Samverkan i psykosvårdkedjan Mölndal

Samverkan i psykosvårdkedjan Mölndal CVU Rapportserie 2:8 Projektledare: Pia Ram, skötare, Psykiatri Mölndal Ingrid Rogenfelt, kurator, Psykosmottagningen Mölndal

Sammanfattning Projektets mål är att uppnå samverkan samt jämnare och högre kompetens inom psykosvårdkedjan. Projektet skall producera en modell för samverkan på olika nivåer, samt en modell för att bibehålla och öka kompetensen. Inom projektets ram skall genomförandet av dessa modeller påbörjas. För att kartlägga problem med samverkan har fokusgrupp och processkartläggning genomförts. Modellen har testats på olika sätt under projektets gång. Flera arbetsgrupper med deltagare från alla i projektet ingående verksamheter har bildats. Resultatet av fokusgruppen användes som underlag för en enkät för utvärdering. Arbetsgrupperna har producerat informationsbroschyr, kompetensutvecklingsdagar och en vårdkedjedag. Enligt enkäten har många medarbetare upplevt förbättringar beträffande kunskap, respekt, förväntningar och möjligheter att träffas. En modell för samverkan i fyra nivåer har framställts. Nivåerna är samverkan, problemlösning, kompetensutbyte och inspiration/utveckling. Några av tankarna inför framtiden är att utveckla vårdplaneringen och att tydliggöra ansvaret för samverkan. För ytterligare information kontakta projektledarna ingrid.rogenfelt@vgregion.se pia.ram@vgregion.se Rapporten kan hämtas på www.vgregion.se/cvu under flik rapporter.

Innehållsförteckning Bakgrund.sidan 1 Syfte.sidan 2 Målsättning...sidan 2 Frågeställning...sidan 2 Metod...sidan 2 Resultat.....sidan 4 Bilagor 1. Resultat av enkät

Bakgrund Personer med psykossjukdomar lider ofta i det tysta. Psykossjukdomar kan medföra stora funktionshinder, t.ex. svårigheter i den dagliga livsföringen och social isolering. Att överbrygga dessa hinder kan kräva insatser från flera instanser med kompetens inom medicin, omvårdnad, juridik, rehabilitering, psykologi, mm. Om man försummar dessa insatser kan det, tillsammans med den sjukes svårigheter att själv söka vård, leda till långvariga och dyra sjukhusvistelser som undergräver livskvaliteten. Projektet drivs av representanter från psykosvårdkedjan i Mölndal, som består av psykosmottagningen Mölndal och avdelning. Psykosmottagningen är en öppenvårdsenhet som vänder sig till personer med psykossjukdomar som bor i Mölndal. I mottagningen ingår ett mobilt team med upptagningsområde Mölndal, Partille och Härryda. Avdelning är en slutenvårdsenhet med specialinriktning mot psykossjukdomar och med upptagningsområde Mölndal, Partille, Härryda och Öckerö. Båda enheterna tillhör Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Område Mölndal, Psykiatri och båda enheterna strävar efter samarbete med den personal i kommunerna som ger stöd- och aktivitetsinsatser till samma målgrupp. Detta projekt avser samverkan mellan tre aktörer, nämligen psykosmottagningen, avdelning och Mölndals kommun. Den verksamhet i kommunen som är aktuell är fr.a. den i vårdoch omsorgsförvaltningen. Huvudproblemet är brister i samverkan inom vårdkedjan och mellan vårdkedjan och kommunen. Konsekvenser av detta är ofta ökad slutenvårdskonsumtion och livskvalitet för patienterna. Bristande samverkan leder inte bara till psykosvård utan dessutom till kvalitetsbrister som kostar pengar. Ett optimalt omhändertagande av patienterna leder till färre sjukhusinläggningar som ökar förutsättningar för en högre livskvalitet och som blir billigare för den offentliga ekonomin. Dock kan en viss omfördelning av kostnader ske. Vidare finns hos de aktuella aktörerna olika typer av kompetens representerade, vilket kan göra utbudet varierat, men också ojämnt. Det kan också leda till olika synsätt på psykossjukdom och psykosbehandling, vilket kan försvåra samarbete och drabba patienterna negativt. Till sist, samverkan och högre kompetens ökar förhoppningsvis arbetstillfredsställelsen hos personalen. Projektet startade på initiativ av Mats Agerforz, enhetschef psykosmottagningen Mölndal, och Ulla Persson, vårdenhetschef avd.. Centrum för verksamhetsutveckling (CVU) har finansierat projektet. Genom CVU har projektledarna fått möjlighet till erfarenhetsutbyte med andra projektledare, utbildning samt handledning. Projektledarna har bl.a. utbildats i processkartläggning, posterframställning, enkätframställning, balanserat styrkort, att hantera motstånd i förändringsarbete och fokusgruppsmetoden. 1

Syfte Modell för samverkan Projektet ska producera en modell för samverkan i framtiden på olika nivåer samt en modell för att bibehålla och öka kompetensen. Inom projektets ram ska vi påbörja genomförandet av dessa modeller. Målsättning Projektets mål - att uppnå samverkan inom psykosvårdkedjan - att uppnå jämnare och högre kompetens inom psykosvårdkedjan Frågeställningar Vad är samverkan? Hur kan man uppnå samverkan? Vilka ska samverka? På vilka nivåer inom verksamheterna ska man samverka? Vilken kompetens är eftersträvansvärd? Hur uppnår man önskad kompetens? Metod Under projektets gång har vi använt följande metoder: fokusgrupp, arbetsgrupper och processkartläggning. För utvärdering har en enkät utformats med fokusgruppens resultat som utgångspunkt. 1) Fokusgrupp Syftet var - att ringa in problem med samverkan och att få idéer för projektets fortsättning. - att få ett mått på hur nöjda eller missnöjda de som arbetar i vårdkedjan är med samverkan, för att senare kunna utvärdera projektets betydelse. Fokusgrupp går kortfattat till så att man samlar ett antal personer och tar reda på deras synpunkter om en viss frågeställning. Vi valde: Vad krävs av oss i vår samverkan, för att våra psykossjuka skall få den samlat, bästa livskvaliteten - Vad är viktigt? Eftersom det är lagom att vara runt 2 personer i en fokusgrupp valde vi att bjuda in sju personer vardera från Mölndals kommun, psykosmottagningen och avdelning. 2

Yrkeskategorier som var representerade: chef, handikappsekreterare, boendestödjare, kurator, psykolog, skötare, sjuksköterska, arbetsterapeut. Fokusgruppen startar med att alla får ge sina synpunkter på frågeställningen. Synpunkterna (faktorerna) formuleras i meningar som börjar med Det är viktigt att. kritik eller diskussion om andras synpunkter är tillåtna utan så många olika synpunkter som möjligt ska komma fram. Sedan får deltagarna kryssa för de faktorer de tycker är viktigast. Slutligen formuleras faktorerna om till påståenden och betygssätts. 2) Arbetsgrupper. Redan från början planerades arbetsgrupper inom områdena vårdkedjedagar, kompetens och informationsbroschyr. Dessa arbetsgrupper antogs ha nytta av resultatet från fokusgruppen. Kompetensgruppens primära syfte var att arbeta med kompetens i förhållande till patienter/klienter. Det visade sig att det även fanns behov av att öka kunskap om andras verksamheter och resurser. I fokusgruppen framkom att det fanns brister beträffande både kunskap om och förväntningar på varandra, samt när det gäller syn på hur vi lägger upp arbetet och fördelar det. En hypotes var att personalen kanske heller inte var tillräckligt tydlig sinsemellan. Även sekretessfrågan verkar hänga ihop med kunskap och utbildning och skulle kunna vara ett ämne för kompetensgruppen. Vårdkedjegruppens uppdrag skulle innefatta att hitta nya typer av mötesplatser än de befintliga för att förbättra dialogen, som alla bedömde viktig men som inte fungerade bra. Frågan om kommunens delaktighet under slutenvårdstiden behövde troligen diskuteras vidare. Informationsbroschyrgruppens arbete syftade också till att bidra till ökad kunskap om varandra. 3) Processkartläggning En process är en serie aktiviteter som tillför en vara eller en tjänst ett värde. Om man identifierar en verksamhets processer kan organisationen anpassas efter vad som verkligen händer i verksamheten. En processkartläggning beskriver vad som faktiskt händer, alltså vad som görs och hur det görs, däremot inte vem som gör det. För patienten/klienten är det resultatet av processen som är viktig, inte hur vi organiserar oss. Relativt sent under projekttiden uppstod ett intresse för att beskriva processen ur respektive verksamhets synvinkel. Mer specifikt formulerades frågan: Vad händer i processen när en av våra patienter/klienter försämras i sin psykossjukdom, blir inlagd och fram till en första permission från sjukhuset? Två-tre personer från varje enhet samlades. Deras uppgift blev att göra varsin processkartläggning samtidigt och sedan sammanföra dem. Både de områden i processen som fungerar bra och de som kan förbättras skulle kunna identifieras. Vid en återträff ett par veckor senare hade man hunnit få återkoppling från respektive verksamheter och en konstruktiv diskussion kunde föras. 3

4) Enkät Frågorna i enkäten utgick från faktorer som enligt fokusgruppen ansågs som viktiga. Syftet med enkäten var att utvärdera samverkan och projektet. Resultat 1) Fokusgrupp Resultatet av fokusgruppen blir ett material som består av ett stort antal faktorer som är viktiga för vår samverkan, enligt dem som faktiskt arbetar tillsammans runt patienterna. Vi får veta hur viktiga faktorerna är, vi får också veta vilka som är allra viktigast. Ur materialet får vi också fram om det finns er i synsätt och uppfattningar mellan slutenvård, öppenvård och kommun. Av de 7 faktorer som blivit resultatet har vi kunnat urskilja 1 kategorier. Nedan redovisas några. Respekt för varandra Exempel på dessa är: Det är viktigt att jag har respekt för de andras förutsättningar och Det är viktigt att jag får hjälp av de andra att inte känna mig kränkt i min profession. Relativt många personer har tagit fram denna kategori men endast gett den en måttlig vikt. Förväntningar på varandra Exempel: Det är viktigt att jag är tydlig med mina förväntningar på mina samarbetspartners och Det är viktigt att vi har realistiska mål för vår samverkan. Även här har många faktorer tagits fram som sedan fått en måttlig vikt. Kunskaper om varandra Denna kategori har fått relativt dåliga betyg vilket betyder att vi har dåliga kunskaper om varandras arbeten. Dialog Denna kategori utmärker sig genom att i stort sett alla i fokusgruppen har kryssat för faktorer som är varianter på Det är viktigt att vi har en ständigt pågående dialog. Dessvärre fungerar inte dialogen särskilt bra visar betygsättningen. Sekretessen Denna fråga är relativt viktig för fokusgruppen men det fungerar dåligt visar betygen. Syn på pengar Endast två personer har ansett detta vara en viktig fråga. Övergripande ansvar Den enda faktorn: Det är viktigt att jag vet vem som har ansvaret om samverkan inte fungerar tillmäts stor vikt, men betyget är lågt. 4

Vi valde att redan under dagen för fokusgruppen belysa följande frågor i en diskussion: 1. Hur säkerställer vi att vår samverkan utgår ifrån patientens uttryckta behov? 2. Så här gör vi/kan vi göra så att sekretessen inte bli ett hinder för samverkan. 3. Vi inom slutenvården alternativt öppenvården tar på oss ansvar för samverkan när det gälle 4. Så här kan vi inom kommunen vara delaktiga under vårdtiden. En lösning för flera problem var: Fråga patienten! Vidare föreslogs: Tidiga vårdplaneringsmöten med alla inblandade, fler vårdplaneringsmöten och nätverksmöten, att ta med patienten på mötena samt att planera med patienten när hon/han mår bra. Viktigt är också lyhördhet, personlig kontakt och tid samt att fråga sig om en viss uppgift är till men för patienten. Till sist får man komma ihåg kommunens samordningsansvar och att vården beskriver behoven men kommunen beslutar om sina åtgärder. en deltar gärna efter inbjudan. Fjorton kategorier faktorer som är viktiga för samverkan ligger till grund för den enkät vi utformade. 2) Arbetsgrupper De tre planerade arbetsgrupperna kom igång i början på år 24. Grupperna har inte fått några tydliga uppdragshandlingar utan istället stor frihet att själva utforma arbetet. Arbetsgruppen för att planera fortsättning på vårdkedjedagar Gruppen har beslutat att psykiatrin ska ansvara för två vårdkedjedagar och kommunen för två. Dessa ska genomföras med en per år under fyra år. en har hittills anordnat en dag, innehållande information från Vård- och omsorgsförvaltningens olika enheter samt en föreläsning om samverkan som ett unikt undantagstillstånd. Svårigheter under arbetets gång har dels varit att rekrytera deltagare, dels att få in synpunkter från personalen om vad dagarna ska innehålla. Angående rekryteringen var det först ingen alls som anmälde intresse från kommunen. Efter ett par månader kom två namn men när personerna kom till första mötet visade det sig att de missuppfattat uppdraget och dessutom inte ansåg sig kunna representera kommunen. De ersattes då av sin chef. En annan svårighet är att gruppen har splittrats. Arbetsgruppen för informationsbroschyr En informationsfolder som vänder sig patienter/klienter och närstående har tagits fram, tryckts och distribuerats. Innehållet är en kortfattad presentation över alla tre verksamheterna. Arbete med en handbok för personalen inom berörda verksamheter pågår. Den största svårigheten har varit att rekrytera gruppdeltagare från kommunen. Det fanns därefter en osäkerhet hos några deltagare från kommunen om de hade mandat från sin arbetsledning att delta eller inte.

Arbetsgruppen för kompetensutbyte Gruppen har klargjort att följande behov finns: - att dela med sig av kunskap till varandra - att kommunicera, föra dialog - tydliga roller Gruppen har anordnat två eftermiddagsföreläsningar under hösten 24. - arbetsterapeuterna i psykosvårdkedjan berättade om sitt arbete och vad de kan bidra med i arbetet med patienter/klienter med psykos - etikgruppen på Mölndals sjukhus föreläste om etik i vårt arbete Båda eftermiddagarna var välbesökta av personal från alla tre verksamheterna och mycket uppskattade. Gruppen har inte haft några större svårigheter i sitt arbete. 3) Processkartläggning Processen startar med att en patient/klient försämras i sin psykossjukdom och slutar med en permission från sjukhuset. Däremellan utförs en mängd aktiviteter. På varsitt stort spännpapper åskådliggjorde deltagarna nulägesbeskrivningen av sin egen verksamhet. Därefter analyserade de både framgångsområden och utvecklingsområden. I det följande redovisas utvecklingsområden som berör samverkan. Nätverket, d.v.s. boendestödspersonalen i kommunen, uppgav som ett problem att sjukvårdpersonal, som känner till att en klient läggs in för sjukhusvård eller skrivs ut från densamma, inte för denna information vidare till Nätverket. För patienter där nya, fortsatta eller förändrade hjälpinsatser blir aktuella efter sjukhusvistelse ska samordnad vårdplanering äga rum. Nätverket anser att klientens behov inte framgår vid dessa vårdplaneringsmöten då mötena består av för många personer. Ytterligare ett problem är att kommunikationen med psykosteamet och slutenvården fungerar dåligt. Tydligare struktur för hur kontakt ska ske önskas. Psykosmottagningen redovisade att samordnad vårdplanering ofta uteblir p.g.a. att avd. kallar till möte med alltför kort varsel. Vidare händer det att medicineringen inte fungerar efter utskrivning från avdelningen p.g.a. bristfällig planering från avdelningens sida. Även kontakten med kommunen kan förbättras från båda håll. Ett exempel är att psykosmottagningens mobila grupp behöver rutiner för återkoppling av de uppdrag kommunen lämnat. Beträffande uppdrag till mobila gruppen är dessa ofta oklara, i synnerhet om man endast använt fax, från både slutenvård och kommun. Avd. ansåg också att det är en svårighet att samla berörda parter till samordnad vårdplanering med kort varsel. Dessutom behövs rutiner för att delta i öppenvårdens behandlingskonferenser. 6

Två veckor senare genomfördes en gemensam diskussion. Samverkansfrågorna diskuterades konstruktivt. Boendestödjarna fick också information om att de kan kalla till vårdplaneringsmöten. Deltagarna var nöjda med diskussionen. 4) Enkät Avsikten med enkäten var att se om personalens syn på samverkan förändrats under projekttiden. Som underlag för frågorna i enkäten användes fjorton av de faktorer som kommit fram i fokusgruppen vid projektstarten och som många deltagare i fokusgruppen ansett viktiga för en god samverkan. 72 personligt adresserade enkäter delades ut. Målet var att nå samtliga medarbetare inom berörda verksamheter. Svarstiden var en vecka och en påminnelse skickades ut. Den totala svarsfrekvensen var 62 %. På frågor om att bemöta varandra med respekt, ha realistiska förväntningar på varandra, kunskap om varandra samt möjlighet att träffas för att diskutera samverkan har ungefär hälften av svaren angett en förbättring. På frågor om sjukvårdens förmåga att se det friska, möjlighet att påverka organisationen, kunskap om vem som har ansvar för samverkan samt handledning har några angett en försämring och endast ett fåtal en förbättring under projektets gång. Frågan om konflikter runt vem som skall betala för vården utmärker sig genom att endast två angett förbättring och övriga försämring (7) eller ingen (31). ) Modell för samverkan Syftet med vårt projekt var att producera en modell för samverkan och kompetensutbyte. Modellen har delvis prövats under projekttidens gång. Exempelvis kan processkartläggningen ses som en övning i problemlösning i små, verksamhetsövergripande grupper. Kompetensutbytesträffar och en vårdkedjedag har redan genomförts. Samverkan kring enskilda patienter förekommer givetvis utan projektets medverkan, men finns med i modellen för att tydliggöra att samverkan kan och bör ske på olika nivåer samtidigt. Modellen kommer att överlämnas till styrgruppen för projektet. Nivå 1 - samverkan Samverkan kring enskilda patienter ska ske kontinuerligt. Ansvar ligger hos samtliga professionella. Nivå 2 problemlösning Utifrån problem, identifierade i processkartläggning/fokusgrupp eller på annat sätt, anordnas möten som kan kallas kollegieträffar. Vid kollegieträffarna diskuteras vardagsstötestenar. Problemen ska lösas i samförstånd. Kollegieträffarna sker mellan yrkesgrupper som har gemensamma patienter/klienter och mellan enheter och deras respektive kontaktpersoner inom övriga verksamheter. Lämplig storlek på kollegieträffarna kan vara 2-3 personer från varje verksamhet. Den ordinarie arbetsledningen ansvarar för att träffarna blir av. Lämplig frekvens är 2-3 ggr/termin. 7

Nivå 3 kompetensutbyte Kompetensutbyte ska ske regelbundet mellan verksamheterna. 1-2 personer kan delta under maximalt en halvdag åt gången. Kunskap förmedlas av personal från en eller flera verksamheter och det finns utrymme för diskussion och frågor i storgrupp. En arbetsgrupp med representanter för alla verksamheter ansvarar för att mötena kommer till stånd och ser till att det blir ett kompetensutbyte, d.v.s. att alla verksamheter någon gång bidrar med sin kompetens. Lämplig frekvens är 2-3 ggr/år. Nivå 4 inspiration/utveckling Vårdkedjedagar innebär större heldagsträffar med ca 4 deltagare. Innehållet kan vara inbjudna föreläsare, gruppdiskussioner (blandade grupper vad beträffar yrke och arbetsplats) samt utrymme för kort information om nyheter, t.ex. verksamhetsförändringar, ny lagstiftning, vetenskapliga studier eller annat intressant. Ansvaret för vårdkedjedagarna finns hos en vårdkedjegrupp med representanter för alla verksamheter. Frekvens är 1 gång/år. 6) Samlad analys Samverkan kan definieras som varaktiga relationer mellan minst två parter där relationerna har en viss grad av formalisering och någon form av tydliggjort syfte eller mål. (Bergmark och Lundström, Socionomen, 2) Redan i intresseanmälan till projektet gavs uttryck för en tro på att mötesplatser, gemensamma metoder och ökad/samlad kompetens är betydelsefullt för arbetet i psykosvården. Projektledarna delar synen på att samverkan kan optimera insatserna. Samverkan är dock svårt att få till stånd och det är heller inget universalmedel. Under projektarbetet har vissa av svårigheterna med samverkan blivit tydliga. Exempel är att medlemmar i arbetsgrupper bytts ut då deras befogenheter och uppdrag varit otydliga. Det finns undersökningar som pekar på svårigheter i olika samverkansprojekt som olikheter i målsättningar, skilda professionella kulturer och assymetriska relationer, ekonomiska konflikter, dåligt motiverad personal samt olikheter i hierarkier och beslutsstruktur. Samverkan är också svårt att utvärdera p.g.a. svårigheter med mätbara mål och att isolera effekter samt innehållet av svårbeskrivbara insatser. (Bergmark och Lundström, Socionomen, 2) Under projektets gång har det visat sig att de tre aktörerna överlag är positiva till och tror på positiva effekter av samverkan. Projektets två första frågeställningar, om vad samverkan är och hur man kan uppnå det, kan sägas ha besvarats i fokusgruppen. Den tredje frågeställningen, om vilka som ska samverka, är modellen för samverkan ett svar på. Frågan om vilken kompetens som är eftersträvansvärd har personalen svar på, vilket har visats genom hela projektet. Modellen är även här ett svar på hur man kan åstadkomma ökad kompetens. Syftet med projektet var att presentera en modell för samverkan och kompetensutveckling samt att testa modellen, och detta syfte har uppfyllts. Under projektet har fakta om för samverkan viktiga faktorer och problem samlats in, genom fokusgrupp och 8

processkartläggning. Arbetsgrupper har producerat en vårdkedjedag, en informationsbroschyr samt två kompetensutbytesdagar. Projektets mål var att uppnå samverkan samt jämnare och högre kompetens inom psykosvårdkedjan. Målet är inte mätbart men vi tror att vi är på rätt väg. Att ha olika pengapåsar anses ofta som roten till svårigheter med samverkan. Vårt projekt visar att brist på dialog, kontakt och kunskap om varandra är lika viktiga orsaker till problem. Projektets aktiviteter har skapat forum för just detta: att föra en dialog, att träffas, att lära av varandra. Enkäten visar att det skett en förbättring av några viktiga faktorer för samverkan under projekttiden. Modellen som vi presenterar bygger på att kontinuerligt skapa tillfälle till att identifiera problem, lösa dem, lära av och inspireras av varandra. Samverkan sker på alla nivåer i verksamheterna därför måste också dialog om samverkan ske på alla nivåer. Att fortsätta på samma spår kan ge ytterligare förbättringar beträffande respekt, förväntningar och kunskap. Andra indikationer på en god samverkan enligt personal i verksamheterna, har också utvärderats. Att enheterna ska ha samma mål för patienterna, att vara tydlig mot patienterna varför vi alla är inblandade i vården och att kommunens personal är delaktig i vården när patienten ligger inne är frågor som hör samman med utformningen av vårdplaneringarna, och det är ett område som behöver utvecklas. Problem som lämpar sig för kollegieträffar eller liknande kan vara att sjukvårdens personal kanske inte alltid ser det friska hos patienterna eller hur man kan påverka organisationen när det behövs. Personalen anser vidare fortfarande att sekretessen försvårar samverkan, och här kan en utbildningsdag om sekretess vara på sin plats. Att det kan uppstå parallellprocesser är ett handledningsärende, och att få tillgång till handledning är en ledningsfråga. Till sist, att tydliggöra vem som ansvarar för samverkan är också ett ämne för verksamheternas chefer. 9

BILAGA 1 Resultat av enkät för utvärdering av Projekt samverkan i psykosvårdkedjan i Mölndal 2-7-6 Avsikten med enkäten var att se om personalens syn på samverkan förändrats under projekttiden. Som underlag för frågorna i enkäten användes några av de faktorer som kommit fram i fokusgruppen vid projektstarten och som många deltagare i fokusgruppen ansett viktiga. 72 enkäter delades ut, till samtliga medarbetare inom psykosmottagningen och avdelning, till kommunens biståndsbedömare och samtliga medarbetare på två av kommunens boende för psykiskt funktionshindrade, samt personal på kommunens aktivitetshus. Varje respondent fick en personligt adresserad enkät, svarstiden var en vecka och en påminnelse skickades ut. Totalt inkom 47 svar, 6 %. Svarsfrekvensen per verksamhet: en 24/31 svar, 77 % Slutenvård 12/23 svar, 2 % 11/18 svar, 61 % Den låga svarsfrekvensen i slutenvården kan förklaras med att det varit stor personalomsättning under projekttiden. 1. Jag blir bemött med respekt i vår samverkan. Detta har blivit 3 2 2 1 1

2. Vi har realistiska förväntningar på varandra. Detta har blivit 3 2 2 1 3. De andra enheterna har samma mål för patienterna som vi. Detta har blivit 3 2 2 1 4. Mina kunskaper om de andras lagar, organisation och kultur har blivit 3 2 2 1 2

. Vi är tydliga mot patienterna om varför vi alla är inblandandade i vården. Detta har blivit 3 2 2 1 6. Vi har möjlighet att träffas och diskutera vår samverkan. Detta har blivit 3 2 2 1 7. Sjukvårdens personal har förmåga att se det friska hos patienterna. Detta har blivit 3 2 2 1 3

8. Sekretessen försvårar samverkan. Detta har blivit 3 2 2 1 9. VI kan påverka organisationen när det behövs. Detta har blivit 3 2 2 1. ens personal är delaktig i vården när patienten ligger inne. Detta har blivit 3 2 2 1 4

11. Det kan bli konflikter om vem som skall betala för vården. Detta har blivit 3 2 2 1 12. Det kan uppstå parallellprocesser som kan skapa konflikter i samverkan. Detta har blivit 3 2 2 1 13. Jag får handledning. Detta har blivit 3 2 2 1

14. Jag vet vem som har ansvaret när samverkan inte fungerar. Detta har blivit 3 2 2 1 Kommentarer från respondenterna: Från kommunen: All heder till psykosmottagningens personal, jag upplever att vi får mycket hjälp och stöd av dem. Jag har endast jobbat en månad, trivs mycket bra men har svårt att uttala mig om förändringar. Lita svårt att svara på en del frågor. Svårt att svara på en del frågor då alternativet vet inte inte finns. Svårsvarat och luddigt formulär. Från slutenvården: Frågorna blir inte så nära oss nattpersonal därav svaren Sedan psykosöppenvården öppnades har jag knappt arbetat med de patienter som tillhör Mölndal, därför har jag dålig koll på hur det fungerar i samverkan mellan Mölndals kommun och SU. Från psykosmottagningen: Vissa frågor svåra att svara på. Viss blir mer nyanser än tydliga steg åt ena eller andra hållet. På det stora hela har det ändå blivit på många områden. Svårbedömt på grund av att man själv kan vara inblandad. 6