Konjunkturbarometern för den statliga sektorn Medlemmarnas makroekonomiska förutsättningar, ekonomi och kompetensförsörjning en prognos för år 2013 Rapportserie 2013:1 Arbetsgivarverket
Konjunkturbarometern för den statliga sektorn Medlemmarnas makroekonomiska förutsättningar, ekonomi och kompetensförsörjning en prognos för år 2013 2013-02-04 Dnr 1301-0062-17
Innehåll Förord Sammanfattning av resultat 5 6 Undersökningen 7 Undersökningens upplägg... 7 Medlemsförändringar... 8 Tolkning av rapportens figurer... 8 Makroekonomiska förutsättningar 9 Den internationella utvecklingen... 9 Den svenska utvecklingen... 11 Arbetsmarknad... 12 Lönebildning... 13 Inflation och räntor... 15 Statsförvaltningens ekonomiska förutsättningar 17 Ekonomi 19 Anslag och verksamhetens resultat... 19 Budgetomslutning... 20 Medlemmarnas ansvarsområde... 21 Kompetensförsörjning 22 Pensionsavgångar... 22 Påverkas kompetensförsörjningen av pensionsavgångarna... 23 Sysselsättning... 24 Personalomsättning... 25 Övertidsuttag... 25 Rekrytering och brist på lämpliga sökanden... 26 Uppsägningar och övertalighet... 27 Hur påverkas verksamheten av bristen på arbetskraft?... 28 Utvecklingen i olika verksamhetsinriktningar 29 Allmän offentlig förvaltning... 32 Försvar... 32 Samhällsskydd och rättsskipning... 33 Näringslivsfrågor inkl. miljöskydd, bostadsförsörjning och samhällsutveckling... 33 Kultur, fritidsverksamhet och religion... 34 Utbildning... 34 Socialt skydd inklusive hälso- och sjukvård... 35 Bilagor 36 Bilaga 1. Några enkätsvar... 36 Bilaga 2. Medlemmarna efter COFOG och antal anställda... 37
Figur- och tabellförteckning Figur 1. BNP-tillväxt i olika regioner... 9 Tabell 1. Försörjningsbalans, årlig procentuell förändring... 11 Figur 2. Arbetslöshet i procent av arbetskraften, säsongsrensad... 12 Figur 3. Brist på arbetskraft i näringslivet... 13 Figur 4. Utveckling och Riksbankens prognos för konsumentprisindex i april 2012... 15 Figur 5. Reporäntebanan, procent... 16 Tabell 2. Resursmix och pris- och löneuppräkning för anslagsår 2013... 17 Figur 6. Utveckling och prognos av löneomräkningstalet... 18 Figur 7. Leder verksamhetens resultat till anslagssparande, balans eller anslagsöverskridande (utfall för åren 1997-2012 och prognos för år 2013)... 19 Figur 8. Medlemmarnas totala budgetomslutning i reala termer jämfört med föregående år. Större, oförändrad eller mindre (utfall för åren 1997-2012 och prognos för 2013)... 20 Figur 9. Medlemmarnas ansvarsområde enligt instruktion jämfört med föregående år. Större, oförändrat eller mindre (utfall för åren 1997-2012 och prognos för år 2013).... 21 Figur 10. Har medlemmarna haft omfattande pensionsavgångar, uppdelat på COFOG. 22 Figur 11. Hur har kompetensförsörjningen påverkats hos medlemmar med omfattande pensionsavgångar?... 23 Figur 12. Antal årsarbeten jämfört med föregående år. Fler, oförändrat eller färre (utfall för åren 1997-2012 och prognos för år 2013)... 24 Figur 13. Personalomsättningen jämfört med föregående år. Större, oförändrad eller mindre (utfall för åren 1997-2012 och prognos för år 2013).... 25 Figur 14. Övertidsuttag (den del som kompenseras i pengar) jämfört med föregående år. Större, oförändrat eller mindre (utfall för åren 1997-2012 och prognos för år 2013).... 26 Figur 15. Arbetskraftsbrist, uppsägning och förväntad övertalighet... 27 Figur 16. Hur har brist på lämpliga sökanden påverkat medlemmarnas verksamhet? Andel medlemmar viktat efter antal anställda?... 28 Figur 17. Brist på lämpliga sökanden uppdelat på COFOG... 29 Figur 18. Uppsägningar det senaste halvåret uppdelat på COFOG... 30 Figur 19. Övertalighet det kommande året uppdelat på COFOG... 31 Tabell 3. Utvalda prognosfrågor med prognossvar.... 36 Tabell 4. Arbetsgivarverkets medlemmar i undersökningen efter antal månadsanställda och COFOG-grupp... 37
Förord Konjunkturbarometern för den statliga sektorn är ett samarbete mellan Arbetsgivarverket och Konjunkturinstitutet. Syftet är att ge snabb och framåtblickande information om kompetensförsörjningen och den ekonomiska situationen hos Arbetsgivarverkets medlemmar. Informationen i barometern kan också fungera som ett faktamässigt underlag i arbetet med centrala och lokala förhandlingar. För att kunna sätta barometerundersökningens resultat i relation till hur omvärlden utvecklas ges också en beskrivning av den makroekonomiska utvecklingen och statsförvaltningens ekonomiska förutsättningar. Undersökningen genomförs två gånger per år, en gång på våren och en gång på hösten. På hösten bedömer medlemmarna utvecklingen för kommande år i förhållande till innevarande år avseende kompetensförsörjning och ekonomi. Samtidigt stämmer man av läget under innevarande år i förhållande till föregående år. Under våren revideras prognosen och föregående års utfall presenteras. Undersökningen genomfördes under november år 2012, för trettiotredje gången sedan starten hösten 1996. Tillfrågade i undersökningen är Arbetsgivarverkets medlemmar. I höstens undersökning svarade 64 procent av medlemmarna, vilket motsvarar 87 procent av de anställda hos Arbetsgivarverkets medlemmar. Ansvariga för rapporten är Anna Lundgren och Roger Vilhelmsson. Stockholm i januari 2013 5
Sammanfattning av resultat Viktat med avseende på antal anställda kan undersökningen sammanfattas i följande punkter: Det var fler som överskred sina anslag 2012 jämfört med 2011. Enligt prognosen för 2013 kommer denna utveckling att öka samtidigt som andelen som tror att de kommer att anslagsspara minskar till bara 8 procent. Sannolikt hänger detta samman med att uppräkningen av ramanslagen är låg för 2013. En majoritet av medlemmarna tror på en oförändrad budgetomslutning år 2013. 29 procent tror på ökning av budgetomslutningen medan sju procent tror på en minskning. Andelen med omfattande pensionsavgångar var i höstens undersökning 20 procent, vilket kan jämföras med 37 procent 12 månader tidigare. Andelen medlemmar som anser att omfattande pensionsavgångar påverkar kompetensförsörjningen positivt ligger kvar runt 20 procent medan andelen som anser att den påverkas negativt har minskat till 15 procent jämfört med 20 procent förra hösten. Mest negativ påverkan upplever COFOG-gruppen Samhällsskydd och rättsskipning. Andelen medlemmar som ökat personalen under 2012 är något större än andelen som minskat sin personal. Prognosen för antalet sysselsatta år 2013 visar att en majoritet av medlemmarna tror på ett oförändrat antal sysselsatta. Lika många medlemmar, 14 procent, tror på ökande som minskande antal sysselsatta. Personalomsättningen var och förväntas bli oförändrad hos en majoritet av medlemmarna under år 2012. Något fler tror på en ökande personalomsättning 2013 (23 procent) jämfört med som ökade personalomsättningen 2012 (17 procent). I princip ingen medlem tror på minskande personalomsättning vare sig 2012 eller 2013. Andelen medlemmar som haft brist på lämpliga sökanden ligger hösten 2012 på 55 procent vilket är den högsta nivån sedan 2001. Precis som vid tidigare undersökningar är det främst inom olika typer av IT-kompetens som bristen finns. Även inom forskning och utbildning råder brist. Så gott som samtliga medlemmar som upplevt brist anser att verksamheten påverkats negativt, men bara 7 procent anser att den negativa påverkan varit omfattande. Både andelen medlemmar som sagt upp personal det senaste halvåret och andelen som spår övertalighet det kommande året minskar. 6
Undersökningen Undersökningens upplägg Barometerundersökningen är en totalundersökning som genomförs bland Arbetsgivarverkets medlemmar. I höstens undersökning stod de svarande medlemmarna för 87 procent av de anställda medan motsvarande siffra i vårens undersökning låg på 92 procent. Arbetsgivarverkets medlemmar på det statliga avtalsområdet sysselsätter ca 5,3 procent av samtliga anställda i Sverige. 1 Svaren vägs samman utifrån antalet anställda vid respektive medlem. 2 Eftersom antalet anställda kan variera från drygt 28 000 ner till ett fåtal anställda hos vissa medlemmar behöver svaren viktas för att ge en rättvis bild av utvecklingen. En medlem med många anställda får alltså större genomslag. I höstens barometerundersökning svarade medlemmarna på hur de tror att år 2013 kommer att se ut i jämförelse med år 2012. Detta svar är en prognos (se figurernas staplar för år 2013). Dessutom redovisade medlemmarna en uppskattning av utfallet för i år jämfört med förra året (se staplarna för 2012). De faktiska utfallen redovisas för åren 1997-2011. För att kunna sätta barometerundersökningens resultat i relation till hur omvärlden utvecklas ger vi i nästa avsnitt en beskrivning av den makroekonomiska utvecklingen och statsförvaltningens ekonomiska förutsättningar. I de efterföljande avsnitten presenteras indikatorer över medlemmarnas ekonomi och kompetensförsörjning. Arbetsgivarverkets medlemmar bedriver verksamheter av vitt skilda slag. I undersökningen delas medlemmarna upp i COFOG-grupper. COFOG (Classification of Functions of Government), är en funktionell indelning som används i offentlig verksamhet och som är framtagen av Förenta Nationerna. 3 I bilaga 2 redovisas hur medlemmarna i undersökningen är uppdelade på de olika COFOG-grupperna. 1 Se SCB (2012), Kortperiodisk sysselsättningsstatistik, 3:e kvartalet 2012, Statistiska meddelanden AM 63 SM 1204. 2 Formeln för viktning är j N n n j j i = 1 n j j i = 1 medlemmar i urvalet per stratum, där W W ij n j * i= 1 ij n W ** ij j j W ij och * ij i = 1 i = 1, där Nj är antalet medlemmar i populationen per stratum, respektive summan vikter per stratum för alla medlemmar som besvarat frågan och där för ett visst svarsalternativ. 3 Se http://unstats.un.org/ n n j är antalet W är den totala viktsumman för medlemmar i urvalet per stratum n j W ** ij i = 1 är summa vikter per stratum 7
Medlemsförändringar Några av de nya medlemmarna kan av olika skäl inte ge några svar på någon av barometerns frågor och ingår därför inte i denna undersökning. Statens Servicecenter bildades i juni 2012 i för att sköta vissa administrativa tjänster åt anslutna myndigheter. I september lades Statens bostadskreditnämnd ner och verksamheten fördes över till Boverket. Fram till och med september 2012 har Infranord, de bolagiserade produktionsdelarna av gamla Banverket, varit frivillig medlem i Arbetsgivarverket. Eftersom Infranords medlemskap upphörde från 1 oktober 2012 finns de inte med i året undersökning. Tolkning av rapportens figurer Frågorna är av så kallad barometertyp, vilket innebär att medlemmarna svarar på frågor om en variabel (här t.ex. antal årsarbeten, övertid osv.) väntas öka, minska eller bli oförändrad. I figurernas staplar motsvarar andelen över nollstrecket den andel som svarat att variabeln väntas öka. Andelen under noll är den andel som svarat att variabeln väntas minska. Andelen som svarat att variabeln väntas bli oförändrad syns endast indirekt i figuren. Ju högre en stapel är, desto mindre är andelen medlemmar som angett att variabeln blir oförändrad eftersom de tre alternativa svaren tillsammans bör summera till 100 procent. Ju lägre en stapel är, desto större är andelen medlemmar som angett att variabeln väntas bli oförändrad. Skillnaden mellan den andel som räknar med en ökning och den som räknar med en minskning kallas nettotal. Linjen i figurerna visar nettotalets utveckling. Ett positivt nettotal tyder på en ökning och ett negativt nettotal tyder på en minskning för variabeln ifråga. Eftersom medlemmarna endast svarar på frågan åt vilket håll en eventuell förändring går och inte på hur stor den väntas bli, kan nettotalet i undantagsfall ge en missvisande bild. Erfarenheterna visar att nettotalet i allmänhet ger en bra uppskattning av trenderna i de olika variablerna. 8
Makroekonomiska förutsättningar Den internationella utvecklingen Global utveckling Under år 2012 har återhämtningen i världsekonomin kommit av sig och gradvis försämrats. De stora internationella prognosmakarna har gång på gång nedreviderat sina prognoser för tillväxten i världsekonomin. Enligt de senaste prognoserna från Internationella valutafonden (IMF) och OECD ökade BNP med 3,3 respektive 3,2 procent år 2012. 4 Den negativa utvecklingen beror främst på statsskuldskrisen i Europa medan utvecklingen i USA och tillväxtländerna är mer positiv. Den globala tillväxten väntas dock bli bättre år 2013. Europa Utvecklingen i Europa är fortsatt svag och präglas av skuldkriserna i Grekland, Spanien och Italien. De krisdrabbade länderna befinner sig i recession med krympande BNP i år. Den svaga efterfrågan i södra Europa påverkar också de andra europeiska länderna. Länder som Tyskland och de nordiska länderna har en allt svagare tillväxt på grund av den dämpade efterfrågan och handeln i Europa. De flesta prognosmakare bedömer dock att den värsta krishanteringen i euroområdet är över. Enskilda länders åtstramningar, greklandsuppgörelsen, den europeiska centralbankens stöd, finanspakten och övriga åtgärder som vidtagits den senaste tiden har minskat osäkerheten på finansmarknaderna. De flesta bedömare tror inte att nödlån till Spanien eller Italien blir nödvändiga. I huvudscenariot väntas stater, banker, företag och hushåll fortsätta en sanering av sina balansräkningar. Europa hankar sig fram utan ytterligare kriser och konjunkturen väntas vända inom ett års tid. Figur 1. BNP-tillväxt i olika regioner Anmärkning: Årlig procentuell BNP-tillväxt Källa: IMF 4 Se IMF (2013), World Economic Outlook, januari 2013 och OECD (2012), OECD Economic Outlook, november 2012. 9
USA och Japan USA är sedan en tid inne i en långsam återhämtningsfas. Landet påverkas visserligen negativt av den svaga efterfrågan i Europa men de inhemska konjunktursignalerna är positiva. Bostads- och arbetsmarknaden ser allt bättre ut och konsumenterna blir allt mer optimistiska. Det största hindret för en fortsatt återhämtning i USA är landets stora skulder. USA har ett budgetunderskott på 8 procent av BNP och en statsskuld på 103 procent av BNP. Att de offentliga finanserna måste saneras råder det en enighet kring medan det har varit svårare att komma överens om vilka skatter och utgifter som bör ändras. I samband med 2011 års budgetförhandlingar kom kongressen överens om att de offentliga finanserna med automatik kraftigt skulle stramas åt vid årsskiftet 2013. Åtstramningen som kallats för budgetstupet innebar att de tillfälliga skattelättnader som infördes av Bushadministrationen skulle upphöra vid årsskiftet samtidigt som mycket kraftiga nedskärningar skulle träda i kraft. Stupet hotade att kasta USA in i en recession och något slags uppgörelse som undvek budgetstupet var nödvändig. I sista sekunden lyckades politikerna få till stånd en uppgörelse som delvis löste problemet med budgetstupet. I uppgörelsen förlängs skattelättnaderna samtidigt som inkomstskatten höjs för de 2 procent av befolkningen som tjänar mest. För dessa ökar inkomstskatten från 35 procent till 39,6 procent. Även reavinst- och kapitalvinstskatten höjs från 15 till 20 procent. Däremot misslyckades man med att ta beslut om vilka utgiftsnedskärningar som skulle göras. Nästan 8 000 miljarder kronor ska sparas inom försvar och offentlig välfärd. Dessa beslut sköts i stället fram två månader. Ett annat problem som kvarstår är det lånetak som förhandlades fram i samband med budgetstupet. Eftersom USA:s budget nästan är tom på pengar så måste man i slutet av februari få möjligheter att låna mer. Fylls inte statskassan på så måste man stoppa utbetalningar av t.ex. pensioner och arbetslöshetsersättning, stänga federala myndigheter och ställa in räntebetalningarna på befintliga lån. Med andra ord återstår svåra beslut. Världens tredje största ekonomi, Japan, är på väg in i en recession. BNP krympte det tredje kvartalet 2012 och väntas fortsätta krympa. Framför allt är det den krympande exporten till Europa som slår hårt mot Japans ekonomi. Japans konflikt med Kina kring ögrupperna nära Taiwan har dessutom försämrat exporten till Kina. Enligt OECD:s prognos ökar dock exporten när krisen i euroländerna stabiliseras och konflikten med Kina blir löst. Det ryktas också att den japanska regeringen avser att sjösätta ett mycket stort stimulanspaket under år 2013. Kina och övriga tillväxtekonomier Kina hade under flera år en överhettad ekonomi med hög inflation och skenande fastighetspriser i storstäderna. Risken för en fastighetsbubbla var stor och regeringen tvingades till en mer restriktiv finans- och penningpolitik. Färre stimulanser och nedgång i den globala konjunkturen gjorde att ekonomin mattades av. BNP-tillväxten föll från nivåer på ca 11 procent till nivåer kring 8 procent. Den svagare utvecklingen har gjort att inflationen nu återigen är nere på normala nivåer. Det gör att det nu finns utrymme för Kina att återigen börja stimulera ekonomin. Centralbanken har sänkt styrräntan och regeringen har tidigarelagt stora bygg- och investeringsprojekt. Som ett resultat har ekonomin under hösten börjat växa snabbare. Enligt den kinesiska statistiken, som har ifrågasatts från olika håll, steg BNP det fjärde kvartalet 2012 med 7,9 procent jämfört med samma kvartal året innan. BNP-ökningen drevs främst av en kraftigt ökad export. Enligt IMF:s prognos kommer dock BNP-tillväxten i Kina att öka under år 2013 och 2014. Även övriga tillväxtekonomier har haft en sämre tillväxtutveckling under år 2012. Enligt IMF väntas dock en förbättrad global konjunktur i slutet av 2013 göra att till- 10
växtekonomierna i genomsnitt växer med ca 5,5 procent. I stort sett samma tillväxttakt finner man också i de afrikanska utvecklingsländerna. Den svenska utvecklingen Den senaste statistiken från Statistiska centralbyråns (SCB) visar att BNP ökade med 1,3 respektive 0,7 procent det andra respektive tredje kvartalet år 2012 jämfört med motsvarande kvartal år 2011. 5 Enligt bedömare ökade dock tillväxttakten överraskande mycket det tredje kvartalet, men de flesta tror att BNP blir något svagare det fjärde kvartalet. Enligt Konjunkturinstitutets (KI) decemberprognos väntas ökningen av BNP bli 0,9 procent för helåret 2012. 6 En förklaring till den svagare utvecklingen är att hushållen och företagen blivit allt försiktigare. KI:s barometerindikator är ett sammanfattande mått på hushållens och företagens syn på stämningsläget i ekonomin. 7 Enligt KI:s konjunkturbarometer för december blir hushållens syn på sin egen ekonomi allt sämre. Framför allt är det oron för en högre arbetslöshetsrisk, en sämre börsutveckling och en osäkerhet kring utvecklingen i omvärlden som påverkar hushållen. Även företagens syn på stämningsläget är svagt. Visserligen sjönk ingen av de enskilda branschernas konfidensindikator, men tillverkningsindustrin, byggsektorn, handeln och privat tjänstesektorns indikatorer ligger alla långt under sina historiska genomsnitt. Företagens orderingång, efterfrågan, export, produktion, sysselsättning m.m. är fortsatt svag. Enligt KI:s prognos för år 2013 fortsätter ekonomin att utvecklas svagt då BNP växer med 0,8 procent (se tabell 1). Framför allt är det en fortsatt svag utveckling av företagens investeringar och nettoexporten som gör att tillväxten utvecklas svagt. Vidare fortsätter de disponibla inkomsterna att försvagas eftersom lönesumman och sysselsättningen blir lägre under året. Dessutom är sparkvoten fortsatt hög eftersom hushållen ägnar sig åt ett högt försiktighetssparande så länge osäkerheten kring konjunktur- och arbetsmarknadsläge är stor. Tabell 1. Försörjningsbalans, årlig procentuell förändring 2011 2012 2013 2014 BNP 3,7 0,9 0,8 2,2 Disponibel inkomst 4,8 3,7 2,8 3,4 Hushållens konsumtion 2,1 1,4 2,0 3,1 Sparkvoten* 10,1 10,4 10,4 9,8 Offentlig konsumtion 1,1 0,5 0,9 0,6 Investeringar** 6,4 3,3 0,7 3,6 Lager 0,5-0,9-0,2 0,0 Nettoexport 0,8 0,3-0,4-0,2 Anmärkning: *I procent av disponibel inkomst, **Fasta bruttoinvesteringar Källa: SCB och Konjunkturinstitutet I slutet av 2013 är den internationella konjunkturen fortsatt svag, men de akuta kriserna har undanröjts vilket gör att svenska hushåll och företag väntas bli mindre osäkra. Relativt stora besparingar, ett mindre behov av försiktighetssparande, uppdämda konsumtionsbehov och låg ränta gör att konsumtionen då väntas öka snabbt. I företagen finns det stora lediga resurser och tillsammans med låga räntor, en förbättrad inhemsk efterfrågan och en sänkt bolagsskatt 5 Se SCB (2012), BNP kvartal Kommentarer till beräkningar av det tredje kvartalet 2012, november 2012. 6 Se Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturläget, december 2012. 7 Se Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturbarometern, december 2012., men även Inköpschefsindex (PMI) för industri och tjänstesektor, som visar vad svenska inköpschefer tror om konjunkturläget. Swedbank/Silf (2013), Inköpschefsindex (PMI). 11
väntas investeringslusten komma tillbaka. Förbättringen i slutet av år 2013 väntas dock slå igenom på BNP fullt ut först under år 2014 då KI tror att tillväxten blir 2,2 procent. Arbetsmarknad Enligt Arbetsförmedlingens (AF) decemberstatistik fortsätter arbetsmarknadsläget att försämras. 8 Antalet nya lediga platser som anmäldes i december var 40 860, nästan 10 000 färre än samma månad för ett år sedan. Varslen fotsätter att strömma in även om antalet inte var lika högt som i november. I december varslades 5 695 individer medan det i november lades ca 9 800 varsel. Det är dock en högre varselsiffra jämfört med december föregående år då 4 838 individer varslades. Enligt AF:s uppföljning visar statstiken att ca 6 av 10 som varslas sägs upp och att 2 av 10 blir arbetslösa. 9 Enligt SCB var 4 663 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta i december 2012, vilket är en ökning med 41 000 jämfört med december 2011. 10 Säsongrensat uppgick antalet arbetslösa personer till 395 000 vilket i december motsvarar en arbetslöshet på 7,8 procent. På längre sikt är det en uppgång eftersom arbetslösheten i december 2011 var 7,5 procent medan det är en nedgång på kort sikt då arbetslösheten i november 2012 låg på 8,1 procent. Enligt KI:s prognos vänder konjunkturen i slutet av 2013, men det tar lång tid innan det visar sig på arbetsmarknaden. Företagen har mycket lediga resurser och personal som inte utnyttjas fullt ut under lågkonjunkturen. Den säsongsrensade arbetslösheten väntas därför bli 8,3 procent år 2013. Till skillnad från år 2012 väntas sysselsättningen falla år 2013 vilket spär på arbetslösheten. Först i slutet av år 2014 väntas arbetslösheten vända nedåt. Den svaga utvecklingen i början av år 2014 gör dock att KI tror på en arbetslöshet på 8,4 procent för helåret. Figur 2. Arbetslöshet i procent av arbetskraften, säsongsrensad Anmärkning: Skuggning visar KI:s prognos Källa: SCB och Konjunkturinstitutet Andelen företag i näringslivet som upplever brist på arbetskraft har sjunkit sedan i slutet av år 2011 och ligger sedan dess under det historiska genomsnittet. Rekryteringsproblemen har med andra ord minskat den senaste tiden i takt med det allt sämre arbetsmarknadsläget. Enligt AF:s återkommande rapport om var jobben finns så blir de yrken som har brist allt färre. 11 Rapporten visar dock att bristen fortfarande är stor inom framför allt IT-området och bland tekniska 8 Se Arbetsförmedlingen (2013), Information om arbetsmarknadsläget december 2012. 9 Se bl.a. Arbetsförmedlingens pressmeddelande, 10 januari 2013. 10 Se SCB (2012), Arbetskraftsundersökningarna (AKU) för december 2012, december 2012. 11 Arbetsförmedlingen (2013), Var finns jobben? Bedömning för 2013 och långsiktig utblick, januari 2013 12
yrken. Vad som dock oroar är att rapporten också visar att bristen väntas öka på fem till tio års sikt på grund av stora pensionsavgångar och för att det utbildas för få inom vissa yrken. Enklare yrken utan krav på utbildning blir allt sällsyntare. Figur 3. Brist på arbetskraft i näringslivet 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Brist på arbetskraft Historiskt genomsnitt Anmärkning: Andel företag, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Konjunkturinstitutet Även i statsförvaltningen har bristen på sökanden minskat sedan i början av år 2011. Som vi kan se av senare avsnitt steg dock andelen med brist på lämpliga sökanden och ligger nu över det historiska genomsnittet. Att statliga arbetsgivare har svårare än normalt att finna arbetskraft, till skillnad från företagen i näringslivet, kan delvis bero på att bristen framför allt funnits bland högutbildade. Lönebildning Enligt den officiella konjunkturlönestatistiken från Medlingsinstitutet (MI) ökade lönerna i näringslivet med 2,5 procent år 2011. 12 Den offentliga sektorn, och framför allt den statliga sektorn, hade enligt konjunkturlönestatistiken en lägre löneökningstakt än den privata sektorn. Enligt statistiken ökade lönerna med 1,9 procent i staten. Det finns fler förklaringar till denna skillnad. Framför allt är det under år 2011 ett utslag av strukturförändringar till följd av bl.a. stora nyanställningar inom Försvarsmakten efter det att den allmänna värnplikten avskaffats. Vad har då hänt med löneökningarna under år 2012? Statistiken för år 2012 är visserligen inte fullständig då endast statistik fram till oktober publicerats. Den genomsnittliga löneökningstakten från januari t.o.m. oktober är i näringslivet 3,1 procent. Hur kan löneökningen bli högre år 2012 jämfört med år 2011 när resursutnyttjandet på arbetsmarknaden blivit allt svagare? En förklaring är att det under avtalsrörelsen 2011 slöts högre centrala löneavtal än under avtalsrörelsen år 2010. Under år 2010 slöt den normerande industrin centralt avtalade löneökningar på 1,75 procent medan motsvarande norm blev 2,6 procent i avtalsrörelsen år 2011. En annan förklaring är av rent statistisk natur och beror på att industrin hade en förskjutning av tidpunkten för lönerevisionerna i industriavtalet. De flesta lönerevisionerna år 2011 genomfördes i juni medan de under år 2012 genomfördes i februari. Eftersom löneökningarna beräknas som årliga förändringar så påverkar även 2011 års revisioner löneökningstakten år 2012. Detta innebär att lönerna i industrin enligt konjunkturlönestatistiken ökade med 3,9 procent år 2012. 12 För statistik över löner se Medlingsinstitutets hemsida www.mi.se. 13
14
Nu står vi inför en ny avtalsrörelse. Vilka löneökningar kan vi förvänta oss år 2013? Mycket talar för lägre löneökningar under år 2013. Dels väntas löneökningarna inom industrin bli något lägre än i övriga näringslivet på grund av avtalslängdens konstruktion. Dels är kraven från facken inom industrin mycket lägre i årets avtalsrörelse än de var i den förra avtalsrörelsen. I den förra avtalsrörelsen låg kraven på 3,7 procent medan kraven inför årets avtalsrörelse som presenterades i november ligger på 2,8 procent. Dels har resursutnyttjandet på arbetsmarknaden försvagats mycket snabbt den senaste tiden. Enligt KI:s senaste prognos väntas lönerna i näringslivet öka med 2,7 procent år 2013. 13 Trots att den nominella löneökningstakten väntas minska de kommande två åren så spås reallöneökningarna utvecklas positivt eftersom inflationen är så låg (se avsnitt nedan). Enligt KI:s prognos hamnar reallöneökningarna i ekonomin på cirka 2,4 procent år 2013 och 1,6 procent år 2014. Det är i nivå med genomsnittet för den goda reallöneutveckling som Sverige har haft sedan industriavtalet infördes 1997. Inflation och räntor Inflationstakten, det vill säga förändringen av priserna (KPI) under de senaste tolv månaderna, var -0,1 procent i december, vilket är samma takt som i november. 14 Inflationstakten rensad för effekten av räntesatsförändringar (KPIF) var i december 1 procent, vilket är en uppgång från november då den var 0,8 procent. Figur 4. Utveckling och Riksbankens prognos för konsumentprisindex i april 2012 Anmärkning: KPIF är KPI med fast bostadsränta dvs. inflationen som är rensad för effekten av räntesatsförändringar. Källa: SCB och Riksbanken Enligt Riksbankens (RB) senaste penningpolitiska uppföljning från december har den svaga utvecklingen i euroområdet dämpat efterfrågan i Sverige vilket bidragit till att inflationstrycket är lågt. När efterfrågan dämpas kan inte företagen höja priserna för att kompensera sig för ökade kostnader och de behöver inte heller lika stor personalstyrka som tidigare vilket leder till högre arbetslöshet och nedpressade löner. En annan faktor som bidar är den starka kronan som pressar ner importpriserna. 13 Se Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturläget, december 2012. 14 Se SCB (2013), Konsumentprisindex för december 2012, Statistiska Meddelanden PR 14 SM 1301. 15
Den huvudsakliga anledningen till att KPI faller menar dock RB, är att hushållens räntekostnader sjunker då reporäntan nu sänkts. 15 Det syns inte minst i att skillnaden mellan KPI och KPIF ökat. Under år 2013 menar dock RB att inflationstrycket gradvis stiger. Konjunkturen förstärks enligt RB:s prognos vilket leder till högre efterfrågan och resursutnyttjande i Sverige. Enligt RB väntas KPI för helåret 2013 bli 0,3 procent för att sedan stiga till 2,3 respektive 2,6 procent år 2014 och år 2015. KPIF väntas bli 0,9 procent år 2013 för att under åren 2014 och 2015 stiga till 2,0 procent. Mätningarna kring inflationsförväntningarna stödjer ett sådant förlopp. Både i KI:s barometer och Prosperas mätning ligger inflationsförväntningarna i linje med RB:s prognos. 16 Sänkningen av reporäntan i december från 1,25 procent till 1,00 procent motiverades enligt RB av ett lägre inflationstryck och en svagare konjunktur. Enligt protokollet från RB:s direktionsmöte i december övervägde direktionen att t.o.m. sänka styrräntan med ytterligare 25 punkter. Det gör att sannolikheten för en sänkning även i februari är hög. Att döma av räntemarknaderna så har man till 30 procent sannolikhet prisat in, dvs. tror på, ytterligare en sänkning av reporäntan i februari. Kommer den inte då, så tror marknaden att den till 70 procent sannolikhet kommer i april. Av figur 5 framgår att RB även justerade ned räntebanan. 17 Enligt RB:s räntebana höjs reporäntan successivt i takt med att konjunkturen förstärks. Figur 5. Reporäntebanan, procent 15 Se Riksbanken (2012), Penningpolitisk uppföljning december 2012. 16 Se Konjunkturinstitutet (2012), ), Konjunkturbarometer december 2012 och TNS Sifo Prospera (2012), Inflation Expectations, december 2012. Den senare undersökningen görs på uppdrag av Riksbanken. 17 Den så kallade banan för reporäntan är en prognos för reporäntans utveckling de närmaste åren. Banan visar hur RB vid varje beslutstillfälle tror att den kommer att agera i framtiden. 16
Statsförvaltningens ekonomiska förutsättningar För att myndigheters anslag inte ska förlora köpkraft så skrivs anslagen upp i takt med omvärldens priser och löner. Det kallar vi för pris- och löneomräkningen (PLO). Omräkningen görs med hjälp av historisk statistik över pris- och löneutvecklingen som mäts två år före anslagsåret. PLO delas upp i tre delar: löner, lokaler samt övriga förvaltningskostnader. För lokalkostnader skrivs anslagen upp med 70 procent av årstakten i konsumentprisindex (KPI), mätt två år före aktuellt anslagsår. Anslagsomräkningen för lokaler år 2013 styrs därmed av KPI år 2011. Eftersläpningen gäller även de övriga två komponenterna. När anslagen för övriga förvaltningskostnader justeras används ett index som fastställs genom en sammanvägning av flera SCB-index avseende utgifter som är vanliga vid myndighetsutövning två år tidigare. Löneomräkningen dvs. omräkningen för anslag till löner är den mest komplexa. Här räknar SCB om anslagen med hjälp av arbetskostnaderna för tjänstemän inom tillverkningsindustrin två år innan anslagsåret. Den uppräkningsfaktor som SCB använder kallas för AKIram (arbetskostnadsindex för ramanslag). AKI-ram inkluderar löneökningar och ändringar av arbetsgivaravgifter enligt lag och kollektivavtal för tjänstemän inom tillverkningsindustrin. Efter det att AKI-ram räknats fram görs också ett produktivitetsavdrag. Produktivitetsavdraget mäts som ett tioårigt glidande medelvärde av den årliga produktivitetsutvecklingen inom privat tjänstesektor. När avdraget är gjort erhålls det vi brukar kalla för löneomräkningstalet (dvs. AKI-ram minus produktivitetsavdraget). Vad blev pris- och löneomräkningen för år 2013? Enligt budgetpropositionen blir 2013 års löneomräkningstal 0,0 procent, omräkningstalet för lokaler 1,8 procent och för övriga förvaltningskostnader är omräkningstalet 1,26 procent. Tabell 2. Resursmix och pris- och löneuppräkning för anslagsår 2013 Resursmix* Indexförändring Löner 56% 0,0** Lokaler 10% 1,8*** Övriga förvaltningskostnader 34% 1,26 Genomsnittlig PLO 100,0% 0,61 Anmärkning: *Baserat på genomsnittligt utfall. **Förändring i AKI(ram)=1,37 och PEK=1,37. ***Gäller de myndigheter som ej omförhandlar lokalhyror år 2013. Resursmixen mellan löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader i pris- och löneomräkningen visar hur resursförbrukningen ser ut på en genomsnittlig myndighet. Vilken total anslagsuppräkning en myndighet får beror på vilken resursmix respektive myndighet har. Det gör att den totala pris- och löneomräkningen för en genomsnittlig myndighet blir 0,61 procent för anslagsår 2013. I den slutgiltiga pris- och löneomräkningen för år 2013 ökar utgifterna med ca 2 miljarder kronor i förhållande till år 2012. 17