TIDSKRIFT l S:JOVASENDET. ~o aa 1771 MED FORSTÅND OCH STYRKA UTGESAV KU~G L ÖRLOGSMANNASÄLLSI(APET

Transkript

1 TIDSKRIFT ~o aa S:JOVASENDET 1771 MED FORSTÅND OCH STYRKA UTGESAV KU~G L ÖRLOGSMANNASÄLLSI(APET N: r

2 TIDSKRIFT I SJÖV ÅSENDET FÖRSTA UTGIVNINGSÅR 1836 KUNGL ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET KARLSKRONA POSTGIRO BANKGIRO Redaktör och ansva'ig utgivare: Kommendör B. GRANA TH, Womar Yxkusgatan 40, J Stockhom, teefon 08/ ridskrift i Sjöväseniets och Kung. Örogsmannasäskapets postadress: Box J O Stockhom. Annonser: ÅKE T:SON LOVEN, Djurgårdssätten 92, Stockho1m, teefon 08/62 O 71. Tidskrift i Sjöväsendet utkommer i rege med -+ häften per ar. Prenumcration' pris 25 krnnor per år, i ut andet 35 kronor. Prenumeration s~cr en kast genom att avgiften insätts på postgirokonto Inbetaningskort utsänds med första häftet årigen. Införda artikar. recensioner, o dy honoreras med c:a 50 kronor per sida. För införd artike. som av KÖS anses särskit förtjänt. kan författaren beönas med säskapets medaj och/eer penningpris. Bestämmeser för Kung. Örogsmannasäskapets tävingsskrifter aterfinns i häftena nr och 4. TIDSKRIFT SJÖVÄSENDET 149 årgången 4 häftet INNEHÅLL Meddeanden Minnesteckningar.... Några funderingar inför ett försvarsbesut.... Av JAN ENQUIST Ubåtsvapnet- en satsning för 90-taet.... Av STEN SWEDLUND Referat om den sovjetiska arktiska sjöfarten. Längs norra sjiivägen Av ERIK HALL Aktuea utbidningsfrågor.... Av SÖL VE LARSBY Ges marinen en fair chans att tvinga upp en kränkande ubat'!----- Av H ALARIK WACHTMEJSTER Litteratur Innehåsförteckning för ; Meddeanden från Kung Örogsmannasäskapet Nr 7/1986. Ordinarie sammanträde på Berga örogsskoor den 8 januari 1986 (Utdrag ur protoko). Sammanträdet föregicks av ett studiebesök vid BÖS och den nya hamnen vid Berganäs. 2. Sammanträdet hös i Sottet i närvaro av 29 edamöter under vice ordförandens edning. 3. Meddeades att sedan föregående sammanträde hedersedamoten Hugo Larsson och korresponderande edamoten Curt Fakemo avidit. 4. Vades edamoten Kje Lodenius ti föredragande i vetenskapsgrenen " Organisation och persona. Utbidning" för år Föredrogs förvatningsberätteserna för Säskapet och för Tidskriften samt därefter revisionsberättesen. Ett anta synpunkter på avgifter, arvoden, fondernas avkastning, m m framfördes. SSN Särtryck av införda artikar kan bestäas hos huvudredaktören inom en månad efter urgivningsdagen. Axet Abrahamsons Tryckeri

3 6. Faststädes de presenterade resutat- och baansräkningarna samt bevi j ades styresen och kassaförvataren ansvarsfrihet för år sekreteraren meddeade att bidarkivet och fackbibioteket, vika som donation respektive genom köp erhåits efter korresponderande edamoten Kar-Erik Westerund nu finns i fiiabibioteket i Kasteet. Vidare meddeades att Säskapet ånyo medgivits nyttja s k föreningsporto. 8. Ledamöterna Strömbäck och Taube framförde uppfattningen att Säskapet i högre grad borde gå ut med budskap och sprida information. 9. Ledamoten Söve Larsby föredrog utdrag ur sin årsberättese i vetenskapsgrenen " Organisation och persona. Utbidning" med inriktning på marinens aktuea utbidningssituation. 6. Vades edamoten Bo Lindkvist ti föredragande i vetenskapsgrenen " Vapenbärares konstruktion" för år Orienterade edamoten Dick Börjesson om marinens underag ti det kommande försvarsbesutet. Stockhom den 5 november 1986 Per nsuander sekreterare Stockhom den 5 november 1986 Per nsuander sekreterare Nr 8/1986. Ordinarie sammanträde i Stockhom den 8 oktober 1986 (Utdrag ur protoko). Sammanträdet hös i SOSS okaer, Skeppshomen, i närvaro av 25 edamöter. 2. Meddeades att sedan föregående sammanträde edamöterna Torgi Wuf. Vikror af Kint, Oof Fakendah och Fredrik Stenkua avidit. 3. Då nya stadgar för Sä skapet faststäts med regeringsbesut den 28 augusti ineddes sutbehanding av tiämpningsföreskrifterna. Besutades att dessa skue antas i samband med invasprocessen vid novembersammanträdet. 4. Faststädes istor över ti inva föresagna. 5. Besutade Säskapet utdea beöningar enigt föjande: edamoten Curt Borgenstam sivermedaj för 40-årigt, omfattande marintekniskt skriftstäarskap i såvä inhemska som utändska pubikationer, - örogskapten Car Arvid Kingspor hedersomnämnande och penningbeöning kronor för skickigt genomförd och stiistiskt vä presenterad enskid utredning vid miitärhögskoans stabskurs. Kung Örogsmannasäskapets fiiabibiotek Kasteet Kastehomen, STOCKHOLM Postadress: Box 10186, STOCKHOLM. Teefon 08/ Öppet: tisdagar och torsdagar mean k och under tiden 1 oktober t o m 30 apri. 1 övrigt efter överenskommese med b1b1otekanen. Teefon bostad 08/ , sommarbostad 0221 / På grund av att nyanskaffningen i år varit /~ten ~om mer någon ny förteckning överbibiotekets innehå inte att ges ut. Vi väntar ti nasta ar. da v1 raknar med att kunna ta med aven de bocker som inköpts av framidne korresponderande edamoten Kar/-Enk Wester/und. 211

4 Kung. Örogsmannasäskapets tävingsskrifter Kung Örogsmannasäskapet är en Kungig akademi stiftad Säskapets syfte är att föja och arbeta för utveckingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i amänhet. enighet med detta syfte dear Säskapet ut beöningar för tävingsskrifter, artikar i Tidskrift i Sjöväsendet och förtjänta arbeten vid miitärhögskoan. Tävingsskrift får avhanda vafritt ämne inom sjökrigsvetenskapen eer sjöväsendet i amänhet. Vägedande vid ämnesva kan då vara den indening i vetenskapsgrenar och fack som gäer inom Säskapet nämigen:. Strategi. Taktik med sambandstjänst. Navigation och sjöfart. 2. Organisation och persona. Utbidning. 3. Handvapen, artieri- och robotteknik. Torpedteknik. Minteknik. 4. Krigsfartygskonstruktion. Maskin- och eektronik. Teeteknik. 5. Underhåstjänst och förvatning. Häso- och sjukvård med navamedicin. Tävingsskrift för år 1987 ska senast den 4 september 1987 vara Säskapet tihanda under adress. Sekreteraren i Kung. Örogsmannasäskapet Box STOCKHOLM Tävingsskriften bör åtföjas av ett försegat kuvert som innehåer författarens namn och adress. Om tävingsskrifter bedöms förtjänstfua kan författaren tideas Säskapets medaj eer hedersomnämnande samt penningbeöning. Kung Örogsmannasäskapet förbehåer sig rätt att i sin tidskrift. Tidskrift i Sjöväsendet, pubicera- även inte beönad - tävingsskrift. Kung Örogsmannasäskapets innehåer f n drygt bidkartonger med sannoikt över bider, systematiskt ordnade, ätta att finna. Arkivet finns nu i Säskapets okaer i Kasteet. Arkivet handhas av Korresponderande edamoten, major Stean Bojerud, MHS/MHA, Box 80007, Stockhom, te Har du sjäv några bider som kan doneras ti arkivet? Det kan vara fotografier, teckningar, reproduktioner av tavor, kartor, bider av personer m m, berörande mariner, både utandet men framför at svenska marinen, d v s både fottan och kustartieriet. Sänd dem i så fa ti Bojerud eer ti Säskapets sekreterare. Fabian och Ewa Tamrus stipendiefond inom Kung. Örogsmannasäskapet Fonden har ti ändamå att genom stipendier främja sjökrigsvetenskapigt arbete inom områdena sjötaktik - även innefattande utveckingen av vapenbärare. vapen och hjäpmede- navigation och sjöfart. Örogsmannasäskapet besutar varje år i oktober månad på försag av sin styrese om utdening av stipendier för inämnade och granskade arbeten. Stipendiet utdeas vid Säskapets högtidssammanträde. Den som önskar ifrågakomma för stipendium under år 1986 ska skicka in utredning eer avhanding ti Sekreteraren i Kung Örogsmannasäskapet Box Stockhom senast den 4 september Arbete för viket författaren tideats stipendium förbehåer Örogsmannasäskapet sig rätten att pubicera i sin tidskrift, Tidskrift i SjöväsendeL

5 Minnesteckningar Hedersedamoten Manfred Björkquist När biskop Manfred Björkquist den 23 november 1985 gick ur tiden, 101 år gamma, var han svenska kyrkans senior ceri, den tievnadsåren ädste prästen, och Kung. Örogsmannasäskapets ädste edamot, invad redan Symboiskt kan man säga att han segade in i Örogsmannasäskapet på ett pansarskepp. Med många artdra deade han nämigen den indignation, som svepte genom andet efter ministären Kar Staaffs åtgärd år 1911 att instäa byggandet av det pansarfartyg, som den föregående regeringen under amira Arvid Lindman besutat om. Viss oin att kämpa för en god sak tog den unge fokhögskoerektorn initiativ ti en insaming för att med friviiga mede stärka vårt sjöförsvar. Tisammans med Svenska Pansarbåtsföreningen insamades 17 mi. kr. vika städes ti K.Maj :t s förfogande. Den 3 maj 1915 kunde pansarbåten "Sverige" sjösättas i Göteborg och två år senare, mitt under brinnande värdskrig, ingå i kustfottan. Björkquists initiativ - sjäv har han sagt att iden ti insamingen kom över honom som en uppenbarese- var ett uttryck för den nationakänsa, som vid sekeskiftet spirat upp i vårt fok och väckt en ny kärek ti det egna andet, märkbar inte minst i konst och itteratur. Prostsonen från Gideå i Ångermanand tän<te stort om and och fok. Gud har en mening med vårt fok. Med visionärens bick såg han ut över Sverige och ösensordet "Sveriges fok- ett Guds fok" föddes och bev ett motto och ett må för en ång ivsgärning. Nationet och kris- tet hörde samman. Därför kunde han i sin skrift "Kyrkan, kriget och nationaismen" skriva: "Då vi arbetat för försvarets stärkande ha vi känt oss fya en pikt mot Gud, som givit oss and och frihet och at vad däri viar". Livet ut hö han fast vid denna uppfattning och tvekade adrig att försvara den, då han mötte människor som utifrån förmenta kristna eer pacifistiska synpunkter såg negativt på svensk försvarsmakt. Visionär och kämpe... så kan man teckna biden av Manfred Björkquist. Sigtunastiftesn bev den borg, som han med ågande hänförese och seg uthåighet byggde upp ti en kristen mötespats med fokhögskoa, internatäroverk, gästhem, bibiotek och kape. Som rektor för fokhögskoan, som produktiv författare, som edare för möten och konferenser med detagare från aa samhässkikt fick han som en härod ropa ut det kristna budskapet och ge impuser åt samhäs- och kuturiv. Han såg kyrkans behov av ökade ekmannainsatser och grundade kyrkobrödraröresen. Sjäv förbev han ekman tis han 1942 utsågs ti biskop i det nyinrättade Stockhoms stift. Även här sökte han vara en brobyggare mean kyrka och fok, buren av vissheten att kyrkan trots motsägesefua tecken har en framtid. Några ord i hans Herdaminne ti stiftet får vittna härom: "Jag betraktar denna avkristningens tid som en hård meantid. Jag ser fram emot en ny kutursyntes, då spittringen mean kuturens oika arbetsområden förbytes i samarbete. Jag hoppas på ett rikare och ansvarsfuare gemenskapsiv, i samma mån som den evande guden får komma ti tas med människan". Med bibehåen andig spänst fick den game biskopen uppeva sin 100-årsdag. Den jusa framtidstron hade han kvar. Hans ivsinsatser ger honom en aktad Ledamoten I var Hut Marindirektör Ivar Sebastian Hut föddes i Västervik den 26 mars 1896 som son ti majoren Ivar Hut och hans maka Sigrid född Lindroth. Han antogs ti mariningenjörseev 1914, avade studentexamen i Linköping 1915 och antogs efter genomgångna eevkurser ti mariningenjörsaspirant i september sedan Ivar Hut avagt civiingejörsexamen 1920, bev han samma år utnämnd ti mariningenjörsstipendiat och praktiserade vid ingenjörsdepartementet i Karskrona och vid varv och försöksanstater i Tyskand. Han bev extra mariningenjör hösten 1922 och pacerades som sådan vid Karskronavarvet. Under ett par år var han sjökommenderad b a på pansarskepp och bev utnämnd ti mariningenjör vid mariningenjörkåren i fottans reserv den oktober 1924 med anstäning som ingenjör vid ingenjöravdeningen i marinförvatningen. I marinförvatningen fick Ivar Hut rikiga tifäen att utvecka sina speciea färdigheter iksom sin ovaniga förmåga ti systematisering av det vetande han successivt samade. Han visade stor skickighet i utarbetande av översagsberäkningar ti oika fartygsprojekt, som kunde presenteras i form av skisser och ritningar, tabeer och diagram. Denna hans förmåga bev av stor betypats i 1900-taets svenska kyrko- och kuturiv. Han efterämnar närmast sonen Erand, jur, och fi.kand., ombudsman, med maka Birgitta, receptarie. A v korresponderande edamoten Car-Axe Mamberg dese under 1930-taet, då en ivig debatt pågick om fottans framtida utvecking i 1930-års försvarskommission och 1943 års utredning rörande sjökrigsmaterieen, där Ivar Hut var sakkunnig. Utkast gjordes ti fartyg av de mest skida sag från jagare ti pansarkryssare och sagskepp. I samband med krigsutbrottet 1939 utades projektuppdrag rörande kryssare och pansarskepp i Itaien. Ivar Hut städes därvid ti den svenske marinahachens i Rom förfogande som kontaktman i tekniska frågor. Med utgångspunkt från det 15 cm artieri, som börjat tiverkas i Bofors för hoändsk räkning och som övertagits av Sverige, bestädes hos firma Cantieri Riuniti de, Adriatico i Monfacone ett projekt ti kryssare, som utarbetades i fruktbart samarbete mean Ivar Hut och de itaienska marinkonstruktörerna. Såsom atinstudent och språkintresserad hade han ätt att tiägna sig kunskaper i det itaienska språket. Vistesen i Itaien varade under större deen av 1941, varefter kryssarprojektet kunde evereras ti marinförvatningen och överämnas ti Götaverken för fuföjande av ritningsarbetet ti kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon. Ivar Hut bev härvid kommenderad ti Göteborg för att vara ma

6 rinförvatningens konstruktionskontroant. D å han återkom ti marinförvatningen 1946 fick han uppdrag att detaga i studiegrupper för uppgörande av riktinjer ti nya fartygstyper. B a engagerades han i utformningen av det projekt ti en ny stor torpedbåtstyp so m var under framtagande i samarbete med Götaverken. I marinförvatningen fortsatte Ivar Hut som konstruktionskontroant för kryssarna sa mtidigt som han hade uppdrag att utarbeta specifik ation och kontraktsritningar ti torpedbåt typ T 102. När en bestäning av 11 torpedbåtar typ T 102 ades ut på det tyska Lurssenvarvet utnämndes Ivar Hut 1952 ti byggnadskontroant vid varvet i Bremen-Vegesack. I denna befattning kvarstod han ti sin pensionering den apri 1956, då han civianstädes med uppdrag att fortfarande vara kontroant för de i Tyskand bestäda torpedbåtarna. Uppdraget avsutades i november Ivar Hut utnämndes ti marindirektör av 2:a gr 1945 och ti marindirektör och :a gr i marinen Han bev Riddare av Vasaorden 1938 och tideades Officerstecknet av itaienska Kronorden Han bev Riddare av Nordstjärneorden bev Ivar Hut edamot av Kung Örogsmannasäskapet Efter pensionering och civianstäning togs Ivar Huts erfarenheter i anspråk för konsutve rksamhet åren Han fick b a systematisera tteratur rö- rande bärpanbåtar och svävare, som då studerades och provades. Genom sina erfarenheter från projektering av krigsfartyg och sin förm åga ti muntig och skriftig prese ntati on bev Ivar Hut ofta engagerad som föredragshåare och ärare. Under många år av sin tj änst vid marinförvatningen edde han speci akurs 1 kri gsfartygskonstruktion vid Kung Tekni ska Högskoan i Stockhom. Han tjänstgjorde några års om uppskattad ärare i skeppsbyggnadsära vid sjökrigsskoan. At arbete som Ivar Hut utförde prägades av stor systematik, noggrannhet och omsorg. Han förde detaj erade minnesanteckningar, som han förutseende nog överämnat ti Kung Krigsarkivet och som kan komma ti nytta för framtida studier. Vid sidan av tjänsten hade han betydande kuturea intressen b a för kyrkobyggnad och arkitektur. H an var också fitig skribent och medverkade b a på 1930-taet med artikar i tidskriften Sveriges Fotta samt i Teknisk Tidskrift. Vidare var Ivar Hut medarbetare i boken " Kart Skepp", boken om Sverigeskeppen Ivar Hut aved den 10 december 1985 och efterämnar, sedan hans maka Margareta, född Södergren avidit, dottern Birgitta med maken Bengt Grönqvist, försäjningsingenjör och barnbarn samt brodern Robin Hut. Av edamoten Gösta Lijekvist Hedersedamoten Oscar Krokstedt Viceamiraen Oscar Krokstedt aved 1 december förra året i en åder av 77 år. Han var född och uppvuxen på Gotand, kom ti fottan som sjökadett Han var senare putonchef vid skeppsgossekåren i Karskrona. Detta gav honom ett stort anta segesomrar på skeppsgossefartygen af Chapman, Najden och J arramas. Oscar Krokstedt hann under årens opp även med mycken tjänstgöring på stridsfartyg b a såsom FC och DC på vedettbåtar, minsvepare och jagare, fera år som faggadjutant, sekond på Gotand under vinterångresan och FC på Ä vsnabbens första ångresa I fortsättningen hade han kvaificerade befattningar inom försvarsstaben och var även marinattache vid beskickningarna i London och Haag bev han konteramira och marinstabschef samt sedermera chef för försvarshögskoan. Därefter föjde de höga befattningarna som miitärbefähavare - först med pacering i Skövde och sedan i Kristianstad. Dessa senare befattningar innebar att han som den förste sjöofficeren fick föra befä över icke bara marina förband utan också över avsevärda armeoch fygförband. Dessutom fick han många värdefu a kontakter med totafö rvarets civia organ inom samhäet. Oscar Krokstedt var en mycket skickig stiist, viket vä var en av orsakerna ti hans framgångar inom stabstjänsten. Han bev tidigt edamot av Örogsmannasäskapet och hedersedamot Han besatt också en starkt humoristisk ådra, som fick utopp inom kamrativet ombord och iand och inom många gada civia säskap. När Oscar Krokstedt gick i pension uppfyde han en ungdomsdröm genom att på akademisk nivå studera svensk itteraturvetenskap vid Stockhoms universitet. När han med gott resutat var kar med detta, hade Evert Taube nyigen avi dit. Vår itteräre amira ägnade nu mycken tid åt att skriva om "Evert Taube och sjömansvisan". Oscar Krokstedt rönte som framstående miitär stor uppskattning inom aa försvarsgrenar för sin raka befäsförening och för sina personiga egenskaper. Känsan för det viktiga kamratskapet inom fottan på aa nivåer åg Oscar Krokstedt varmt om hjärtat. I Fottans Mäns riksförening var han hedersedamot. I de båda förening<1rna för f d skeppsgossar i Karskrona resp Stockhom var han hedersskeppsgosse p g a sina insatser för bevarande av minnena från råsegartiden. Vid minneshögtiden i maj 1984 över af Chapman-epoken i vår örogsfotta var f d kvarterschefen Krokstedt den som under honnör gick ombord på numera vandrarhemmet och tog emot de eva jubierande besättningarna. Kamrater och vänner i vida kretsar vi säkert med tacksamhet minnas goda stunder tisammans med den beäste och itresssante samt a mänt uppskattade och omtyckte sjöofficeren Oscar Krokstedt. En färgstark vän har ämnat oss. Oscar Krokstedt efteämnar makan Ingrid, född Ljungberg, barn och barnbarn. A v hederedamoten Fredrik Taube

7 Hedersedamoten Magnus Starck Kommendören Magnus Starck var född i Stockhom den 15 jui 1907 och aved den 10 januari Han var son ti direktör Oscar Starck och hans maka Gee, född Robinson, E ngand. Han tihörde en säkt som i tidigare generationer hade f era anknytningar i fottan, däriband farbrodern, kommendören G ustaf Starck. Starck gick ut som etta på sin kurs vid sjökrigsskoan och bev fänrik vid fottan Som subatern tjänstgjorde han på pansarskepp och kryssare samt vid skeppsgossekåren och detog i expeditioner med H M S af Chapman och H M S Najaden. Han utbidades i torpedtjänst, sambandstjänst och fygspaning och tjänstgjorde på jagare och torpedbåtar samt vid kustfottans f ygavdening. Starck genomgick amän kurs och stabskurs vid sjökrigshögskoan samt strategisk och amän kurs vid försvarshögskoan. Mean och efter dessa kurser var han fartygs- och förbandschef på torpedbåtar och jagare, chef för Göteborgsavdeningen, chef på kryssaren Tre Kronor samt f aggkapten vid kustfottan. Från andtjänstgöringar må nämnas, chef för marinavdeningen i försvarsstaben, ärare i stategi och 1957, efter utnämningen ti kommendör, chef för sjökrigshögskoan. Han tjänstgjorde som stabschef vid Marinkommando syd, i operationsavdeningen i marinstaben och var från 1964 ti pensionavgången chef för dess sektion. Som nämnts förunnades Starck att få många och höga befattningar i sjötjänsten. Samtidigt bev han tidigt stabsinriktad och bev i den operativa och taktiska verksamheten känd för ett kart och ogiskt tänkande. Starck, som var mycket beäst, hade utprägade in tessen för säkerhetspoitik, strategi och krigshistoria. Detta gjorde honom ti en uppskattad ärare i strategi med föredömigt uppagda kurser, beysande krigskonsten i historien, b a Causewitz' och Mahans äror, men främst den aktue a tiden med framtidsperspektiv. Hans intressen och kunnande gjorde honom även ti en framstående skribent i dessa ämnen. 100-tas uppsatser av hans hand pubicerades i dags- och fackpressen och under 40- och 50-taen förekom han ofta som kommentator i Sveriges Radio. Starcks författarskap har en särskid tyngdpunkt 1 den sjökrigshistoriska forskningen. Han har från trycket utgivet b a "Sjökriget " (1948), samt "Amän sjökrigshistoria " (utgiven 1975). De senare verken, som var en fortsättning på Otto Lybecks och Gunnar Ungers arbeten, skrev han efter si n pensionering på uppdrag av chefen för marinen. För sin forskning och sitt författarskap tideades Starck Kung Örogsmannasäskapets medaj i gud Han var edamot av Krigsvetenskapsakademien sedan H an var edamot av Kung Örogsmannasäskapet sedan 1943 samt sedan 1976 hedersedamot, en hedersbetygese som hans forskning och författarskap förvisso förtjänade utnämndes Starck ti adjutant hos kung Gustav VI Adof och 1957 ti överact ju tant. Magnus Starck var i sin tj änsteutövning ågmäd men distinkt. Han verkade med vänighet och fasthet samt kände omsorg om personaen, vars förtroende han vann. sitt väsen hade han många ikheter med den brittiska sjöofficersstien, när den är som bäst. Starck hade en andig och kroppsig resning som man änge kommer att minnas. Inte minst genom hans författarskap kommer hans namn änge att fort eva, särskit hos historieforskare och i undervisningen vid försvarets högskoor. Magn us Starck efterämnar makan Ei sabeth, född Nyman, dottern E i sabeth med make kansichef Car Henrik Hedund, Köping, och deras barn Hans, Ledamoten Hans Gottfridsson Den 11 februari 1986 aved kommendören.gr Hans Gottfridsson. Hans Gottfridsson bjöd i hög grad på sig sjäv. Som nyti t rädd örogsbaschef städe han en mängd frågor om ti synes enka och för medarbetarna sjävkara ting. Mycket snart fann man att Gottfridsson på detta sätt snabbt vie skaffa sig en bred kunskap om sådana detajer i organisationen som en chef måste besitta för att kunna verka effektivt. Gottfridsson hade en ovanig förmåga att kunna tränga in i frågor av de mest skida sag och att stimuera si na medarbetare. Människan Gottfridsson var försynt och vänig. Dessa egenskaper prägade också chefen Gottfridsson - utan att auktoriteten rubbades. Han hade också en förmåga att agera med stor skärpa utan stora åthävor. Hans Gottfridsson föddes i E nköping. Efter studentexamen i Södertäje antogs han endast 18 år gamma- ti sjökadett. Tre och ett havt år senare konstituerades han ti fänrik i fottan. Stat som fänrik vid fottan erhö han först Han torde astå ha tihört den grupp officerare som p g a konjukturerna måste tjänstgöra som " önösa" fän- Anita och Jan, sonen Lennart, fi kand, postöverkontroör med maka Margit, Täby, och deras barn Caroine och Urika, samt systrarna Esa Witt med make Car- Henrik, aukt revisor, Viken, och Vivian med make disponent Ni s Bennich, Stockhom. A v edamoten Stig Strömbäck rikar i två år innan de kunde beredas pats i organisationen. Sedan gick det eme ertid raskare i karriären och redan vid 28 års åder hade Gottfridsson befordrats ti kapten. Graderna kommendörkapten av 2:a och :a graden passerades i rask takt och 1960 befordrades han ti kommendör. Sista betordningssteget togs 1966 i och med att Gottfridsson titrädde som den förste i raden av chefer för sydkustens örogsbas. Efter några eevår i b a pansarskepp, kryssare och ubåt kom Gottfridsson att ägna många år åt ubåtsvapnet - des som fartygschef (Gripen, U 6, Tumaren) och des som inspektör för ubåtsvapnet (UV). Han gjorde sig känd som en skick ig ub åtsofficer; ständigt mån om att föra vapnet och dess verksamhet fram åt. Perioden ti sjöss kröntes med tjänsten som förste faggadjutant i Chefens för Kustfottan stab ( ). E n man med den kapacitet som Gottfridsson besatt bir naturigtvis ofta ianspråktagen i stabstjänst. Mean sjökommenderingarna återfanns han därför på marindistriktsstaber, marinstaben och även i förvarsstaben - företrädese

8 vis i befattningar som operatör. Hans mångskiftande bakgrund gjorde honom också ämpig som ärare för yngre kamrater och under åren tj änstgjorde han som ärare i strategi på sjökrigshögskoan (KSHS). Under denna period kom han att intressera sig för internatione sjörätt. Under ett 10-ta år var han sedan chefens för marinen representant i internationea sjörättsfrågor och en av utrikesdepartementet ofta anitad expert på säkerhetspoitiska aspekter av detta område. Han framträdde b a i Tidskrift i Sjö- Ledamoten Jens Stefenson Förre kommendören Jens Stefenson aved den mars Han var född i Örebro 1895 och sökte sig efter studentexamen i födesestaden ti fottan. Han bev fänrik 1916, kommendörkapten av 2. graden 1939 och kommendör Jens Stefenson kom att verka främst inom utbidningssektorn och tjänstgjorde efter sedvanig subaterntid vid dåvarande sjömanskårens skoor, vid såvä marinens underofficersskoa som sjökrigsskoan. Han vapenutbidades i torpedtjänst, vi ket medförde sjötjänst på torpedbåtar och jagare av oika typer och var b a provturschef på jagaren Majmö 1938 samt divisionschef Efter genomgången naviga ti onsärarutbidning 1924 bev navigation hans speciaitet och han tjänstgjorde som ärare i detta ämne vid såvä marinens underofficersskoa som sjökrigsskoan samt utförde tisammans med kommendör- 220 väsendet med fera uppsatser i sjörättsfrågor. Hans Gottfridsson efterämnar minnet av en kamrat som verkade genom stor kunnighet parad med vänig fasthet. De som hade förm ånen att arbeta nära honom kommer atid att minnas honom. Närmaste anhöriga är makan Kaj, född Sjöstedt, dottern Astrid med make Sten Effors, veterinär, sonen Caros, arkitekt SAR, med maka Britt samt barnbarn. Vi yser frid över hans minne. Ledamoten Kar Andersson kapten Sven Uff en grundig bearbetning av " Lärobok i Navigation". Jens Stefensons namn är dock framför at förknippat med sjökrigsskoan och marinens officersutbidning. Han tjänstgjorde vid sjökrigsskoan under sammanagt 17 år, varav sju som chef. En kort tid före hans titräde som chef hade skoan fyttat från Skeppshomen ti Näsby sott, och det bev hans uppgift att fortsätta utveckingen av skoan ti en modern och effe ktiv utbidningsanstat. Med organistarisk förmåga, omfattande kunskaper och god människokännedom var han en respekterad och avhåen chef. Trots en stundom kärv framtoning men med gimten i ögat yckades han under en brytningstid ti den nya skoan överföra den goda discipin och de goda traditioner, som skapats under tidigare år, samtidigt som otidseniga kvarevor från en svunn en tid rensades bort. För ärare och eever framstod Jens Stefenson som en utmärkt chef och en rakryggad man. Efter tiden som chef för sjökrigsskoan bev han den siste chefen för dåvarande Karskrona örogsstation och pensionerades Han var vice ordförande i Svenska officersförbudnet , b ev edamot av Hedersedamoten Hugo Larsson Civiingenjören, tekn dr h c Nis Hugo Chares Larsson, född 1906 aved Efter studier vid KTH hade han anstäningar vid dåvarand e Teegrafstyresen ; vid försvarets forskningsanstat (FOA) , där han sutade som chef och generadirektör (med avbrott , som chef för fygförvatningens eektrobyrå); vid Svenska Phiips ; vid HIFAB (senaste åren som styreseordförande). Han bev edamot av Kung Krigsvetenskapsakademien 1953, hedersedamot av Kung Krigsvetenskapsakademien 1953, hedersedamot av Kung Örogsmannasäskapet 1957, edamot av Ingen jörsvetenskapsakademien (IV A) 1962 och tekn hedersdoktor vid Chamers tekniska högskoa 980. Hugo Larsson var en mångsidigt, intresserad och aktiv människa. Jag vi väja ut och kommentera några av de injer som jag ser som dominerande i hans ivsgärning: - hans engagemang för att ge försvarsforskningen en korrekt stäning i försvarspaneringen, - hans engagemang för introduktionen av radarn i svenskt civit och miitärt samhäe, Kung Örogsmannasäskapet 1933 och var dess vice ordfärade Han var även edamot av Kung Krigsvetenskapsakademien. Närmast sörjande är sönerna Bengt, civiekonom, Jan, professor och Bror, viceamira, med famijer. A v korresponderande edamoten Gunnar Hagman - hans engagemang för effektiv energianvändning och energisparande, - hans intresse för sjöväsendet, från örogsmarin över handessjöfart ti båtutnyttjande. Rubrikerna kan förefaa disparata, men det finns atid ett sammanhang mean hans aktiviteter, som visar på en personig totasyn på vad han vie och kunde. Hugo Larssons insatser som FOA-chef kan knapppast överskattas. Han etaberade ett samförstånd mean försvarsmaktens besutande myndigheter och FOA, där FOA accepterades som ett rådgivande organ i anskaffningsbesut och - efterhand - även i taktiska och operativa frågor. Det var under hans chefstid som de första försvarsgrensövergripande utredningarna kom ti, och de första ansatserna ti operationsanaytiska studier. Hugos radarengagemang började under andra värdskriget. Han svarade då för en arbetsgrupp, som på egen kompetens yckades utvecka en konstruktionside, som edde ti ett anta svenskbyggda, operativa an äggningar - på kryssare och skepp, men också andbaserade - byggda på FM-teknik. När denna teknik 221

9 övergavs för pustekniken, föjde han med i utveckingen och tiämpningsramarna; jag minns särskit hans framgångsrika insatser under tidigt 50-ta för att introducera pusradarn som hjäpmede för isbrytarna. Hugos engagemang i energisparfrågor kom vä ursprungigen från hans ro som byggansvarig hos Svenska Phiips. Han utveckade det vidare i aktiviteter inom IV A, i offentig debatt med statiga myndighetsföreträdare och i egna konstruktioner och patent. En de av dessa är av särskit intresse för segare och i praktisk tiämpning. Hans intresse för sjön framgår av det sagda, men det bör tiäggas, att han hea Korresponderande edamoten Kar-Erik Westerund Förre förste stabsredaktören Kar-Erik Westerund aved den 3 mars Han var född i Vänersborg den 3 december 1910, son ti andskamrer Erik Westerund och dennes hustru Rut f. Björkund. Westerund växte upp i Karskrona, där han tog studenten Efter tre års juridiska studier vid Lunds universitet inedde han, som voontär vid Karskrona- Tidningen år 1931, en ång och framgångsrik bana i massmediavärden. Under åren tjänstgjorde han i oika edande befattningar vid Göteborgs Morgonpost. År 1937 bev han redaktionssekreterare vid Nya Dagigt Aehanda och år 1940 knöts han ti försvarsstaben, där han titrädde en nyinrättad befattning som stabsredaktör. Han bev sedan den miitära presstjänsten trogen fram ti sin pensionering år 1975 och hann under 35 händeserika tjänsteår uppeva fem överbefähavare. 222 Under mer än ett sextiota pressoffi- sitt iv var aktiv segare och att han ofta använde sina farkoster för att prova ut sina konstruktioner. Jag vi inte avsuta dessa korta minnesord utan att framh åa den inspirerande ro i tjänsten, som han har utövat, när jag har föjt honom i fotspåren ti chefskapet för FOA. Hugo hade en totasyn på försvarsforskningens uppgift och han hade förm ågan att stimuera sina medarbetare ti att se denna och eva sig in i den. Hugo Larsson efter ämnar sönerna Gunnar, Ove och Berti med famijer. A v hedersedamoten Nis-Erik Lundquist cerskurser har Westerund karagt pubiceringsreger, tryckfrihetsfrågor och andra för umgänget med nyhetshungriga massmedia väsentiga spörsmå för mer än miitära befattningshavare, som i sin tjänst haft med nyhetsförmeding och iknande frågor att göra. Under ungdomsåren i Karkrona grundade Westerund ett ivsångt intresse för marina frågor, kanske främst inriktat på fartygsmaterie inom a värdens örogsfottor. Med den måmedvetna noggrannhet och entusiasm som prägade det mesta han företog sig började Westerund under 1930-taet bygga upp en foto - och databank med uppgifter om örogsfartyg från i stort sett hea värden. Resutatet av en mer än 50-årig forskar - och samarmöda donerade Westerund år 1983 ti Kungiga Örogsmannasäskapet. Ända in i det sista ägnade han mycken tid åt att kompettera och systematisera de mer än bide rna i detta arkiv. Kar-Erik Westerund beönades 1983 med Säskapets gudmedaj. Westerund har under årens opp, vid sidan av sitt ordinarie arbete inom försvarsstaben, varit verksam i många marina sammanhang. Han har b and mycket annat varit redaktör för tidskriften Sveriges Fotta, medarbetat i Marinkaendern, Jane's Fighting Ships, Taschenbuch der Kriegsfotten och Fottentaschenbuch. Härutöver har han varit redaktör för Kontakt med Krigsmakten och medarbetat i fack - och dagspress med artikar i försvarsfrågor. Han var 1962 med om att grunda Sveriges PR-förening vars förste hedersedamot han bev Westerund hann under ett arbetsfyt iv förvärva aktningsvärda kunskaper inte minst inom den marina sektorn. Han Korresponderande edamoten Curt Fakemo Professor Curt Fakemo aved den 6 mars 1986 i sitt hem i födesesstaden Göteborg vid 65 års åder. En fascinerande, varmhjärtad personighet med entusiasm för hav, fartyg och sjöfart gick ur tiden. I nära tre decennier ansvarade han för en stor de av den skeppsteoretiska och havsteknoogiska utbidninge n i Sverige som professor i skeppshydramekanik vid Chamers tekniska Högskoa. Curt Fakemo utbidade sig ti skeppsbyggare vid Kung Tekniska Högskoan och fick i ansutning därti mariningenjörsutbidning. Civiingenjörsexamen tog han 1947 och utnämndes då även ti marinunderingenjör i mariningenjörkårens reserv. Då hade han även hunnit med en anstäning vid KTH:s kunde a tid finna svar på frågor rörande fottbyggnadsprogram, fartygstypers dimensioner och prestanda, sjöstrider och mycket annat. Han deade gärna med sig av sitt rika vetande ti var och en som rådfrågade honom. Både unga och ädre pubicister som behandade marina företeeser fick ta sig i akt. Ytterst få feaktigheter undgick Westerunds kritiska bickar. Han var fitig med riset men sparade gärna rosorna åt skribenter som verkigen förtjänade dem. Hans motto var: a information måste vara korrekt i varje de ta j. Kar-Erik Westerund efterämnar hustrun Märta född Groth, sönerna Jan och Göran med hustrur, dottern Eva med make samt brodern Oov Westerund, Linköping. A v korresponderande edamoten Bengt Ohreius institutition för teknisk hydramekanik som assistent ti professor E Hogner. Sin mariningenjörsbana började Curt Fakemo 1947 i marinförvatningens skeppsbyggnadsavdening, på fartygsbyråns torpedbåtssektion, en vä vad pats vid denna utveckingens tid för en ung hydrodynamiker. Åren föjde sjökommendering som skyddsingenjör på kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon och därefter fram ti 1955 tjänstgöring som ärare i skeppsbyggeri och maskinära vid Kung Sjökrigsskoan kom han tibaka ti KMF, nu ti projektbyrån, där han 1956 bev chef för projektsektionen och utnämnd ti marindirektör av 2 gr. Curt Fakemos stora intresse och fa- 223

10 enhet för skeppshydramekaniken edde ti fortsatt studie- och forskningsengagemang vid KTH efter civiingenjörsexamen vid sidan av annan verksamhet, viket resuterade i att han 1956 bev teknisk icentiat. Detta och hans dokumenterade förmåga att förmeda sina kunskaper ti andra bäddade för en akademisk karriär. Möjigheten därti kom när professuren teoretiskt skeppsbyggeri (från 1960 skeppshydromekanik) vid Chamers Tekniska Högskoa edigansogs. Efter sedvanigt ansökningsförfarande bev Curt Fakemo utvad och utnämndes ti professor jui samband därmed inträdde han i mariningenjörkårens reserv, men kvarstod, tjänstedig från professorsämbetet, ytterigare ett år som chef för projektsektionen vid KMF. Sedermera fyttade han med famijen från Lidingö ti Långedrag i Göteborg. Genast i början av sin verksamhet vid CTH anordnade Curt Fakemo i närheten av sitt nya hem en anäggning för skeppstekniska försök med såvä säpade som sjävdrivna fartygsmodeer. Det sumpade sig så yckigt att CTH för detta ändamå fick disponera en ej ängre använd stor vattenreservoar i Långedrag. Professorn sjäv konstruerade och ät tiverka försöksutrustningen, och anäggningen utveckades successivt ti ett vä fungerande aboratorium, främst för skeppsteknoogernas övningar och examensarbeten, men man åtog sig även uppdrag utifrån. Paraet med verksamheten i denna försöksanäggning upptogs och utveckades vid CTH en metod. som tidigare b a tiämpats i Engand, att studera fartygs sjöegenskaper genom modeförsök i naturiga vågor d v s sjävdrivna radiostyrda eer med ånga inor bogserade modeer provas ti havs i för modeska- 224 an ämpiga vågor. Sjöti ståndet, registrerat av särskida vågbojar. ävensom modeernas röreser och acceerationer speas via särskida givare in på band och utvärderas med hjäp av datorer. Med denna metod utfördes omfattande uppdrag för FMV. Curt Fakemos mångsidiga marina intresse omfattade även havets utnyttjande för annat än sjöfart. Då under 1970-taet energiförsörjningsfrågorna accentuerades. engagerade han sig i probemet att ekonomiskt kunna utvinna e energi ur havsvågor och organiserade då en forskningsgrupp inom detta område. Ett internationet symposium om utnyttjande av denna energiform anordnades även sedermera vid CTH. Ti Curt Fakemos minnesvärda insatser hör även grundande av forsk ning och utbidning vid CTH kring undervattensteknik och havsresursteknik. Dessa verksamhetsområden har fått en at större praktisk och ekonomisk betydese b a för off-shore-verksamhetens utvecking. Undervattensverksamheten är numera en sjävständig enhet med egen professur vid CTH. Curt Fakemo hade många internationea kontakter och bev medem i fera utändska skeppstekniskt vetenskapiga säskap. År 1967 invades han i Kung Örogsmannasäskapet och 1970 i Kung Krigsvetenskapsakademien. Betecknande för Curt Fakemos okuviga dragning ti havet var att han vade sin bostad i Långedrag med utsikt över inoppet ti Göteborg. Där kunde han se Vinga fyr och föja sjöfarten. Småningom växte emeertid träden i omgivningen för höga. Då ät han bygga ett itet torn på taket ti vian och fick därmed på nytt ögonkontakt med havet. Många vänner inom marinen band andra har där i trevig samvaro med Curt fått njuta av sonedgången över hav och båtar. Genom sitt gada, öppna väsen och stora intresseområde, sin kunnighet och häriga humor fick Curt Fakemo många vänner och bekanta såvä inom som utom det egna facket. Hos dem ämnade han vid sin atför tidiga bortgång ve- Ledamoten Torgi Wuff Kommendören av.graden Torgi Wuff aved den 13 apri Han var född i Kamar den 12 september 1916, där han även avade studentexamen. Han antogs som sjökadett 1937 och utnämndes i januari 1940 ti fänrik vid fottan. Utmärkande för Wuff var hans stora fysiska spänst och vijestyrka. Under kadettåren fick han tifäe att visa prov på båda. Under en simtur bev han påkörd av en racerbåt med hög fart. Han yckades trots detta håa sig fytande och bev så småningom bärgad. Efter en ång tids bortovaro kunde han återvända ti sjökrigsskoan, där han snabbt tog igen det förorade och kunde vara med vid officersutnämningen. Under beredskapsåren var han - iksom de festa yngre sjöofficerare - huvudsakigen sjökommenderad. Han tjänstgjorde på ett ferta oika fartygstyper, mest torpedfartyg. Han ti hörde pionjärerna på det nybidade motortorpedbåtsvapnet, där han var chef på fera oika fartyg. Wuff kom tidigt i kontakt med press och försvarsuppysning. Åren var han pressofficer i marinstaben, under viken tid han b a gjorde en föredragsturne för skoungdom. Om somrarna var han dessa år också kadettofficer på sjömodig saknad, men samtidigt även jusa gada minnen och bestående uppskatte ni ng. Curt Fakemo efter ärn ar makan Maj, född Skogund, samt fyra döttrar med famijer. A v edamoten Börje Hu ss krigsskoan. Efter ytterigare ett par jagarkommenderingar genomgick han åren sjökrigshögskoans amänna kurs, stabskurs och torpedtekniska kurs. Under sina fortsatta sjökommenderingar kom Wuff att huvudsakigen ägna sig åt jagarvapnet, viken yerksamhet han krönte med fartygschefsskap på jagarna Sundsva år 1953 och Häsingand år Wuff var känd som en bra chef med gott sjömansskap och god personabehanding som främsta kännetecken. Han var även utbåtsjaktutbidad och stack inte under sto med att han med oro såg jagarvapnet försvinna. Det beredde honom dock en viss tifredsstäese att se dessa resurser växa upp igen i form av korvetter och andra ubåtsjaktenheter. Wuff var även under tiden chef för minröjningsavdeningen. Ti hans sjötjänst kan också räknas, att han en tid hade tjänstedighet och segade styrman i Amerikainjen. Efter tjänstgöring som torpedofficer vid torped- och mindepartementet i Karskrona år 1951 kom han sedermera under sina andkommenderingar att ägna sig åt stabstjänst. Hans förmåga att tänka ogiskt samt uttrycka sig koncist och ättfattigt i ta och skrift gjorde ho- 225

11 nom vä ägnad ti detta. Under åren var han ärare i strategi på miitärhögskoan, och åren var han i föjd chef för operationsedning och 2 i försvarsstaben, för att därefter bi souschef i östra miitärområdesstaben utnämndes han ti kommendör och 1968 ti kommendör av 1:a graden. Wuff kom tidigt att ägna sig åt författarskap i sjömiitära, am änt miitärpoitiska och fokrättsiga ämnen. I massmedia uppträdde han som föredragshåare, författare av artikar samt som kommentator ti aktuea händeser inom detta ämnesområde. I Örogsmannasäskapet invades han 1957 och har vid ett ferta tifäen tagit ti orda i "Tidskrift i Sjöväsendet". I säskapets minneskrift vid dess 200-årsjubieum år 1971 var han en av huvudförfattarna. Hans expose över verksamheten inom vetenskapsgrenen I utgör en eegant beskrivning av det svenska sjöförsvarets utvecking sedan säskapets bidande, och hur denna har behandats i årsberätteser, debattartikar och ta. Wuffs intressen och aktiviteter kom med tiden att atmer inriktas mot det fokrättsiga området. A tsedan J 972, när han i stort sett ämnade den miitära banan ägnade han sig het åt den internationea humanitära rätten. Han bev en av vårt ands främsta företrädare för den de av fokrätten, som tiämpas under krig, neutraitet och ockupation. Som sakkunnig i försvarsdepartementet detog Wuff i den mångåriga dipomatkonferensen i Geneve. som edde ti 1977 års båda tiäggsprotoko ti 1949 års Geneve-konventioner. Enigt hovrättspresidenten Car-Ivar Skarstedts minnesteckning i dagspressen har Wuff under denna konferens och i många andra sammanhang framstått som en re- spekterad ex pert på fokrättsregerna i and-, sjö- och uftkriget. Ur Wuffs omfattande författarskap kan nämnas böckerna " Europas framtida sä kerhet" ( 1974), " Krig och Immanitet" ( 1975). "Vapen ti varje pris" ( 1977) samt " Handbok 1 fokrätt" (1980). Den sistnämnda boken utgör en överarbetning av en tidigare uppaga, som han tisammans med professor Stig Jägerskiöd utgav år Enigt expertisen på området har denna utgjort en gedigen grund för undervisning och information des inom totaförsvaret och des vid universitet och högskoor. För sina framstående insatser inom det internationerättsiga området hedrades Wuff med att 1980 bi juris hedersdoktor vid Uppsaa universitet. Detta är en för en sjöofficer synnerigen ovanig utmärkese. Som en av våra gemensamma kurskamrater uttryckte saken: "Vår kadettofficer inpräntade i oss att ingenting är omöjigt. Att Torgi bivit juris hedersdoktor är ju ett bevis på att detta är sant". Från år 1974 var Wuff edamot av fokrättskommitten, där han trots en vackande häsa verkade ända in i det sista. För dem som inte kände honom närmare gav kanske Torgi Wuff intrycket av en ganska sträng arbetsmänniska. Det var han också. men han hade även en annan sida. Han var mycket vänsä och med en fin humor. som i vänkretsen kom ti uttryck både i ta och i skrift, på vers och prosa. Torgi Wuff efterämnar närmast makan Birgit. sönerna Petter, civiingenjör, Torbjörn, fi kane samt dottern Heena, äkare. A v he,dersedamoten Gunnar Grandin Ledamoten Viktor af Kint Kommendören Viktor af Kint aved den 30 maj Han var född i Stockhom den 17 december 1904, son ti konteramira Gustaf af Kint och dennes hustru Eisabeth, född H eing. Viktor af Kint bev fänrik vid fottan år 1927 och därmed började för hans de en ång föjd av sjökommenderingar. Han vade tjänstegrenen artieri, viket kom att innebära att sjötjänsten ti ara största deen ägde rum på pansarskepp, kryssar och jagare. Redan som nyutnämnd fänrik började Viktor af Kint sin artierisiska karriär på pansarskeppet drottning Victoria och under de kommande åren föjde tjänst ombord på aa tre pansarskeppen i at högre artieribefattningar för att år 1949 avsutas med tjänst som fartygschef på Drottning Victoria, det pansarskepp där han hade haft sin första officerskommendering. Däremean tjänstgjorde Viktor af Kint på kryssare och jagare och den tjänsten avsutades med chefsskapet på jagaren Puke år Viktor af Kints mångåriga erfarenheter och utomordentiga kunskaper inom artieritjänsten edde också ti vä meriterad tjänst i dåvarande Kung Marinförvatningen, vid Karskrona örogsvarv och ti kvaificerade ärarbefattningar. Under år 1938 tjänstgjorde Viktor af Kint som biträdande marinattache i Paris samt var adjutant hos Hans Kung Höghet Hertigen av Haand. Förutom sin mångåriga tjänst på stridsfartyg hade Viktor af Kint också tjänstgjort vid skeppsgossekåren och segat ångresa med af Chapman och på expeditioner i hemmafarvatten med Jarramas. Vid utnämningen ti kommendör år 1954 hade såunda Viktor af Kint en bred och omfattande bakgrund att bygga på, då han titrädde tjänsten som chef för Göteborgs örogsvarv samma år. De tio år, som han kom att tjänstgöra där, kännetecknades av utvecking uneer stabiitet och kontinuitet. Befattningen som varvschef i Göteborg bev den sista som aktiv officer. Under göteborgsåren var Viktor af Kint ordförande i Sjöofficerssäskapet därstädes och en samande gestat för fottans officerare i Göteborg. Han skapade också mycket goda reationer ti sjöfartsvärden i Göteborg och var med sin känsa för tradition, för örogsmässighet och sti ett föredöme för fottans fok och en respekterad man i Göteborgs marina kretsar. Efter pensioneringen år 1964 återvände Viktor af Kint ti Stockhom, där hans kunskaper och pedagogiska faenhet utnyttjades inom Stockhoms skoor under åtskiiga år. Närmast anhöriga är hustrun Marie Louise, född Rydin, samt sönerna Gösta, kommedörkapten, och Magnus, fi kandidat, med famijer. A v hedersedamoten Bengt Rasin

12 Ledamoten C J Oof Fakenda Professor emeritus Oof Fakenda föddes i Stockhom den 29 jui Redan som 16- och 17-åring visade han intresse för teknik genom sommarpraktik. Efter studentexamen i Stockhom 1920 samade han under mer än ett år ytterigare praktikerfarenheter, främst från fottans varv i Stockhom bev han antagen ti mariningenjörseev, starten på en 34 år ång, nästan oavbruten tjänstgöring inom marinen. Sedvanig eev- och aspirantutbidning med kurser på fottans varv, pansarskepp och jagare varvades med fyra år på tekniska högskoans fackavdening för skeppsbyggeri, som edde ti civiingenjörsexamen Fakenda utnämndes ti mariningenjörsstipendiat 1926 efter en meantid som assistent vid skeppsbyggnadsaboratoriet på tekniska högskoan. stipendiattiden tibragtes som arbetare och ritare på varv i Hoand och vid Kockums Mek. Verkstad i Mamö bev Fakenda extra mariningenjör med tjänstgöring på fottans varv i Karskrona, föjt av sjötjänst på :a jagarfottijen och som stabsingenjör på spaningsavdeningen. Fakenda utnämndes 1930 ti mariningenjör av 2:a gaden i reserven och anstädes vid fottans varv i Karskrona. Därefter föjde en 12 år ång period på marinförvatningens maskinbyrå i oika anstäningsformer 6ch grader. Fast anstäning vid mariningenjörkåren fick Fakenda som mariningenjör av 2:a graden år Han utnämndes ti mariningenjör av :a graden 1939 och ti förste mariningenjör Tiden vid maskinbyrån avbröts av sjökommenderingar på de nya jagarna Göteborg och Stockhom samt av detagan- de under dear av 1940 i Svenska Handesdeegationens förhandingar i USA om ev. anskaffning av kryssare ti svenska fottan. Inom marinförvatningens ram förordnades Fakenda ti kontroant för maskineriet ti kustjagarna, de modifierade stadsjagarna och kryssarna typ Tre Kronor ävensom för reparationen av maskinerierna från jagaroyckan vid Hårsfjärden. Under fem år detog han även i omarbetningen av äroboken " Pannor och maskiner". Från 1944 ti 1949 verkade Fakenda i Göteborg som kontroant vid byggnaden av kryssaren Tre Kronor. Ti en början gäde uppdraget även Göta Lejon, som dock snart fick egen kontroant. Många intrikata probem östes under denna tiden, b a de svåra vibrationerna i akterskeppet, som visade sig sammanhänga med en utformning av axebärarna, som avsåg höja verkningsgraden, men som också gav svår kavitation på de högt beastade properarna, vardera för hästkrafter. Under denna tid i Göteborg utnämndes Oof Fakenda 1945 ti marindirektör av 2:a graden samt vades 1947 tiedamot av Kung. Örogsmannasäskapet titrädde Fakenda som chef för maskinbyrån vid marinförvatningens skeppsbyggnadsavdening. Han utnämndes ti marindirektör av 1 :a graden 1950, från 1954 med kommendörs tjänstekass. Som chef för maskinbyrån detog han i utveckingen av jagarna Haands och Småands ångpannor hos Penhoet i Frankrike och var kontroant hos de Lavas Ångturbin av samma fartygs turbinmaskineri. Han ingick även under en period i Ingenjörsvetenskapsakademi ens tryckkärskommission bev Oof Fakenda chef för marinförvatingens konstruktionskontor. Vid marinförvatningens omorganisation samma år bortfö konstruktionskontoret. Fakenda förordnades då ti chef för fartygsbyrån, där han dock bara tjänstgjorde ett år innan han ämnade marinen för andra arbetsuppgifter. I mitten av 1955 titrädde Fakenda såunda en nyinrättad professur vid Chamers tekniska högskoas skeppsbyggnadssektion i ämnet maskinära. Ämnet bytte sedermera namn ti skeppsmaskinteknik. Fakenda var under senare deen av sin professur även dekanus vid sektionen för skeppsbyggnad. Förutom undervisning och forskning gjorde han en uppskattad insats i teknoogkårens angeägenheter och var Inspektor för Chamers studentkår. Han administerade även 1965 en kurs och kongress i fiskebåtskonstruk- Ledamoten Fredrik Stenkua Förste marinäkare Fredrik Stenkua var född den 7 apri 1900 i Getinge i Haands än och aved den 17 september 1986 i en åder av 86 år. Närmast anhöriga är hans maka Eisabeth, född Paen, samt barn, barnbarn och barnbarnsbarn jämte syskon. Han var son ti disponent Z Fredrik Anders Stenkua och dennes maka Cara Maria Nisson. Efter studentexamen i Häsinborg 1919, började han sina medicinska studier i Lund, där han bev metian, som hös i FAO:s regi vid Chamers frånträdde han professuren som emeritus. Oof Fakenda förskaffade sig under sin ångvariga tjänstgöring en gedigen kunskap om skeppsbyggnad, främst inom fartygsmaskinområdet som, parad med erfarenhet och gott omdöme, kom marinen tigodo under en period av utvecking och byggnad av jagare och kryssare. På Chamers vidgades fätet att även omfatta handesfartygs maskinerier. Samtidigt fick eevkåren gädje av hans förmåga ti kamratig hjäpsamhet, som var opåverkad av ådersskinader. Med makan Greta, som han gifte sig med 1928, f yttade han som emeritus ti Ängehom, där han aved den 26 jui 1986, tre dagar.före sin 85-årsdag. Förutom makan efterämnar Oof Fakenda dottern Mari-Ann och sönerna Stean och Göran med famijer. A v edamoten Hans G:son Hafström dicine kandidat 1923 och senare med ic 1927 vid Karoinska Institutet, Stockhom. Efter tjänstgöring vid öron-, näs- och hasavdeningen vid Serafimerasarettet 1925, vid patoogiska institutionen, Karoinska Institutet 1926 inträdde han i marinäkarkåren 1927 som marinäkarstipendiat över stat och tjänstgjorde som biträdande äkare vid fottans sjukhus i Karskrona Han innehade befattningen som fartygsäkare på ångrese

13 fartyget Oscar II Efter en kortare tjänstgärning som underäkare vid Karskrona asarett utnämndes han 1930 ti distriktsäkare på fottans stat i Karskrona med tjänstgöring vi<:! örogsvarvet, en befattning, som han uppehö i 11 år ti Han titrädde då befattningen som stabsäkare vid Bekinge kustartieriförsvar, tiika regementsäkare vid KA 2, en tjänstgöring, som varade 16 år fram ti Han utnämndes då ti :e äkare och chef för sjukvårdsförvatningen vid marinkommando Syd, en tjänst som uppehös i 6 å r fram ti pensioneringen Hans marina gärning var omfattande. Av hans 36 år som marinäkare fugjordes 22 år i chefsbefattning vid kustartieriet och fottan. Under 2 värdskriget var han ansvarig för den omfattande pågående medicinska upprustningen av häso- och sjukvården i det marina försvaret i Bekinge. Han var en bra chef och hade god förmåga att finna och skapa dugiga och entusiastiska medarbetare band marinens sjukvårdspersona och stimuera dem ti fortsatt utvecking. Hans vänsäa sätt gjorde samarbetet med och edningen av såvä de ädre som de yngre för kortare perioder kommenderade marinäkarna ättsam och effektiv. Förutom kontakten i tjänsten fingo de vid upprepade tifäen erfara den gästfrihet och omtanke, som Fredrik och hans maka Eisaeth visade koegorna. Samtidigt med denna marina verksamhet bedrev han en omfattande privatpraktik i 55 år. Han var en mycket god representant för en duktig praktiker med goda kunskaper såvä vad gäer diagnostik som behanding. I den äkekonst han utövade ingick hans djupt mänskiga attityd ti patienterna, som medförde att han atid gav sig god tid att yssna och försöka tänka sig in i patientens probem. Hans mångåriga verksamhet medförde också en ro som famijeäkare. I vissa famijer kunde upp ti sex generationer haft honom som sin äkare. Hans mottagning var atid fyd och det hörde ti rutinen, att när väntrummet och trappan ti mottagningsvåningen var fyd, gick doktorn ner och stängde ytterporten. Fredrik Stenkua hade en positiv och vänig instäning ti ivet och medmänniskorna; hårda ord förekom inte, men vä vid behov nog så skarpa anayse r av oika probemstäningar, såvä civit som miitärt. Hans starka humorisktiska ådra medförde gädje för kamrater och vänner såvä i arbetet som på fritid och som historieberättare var han av mycket hög kass. Under de sista åren försämrades häsan och han hade svårt att rör sig som förr. Vid vårt.sista sammanträffande var hans inteekt som förut he orubbat, men som nämnts, hade han svårt att gå. Han nämnde. då, när han för ett ögonbick avbröt sin ösning av ett kryptoprobem: " Det är ju för vä, att när man börjar ådras och funktionerna försvagas, är det ju gott att vissnandet börjar nerifrån." Fredrik Stenkua var en god människa, en bra äkare och en god kamrat. A v edamoten Lars Troei Hands off. The SCC-200 submarine steering system is among the word's eaders in technoogica achievement. Embodying its own hands off concept, it offers fuy auornatic contro of course and depth, with manua controas a backup mode. Faciities for trim and compensation water controand r.p.m. contro are a so provided. Various optiona functions can be impemented. The digita mechanization and moduar construction offer outstanding hardware and software fexibiity, making the SCC-200 easiy adaptabe to new construction programs as wei as for modernization of existing submarines. Proven design The first generation of the SCC-200, utiizing one-man contro), digita teqpnoogy and ad\ianced buit-in semonitoring, has been in operation in the Swedish Näcken cass submarines since Foiow-on versions of the SCC-200 are impemented in the Swedish "Västergötand" and the Norwegian."ULA" marines. The advanced contro agorithms, an efficient tunctiona mode and redundancy and extensive test and seffaciities have proven to offer exceptiona system pertormance, reiabiity, avaiabiity and safety characteristics. SAAB INSTRUMENTS Saab Scania Combitech Group P.O. Box 1017, S JÖNKÖPING, Sweden Rnone Teex

14 RBS'15 Tredubbe svensk futräff Den nya svenska sjömåsroboten RBS15 finns nu i tre versioner. Iden med robotfamij~r har genomförts på vårt tyngsta robotvapenprojekt RBS 15 står för tiföritighet, stor t:räfisäkerhet och hög beredskap. Långsiktig panering, samordnad utvecking och. standardiserat underhå ger försvaret stora rationaiseringsvinster. Fartygsversionen av RBS15 är nu instaerad och operativ på Marinens ytattack. Ti sjöss Svensk industri har åter visat förmåga att utvecka och everera kompetta och avancerade robotsystem med svensk profi. SAAB MISSILES Ett företag i Saab-Scania Combitech-Gruppen Saab Missies AB Linköping Te Teex50001 Ledamoten JAN ENQUIST Några funderingar inför ett försvarsbesut Anförande av ordföranden vid Kung Örogsmannasäskapets högtidssammanträde den 17 november När jag idag nedägger min befattning som ordförande i Kung Örogsmannasäskapet har jag vat att i mitt anförande fundera något över det försvarsbesut riksdagen ska fatta våren De festa av oss här har inte detagit i att ta fram det omfattande underag som CM och ÖB redovisat för regeringen och försvarskommitten. Vi har i at väsentigt varit hänvisade ti de orienteringar, som successivt ämnats b a i form av ÖB perspektiv- och programpaner och ti den debatt, som förts och förs i massmedia. Men i varje fa några av oss har tidigare medverkat i motsvarande underagsarbete och fått en viss erfarenhet av hur turerna bruka gå inför ett försvarsbesut. Mina erfarenheter är ganska gama och är främst från försvarsstaben under perioden En grov karakteristik av hur dessa turer gestatat sig inför tidigare besut kan för min de beskrivas i föjande fyra punkter.. Försvarskommitte (eer försvarsutredning) har reativt tidigt agt fram en säkerhetspoitisk bedömning för aktue försvarsbesutsperiod. Den har sökt bredast möjiga bas för denna bedömning. säkerhetspoitiska skribenter har engagerats, yttranden har begärts från en vid krets av myndigheter, organisationer m f och i fera fa har debatt initierats och uppmuntrats. Den poitiska enigheten i kommitten har i fertaet fa varit stor, ti i det närmaste tota. Kanske har denna enighet skapats på beskostnad av stringens, främst när det gäer hur den säkerhetspoitiska situationen kan påverka Sverige och därmed hur styrande den kan bi för vårt försvars inriktning. Poitikerna har dock atid hävdat att den enighet man nått utgör en styrka både utåt och inåt. 2. ÖB med försvarsgrenschefer - ofta i enighet, iband oense främst när det gät avvägningen på anbefada åga ekonomiska nivåer - har kraftfut argumenterat för ökade ekonomiska resurser, främst motiverade av den säkerhetspoitiska situationen. ÖB har regemässigt redovisat en försvarsutformning på en egen ekonomisk nivå högre än den högsta, som regeringens direktiv angivit. Lika regemässigt har ÖB påtaat ofuständigheten i det gäande pris- och önekompensationssystemet. Ett genomgående mycket tungt ekonomiskt avvägningsprobem för ÖB har varit att bemästra den amänna värnpikten i förhåande ti förnyesen av vårt fygvapen. 3. Nästa steg i processen som kommitten haft att behanda kan kort sammanfattas med: viken inriktning ska försvaret ha under aktue försvarsbesutsperiod, d v s vika ekonomiska resurser är poitikerna beredda att avsätta. En huvudfråga har då varit, om poitisk enighet kan nås även i detta avseende. 233

15 Vi har under årens opp fått uppeva många - iband för en utomstående säregna - poitiska utspe, när det gät hur mycket försvaret får kosta. Ett sådant var, när man jämförde kostnaden för en barndagshemspats med ett viggenpan. Iband har regeringen oberoende av tidigare givna direktiv ingripit i sent skede i denna process. Så skedde t ex 1966, då försvarsbesutet måste senareäggas ett år ti 1968, men även Sutigen har kommitten agt sitt huvudbetänkande och angett försvarets inriktning och därmed ekonomisk nivå. Oftast har fu enighet inte nåtts och reservationer ämnats av ett e er fera oppositionspartier. En sak som genomgående kan konstateras är, att vid inget besut hittis har ÖB eget försag fått genomsag. En fråga man stät sig varje gång är: Finns det ogiskt sammanhang mean den säkerhetspoitiska bedömningen och inriktningen av försvaret? Många gånger tycker jag att svaret bivit: Knappast - några gånger: Nej. Jag angav inedningsvis att detta är ett försök ti en grov karakteristik av turerna inför tidigare försvarsbesut. Känner vi igen turerna så ångt de i dag är kända inför besutet 1987? För min de bir svaret både ja och nej. Försvarskommittens säkerhetspoitiska rapport redovisades av en enig kommitte i maj 1985, d v s normat tidigt två år före besutet. Rapporten har remitterats och fått, som jag uppfattar det utan tigång ti remissvaren, ett ö~ervägande positivt gensvar b a av OB. Vist;! har t ex ÖB begärt mera konkreta skrivningar i oika avseenden, som kan tokas så, att strävan ti poitisk enighet trots at inneburit motsvarande krav på kompromisser. Det finns dock i rapporten viktiga stäningstaganden, som rimigen måste få utsag i kommittens huvudbetänkande, d v s återverka på försvarsinriktningen. Några av dessa är föjande: - att det nordeuropeiska områdets strategiska betydese ökat, - att det nordiska området kan beröras redan i inedningsskedet av en väpnad konfikt mean maktbocken, - att tigång ti svenskt område inkusive vårt uftrum kan vara av betydande värde för båda stormaktsaianserna i samband med ett krig dem emean, - att den ökade räckvidden, rörigheten och fexibiiteten hos stormakternas stridskrafter förstärker möjigheterna att ineda angrepp överraskande och - att kränkningar av vårt territorium adrig kan accepteras varken i fredstid eer under neutraitet. Jag taade nyss om ogiskt sammanhang mean de säkerhetspoitiska uttaandena och tidigare kommitteers syn på inriktningen av försvaret. Om vi, enigt mitt förmenande, ska kunna konstatera att ett sådant sammanhang råder, när huvudbetänkandet denna gång äggs - enigt avsedd tidspan före ju - måste en he de krav innehåas. Med mitt synsätt är det främst föjande som då ska kunna utäsas. Inriktningen mot ökad förmåga när det gäer beredskap i aa avseenden måste i första hand kart framgå. Det gäer atså både insatsberedskap och ångsiktig beredskap. Grund måste äggas på förmågan att i fredstid kunna bemästra kränkningarna av vårt sjöterritorium och att kunna vidmakthåa insatskapaciteten, när det gäer vårt uftrum. Denna grund måste vara så dimensionerad, att förmågan under en neutraitetssituation medger att huvudsyftet med vår säkerhetspoitik uppnås. En annan viktig grund, som direkt är koppad ti insatsberedskapen, är att snabbt öka förmågan att skydda viktiga totaförsvarsobjekt mot sabotage. Att förhin dra sådan fientig verksamhet kan i värsta fa bi utsagsgivande för våra möjigheter att möta överraskande angrepp och fuföja mobiisering. Vi är medvetna om vår sårbarhet och riskerna för denna typ av krigföring, men vi måste ges förutsättningar - som jag angav - att snabbt öka förmågan ti motåtgärder. I insatsberedskapen ingår också och väsentigast att med framgång kunna möta överraskande angrepp innan vi hunnit mobiisera och utgångsgruppera våra stridskrafter. Den av försvarskommitten starkt påtaade utveckingen av stormakternas stridskrafter mot ökade räckvidder, ökad rörighet och ökad fexibiitet stäer i sig dimensionerande krav på vår försvarsförmåga. Det gä er såvä kvaitet som kvantitet. Det gäer även på ett het annat sätt än tidigare geografiskt, d v s utveckingen av stormakternas stridskrafter och tempot i en överraskande krigssituation medför, att ingen de av vårt and kan betraktas som ohotad. Det är inte vi, som avgör var ett eventuet överraskande angrepp kan insättas mot oss, det är den tidiga utveckingen av en stormaktskonfikt, som direkt berör vårt närområde. Sveriges miitärgeografiska betydese i ett sådant äge avgörs av stormakterna, inte av oss. Den ångsiktiga beredskapen, som ska möjiggöra att ett totat mobiiserat försvar med effekt kan insättas, utgör i sig fundamentet för vår säkerhetspoitiska måsättning. Men den måste nu mera påtagigt avstämmas mot kraven att kunna bemästra kränkningar i fredstid och under neutraitet, att kunna skydda totaförsvarsobjekt mot sabotage och att med framgång kunna möta överraskande angrepp. ÖB har i sitt underag ti försvarskommitten - måhända med andra ord - kraftfut pekat på behovet av att förstärka försvaret. Det är svårt att se hur någon i sak ska kunna bemöta honom. Måhända har han i stäet varit modest i sin sutsummering av behoven, därför att kraven på återhämtning reativt omvärden är så stora sedan ång tid tibaka, och att tiden för att vidta kraftfua åtgärder framöver kan bi knapp. Det är ätt och riktigt att peka på ett för aa påtagigt faktum härvidag: varför fortsätter den främmande undervattensverksamheten runt våra kuster? Vad syftar den ytterst ti- och när? Som många har uppfattat det, är det en fråga om trovärdigheten av vår säkerhetspoitiska måsättning. Det gäer framförat för poitikerna att här skapa förutsättningar för kraftfua åtgärder - och det snabbt - i form av ubåtsskyddsstyrkor med det vidare utnyttjande komponenterna i dessa kan få både i neutraitet och i en krigssituation. Vi bör sammantaget kunna förvänta oss att det ansvar våra poitiker nu har - ti skinad från tidigare år - i varje fa utmynnar i att ÖB egen försvarsutformning bir grunden för det kommande fösvarsbesutet. Sutigen måste detta besut utmynna i en för aa uppenbar ösning. Det stora och nära nog at överskuggande probem som befässituationen idag utgör måste undanröjas. Befäet måste - med sina annorunda uppgifter jämfört med övriga samhäsgruppers- ges aa de förutsättningar som krävs för att vår totaa förmåga redan i fred ska bi tifredsstäande. Det viar ett tungt poitiskt ansvar att så sker nu

16 Ericsson i försvarets tjänst Ledamoten STEN SWEDLUND Ubåtsvapnet- en satsning för 90-taet Kommendör Sten Swedund är chef för. ubåtsfouijen. Årsberättese i vetenskapsgrenen " Strategi och stridskrafters användning" för år 1986 Ericsson Radio Systems har fuständigt kunnande inom områdena sensorsystem, kommunikation, edningscentraer och fygeektronik. stora satsningar på ett område ger tekniska andvinningar på ett annat. Därför kan vi satsa stort. Ti godo för den som behöver hea system. Men också för den som viägga pusset sjäv. ERICSSON RADIO SYSTEMS AB FÖRSVARSPRODUKTER STOCKHOLM TEL: , TELEX: BOX 1001, MÖLNDAL TEL: , TELEX: ERICSSON ~ Inedning Det svenska utbåtsvapnet grundades 1904, då vår första ubåt, Hajen, sjösattes. Fram ti idag har vi haft ett sjuttiota ubåtar i tjänst, varav närmare trettio strax efter andra värdskriget. Så sent som för 15 år sedan hade vi 23 ubåtar. En negativ vändpunkt kom i och med försvarsbesutet 1972, då de s k fjärrstridsförbanden - attackfyg och ubåtar - pekades ut som en "försvarfunktion som torde kunna ges en ägre prioritet". Föjdriktigt har antaet ubåtar minskats ti 12 enheter, fördeade på tre serier: Fyra ubåtar typ Draken (ursprungigen sex), operativa Modernisering genomfördes i början av 80-taet. Moderniseringen omfattade b a ivtidsförängande åtgärder (från projekterad ivstid på 20 år ti 27 år). Ersättning sker med fyra ubåtar typ Västergötand Fem ubåtar typ Sjöormen, operativa F n pågår en modernisering av ubåtstypen. Nytt strids- och ededningssystem anpassat ti den nya tunga torpeden, tp 613, instaeras. Vidare minskas upptäcktsrisken och förbättras addningsprestanda genom ett nytt snorkesystem. De genomförda förändringarna har givit mycket bra resutat. stridsvärdet är högt. En avarig brist är dock att hydrofonsystemet inte har givits en motsvarande effekthöjning. Ersättning av Sjöormen är inpanerad med ubåt typ A19 i början av 90-taet. Ubåt typ A19 ska enigt måsättningen ges utökad utbåtsjaktskapacitet. Tre ubåtar typ Näcken, operativa Ubåt typ Näcken har mycket högt stridsvärde. Vi står inför ett nytt försvarsbesut. Mycket taar för en ökad satsning på det svenska ubåtsvapnet. I regeringens paneringsanvisningar inför försvarsbesutet för perioden anges beträffande ubåtsfunktionen att "en tidig utökning av antaet ubåtar bör eftersträvas. Överbefähavaren ska i paneringen redovisa möjiheterna ti sådan utökning, varvid även möjigheterna att genom ivtidsförängning öka antaet ubåtar ska redovisas iksom möjigheterna ti utökad minerings- och ubåtsskyddskapacitet." Motiven ti varför ubåtsvapnet nu ges en ökad betydese finns det anedning att utvecka. stridsvärde i invasionsförsvaret Ubåtarnas stridsvärde har ökat markant. Starkt bidragande ti detta är den svenska torpedutveckingen. Den nya tunga torpeden, tp 613, är att betrakta som en "undervattensrobot". Räckvidden uppgår ti mer än 2 andmi - att jämföra med 60-taets torpeder, där skjutavstånden begränsades ti ett par tusen meter. Den stora räckviddsökningen erhås genom övergång ti väteperoxid- 237

17 ... ; 1:!:1.._j w ~ z a.. <( > UJ ~ o<( m :...,...,... I) N 238,... C') < -"C o - :E c z <...J :Q <!' a: w en :<t > Z m ~ (.)CO """',... z,... "'"""'C') C') C') C') co C') W '- '- drift, som dessutom ger en het spårös bana. Torpeden är trådstyrd och försedd med måsökare, viket möjiggör, att den stora räckvidden kan utnyttjas ti fuo. Träffsäkerheten är mycket hög. Ä ven den ätta torpeden, tp 41-42, har utveckats i positiv riktning. Ub typ Västergötand får en ätt torped med såvä trådstyrning som måsökare. Torpeden är ursprungigen avsedd som sjävförsvarsvapen men är även ämpig för ubåtsjakt - i fred i incidentversion med reducerad sprängverkan. Paraet med vapenutveckingen har strids- och ededningssystemen nu fått en avsevärt förbättrad kapacitet. Idag är det möjigt att samtidigt kontroera ett stort anta torpeder i insats mot fera oika må. Precisionen i vapensystemet är så hög, att endast en torped erfordras mot varje må - att jämföra med ädre torpedsystem som. enbart medgav insats mot ett må i taget och där en två-treskottsava krävdes för att säkerstäa träff i mået. Utveckingen kan iustreras med bid 2 på sid 240. För att kunna utnyttja vapensystemet fut ut behövs en förbättring av måinformationen. Här står vi inför ett genombrott, där vi med s k ångbashydrofon (passiv) får avsevärt ökade räckviddder och dessutom en mycket god anayskapacitet för tidig och säker måidentifiering. Den nya hydrofonutveckingen bygger på det faktum, att ågfrekvent buer har en mycket vidsträckt judutbredning i vatten. Buret fr ån ett handesfartyg kan ha en utbredningsprofi som bid 3 på sid 241 visar. Andra fartygstyper har iknande utbredningsförhåanden Den maximaa judubredningen i Östersjön erhås vid en frekvens av Hz. Östersjöns vatten är säan homogent. Vattnet skiktar sig ofta beroende på temperatur, sathat och tryck (djupet). Härav föjer att judutbredningen i vattnet varierar kraftigt. Temperaturdifferenserna i vattnet har störst inverkan på judutbredningen. Vintertid (december- apri) är vattnet förhåandevis homogent, med åg judhastighet (1440m/s). Normat erhås goda räckvidder med såvä passiv som aktiv hydrofonspaning. Under den övriga deen av året uppstår brytningsfenomen som föjd av temperaturvariationer i vattnet. Ljudvågorna bryts av och räckvidderna för såvä passiv som aktiv hydrofonspaning minskar. Exempe på "vår-, sommar- och höstvatten" framgår av bid 4 på sid 242. Biderna iustrerar tydigt varför ubåtsjakt i Östersjön är förenat med så stora svårigheter! Den jagade ubåten, som kontinuerigt har kontro på judutbredningen i vattnet kan vä j a ett djup, där risken för upptäckt minimeras. En specie företeese, som förekornmer under sommarhavåret är den s k "judkanaen", i viken judutbredningen bir extremt god. Kanaen uppstår mean två punkter som har samma eer nästan samma judhastighet. Kanabredden avgör räckvidderna: bred kana- ägre frekvenser " får pats" i kanaen - ängre räckvidder. Ett typiskt " sommarvatten" kan ha utseendet som bid 5 på sid 243 visar. Vid taktiskt utnyttjande av den s k judkanaen erhås i de ägre frekvenserna möjigheter ti spaning, okaiering och identifiering på avstånd överstigande hava Östersjöns bredd. För att ta emot ågfrekvent buer krävs ett särkit antennarrangemang. Den cyindriska array som är standard idag har ett verkansområde som igger 239

18 Biid 2 Ljudutbredning i M Bid ~H~~ 100 ~..0 :J oc'c a.. O) c ~ (,) ()) ~ :J (f)... ()) E ())... (f) >. (f) "'O ()) a..,_ o ~!Y~~ "<:t CX) O) T""" z w ~ o z :<( o z <: (/) > ~ :J --, :::.::: (/) \ Q; _o :J u Q) e-.8 co C\J '<t Q_ - LO LO O) T""" z w """") <( I Q; _o :J u Q) e-.8 '<t mean Hz. Genom att istäet utnyttja en ång array (40-50 m) som är monterad utmed ubåtens sida - fank array sonar (FAS) - eer som bogseras efter ubåten - towed arra y sonar (T AS) - bir det möjigt att täcka in det frekvensområde där utbredningen är som störst. (Bid 6, sid 244.) Längden på antennen gör det möjigt att bibehåa god bäringsnoggrannhet i dessa åga frekvenser. Den bogserade antennens (T AS) stora förde är, att ubåtens egenbuer inte stör spaningen. Nackdeen är att utbåten måste göra framfart och inte bir het fri i sin manöver. (Bid 7. sid 245.) Utöver avsevärt utökade spaningsräckvidder så innebär den nya tekniken att ubåtarna får goda möjigheter att identifiera det inyssnade buret. Varje fartyg utstråar ett karaktäristiskt buer. Det är främst i de åga frekvenserna som den intressanta måinformation finns att hämta. Med modern signabehanding bir det möjigt att utförigt presentera Frekvens i HZ det inyssnade måets,buersignatur och att jämföra det med agrade signadata i en databank ("buerbibiotek"). Med s k LOF AR- teknik (ow frequency anaysis and recording) är det möjigt att utvärdera: - Propeerdata (anta axar och bad, prope I ervarvtavarvta Is än d r i ng ar) - motordata (2-4 takt, varvta anta cyindrar m m) - Emotordata (ub i edrift) - Hjäpmaskinsdata (t ex smörjojepumpar, kompressorer etc) - Reduktionsta meian motor - propeer Med LOF AR-teknik och ett bra buerbibiotek är det fut möjigt att identifiera ti typ och i vissa fa även ti individ' Utnyttjandet av ågfrekvensområdet i kombination med avancerad signabehanding medför att ubåten i ett språng får fjärrspaningskapacitet! Utveckingen av torped- och hydrofonsystemen innebär såedes, att ubå- 241

19 Bid 4 o tr) ::: E iii.!:: o 4000m v 1485 rns 'it ' 20 :.: ' <O! "' o (W) ; ' m - o ca N c ' ö 1425 ca o m v 1485 rns,.!:: ' -t- - - :J b - o <O Som=c,... C) 60 c 80 '2 m, Q)....Q... :J, o - ö 1440 :J o,... (/)... :i > o m v 1500 rns _. co '"i"'i"'!i' _'.i"i" - ;t ~~ ~~ j1~ } "Höst" :~ m o o 'it,... o d o o N 'it co CX)

20 Ljudutbredning i M Q Lång array tens effekt i invasionförsvaret ökar markant. Samtidigt får ubåten kart förbättrade verkansmöjigheter utmed hea den kompexa krisskaan. Dod och uthåig spaning med god yttäckning och må identifieringskapacitet - samt med omedebar vapeninsatsberedskap är särskit betydesefua egenskaper i kris och konfiktägren. Ett viktigt faktum är, att ubåtens beroende av extern måinformation, främst genom fygspaning, minskar. I dagens svåra teehotmijö är detta sjäkart en stor förde. I en framtid kan det bi möjigt, att spaningsrapporter från våra ubåtar utnyttjas för vapeninsats från andra ångräckviddiga vapensystem (sjörobot). (Bid 8, sid 246.) Utveckingen på hydrofonområdet har aktuaiserat frågan om robotbestyckning på ubåt. Internationet är detta en utveckingsinje, som redan har reaiserats - även på ädre ubåtstyper. Utskjutning 2obo Bid 6 Frekvens i HZ Cyir~drisk array av robotarna (t ex Harpoon och Excocet) sker genom ordinarie torpedtub. Den svenska sjöroboten - rb 15 - är något för stor för att kunna avfyras från torpedtub. Den svenska ösning som har studerats förutsätter utnyttjande av en utvändig "robotgörde". Den vägen är tekniskt framkomig. För fortsatt prövning av robotfrågan är det viktigt att väga in fera faktorer: Först och främst den positiva svenska torpedutveckingen som i en internatione jämförese igger ångt framme och som bedöms ha goda förutsättningar att utveckas mot än högre effekt. Svårigheten att störa torpeden ger de moderna torpederna fördear. Det har visat sig vara ett svåröst tekniskt/taktiskt probem att finna motmede mot torpeder med trådstyrning och måsökare. När det gäer motmede mot robot är situationen en annan. Här sker en mycket stor satsning internationet. Vår egen robotförsvarsutvecking innebär, '- ~ ii:) \ \ -- - ~ \ >- ~ <u "O :;:: Q) o 1- \ E o I) M \ \ / an (') _./ o ~..... o -.:Jt ca -f) "C :2 >.:Jt u :ca a: \ \