FASTIGHETSÄGARNA SVERIGE RÄNTEFOKUS APRIL 2015 LÅNG VÄNTAN PÅ PLUS- RÄNTOR
Sammanfattning Eurozonen växte med drygt 1 procent i årstakt under förra årets sista kvartal. Trots att många såg det som positivt, tydliggör det svagheten i valutaunionen. Av de stor euroländerna är det bara Tyskland som, tack vare sin exportsektoren, visar någon form av styrka. Bidraget därifrån till övriga länder är litet. Den senaste statistiken tyder på att återhämtningen i USA har tappat fart. Dollarförstärkningen tynger exporten och bidrar till att dämpa investeringarna. Svag löneutvecklingen håller samtidigt tillbaka privatkonsumtionen. Allt fler tror att den amerikanska centralbanken väntar med den kommande räntehöjningen till hösten. Även tillväxtländerna går trögt då tillväxttakten i Kina växlar ner. Den svaga och osäkra utvecklingen i den globala ekonomin kommer att tynga den svenska exporten. Därmed är det privatkonsumtionen som kommer att fortsätta bära tillväxten på sina axlar. Inflationen förblir låg och Riksbanken kommer att sänka räntan till -0,5 procent i samband med räntemötet den 28 april. Alternativt delas sänkningen upp i två delar. Bankens program för köp av obligationer kommer sannolikt att utökas. En första räntehöjning blir inte aktuell förrän framåt årsskiftet 2016/2017. Vi räknar med att reporäntan blir positiv först under sommaren 2017. Den korta 3-månadersräntan ligger på rekordlåga nivåer, men har potential att minska ytterligare något. Detsamma gäller längre bolåneräntor. Risken för högre räntor bedöms som mycket liten i dagsläget. Skillnaden mellan korta och långa räntor är dock små, och utrymmet nedåt är rimligen begränsat. För den som vill ha en försäkring mot stigande räntor, hur osannolikt det än verkar just nu, kan det vara läge att binda räntan på längre tid. Reporäntan Bolåneräntor 3 mån 2 år 5 år 17 april 2015-0,25 % 2,00 % 2,05 % 2,30 % December 2015-0,50 % 1,90 % 2,00 % 2,45 % December 2016-0,50 % 2,40 % 3,00 % 3,70 % Räntefokus är namnet på Fastighetsägarnas återkommande ränteanalyser. Analysen fokuserar främst på penningpolitikens utveckling och den övergripande ekonomiska utvecklingens konsekvenser för räntorna på bostadslån.
Knappt styrfart Under förra årets sista kvartal växte ekonomin i eurozonen med lite drygt 1 procent i årstakt. I normalfallet skulle det ha uppfattats som ett svaghetsteken. Men nu är inte saker och ting normala. I stället för att klaga på den svaga tillväxten, kände många en lättnad över att ekonomin växte överhuvudtaget. Det är ju positivt att det rör sig åt rätt håll, men det är oroande att ekonomin knappt håller styrfart trots den mycket expansiva penningpolitiken. Valutaunionens samlade BNP-nivå ligger fortfarande en bra bit under de nivåer som rådde före krisutbrottet 2008. En närmare titt på de dominerande ekonomierna i valutaunionen visa att det bara är Tyskland som visar någon form av styrka. Det beror främst på att landets export gynnas av eurons kraftiga försvagning. Det är tyvärr ingen stor hjälp för unionens övriga länder. Såväl Frankrike som Italien (eurozonens nummer två och tre i termer av ekonomi) fortsätter sin kräftgång. Dessutom är risken för ihållande deflation i valutaunionen oroande stor. I flera länder, däribland Tyskland och Frankrike, är den redan ett faktum. Dragkampen med Grekland gör inte situationen ljusare. Tveksamt om USA Då ser det betydligt bättre ut på andra sidan Atlanten. Till skillnad från eurozonen har USA tagit igen hela BNP-tappet i samband med de senaste årens kris med råge. Idag är ekonomin nästa 10 procent större än den var före 2008. Det har gått så bra att det funnits en allmän förväntan om att centralbanken, Federal Reserve, ska börja höja sin ränta nu i sommar. Under de senaste månaderna har statistiken dock börjat blotta tveksamheter till kraften i den amerikanska ekonomin. Den kraftiga dollarförstärkningen tynger USA:s exportsektor. Den är visserligen relativt liten i USA, men de negativa signalerna bidrar till att dämpa näringslivets vilja att investera. Dessutom håller konsumenterna hårt i plånböckerna, trots att fallande olje- och bensinpriser har stärkt privatekonomin för många. Den ovanligt kalla vintern fick kanske en och en annan potentiell konsument att stanna hemma, men det räcker inte som förklaring. Lägger vi till löneutvecklingen är det lättare att förstå konsumenterna missmod. Trots de senaste årens ekonomiska tillväxt har nämligen lönerna mer eller mindre stått stilla, trots att arbetslösheten har minskat. Det beror sannolikt på att många är beredda att gå från del- till heltid. Dessutom räknar kanske företagen att det finns en arbetskraftsreserv som kan avtappas då människor som lämnat arbetskraften under krisen nu återvänder när det finns jobb att söka. Den försämrade arbetslöshetsförsäkringen kan också ha bidragit till den återhållsamma konsumtionen. Om den svaga statistiken är ett tecken på att ekonomin står inför en längre nedgång eller inte är osäkert, men det väcker frågor. Allt fler börjar tro att Federal Reserve skjuter sin första räntehöjning en bra bit in i höst. Till dessa svaghetstecken kan vi dessutom lägga de relativt dämpade förväntningarna på utvecklingen i tillväxtländerna. Enligt IMF:s senaste prognos väntas dessa länders ekonomier växa med 4,3 procent i år och med 4,7 procent 2016. Organisationen ser en fortsatt inbromsning i Kina. I år spås landet växa med 6,8 procent och nästa år med 6,3 procent. Tiden med dubbelsiffrig tillväxt tillhör numera historien. Riksbanken sänker igen Den svaga och osäkra utvecklingen i den globala ekonomin kommer att tynga den
svenska exporten. Det innebär att vi får fortsätta att förlita oss på privatkonsumtionen för att hålla uppe tillväxten. Det kan nog gå hyfsat, även om det finns delar i regeringens budgetproposition som minskar konsumtionsutrymmet. Även om privatkonsumtionen utvecklas bra, kommer den inte vara tillräcklig för att göra något större avtryck i inflationsutvecklingen. Därmed kommer penningpolitiken att fortsätta på den expansiva väg som Riksbanken slagit in på sedan dess chef, Stefan Ingves, gav upp kampen mot hushållens skulder. Riksbanken satsar nu allt på att få upp inflationsförväntningarna för att förhindra att inflationen ska fastna på alltför låga nivåer, eller kanske riskera att slå över i långvarig deflation. Då gäller det att visa allmänheten att man menar allvar med att nå inflationsmålet på 2 procent, och det är ganska bråttom om politiken ska lyckas göra något avtryck i den lönerörelse som nu sakta börjat komma igång. För att lyckas, har Riksbanken satt sitt hopp till kronan. Genom att försvaga den, hoppas Riksbanken att den inhemska inflationen ska få draghjälp av högre importpriser. Eftersom den Europeiska centralbanken (ECB) har samma strategi och därför dammsuger valutaunionen på obligationer (s.k. kvantitativa lättnader), måste även Riksbanken ta i ifrån tårna. Den nuvarande kronkursen bygger på att marknadsaktörerna räknar med att Riksbanken ska sänka i samband med räntemötet den 28 april. Därför lär det också bli just så. En utebliven sänkning skulle ju innebära att kronan stärks och det är det sista Riksbanken önskar just nu. på två tillfällen. Vi räknar även med att Riksbankens program för köp av obligationer utökas ytterligare. Vi lär få vänta länge innan reporäntan åter tar sig upp på plussidan. I sin senaste prognos räknade Riksbanken med att en första höjning kan bli aktuell under hösten 2016. Givet att ECB:s expansiva penningpolitik får effekt och att avmattning i USA inte är början på en mer långvarig nedgång, kan det vara en rimlig prognos. Vår bedömning är dock att det sker först vid årsskiftet 2016/2017. Höjningstakten därefter lär gå långsamt. Vi räknar med att räntan blir positiv först under sommaren 2017. Den korta 3-månadersräntan ligger på rekordlåga nivåer, men har nog potential att minska ytterligare något. Detsamma gäller de längre bolåneräntorna. Risken för högre räntor bedöms som mycket liten i dagsläget. Skillnaden mellan korta och långa räntor är dock små, och utrymmet nedåt är rimligen begränsat. För den som vill ha en försäkring mot stigande räntor, hur osannolikt det än verkar just nu, kan det vara läge att binda räntan på längre tid. Potential för lägre bolåneräntor Vår bedömning är därför att räntan sänks med 0,25 procentenheter i samband med mötet den 28 april. Alternativt delas sänkningen upp För mer information kontakta: Tomas Ernhagen, chefekonom Telefon: 08-6177718, e-post: tomas.ernhagen@fastighetsagarna.se
Utdelningsadress: Box 16132, 103 23 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 33, Stockholm Telefon: 08-613 57 00 Fax: 08-613 57 01 Webbplats: www.fastighetsagarna.se E-post: info@fastighetsagarna.se