 4 Sampson och Laubs Age graded theory of crime... 6 Tidigare forskning... 9 Datamaterial... 12 Klientelundersökningen... 12 LISA... 14 Variabelbeskrivning och operationalisering... 15 Oberoende variabler... 15 Beroende variabler... 19 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet;... 20 Etik... 22 Analysmetod... 23 Odds... 24 Resultat... 25 Analys... 28 Generalisering... 30 Slutsatser och diskussion... 30 Referenslista... 33 Tryckta källor... 33 Elektroniska källor... 36 Bilaga 1: Kodningsschema... 38 Oberoende variabler som mäter uppväxtförhållanden... 38 Oberoende variabler som byggs ihop av uppväxtförhållanden... 39 Beroende variabler... 39

1

Inledning Kriminalitet bland ungdomar är ett utbrett fenomen. Bland pojkar i tonåren, enligt självdeklarationsstudier, är det till och med mer vanligt än ovanligt i flera länder under såväl 1960- talet såsom i början av 2000-talet (Ward, 1998; Farrington, et al. 2006; Svensson & Ring, 2007; Balvig, 2007 & Salmi, 2008). Angående registrerad brottslighet i Sverige så stod ungdomar, i 15-20 års ålder, för nästan en femtedel av de ungefär 130 000 lagföringsbeslut som fattades år 2012. Detta trots att de som grupp enbart utgör 9% av den straffbara befolkningen (BRÅ, 2012). Studier visar även på att det i Sverige är ungefär 40% av alla män i jämförelse med 10% av alla kvinnor som någon gång har lagförts för brott i livet (BRÅ, 2000). Att ungdomsbrottsligheten är så omfattande och att framförallt männen tenderar att någon gång i livet föras inför lagen för brott i Sverige är ett faktum. Samtidigt visar trender inom brottslighet på att antal lagföringar ökar i tonåren för att sedan betraktas som ett övergående problem då de flesta slutar vid övergången till vuxenlivet (BRÅ, 2012). Att antal förda inför lagen minskar vid vuxen ålder måste ses som ett relativt positivt skeende, men har kriminalitet i ungdomen påverkan på hur det ser ut senare i livet, på en individs framtida arbetsmarknadssituation? Ett tydligt fokus inom kriminologin är hur kriminalitet kan förklaras, men desto mindre hur ungdomsbrottslighet kan påverka på äldre dagar för människor. Livsloppsstudier, som exempelvis undersöker hur händelser i individers liv påverkar huruvida de begår kriminalitet, har bedrivits vilka bidragit med viss förståelse kring hur det vuxna livet tenderar att bli för olika individer eller grupper, men med framförallt fokus på vad det är som gör att kriminalitet upphör (Laub & Sampson, 2003; Farrington, et al. 2006 & Moffit, 1994). Forskning har lagt mindre fokus på om kriminalitet i ung ålder, och särskilt tidiga brottsdebuter, tenderar att påverka hur ens framtida situation på arbetsmarknaden ser ut. Arbetsmarknaden i Sverige har sedan länge karaktäriserats av höga anställningsnivåer samt hög jämställdhet (UNDP, 2013) och en individs arbetsmarknadssituation, i form av arbetslöshet och arbetslöner, påverkar det vardagliga livet på en mängd olika sätt. Exempelvis kan arbetslöshet leda till dålig hälsa, försämrade familjeförhållanden mellan de vuxna i familjen och i relation till tonårsbarn (Jönsson, L.R, 2003) och är samtidigt även förknippat med en ökad risk för våld och kriminalitet i allmänhet (Harris, et al. 1993; Menzies & Webster, 1995 & Monahan, 1996). 2

Givet detta så är syftet med denna studie att undersöka hur vuxna mäns, som har registrerats för brott under tidiga tonår, löner och arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden ser ut, i jämförelse med jämnåriga som har haft en liknande bakgrund men inte registrerats för brott i ung ålder. Frågeställningarna lyder; - Finns det ett samband mellan män som har blivit lagförda under tidiga tonår och deras arbetslön i medelåldern 1 i jämförelse med liknande 2 jämnåriga män som inte har blivit lagförda under tidiga tonår? - Föreligger det på samma sätt skillnader i arbetslöshet? - Kvarstår eventuella samband även när kontroller införs för olika aspekter av uppväxtförhållanden? Denna studie bidrar därigenom med förståelse angående om en tidig registrerad brottsdebut har någon effekt på framtida arbetslöner och arbetslöshet hos vuxna män i Sverige. Livsförloppsstudier angående konsekvenser på den svenska arbetsmarknaden för individer som har blivit registrerade för kriminalitet under de tidiga tonåren är en bristvara inom det samhällsvetenskapliga forskningsfältet, då det är uppmärksammat att de flesta liknande studier har sitt ursprung ur andra socio-historiska kontexter såsom vanligtvis USA (Bersani, et al. 2009) samt att det valda materialet 3 inte har analyserats i denna fråga. I fortsättningen definieras en tidig brottsdebut enligt att ha blivit lagförd för brott i Sverige i 11-15 års ålder av en inte bagatellartad karaktär, vilket inkluderar framförallt stöldbrott av en mer allvarlig karaktär, och därigenom inte exempelvis snatteribrott (SOU, 1971). Arbetslöshet definieras enligt att ha någon gång aktivt sökt arbete på Arbetsförmedlingen och omgående kan tillträda ett jobb på arbetsmarknaden, under tre eller flera av åren mellan 1992-96. Arbetslöner definieras som den lönen efter skatt 4 respondenten har haft i genomsnitt under åren 1992-96 enligt kontrolluppgift till Skatteverket (SKV) från arbetsgivare. 1 I åldrarna 41 till 54 (1992-1996) 2 Anpassade socio-ekonomiskt och -demografiskt, vidare beskrivning i avsnittet Klientelundersökningen. 3 Klientelundersökningen (1956), se avsnitt Klientelundersökningen. 4 All ersättning som erhålls utifrån arbetsgivare, vilket inkluderar exempelvis reseersättning, sjukpenning/lön, semesterersättning och avgångsvederlag 3

Avgränsning Kriminalitet som forskningsområde kan studeras på en mängd olika sätt. Denna studie fokuserar på pojkarnas kriminalitet under tidiga tonårs, i form av att ha blivit lagförd för brott 5 i Sverige mellan 11-15 års ålder, påverkan på framtida arbetsmarknadsutfall. Grunden för analys utgörs av de sociala faktorer som är av störst relevans för påverkan på arbetsmarknadsutfall enligt teori och tidigare forskning 6. Studiens använda förklaringsfaktorer fokuserar på de som kan både påverka en tidig brottsdebut och framtida arbetsmarknadsutfall och kan därigenom bidra till förståelse för skilda framgångar på arbetsmarknaden. Resultat måste däremot betraktas att ha begränsat förklaringsvärde då denna undersökning analyserar hur pojkars tidiga brottsdebuter tenderar att påverka deras framtida arbetsmarknadsutfall tre decennier framåt i tiden, utan att ta hänsyn till allt som händer däremellan. Disposition Denna studie inleds med beskrivning av, dess utgångspunkt, följt av studiens teoretiska grund och tidigare relevant forskning som utmynnar i hypoteser för analys. Vidare beskrivs och diskuteras studiens datamaterial, tillvägagångssätt och analysmetod för att gå igenom studiens resultat. Därefter kopplas resultat till teori och tidigare forskning för att slutligen ta upp studiens generella slutsatser, dess begränsningar, generaliserbarhet samt förslag till framtida forskning på området. Teori och tidigare forskning Resursperspektivet När man försöker urskilja effekter av brottslighet i det långa loppet så kan det tolkas genom minst två idealprocesser angående hur kriminell kontinuitet kan förklaras, population hetereogeneity och state dependence (Nagin & Paternoster, 2000). Genom population hetereogeneity förklaras kontinuitet i brott över tid genom skillnader i antisociala karaktäristika, såsom bristande självkontroll, impulsivitet och psykopatisk personlighet, som är etablerade tidigt hos personer och stabila över tid. Problem med att analysera denna process för kriminell kontinuitet är att dessa anti-sociala karaktäristika troligen innebär återverkningar under 5 Personer lagförda för ett brott av en inte bagatellartad karaktär. Alltså inte snatteri och mindre allvarliga brott, det handlar framförallt om stöldbrott av en mer allvarlig karaktär (SOU, 1971). 6 Presenteras i avsnittet variabelbeskrivning och operationalisering. 4

hela livet, med många komplikationer senare i livet, såsom t.ex. arbetsmarknadsutfall i form av arbetslöshet och arbetslöner. Givet detta så blir en observerad korrelation mellan kriminalitet och arbetsmarknadsutfall senare i livet snarare falsk än kausal, på grund av faktumet att det är effekter av personliga drag (Nagin & Paternoster, 2000). Detta innebär att individernas arbetsmarknadsutfall inte beror på kriminaliteten i sig, utan att det snarare beror på deras anti-sociala karaktäristika. En state dependence förklaring å andra sidan förklarar observerad ihållande kriminalitet över tid som en process liknande en negativ spiral, alltså att kriminellt beteende har en genuin påverkan som skapar begränsningar i livsomständigheter, exempelvis arbetsmarknadsutfall på så sätt att arbetsgivare inte ger arbete till en individ med registrerad brottslighet, och som samtidigt stärker individens motiv till att begå mer brott genom exempelvis att personen i fråga måste tjäna pengar på något sätt. I analys av denna process blir svårigheten att kriminellt beteende kan bli influerat av senare händelser i livet. Detta kan vara exempelvis giftemål vilket man måste beakta då det kan fungera som en vändpunkt som påverkar individer till att sluta begå brott (Nagin & Paternoster, 2000). Denna studie utgår från ett perspektiv, vilket kan ses inom state dependence, som ser människor som aktivt handlande där resurser, och förutsättningar att utnyttja dem, bestämmer möjligheter och livschanser på arbetsmarknaden. Detta perspektiv är delvis valt då det ligger i linje med flera studier som har analyserat påverkan av registrerad kriminalitet på framtida arbetsmarknadsutfall, i form av inkomst (Nilsson, A 2002; Estrada & Nilsson, 2004) och dels utifrån den personliga tesen att människor har inte genetiska förutsättningar att begå kriminalitet, utan att det sker utifrån yttre påverkan av omgivning, framförallt under uppväxten. Kriminologiskt sett kan ett resursperspektiv tolkas inom ramen för teorier som lyfter fram den sociala positionens betydelse för skillnader i möjligheter och livschanser. Bristande resurser, såsom dåliga uppväxtförhållanden, i jämförelse till majoriteten i det givna samhället kan förstås både som en riskfaktor för kriminalitet, t.ex. i termer av frustrationsbrottslighet strain (Merton, 1968), av bristande informell social kontroll genom exempelvis att brottslighet påverkas av svaga personliga relationer till exempelvis familj (Laub et al, 1998; Weitekamp et al, 2000), och som ett resultat av brott och samhällets reaktion där på, vilket kan tolkas i termer av bristande möjligheter generellt eller av utanförskap från samhället. 5

I och med denna studies syfte att analysera påverkan på arbetslöshet och arbetslöner i vuxen ålder av att ha blivit lagförd tidigt under tidiga tonår så lämpar sig Sampson och Laubs livsförloppsteori (2003;2005) om sociala band och cumulative disadvantage, vilket följande stycke kommer att redogöra för och hur det kan ses på inom ett resursperspektiv. Sampson och Laubs Age graded theory of crime I sin omtalade bok Shared Beginnings, Divergent Lives studerar Sampson & Laub (2003) brottskarriärer och livsförlopp fram till 70 års ålder för 500 ungdomsvårdsplacerade pojkar i USA. Av dessa pojkars olikartade brottskarriärer, bestående av skild kontinuitet i och upphörande av brott, betonas, liksom resursperspektivet, vikten av att ta hänsyn till sociala förhållanden och livshändelser under hela livet. I analysen uppmärksammas olika grupper vars brottsaktivitet varierar över tid men att kriminellt beteende avtar med åldern. Resultatet av detta belyser, enligt dem, att det inte finns grupper av individer som är mer eller mindre predestinerade att begå brott under hela deras liv (persistenta grupper), utan att brottskarriärer är präglade och förändras av vändpunkter (turning-points), exempelvis att få anställning, händelser (t.ex. arbetslöshet) och processer (t.ex. långvarig fattigdom) under hela människans livslopp (Sampson & Laub, 2003). Givet detta, utformade författarna en teoretisk modell Age graded theory of crime som belyser betydelsen av sociala band under hela livet där uppväxtförhållanden är av vikt, men också erfarenheter och händelser under vuxenlivet (Sampson & Laub, 2005). Teorin utvecklades för att vara anpassningsbar till förklaringar kring antisocialt beteende i barndomen, ungdomsbrottslighet och brottslighet hos nyligen vuxna där den underliggande tesen är att brottslighet är mer vanligen förekommande hos människor vars individuella band till samhället är försvagade. Teorin utformades utifrån en studie, i USA, bestående av kvalitativa- (intervjuer) och kvantitativa (registerdata) tillvägagångssätt på 500 pojkar, som registrerats för brottslighet i 10-17 års ålder (födda 1925-32), vars liv jämfördes med 500 jämnåriga pojkar som inte blivit registrerade för kriminalitet, som anpassades på etnisk bakgrund, IQ, låginkomsttagande boenden, sociodemografisk och ekonomisk bakgrund (Ibid:166). Det teoretiska ramverket organiserades kring tre teman, strukturell kontext, stark kontinuitet i antisocialt beteende och informell social kontroll i vuxenlivet (Sampson & Laub, 2005:167). 6

Det första temat, strukturell kontext, bestod av fundamental respekt till föräldrar, kompisar och social kontroll i skolan vilket, enligt dem, i sig förklarar brottslighet i barn- och ungdomen. Det andra temat, stark kontinuitet i antisocialt beteende, då kriminalitet i barn- och ungdomen tenderar att hålla i sig till vuxenlivet, och till sist att förändring av det kriminella beteendet sker främst genom informell social kontroll i vuxenlivet, exempelvis giftermål och anställning, oberoende av tidigare kriminalitet (Sampson & Laub, 2005). De hittade att de faktorer som har stadigast och starkast effekter på både registrerad och självdeklarerad ungdomsbrottslighet kom från processer av social kontroll knutna till framförallt familj och skola, men även kompisar (Sampson & Laub, 2005:168). Faktorer av vikt i familjeförhållanden visade sig att vara svaga förhållningsregler om rätt och fel av, kombination av oberäknelig, hotande och hård uppfostran och svag anknytning till föräldrar som exempelvis bristande förtroende. Skolanknytning, som exempelvis låga ambitioner och dåliga resultat, hade också påverkan på ungdomsbrottslighet, oberoende av familjeprocesser. Däremot hade båda dessa fundamentala faktorer större anknytning till kriminalitet än vad andra mer strukturella prediktioner av familjebakgrund, t.ex. familjetyp (skilda föräldrar), fattigdom i familjen och/eller social klass, har. Anknytning till kriminella kamrater hade också påverkan på kriminalitet, oberoende av familjeoch skolprocesser, men att effekten måste ses med viss försiktighet då den var svårskild från egen kriminalitet (Ibid.). Sampson och Laubs teori (2005) ger en social förklaring av stabilitet och förändring i brottslighet, vilket kan tydas i enlighet med ett resursperspektiv att det är ungdomars sociala omgivning som påverkar huruvida de begår brott eller inte. Utifrån ett resursperspektiv kan deras resultat tolkas som att individer påverkas av social kontroll och inställning till skola, föräldrar och kamrater, vilket kan ses som former av resurser som påverkar huruvida personer inte begår brott i ung ålder. Om dessa resurser är bristande, låg social kontroll och inställning, löper individen en större risk att begå brott i ungdomen, och att det kriminella beteende ska, enligt Sampson och Laub (2005), även tendera att hålla i sig genom åren tills att någon social skillnad, som exempelvis ett arbete, innebär upphörande av kriminalitet. Detta stärker tesen, i resursperspektivet, att individer påverkas av deras sociala omgivning. Angående hur ungdomskriminalitet ska påverka individers framtida arbetsmarknadsutfall betonar också Sampson och Laub (2005) betydelsen av cumulative disadvantage. De hittade att personer som har blivit lagförda i en domstol i ungdomen eller hamnat i fängelse i ung och/eller vuxen ålder 7

har direkt negativa effekter på att hitta långvarig anställning på arbetsmarknaden, vilket i sin tur var relaterat till fortsatt framtida involvering i brottslighet under livet. Trots skillnader i tidigare ungdomserfarenheter och anknytning till arbete och familj i vuxen ålder, hade dessa individer större arbetslöshet även efter kontrollerande av en mängd olika brottslighetsutfallsmätningar, kontroll variabler (som antisocialt beteende i barndomen och individskillnads konstruktioner) och olika analystekniker (Sampson & Laub, 2005:169). Cumulative disadvantage och vikten av sociala band kan, genom ett resursperspektiv, tolkas i termer som att en tidig brottsdebut inträffar hos de individer som har sämre anknytning till familj, skola och kompisar, och att den tidiga lagöverträdelsen är generellt sett en början på en negativ spiral som kommer att innebära sämre arbetsmarknadsanknytning i vuxen ålder oberoende av exempelvis tidigare ungdomserfarenheter. Då personer med en tidig brottsdebut tenderar att ha sämre arbetsmarknadsanknytning i vuxenlivet kommer troligen även de som fått en anställning att ha en lägre lön, dels för exempelvis betydelsen av tidigare anställningar och arbetslivserfarenheten på det givna arbetet, för högavlönade arbeten. Att studera en tidig brottsdebut som en stark riskfaktor för framtida arbetsmarknadsanknytning får även större betydelse då, enligt Sampson och Laub (2005), sämre jobbstabilitet i vuxenlivet, är starkt relaterat till fortsatt kriminalitet. Om individer med tidiga brottsdebuter är kopplat till sämre arbetsmarknadsutfall som vuxen, kan detta med stor anledning tolkas som att kriminaliteten kommer att öka, då ju svagare band man har till arbetslivet, desto mer kriminalitet. Kritik mot Sampson och Laubs teori (2003;2005) är att den inte uppmärksammar skillnader i livsförlopp könen emellan då den utesluter kvinnor i analysen, vilket är ett övergripande problem i livsloppsstudier (Giordano et al, 2002) som i stora drag förklaras av att urvalet av flickor är för litet för att tillåta analys av brottskarriärer och livsförlopp (Bergman & Andersheds, 2009:175f). Detta är även en problematik i denna studie då den enbart studerar män och inte möjliggör jämförelser med kvinnor. Däremot tolkar jag det som att enbart studera kriminalitet hos män kan ge inblick i större mönster av kriminalitetens påverkan för individer på arbetsmarknaden i Sverige, då de är kraftigt överrepresenterade kvinnorna inom brottslighet. Även att studien genomfördes i USA där respondenterna föddes mellan år 1925 till 1932 försvårar också dess validitet i Sverige med tanke på de olika socio-historiska kontexterna, bestående av exempelvis en skild tolerans mot brottslighet med en three strikes and you re out strategi och också skiljaktigheter i möjligheter att få anställning, vilket kan ge olika resultat från analys. 8

Med denna problematik uppmärksammad så ger ändå Sampson & Laubs teori oss anledning att beakta arbetsmarknadsanknytningens betydelse i två riktningar för kriminalitet i livet. Att dålig arbetsmarknadsanknytning å ena sidan påverkar framtida kriminalitet men också att det råder en effekt av att ha begått kriminalitet i tidig ålder på framtida arbetsmarknadsanknytning som i denna studie är i fokus. Nästa stycke kommer att belysa hur samhällsvetenskaplig forskning har visat på att kriminalitet i ungdomen tenderar att komma från sämre uppväxtförhållanden, som enskilt påverkar framtida arbetsmarknadsanknytning i Sverige och i andra länder. Tidigare forskning Ungdomsbrottslighet kan både ses som en riskfaktor för framtida marginalisering och som ett steg på en redan ogynnsam karriär. Kring frågan hur ett tidigare brottsförflutet kan påverka framtida arbetsmarknadsutfall måste individers uppväxtförhållanden beaktas. Genom ett flertal studier är det väl etablerat att ungdomar som blir involverade i brottslighet i Sverige ofta kommer från hem som har det sämre ställt. Denna resursbrist i hemmen handlar exempelvis om familjeförhållanden, finansiella resurser och sociala problem (Estrada & Flyghed, 2007) vilka i sig vanligen resulterar i större svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige (Olofsson & Lundahl, 2013). Långvarig fattigdom och fattigdom under tonåren, definierat som socialbidragstagande familjer, har visat samband med svag framtida arbetsmarknadsanknytning i form av inkomst från arbetsgivare (Bäckman & Nilsson, 2007). Likaså har sociala problem i familjen definierat som registrerade kriminalitet hos fadern, registrerade alkohol- och psykologiskt relaterade problem hos föräldrar och om barnet hamnat i den lokala barnskyddskommittén (inte p.g.a barnets egna beteende) visat sig öka risken för arbetslöshet i medelåldern (Bäckman & Nilsson, 2011). Det är även belagt i studier att vuxna lagöverträdare, straffade och fängelsedömda, uppväxt kännetecknas av problematiska förhållanden, i synnerhet gäller det de som redan i tonåren var kända av polis och sociala myndigheter (Nilsson, 2002; Nilsson, 2007). Givet detta så måste ungdomskriminalitet förstås som en faktor som generellt sett har ursprung från dåliga uppväxtförhållanden och som utifrån detta kommer att innebära lägre löner och större svårigheter att erhålla en anställning i vuxen ålder. Ett flertal studier som har analyserat hur kriminalitet och olika faktorer visat sig påverka den framtida situationen på arbetsmarknaden i Sverige har använt sig av Stockholm Birth Cohort Study 9

(SBC). SBC är ett longitudinellt datamaterial som ger möjlighet att följa en kohort på 14294 pojkar och flickor bosatta i Stockholm från födseln år 1953 upp till 48 års ålder (2001). Nilsson och Estrada (2009) analyserade hur framtiden på arbetsmarknaden, i form av inkomst, såg ut för kohorten mellan två 10-års spann, 1981/82, 1991/92 och 2001/02 för de personer som under tonåren 7 registrerats för brott i jämförelse med liknande 8 jämnåriga som inte registrerats för brott. Tydliga resultat visar på att huruvida individer aldrig har registrerats för brott, enbart registrerats för brott innan 20 års ålder eller har registrerats för brott båda innan och efter 20 års ålder har betydelse för hur det framtida arbetslivetet, i form av inkomst från arbetsgivare, ser ut. Nilsson och Estrada hittade att män i 38 års ålder som enbart begått brott innan dem var 20 år hade en inkomst i nivå med dem som aldrig dömts för brott. Likaså i uppföljningen i 48 års ålder stod sig dessa resultat relativt stabila. Däremot befann sig var femte man i 48 års ålder med brottslighet både som ung och vuxen utanför arbetsmarknaden, vilka saknade arbetsmarknadsanknytning eller var förtidspensionerade. Detta var en klar ökning från när de individer med brottslighet både som unga och vuxna var 38 år (Nilsson & Estrada, 2009). Dessa individer undersöktes även en till gång under samma tidsspann, av Nilsson och Estrada (2011), i en senare genomförd studie. Resultat pekar även där på att personer som har registrerats för brott enbart innan 20 års ålder och personer som aldrig har registrerats för brott står inför liknande risk för social exkludering (arbetslösa, handikappsersättning eller något slags socialbidragstagande) i 38 års ålder (Nilsson & Estrada, 2011). Även Bäckman och Nilsson (2007) analyserade samma tidsspann och fann att sociala problem, definierat som kriminalitet 9 och missbruk, i 25 års ålder framstår som viktiga mellanliggande variabler 10 till framtida arbetsmarknadsanknytning i form av inkomst från arbetsgivare (Bäckman & Nilsson, 2007). Dessa studier från SBC visar på olika effekter på framtida arbetsmarknadsutfall beroende av i vilken ålder personen har registrerats för brott. Däremot så tar den förda avgränsningen på ungdomskriminalitet, som att ha blivit lagförd innan 20 års ålder, inte hänsyn till när individernas brottsdebuter inträffade, vilket enligt forskning spelar roll (Farrington et al. 2006; Le Blanc & Fréchette, 1989; Farrington & Wikström, 1994; Farrington, 1992 & Farrington, 1989). 7 Definierat som innan 20 år. 8 Registrerade för vålds-, stöld-, bedrägeri-, skadegörelse-, trafik-, narkotika- och övriga brott. Individer anpassade genom survey- och registerdata på exempelvis hälsa, utbildning, framtidsutsikter och försörjning. 9 Registrerad för brott. 10 Sociala problem var mellanliggande variabler till långvarigt och under tonåren socialbidragstagande familjer. 10

Studier som mäter en tidig brottsdebuts påverkan på framtida arbetsmarknadsutfall är väldigt bristfällig, men en tidig brottsdebut ses som en stark riskfaktor för en framtida kriminell karriär. Exempelvis i the Cambridge Study in Delinquent Development (CSDD) så tenderade de pojkar som blivit lagförda i 10-13 års ålder att vara de som hade registrerats för brott mest förekommande i framtiden, då de stod för ungefär nio lagöverträdelser som ledde till fällande dom på ett genomsnitt av 13 års frekvent återkommande kriminalitet (Farrington et al. 2006). Dessa resultat stärks även av liknande fynd som har hittats i Sverige (Le Blanc & Fréchette, 1989) och i Kanada (Farrington & Wikström, 1994). I CSDD så var nästan tre fjärdedelar av de som lagfördes i åldern 10-16 år återigen lagförda i åldern 17-24, vilket bara inträffade till 16% hos de som inte blev lagförda i ung ålder. På äldre dagar var det fortfarande nästan hälften av de som lagfördes i ungdomen som lagfördes igen i åldrarna 25-32, jämfört med 8% av de som inte var lagförda i ung ålder (Farrington, 1992). Liknande ihållande kriminalitet över tid hos individer med en tidig brottsdebut har även återfunnits i självdeklarationsstudier om kriminalitet (Farrington, 1989). I och med att individer med tidig brottsdebut tenderar att i större utsträckning begå kriminalitet i framtiden, jämfört med personer som inte har haft en tidig brottsdebut, samtidigt som att kriminalitet är, enligt studier, en närliggande faktor till narkotikamissbruk (Blokland et al, 2005) och sämre skolprestation (Nilsson & Estrada, 2009; Stattin et al, 2010) vilka även det har tydliga konsekvenser för framtida arbetsutfall/möjligheter (Sarnecki & Sollenhag, 1985; Krohn et al, 1997; Molero Samuelsson, 2011 & Erikson & Jonsson, 1993), så borde en tidig brottsdebut kunna ses som en stark riskfaktor för högre arbetslöshet, och lägre löner. Följande hypoteser som ses som relevanta utifrån teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning som prövar i denna analys är: - Hypotes 1: Män som har haft en tidig brottsdebut innehar högre arbetslöshet och lägre lön än män vilka inte har registrerats för brott innan 15 års ålder. - Hypotes 2: Sämre uppväxtvillkor 11 har en förstärkande effekt på sambandet mellan tidig brottsdebut och lön samt arbetslöshet. Vidare kommer studiens urval och datamaterial för analys beskrivas, följt av relevanta variabler som används för att operationalisera en tidig brottsdebut och uppväxtförhållanden. Därefter beskrivs 11 Definiering av sämre uppväxtvillkor finns i avsnittet Variabler och operationalisering. 11

och problematiseras studiens validitet, reliabilitet och generaliserbarhet och slutligen redogörs en kortare beskrivning av valda analysmetoder och sannolikhetsmått. Datamaterial Denna studie använder sig av två olika redan existerande material för att analysera effekten av en tidig brottsdebut på framtida arbetsmarknadsutfall, Klientelundersökningen (1956) och Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA) från åren 1992-96. Klientelundersökningen Denna studies urval är hämtat ifrån datamaterialet Klientelundersökningen (1956) som är ett av tre urvalsunderlag (The Clientele boys, the SKÅ boys & SIS youth) i The Stockholm Life-Course Project (SLCP) vilket genomfördes till bakgrund av den uppmärksammade ökningen av ungdomsbrottslighet på 1950-talet. Klientelundersökningen utformades för att studera individer med och utan brottsligt förflutet i syfte att förstå hur livet ter sig efter tidiga brottsdebuter, kriminell kontinuitet, upphörande av kriminalitet och oregelbundenheter i kriminalitet (Kriminonologiska institutionen, 2014). Klientelundersökningen (1956) byggdes ihop genom två omgångar, en pilot- och en huvudundersökning. Det tänkta urvalet skulle bestå av 300 pojkar, varav 100 studerades genom en pilotundersökning och därefter 200 genom huvudundersökningen. Av de 100 pojkarna i pilotundersökningen var det en jämn fördelning mellan de som hade haft en tidigt registrerad brottsdebut och de som inte hade haft det, medan i huvudundersökningen var det 150 pojkar som hade haft det och 50 som inte hade haft det. Detta förfarande skulle i slutändan bilda en enhet (SOU, 1971:21). Huvudundersökningen genomfördes någon månad efter pilotundersökningen för att det skulle hända så lite som möjligt i respondenternas liv under den tidsskillnaden. Studiens kriterier för vad som innefattar en tidigt registrerad brottsdebut var att ha begått ett brott av en inte bagatellartad karaktär vilket betyder inte snatteri, som majoriteten av ungdomar någon gång gör, utan i gruppen hos de som hade haft en tidig brottsdebut stod de framförallt dömda för stöldbrott av en mer allvarlig karaktär. Syftet med detta var att materialet skulle bli mer homogent och bestå av den vanligaste typen av ungdomsbrott (SOU, 1971:23). 12

Urvalet i den ursprungliga klientelundersökningen blev istället 287 individer uppdelade i två grupper, en undersökningsgrupp (klientelpojkarna) och en kontrollgrupp. Klientelpojkarna består av 192 skolpojkar bosatta i Stockholm födda mellan 1943-1951 som mellan 11 till 15 års ålder gjort sig skyldiga till ett brott av en inte bagatellartad karaktär (SOU, 1971:23) vilket ledde till föremål för utredning av polisen (SOU, 1971:66). Klientelpojkarna är slumpmässigt utvalda från tillhandahållna listor av Stockholms polismyndighet där det inte rått något tvivel om skuld enligt åklagare eller polis (SOU, 1971:23). Kontrollgruppen består av 95 pojkar och majoriteten av dem har inte begått något brott. De blev utvalda, och anpassade till klientelpojkarna, genom befolkningsregistret för Stockholm så samtliga respondenter i materialet hade samma ålder, kom från liknande socialgrupp, växt upp med liknande familjetyp (splittrad/inte splittrad familj) och levt i samma bostadsområde för att kunna göra bättre jämförelser. I efterhand visade det sig dock att det inom kontrollgruppen var fyra pojkar som hade registrerats för brott innan 15 års ålder, vilket innebär att analysen av dem blir i viss mån snedvriden då de fyra pojkarna hade en tidig brottsdebut. Däremot så behöver inte detta betyda några problem då de tidiga brottsdebutanter som inte registrerats i kontrollgruppen utgör en lika stor andel som totalbefolkningen i Sverige karaktäriserades av vid tillfället för undersökningen (SOU, 1972:37). Jämförelse mellan klientelpojkarna och kontrollgruppens arbetsmarknadsutfall blir därmed en jämförelse mellan en grupp av kända brottsdebutanter och en grupp som liknar normalbefolkningen med avseende på brottsdebutanter. På grund av den heterogena sammansättningen av lagöverträdare gällande brottsbelastning i studien delades klientelpojkarna in i två undergrupper (Sarnecki, 1985), B1 och B2. B1 består av de 131 individer med en registrerad lagöverträdelse upp till 15 års ålder, och B2 med de resterande 61 som blivit registrerade för lagöverträdelser två eller fler gånger upp till samma ålder, gruppen B2 är alltså pojkar vilka har haft brottsåterfall i ungdomen. Skillnader i antal registrerade lagöverträdelser skiljer sig markant åt inom gruppen B2, men på grund av det lilla urvalet så fungerar det inte att dela upp dessa pojkar i antal lagöverträdelser innan 15 års ålder, för analys (Sarnecki, 1985). Detta påverkar på så sätt att analysen kommer bara åt individer som blivit registrerade för kriminalitet, oavsett hur många gånger, innan 15 års ålder och dess påverkan på framtida arbetsmarknadsutfall. På grund av detta kan det snedvrida samband på så sätt att analysmetoden inte tar hänsyn till frekvensskillnader i kriminaliteten hos pojkarna, utan att sambandet mellan tidig brottsdebut och arbetsmarknadsutfall räknas ihop utifrån pojkar som har begått 1 brott, och exempelvis 3 brott, innan 15 års ålder. 13

Datainsamlingen till Klientelundersökningen (1956) inleddes mellan 1959 och 1963. Undersökningen omfattar totalt 2000 variabler med bred information från såväl psykologiska tester, medicinska och psykiatriska undersökningar som sociologiska intervjuer, hembesök samt intervjuer med föräldrar och lärare. Även pojkarnas registrerade och självrapporterade brottslighet är medtagna. I myndig ålder, i samband med inskrivning till militärtjänst, genomfördes den första uppföljngen follow-up-undersökningen (SOU, 1971, s.24). Den uppföljningen omfattade såväl attitydundersökningar och självdeklarerad brottslighet som insamling av civil och militär registerdata. Den andra uppföljningen genomfördes när klientelpojkarna var vid en ålder av mellan 32 och 40 år (Sarnecki, 1985) vilket rörde registerdata kring eventuella dödsorsaker, boende- och familjeförhållanden, inkomst, egendom, anställningar, sjukdomar, arbetslöshet, utbildning, socialstöd samt registrerad brottsbelastning (Sarnecki, 1985). Då denna studie fokuserar på vad en tidigt registrerad brottsdebut tenderar att göra för arbetsmarknadsutfall i vuxenålder så passar klientelundersökningen bra som material med dess uppdelning av individer som har registrerats för brott under 11-15 års ålder och dess anpassade kontroller som inte har registrerats för brott under samma ålder. På grund av att fokus ligger på registrerad brottslighet i stort har en avgränsning gjorts genom att slå ihop de klientelpojkar som har begått ett brott i tonåren och de som har begått fler än ett brott för att sedan jämföra med den grupp som inte har begått brott i tonåren. Givet detta så får vi i analysen då ett urval på totalt 287 pojkar varav 192 har blivit registrerade för ett eller flera brott under 11-15 års ålder och 95 pojkar som inte har blivit registrerade för brott under samma ålder 12. LISA Klientelpojkarnas situation på arbetsmarknaden har följts upp med hjälp av Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA) från år 1992 till 1996 där samtliga är registrerade. Syftet med LISA är att underlätta longitudinella studier inom arbetsmarknads- och sjukförsäkringsområdet genom dess omfattande variabler och dess möjligheter att koppla ihop till andra externa undersökningar och andra register. LISA är en longitudinell databas skapad av SCB (Statistiska centralbyrån) som uppdateras varje år, bestående av samtliga personer fr.o.m. 16 års ålder som varit folkbokförda i Sverige den sista december respektive år fr.o.m. år 1990 till år 2010 då det framöver genomförs på personer 15 år och äldre. Fördelen med 12 Varav då 4 pojkar visade sig ha blivit registrerade för brott vilket inte visas i datamaterialet. 14

databasen är att den tillåter, i analys, att följa klientelpojkarnas övergångar över tid mellan exempelvis perioder med förvärvsarbete, arbetslöshet och sjukdom kopplat till en omfattande mängd bakgrundsvariabler. (SCB, 2014). Anledningen till att studien väljer att analysera respondenternas arbetsmarknadsutfall mellan åren 1992 till 1996 är dels för att uppgifter kring arbetslöshet finns bara från och med 1992, att urvalet för varje år för sig 1992-96 var för litet och dels för att Sverige hade en svår arbetslöshetskris under den första halvan av 1990-talet. Vissa grupper påverkades mer än andra, men ett signifikant element var att i stort sett alla socioekonomiska grupper och industrier påverkades (Palme et al, 2002). Givet detta så kan erfarenhet av arbetslöshet under denna period verka särskilt lämpad att använda som ett sätt att testa risk för arbetslöshet i vuxen ålder (Bäckman & Nilsson, 2001). Variabelbeskrivning och operationalisering I de följande två styckena kommer studiens oberoende- och beroende variabler som används för analys beskrivas och problematiseras, vilka sedan i avsnittet Resultat kommer att diskuteras med en tabell (se tabell 1) på deskriptiv statistik över samtliga variabler som ingår i analysen. Oberoende variabler Den oberoende variabeln av mest vikt i denna analys är tidig brottsdebut 13 som mäter kriminalitet i analysen. Att studera kriminalitet kan göras på olika sätt. Exempelvis har flera studier som studerat självdeklarerad brottslighet visat på att den registrerade brottsligheten har ett stort mörkertal av faktisk brottslighet som egentligen sker (Ward, 1998; Farrington, et al. 2006; Svensson & Ring, 2007; Balvig, 2007 & Salmi, 2008). Detta kan tolkas enligt att de klientelpojkar som har lagförts för kriminalitet har i största sannolikhet begått mer brott än vad de är registrerade för. Analys av klientelpojkarnas självdeklarerade brottslighet kan ses som problematisk då det finns många andledningar till att inte berätta om kriminalitet, exempelvis att pojken är rädd för att dömas för brottet eller att han skäms för det. Pojken kan även glömma bort, eller inte förstå, att han har gjort ett brott, och även allvarligheten av brottet kan uppfattas subjektivt, exempelvis att en grov misshandel uppfattas som ett ofredande. Det kan också ske åt andra hållet, att pojken säger att han har begått mer brott än vad han egentligen har, exempelvis av att han vill skryta om sin kriminalitet. Med denna problematik inräknad så kan ändå enbart studerandet av registrerad 13 Registrerad för kriminalitet i 11-15 års ålder. 15

kriminalitet som ett flertal studier har gjort (Bäckman & Nilsson, 2007; Nilsson & Estrada, 2009) legitimeras av att det är ett mer konkret mått som kommer åt den kriminalitet klientelpojkarna faktiskt har gjort 14. I analysen mäter variabeln tidig brottsdebut, genom en dummyvariabel, huruvida pojkarna har haft en tidigt registrerad brottsdebut eller ej, 1 = ja och 0 = nej. Då denna studie tar som utgångspunkt i att titta på huruvida en tidig brottsdebut kan fungera som en riskfaktor för framtida arbetsmarknadsutfall, måste det beaktas att individernas brottslighet efter 15 års ålder påverkar också, och då särskilt med tanke på tidigare studier som visat på att registrerad brottslighet hos individer både i ungdomen och i vuxen ålder (innan och efter 20 års ålder) påverkar arbetsmarknadsanknytning (Nilsson & Estrada, 2009; Bäckman & Nilsson, 2007). För att besvara hypotes 1 och 2 tillkommer studiens kontrollvariabler 15 som anses mest väsentliga enligt tidigare forskning och teori angående klientelpojkarnas uppväxtförhållanden vilka beskrivs enligt följande. Fattigdom i familjen har visat sig ha påverkan på både kriminalitet i tidig ålder (Estrada & Flyghed, 2007) och framtida arbetsmarknadsutfall (Bäckman & Nilsson, 2007) vilket i denna analys mäts genom en dummyvariabel som beskriver den materiella standarden i föräldrahemmet. I Bäckman och Nilssons (2007) studie som visat på effekter av fattigdom i familjen på framtida arbetsmarknadsanknytning är måttet kodat enligt socialbidragstagande föräldrar (Ibid.), vilket inte har varit möjligt i detta material. Måttet på socialbidragstagande föräldrar kan ses som ett bättre konkret mått på fattigdom än materiell standard i föräldrahemmet som i klientelundersökningen har operationaliserats genom hembesök och intervjuer med föräldrar genom bedömningar av skaparna till klientelundersökningen, då t.ex. vad som anses eftersträvansvärt i ett hem varierar subjektivt. Genom klientelundersökningens erkännande och undersökningens validitetssäkrande som t.ex. den genomförda pilotstudien 16 så används ändå studiens valda variabel. I materialet är denna variabel kodat enligt 1 låg till 5 hög, vilket har gjorts om till en dummyvariabel som mäter 1-2 som låg och 3-5 som medel-hög. Även relation till familjen har visat sig kunna inverka på både kriminalitet i tidig ålder (Sampson & Laub; 2003; 2005) och framtida arbetsmarknadsutfall (Estrada & Flyghed, 2007 & Bäckman & Nilsson, 2011) vilket i analys mäts genom en variabel som tittar på respondenternas emotionella hemklimat innan och under undersökningen. I datamaterialet är 14 Man måste även ta hänsyn till att oskyldigt dömda kan finnas i materialet, men att det är inget jag kan bevisa. 15 Se Bilaga 1: Kodningsschema för att se hur samtliga variabler är kodade. 16 Se avsnittet Klientelundersökningen. 16

emotionellt hemklimat kodat i fem skalor, från fientligt till varmt. Denna variabel är omkodad till en dummyvariabel där fientligt och 2 är kodat som dåligt och 3 till varmt, som bra. Vidare har anknytning till skola, som också visat sig ha påverkan på kriminalitet (Sampson & Laub, 2003;2005) och som ger sämre förutsättningar till att komma in på arbetsmarknaden (Erikson & Jonsson, 1993), analyserats i studien genom en variabel som mäter skolprestation vid undersökningstillfället. Variabeln har kodats som en dummyvariabel där låg skolprestation innefattar Fullkomligt likgiltig att nå goda resultat eller presterar rent av avsiktligt dåliga och Mindre ambitiös än genomsnittet, och medel-hög skolprestation innefattar som genomsnittet för åldern, mera ambitiös än genomsnittet och synnerligen ambitiös. Bedömningen av pojkarnas ambition har skapats genom dels av intervjuer med pojken, föräldrar och lärare, samt utifrån pojkens betyg. Det är problematiskt hur elevernas ambition har bedömts, men samtidigt anser jag att pojkarnas ambition i undervisningen är ett bättre mått på huruvida de tar skolan seriöst än vad exempelvis betyg är. En pojke kan ha väldigt lätt för sig och få bra betyg, även fast denne är likgiltig att prestera bra i skolan. Det kan även vara så att pojkar som egentligen hade haft alla förutsättningar till att prestera bra i skolan har problem i det sociala livet som gör att de inte hinner studera. I och med klientelundersökningens grundliga genomgång av ambition och skolprestation används variabeln. Vid analys av eventuella korrelationer, hittade jag en signifikant svag positiv korrelation 17 mellan skolprestation och tidig brottsdebut. Den rådande korrelationen på 0,384 kan ändå betraktas som svag då korrelationer över 0,7-0,8 brukar ses som den gräns då man måste göra någonting åt det (Djurfeldt & Barmark, 2009), vilket gör att vi behåller variabeln i analys. Om korrelationen exempelvis hade varit 0,8 hade det inneburit multikollinearitet mellan variablerna, alltså att pojkarna som hade en dålig skolprestation tenderar också att ha en tidig brottsdebut, och tvärtom, att pojkarna som hade en bra skolprestation tenderar att inte ha en tidig brottsdebut. Även pojkarnas förekomst av kriminellt registrerade kamrater används i analysen som en dummyvariabel 18 vilket har visat sig ha påverkan på kriminalitet i unga åldrar (Sampson & Laub, 2003) och kan därav tänkas ha effekt på framtida arbetsmarknadsutfall. I klientelundersökningen så är denna variabel kodat i fem skalor, från ingen till hög med ingen information om vad mellantingen står för. Jag har för denna analys valt att koda förekommande-hög kriminell belastning hos kamrater som har 3 till hög och låg som låg till 2. Alkoholmissbruk i hemmet används också som en kontrollvariabel i analysen för att kontrollera hur pojkarnas hemförhållanden, i termer av sociala 17 Korrelationsvärde 0,384 och signifikans på 99% säkerhetsnivå. 18 Förekommer även här en positiv svag korrelation på 0,360 på 99% säkerhetsnivå med tidig brottsdebut. Variabeln behålls p.g.a. den svaga korrelationen. 17

problem, har sett ut innan undersökningen. Detta har enligt studier visat sig ha påverkan på både individers kriminalitet i tidig ålder (Estrada & Flyghed, 2007) och framtida arbetsmarknadsutfall (Bäckman & Nilsson, 2011). Huruvida pojkarna har växt upp i ett hem med alkoholmissbruk, har i klientelundersökningen, kontrollerats för genom intervjuer med pojkarna om deras subjektiva uppfattning, men också genom intervjuer med föräldrar, och med hembesök. Detta kan ses problematiskt då dels pojken kanske inte vet att någon av hans föräldrar har ett alkoholmissbruk, eller att han av någon anledning vill ljuga om föräldrarnas alkoholvanor, eller att föräldrarna ljuger om sitt alkoholmissbruk för att de skäms. Genom klientelundersökningens kontrollerande av alkoholmissbruk och pojkens subjektiva uppfattning som anses påverka hans mående och handlande, används denna variabel ändå. Även av liknande relevans är om man har haft en kriminellt registrerad far (Sampson & Laub; 2003; 2005; Estrada & Flyghed, 2007 & Bäckman & Nilsson, 2011) vilket också det mäts genom en dummyvariabel 19, som kommer åt huruvida respondenten har en far som är registrerad för kriminalitet eller inte. Här uppstår också svårigheter då pojkarnas fäder kan vara kriminella utan att ha blivit lagförda för det, eller att de förmedlar positiva tankar om kriminalitet till pojkarna, men att de själva inte begår brott. Denna analys väljer ändå att enbart mäta effekten av att ha en kriminellt registrerad far vilket grundas i att fädernas självdeklarerade brottslighet inte går att komma åt, samtidigt som att registrerad brottslighet anses vara ett konkret mått på faktisk bedriven brottslighet, som också säkerligen innefattar ännu mer kriminalitet, som fadern inte har blivit registrerad för. För att kunna besvara hypotes 2 så operationaliseras sämre uppväxtförhållanden genom de pojkar som har haft två till sex stycken av de kontrollvariabler som mäter uppväxtförhållanden som visat sig ha påverkan på ungdomskriminalitet och framtida arbetsmarknadsutfall. Bättre uppväxtförhållanden har de pojkar som har haft noll eller en av variablerna som mäter uppväxtförhållanden. Denna indelning är problematisk på många sätt. På grund av ett för litet urval var det dels inte möjligt att definiera bättre uppväxtförhållanden som att ha ingen av de använda variablerna som mäter uppväxtförhållanden. Dels gjorde det även så att det inte var möjligt att dela upp uppväxtförhållanden i ett index, som exempelvis skulle kunna komma åt skillnader mellan att ha en till två variabler som mäter sämre uppväxtförhållanden och tre till sex. Det har även inte varit möjligt att se vilken av uppväxtförhållandevariablerna som innebär störst påverkan på arbetsmarknadsutfall. Däremot så ger denna definiering av sämre uppväxtförhållanden 19 Signifikanta korrelationsvärden mellan kriminell far och tidig brottsdebut på 0,126 och mellan alkoholmissbruk i hemmet och kriminell far på 0,128. Variabeln behålls p.g.a. den låga korrelationen. 18

och bättre uppväxtförhållanden en överblick av hur uppväxtförhållanden kan påverka framtida arbetsmarknadsutfall, vilket öppnar upp för framtida forskning som har tillgång till större urval vilket kan analysera uppväxtförhållandens påverkan närmare. Beroende variabler I analysen används två stycken beroende variabler, arbetslöshet och arbetslöner för att komma åt pojkarnas framtida arbetsmarknadsutfall mellan åren 1992-96. För att mäta pojkarnas arbetslöshet under 1992-96 används tillgängliga arbetslöshetskoder utifrån LISA-registret. Under de givna åren så är arbetslöshetskoderna uppbyggda dels från händelseuppgifter i Arbetsförmedlingens sökanderegister 20 och dels från uppgifter om ersättning i inkomststatistiken 21. Arbetslöshetshändelserna (sökandekategorierna) från arbetsförmedlingen lyder enligt följande: utan arbete, kan ta arbete direkt, fr.o.m. 1995, utan arbete, behov av vägledning/utredning, fr.o.m. 1995, utan arbete, väntar på beslutad åtgärd, fr.o.m 1995 och EU/EES sökande. De existerande variablerna från LISA är uppdelade från arbetslöshetskod noll till tre. Arbetslöshetskod 0 innebär att individen under aktuellt år inte varit inskriven i Arbetsförmedlingens sökande-register. 1 innebär att individen har varit arbetslös någon gång under året och har haft arbetslöshetsersättning under detta år. 2 innebär att personen har varit arbetslös någon gång under året, men inte haft arbetslöshetsersättning under det året. Till sist innebär 3 att personen är deltidsarbetslös/arbetssökande tillfälligt timanställda men också personer vars arbetslöshetsersättning för föregående års heltidsarbetslöshet registrerats först efter årsskiftet. Då denna kategori är tillfälligt timanställda är de inte definierade som arbetslösa av Arbetsförmedlingen. Därför kodas personer i sökande-kategori 3 som att de har jobb. Variabeln i denna analys som operationaliserar arbetslöshet tar alltså in personer som har varit i sökandekategori ett eller två, i tre eller flera av åren mellan 1992-96. Detta mått på arbetslöshet, förutsätter att de personer som är arbetslösa har gått till arbetsförmedlingen och sökt jobb. Detta behöver i många fall inte stämma, vilket kan bero på exempelvis att den arbetslöse personen inte känner till arbetsförmedlingen, eller av någon andledning inte vill gå dit. Detta har inte gått att försäkra sig om i datamaterialet, så därav används 20 I Arbetsförmedlingens sökande-register anmäler sig människor som är arbetslösa men omgående kan ta ett arbete. 21 I inkomstatistiken kontrolleras huruvida individen har en registrerad inkomst från arbetsgivare, och om personen erhållit arbetslöshetsersättning. 19