Räntefokus 8 november Fördel korta räntor

Transkript

1 Räntefokus 8 november 2011 Fördel korta räntor

2 SAMMANFATTNING Den 3 november sänkte den europeiska centralbanken, ECB, sin styrränta från 1,5 till 1,25 procent. Ytterligare sänkningar är troliga framöver. Men ECB kommer att behöva gör mer än så. Försämrade tillväxtutsikter hotar eurosamarbetet. För att snabbt minska trycket på de stora krisländerna Italien och Spanien krävs en tydlig deklaration från ECB att den är redo att, vid behov, köpa euroländernas statsobligationer. Vi räknar med att det kommer att ske relativt snart ECB:s sänkning ökar trycket på att Riksbanken ska följa efter och sänka reporäntan. Vi räknar nu med att en sänkning av räntan till 1,75 procent kan komma redan i december och att ytterligare en sänkning till 1,5 procent följer under våren. På den nivån ligger räntan kvar en bra bit in på Under det senaste halvåret har marginalerna mellan bankkundernas boräntor och bankernas finansieringskostnader på samma löptider ökat kraftigt. Givet att konkurrensen på bankmarknaden fungerar bör dessa marginaler minska något framöver. Minskade bankmarginaler och lägre reporänta innebär att boräntorna faller från dagens nivåer. Tremånadersräntan är därför det bästa alternativet för tillfället. I tabellen nedan återges Fastighetsägarnas prognos för boräntorna under de närmaste två åren. Ränteprognoser (bästa erbjudande exkl. eventuella rabatter) Reporäntan 3 mån 2 år 5 år dec-11 1,75 4,0 3,9 4,5 dec-12 1,5 3,5 3,7 4,3 dec -13 1,75 3,75 4,1 4,5 Räntefokus är namnet på Fastighetsägarnas återkommande ränteanalyser. Analysen fokuserar främst på penningpolitikens utveckling samt den övergripande ekonomiska utvecklingens konsekvenser för räntorna på bostadslån under den närmaste tvåårsperioden.

3 ECB gjorde det oväntade Europeiska centralbankens nytillträdde chef, Mario Draghi, gjorde det oväntade: sänkte räntan. Det borde hans företrädare Jean-Claude Trichet, av uppenbara skäl, ha gjort för länge sedan. Tillväxtutsikterna är bleka och inflationen på väg nedåt samtidigt som de svaga euroländerna kämpar för sin överlevnad. Att beslutet var oväntat berodde på att de flesta bedömare hade räknat med att italienaren Draghi skulle tvingas agera hökaktigt för att inte väcka ont blod hos Tyskland. Lyckligtvis hade han mer integritet än så. Beslutet var mycket välkommet eftersom det öppnar för möjligheten att ECB är beredd att på allvar bidra till att lösa den eskalerande skuldkrisen. Hittills har banken på ett oroande enögt vis enbart fokuserat på inflationsutvecklingen. Men ECB kommer att behöva involveras betydligt mer för att stilla långivarnas oro för de svaga euroländernas återbetalningsförmåga. De krispaket som euroledarna hittills har presenterat har konsekvent visat sig vara för små. Vi har vid ett flertal tillfällen diskuterat den ödesdigra dynamiken i den europeiska skuldkrisen (se ex. vår senaste konjunkturrapport på Lite förenklat kan den beskrivas på följande sätt: De svaga euroländerna sitter fast i en rävsax med stora budgetunderskott och skulder. Eftersom länderna inte har tillgång till ECB:s sedelpress, kan långivarna inte ens vara säkra på att få tillbaka de pengar de lånat ut i euro. Grekland visar att det är en högst reell risk. Att detta har betydelse för de räntor länderna måste betala blir tydligt om deras situation jämförs med lika skuldsatta länder utanför eurozonen. Länder som Japan och USA får betala 1-2 procent för att låna på tio år. Italien tvingas nu betala över 6 procent. Den viktigaste skillnaden är just det faktum att USA och Japan har tillgång till sedelpressen och att de därmed alltid kan betala de lån de tagit i sin egen valuta. Långivarnas oro riskerar att bli självuppfyllande. De höga räntorna förvärrar ländernas ekonomiska situation och försämrar därmed utsikterna för att de ska klara sina betalningsåtaganden. Det ökar förlustriskerna för banker som har stora innehav av krisländernas statsobligationer. Ökad risk för bankerna, ökar i sin tur deras upplåningskostnader. Dessa kostnader förs över på kunderna, d.v.s. hushåll och företag, som drar ned på konsumtion och investeringar. Konjunkturen försvagas ytterligare och minskar länderna skatteintäkter och ökar deras utgifter via socialförsäkringssystemen. Möjligheterna att klara sina betalningsåtaganden minskar och långivarna kräver ännu högre räntor för att vara beredda att ta på sig den ökade risken o.s.v. För att bryta den negativa spiralen krävs tillväxt. Frågan är bara var den ska komma ifrån. Den privata inhemska efterfrågan (hushållens konsumtion och företagens investeringar) är svag. Hög arbetslöshet och svaga bostadsmarknader talar för att den kommer att förbli svag under lång tid. Samtidigt har regeringarna valt att försöka vinna marknadernas förtroende genom att spara. Den enda vägen till tillväxt som återstår är därmed exporten. År av snabbt stigande lönekostnader och priser har dock urholkat de svaga ländernas konkurrenskraft. Hade de haft sin egen valuta, skulle den ha försvagats för att anpassa kostnadsläget gentemot konkurrenterna på exportmarknaderna. Innanför eurons murar måste anpassningen istället ske genom en sänkning av löner och priser. I en höginflationsmiljö kan sådana sänkningar ske genom att löner och priser hålls oförändrade. Eftersom inflationen i eurozonen förväntas vara låg framöver, måste dock anpassningen göras i nominella termer och det är tuffare, vilket de återkommande demonstrationerna i Sydeuropa visar. Att tillväxten är svag i USA, Japan och Storbritannien samtidigt som de kinesiska myndigheterna stramar åt för att hejda inflationen gör inte exportvägen framkomligare. Att långivarna oroar sig är mot denna bakgrund inte förvånande. Oron har inte minskat av euroledarnas ovilja att presentera ett riktigt övertygande krispaket. Den europeiska stödfonden har inte fått den

4 kapacitet som krävs eftersom euroländerna inte är beredda att tillskjuta mer pengar. Resultatet av euroledarnas maratonmöte den oktober var en vag plan för att öka fondens kapacitet från nuvarande 440 miljarder euro till 1000 miljarder euro. Utan egna pengar ställdes förhoppningarna till länder som Kina, Brasilien och Ryssland. I samband med helgens G20-möte i Cannes, blev det tydligt att deras intresse var minimalt. Som ett alternativ till en sådan lösning, diskuterades det illusoriska tricket att öka fondens kapacitet genom att begränsa dess åtagande till att gälla en mindre del, kanske 20 procent, av de potentiella förlusterna på euroländernas statsskuld. En sådan lösning är inget annat än en lek med siffror. Paketet lyckades heller inte övertyga placerarna. Det är nu uppenbart att det på kort sikt bara finns en institution i eurozonen som har den kapacitet som krävs för att lugna långivarna och det är ECB. Banken skulle kunna få ett slut på spekulationen mot länder som Italien och Spanien, genom att tydligt deklarerar att den, vid behov, är redo att köpa euroländernas statsobligationer. Det skulle placera euroländerna i samma situation som de skuldsatta länderna utanför eurozonen och därmed pressa ned statsobligationsräntorna i eurozonen. Det skulle vara en välkommen hjälp som skulle öka möjligheterna för ekonomisk återhämtning. ECB:s sänkning är ett steg i samma riktning och ökar, enligt vår mening, sannolikheten för att ECB ska komma att ta på sig rollen som euroländernas räddare i nöden (lender of last resort). Våra prognoser om den svenska ränteutvecklingen bygger på att det blir så. Det innebär å andra sidan inte att Europa står inför en snabb återhämtning, bara att en snar kollaps i eurosamarbetet kan undvikas. Tillväxten i eurozonen kommer att bli mycket svag de närmaste åren, även med ett lägre ränteläge. Riksbanken följer efter ECB:s sänkning har stor betydelse för Riksbanken vars ränta (reporäntan) i dagsläget ligger på 2 procent. I och med ECB:s sänkning ökar skillnaden mellan den europeiska och den svenska räntan, vilket stärker den svenska kronan. Det gör i sin tur att den importerade inflationen minskar. Det innebär att den redan mycket låga underliggande svenska inflationen (1,5 procent i september), blir ännu lägre (figur 1). 1 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0-1,0-2,0 Figur 1. Fortsatt låg underliggande inflation -3, Källa: SCB KPI KPIF Den starka kronan riskerar dessutom att försämra förutsättningarna för den svenska exporten. Det är inget som Sverige behöver. Exporten har redan börjar mattas av och industriproduktionen har tappat 1 Konsumentprisindex uppgick till 3,2 procent i september. Exkluderas förändringarna i egnahemsägarnas räntekostnader fås måttet KPIF som ger en bättre bild av det underliggande inflationstrycket. Skillnaden mellan måtten förklaras nämligen till stor del av Riksbankens eget agerande. För att tydliggöra hur starkt det inhemskt genererade pristrycket är, brukar även kostnadsutvecklingen för energi och livsmedel exkluderas. Det måttet kallas kärninflation och uppgår till cirka 1 procent.

5 fart. Vi räknar med att ECB kommer att sänka räntan ytterligare ett steg ned till 1 procent relativt snart. Skulle det bli fallet, ökar naturligtvis trycket på Riksbanken att sänka ytterligare. Vår bedömning är därför att Riksbanken sänker räntan till 1,75 procent i samband med räntemötet den 19 december eller den 16 februari. Under våren görs därefter ytterligare en sänkning. Det faktum att den svaga industriutvecklingen har börjat sprida sig till tjänstesektorn (figur 2) ger ytterligare argument för den uppfattningen. Det s.k. tjänsteindexet har nu brutit 50-nivån, vilket indikerar att aktiviteten faller. Svaga tillväxtutsikter och låg inflation gör att räntan ligger kvar på 1,5 procent under större delen av Figur 2. Tjänsteföretagens inköpschefseindex Källa: SCB Vår prognos för reporäntan skiljer sig kraftigt från Riksbankens räntebana. I det beslut som offentliggjordes den 27 oktober räknar Riksbanken med att reporäntan kommer att höjas till 2,25 procent efter sommaren nästa år. Kring årsskiftet 2012/2013 har den höjts ytterligare 25 punkter till 2,5 procent och i slutet av 2013 bedöms den ligga runt 3 procent. Stämmer vår prognos, kommer boräntorna att falla framöver. I vilken utsträckning det sker är dock beroende av hur bankernas finansieringskostnader utvecklas i övrigt samt hur väl konkurrensen på bankmarknaden fungerar. Bankmarginalerna har vidgats Bankernas upplåningskostnader har stigit till följd av den finansiella oron (figur 3). Det är tydligast på kortare löptider. Den korta Stiborräntan (3 månader), som speglar de räntor bankerna kräver för att låna ut till varandra, har stigit från 0,5 procent i oktober 2009 till 2,5 procent i oktober Den uppgången är nära kopplad till Riksbanken höjningar av reporäntan. Utvecklingen på längre löptider är inte lika entydig. Räntan på bankernas tvååriga bostadsobligationer har stigit från 1,5 till 2,3 procent, medan 10-årsräntan i princip är oförändrad, 3,4 procent i oktober 2009 och 3,3 procent i oktober Figur 3. Bankernas finansieringskostnader Stibor 3 m 1 Bostadsobl 2 år Bostadsobl 5 år okt 2010 okt 2011 okt Källa: Sveriges riksbank

6 De räntor bankerna kräver av sina kunder har stigit mer än bankenas finansieringskostnader 2. Under samma period steg den korta boräntan (3-månader) från 1,6 procent till 4,3 procent. Tvååriga respektive femåriga boräntor steg från 2,5 till 4,1 procent respektive 4,2 till 4,4 procent. Att bankernas bolån är lönsamma framgick tydligt av de rapporter bankernas presenterade under oktober månad. Det är framför allt under det senaste halvåret som bankernas marginaler har ökat (figur 4 visar hur marginalerna mellan boräntorna och bankernas upplåningskostnader på samma löptider har förändrats sedan 2009). Bankerna förklarar de ökade marginalerna med de ökade kapitaltäckningskrav som kommer att införas fr.o.m enligt de s.k. Baselreglerna. Krisuppgörelsen den 26 oktober innebär att delar av förändringarna tidigareläggs. Riskbanken har tidigare uppgivit att marginalerna på kortare boräntor borde öka med cirka 0,3 procentenheter till följd av de nya kapitalkraven. Marginalen 3-månader bolån har ökat mer än dubbelt så mycket, medan 2-årsmarginalen har stigit tre gånger så mycket. 2,5 Figur 4. Bankernas marginaler har ökat 2 1,5 3 mån 2 år 5 år 1 0, okt 2010 okt 2011 okt Källa: Sveriges riksbank och Swedbank Givet att konkurrensen på bankmarknaden fungerar någorlunda väl, räknar vi med att marginalerna kommer att minska framöver. Tillsammans med lägre reporänta och svaga tillväxtutsikter (knappt 2 procent 2012 och cirka 2,5 procent 2013) kan vi därför räkna med lägre boräntor. Enligt vår bedömning är 3-månadersräntan det bästa alternativet för tillfället. Reporäntan Bolåneräntor 3 mån 2 år 5 år dec-11 1,75 4,0 3,9 4,5 dec-12 1,5 3,5 3,7 4,3 dec -13 1,75 3,75 4,1 4,5 För mer information kontakta: Tomas Ernhagen, chefekonom Telefon: , e-post: tomas.ernhagen@fastighetsagarna.se 2 I jämförelsen har vi använt Swedbanks officiellt noterade boräntor (