TIDSIZRIFT I SJÖVÅ.SENDET

TIDSIZRIFT I SJÖVÅ.SENDET 1771 MED FÖRSTÅND OCH STYRKA UTGES AV KUNGL ÖRLOGSMANN;\SÄLLSI(APET N: r 1 1987

TIDSKRIFT I Marindiesar med mercedes-kvaitet Våra ubåtar kräver en absout påitig huvuddiesel Näcken-ubåtarna är utrustade med en 16-cyindrig MTU ubåtsdiese som ger upp ti2.100 hk. Ett 20-ta andra änder har också vat MTU-diesar ti sina ubåtar. Sedan andra värdskriget har MTU evererat mer än 300 ubåtsdiesar. Det kan inte vara en tifäighet. MTU är ett företag i Daimer-Benz gruppen. MARINDIESEL Kronobergsgatan 21 112 33 Stockhom Te 08/54 07 25 1771 MED FÖRSTÅND OCH STYRKA UTGESAV KUNGL ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET 150 årgången 1987

Meddeanden från Kung Orogsmannasäskapet VÄLFYLLD BANKBOK GRATIS. Om du äser vår Bankbok bir det ite enkare för dig att få pengama att räcka ite bättre. I den beskriver vi nämigen at som vi kan göra för dig. Hämta en gratis. j) S-E-Banken Lite enkare, ite bättre Nr 9/1986. Ordinarie sammanträde i Stockhom den 3 november 1986 (Utdrag ur protoko). Sammanträdet hös i FMV:M penisa i närvaro av 23 edamöter. 2. Antogs tiämpningsföreskrifterna ti nya stadgarna. (Räknade poströster: 71 för, emot.) 3. Förrättades va av två styreseedamöter, en suppeant och sekreterare, varefter styresen har föjande sammansättning 1986/87: Ordförande: Väjs vid högtidssammanträdet Vice ordförande: " 3

Övriga: Suppeanter: sekreterare: Cay Homberg Lars Norrsei (omvad) Uf Rubarth Nis Svahn Gustaf von Hofsten (nyvad) Kar Andersson Bengt Hertzberg (omvad) Magnus Hagund (nyvad). 4. Förrättades va av två revisorer och två revisorsuppeanter: Revisorer: Suppeanter: 5. Förrättades va av vaberedning: Lars Werner (omvad) Gunnar-Bo Ericson (omvad) Arne Gustafsson (omvad) Nis-Oof Tiberg (omvad). Gustaf Taube (sammankaande) Björn Berg (omvad) Fredrik Hie/son (omvad). 6. F~sts_tädes årsavgiften för 1987 ti kr 35:-, inkusive prenumeration på Tidskrift i Sjovasendet, d v s oförändrad. 7. Faststädes sammanträdesdagar för år 1986/87: 1986 tisdag den 9 december 1987 måndag den 12 januari " tisdag den 10 februari torsdag den 12 mars måndag den 6 apri torsdag den oktober måndag den 2 november måndag den 16 november, högtidssammanträde. 8. Fqrrättades inva av två ordinarie edamöter, vika upptogs i föjande ordning: 4 kommendörkapten Nis-Ove Jansson och översteöjnant Caes-Göran Heden. 9. Förrättades inva av tre korresponderande edamöter, vi ka upptogs i föjande ordning: museichef Göran Sundström, hovrättsrådet Göran Steen och professor John B Hattendorf, USNWC. Stockhom den 27 januari 1987 Per nsuander sekreterare Nr 10/86. Högtidssammanträde (21S:e) i Karskrona den 17 november 1986 (Utdrag ur protoko). Högtidssammanträdets sutna de hös i Säskapets bibiotek, den öppna deen i Modesaen i örogshamnen. Sammanagt detog 32 edamöter och ett femtiota gäster. Musik utfördes av regionmusiken. 2. För arbetsåret 1986-87 vades edamoten Bror Stefenson ti ordförande och edamoten Lennart Jedeur-Pamgren ti vice ordförande. 3. Verksamhetsberättesen för Säskapet och dess bibiotek föredrogs. 4. Efter ajournering tikännagav ordföranden att nya stadgar faststäts av regeringen och att tiämpningsföreskrifter ti dessa bivit antagna. 5. Utdening av beöningar förrättades av ordföranden. 6. Ordföranden uppäste namnen på de edamöter, som avidit under arbetsåret: - hedersedamöterna Manfred Björkquist, Oscar Krokstedt, Magnus Starck och Hugo Larsson. - edamöterna Ivar Hut, Hans Gottfridsson, Jens Stefenson, Torgi Wuff, Viktor af Kint, Oof Fakenda och Fredrik Stenkua samt - korresponderande edamöterna Kar-Erik Westerund och Curt Fakemo. Därefter föredrog edamoten Tage Sjöander och sekreteraren utdrag ur minnesteckningar över de bortgångna. 7. Ledamoten Sten Swedund hö ett anförande med titen "Ubåtsvapnet - en satsning för 90-taet" (utdrag ur årsberättesen). 5

8. Ordföranden, edamoten Jan Enquist, nedade sin befattning med ett anförande "Några funderingar inför ett försvarsbesut". Stockhom den 23 januari 1987 Per Insuander sekreterare Nr 1/1987. Ordinarie sammanträde i Stockhom den 9 december 1986 (Utdrag ur protoko) Härkönen Tero, Tjärnö Marinbioogiska aboratorium för inköp och transport av materia i samband med detagande i den amerikanska expeditionen ti Antarktis 1987. Jonsson Stig, Stockhoms universitet, för att deta i det 4:e intern atione a symposiet om antarktisk gacioogi i Bremerhaven 1987. (Vater Schytts minne.) Kä/ström Margareta, Stockhoms universitet, för att deta i "Symposium on ee Care Anaysis" i Bern 1987. Larsson Anne-Marie, Göteborgs universitet, för att deta i PRO MARE-expedition ti Barents Hav 1987.. Sammanträdet hös i ansutning ti ett st udiebesök vid Ericsson Rad io Systems AB i Kista och med detagande av 48 edamöter. 2. Meddeades att edamoten Car Gustaf Eng avidit den 20 juni 1986. 3. Vades edamoten Christer Hägg ti föredragande i vetenskapsgrenen " Strategi och stridskrafters användning" för år 1986-87. 4. Anmädes att Säskapet på remiss från chefen för marinen erhåit utkast ti taktiskt regemente för fottan (TR FL). 5. Korresponderande edamoten Uf H Johansson hö sitt inträdesanförande " Jnformationsprobematik i miitära eektroniksystem". Stockhom den 16 januari 1987 Per Jnsuander sekreterare Nr 2/1987. Stiftesen YMER-80 Stiftesen YMER-80 har för 1987 utdeat sammanagt 54 000 kronor. Stipendier har utdeats ti föjande: Andtrsson Leif, Krysei Mikae, Westerund Stig, Chamers Tekniska Högskoa i Göteborg ti dear av transportkostnader för att deta i R/V Poarsterns forskningsexpedition i Norra Ishavet. Bake Weston Jr, Geoogica Survey of Canada för dateringar av musseska vid tandemacceeratoraboratoriet vid Uppsaa universitet. 6 Nr 3/1987. Ordinarie sammanträde i Göteborg den 12 januari 1987 (Utdrag ur protoko). Sammanträdet hös i MKV nya kansihus i närvaro av 19 edamöter och 12 särskit inbjudna gäster samt regementsbefä ur MKV och eddes av vice ordföranden. 2. Vades edamoten Lars Rydkvist ti föredragande i vetenskapsgrenen "Vapenteknik" för år 1987. 3. Anmäde sekreteraren - att den nye sekreteraren, edamoten Magnus Hagund, beräknades ha övertagit befattningen vid marssammanträdet, - att Säskapets nya stadgar med tiämpningsföreskrifter avses komma ut i tryck under första havåret. 4. Korresponderande edamoten Göran Sundström hö sitt inträdesanförande: "Ett maritimt centrum i Göteborg?". 5. Ledamoten Roger Sprimani föredrog utdrag ur sin årsberättese i vetenskapsgrenen "Vapenbärares konstruktion" med rubriken " Ubåtsutvecking med eer utan svensk profi?". Stockhom den 25 februari 1987 Per nsuander sekreterare 7

Kung. Örogsmannasäskapets tävingsskrifter Kung Örogsmannasäskapet är en Kungig akademi stiftad 1771. Säskapets syfte är att föja och arbeta för utveckingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i amänhet. I enighet med detta syfte dear Säskapet ut beöningar för tävingsskrifter, artikar i Tidskrift i Sjöväsendet och förtjänta arbeten vid miitärhögskoan. Tävingsskrift får avhanda vafritt ämne inom sjökrigsvetenskapen eer sjöväsendet i amänhet. Vägedande vid ämnesva kan då vara den indening i vetenskapsgrenar och fack som gäer inom Säskapet nämigen:. Strategi. Taktik med sambandstjänst. Navigation och sjöfart. 2. Organisation och persona. Utbidning. 3. Handvapen, artieri- och robotteknik. Torpedteknik. Minteknik. 4. Krigsfartygskonstruktion. Maskin- och eektronik. Teeteknik. 5. Underhåstjänst och förvatning. Häso- och sjukvård med navamedicin. Tävingsskrift för år 1987 ska senast den 4 september J 987 vara Säskapet tihanda under adress. Sekreteraren i Kung. Örogsmannasäskapet Box 10 186 100 55 STOCKHOLM Tävingsskriften bör åtföjas av ett försegat kuvert som innehåer författarens namn och adress. Om tävingsskrifter bedöms förtjänstfua kan författaren tideas Säskapets medaj eer hedersomnämnande samt penningbeöning. Kung Örogsmannasäskapet förbehåer sig rätt att i sin tidskrift. Tidskrift i Sjöväsendet, pubicera - även inte beönad - tävingsskrift. Kung Örogsmannasäskapets fiiabibiotek Kasteet Kastehomen, STOCKHOLM Postadress: Box 10186, 100 55 STOCKHOLM. Teefon 08/21 17 82 Öppet: tisdagar och torsdagar mean k 10.30 och 12.00 under tiden 1 oktober t o m 30 apri. övrigt efter överenskommese med bibiotekarien. Teefon bostad 08/84 98 58, sommarbostad 0221/301 30. Kung Örogsmannasäskapets Fabian och Ewa Tamms stipendiefond inom Kung. Örogsmannasäskapet Fonden har ti ändamå att genom stipendier främja sjökrigsvetenskapigt arbete inom områdena sjötaktik-även innefattande utveckingen av vapenbärare. vapen och hjäpmede -navigation och sjöfart. Örogsmannasäskapet besutar varje år i oktober månad på försag av sin styrese om utdening av stipendier för in ämnade och granskade arbeten. Stipendiet utdeas vid Säskapets högtidssammanträde. Den som önskar ifrågakomma för stipendium under år 1986 ska skicka in utredning eer avhanding ti sekreteraren i Kung Örogsmannasäskapet Box 101 86 100 55 Stockhom senast den 4 september 1987. Arbete för viket författaren tideats stipendium förbehåer Örogsmannasäskapet sig rätten att pubicera i sin tidskrift, Tidskrift i Sjöväsendet. innehåer f n drygt 32 000 bidkartonger med sannoikt över 100 000 bider, systematiskt ordnade, ätta att finna. Arkivet finns nu i Säskapets okaer i Kasteet. Arkivet handhas av Korresponderande edamoten, major Stean Bojerud, MHS/MHA, Box 80007, 104 50 Stockhom, te! 08-788 93 81. Har du sjäv några bider som kan doneras ti arkivet? Det kan vara fotografier, teckningar, reproduktioner av tavor, kartor, bider av personer m m, berörande mariner, både utandet men framför at svenska marinen, d v s både fottan och kustartieriet. Sänd dem i så fa ti Bojerud eer ti Säskapets sekreterare. 8 9

Med en kombination av måsökning och tråds rning Hedersedamoten BENGT SCHUBACK Att tro på sin uppgift - en viktig försvarsfaktor Chef enför marinens anförande i Kung Örogsmannasäskapet den12mars!987 har man fu kontro ända ti dess torpeden träffar mået Två moderna torpedtyper år under utveck- FFV Försvarsmaterie är en sektor inom en ing, både med avanceradetrådstyrnings-och av Sveriges största industrikoncerner med mäsökningssystem. Den tunga TP 617 har över 8.000 anstäda. Värt nya företags-märke unik precision och äng räckvidd vid hög fart. är en symbo för hur hög teknoogisk kompe- Den ätta TP 427 är en universatorped, både tens och moderna produktionsanäggningar då det gäer vapenpattformar och mä. har samverkat ti den positiva utvecking som - FFV uppever ;~----------------------- F'F'V Försvarsmaterie 631 87 EsKistuna Inedning Det är nu tredje gången som jag har äran och nöjet att få beysa aktuea marina förhåanden inför Kung Örogsmannasäskapet och dess gäster. 1984 hö min företrädare en sammanfattning över sina sex år som marinchef. Han framhö att dear av marinen kunnat förnyas under hans period med materie, som vi tror på för framtiden. Det fanns då många och angeägna projekt i marinens paner, men ekonomin tiät inte, att de anskaffades i tiräckigt anta och vid önskad tidpunkt. Han yrkade med anedning av detta på en förstärkning av marinens ekonomiska ram. Om så ej skedde skue chefen för marinen bi tvungen att föreså att vissa områden ämnades utan marina förband i fred. Och det skue ia rimma med riskerna för överraskande angrepp och förändrin~arna i de miitärpoitiska äget. Aret därpå konstaterade jag som ny marinchef, att goda förutsättningar föreåg för en samad marin insats i fred, kris och krig. Jag kunde se många positiva drag i de marina systemen men också, att marinen hade för få enheter för att kunna ösa sina uppgifter. Vi borde kunna öka vår marina närvaro ängs kusterna, men ti det räcker inte antaet enheter. Det kändes otifredsstäande att tvingas ämna ånga kuststräckor tomma på marint försvar. I fjo tog jag med andra vinkingar upp antasprobemet i beysning av några oika miitärpoitiska situationer i fred, i kris, neutraitet och vid miitärt angrepp mot vårt and. Våra anföranden prägades sammantaget av en positiv tro på att goda möjigheter föreigger att kunna ösa de ökade uppgifterna för marinen. Förhoppningar städes på 1987 års försvarsbesut. Att tro på sin uppgift - en viktig försvarsfaktor. - Påståendet är naturigtvis sjävkart sant. Men det finns ändå anedning att uppmärksamma frågestäningen. I dessa dagar taas med rätta om personaens stora betydese inte bara i försvaret utan också inom fera andra viktiga samhäsfunktioner. Försvaret har speciea svårigheter med sin persona. Framför at är det svårt att få behåa den. Persona behövs i en viss kvantitet för att kunna bemanna erforderiga funktioner. Individen måste därti ha god kompetens. Men det räcker inte med det, han måste vara vä motiverad att ösa sin uppgift, att ha vija ti det. Han behöver därutöver få en god ön och känna, att han har en framtid i yrket. Arbetsmijön måste vara stimuerande och edningen god. Det är viktigt att var och en förstår sin uppgift och dess betydese i heheten, och att individen tror på att de resurser 11

han disponerar är de rätta. Det är viktigt att personaen har amänhetens respekt och förtroende och att detta återspegas av våra fokvada poitiker. Ett försvarsbesut är även i detta hänseende viktigt. Kan en av anedningarna ti att personaen ämnar försvaret vara, att den uppever att förtroendet sviktar på denna punkt? Jag är övertygad om att det inte går att viseeda den. De försvarsanstäda är mer intresserade av sin uppgift än vad en de kanske tror. Dagens ubåtsskydd Marinen har stäts på ett kraftprov att snabbt stäa om för att möta ubåtshotet. Detta ska enigt regeringsdekarationen 1982 "mötas med aa tigängiga mede". Marinens persona har stäts inför situationen att med vapenmakt i fredstid söka förhindra ubåtsverksamheten. Kustfottans och heikopterförbandens utbidningssystem har het brutits om för att tigodose beredskapskraven. Kustartieriförbanden har ianspråktagits för att kara bevakningen av särskit känsiga områden. Marinen har genomgått en genomgripande omstäning sedan 1982. Det är naturigtvis inte möjigt att på enstaka år bygga upp ett kvaitativt och kvantitativt fuändat ubåtsskydd. Den har bestått provet tack vare en uppoffrande insats från personaens sida att göra at vad som gått att göra, trots att resurser för ubåtsbekämpning genom statsmakternas besut 1968 och 1972 endast i ringa grad tigodosetts. Ingen kan säga, att vi inom marinen inte utnyttjat resurserna maximat'- ja t o m hänsynsöst. Denna hårda satsning på ubåtsskydd har fått ti föjd, att andra viktiga ångsiktiga uppgifter för marinen har fått stå tibaka. Det har ju också medgivits av statsmakterna i tidigare regeringsbrev, 12 men nu ska tidigare eftersäpningar återtas. Marinens persona har förstått detta, men samtidigt kan sjävkart inte både de gama och de nya uppgifterna ösas inom i stort sett samma personea och ekonomiska ram. Vi inom marinen vet vad som behövs för att få ett effektivt ubåtsskydd. Det kommer att ta viss tid, innan det kan bi fut effektivt. Det får dock inte ta onödigt ång tid och fördröjas bara genom att åta besut anstå om nödvändig anskaffning av nya ubåtsjaktfartyg och ubåtsskyddsmaterie samt tiförse av mer persona. Det är här en farig kyfta kan uppstå mean vad statsmakterna säger - "att med aa ti buds stående mede" - och den faktiska resurssatsningen i försvarsbesutet. Marinens persona tror på sin uppgift. Den vet att den kan kara uppgiften, om den ges resurser att snabbt ösa den. Det finns då anedning att granska, om överensstämmesen mean uppgifter och resurser i försvarsöverenskommesen är trovärdig. Men först några ord om personasituationen idag. Personasituationen idag En viss förtidsavgång av den anstäda miitära personaen har atid funnits. Det är också acceptabet och kan ti och med vara en förde. Det kan t ex vara vitaiserade, att någon procent av antaet yrkesofficerare per år ämnar marinen och åter den erfarenhet och den utbidning som marinen givit dem komma civia företag och civit näringsiv tigodo. Det ger också försvaret en breddad förståese. Men när förtidsavgångarna av officerare uppgår ti det fyrdubba har situationen bivit avarig. Fenomenet dök upp i början av 80-taet och har tyvärr inte visat tendenser att försvinna. Försvaret har ti föjd av inträffade händeser under 80-taet rönt en större uppskattning än tidigare - och ikvä sutar de anstäda. Samtiga försvarsgrenar är drabbade. Mest pubicitet har fygvapnets pioter fått. Därnäst armens brist på officerare. Mindre känt är att marinen toppar istan som framgår av bid. Antaet som har sökt tjänstedighet har också ökat under senare år. Det är iavarsande eftersom det i de ara festa fa innebär presumtiva förtidsavgångar. Vika är det då som ämnar marinen i förtid, viket ofta sker när gjorda utbidningsinvesteringar har börjat ge resutat? Tidigare har man trott sig kunna konstatera, att det i första hand är tekniker och officerare med högre utbidning. Det är sant, att dessa är särskit konkurrensutsatta. En närmare anays visar också, att avgångar och tjänstedigheter fördear sig ungefär proportionet mot oika befäsnivåer. Bid. 5 F n är nettoresutatet av avgångar och nyanstäda varje år negativt. Det går mer ut än vad som kommer in, trots att rekryteringen för närvarande motsvarar vad utbidningsresurserna kan ta hand om på ett bra sätt. Under tiden på officershögskoan är avgångarna ca 15 %, viket är för mycket och erfordrar särskida överväganden. Det är möjigt, att marinen har rekryterat "fe" människor i det avseendet, att motivationen hos dem att stanna kvar inte varit tiräckigt hög. Eer att man sökt utbidningen i avsikt att suta, när den åtråvärda utbidningen gåtts igenom. Jag bedömer dock, att det här handar om mycket få individer. Det är ändå angeäget att se över antagningsförfarandet ti officersutbidningen. Orsakerna ti de stora avgångarna är numera rätt vä kända. Men här är inte patsen att närmare gå in på dem. Det viktiga är att sätta in a kraft på att förbättra äget. På bid 2 åskådiggörs 1~1 a 81~, 82107 et. JB 0 /81!&. 78;; /(j, 13

situationen. Tigången måste mot 90-taets början växa upp mot överbefähavarens ram som den redovisas i underaget för försvarskommittens arbete (ÖB 87-92) för att sedan nå det reea behovet - den översta kurvan. Detta är mået för marinens utvecking vad gäer anta officerare i organisationen. Situationen för den civia personaen är inte kritisk på samma sätt, även om organisationsförändringar tvingat fram en hårdhänt bantning. Men här ämn as positiva öppningar av försvarskommitten. Innebörden för marinen av 1987 års försvarsbesut E n grundäggande förutsättning för att kara mået är, att marinens ro i totaförsvaret är kart uttaad från statsmakternas sida och att kraven i rimig utsträckning motsvaras av substantiet stöd. Det kan därför vara på pats att Bid 2. 14 34M PERSCNÅR (YOFF) :32M-)t 3"'.:Ji'J \3E.\-IO V 3100...?:J::jj 2900 anaysera vad som uttaas rörande den marina verksamheten av 1984 års försvarskornmitte Försvarskommitten pekar på en de förändringar i den sam ade hotbi den i fö rhåande ti vad so m sägs i nu gäande försvarsbesut. Sveriges äge har bivit mer utsatt i samband med kriser och väpnade konfikter i vår omvärd. Den utveckingen har också ett ti ökade påfrestningar i fred, främst i form av kränkningar av vårt territorium. Försvarskommitten anse r att gränserna mean fred och krig i omvärden har bivi t fytande. Hotbiden påverkas också av den miitärtekniska utveckingen framför at vad gäer ökade räckvidder för fyg och robotar, den ökade strategiska operativa rörigheten i maktbockens styrkor och utveckingen av undervattensteknoogien. Det sägs vidare att det finns anedning > att starkare än förr uppmärksamma de hot och påtryckningar som Sverige kan utsättas för under spända fredsförhåanden. Kränkningar av vårt territorium med ubåtar och andra undervattensfarkoster har riktat uppmärksamheten mot devis nya hot. Dessa hot kan ses som förberedande ed i en operativ panering och kan därmed få negativa konsekvenser för vårt invasionsförsvars kapacitet. Behovet av att möta kränkningarna understryks starkt. Jag väj er ett av fera stycken som kart undertrycker detta behov. "Redan i fredstid och i än högre grad under neutraitet vid krig i omvärden, måste respekten för vår territoriea integritet upprätthåas. Kränkningarna av vårt territorium kan adrig accepteras. Kränkningar i fredstid kan bidra ti främmande staters förmåga att i samband med ett väpnat angrepp bekämpa vårt totaförsvar. neutraitetsäget kan kränkningar gradvis dra in oss i kriget. Det är väsentigt att vi upprätthåer en hehetsbid av kränkningarna av aa sag och ägnar motverkan av dem fortsatt stark uppmärksamhet. Det är av stor vikt att vi fortsätter att förbättra vår förmåga att möta undervattenskränkningar". Det är bekant att försvarsöverenskommesen inte ti närmesevis ger det som överbefähavaren och miitäredningen anser vara erforderigt för att undvika att den säkerhetspoitiska risktagningen ska bi för stor. Försvarsbesutet innebär dock ett trendbrott mot den sedan 1968 pågående påtagiga försvagningen av det svenska försvaret i förhåande ti omvärden. Detta är i och för sig en väsentig signa ti denna omvärd och uppmuntrande för oss som arbetar i försvaret. Förstärkningen av försvaret bir ekonomiskt ungefär häften av den som ÖB vi e ha för att stoppa en fortsatt urhokning av försvarets styrka under den närmaste 5-årsperioden. ÖB uttaade i programpanen 87-92 att den av honom föresagna nivån skue kunna ge försvarsmakten förmågan att verka säkerhetspoitiskt stabiiserande och krisdämpande i Skandinavien. Han ansåg vidare, att titron ti den egna förmågan därigenom kan stärkas inom krigsförbanden och att signaen ti omvärden om svensk försvarsvija och försvarsförmåga skue bi tydig. Nu tycks denna ambition inte bi möjig. D et finns då anedning att fundera på hur titron ti möjigheterna att ösa framtida försvarsuppgifter kan komma att utveckas. För marinens de gäer föjande inriktning enigt försvarskommitten. Antaet ubåtar bör utökas ti 14 och förses med bättre utrustning. Kapaciteten för minkrigföring bör också ökas. Tunga kustrobotförband med rb 15 bör anskaffas för fyra batterier. skärgårdsförsvaret bör också förstärkas. Ubåtsskyddets kvaitativa utvecking bör enigt kommitten påskyndas under kommande 5-årsperioden varvid sådana system bör prioriteras som har högt värde också i invasionsförsvaret. satsning bör göras på nya hydrofonutrustningar för ubåtar och övervattensfartyg. At detta är positivt och väbehövigt. Beträffande ytattacken och minröjningsförbanden anger försvarskommitten att de har viktiga uppgifter i krig och är värdefua i oika kris- och neutraitetssituationer. Kommitten understryker betydesen av att vårt sjöterritorium på ett tifredstäande sätt kan övervakas, iksom att vi har förmågan att kunna ingripa mot oika sag av främmande miitärt utnyttjande av detta. Det sägs att ytattack- och minröjningsförbanden har en betydesefu uppgift 15

för dessa ändamå. Mot bakgrund av denna tyngdpunktsförskjutning i uppgifterna bör den ångsiktiga utformningen av ytstridsförbanden prövas. Utgångspunkten bör härvid vara att förstärka kapaciteten i fred, i oika krissituationer och under neutraitet. För dessa ändamå bör nytt ytstridsfartyg studeras och ny teknik för det provas. Men besut om inriktning av ytstridsförbanden bör av dessa skä anstå ti 1992 års försvarsbesut, varefter även besut om anskaffning av ett provfartyg snarast kan fattas. Övervattensfartygens framtid Det är positivt att försvarskommitten uppmärksammar behovet av ytattackoch minröjningsförband och konstaterar, att de utgör fexiba och användbara fartygstyper i oika tänkbara situationer. Jag har tidigare i Örogsmannasäaskapet och i andra sammanhang framhåit, att marinen har för få fartyg idag. Marinen har förra året också fått upprepad kritik, för att den ej kan ingripa på Västkusten och Norrandskusten, viket påtagigt visar på bristen. I försvarsöverenskommesen mean (s) och (fp) anses det uppenbarigen vara nödvändigt att förstärka kapaciteten i fred, i oika krissituationer och under nuetraitet. Det anges att ett nytt ytstridsfartyg ska studeras och att ny teknik för det ska provas. Men varför vänta tis 1992 för att anskaffa ett provfartyg? Det bör ske tidigare, om erfarenheterna ska nyttiggöras den omdaning som bir nödvändig under 1990-taet. Jag vi passa på att peka på det faktiska förhåandet, att fera av våra övervattensfartyg måste omsättas under 1990-taet. Det rör sig om sammanagt ett 40-ta fartyg varti kommer 14 tunga heikoptrar. Försvarskommitten har ej 16 behandat behovet av att omsätta övervattensfartygen på sikt. Det rör sig om ett ersättningsbehov om ca 12-15 mijarder kronor i dagens prisäge. Dänned har jag inte sagt att fartyg för fartyg behöver ersättas. Nya ösningar ska prövas. Antasprobemet kvarstår i aa fa. Frågan kommer att vara av centra betydese redan i 1992 års försvarsbesut och bör där bi en stor fråga. Jag är misstänksam mot skrivningen om att en tyngdpunktsförskjutning i uppgifterna bör ske, viket kan tokas som att övervattensfartyg ska vara instrument i kris och neutraitet och vara mindre användbara i krigssituationen. Detta strider mot vad överbefähavaren har kommit fram ti. Den av honom förordade anskaffningen av ytterigare kustkorvetter har gjorts med beaktande av den hotbid, som bedöms föreigga under 90-taet och in på nästa århundrade. Denna fråga har studerats noga. Jag bedömer att man tagit intryck av icke underbyggda påstående om örogsfartygens sårbarhet och att man tror det skue bi mycket biigare att inte förse fartygen med ångräckviddiga anfasvapen. Det är verkigen god marginaeffekt att ta denna merkostnad. Chefen för marinen kan konstatera, att kustkorvett typ Stockhom fungerat över förväntan bra som ubåtsjaktfartyg. Det är ett genombrott, att så små fartyg kan ges kvaificerad ubåtsjaktkapacitet med bibehåen offensiv sagkraft. Fartygen är mångsidigt användbara med ökad minerings- och mycket god sjävförsvarsförmåga. Projektet är heyckat, och än bättre bir Göteborg både som ubåtsjaktfartyg (tystare) och med ännu bättre sjävförsvarskapacitet. Ubåtsjakt kräver uthåighet. Kustkorvetterna har visat sig ha denna. De moderna fartyg vi bygger; kustkorvetter, minröjningsfartyg och ubåtar typ Västergötand har acceptaba arbetsmijöförhåanden för verksamhet under ång tid ti sjöss i fredstid viket nu krävs. Det är såunda nödvändigt att snarast möjigt skapa baans mean rimiga fredstida umbäranden för personaen m h t de uppgifter som ska ösas. Sårbarheten har vi erfarenhet av under vår ordinarie övningsverksamhet. Vårt fygvapen är i värdskass. Vi kan ändå med våra kvaifcerade patrubåtar, robotbåtar och kustkorvetter i våra övningar visa, att det är mycket svårt att upptäcka och bekämpa taktiskt riktigt uppträdande, små ytattackfartyg. Utomands har man kommit ti samma sutsats. I Sovjet, Öst- och Västtyskand, Finand, Norge och Danmark genomförs generationsskiften mot nya och ofta större övervattensfartyg, som får ivsängder som varar in i nästa århundrade! Vår persona är vä medveten om detta. De får bristande förtroende, om besutsfattningen skue grundas på uppenbart feaktiga påståenden, som gör att sårbarheten upphöjs ti någon form av sanning. Jag återgår avsutningsvis återigen ti personafrågan. Personaåtgärder Försvarsedningen har sedan änge sökt fästa statsmakternas uppmärksamhet på att något måste göras för få pesonaen att stanna. Försvarsgrenscheferna har önskat få ett reet arbetsgivaransvar, viket de hittis inte har haft. Det är därför gädjande, att försvarskommitten anser det vara nödvändigt, att personafrågorna ges hög prioritet i det fortsatta ekonomiska p aneringsarbetet. Detta är ett väkommet uttaande. Jag kan också konstatera att det i årets öneavta också har givits resurser för att fuföja dessa intentioner. Detta kan vara början ti att vända den oyckiga utveckingen inom personaområdet. Men det räcker inte med detta. Andra åtgärder erfordras också från myndighetschefernas sida. Tiden medger inte att gå in på dessa i de ta j, men jag vi understryka att arbetsmijön och de amänna bestämmeser som styr vardagen bör förbättras. De administrativa bestämmeserna är ett verkigt hinder, för att beredskapen ska kunna bedrivas på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Beredskapen kräver andra arbetstidsavta än vad vi har idag. Det går trögt att komma överens med de centraa arbetstagarorganisationerna i den här frågan. Den marina verksamheten är specie, som jag tidigare framhåit. Bestämmeserna som styr verksamheten måste anpassas ti den mijön och inte styras av krav på enhetighet över hea försvaret. Jag tycker mig kunna utäsa förståese för detta i försvarskommittens betänkande. Personarörigheten är nödvändig. Men det ska inte vara så, att personaen bir idande ekonomiskt genom att behöva fytta. Här finns också utrymme att skapa bättre vikor, och dessa åtgärder har hög angeägenhetsgrad. Kommitten har förståese för detta. Antaet yrkesofficerare bör enigt betänkandet grunda sig på krigsorganisationens behov på 5-15 års sikt. Detta räcker ej för marinen vars verksamhet numera styrs av het andra beredskapskrav än förr. I krig behöver hänsyn inte tas ti arbetstiden. Men i en ångsiktig verksamhet med en hög präge av beredskap kräves en viss regering av arbetstiden, viket medför mer persona än i krigsorganisationen. Kommitten konstaterar också ett sådant merbehov, viket är reaistiskt. Befäsordningen är nu mogen att över- 17

ses. Större utrymme bör skapas för praktisk tjänst, genom att de många teoretiska kurserna sammansås och reduceras. Sammanagt eder detta ti att befäet utnyttjas bättre. Det finns enigt min mening i vårt samhäe och försvaret både människor som vi gå fort fram och arbeta på stor bredd och andra individer som finner större tifredsstäese i att arbeta i smaare sektorer. Dessa senare utveckas med tiden ti oumbäriga experter. Det är min uppfattning, att två karriärvägar bör skapas i fortsättningen. Våra reservofficerare kan utnyttjas på ett bättre sätt än idag. De behöver utnyttjas fexibet i fred för att kunna täcka bristerna på yrkesofficerare. Möjighet bör också kunna skapas för reservofficerare att övergå ti yrkesofficersanstäning. Kommitten stäer sig även positiv ti denna typ av åtgärder. Det är berättigat att uttaa tifredsstäese över försvarskommittens sätt att behanda personafrågan. Men tidigare kritik kvarstår mot försvarskommitten och dess avvägningar i andra avseenden. Det ska dock i ärighetens namn sägas, att överbefähavaren har ungefär samma avvägning på den nivån som försvarsövrenskommesen igger på. Det är inte bara marinen, som där har stora brister i sin förmåga. De andra försvarsgrenarna brottas med stora probem, även om jag anser att marinens är det mest akuta just nu. Jag har som medem i miitäredningen strukit under det men accepterat ÖB totaa avvägning i denna ekonomi. Dock kvarstår att den miitärpoitiska utvockingen kring Norden kräver en betydigt större satsning på det svenska försvaret. Försvaret borde minst ha den 3 %-iga åriga ökningen som ÖB starkt förordar. Leder riksdagsbesutet inte ti en ök- ning utöver vad som nu kommer att anges i propositionen, bir det enigt min mening nödvändigt att redan efter något år besuta om ytterigare förstärkningar. Eftersäpningarna är inom aa försvarsgrenar stora. Den säkerhetspoitiska mijön kommer att framtvinga krav på snabbare förstärkningar än de som nu kan göras. Tror vi då på vår uppgift? Svaren bir naturigtvis oika beroende på från viken position man ser sin uppgift. Något som i sin tur beror på viken nivå man arbetar på inom försvaret. Låt mig svara så här: Marinens persona hyser generet en stark tro på betydesen av de marina systemen och deras kvaitet. Våra vapensystem har även internationet sett en hög standard. Titron ti kustkorvetterna, det nya röriga tunga kustartieriet, minröjningsfartygen - för att nämna några system - är vä underbyggd i den vardagiga beredskaps - och utbidningsverksamheten. Det finns a anedning att förmoda att den titron kommer att vara oförändrat hög. Marinens persona är beredd att stäa upp. Den enskide arbetstagaren kräver dock en motprestation av edningen. Han vi ej se sin verksamhet hämmad av att resurserna för att bedriva övningar och utbidning är för snåa, yttrande sig i t e brist på ammunition och gångtider. Han behöver känna att han gör ett gott jobb. Vidare är han känsig för att arbetsbeastningen bir rimig, d v s den ständiga övertiden får ej vara för stor och avvägningen mean fritid och arbete måste vara ämpig. Vakanserna i organisationen får därför inte vara för stora. Hans värd prägas också av överordnade chefers instäning. Deras positiva syn skapar ivsgädje. Arbetsmijön måste också vara tifredsstäande med goda okaer m m. Det borde nu i enighet med försvarsöverenskommesen bi möjigt att förstärka marinens ansag för den vardagiga utbidningsverksamheten. Möjigheterna att snabbt förstärka detta område begränsas dock av behovet att täcka ett ferta andra avariga brister. Det står redan nu kart, att ti förfogande stående mede inte tiåter snabba förstärkningar under de närmaste två åren. Myndighetscheferna uppever att knappheten på förbandens mede under senare år varit för stor. Servicenivån ti verksamheten har tvingats ner. Man uppever att det råder brist på reservdear. Givetvis känner cheferna av vakanssituationen. Verksamheten för marinen kommer även under de närmaste åren att karaktäriseras av knappa resurser. Knappheten får dock inte uppevas så stark, att den äventyrar personaens tro på sina system och på framtiden. En successivt ökande de av budgeten måste avdeas för beredskaps- och utbidningsverksamhet. Vetskapen om att detta sker är en grundäggande förutsättning för att personaens motivation ska kunna vidmakthåas och att vi därmed också på sikt kan ösa personaprobemen. På det mer övergripande panet konstaterar jag, att de uppgifter som stäs på försvaret och särskit de marinen stridskrafterna är reaistiskt anayserade i försvarskommittens försag. Inriktningen av resurserna är dock inte invändningsfri. Antaets betydese har inte uppmärksammats denna gång heer. De marina stridskrafterna måste kraftsamas för att få en tiräckig effekt. Det är icke möjigt att bygga upp ubåtsskyddet inom rimig tid med den satsning som föresås. Däremot kommer vi att bi effektiva i det område där vi sjäva väjer att uppträda. Men även det dröjer. Huruvida det kommer att vara tiräckigt för att få inkräktarna att upphöra med kränkningarna får vi se. Det är min bestämda övertygese, att det nu kommer att ta onödigt ång tid att nå en styrka som skapar denna nödvändiga effekt. Den marina personaen är vä medveten om sina uppgifter. Den stäer sig dock undrande inför den brist på ogik, som igger i statsmakternas skarpa och fasta uttaanden om ubåtsprobemet och de knappa resurser, som nu stäs i utsikt för att ösa probemet. Detta kan eda ti, att individer stäer sig tveksamma ti uppriktigheten i den poitiska vijan att ösa probemet. En sådan psykoogisk mijö kan få förödande konsekvenser för personautveckingen. En för marinen sund persona- och organisationsutvecking måste bygga på att aa försvarspoitiskt ansvariga i ord och handing är beredda ti betydande uppoffringar för att ösa vårt mest akuta säkerhetspoitiska probem. Om de poitiska signaerna inåt är uddiga för den egna personaen, hur uppfattas de utifrån? 18 19

Ledamoten ROGER SPRIMONT Roger Sprimani är vice VD i Kockums Marine AB och örogskapten på fottans reservstat. Ubåtsutvecking med eer utan svensk profi? Årsberättese i vetenskapsgrenen "Vapenbärares konstruktion" för 1986. Inedning Svenska försvarets behov av materie anpassad efter svenska förhåanden och geografiska förutsättningar anges ofta som huvudmotiv för bibehåandet av en stark svensk försvarsindustri. Poitisk enighet råder beträffande behovet att i Sverige utvecka och tiverka ubåtar. Endast 5 änder - Sovjetunionen, Västtyskand, Storbritannien, Frankrike och Itaien - har fuständigt kunnande ti sjävständig utvecking av konventionea ubåtskoncept. A v dessa är det endast Västtyskand som tiverkar ubåtar av för Sverige intressant storek. Samarbetet mean försvarsindustri och materieansvariga myndigheter - inte minst de informea kontakterna- har i mångt och mycket varit grundorsaken ti att det svenska försvaret får mer per spenderad krona än vad som är faet utomands. Kompetens, framsynthet, vija ti riskdening och inte minst korta besutsinjer har prägat inriktningen tekniskt och kommersiet. Fera tecken tyder emeertid på att "den svenska profien" i dessa avseenden är på väg att suddas ut: - Tekniskt p g a större beroende av utändsk utvecking inom främst eektronikområdet. - Organisatoriskt genom nedskärning av FMV persona och spittring av försvarsgrensvisa resurser. - Ekonomiskt genom minskad materieanskaffning och sänkta utveckingsansag. - strukturet p g a förändringar inom industrin och genom förskjutning av risktagandet mot industrin, dvs ett ändrat kund-/everantörsförhåande. - Operativt genom en förändrad inriktning av särskit marinen mot diversifierade uppgifter i fred, neutraitet och krig. Senare års ryckighet i försvarspaneringen och ständiga budgetkriser i kombination med egna strukturprobem har gjort varvsindustrins interna panering at svårare. Kortare serieängder och produktionsgapp har medfört att försvarsindustrins behov av kompetterande exportmarknad har atmer accentuerats. Sverige har inom ubåtstekniken i många avseenden varit banbrytande viket medfört intresse för svensk teknik, exportaffärer för undereverantörer och ett naturigt och fruktbärande materiesamarbete med andra nationer. Unika ösningar och okonventionea försvarsprodukter finner emeertid säan exportmarknad utan inhemska referenser och kan ej heer utveckas utan stöd från inhemska forsknings- och utveckingsprogram. Dagens försvarsekonomiska besut 21

OPERATIV INTRODUKTION AV NY TEKNIK EN PROPELLERDRIFT ENMANSSTYRNING KRYSSRODER MODUL TILLVERKNING och försvarets operativa inriktning kommer var för sig eer i kombination att påverka svensk försvarsindustris konkurrenskraft och dess förmåga ti överevnad. Genom en ökad framtidsinriktad utveckingssatsning och vija ti risktagning kan försvaret stödja industrin men också sjäva styra egenskaperna hos och kostnaderna för nästa generation försvarsmateriel Industriea förutsättningar Traditionet har svenska ubåtar byggts på skeppsvarv och där utgjort en iten de av den totaa verksamheten. Ur teknisk synvinke har ubåtsbyggnad mycket itet gemensamt med vanig skeppsbyggnad. Verksamheten är utrustningstung med tonvikt på e- och eektronikinstaation. Under en 15-årsperiod har svensk varvsindustri drastiskt reducerats från 22 SVERIGE 1961 ENGLAND 1966 TVSKLAND 1967 FRANKRIKE 1977 HOLLAND 1972 ITALIEN 1968 SVERIGE 1961 ENGLAND 1970 TVSKLAND 1986 FRANKRIKE 1977 HOLLAND 1986 SVERIGE 1968 TYSKLAND 1987 HOLLAND 1986 SVERIGE 1968 TVSKLAND 1986 att ha syssesatt ca 30.000 personer ti i dag ca 3.000 varav endast något 100-ta är syssesatta med produktion av civit fartygstonnage. Den för ubåtar i Sverige utveckade och i omvärden het unika sektionsbyggnadsmetoden ger möjighet ti aternativa produktionsuppägg, som kan komma att bi nödvändiga för att undvika beastningstoppar vid en enskid tiverkningsenhet. Produktionsdeningen mean Kockums och Karskronavarvet har för Västergötand-serien visat sig yckosam vad avser såvä ekonomi som kvaitet och tidhåning. Det kan synas som ödets ironi att den åtgärd som på 1970-taet framtvingades av poitiska skä på 1980-taet synes vara ösningen på ett försvarsindustriet diemma. Sverige är det enda and, där tiverkningskontrakt på nyutveckade ubåtar tecknas ti fasta priser. Utomands byggs prototyp ti kostnadskontrakt, och utprovning av första enhet sker innan fastare kontraktsformer överenskoms. Traditionet har den svenska ösningen kunnat nås genom riskdening mean kund och everantör, och genom att kunden - Materieverket - upphandat och burit föjdriskerna för ubåtens skeppstekniska och vapentekniska system. Inför framtiden är FMV måsättning fastare kontraktsformer och nyckefärdiga produkter. Risk för kostnadsexposion föreigger, om inte nya principer för kontraktuea reationer och riskdening skapas. Totakostnaden för en nyckefärdig ubåt av typ A 19 kan i dag beräknas ti ca 500 a 600 mijoner kronor per enhet i serie. Produktionskostnadernas fördening ILS A 19 ELEKTRISK MTRL mean byggnadsvarv och everantörer medger inte, att någon enskid everantörspart tar obegränsade kommersiea risker av teknikprobem, förseningar och därmed förenade föjdkostnader. Vapensystemet t ex svarar ensamt för ca 35 % av kostnaderna och utgör den mest svårbemästrade parametern. Utveckingen går mot integrerade skräddarsydda system sammanhåna av en everantör, som också svarar för upphanding av desystem och framtagning av erforderig datormjukvara. Det kommersiea beroendet stäer krav på noggrann och fexibe panering för distribution av produktionsunderag, övervakning och uppföjning av undereveranser samt sutbesiktning, prov och everans av produkten. Ubåtsbyggande är såedes i dag i hög grad projektadministration med kompicerade kontraktuea förhåanden och ett ömsesidigt beroende mean bygg- INGARB VAPENSYSTEM 23

nadsvarv och everantörer av skeppstekniska system och vapenmateriel Inhemsk utvecking och produktion av ubåtar måste inför framtiden organiseras på ett annorunda sätt och nya samverkansformer mean industrigrenar sökas. Uppenbar risk föreigger även för övertäckning i form av kostnadspåsag i f era everantörsed om inte kontraktsformer som innebär riskdening mean kund och everantör kan skapas. Serieeffekter Anskaffningskostnaden för en ny ubåtstyp kan deas upp i utveckings- och tiverkningskostnader. Förutom av ubåtsstoreken beror totakostnaden per ubåt på vika systemösningar som väjs men även på seriestoreken. När man taar om serieeffekt avser man i rege den s k inärningskurvan, dvs hur antaet timmar per enhet minskar efterhand som serien genomöps i produktionen. Av stor betydese för tirnomfattningen är naturigtvis sjäva byggmetoden och den mijö som produktionen sker i men även tigången på serviceverkstäder, förrådshantering etc spear in. Utöver sjäva serieeffekten har utveckingen av byggtekniken i Sverige med övergång ti sektionsbyggnad fr o m Sjöormen-serien och därefter successiv förfining av metoden markant bidragit ti minskning av produktionstimmarna. Det kommer att vara möjigt att fortsätta att utvecka byggmetoderna, att än bättre anpassa konstruktionen ti produktionsapparaten på byggnadsvarvet, men ytterigare stora rationaiseringseffekter kan främst vinnas genom utökning av serieängden. Vad kan vi då göra för att uppnå en vidgad serieeffekt inte bara för sjäva pattformen utan även för väsentiga system ombord, t ex vapensystemet? Ett sätt vore att bygga upp ubåten kring ett anta modubaserade baskoncept som utveckas stegvis mean ett anta ubåtstyper. Förfarandet ger ägre utveckingskostnader för en viss ubåtstyp och möjiggör/förenkar moderniseringar. Man börjar inte från början i varje nytt projekt. När teknikpotentiaen i baskonceptet är uttömd och vidareutveckingen inte rimigen kan drivas ängre är det dags att åter öka utveckingsinsatserna och ta fram ett nytt koncept. Metoden har med framgång prövats i senare ubåtsserier för system såsom propeermaskineri och diesemotorer. Tar man vapensystemet som exempe vore ännu en väg att sprida kostnaden att utvecka ett baskoncept som är användbart i fera projekt, t ex ubåtar, ytfartyg, fyg och gör en mindre anpassning ti varje separat användare. Man får då kanske vara beredd på att rucka ite på sina "egna" specifika krav. Det synes nu vara ämpigt att i närtid bedöma i viken omfattning det vore ämpigt att fortsättta baskonceptiden, och om nya utveckingsprojekt kan utnyttjas gemensamt i ny framtida basteknik. Forskning och utvecking Under 1985 påbörjades vid Kockums på uppdrag av FMV projektering av nästa generation ubåtar, A 19. Serien är tänkt att omfatta 5 at 6 ubåtar för everans 1994-98 som ersättning för Sjöormenseriens 5 enheter. I direktiven för A 19 anges att ikhet med tidigare ubåtstyp i största möjiga grad ska eftersträvas. Liknande direktiv gavs inför A 17 som skue baseras på A 14. I båda projekten har anfaskapaci i {!) ;;s :z ""' a: w >...J {!)...J{!) :Z:>-<:Z: >-<>--- CI:ZU')Z :::J+-2:+- 1- (/')o(/'){.!) ~::::J~::::JZ ::::Jn:+-a:~-.t C:t--~t--Z 1-::::JLU::::J::> U) U1 o U). >. a: ~-JO-.JQ U:::Z:::ct:~-.J '<t :z.::::.:::: z.i...j Ct---t(/')1-.tQ C\J <[ <[ > :> -:z -:z ~ CT) 9 o i {!) (.!) :z :z -- :Z :Z <.!: >-->--:Z.._(/)--tO:..:::.:::::>ZLLJ UJC:.._cr 2:+-+-::::> <t :::J <( 1-- :E t- (/") ::> X ::::J O O <[-.J "-:a: (/) (/') (/') Q_ ~ C\J CT) o -- o o ~ <[._, <[ <[ > > > :z :z :z ~ D;= D > w => ' 24 25

KQSTNADSRELATIONER TILLVERKNING 5 UBÅTAR i ÖVRIGT VAPENSYSTEM PLATIFORM SYSTEMUTVECKLING UBÅTAR INKL SPEC. MASKINSTUDIER Kretsmaskineri 100 100 Atom ~ Bränseceer Stiring...oL -- 50 0 1955 1965 Index 1955 = 100 1975 1985 Dra Sar Näk Vgd A 19-61 -68-79 -87-95 840T 1125T 1013T 1070T 1200T teten behåits i stort sett oförändrad medan utveckingsarbetet inriktats mot ökad operativ uthåighet och större basoberoende. För A 19 har kravet på itbåtsjaktkapacitet tikommit. Kostnadsfördeningen har successivt förskjutits från pattform ti vapensystem och fördear sig i dag ungefär 65/35. Typ- utveckingskostnaden för ett nytt skräddarsytt vapensystem utgör i dag nära 30 % av anskaffningskostnaden för 5 system. Skäet ti de högre typkostnaderna för vapensystem är att häreda ti den snabba datorutveckingen. Ny avancerad signabehanding och datahantering öppnar het nya möjigheter och möjiggör tidigare oanade prestanda för sensorer och edningssystem. Detta ökar aptiten hos den kravstäande myndigheten. Utveckingen tycks inte gå att hejda. Vår senaste ubåtsserie - Västergöt- and - är resutatet av poicybesut och ansagstidening 10--15 år tibaka i tiden. Under det senaste decenniet har ansagen ti genere ubåtsutvecking iksom ramarna för projektering och konstruktion gradvis sänkts i fera steg. Det kan med fog hävdas att Västergötand och i framtiden A 19 endast är en förbättring och modifiering av de egenskaper som tidigare utveckades för Sjöormen och Näcken. Jämfört med den djärva pionjäranda som på 1960-taet edde fram ti en het revoutionerande ubåtskonstruktion, Sjöormen (A 11) och därefter på 1970-taet Näcken (A 14) ter sig ambitionen i dagens utveckingsarbete en smua fantasiös. Garanterat bir A 19 en produkt med hög kvaitet och hög internatione standard. Nya tikommande krav eder ti större och dyrare ubåtar, ett förhåande som kommer att acceera för kommande ubåtsserier, om inte nya och kraftigare insatser görs. studier inför ubåt 2000 kommer under året att påbörjas. Denna framtida ubåtsseries kvaitet, kapacitet t o m tonnage och pris kommer inom några år att i stort vara "frysta" p g a ett anta besut, som inte vid första påseende tycks ångsiktigt betydesefua. I det föjande beskrivs några huvudparametrar inom ubåtstekniken, möjiga utveckingsvägar och dess konsekvens för ubåtens arrangemang och prestanda. Ubåtars huvudparametrar Arrangemang Den utrustning vars prestanda är avgörande för ubåtens operativa egenskaper är också den som sutigen avgör ubåtens huvudarrangemang: - Ledningssystem (manöverrum) - Vapenast (torpeder och tuber) - Uthåighet (batteristorek) - Fart i yt- och uäge (e huvudmaskineri) - Laddningskapacitet (diesegeneratorer) - Besättning (föräggning och mijö) - Tryckfast indening (skott och sussar) Övrig utrustning, förråd, föräggning m m kan under projekteringens gång fördeas för önskad viktbaans. För en given kravprofi torde grundarrangemanget för en enkeskrovsubåt svårigen kunna ändras dramatiskt. Skinaderna mean Näcken, Västergötand och som det synes A 19 är i inget avseende principiea. Vissa prestandaförbättringar har nåtts genom förfinad teknik, andra genom en utökning av depacementet. Den utvecking som på fera hå pågår i värden kring uftoberoende energisystem är inte bara intressant genom den uthåighetsförbättring i uäge som ernås 26 27

1 UBÅTAR$ HUVUDPARAMETRAR D AKIUELLA IILLÅGGSKBA~ SPANING MASTER SKROVEORMER BI<E.SKROV SVERIGE M.FL FRAM ENERGI DRIFT ALSTRING ; FRAM ENERGI DRIFT ~~~~~~B U T~:: r ENERGI " z z... LEDNINGSSYSTEM c VAPENLAST BESÅTTNING HJÅLP- [1(111 a: KRAFT ENERGI [: DUBSELSKROV NEDERLÄNDEANA M.FL. TW!N-HULL KONFIGURATION SOVJET utan fastmer, genom att möjigheten ti nya principarrangemang skapas. En annan arrangemangsstyrande parameter är den tryckfasta indeningen, som effektivt bryter rumsarrangemang och des styr tornpacering. Skrov och skrovformer Bestämmande för skrovutformningen är kravet på dykdjupsegenskaper. För normaa ubåtsdjup, 300 m, är ur konstruktions- och byggnadssynpunkt det cyindriska, spantade enkeskrovet att föredra. För ännu större dykdjup ger dubbeskrovet kara fördear genom att spantdimensionerna kan håas rimiga genom en kombination av inre och yttre spant. Dubbeskrovet bir dyrare i tiverkning och medför ett mer kompicerat skrovunderhål Emeertid finns det skä som taar för en återgång även för svenska ubåtar: 28 - Ubåtens ekvivaenta sonarmåarea kan minskas. - Hydrofonarrayer kan isoeras från interna buerkäor. - Ytterskrovet skyddar devis mot riktad sprängverkan. En dubbeskrovsubåt kan såedes ges bättre spaningsräckvidder och högre egenskydd och kan, om differentierad skrovdiameter används, utnyttjas för korrigering av viktbaansen vid aternativa arrangemang. Håfasthetsmässigt är dubbeskrovet givetvis mer kompicerat än enkeskrovet. Detta karas dock reativt enket med dagens avancerade beräkningsmetoder. skrovmateria Ubåtsstå ska vara höghåfast, segt och ättsvetsal Moderna ubåtar kräver stora voymer, inte minst p g a a eektronik med där tihörande kabage, ventiation, hjäpkraft m m. Ubåtar som konstrueras för små dykdjup bir oftast voymkritiska. skrovmateriaet dimensioneras därför så att påttjockeken utnyttjas i baastningssyfte ikvä som för att motstå vattentryck och undervattensdetonationer. Den drastiska omstruktureringen av svensk ståindustri har framtvingat byte av ubåtsstå för varje ny serie. Övergången ti nya stå har såedes snarare varit kommersiet nödvändig än föranedd av håfasthetsskäl Den har också inneburit en stegvis uppgång mot de kvaiteter, som erfordras för mer djupdykande ubåtar. För framtidens ubåtar bör avarigt övervägas en tota övergång ti internationet använda kvaiteter vad avser sträckgräns och sagseghel Kostnadsökningen för svenska ubåtar skue bi försumbar och exportväniga egenskaper skue automatiskt byggas in. Västtyskand har som enda ubåtsbyggande nation satsat på rostfria skrovmateria för ubåtskasserna 204 och 206 i avsikt att minska ubåtens magnetiska signatur ti extremt åg nivå. Förutom förhöjd tiverkningskostnad för skrovet (ca 50 %) får vaet av rostfritt stå ett anta kostnadsfördyrande konsekvenser för den interna utrustningen såsom torpedtuber, diesemotorer, batterier, eutrustning. Titan och titankompositer används enigt amerikanska käor som skrovmateria i de senaste sovjetiska ubåtarna. Viktkritiska konstruktioner och krav på extrema dykdjup tycks vara anedningen. I USA fortsätter utveckingen av höghåfasta ståmateria, som torde ge skrov som är jämförbara med titanskrov. Ett intressant aternativmateria är 29

kofiberarmerad past. För civia tiämpningar har t ex byggts tryckskrov i dessa materia som i framtiden kan komma att nyttjas i överbyggnad, ytterskrov, master och torpedtuber. Det synes inför framtiden vara angeäget att studera dessa materia med måsättningen att förändra viktsfördening, minska voym och/eer minska underhåskostnader. Framdrift En av de få viktparametrar som inte fritt kan förfyttas i ubåtsarrangemanget är propeermotorn, som av nödvändighet måste paceras akterut. På ädre ubåtar användes ikströmsteknik vi ket gjorde arrangemanget tungt och skrymmande samt gav begränsningar beträffande fartregering. Senare svenska ubåtar har fått små ätta vattenkyda ikströmsmotorer med möjighet ti kontinuerig regering inom hea fartregistret. Vad moderna motorer möjiggjort i form av vikt- och voymminskning har dock återerövrats av omformare för vapensystem och utrustning för fartregering, vika dock ättare integreras i ubåtens totaarrangemang. För närvarande pågår i Sverige och Västtyskand framtagning av en s k permanentmagnetmotor. Små vinster synes dock kunna förväntas beträffande vikt och voym på motorn som sådan. Däremot anses regerutrustningens omfattning kunna minskas radikat samtidigt med att en höjning av motorns verkningsgrad erhås. Genom att ubåtens framdrivningsmasrineri saknar redundans är kravet på driftsäkerhet extremt hög. Omfattande prov kommer att krävas innan permanentmagnettekniken sutigen väjs för instaation i en ny ubåtsserie. 30 För nya utändska ubåtar diskuteras införandet av ett itet hydrauiskt framdrivningsmaskineri att utnyttjas om ubåtens propeer skadas av vapenverkan eer andra orsaker. Energiagring En tumrege för ubåtskonstruktionen är att i en vä avvägd konventione ubåt ska 20 % av standardtonnaget utgöras av ackumuatorbatteri. Våra svenska ubåtar är normat voymkritiska. Det synes därför vara mest rationet att baasta ubåten med nyttovikt i form av energiagrande batterier än att tigripa åtgärder som ökning av skrovvikt eer baastning. Energimässigt bedöms i framtiden endast marginea kapacitetsökningar stå att vinna. Livsängden på dagens ubåtsbatterier är 5 år och bestämmande för generaöversynsintervaer. Samtidigt ökar ubåtarnas åriga driftstider drastiskt viket medför ökad årig försitning (ådring). Svenska ubåtsbatterier utveckades änge för optimat energiinnehå och små energiuttag. viss mån gjorde detta batterierna tröga vid addning samt gav sämre effekt vid högfartsuttag. Vad som såunda vanns i energiinnehå per viktsenhet och uägesuthåighet motverkades genom ängre snorkingstid och ökad röjningsrisk och därmed också ett sämre utnyttjande av instaerad diesegeneratoreffe k t. Minima röjning nås om generatoreffekten baanseras optimat mot batteriets storek och addningsmottagighel Teoretiskt sett kan såedes en ubåt med hög generatoreffekt och itet men addningsviigt batteri ha en per tidsenhet kortare röjningstid än en ubåt med stort addningströgt batteri. Det konventionea ubåtsbatteriet bedöms inte kunna het ersättas under överskådig tid och kvarstår som en viktig funktion hos framtida ubåtar. Utveckingsinsatser erfordras för att föränga batteriernas ivstid ti 7 a 8 år viket skue medföra en sänkning av ubåtens ivstidskostnad med 10 a 15 mijoner kronor/enhet. Energiastring Trots att nya och mer effektiva aternativa energisystem är under utvecking för ubåtar kvarstår inom överskådig framtid behovet av byackumuatorer för energiagring och diesegeneratorer för energiastri ng. Härigenom finns också fortsatta probem förknippade med exponering av master under snorking i kombination med röjande buer och avgaser från diesemotorer under snorkedrift. Atmer sofistikerad spaning från sateiter och fygpan och inte minst genom tikomsten av IR-spaning minskar ubåtens förvarning. Risken för bekämpning kan emeertid minimeras genom korta exponeringstider, åg mastföring och snabbavstängning av motorer och djupmanöver. Genom ett unikt och banbrytande svenskt utveckingsarbete återintroducerades i början av 1980-taet den turboöveraddade diesen. Franska, tyska och engeska diesetiverkare har föjt efter. Optima motoreffekt och andra viktiga kriterier som tiföritighet, buernivå och pris kan nu ättare uppfyas genom ett bredare och mer varierat sortiment. Under 1970-taet diskuterades att i A 17-projektet ersätta få konventionea ubåtsdiesar med fer kommersiet tigängiga astbisdiesar. Fördearna bedömdes vara biigare anskaffning och reservdeshåning samt större fexibiitet i arrangemanget, nackdeen ett kompext reger- och avgassystem. Det avgörande skäet ti att iden förkastades var emeertid ubåtens försätnrade addt.idsförhåande, dvs baansen generatoreffekt- batteristorek. Moderna astbisdiesar får emeertid at högre effekt. Skue försöken med uftoberoende maskinerier medföra ersättning av batterier med sådan utrustning och därmed batteristoreken kunna minskas bir aternativet åter ytterst intressant och attraktivt. De prototyptester som f n genomförs med permanentmagnetmotorn öppnar också nya vägar inom generatortekniken. Även här kan vikt- och voymvinster genom bättre verkningsgrad och förenkad regerutrustning förväntas. En ytterigare spin-off med den nya tekniken är möjigheten att konstruera små starka emotorer för manövrering av ventier viket tidigare inte varit möjigt och ett ti överdimensionerande hydrausystem med hög effektförbrukning. Aternativa energisystem I tre decennier har oika principer för uftoberoende energiastring testats med måsättningen att integreras i pågående ubåtsprojektering men stupat på för hög ambitionsnivå. Tidigare projekt, kretsmaskineri, bränsece och stiringmotor hade aa den gemensamma ansatsen, att det konventionea maskineriet skue ersättas eer drastiskt reduceras. I ansträngningarna att nå erforderig tiförigighet sprängdes medes- och tidsramar. En ny och tekniskt säkrare ansats har under 1980-taet gjorts inom TILLMAoch TIN-TIN-projekten där måsättningen är att tiföra uftoberoende maskineri utan att ändra den konventionea ubåtens huvudparametrar. Härigenom kan systemet optimeras för enkare driftsfa 31

och kraven på tiföritighet kan begränsas något. Samtidigt pågår utvecking i Itaien av en kretsdiesemotor och i Västtyskand av ett bränsecesystem. Ambitionerna med dessa senare system synes högre än för det svenska projektet och projektering sker mot mer kompicerade driftsfa och högre effekter. Det är emeertid intressant att konstatera, att såvä kretsdiese som bränseceer kräver syre för energiastring. Det svenska tisatsmaskineriet har redan en utveckad komponent, som kan kombineras med dessa system. Ur arrangemangssynpunkt är kretsdieseprojektet av särskid intresse eftersom teoretiskt vafri diesestorek kan väjas beroende på operativa prestandakrav och önskade driftsfal Gemensamt för samtiga tre energisystem är att de inkusive bränseförråd, syreförråd och aktiva komponenter ger en 5-10 gånger högre energitäthet instaerad i ubåt jämfört med konventionea byackumuatorer. Fördearna taktiskt genom åg röjningsnivå och möjighet ti ångtidsspaning på vafritt djup är uppenbara. Möjigheten ti förändringar av utbåtens arrangemang genom besparingar på dieseoch batterisidan är andra attraktiva resutat som kan ernås. För att i framtiden kunna ta besut om tota övergång ti aternativa energisystem krävs en avsevärt förbättrad tiföritighet, som kommer att kräva ytterigare utveckingsinsatser under ett anta år. Vapen och vapenast Prestanda hos vapen förbättras stadigt. Torpeder, robotar och minor bir atmer avancerade - man taar i dag om inte!- 32 igenta vapen. För våra ubåtar har detta under en 15-årsperiod inneburit successiv övergång från treskottssava via dubbesava ti enkeskott. skjutavståndet har samtidigt successivt ökat från ca,5 km ti 20 eer mer. (För robotar är i dag skjutavstånden 35-45 km.) Genom konstruktionsförbättringar har antaet tuber och reservägen samtidigt ökat. Dagens ubåt har en vapenverkan som är ca 5 gånger mer effektiv än för 1960-taets ubåtar. Ändå ökar kraven ständigt på vapenastens storek. Det synes som om sutsatser adrig dragits av effekten och träffsäkerheten hos moderna vapen. Samtidigt synes det troigt, att dessa vapen i framtiden kommer att bi ytterigare förfinade. Torpedtuber för aktiv utskjutning kräver också skrymmande kringutrustning. Av nödvändighet måste därför antaet tuber minskas inom ett givet utrymme. Svenska ubåtar hade tidigare s k aktiv utskjutning med kov och tryckuft viket hade fördeen, att ubåten var opåverkad av fart för vapeninsats och att vapen utan egen propusion t ex minor kunde skjutas ut. Kostnaderna för utändska aktiva utskjutningssystem är oacceptabet hög - ca 60-90 mijoner kronor per ubåt. Sverige har torpedsystem, aktiva såvä som passiva, framtagits och tiverkats för bråkdeen. De ädre systemen var burande och röjde ubåten i utskjutningsögonbicket. Moderna system har betydigt bättre egenskaper, och at fer mariner väjer åter aktiva system. När regeringen 1982 förkastade Harpoon som ny robot för marinen och besöt utvecka RBS 15, försvann möjigheten att senare ansuta ti Sub Harpoonprogrammet. Operatörerna synes ha förkastat tanken på sjörobot som beväpningsaternativ. Utomands är trenden omvänd, såvä inom ostbocket som västbocket. Inför ubåt 2000, en pattform som kommer att vara operativ ti år 2035, vore det ödesdigert att bortse från möjigheten av nya stridssituationer och hot. 1960-taets försyndeser inom signaspaningsområdet och 1970-taets katastrofaa negigerande av ub åtsjakttekniken borde komma ti eftertanke. Lednings- och spaningssystem Moderna ednings- och spaningssystem bir atmer kompexa och utgörs av stora totaintegrerade system uppbyggda av många stora desystem och avancerade datakommunikationssystem. Ledningsoch spaningssystemen bir atmer integrerade med de skeppstekniska systemen. Kostnaderna ökar snabbt med kompexiteten. Ledningssystemen utveckas för att presentera information från de oika sensorerna och eda vapnen ti må. dessa system finns också funktioner för att identifiera må genom att sammanstäa information från fera oika sensorsystem och jämföra med ett i systemet agrat bibiotek. Spaningssystemens prestanda ökar. Det är i dag i stort sett möjigt att utrusta ubåten med passiva sonare r, som har räckvidder mot ytfartyg i samma storeksordning som de vapen ubåten bär. Det är svårt att dra kart definierade gränser mean de oika desystemen. Det finns risk, eer möjigheter, att samma funktioner byggs in i oika system, dvs funktioner dubberas. Detta innebär naturigtvis en onödigt stor systemkostnad men ger i stäet högre tigängighet hos systemet, eftersom det då finns redundanser inbyggda i systemet. Systemen kommer också att atmer anpassas efter människan. De enskida desystemens funktioner kommer att utökas, dvs sonarsystemen får at fer av edningssystemens funktioner och tvärtom. Det bir då sannoikt svårt att hitta undereverantörer, som genom egen produktion kan everera aa desystem. Om kostnaderna ska kunna håas så reaistiska som möjigt, måste man avstå från många funktioner, då man stäer kraven på systemen. Det bir atmer viktigt att åta systemkostnaderna styra de krav, som är utgångspunkt för systemuppbyggnaden. För att sådana system ska kunna utföras optimat, måste kunnandet hos användare och kravstäare vara stort samt återmatningen av driftserfarenheter ti kravstäare och systemuppbyggare vara vä utveckat. I en iten och kompetent marin som den svenska finns stora möjigheter att uppnå detta. Genom att skapa en kontinuerig systemutvecking inom andet har vi stora möjigheter att nå dessa må på ett mycket kostnadseffektivt sätt. Automation och besättningsstorek Ett vanigt projekteringsfe är antagandet att a utrustning vid varje tifäe fungerar på avsett sätt och betjänas av utbidad persona. En enke driftsanays av viken som hest av ubåtens funktioner ger vid handen att driftsstörningar och haverier förekommer. Komponenter och feaktigt vad utrustning kan vid behov bytas senare. En underdimensionerad besättningsstorek kan svårigen korrigeras, eftersom föräggning, förråd, säkerhetssystem m m byggts in i ubåten från början. Marinens kravstäare har för senare ubåtsserier sorgfäigt förbisett behovet 33

av tiväxtpotentia t ex beträffande ubåtens spaningsmedel Inte heer har konsekvenser av nya rekryterings- och utbidingssystem tiräckigt beaktats och inarbetats i projekteringsdirektiven. Näcken underdimensionerades i besättningsavseende, och för Västergötand fick i sista stund ingrepp göras för att skapa föräggning för utbidningsbefattningar. Om man utgår från att 1/3 av en norma ådersfördead ubåtsbesättning utgörs av oerfaren persona, eder detta ti sutsatsen att ubåten ska projekteras så, att 2/3 av besättningen kan genomföra strid i obegränsad omfattning vid fu funktion hos aa ubåtens system och med hea besättningen trots fr ånfa av enstaka automatikfunktioner i vart och ett av ubåtens rum. Sammanfattning och försag Att successivt tiföra tiäggsutrustning och ökad kapacitet kommer att medföra en tonnageökning. A 19, försedd med uftoberoende tisatsmaskineri, kommer att bi en ubåt på 1500 ton eer ca dubbet så stor som 1960-taets Drakenubåtar. närtid är utveckingsfiosofin säkert också riktig. Det är inte en medveten försiktighet hos uppdragsgivare, projektedare och ingenj örer, som resuterat i en mer konventionet baanserad ubåtskonstruktion-ansagen för projektering och konstruktion har för varje ny ubåtsserie minskats med s k säkra ösningar som fö jd. Möjighet finns ti en vitaiserad djärv nyutvecking av svenska ubåtar, genom att 'sådana utveckingsprojekt som i framtiden radikat kan förändra utformningen av ubåtar pågår men måste breddas och utökas. 34 Ambitionen att i framtiden öka an- taet ubåtar inom frysta försvarsramar synes små om inte omprioriteringar av operativa krav sker. Konsekvenserna av at effektivare vapen och driftsäkrare materie måste utnyttjas för förbättringar på andra områden. Ubåtens arrangemang styrs av vissa huvudparametrar, som inte direkt är utbytbara enheter, om vikt- och voymmässig baans ska kunna innehåas. Radikaa grepp krävs, för att sammantaget utvärdera och bedöma kombinationseffekten av nya tekniker. Riskerna med att direkt bygga in fera oprövade systemösningar i en ny ubåtsserie utan prototyptest och fätprov är oacceptabet stora. Omfattande resurser, ekonomiska, materiea och personea, har nu under fera år satsats på ubåtsjakt på små ubåtar. Resutaten har varit nedsående och övningar genomförs utan tigång ti reaistiska övningsobjekt Det finns hög sannoikhet för att fera av de satsningar på ubåtsjaktmaterie som gjorts är het förfe ade inte minst därför att morgondagens hot, inte dagens e er gårdagens, ska kunna mötas, om investeringarna ska vara berättigade. En möjighet som totat sett borde vara dubbet kostnadseffektiv är att i deskaa utvecka och bygga en mindre måubåt där nya tekniker och materie prövas. Utvärdering av effektivitet hos nyanskaffade ubåtsjaktsystem kan därvid kombineras med utprovning av het nya systemkoncept och materia för ubåtar, viket också kan ge spin-off-effekter ti den civi a undervattenstekniken. Inför ubåt 2000 står vaet mean en fortsättning och förbättring av 70- och 80-taets teknik och en kamp mot budget och ansag e er en tota nysatsning av TYPBUNDNA MJUKVARUKOSTNADER UB TYP NÄK ca 90 MSEK UB TYP VGD ca 70 MSEK UB TYP A19 ca 60 MSEK PRISLÄGE FEBRUARI 1987 det sag som ägde rum på 60-taet och edde ti Sjöormen och senare Näcken, dvs materie med svensk profi ti god ekonomi. Aternativet är ökat utandsberoende, ägre kompetens, utarmning, begränsad ekonomisk handingsfrihet och i värsta fa - ett färre anta enheter. KRAFTKABLAR STYR-& SIGNALKABLAR OPTOFIBERKABLAR OPTOFI BERSYSTEM KRAFTKONDENsATORER ELEKTRISKA FILTER HÖGVÄRDA POLYMERA MATERIAL ASEA KABEL 126 85 Stockhom.Te 08 7446000

Ledamoten MATS LINDEMALM Kommendörkapten Mats Lindemam är ärare i strategi vid miitärhögskoans marininje. USA:s nya "Maritime Strategy". En presentation och anays Bofors har ång tradition som tiverkare av uftvärnssystem och annan beväpning för marina enheter. Dagens 40- och 57 mm pjäser har i kombination med nya ammunitionstyper och addningssystem utveckats ti högeffektiva aroundpjäser för både uft- och sjömå. Marinvapen Bofors marinprogram ingår även robotsystem för uftvärn, vapensystem för ubåtsjakt, ys- och remsraketer och sjöminor. EIE AB BOFORS S-691 80 BOFORS, Sverige Teefon (0)586-81 O 00 Nytt vin i gama ägar - eer gammat vin i nya? Uppfattningarna om USA:s nya marina strategi varierar. Många i Europa tycks önska att det fakti skt bara är frågan om nya sätt att uttrycka gama tankar. I USA tas den nya strategin med betydigt större avar. I Sverige har vi a anedning att granska ideerna och att sätta oss in i deras konsekvenser. De konsekvenser som beyses i denna artike berör de miitärstrategiska och säkerhetspoitiska nivåerna. Först presenteras strategin så som den hittis har uttryckts i oika amerikanska uttaanden. Sedan anayseras konsekvenserna för Norden och Sverige. Vad är mået? Varje försvarsmakt behöver en övergripande doktrin. Med hjäp av den förkaras sammanhanget mean må, mede och metoder i oika säkerhetspoitiska sammanhang. Doktrinen tjänar syftet att förmeda budskap såvä ti omvärden som ti de egna. Doktrinen bidrar på det sättet ti många oika saker. Den kan t ex göra att motståndaren tvingas anpassa sina ambitioner redan i fred. Den påverkar också egen materieanskaffning, utbidning och övningsverksamhet. En supermakt som USA har stora möjigheter att väja mean offensiva och defensiva doktriner. För USA är det dessutom möjigt att utforma ideerna mot en specie motståndare. Det är därför naturigt att en amerikanskt doktrin kan bi tydig i konturerna. Det är vad den nya marina strategin också är. Många oika chefer på hög nivå inom den amerikanska marinen har förkarat strategins syfte, mede och metoder. Det som redovisas här kan ses som den gemensamma nämnaren i dessa uttaanden. Doktrinen bygger på en ren avskräckningsstrategi. Den ska tvinga Sovjet att inse, att ett krig med USA på aa sätt bör undvikas. Aa försök att utnyttja miitärt våd för att uppnå poitiska må ska bi för kostsamma. Doktrinens trovärdighet viar på en viktig förutsättning. Om avskräckningen missyckas, så ska strategin kunna utnyttjas för att vinna kriget. strategin bir därmed en skiss ti hur kriget kommer att föras - om det bryter ut. Maritime Strategy innehåer i stort fem oika övergripande syften. För det första ska den möjiggöra ett tidigt och effektivt stöd ti aa aierade stater. I vårt närområde är Norge och Danmark viktigast, men strategin är inte speciet utformad för dem utan är tiämpbar även för t ex Japan och Turkiet. För det andra ska USA:s sjövägar försvaras. De viktigaste är sjövägarna inom NATO:s område. (Försvaret av Eu- 37